Två jägare satt vid en eld på Väddö när en grönklädd kvinna plötsligt steg fram ur mörkret. Framifrån såg hon ut som en människa – men när hon vände sig om upptäckte den vakne jägaren något märkligt.

Berättelsen finns bevarad i Edvin Gustavssons uppteckningar om folksägner och folktro på Väddö, publicerade 1936. Gustavsson hade själv hört många av historierna under sin uppväxt i bygden.

I en av sägnerna befinner sig två män ute på älgjakt. När höstnatten blir kall gör de upp en eld och bestämmer sig för att turas om att sova och hålla vakt.

Medan den ene sover kommer en grönklädd kvinna fram till elden. Hon ställer sig för att värma sig och betraktar först den sovande jägaren. När hon sedan upptäcker att den andre mannen är vaken vänder hon sig om och springer därifrån.

Det är då jägaren ser vad som skiljer henne från en vanlig människa.

Enligt uppteckningen var kvinnan vacker framifrån men ”hålig som ett baktråg i ryggen”.

Gestalten identifierades som skogsfrun, en figur som har nära motsvarigheter i berättelser om skogsrå på andra håll i nordisk folktro. Just den här historien är däremot tydligt knuten till Väddö och finns bevarad som en sägen som berättades i bygden.

Edvin Gustavsson påpekade själv att han inte kunde garantera att alla berättelser återgetts exakt så som de en gång berättats. Men i berättelserna från det gamla Väddö kunde skogen rymma betydligt mer än granar, älgar och jägare.

År 1729 ska märkliga händelser ha utspelat sig i ett hus i Roslagen. Berättelsen blev så uppmärksammad att den senare trycktes i flera upplagor under mer än hundra år.

Enligt berättelsen utsattes människorna i huset för vad de uppfattade som djävulens härjningar. Till slut kallades en präst dit för att försöka få slut på det som pågick.

En detalj blev särskilt omtalad. Under konfrontationen ska prästen ha krävt att den osynlige motståndaren skulle tala latin. När något latinskt svar inte kom drog han, enligt den senare återgivningen, slutsatsen att det inte kunde vara självaste Beelzebub. I stället ska det ha rört sig om en lägre djävul som helt enkelt inte hade lärt sig språket.

Händelserna uppges ha ägt rum 1729. En bevarad handskrift från året därpå har titeln En sanferdig relation om en ond andas grasserande uti Rösa båtmanstorp och Huseby sochn. Den är daterad den 30 januari 1730 och förknippas med prästen Ericus Elfstadius.

Historien spreds senare i tryck under den betydligt mer dramatiska titeln Kort berättelse om Satans grufveliga grasserande uti en mans hus, belägit i Roslagen. Flera upplagor gavs ut under 1700- och 1800-talen.

Om något övernaturligt faktiskt inträffade går förstås inte att veta. Men själva berättelsen är verklig.

Nästan 300 år senare finns den fortfarande bevarad.