Vården i Region Stockholm ska vara jämlik. Det är en grundläggande princip – men i praktiken är det långt ifrån verklighet.

För kvinnor som bor utanför innerstaden är tillgången till mammografi sämre. I en region som präglas av både landsbygd och en vidsträckt skärgård innebär dagens system att många måste resa långt för att genomföra en undersökning som bokstavligen kan rädda liv. För kvinnor i yrkesverksam ålder handlar det ofta om att behöva ta ledigt från arbetet för att ta sig till en mottagning i de centrala delarna av länet.

Detta är inte rimligt.

Mammografi är en av de mest effektiva metoderna vi har för att upptäcka bröstcancer i tid. Samtidigt vet vi att deltagandet påverkas av hur tillgänglig vården är. I Region Stockholm ligger deltagandet lägre än i flera andra regioner – och det är ingen slump.

I exempelvis Skåne och Västra Götaland har man arbetat mer aktivt med att öka tillgängligheten och når också högre deltagande i screening. Erfarenheterna är tydliga: när vården finns nära människor, då deltar fler.

Varför gör vi inte samma sak i Stockholm?

Mammografibussar är en konkret och beprövad lösning. Genom mobila enheter kan screening erbjudas närmare kvinnors vardag – i ytterområden, på landsbygden och i skärgården. Det sänker trösklar, sparar tid och ökar sannolikheten att fler faktiskt genomför sina undersökningar.

Det handlar inte om bekvämlighet. Det handlar om liv.

Tidig upptäckt av bröstcancer är avgörande för överlevnad och för att undvika svåra behandlingar. Varje utebliven screening är en risk vi inte har råd att ta.

Ändå väljer den styrande vänstermajoriteten i Region Stockholm att inte prioritera denna fråga.

Det är ett politiskt val – och ett svek mot de kvinnor som bor utanför de mest centrala delarna av länet.

Vi moderater menar att vården ska finnas nära människor, inte tvärtom. Mammografibussar är ett konkret steg för att göra vården mer tillgänglig, mer jämlik och mer effektiv.

Därför är vår uppmaning tydlig: inför mammografibussar i Region Stockholm.

Kvinnors hälsa kan inte vänta.

Isabelle Ankarfjärd Jäger (M)
Ledamot i regionfullmäktige i Stockholm och styrelseledamot i M-kvinnorna Stockholms län

Förslaget att plombera lokaler är ur Barn- och utbildningskontorets vinkel säkert väl övertänkt sett enbart till förskolans nytta. Men vilka s k effektiviseringar kommer kommunstyrelsen då att tvingas genomföra för att få ihop budgeten – för man har väl knappast haft ”utrymme i budgeten” för detta? Enligt de initiala uppgifterna i Norrtelje Tidning ska plombering göra att det inte kommer att behövas personalneddragningar. Dagen efter kommer andra uppgifter. Vad är det som gäller?

Om kommunen inte heller lyckas dra till sig unga och barnfamiljer så försvinner förutsättningarna för småskalig verksamhet i närhet till medborgarna. Den småskalighet och närheten till kommunal service som de flesta partier säger sig stå bakom i sitt:” Hela kommunen ska leva”.

Kommuner av Norrtäljes struktur är i grunden hotade om inte nya lösningar kan plockas fram.
Kommer all ”mjuk” verksamhetsservice som förskolor, grundskolor, äldreomsorg, primärvård och annan tjänsteservice helt hamna i våra fem större orter med Norrtälje stad som navet? Blir livet i landsbygdssocknarna hänvisat till ett antal ”friluftsmuséer” som betjänar turister och fritidshusfolket? Vi i Roslagens oberoende parti (ROOP) tror på att småskaligheten och närheten till en levande landsbygd och skärgård har chansen att hålla storskalighet och centralism på avstånd. Men då krävs visionär realism av sällan skådat slag. Finns den hos övriga partier? Hos Mittenstyret som helhet?

Titta en gång till på vattenförsörjningen: hur smart är det att frakta dricksvatten sju mil från Mälaren till en kostnad som många privata, kooperativa och samfälligheter nu hotar att knäckas av. Dyrt, riskabelt och feltänkt och inte särskilt strategiskt sett ur myndigheten för Civilt försvars perspektiv.

Johannes Folkesson
Johan Österberg
Roslagens Oberoende Parti