Jan Erik Svecke har gått från att vara franchisetagare för McDonalds vid södra infarten till att bli en central figur i Norrtäljes stadsutveckling. Med projekt som Lommarskogen och ett starkt engagemang för det lokala närings- och föreningslivet är hans drivkraft tydlig: att skapa något som gör skillnad.

- Det viktiga är att bidra med det jag kan, med de förutsättningar jag har.

Jan Erik Svecke återkommer ofta till denna enkla men centrala filosofi. En förmåga som präglas av en målinriktad drivkraft att förvandla idéer till verklighet. Men han framhäver ogärna sig själv.

Annons

- Jag är bara en av många som gör sin del.

Den här livsfilosofin grundlades redan i unga år i Örebro, där han är uppväxt. När Svecke som tonåring på 80-talet drömde om att studera ett år på high school i USA, tog han jobb på ett äldreboende i Ervalla för att finansiera resan själv.

- Jag sparade ihop 40 000 kronor, och det var viktigt för mig att klara det på egen hand. Många andra fick stöd från sina familjer, men jag ville göra det själv.

Resan till USA blev en startpunkt. Där lärde han sig att hantera utmaningar, som att övervinna språkbarriärer och bygga självförtroende.

- Första månaden var jobbig. Jag förstod knappt vad de sa i skolan. Men efter en termin hade jag bättre betyg än mina amerikanska klasskamrater.

När han återvände till Sverige tog han med sig den självständighet och målmedvetenhet som han utvecklat i USA.

Svecke valde att studera ekonomi och marknadsföring på vid Örebro högskola. Parallellt med studierna jobbade han extra i butik för att finansiera sin utbildning. Det var här hans intresse för dagligvaruhandeln väcktes på allvar.

- Jag har alltid haft en känsla av att jobba för det jag vill uppnå. Det är en drivkraft som aldrig lämnat mig.

Den drivkraften formades tidigt, inte minst genom relationen med hans äldre syster, som blev en viktig del av hans uppväxt. Syskonskaran växte upp med sin pappa som jobbade mycket, vilket gjorde att de tidigt fick ta stort ansvar för sig själva och varandra.

- Min syster och jag var väldigt tajta. Hon var bara ett år äldre än jag, men hon blev som en ledstjärna för mig.

Men relationen fick ett abrupt slut när hon gick bort i hudcancer vid blott 32 års ålder.

- Det var en oerhört tuff tid, men det lärde mig att värdesätta både familj och de människor jag har runt omkring mig. Det har också format hur jag ser på livet och vikten av att använda sin tid väl.

Efter examen på högskolan startade han en karriär inom livsmedelsindustrin, först som trainee på Arla Foods och senare som produktchef på Procordia Foods. Framtiden i Örebro såg utstakad ut. Men det var innan han bokade sin livs första charter. Då skulle allt ändras.

- Jag och en kompis åkte till Lanzarote på solsemester. I hotellrummet bredvid oss bodde två systrar från Norrtälje, och det var så jag träffade min fru Isabel. Sedan dess har det varit vi två.

Isabel var tydlig med att hon inte skulle lämna Norrtälje eller sina föräldrars släktgård i Råda, utanför Söderbykarl. Så efter en period av pendling, bestämde sig Jan Erik för att ta sitt pick och pack och flytta.

Vi spolar fram tiden några år. Jan Erik och Isabel har flyttat in på släktgården och fått två söner. Samtidigt arbetspendlar han till Stockholm. Men pendlingen tar tid och han ville ha mer tid för familjen. Hans sätt att frigöra tid kanske var lite oortodoxt. Men han fick reda på att McDonalds planerade att öppna en restaurang i Norrtälje. Även fast han inte hade någon erfarenhet från den branschen så tyckte han att det lät roligt.

– Jag hade gjort ett specialarbete på högskolan om frainchisetagare och skrev ett brev till huvudkontoret för att anmäla intresse.

Ömsesidigt tycke uppstod. Men det var inte bara att köpa in sig och skriva på avtal.

– Det var en lång rekryteringsprocess med många intervjuer innan jag blev godkänd, sedan fick jag praktisera i ett år på andra restauranger för att lära mig själva hantverket.

Därefter kunde han skriva på ett 20-årigt samarbetsavtal med McDonalds.

– Det var såklart en lång tid att skriva på, men jag gick in för det till 100%.

Som frainchisetagare gjorde han allt på restaurangen, men ju längre tiden gick började han också att delegera mer. Och det är framförallt där han hittar ljuspunkterna.

– Det är fantastiskt roligt att se hur unga människor utvecklas och växer, att lära upp dem som 18-åringar och sedan se hur de blir färdiga chefer som 22-åringar och går vidare i karriären.

Tack vare sin akademiska bakgrund så fick han efter ett tag en ledande position inom McMarketing, en ekonomisk förening som hanterar marknadsföringen för alla McDonald's-restauranger i Sverige. Därutöver startade han upp en till restaurang vid Häggviks köpcenter. Helt plötsligt hade 17 år passerat som franchisetagare och det blev dags att skriva ett nytt 20-årsavtal.

– Det hade varit jätteroliga år, barnen blev delvis uppväxta på restaurangen men samtidigt så är 20 nya år en väldigt lång period.

Ett beslut togs och Svecke sålde år 2016 restaurangerna till McDonaldsentreprenören Roland Edin.

Parallellt fanns det fler spjärn i elden, och en av dem tog form under en lunch på just McDonald’s. Svecke och hans vän Anders Eriksson diskuterade bostadsbristen i Norrtälje och kom fram till att det fanns en tydlig lucka på marknaden för barnfamiljer.

– Det var mycket snack om 55+ och seniorboenden, men väldigt lite om familjer som ville slå sig ner i Norrtälje. Vi tog fram en karta, pekade på ett område och tänkte: Här borde vi kunna bygga något.

Idén var enkel men ambitiös, att skapa ett bostadsområde som inte bara skulle tillgodose behovet av fler bostäder utan också bidra till stadens utveckling som en attraktiv plats för barnfamiljer. Den idén blev grunden för Lommarskogsprojektet.

Kommunens initiala respons var positiv, men projektet stötte snart på hinder i form av långsamma detaljplaneprocesser och politiska beslut. Efter valet 2014 byttes dessutom styret ut, den politiska viljan var fortsatt positiv, med undantaget att de inte ville sälja området till en enda aktör.

– Så vi gick 2015 ihop med Roslagsbostäder, Credentia, Obos kärnhem och Magnolia bostad och skapade ett samarbete som skulle pågå i två etapper.

Byråkratins kvarnar malde långsamt och slut sålde Svecke och Eriksson en stor del av byggrätterna i första etappen till Credentia, men de är fortfarande engagerade i projektets andra etapp. De första bostäderna från Obos kärnhem var inflyttningsklara 2024, i området som numera kallas för Lommarstranden.

– Det har tagit längre tid än vi hoppades, men vi tror stenhårt på projektet. Jag hoppas att etapp två kommer att innehålla fler villor och parhus, boendeformer som vi tror är viktiga för barnfamiljer.

Trots utmaningarna har Svecke aldrig tvekat på värdet av att vara en aktiv del av stadsutvecklingen.

– Det började med att jag och Anders inte ville sitta på läktaren och bara tycka till. Vi ville vara med och bidra.

Vad har Anders Eriksson betytt för dig?

– Jättemycket, vi har samma grundläggande värderingar och han är en väldigt god vän till mig. Han är en klok och jordnära kille och vi kompletterar varandra bra.

Förutom Lommarskogen har Svecke engagerat sig i andra delar av Norrtäljes utveckling. Genom sitt arbete i Norrtälje handelsstad har han varit med och bidragit till att stärka stadskärnan och göra Norrtälje till en attraktiv plats för både invånare och företagare.

– Det är väldigt få tomma lokaler i Norrtälje jämfört med andra orter, och det är något vi ska vara stolta över.

Men snart lämnar han styrelsen.

– Jag har varit med i Handelsstaden sedan omvandlingen från köpmannaförening för cirka 12 år sedan. Det har varit väldigt roligt och utvecklande, men nu är det dags för nya krafter att ta över.

Det är inte det enda föreningsengagemanget Svecke har. Han blev aktiv i BKV när sönerna började spela fotboll. Numera ingår han i valberedningen och i klubbens anläggningsgrupp, som syftar till att få till stånd en fotbollshall.

– Det finns ett generellt problem i Sverige som vi i Norrtälje delar, och det är att ungdomar rör sig för lite. Det spelar mindre roll inom vilken idrott de deltar, utan mer att de är aktiva. Där behöver kommunen ge bra förutsättningar till föreningarna för att driva verksamheter, det är något vi alla tjänar på i förlängningen.

Han lyfter fram det faktum att kommunen har en ökande befolkningstillväxt och att barnfamiljer är en viktig målgrupp i detta.

– Då är det viktigt att kommunen också hänger med i det ökade behovet av infrastruktur för barnens fritidssysselsättningar.

Trots det tecknar Svecke upp en ljus framtid för Norrtälje, men han återkommer ofta till vikten av att bevara stadens unika identitet. För honom är balansen mellan tillväxt och tradition avgörande för att staden ska fortsätta vara attraktiv för både invånare och besökare.

– Norrtälje ska inte bli Stockholm. Vi har något eget här, och det måste vi värna om. Det handlar inte bara om närheten till skärgården, naturen och storstaden. Det handlar om att folk både jobbar och bor här och därigenom skapar en gemenskap, men också att Norrtälje är en trygg plats att vara på. Vi har allt det andra städer kämpar för att skapa.

Trots ditt engagemang för samhället har du aldrig tagit klivet in i politiken, varför?

– Jag tycker att politiken är för byråkratisk. Det är för långa ledtider, och jag känner att jag kan göra mer nytta genom att påverka via andra kanaler, som näringslivet eller föreningslivet. Jag hade blivit för uppslukad av politik så det har aldrig varit på kartan, även fast jag blivit uppvaktad.

Detta pragmatiska förhållningssätt genomsyrar också hans livssyn. Svecke liknar livet vid en tårta, där varje bit representerar en del av tillvaron; arbete, familj och fritid.

– Livet handlar om att fördela bitarna rätt. Ibland behöver man ge mer tid åt en viss del, men över tid ska det kännas balanserat. Just nu känns det som att jag har hittat rätt balans, och det är jag väldigt tacksam för.

Den filosofin bär han också med sig in i sina professionella åtaganden. Som styrelseordförande i det lokala mässbyråföretaget Ratius ser han långsiktighet som en central del av arbetet.

– Vårt mål är att skapa en trygg arbetsplats och ett stabilt bolag som kan fortsätta göra skillnad, både för våra anställda och för Norrtälje.

För Jan Erik Svecke handlar det privat inte om att göra stora avtryck, utan om att göra skillnad där han kan.

– Jag har aldrig haft ambitionen att göra ett enormt avtryck, men om jag kan göra min del och bidra med det jag kan, då är jag nöjd.

Och kanske är det just den här balansen mellan ödmjukhet och målmedvetenhet som definierar Svecke bäst. Från att som ung finansiera sin dröm om att studera i USA, till att idag bokstavligen forma Norrtälje, har hans filosofi varit densamma: att alltid arbeta för det han tror på och använda tiden till något meningsfullt.