Annons

Elina gick från teater till hållbar odling – blev taggad av #metoo

Uppdaterad 2026-01-31, Publicerad 2023-09-03 – av Daniel Rämsell
5 min läsning
Annons

RIMBO.Elina, tidigare en del av teaterbranschen, bytte scenens strålkastarljus mot naturens grönska. Med en passion för miljö och lokalproduktion, driver hon Elinas Trädgårdsmästeri. Vi utforskar hennes inspirerande resa, hennes visioner och kärlek till moder jord och hennes inställning till #metoo. 

Elina Folkesson är en del av Stadsbruk Roslagen, som är ett projekt för att främja lokal och ekologisk matproduktion. Projektet är initierat av Companion Roslagen & Norrort, som vill se fler företag med fokus på social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet.

Elina's övergång från teater till trädgårdsmästeri genom Stadbruk Roslagen var en funktion av klimatångest och ett statement i samband med #metoo och #tystnadtagning i teaterbranschen.

Annons

- I teaterbranschen är det otroligt hård konkurrens och när jag fick inblick i arbetet på en av de stora institutionerna så kände jag mer och mer att jag inte var beredd att arbeta så hårt för att bygga upp den karriären, säger Elina. Det var också i samband med #metoo och #tystnadtagning vilket inte gjorde mig mer sugen på branschen. Dessutom fick jag mer och mer klimatångest och kände att jag behövde göra något som ligger närmre naturen, fortsätter hon.

Men vad var det som tände gnistan att starta Elinas Trädgårdsmästeri?
- Jag startade företaget under min utbildning för att kunna ta beskärningjobb och tänkte att jag skulle kunna bygga upp företaget efter hand. Sen fick jag stipendium från Stadsbruk Roslagen våren 2022 och kastades in i ett företags-bootcamp. Väldigt intensivt och väldigt kul, säger Elina.

Att driva eget företag är inte alltid en dans på rosor men hon uttrycker en känsla av frihet när det kommer till egenföretagande, inte minst eftersom hon kombinerar arbete med sin passion.

- Den största utmaningen men även fördelen med att driva eget är arbetstiderna. Jag kan välja själv när och hur mycket jag jobbar. Men eftersom jag tycker det är så kul och odlingen gränsar ju till min hobby också, så blir det lätt att jag jobbar lite för mycket, medger hon.

Elinas engagemang för miljö och klimatsmarta lösningar skiner igenom i hennes arbetsmetoder.

- Jag odlar utan gifter och med endast lokal naturgödsel. Under våren så anlägger jag varmbänkar (hästgödsel och kasserat ensilage) som värmer växthus och ger den första skörden med primörer. Till odlingarna hemma samlar jag regnvatten för bevattning. Framöver vill jag erbjuda trädgårdstjänster som främjar biologisk mångfald och parerar extremväder.

Beträffande lokalproduktion, ser Elina det som mer än bara en trend. Hon ser det också det som en nödvändig handling för försörjning i en allt osäkrare värld, drabbad av klimatförändring.

Annons

- Att bygga upp en lokal och hållbar livsmedelsproduktion ser jag som nödvändigt för att vi ska kunna försörja oss i en allt osäkrare värld. Min dröm är att bygga upp en större odling och kunna ha många andelsägare och leverera under hela året. Vi behöver bli fler och större lokala producenter för att möta efterfrågan, som jag är övertygad om att vi kommer ha i framtiden.

Elina delar också med sig av sina insikter om den svenska fröproduktionen som är skör och i behov av bättre lagstiftning, enligt henne.

- Få vet nog hur skör fröproduktionen är. Helt svensk produktion är det bara Nordfrö och Sesam som har. Den stora livsmedelsproduktionen är beroende av några få storföretag som säljer så kallade hybridfröer, "F1:or" som det inte går att ta utsäde från, utan odlarna behöver köpa nya fröer varje säsong. Hybriderna är framtagna för att ge stora och jämna skördar, men vi vet inte hur de klarar vårt allt mer extrema klimat. Här är de lokala gamla sorterna ofta bättre anpassade, eftersom de har en variation i genetiken och har utvecklats av generationer av jordbrukare.

Hur tror du att vi kan stötta den svenska fröproduktionen bättre?

- Det behövs vettigare lagstiftning för att skydda och bevara svenska fröer och vi som odlare och konsumenter kan ta ställning genom att stötta de svenska producenterna eller lära oss att ta eget frö. Den som är intresserad kan även kolla upp projektet Roslagskorn, som också finns vid Färsna Gård, säger Folkesson.

Förutom egenföretagandet och passionen för moder jord får Elina balansera arbete med familjeliv i en ständig jonglering.

- Det är en utmaning att odla med småbarn, ännu mer att odla till försäljning. Jag har en dotter på 2,5 år och en på två månader. Ibland har jag dåligt samvete när jag måste få vissa jobbsaker gjorda. Men det är också fantastiskt att få se dem växa upp med odling som en självklarhet. Och min tvååring kan namnet på så många olika grönsaker och vill provsmaka allt vilket är underbart!

Elinas Trädgårdsmästeri är inte bara ett företag, det är en förlängning av hennes passion och värderingar med en förhoppning om ett budskap till omvärlden.

- Jag hoppas att mina kunder ser att jag gör allt i mitt företag med hjärtat. Men förhoppningsvis är det inte så mycket som skiljer för alla gröna företag behövs i omställningen av samhället.

Trots en mörk och regnig sommar med tydliga symtom på klimatförändringar ser Elina ljust på framtiden genom anpassning för såväl odlare till konsument.

- Det har varit en märklig säsong och det här är vad vi får lära oss att leva och odla med. Potatisen har inte vuxit alls för mig i år efter den torra början på sommaren. Och det lilla som vuxit har vildsvinen norpat. Vissa grödor får sjukdomar av vädersvängningarna och annat växer väldigt bra. Jag hade en prenumerant på mina grönsakskassar som skrev att hon önskade det som går bra att odla. Och det är en så bra inställning. Så behöver vi tänka. Konsumera det som växer bra här hos oss, i år, nu. Inte importera från fjärran länder bara för att vi kan för tillfället, avslutar Elina.

För de som är intresserade av att stödja Elinas vision och arbete kan besöka henne vid odlingarna på Färsna varje torsdag eller på Johannesbergs Slotts Höstmarknad den 9/9.

FOTO: Privat

Annons
Flygfyren
Laddar bokningsbara aktiviteter…

Därför vinner semlan över Rimbobullen – måltidshistoriker förklarar

Publicerad 2026-02-16 – av Daniel Rämsell

När svenska folket fick rösta fram vilket bakverk som bäst representerar deras landskap stod det klart att semlan engagerar mest i Uppland. BILD: Wikimedia/pressbild

3 min läsning
Annons

När svenska folket fick rösta fram vilket bakverk som bäst representerar deras landskap stod det klart att semlan engagerar mest i Uppland. I konkurrens med Rimbobullen och Upplandskubb drog den klassiska fastlagsbullen det längsta strået.

Tävlingen Hela Sveriges Bakverk har genomförts av Epoq, Elgigantens köksvarumärke, tillsammans med måltidshistorikern Richard Tellström.

Under hösten 2025 fick allmänheten rösta fram sina favoriter bland 25 landskap.

Annons

I Uppland föll valet på semlan, ett bakverk med rötter i 1600-talet men med en modern historia som förklarar dess starka ställning.

– Fastlagssemlan har industrialiserats under 1900-talet, det är då den får sin vispade grädde och den blir mer en konditoribakelse än en hemmarätt. Den blir helt enkelt publik, syns från 1900-talets mitt i livsmedelsaffärer och sedan har den gjort en kreativ och postmodern resa sedan 1990-talet när den första twisten – saffranssemlan – lanserades till jul. Den är en snackis i sociala medier, och mat har vi alla synpunkter på, säger Richard Tellström.

För Norrtälje kommun innebar omröstningen att det lokala alternativet Rimbobullen fick se sig besegrad av den nationella klassikern.

Enligt Tellström handlar det om synlighet och igenkänning.

– Det handlar om kändisskap. Rimbobullen är mer en hemmabakad bulle, medan fastlagssemlan är publik. Alla bullar har också svårt att konkurrera med bullarnas bulle – kanelbullen. Rimbobullen saknar också en välkänd högtidsdag.

Trots det menar Tellström att omröstningen visar att regional identitet fortfarande lever.

– Alla landskapsbakverken visar att det finns en stark regionalitet som lever, mycket mer än på maträtternas område där det i dag finns mycket litet av regionaliteten kvar.

Annons

Bland annat vann spettekakan i Skåne, i Småland den småländska ostkakan och på Gotland saffranspannkakan. I Värmland röstades Värmlandstårtan fram och på Öland Ölandskakan. På flera håll valdes alltså välkända landskapsspecialiteter.

Tellström pekar på hur medier och handel påverkar vad människor uppfattar som typiskt.

– Bakverken blir mer kända genom olika slags medier och reklam, vilket gör att den regionala känslan hos människor också kan bli större. De som aldrig hört talas om bakverken får nu utveckla sin kak- och bakbildning.

Att semlan segrade i Uppland säger också något om samtiden, menar han.

– Vi går allt mer mot en nationell identitet i takt med att vi följer sociala medier som ofta skapas i en internationell kontext, vilket talar för att landskapsbakverken kan överleva som motståndsficka, för sökandet efter äkthet som vi märker nu är mer synligt i det nära än i det avlägsna.

För Rimbobullens del är loppet dock inte nödvändigtvis kört.

– Rimbobullen kanske inte konkurrerar med semlan, men däremot kan den konkurrera med kanelbullen. Kanske genom att få en tydligt egen dag och att företagen köper den till sina anställda, för personalbullar är avdragsgillt, säger han.

Omröstningen pågick under veckorna 44–49 2025 och resulterade i en vinnare per landskap.

Annons
Flygfyren

Faktaruta: Landskap och vinnande bakverk

Tabell över landskap och de vinnande bakverken i "Hela Sveriges Bakverk".

...

Från Afghanistan till Roslagen: tälta året runt blev Josefs räddning

Uppdaterad 2026-02-18, Publicerad 2026-02-12 – av Daniel Rämsell

När Josef Alisson kliver in i skogen söker han inte äventyr i första hand. FOTO: Privat

3 min läsning
Annons

När Josef Alisson kliver in i skogen söker han inte äventyr i första hand. Han söker stillhet. Elden, doften av rök och tystnaden mellan träden ger honom en trygghet som han länge saknade och som han i dag vill föra vidare till sin son.

– När jag tältar och eldar påminner doften om min barndom. Den påminner om min mamma. Det skapar en trygghetskänsla, säger Josef Alisson.

Han växte upp i Afghanistan, där kaminer och eld var en självklar del av vardagen. När han som barn förlorade sin familj och senare flydde ensam till Europa bröts den tryggheten abrupt.

Annons

Vid elva års ålder tog han sig till Iran, där han bodde hos bekanta och arbetade på restaurang. Resan fortsatte mot Europa, men slutade oväntat i Sverige.

– Jag var på väg till Norge, men pengarna tog slut i Malmö. Då kunde jag inte resa vidare och sökte asyl i Sverige. Jag var 17 år när jag kom hit, berättar han.

Tillvaron i Sverige blev till en början svår. Josef placerades på ett flyktingboende på Väddö och mötte ett nytt språk, en ny kultur och en vinter han inte var förberedd på.

– Jag blev deprimerad. Det var mörkt, kallt och jag var ensam. Jag var deprimerad i nästan två år efter att jag kom till Norrtälje.

Josef tältar i snölandsskap.
Josef tältar året runt och har inget emot att det är snö och kallt. FOTO: Privat

 

Vändpunkten kom dock oväntat. En väns pappa frågade om Josef ville följa med och pimpla. Han lånade utrustning och följde med ut på isen.

– Det var naturupplevelsen som fick mig på bättre humör. Jag började fiska mer, vara mer ute i naturen och tälta med vänner. Då började jag må bättre.

Annons

Sedan dess har friluftslivet blivit en självklar del av hans liv. I dag, nästan tio år senare, tältar han regelbundet – i alla väder.

– I snitt tältar jag varannan vecka. Oftast blir det bara en eller två nätter åt gången dock, eftersom jag har familj och barn.

Han föredrar skogarna i Dalarna, dit han ofta återvänder.

– Naturen där är fantastisk.

Har du känt dig rädd någon gång i skogen?

– Nej, jag brukar känna mig trygg i skogen.

Inte heller ensamheten är något problem för Josef.

Josef håller i en såg
Till vardags bor Josef i Rimbo med sin fru och sitt barn. Han arbetar som snickare, ett yrke han haft sedan studenten. FOTO: Privat

– Nej, aldrig. Jag är ju där för att vara ensam och släppa vardagen.

Till vardags bor Josef i Rimbo med sin fru och sitt barn. Han arbetar som snickare, ett yrke han haft sedan studenten. Trots att han byggt ett nytt liv i Sverige är relationen till ursprungslandet komplex.

– Jag har inte så mycket minnen kvar från Afghanistan. Jag flydde därifrån, så mycket kan vara förträngt.

Men vissa saker lever kvar. Saknaden efter familjen, människorna och behovet av trygghet.

I dag riktas mycket av hans engagemang mot nästa generation - hans son.

– Jag tar med min son till naturen ofta. Jag vill inte att han ska sitta framför tv eller iPad. Jag vill att han ska uppleva naturen.

För Josef handlar det inte om extrema prestationer, utan om närvaro.

– Jag vill ge kärlek och natur till min son. Har man bra kläder kan man alltid vara ute.

Annons

SNABBFRÅGOR:

Favoritplats i naturen när du behöver lugn?

–  Luleåälven.

Eld, tält eller sovsäck – vad är viktigast för dig?

– Eld. Jag klarar mig utan sovsäck och tält, men inte utan eld.

Bästa maten att laga ute när det är riktigt kallt?
– Kött och potatis.
Bästa stället i Roslagen?

– Blidö.

Vad saknar du mest från Afghanistan – och vad har Sverige gett dig i stället?
– Familjen och kulturen.

Någon som är nyfiken på att testa vintertälta - har du något råd.
– Det är lättare att tälta på sommaren, så testa först på sommaren.

Tomas Johansson bygger nätverk, laganda – och en och annan hamn

Uppdaterad 2026-01-31, Publicerad 2025-06-15 – av Nicklas Salmin
5 min läsning
Annons

Tomas Johansson har haft en ledande befattning inom kriminalvården, centrumledare och rådgivare – men framför allt har han varit en sammanhållande kraft i Norrtälje. Med ett hjärta för människor, en förkärlek för samarbete och en oväntad biroll som präst i en indisk Netflixfilm, är han kanske kommunen mest välkända länk mellan olika världar.

Som tidigare centrumledare i Norrtälje handelsstad blev Tomas ett nav för företagare, föreningar, kommunanställda och privatpersoner. Men det började långt ifrån julskyltning och handelsutveckling – utan snarare bakom de låsta dörrarna på Norrtäljeanstalten.

Tomas var bara drygt 20 år när han började i kriminalvården. Under tio år, från 1998 till 2008, formades han i en miljö som var allt annat än enkel – men där grunden lades för det som skulle bli hans största styrka: att leda människor i komplexa situationer.

Annons

– Anstalten är i grunden en otrygg miljö, men paradoxalt nog blev det en trygghet. Man skapade ett “vi”, en arbetsfamilj. Men när jag gick en chefsutbildning 2005 på Campus Roslagen började jag se mig själv utifrån. Ville jag verkligen vara kvar där hela livet? Jag insåg att jag hade ett ledarskap som kunde fungera utanför murarna också.

Vägen gick via försäljning – först på VallentunaSteget, sedan till Bonnier Tidskrifter där han blev försäljningschef för digitala medier. För Tomas blev det snabbt tydligt att hans styrka låg i att skapa lagkänsla – även i branscher där individfokus ofta premieras.

– Många i säljbranschen vaknar med en klump i magen. Jag försökte skapa ett klimat där vi hade kul på jobbet. Där vi hjälptes åt, precis som i idrotten.

Idrotten har följt honom genom hela livet. Uppväxten i Helenelund i Sollentuna var tuff, men i föreningslivet fann han sin trygghet. Lagandan, glidtacklingar framför att sätta den i krysset och därmed själv stå i centrum – det blev en livsfilosofi.

– Jag har aldrig behövt vara målskytten. Jag gillar att passa fram medspelare, om man ska använda en metafor.

När Tomas sedan fick frågan om att bli centrumledare i Norrtälje tackade han ja – och påbörjade ett drygt decennium i den lokala handelns tjänst. Han byggde upp en samverkansmodell som gick ut på att kroka arm med lokala handlare, lyssna in deras behov och agera därefter, vilket därmed bidrog till att göra Norrtälje till en levande stadskärna.

– I början satt jag ensam på Café Hörnan varje torsdag och kallade på samverkanmöten med handlarna. Efter ett halvår kom Peter Kaufmann in genom dörren. Sen växte det. Tre blev sex, sex blev tolv. Det blev vår samlingspunkt. En plats för dialog.

Annons
Flygfyren

Dialog blev också hans metod när Norrtäljes hamn skulle utvecklas. I projektform fick Tomas uppdraget att föra samtal mellan kommunen och näringslivet – med målet att få stadskärnan och hamnen att smälta ihop.

– Handlarna var oroliga för konkurrens, men jag ville att de skulle se möjligheter. Det handlar om att skapa tillit. Lyssna först, sen leda.

Vilket lyckades, Tomas blev 2018 nominerad som årets centrumledare. Inte nog med det, han fick också Nuabs hederpris 2014.

- Otroligt roligt att få uppskattning, och ett kvitto på att det jag byggde upp faktiskt fungerande.

Efter att ha lett handelsstaden i elva år lämnade han 2023 sitt uppdrag – mitt under 400 års jubileumsåret som han projektledde – för att få andas. Under de mest intensiva åren var han ständigt tillgänglig, ständigt i gång.

– Jag var aldrig riktigt ledig, till och med när familjen var ute och åt på restaurang kunde krögare så sig ner och prata jobb. Till slut blev det nödvändigt att kliva åt sidan. Jag kände att jag var klar – och att organisationen behövde en ny röst.

I dag arbetar han som idrottskonsulent på RF/SISU och som rådgivare på Företagslabbet. Två roller där hans människokunskap och förmåga att se helheten gör skillnad.

– Att vara rådgivare handlar inte om att ha alla svar. Det handlar om att ställa rätt frågor. Vad är det egentligen du vill? Vad är drömmen, är den din och finns det förutsättningar för den att slå in?

För Tomas finns inget motsatsförhållande mellan affärsliv och föreningsliv – snarare tvärtom. Det handlar alltid om att bygga lag.

– Jag gillar uttrycket “ubuntu”. Det handlar om att man själv blir bättre genom att göra andra bättre. Det tycker jag är ett bra sätt att leva.

Och när han inte bygger team eller nätverk – då kan det hända att han dyker upp som präst. I en Netflixfilm.

– Visit Roslagen ringde och sa: “Du som gör tokiga saker – vill du spela präst i en indisk film? De kommer om en timme.” Jag hann knappt svara innan ett filmteam stod utanför Rådhuset. Regissören pekade på mig och sa: “You are the priest.” Jag fick tre minuter på mig. Jag googlade hur ett bröllop går till, drog på mig kåpan och ställde mig framför kameran. En tagning. Ingen regi.

Filmen hette Dear Molly och spelades in i Norrtälje med omnejd. Förutom Tomas medverkade även skådespelaren Lia Boysen. Filmen prisades senare internationellt – bland annat som Best Feature Film vid Gawahati International Film Festival, där den belönades med den prestigefyllda Golden Camera.

En prästroll i en indisk film var kanske inte det mest väntade i CV:t – men för Tomas Johansson, som byggt hela sin karriär på att dyka upp där det behövs, var det egentligen inget märkligt.

Man kan säga att han gjorde det han alltid gjort: dök upp, tog ansvar – och levererade i första tagningen. Med eller utan manus.

Annons

Junglia gör intervjuer i Norrtälje för miljonpublik

Uppdaterad 2026-01-31, Publicerad 2025-05-28 – av Nicklas Salmin
Det började som ett budgetknep för att marknadsföra en ny jobbsajt. Fyra månader och 60 miljoner visningar senare har “Junglia” blivit ett viralt fenomen – älskat, igenkänt och ständigt växande.
3 min läsning
Annons

Det började som ett budgetknep för att marknadsföra en ny jobbsajt. Fyra månader och 60 miljoner visningar senare har “Junglia” blivit ett viralt fenomen – älskat, igenkänt och ständigt växande. Något som intervjuerna i Norrtälje bidragit till.

Det skulle bara bli några snabba klipp. Ett sätt att få uppmärksamhet för en ny jobbsajt, utan att spräcka budgeten. Men redan dag två small det till: 500 000 visningar på TikTok.

– Vi trodde att kanalen mest skulle handla om jobb, men folk ville ha något helt annat. Det var humorn, överraskningarna, att någon sa något helt oväntat – det var det som engagerade, säger Andreas Nordqvist.

Annons

Tillsammans med fotografen Mattias Eliasson och programmeraren David Nordqvist startade han Junglia, som nu blivit ett streetintervju-projekt med svensk vardagsverklighet i huvudrollen.

Junglia intervjuar en leende kvinna på Stora brogatan i dagsljus.
På Stora brogatan stoppade han en kvinna som deltog i en energifylld intervju: FOTO: Nicklas Salmin

Namnet? En djungel av röster, men också en blinkning till Andreas själv.

– Jag är lite som en apa – glad, flamsig och spontan. Det passade. Och domänen fanns ledig, säger han med ett skratt.

På bara några månader har Junglia exploderat. 60 miljoner visningar. Kommentarer i tusental. I centrum står alltid samma sak; mötet med en främling och strävan efter autentiska responser.

– Det är som standup, fast med okända människor på stan. Man fiskar efter det där oväntade. Det handlar inte om vilka frågor jag ställer, utan mer vad folk vågar säga. Vi spelar in flera dagar i veckan, och väljer sedan ut det allra bästa.

Två ungdomar som tar en Selfie med Junglia i centrala Norrtälje.
Numera blir Andreas igenkänd när han är ute och gör streetintervjuver. Utanför ICA Kryddan kom det fram ett ungdomsgäng och ville ta en selfie. FOTO: Nicklas Salmin

När Andreas Nordqvist nyligen besökte Norrtälje var det tydligt att formatet också gjort honom igenkänd – särskilt bland de yngre.

– Det är framför allt kidsen som känner igen mig. De ropar “Junglia!” eller springer fram och vill vara med. Särskilt när vi precis varit virala med något klipp, då känns det i hela kroppen.

Annons

Och just streetintervjuerna i Norrtälje sticker ut.

– Här är det alltid succé. Folk är öppna, bjuder på sig själva. Lite det där lantliga, som jag gillar. Min pappa var bonde så jag känner igen jargongen.

Guldsmed som visar upp en klocka i sin butik.
Norrtäljes alldeles egna guldsmed, Albert Bergström gick hem hos Junglia "Han hade nästan mer energi än mig", sade Andreas efter intervjuven. FOTO: Nicklas Salmin

Samtalen är ofta lätta, ibland djupa, ibland röriga. Och ibland träffar de mitt i nerven. Politik, pengar, religion – ämnen som i många sammanhang undviks, men som Junglia tar sikte på.

– Det är det folk tycker är kul att prata om. Man märker att det finns ett behov av att få ventilera. Och även om vi inte har någon politisk agenda så vet vi att de ämnena engagerar. Oftast får politiska klipp 500 kommentarer, andra klipp kan få tio. Så vi ser vad som funkar och kör sen på det.

Kritiken? Den finns – men är liten.

– Ungefär en procent hat, resten är kärlek. Det är mest folk som tycker att vi stör. Men vi tvingar aldrig någon att vara med. Och vi har tagit ner klipp om någon ångrat sig i efterhand.

Vid busstationen var det i vanlig ordning mycket folk. Det är runtom de platserna som Andreas och Mattias åker runt och gör sina intervjuer. FOTO: Nicklas Salmin

Några intervjuer har satt sig extra hårt.

– Ja, Pärlan här i Norrtälje. Allt han sa var som att öppna en ny värld. Han pratade om cancer, om att ha kört ifrån polisen på MC, om karate och om kvinnor. Man visste aldrig vad som skulle komma härnäst, han är en legend och vi har därför släppt den längre intervjuven på vår youtube.

Junglia blickar nu framåt. Podcastformatet lockar. Möjligheten att ta längre samtal med komiker, politiker, eller personer som redan gjort avtryck i tidigare klipp.

– Vi har byggt något som sticker ut. Vi började med ett mål – men nu är det större än så. Vi vill fortsätta träffa människor, men kanske också fördjupa samtalen.

Men TikTok-viben – den stannar.

– Absolut. Det är där vi har publiken. Det är där energin finns.

Annons

Om Junglia

Namn: Junglia

Grundare: Andreas Nordqvist (intervjuare), Mattias Eliasson (fotograf/redigerare) och David Nordqvist (programmerare)

Bor: Uppsala och Stockholm

Start: 2025, som ett marknadsföringsprojekt för en kommande jobbsajt med namnet “Junglia”

Format: Streetintervjuer med fokus på humor, spontanitet och engagemang

Antal visningar: Över 60 miljoner på fyra månader

Mål: Underhålla, skapa engagemang och ge människor en röst

Följ Junglia: