Den här artikeln publicerades för 4 år sedan

https://alltomnorrtalje.se/hatten-i-grisslehamn-ar-full-av-symbolik/

Reportage

Hatten i Grisslehamn är full av symbolik

Uppdaterad 2026-01-31 , Publicerad 2021-11-25 – av Redaktionen

GRISSLEHAMN. I Grisslehamn, lätt undanskymd under lummiga träd, står en hatt i metall på en sockel föreställande ett kummel, ett forna tiders sjömärke. Hatten påminner om ismarschen över Ålands Hav i mars 1809, i Finska Krigets slutfas. Enheter ur Upplands regemente deltog i marschen. Deras uniformshatt var förlaga till den som står på kumlet i Grisslehamn.

Kung Gustaf IV Adolf hade öppet visat avsky för franska revolutionen och Napoleon. I Tilsit, nära nuvarande Kaliningrad, träffades år 1807 Napoleon och tsar Alexander I. De två härskarna delade upp världen mellan sig som segrarmakterna efter andra världskriget gjorde i Jalta. Napoleon gav Alexander carte blanche att erövra Finland. Danmark uppmanades erövra Skåne, Blekinge och Halland. En del av uppgörelsen var muntlig och därför oklar, men händelseutvecklingen talar sitt tydliga språk. Meningen var att Sverige skulle delas och svenska stormaktsanspråk skulle därefter te sig futtiga. Alexander var snabb att gå till aktion.

För Sverige gick kriget i Finland inte bra. Kung Gustaf IV Adolf var ingen bra härförare. Den 27 mars 1808 anfölls Åland av ryska trupper. En rysk jägarbataljon tog sig över isen österifrån. Ålänningarna gillade inte ockupanterna.

Några unga män träffades i Bamböle på fasta Åland och bestämde sig för motstånd.

Två ledarfigurer vidtalades, länsmannen Eric Arén och den bullriga pastorsadjunkten Johan Henrik Gummerus. De samlade ihop en grupp män beväpnade med hötjugor, påkar, grepar och en och annan sälbössa. De lyckades överrumpla de spridda ryska styrkorna på fasta Åland genom att bl a operettartat skapa intryck av att de var många fler och bättre utrustade än vad de egentligen var. De ryska befälhavare som gav sig inför bondpojkarna med hötjugor förbannade i efterhand sin naivitet, ty ett fåtal tränade jägarsoldater hade sannolikt gjort processen kort med upprorsmakarna om de fattat det verkliga läget.

Den ryska huvudstyrkan fanns på Kumlinge i Ålands östra skärgård. De åländska pojkarna, nu beväpnade med erövrade gevär, fick hjälp av en liten svensk styrka på 73 man och ryssarna gav sig efter en skärmytsling som krävde dödsoffer på båda sidor.

I Grisslehamn beredde de svenska trupperna sig på ett ryskt invasionsförsök. Istället kom några ålänningar medförande fångna ryssar. Man trodde inte sina ögon, men när flera rejäla skutor seglade in till Grisslehamn medförande cirka 130 ryska fångar och därefter deras högste befälhavare, då måste man tro.

När de åländska bondpojkarna kört bort ryssen besatte svensk militär Åland med 3 000 man. Gustaf IV Adolf vågade sig dit och inkvarterade sig på Grelsby Kungsgård. Han gjorde sig grundligt impopulär bland de svenska trupperna, inte bara genom sin nyckfullhet och allmänna inkompetens utan också för sina förolämpande åtgärder. Det ledde till ett försök till kungamord. Detaljerna är oklara, men sannolikt var det en löjtnant Gripenwaldt som betalade soldat Elias Blå för att skjuta kungen när denne för tillfället var inkvarterad i Lemlands Prästgård. Soldaten smög på kvällen i prästens trädgård och försökte få korn på kungen genom fönstret. Men antingen ångrade sig soldat Blå eller så vare det någon som drog för gardinerna till fönstren och därmed omintetgjorde attentatsplanerna. Elias Blå dog ett år senare på Gripsholms slott, då medlem av styrkan som vaktade den fängslade kungen. Löjtnant Gripenwaldt deltog med liv och lust i kuppen mot Gustaf IV Adolf.

Kungen skickades ut i exil till ett kringflackande liv i Europa som överste Gustafsson. Han dog 1837 i St Gallen i Schweiz, alkoholiserad och pank.

Men det är att gå händelserna i förväg. I februari 1809 anlände general von Döbeln till Åland och tog befälet. Hans uppgift var hopplös. Tsar Alexander umgicks då med planer på en framstöt mot Stockholm med Åland som bas. En överlägsen rysk styrka på omkring 15 000 man förberedde ett anfall på von Döbelns trupp. Under dessa tider, före den globala uppvärmningen, var det is på Ålands Hav i mars.

Von Döbeln beordrade sina mannar att marschera över isen till Grisslehamn. Av de ca 4 000 man som inledde färden försvann 1 750. De drunknade, frös ihjäl, höggs ner eller togs till fånga av förföljande kosacker.

Von Döbeln och resterna av hans armé kom till Grisslehamn. De drog sig tillbaka till Älmstatrakten för att slicka såren och om möjligt återuppstå som stridande förband.

Förföljarna under ledning av general Kulneff med ca 400 man tog sig över Ålands Hav betydligt bekvämare på hästrygg eller i slädar. Under några dagar svingades kosackernas kroksablar i Roslagen.

Om Kulneff i Grisslehamn har mycket skrivits, som inte behöver upprepas här. Det räcker med att konstatera att han betedde sig som en gentleman, klappade barn på huvudet och betalade för kost och logi.

När varmare väder började tära på isarna fann han det säkrast att ta sig tillbaka till Eckerö, innan svensk militär hämtat sig och kunde gå till anfall.

Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg är en samling hjältedikter tillägnade Finska Krigets förlorare. Med ett undantag: Kulneff. Han är den enda av segrarna som fått en egen dikt där han porträtteras som en glad, vänsäll och rentav ömsint krigare begiven på brännvin.

Ur dikten Kulneff:

“…..

Det var en äkta folkets man,

båd’ dö och leva kunde han,

den främste där det höggs och stacks,

den främste där det dracks”

…..

“han kysste och han slog ihjäl,

med samma varma själ.”

Dikten Döbeln vid Jutas inleds av den gamle prosten som utgjuter sig vid generalens sjukbädd:

” Döbeln är en hedning, förbannad är han evigt om han dör”

….

“Driv ut prelaten, ropar han åt drängen,

och akta dig, om han släpps in härnäst”

Är det ett språk av en som nalkas döden?

Dock, han må själv svara för sina öden,

jag har gjort nog som människa och präst”

Om dikten säger mest om von Döbeln eller om prosten kan man fundera över. Von Döbeln överlevde i varje fall både sjukdom och prelat.

Hatten i Grisslehamn är tyngd av symbolik.

Den minner om den tragiska ismarschen, om händelser som beseglade Sveriges delning men som samtidigt blev inledningen till en mer än 200-årig era av fred. Vi kunde behöva en mellansvensk version av monumentet i norrländska Sävar.

Samtidigt må det vara tillåtet med en inre bild av hedningen von Döbeln och suputen Kulneff invecklade i en infernalisk armbrytning.

Det västerländska raka svärdet mot den österländska kroksabeln. Landskapet Karelens vapen har just det motivet, symboliserande rivaliteten mellan öst och väst.

Under några dagar i mars 1809 var Grisslehamn skådeplats för denna urgamla strid.

Hur gick det för upprorsledarna Arén och Gummerus? Båda flydde till Stockholm, där de till att börja med mottogs som hjältar, och inkvarterades på Den Gyldene Freden. Arén rotade sig inte, men kunde 1821 återvända till Åland. Tsar Alexander var inte långsint.

Gummerus utsågs först till hovpredikant, men blev snabbt obekväm för hovet. Hans leverne ansågs inte passa en hovpredikant. Han förvisades redan 1812 till en tjänst i Högby på Öland, där han är begravd.

Sverker Nyman
Vetenskapsjournalist

Fotnot: Den som vill veta mer kan läsa Anders Persson: 1808, Gerillakriget i Finland. Ordfront 1986.

von Döbeln i sjuksängen, men vill ut i bataljen. Teckning av Albert Edelfelt i Fänrik Ståls sägner.

Kulneff utbringar en skål, drickande ur en skön dams sko. Teckning av Albert Edelfelt i Fänrik Ståls sägner.

Hatten i Grisslehamn påminner om ismarchen över Ålands hav i mars 1809, i slutfasen av Finska Kriget. Foto: Anders Sjöberg

Landskapet Karelens vapen, här på en ölburk, med märket Karjala, det finska namnet på Karelen. En övernitisk sovjetisk ambassadör gillade inte vapnet, det skulle uppamma till ryssfientlighet, den österländska kroksabeln mot det västerländska raka svärdet. Det blev en diplomatisk incident. Efter det såldes Karjala öl mycket bra.

https://alltomnorrtalje.se/kommunen-vill-ansoka-om-samverkan-med-vux-norrort/

Nyheter

Kommunen vill ansöka om samverkan med Vux Norrort

Publicerad Idag 08:15 – av Daniel Rämsell

Bild på Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden.

Lyssna

Norrtälje kommuns utbildningsnämnd föreslås ansöka om primärt samverkansavtal med Vux Norrort för framtida vuxenutbildning. Det framgår av ett tjänsteutlåtande från barn- och utbildningsförvaltningen.

Barn- och utbildningsförvaltningen har utrett två alternativ för samverkan inom vuxenutbildning: fortsatt samarbete inom Vux 5 Norr eller ansökan om samverkan med Vux Norrort.

I utredningen jämförs bland annat organisation, beslutsstruktur, uppföljning och elevens val.

Förvaltningen bedömer att Vux Norrort, med sitt auktorisationskansli och fler samverkande kommuner, ger bättre förutsättningar för kvalitetssäkring och effektiv administration.

Förslaget innebär att Norrtälje kommun övergår till ett system där auktorisation av utbildningsanordnare hanteras centralt, vilket medför att lokala anordnare behöver söka auktorisation via Vux Norrort.

Kostnader för kansliet fördelas utifrån invånarantal och eventuella viten från utbildningsanordnare tillfaller kansliets budget.

Förvaltningen lyfter även att utbudet av utbildningar blir mer geografiskt tillgängligt för kommuninvånarna, särskilt inom vård- och omsorgsutbildningar.

Om förslaget godkänns inleds en ansökningsprocess med en övergångstid på tolv månader.

https://alltomnorrtalje.se/opinion/ledare/liberal/forskolor-avvecklas-men-det-verkliga-problemet-ignoreras/

Ledare

Straffskatt på barnlösa kvinnor räddar inga förskolor

Publicerad Idag 06:00 – av Robert Beronius

Robert Beronius
robert.beronius@liberalerna.se

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Lyssna

Barnafödandet i Sverige är nu det lägsta som någonsin uppmätts. Det märks också i Norrtälje. Förskolor har stängt. Fler riskerar att följa efter.

Enligt prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner kan mer än var tionde förskola i landet behöva avvecklas till 2027. Det kommer väcka debatt – och gör det redan. Men alltför ofta handlar diskussionen mer om konsekvenserna är orsakerna.

Förskolor stängs inte i ett vakuum. De stängs för att barnen inte finns där. Det är vad debatten borde handla om.

Varför människor väljer att skaffa färre barn, eller inga alls, är i grunden högst individuellt. Men det är svårt att bortse från de större samhällsförändringar som påverkar besluten. En mer pessimistisk syn på framtiden, en känsla av otrygghet och en osäker privatekonomi är faktorer som sannolikt bidrar till de historiskt låga födelsetalen.

När man lyssnar på unga vuxna återkommer samma bild. Ekonomin känns osäker. Bostaden är för dyr, för liten eller för tillfällig. Arbetslivet upplevs som otryggt och svårt att planera kring. I det sammanhanget framstår föräldraskap inte som ett självklart nästa steg, Att vänta blir ett rationellt val.

Om utvecklingen ska vändas krävs politiska åtgärder som ger människor större ekonomisk frihet och trygghet. Det handlar om lägre skatter och avgifter för unga vuxna och småbarnsfamiljer, så att mer pengar blir kvar i plånboken. Det handlar också om bättre möjligheter att äga sin bostad. När inträdet på bostadsmarknaden skjuts allt längre upp i åldrarna skjuts också familjebildningen upp.

Men det handlar inte bara om pengar. Det offentliga samtalet är i dag mättat av kriser. De domedagspolitiker som utmålar en mörk framtid göra barnafödandet en stor otjänst. Vem vill skaffa barn i en värld som kommer gå under av klimatproblem, kriminalitet, krig och invandring?

Bristen på barn har fått en del politiker att helt tappa förståndet. Till exempel Jörgen Kärrman (SD) som föreslagit en så kallad “nej-skatt” för kvinnor. Alltså att barnlösa kvinnor ska betala en straffskatt. Ett annat förslag är straffskatt på preventivmedel. Båda förslagen rent kvinnofientliga.

Det är lätt att skratta bort enstaka Sverigedemokraters försök att vrida klockan tillbaka, men Sverigedemokraterna är tydliga med sin samhällssyn.

De vill se ett Sverige där kvinnors liv ser annorlunda ut än i dag. Där familjebildning formas av politiska pekpinnar snarare än av människors egna val. Där staten lägger sig i beslut som borde vara djupt personliga.

Straffskatter och politisk kontroll kommer inte få fler barn att födas. Mer frihet, tryggare ekonomi och bättre möjligheter att bygga ett liv kan däremot göra det.

Lösningarna är därför varken moraliserande eller auktoritära. De är liberala.

https://alltomnorrtalje.se/vdn-lamnar-norrtalje-energi/

Nyheter

Vd:n lämnar Norrtälje Energi

Publicerad Igår 07:15 – av Daniel Rämsell

Lyssna

Vd Tobias Dahlberg lämnar Norrtälje Energi för ett annat arbete. Rekryteringsprocessen för att hitta en ny vd har inletts och Tomas Karlsson tillträder som tillförordnad vd under övergångsperioden. Det meddelar Norrtälje Energi.

Tobias Dahlberg har varit vd för Norrtälje Energi sedan 2020.

I samband med att han nu lämnar sitt uppdrag har bolaget påbörjat arbetet med att rekrytera en efterträdare.

Under tiden mellan att Dahlberg slutar och en ny vd är på plats kommer Tomas Karlsson att fungera som tillförordnad vd.

Tomas Karlsson har tidigare varit vd för Norrtälje Energi och har erfarenhet av bolagets verksamhet och de lokala förutsättningarna i Norrtälje.

– Det har varit ett stort förtroende att få leda Norrtälje Energi sedan 2020. Under den tiden har bolaget fortsatt att utvecklas och stått starkt i en föränderlig omvärld. Vi har haft en god samverkan med kommunen, våra politiker och andra bolag och företag. Framför allt är jag stolt över alla kollegor som varje dag bidrar till att vi tillsammans gör skillnad för Roslagen, säger Tobias Dahlberg. vd i ett pressmeddelande.

https://alltomnorrtalje.se/opinion/ledare/konservativ/en-handgranat-i-hallen-kan-gora-vem-som-helst-konservativ/

Konservativa ledare

En handgranat i hallen kan göra vem som helst konservativ

Publicerad Igår 05:00 – av Carl Eos

Carl Eos
lindgren.carlrobert@gmail.com

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Lyssna

Det small en kväll för några år sedan. Inte i mitt hus, men bara några kvarter bort i södra Stockholm. En bomb hade placerats i en trappuppgång. Tryckvågen slog ut glasrutor och dörrar, och människor väcktes mitt i natten av ett ljud som ingen som hört det glömmer.

Den där dova smällen som först låter som något annat. Tills man inser vad det är. Och jag som är uppvuxen på landsbygden på Öland. Där hade vi inga bomber.

Det var under de år då gängkriminella sprängde bomber i svenska städer. Nästan varje vecka kom rapporter om nya explosioner. Trapphus, portar, restauranger, villor. Ett land som länge sett sig självt som stabilt började plötsligt påminna mer om något helt annat.

Det märkliga är hur snabbt sådant förändrar ens politiska perspektiv.

Under lång tid har svensk offentlig debatt dominerats av teorier. Man har diskuterat skattepolitik, normkritik och sociala konstruktioner. Ideologier har behandlats som abstrakta system som kan ritas om ungefär som kartor.

Men när någon spränger en port några kvarter bort från där man själv bor händer något. Då blir politiken plötsligt konkret. Man börjar tänka på sådant som tidigare avfärdats som trivialt. Trygghet, ordning, gemenskap. Inte i teorin, utan i praktiken. Det är där konservatismen börjar.

Konservatism är nämligen inte i första hand en akademisk teori. Den är en erfarenhet. Den bygger på insikten att samhällen är sköra och att de institutioner som håller dem samman inte är självklara. De måste upprätthållas.

Under lång tid försvann själva ordet konservatism nästan ur svensk politik. Högern talade hellre om marknadsliberalism och skatter. Socialdemokratin talade om maktstrukturer och identitetspolitik. Alla talade om förändring. Och om öppna gränser.

I dag ser det annorlunda ut. Sverigedemokraterna beskriver sig som socialkonservativa. Ett begrepp som länge betraktades som nästan pinsamt håller på att återvända till centrum av svensk politik. Och det är inte svårt att förstå varför.

Kriminaliteten är en del av förklaringen. När bomber exploderar i bostadsområden och skjutningar blir vardag förändras människors prioriteringar snabbt. Den som tidigare främst talade om normkritik börjar plötsligt tala om polisresurser och straffskalor. Men det handlar också om något djupare.

Under många år har svensk kulturdebatt präglats av idéer som försökt lösa upp etablerade identiteter. Nationella berättelser har ifrågasatts. Historiska kontinuiteter har relativiserats. Samtidigt har nya ideologiska projekt vuxit fram kring subidentitet och kön. Allt svenskt är tramsigt, men genus- och mångkulturideologierna bara svällde ut i nya teorier.

För många unga framstår detta inte längre som frigörelse, utan som förvirring och tvång. Resultatet är en motreaktion. Allt fler söker efter stabilitet. Efter något som inte ständigt omdefinieras. Efter en känsla av sammanhang, och efter en svensk identitet som man upplever har tonats ned i den offentliga berättelsen. Och efter sitt ursprung.

Det är därför högern just nu växer starkast bland unga. Inte för att unga plötsligt blivit särskilt ideologiska. Utan för att de reagerar på verkligheten omkring sig. När samhället känns otryggt blir abstrakta teorier mindre övertygande. Då börjar människor istället fråga sig vad som faktiskt fungerar.

Det är en ganska jordnära inställning. Och i politiska termer brukar den kallas konservatism.

För ibland räcker det med en enda smäll i ett trapphus för att påminna om något enkelt. Civilisationen är tunnare än vi tror. Och att det som håller den uppe – lag, ordning och gemensam identitet – inte är något man bör experimentera bort.