Vården i Region Stockholm ska vara jämlik. Det är en grundläggande princip – men i praktiken är det långt ifrån verklighet.

För kvinnor som bor utanför innerstaden är tillgången till mammografi sämre. I en region som präglas av både landsbygd och en vidsträckt skärgård innebär dagens system att många måste resa långt för att genomföra en undersökning som bokstavligen kan rädda liv. För kvinnor i yrkesverksam ålder handlar det ofta om att behöva ta ledigt från arbetet för att ta sig till en mottagning i de centrala delarna av länet.

Detta är inte rimligt.

Mammografi är en av de mest effektiva metoderna vi har för att upptäcka bröstcancer i tid. Samtidigt vet vi att deltagandet påverkas av hur tillgänglig vården är. I Region Stockholm ligger deltagandet lägre än i flera andra regioner – och det är ingen slump.

I exempelvis Skåne och Västra Götaland har man arbetat mer aktivt med att öka tillgängligheten och når också högre deltagande i screening. Erfarenheterna är tydliga: när vården finns nära människor, då deltar fler.

Varför gör vi inte samma sak i Stockholm?

Mammografibussar är en konkret och beprövad lösning. Genom mobila enheter kan screening erbjudas närmare kvinnors vardag – i ytterområden, på landsbygden och i skärgården. Det sänker trösklar, sparar tid och ökar sannolikheten att fler faktiskt genomför sina undersökningar.

Det handlar inte om bekvämlighet. Det handlar om liv.

Tidig upptäckt av bröstcancer är avgörande för överlevnad och för att undvika svåra behandlingar. Varje utebliven screening är en risk vi inte har råd att ta.

Ändå väljer den styrande vänstermajoriteten i Region Stockholm att inte prioritera denna fråga.

Det är ett politiskt val – och ett svek mot de kvinnor som bor utanför de mest centrala delarna av länet.

Vi moderater menar att vården ska finnas nära människor, inte tvärtom. Mammografibussar är ett konkret steg för att göra vården mer tillgänglig, mer jämlik och mer effektiv.

Därför är vår uppmaning tydlig: inför mammografibussar i Region Stockholm.

Kvinnors hälsa kan inte vänta.

Isabelle Ankarfjärd Jäger (M)
Ledamot i regionfullmäktige i Stockholm och styrelseledamot i M-kvinnorna Stockholms län

Förslaget att plombera lokaler är ur Barn- och utbildningskontorets vinkel säkert väl övertänkt sett enbart till förskolans nytta. Men vilka s k effektiviseringar kommer kommunstyrelsen då att tvingas genomföra för att få ihop budgeten – för man har väl knappast haft ”utrymme i budgeten” för detta? Enligt de initiala uppgifterna i Norrtelje Tidning ska plombering göra att det inte kommer att behövas personalneddragningar. Dagen efter kommer andra uppgifter. Vad är det som gäller?

Om kommunen inte heller lyckas dra till sig unga och barnfamiljer så försvinner förutsättningarna för småskalig verksamhet i närhet till medborgarna. Den småskalighet och närheten till kommunal service som de flesta partier säger sig stå bakom i sitt:” Hela kommunen ska leva”.

Kommuner av Norrtäljes struktur är i grunden hotade om inte nya lösningar kan plockas fram.
Kommer all ”mjuk” verksamhetsservice som förskolor, grundskolor, äldreomsorg, primärvård och annan tjänsteservice helt hamna i våra fem större orter med Norrtälje stad som navet? Blir livet i landsbygdssocknarna hänvisat till ett antal ”friluftsmuséer” som betjänar turister och fritidshusfolket? Vi i Roslagens oberoende parti (ROOP) tror på att småskaligheten och närheten till en levande landsbygd och skärgård har chansen att hålla storskalighet och centralism på avstånd. Men då krävs visionär realism av sällan skådat slag. Finns den hos övriga partier? Hos Mittenstyret som helhet?

Titta en gång till på vattenförsörjningen: hur smart är det att frakta dricksvatten sju mil från Mälaren till en kostnad som många privata, kooperativa och samfälligheter nu hotar att knäckas av. Dyrt, riskabelt och feltänkt och inte särskilt strategiskt sett ur myndigheten för Civilt försvars perspektiv.

Johannes Folkesson
Johan Österberg
Roslagens Oberoende Parti

Nedläggningen av Rosenlundsgården i Bergshamra, Norrtälje väcker många frågor. Formuleringen om att ”ställa om lokalerna till annan verksamhet” är så vag att den snarare skapar misstänksamhet än förståelse. När det handlar om äldres boende och trygghet är det fullständigt oacceptabelt med den här sortens oklara besked.

Vi har sett liknande situationer tidigare – beslut som tagits bakom stängda dörrar, med en tystnad som gjort att de berörda stått kvar utan svar. Det får aldrig bli så att äldre människor, som redan är i en utsatt livssituation, tvingas bära konsekvenserna av politiska eller organisatoriska omprioriteringar utan att någon står upp för dem.

Det här skapar oro bland de boende, leder till otrygghet i personalgruppen och gör anhöriga förtvivlade. När en verksamhet som ska stå för omsorg och stabilitet plötsligt rycks undan utan tydlig motivering har kommunen brustit i sitt ansvar.

Transparens, framförhållning och respekt för de äldre måste komma först. Allt annat är ovärdigt.

Personalen på Rosenlundsgården

Det var 22 augusti som Norrtelje Tidning kunde avslöja att Missionskyrkan i Rimbo lät säga upp en av sina hyresgästers och tidigare styrelsemedlems hyreskontrakt på tveksamma grunder. Allt Om Norrtälje har likaledes under en längre period granskat Missionskyrkan i Rimbo som nu, som del av ett svar på Allt Om Norrtäljes frågor till styrelsen, svarar med en insändare rörande uppsägningen.

Med en känsla av ansvar gentemot rättvisa och sanning besvarar vi artikeln i Norrtelje Tidning angående uppsägningen av hyresgästen i vår lägenhet Maria Fahlcrantz. Det är klart att vi berörs av hennes smärta som uttrycks. Vårt beslut angående lägenheten har inte tagits för att skada henne eller för att hon agerat på ett sätt som gjort att vi vill bli av med henne. I artikeln anklagas vi bland annat för att vara ”hjärtlösa” och att vi ”kastar ut Maria på gatan”, och antydan om att vi är en sluten gemenskap utan insyn.

Vi vänder oss bestämt emot en sådan beskrivning. Fakta blandas med felaktigheter, orättvisa beskrivningar och undanhållande av viktiga detaljer. Det ligger inget hjärtlöst i att kyrkans behov inför framtiden krockar med hyresgästens möjlighet att kunna bo kvar i kyrkans lokaler - och inte heller i sättet vi gjort uppsägningen. Maria har blivit uppsagd (inte vräkt) på tydliga grunder. I uppsägningsbeskedet står att lägenheten kommer renoveras och därefter användas till församlingens verksamhet – vilket innebär att den inte längre ska hyras ut som bostad. Församlingen växer och lägenheten kommer behövas för nya behov. Men först är det nödvändigt med en större renovering. Skulle inte vi ha rätt att ta ett sådant beslut? Jo det har vi, inget konstigt eller oetiskt med det. Vi har ett ansvar att planera och agera för vad som blir bäst för församlingen i framtiden.

Finns något att anmärka på om hur vi meddelade uppsägningen?
Maria har sedan länge valt att inte vara aktiv i vår verksamhet, med undantag av församlingsmöten. Vi har sällan träffat henne i närheten av lägenheten i samband med våra möten. Det har tyvärr inte funnits någon naturlig kontaktyta med henne. Skulle vi börja med en informell kontakt för att delge en kommande uppsägning och eller med det formella beskedet? Vi valde det senare alternativet och skickade ett rekommenderat brev 7 juni, nästan fyra månader innan hyresavtalet går ut 30 september. Enligt hyresavtalet är det tre månaders uppsägningstid. I artikeln säger Maria att hon ”börjar få smått panik nu” för att hinna hitta ett nytt boende. Men vi undrar i så fall varför hon inte visat något intresse för de konkreta tipsen på två lediga lägenheter, varav en i Rimbo, som hon fått av oss. Och hon har också tackat nej till inbjudan till att vara med på ett styrelsemöte för att diskutera frågan om uppsägningen.

När man läser artikeln är det lätt att uppleva antydan att Maria är uppsagd på grund av att hon larmade om diskriminering av homosexuella i Missionskyrkan. Detta har inte ens varit en möjlig orsak eftersom vi var omedvetna att Maria gjort detta ända tills artikeln kom 22 augusti. Det kom även antydan om att vi inte har mycket insyn. Hela tiden, inklusive när Maria var med i styrelsen, har vi följt de demokratiska principer som gäller för föreningar. Hon borde veta att vissa frågor som tas upp på ett styrelsemöte inte är officiella förrän beslut tagits. Vi har flera etablerade relationer med andra församlingar runt omkring i Uppland, och i Sverige i stort. Vårt engagemang och vår utveckling bygger på öppenhet och samarbete, och inte på avskiljande och isolering.

Rimbo Missionskyrka är en församling som älskar alla människor och därför välkomnar alla till vår gemenskap. Och vi vill att så många som möjligt kommer för att höra om Jesus, som vi älskar så högt och är så stolta över. Han är världens hopp!

Styrelsen Rimbo Missionskyrka

Det står nu helt klart att en röst på Centerpartiet även är en röst för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. På sätt och vis är det bra att väljarna, tre och ett halvt år efter att Centerpartiet lämnade Alliansen, äntligen har fått en tydlig varudeklaration från Annie Lööf. Men samtidigt skär det i det borgerliga hjärtat.

Tillsammans med Centerpartiet hanterade vi den värsta ekonomiska krisen efter depressionen, sänkte skatterna för vanligt folk och halverade de rödgröna vårdköer som fanns då. Nu har Centerpartiet istället sällat sig till den sida som gett oss rekordhög långtidsarbetslöshet, rekorddyra drivmedel, rekordmånga skjutningar, rekordhöga elräkningar och rekordlånga vårdköer. Det är sorgligt.

För vår del är det tydligt att Sverige behöver nya och andra rekord. Utvecklingen har tillåtits gå åt fel håll i åtta långa år. Regeringskriserna har avlöst varandra därför att vi blivit sittande med
minoritetsstyren som enbart förenas av vad de är emot, inte av vad de vill åstadkomma. Så kan inte ett land styras. Man måste ta ut en riktning och även kunna förklara den för medborgarna så att de i sin tur kan utkräva ansvar av sina valda makthavare – det är demokratins kärna.

Vi kristdemokrater är en del av ett regeringsalternativ där alla inte är överens om allt, men där vi ser samma problem och har liknande idéer om lösningar. Vi ser alla att arbetslinjen behöver återupprättas. Att människor måste kunna tanka sina bilar och åka till jobbet samtidigt som landet ställer om. Att våldet på våra gator nu förlamar hela stadsdelar och kräver helt nya insatser från polis, åklagare och domstolar.

Att Sverige behöver stabil och planerbar energi och att det i sin tur innebär att kärnkraften kommer behöva en ny svensk guldålder. Och vi kristdemokrater ser att Sveriges vårdsystem är från 1800-talet och att vårt land skriker efter samma typ av moderna sjukvård som Norge och Danmark redan har infört. Att vi behöver jämlik vård för hela landet, inte 21 gamla landsting.

Till dig som är nöjd med dina lokala centerpartister vädjar vi: fortsätt rösta på dem i lokalvalet. Men i riksdagsvalet ber vi dig att låna ut din röst till oss. Ge oss chansen att lösa de problem som Annie Lööf vill hjälpa Magdalena Andersson att inte lösa. Vi är redo att ta tag i Sveriges problem.

Ebba Busch (KD) partiledare
Thomas Imeryd, KD Norrtälje, ersättare teknik- och klimatnämnden
Michael Sjöblom, KD Norrtälje, ersättare val- och demokratinämnden
Bengt Carlström, KD Norrtälje
Merve Baz, KD Norrtälje