Sommarens kanske viktigaste skolbeslut i Norrtälje fattades i måndags. Barn- och skolnämnden beslutade då att ändra antagningskapaciteten till 40 elever i förskoleklass vid Frötuna skola. Beslutet möjliggör inrättandet av två förskoleklasser vid Frötuna skola och innebär att fler vårdnadshavare får sitt förstahandsval av skola tillgodosett samt att fler syskon kan gå på samma skola.

Det är ett bra beslut, men Frötuna skola illustrerar ett större problem i svensk skola. Under lång tid har klasstorlekarna vuxit samtidigt som kraven på lärarna blivit allt större. Lärare förväntas anpassa undervisningen, upptäcka elever i behov av stöd, skapa studiero och bygga relationer med varje elev. Det uppdraget blir svårare för varje elev som tillkommer.

Därför borde Norrtälje kommun införa en ”Lex Frötuna” – ett maxtak på 20 elever i klasser för de yngsta barnen. Små klasser för små barn borde vara en självklar princip i hela kommunen.

Argumenten för mindre klasser är starka. Forskning visar att elever i mindre klasser ofta når bättre resultat och utvecklar både sina kunskaper och sina sociala förmågor. När läraren får mer tid för varje elev kan kunskapsluckor upptäckas tidigare och åtgärdas innan de växer sig stora.

Frågan handlar också om lärarnas arbetsmiljö. Svenska skolor har stora problem med att rekrytera och behålla utbildade lärare. Om läraryrket ska vara attraktivt krävs rimliga arbetsvillkor. Det är svårt att tala om kvalitet i undervisningen när en lärare förväntas räcka till för närmare trettio elever med vitt skilda behov.

Liberalernas vallöfte om mindre klasser för de yngsta eleverna förtjänar att tas på allvar. Ett maxtak på 20 elever i de lägre årskurserna skulle ge lärare bättre möjligheter att se varje elev och ge barnen en starkare kunskapsgrund redan från start.

Frågan är större än bara Frötuna skola. Frågan om Frötuna handlar därför om mer än en enskild skola. Den handlar om vilken skola vi vill ha i Norrtälje. För Liberalernas del är svaret tydligt: små klasser för små barn är rätt väg.

För några veckor sedan kom hovrättsdomen i Think Pink-målet. Flera av de ansvariga dömdes fortfarande för grova miljöbrott, men några straff sänktes och två personer friades helt. Juridiskt är det en viktig dom. Moraliskt lämnar den en bitter eftersmak.

För ute i verkligheten, här i Roslagen, ligger avfallet kvar.

I Norrtälje kommun finns flera platser där Think Pinks massor dumpades. Kommunens egna undersökningar visar att föroreningar sprids via grundvatten och ytvatten. PFAS, metaller och andra miljögifter finns kvar i marken. Domstolarna har slagit fast att massorna ska bort på flera platser, men tidsfristerna har passerat utan att saneringen genomförts. Det drabbar inte bara oss människor utan allt levande i naturen.

I Sveriges Radio Konflikt diskuterades nyligen idén om naturens rättigheter. Tanken är enkel men omvälvande: naturen ska inte bara ses som egendom eller en resurs för människor att använda. Skogar, vattendrag och ekosystem har ett eget värde och bör kunna betraktas som rättighetsbärare.

För många låter det radikalt. Men Think Pink-skandalen visar varför tanken behövs.

I dagens system betraktas naturen främst som platsen där ett brott begås. När domen faller riktas fokus mot gärningsmännen och deras straff, samt hur människor runt omkring, t ex markägare drabbas. Men marken, vattnet och de ekosystem som skadats får ingen upprättelse. De giftiga massorna ligger kvar. Föroreningarna fortsätter att spridas. Naturen får bära konsekvenserna långt efter att rättsprocesserna avslutats.

Det är också ett klassproblem. Den som har gott om pengar kan flytta från en förorenad plats. Den som är beroende av sin fastighet, sitt dricksvatten eller sitt lokalsamhälle får leva med konsekvenserna. Samtidigt riskerar saneringskostnaderna i slutänden att hamna hos det offentliga – alltså hos oss alla. Diskussionen har förts om Norrtälje kommun ska gå in och sanera, trots att det egentligen är någon annans ansvar.

Socialismen har alltid handlat om att utmana synen på att allt kan reduceras till en vara. Det gäller inte bara människor och välfärd. Det gäller också naturen. När mark, vatten och skogar behandlas som kostnadsfria avstjälpningsplatser blir miljöbrott en lönsam affär och sanering ett problem för framtiden.

Think Pink borde därför få oss att ställa en större fråga än hur långa fängelsestraffen ska vara. Vem företräder naturens intressen när naturen skadas? Och vem garanterar att skadorna faktiskt repareras?

Om naturen hade rättigheter skulle det inte räcka att döma de skyldiga. Då skulle naturen ses som brottsoffer och samhällets uppgift måste vara att gottgöra brottsoffret genom att återställa det som förstörts.

I Norrtälje kommun väntar marken fortfarande på den upprättelsen. Hur länge?

Knappt har studenternas sång falnat förrän verkligheten hänger ungdomarna i hasorna. Sommaren är här och för många innebär det inte längre ett välförtjänt sommarlov utan krav på att ta sig in i arbetslivet. För både yngre och äldre ungdomar kan det handla om ett första sommarjobb, en möjlighet att tjäna egna pengar, men också att skaffa sig erfarenheter, bygga självförtroende och skapa en tro på den egna framtiden. Därför är det viktigt att kommunen, regionen, näringslivet och föreningar fortsätter att erbjuda många olika typer av sommarjobb till ungdomar.

Arbetslösheten har vuxit de senaste åren och många av de enklare jobb som tidigare fungerade som en väg in för unga har försvunnit eller blivit svårare att få. Det ställs allt högre krav på arbetslivserfarenhet, även för enklare anställningar. Det är här kommunen har en viktig uppgift. Sommarjobb ska inte vara något som enbart tillfaller den som har rätt kontakter eller föräldrar med stora nätverk. Alla unga ska ges möjlighet att prova på arbetslivet, oavsett bakgrund eller familjens ekonomiska situation. Det sker genom en sommarjobbsgaranti. Två partier utlovar detta i sina kommunala program; Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Sverige står inför stora utmaningar när det kommer till kompetensförsörjning inom vård- och omsorgssektorn. Här kan sommarjobben bli en introduktion som väcker intresse hos unga som kanske inte bestämt sig för vad de vill göra i framtiden. Då är det också viktigt att det finns möjlighet för dem att sedan skaffa sig adekvata utbildningar för att kunna få rätt kompetens och tillsvidareanställning.

Sommarjobb är alltså bara en del av pusslet. Om unga människor ska vilja stanna kvar och bygga sina liv i kommunen krävs också att det finns hyresrätter de har råd att efterfråga, kollektivtrafik som gör det möjligt att ta sig till arbete och studier samt goda möjligheter till utbildning och vidare studier. Vänsterpartiet lägger i sitt kommunala handlingsprogram fram ett förslag om att inrätta en arbetsmarknadsförvaltning som kan bistå invånare i arbetsmarknadsfrågor. Detta kan vara av extra vikt då Arbetsförmedlingen har blivit alltmer svårtillgänglig och mycket ansvar har förskjutits till kommunerna. På flera andra orter har därför en arbetsmarknadsförvaltning inrättats.

Norrtälje kommun har goda förutsättningar till samarbeten kring ungdomars trygghet och möjlighet till arbete och studier. Idag har vi bl a UNiC där unga får stöd att närma sig arbete eller studier. Det kan förhindra att unga faller mellan stolarna, blir isolerade i hemmet eller dras in i kriminella miljöer. Till detta finns ett antal fältare ute bland ungdomarna och samarbete med ungdomsmottagningen och psykiatrins Unga Vuxna-mottagning. Det är viktigt att unga människor ges stöd att må bra och känna att det finns många vuxna där som stöd när de beger sig in i vuxenlivet. En kommun som investerar i unga investerar i sin egen framtid. Därför ska sommarjobb och särskilda insatser för arbetssökande samt inrättande av lokala studiemöjligheter inte ses som kostnadsposter att spara på när ekonomin blir ansträngd. De är delar av den gemensamma välfärden och verktyg för att skapa ett mer jämlikt samhälle där fler får möjlighet att lyckas.

Barn ska kunna vara trygga på nätet och kunna spela online-spel utan att riskera att möta vuxna män som söker sexuella kontakter. Så ser det inte ut i dag.

Siffrorna är alarmerande. Enligt en rapport från Stiftelsen Allmänna Barnhuset har vart fjärde barn i Sverige utsatts för groomingförsök  Var tredje ung har fått frågor om att skicka nakenbilder. För många börjar det med en komplimang, ett vänligt meddelande eller någon som verkar bry sig. Sedan flyttas gränserna steg för steg tills barnet hamnar i en situation präglad av hot, skam och exploatering.

Detta är en brottslighet som flyttat in i barnens mobiltelefoner. Därför måste också samhällets motåtgärder följa efter.

Regeringen har skärpt lagstiftningen. Grooming kan numera ge fängelse. Sedan nyligen är det också olagligt för vuxna att skapa konton där de utger sig för att själva vara barn i forum där barn och unga rör sig. Polisen har också fått fler verktyg för att avslöja förövare innan de hinner begå övergrepp. Det är välkomna steg.

Men det räcker inte. Den som dömts för att ha groomat barn bör inte fritt kunna röra sig på samma digitala plattformar där nya offer finns. I den fysiska världen accepterar vi kontaktförbud och vistelseförbud för att skydda utsatta människor. Samma princip borde kunna gälla på nätet.

Därför har Liberalerna helt rätt när de förslår att personer som dömts för groomingbrott inte ska ha tillträde till sociala medier och andra digitala plattformar där barn finns – ett digitalt vistelseförbud, eller fotboja, precis som förövare i den fysiska världen.

Det behövs också mer kunskap i skolan, socialtjänsten och rättsväsendet. Fler vuxna måste förstå hur unga luras in; genom bekräftelse, pengar, skamkänslor och hot om att avklädda bilder och filmer ska spridas. Fler vuxna måste se varningssignaler. En ung person som plötsligt har mycket pengar, drar sig undan eller har ångest över mobilen behöver vuxna som ställer frågor och vuxna som kan ge rätt hjälp.

Den digitala världen är inte en parallell verklighet. För dagens barn är den en del av vardagen. Därför kan samhället inte heller lämna barnen ensamma där. De ska veta att samhället och de vuxna alltid står på deras sida.

Valet närmar sig, och därmed ökar desperationen hos tidöpartierna. Populistiska miljardrullningar och utspel om t ex Systembolagets öppethållningstider och sortiment gör en förundrad. Är detta verkligen en så viktig samhällsfråga att den ska vara central i en valrörelse?

Tidöregeringen fick backa om 13-åringar i fängelse. Det var surt för regeringspartierna och SD, men hoppingivande att det fortfarande finns rakryggade liberaler i riksdagen.

Statsminister Ulf Kristersson har kategoriskt uteslutit alla blocköverskridande överenskommelser, fastän nödvändigheten är uppenbar. Rättspolitiken, energipolitiken (lyssna till Sveriges Radios lördagsintervju med Jacob Wallenberg!!!), infrastrukturen och migration/integration är områden med långa tidshorisonter och där utvecklingen går alldeles för långsamt pga osäkerheter. Kristerssons ovilja till överenskommelser är inte statsmannamässig, vilket jag ser på med viss förundran.

Med finländska ögon sett blir situationen sandlådemässig. Det är viktigare för Kristersson att svartmåla och misstänkliggöra V och MP som underlag för en Socialdemokratiskt ledd regering än att på allvar söka breda lösningar på pockande problem

Det finns andra sätt att bete sig på. I Finland ledde valet år 2011 till en svår parlamentarisk situation. Den reddes upp genom att den s k 6-packregeringen bildades, under ledning av samlingspartisten (moderaten) Jyrki Katainen. De övriga 5 partierna var Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De Gröna, Kristdemokraterna och Svenska Folkpartiet.

Regeringen satt i 3 år, en lång tid för en så heterogen samling. Den sprack när Vänsterförbundet och De Gröna inte kunde acceptera ett sparpaket och Jyrki Katainen upptäckte att han hellre ville vara EU-kommissionär i Bryssel än statsminister i Helsingfors.

Hur kunde 6-packregeringen hålla ihop så länge? Svaret kan skrivas statsmannaskap. När situationen det kräver kommer man samman, kompromissar, enas om ett regeringsprogram och genomför det. 

Men för att göra nåt liknande i Sverige krävs att landets ledning visar statsmannaskap. Och den förste företrädaren i landets ledning är Ulf Kristersson.

Socialdemokraterna har upprepade gånger signalerat villighet till överenskommelser på de fyra områdena ovan, men mötts av kalla handen, ibland närmast hånfullt. Det är inte statsmannamässigt. Just nu behöver Sverige en dos statsmannaskap. Mer av den varan blir det genom att rösta bort tidögänget i höst. Och kryssa gärna lohäradstabon Johannes Salo på Socialdemokraternas lista.

Socialdemokraterna byggde en gång sin makt på svenska arbetare. Nu håller den epoken på att ta slut.

Nya siffror från SCB visar att Socialdemokraterna tappar kraftigt bland LO-medlemmar samtidigt som Sverigedemokraterna ökar. SD är dessutom åter större än S bland inrikes födda män. Det är ingen tillfällighet. Det är resultatet av att allt fler löntagare upplever att Socialdemokraterna inte längre företräder deras intressen.

Under lång tid har Socialdemokraterna prioriterat migration, identitetspolitik och storstadsväljare framför vanliga arbetare. Partiet som en gång talade om arbete och löner talar i dag allt oftare om normer, representation och symbolfrågor. Samtidigt har man försvarat en politik som ökat konkurrensen om jobben och bidragit till lönedumpning i flera branscher.

Sverigedemokraterna har gått i motsatt riktning. Partiet har drivit på för att begränsa arbetskraftsinvandringen, stärka tryggheten och sätta svenska löntagares villkor främst. Det är frågor som betyder betydligt mer för många arbetare än de kulturkrig som dominerar i storstädernas politiska miljöer.

Det finns också konkreta resultat att peka på. Inflationen har fallit tillbaka, reallönerna stiger igen och många hushåll har fått mer pengar kvar efter att skatten, bensinpriset och dieselpriset sjunkit. För den som pendlar till jobbet eller försöker få familjens ekonomi att gå ihop spelar sådant större roll än politiska modeord.

Dessutom ser många väljare vad som väntar om Socialdemokraterna återtar regeringsmakten. Partiet är beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att kunna regera. Det innebär större inflytande för partier som vill höja drivmedelskostnaderna, expandera bidragssystemen och fortsätta den politik som många arbetare redan vänt sig bort från.

Den gamla bilden av arbetarklassen som en självklar socialdemokratisk väljargrupp håller därför på att spricka. Allt fler väljer i stället det parti som de uppfattar försvarar deras ekonomiska intressen, deras trygghet och deras vardag.

Det är därför Socialdemokraterna tappar.

Och det är därför arbetarna väljer SD.

Nu är vi mitt i skolavslutningsveckan/studentveckan. Samtidigt är minnet av valborg färskt. Det blev en av de stökigaste valborgsmässoaftnarna på länge när det gäller ungdomsfylla och de problem som följer i dess spår. Polis, fältare och vårdpersonal befarar att vi kan få se liknande situationer i samband med skolavslutningen.

Eftersom grundskolans skolavslutning sammanfaller med studentfirandet, finns det gott om äldre ungdomar som också är ute och firar runt om i kommunen. Det innebär att alkoholen blir mer synlig och lättare att få tag på även för yngre ungdomar.

För att skapa trygga miljöer för barn och unga som vill fira in sommarlovet anordnas därför en rad aktiviteter runt om i kommunen. Trygg i Norrtälje uppmanar vuxna att delta i den walkabout som startar klockan 18.00 i Societetsparken. Genom att vara närvarande, nyktra och tillgängliga kan vuxna göra verklig skillnad och bidra till att unga får positiva minnen från sin skolavslutning.

Under kvällen arrangeras också en alkohol- och drogfri festival på Imperiet Industries med musik, liveartister, aktiviteter och mat. Alla besökare bjuds på hamburgare, läsk och alkoholfria drinkar.

Även på andra håll i kommunen erbjuds kostnadsfria aktiviteter. I Hallstavik hålls utomhusbadet öppet med livemusik och tävlingar, ABF bjuder in till graffiti-målning. I Rimbo blir det grill och umgänge på fritidsgården Punkten. Brännäsgården i Norrtälje erbjuder grillning och aktiviteter, medan församlingsgården på Väddö och Vikingalunden bjuder in till gemenskap och sommarfirande i samarbete med Väddö IF och Svenska kyrkan.

Med många vuxna ute i rörelse – både i tjänst och som frivilliga – kan vi skapa trygga miljöer där unga får vara unga utan alkohol och droger. Förhoppningsvis slipper vi då de scener som utspelade sig på valborg, när föräldrar uppmanades att hämta hem sina barn redan före midnatt.

Att skapa trygga miljöer är ett vuxenansvar. Vi vet vilka konsekvenser alkohol kan få, särskilt för unga människor. Därför är det oroande att högerpartierna tävlar i att komma med förslag som gör alkoholen mer tillgänglig – söndagsöppet på Systembolaget, sänkt åldersgräns för inköp och lättnader i serveringsreglerna.

Samtidigt ser vi något hoppfullt. Dagens unga dricker generellt mindre än sina föräldrar gjorde i samma ålder. Men utvecklingen går också åt fel håll när allt yngre barn kommer i kontakt med alkohol. På valborg fick 12- och 13-åringar föras till sjukhus på grund av alkoholförgiftning.

De flesta är överens om att det inte är ett samhälle vi vill ha. Men då räcker det inte att uttrycka oro och lägga ansvaret på individnivå. Vi måste också vara beredda att ta ett gemensamt ansvar innan problemen uppstår.

Här går en tydlig skiljelinje i politiken. För oss är barns och ungas trygghet viktigare än alkoholbranschens möjligheter att sälja mer. Samhällets uppgift är inte att göra alkohol mer tillgänglig, utan att skapa fler trygga mötesplatser, starkare gemenskaper och bättre stöd till unga människor.

Valborg visade vad som händer när vuxenvärlden inte räcker till. Skolavslutningen ger oss en ny chans att göra rätt. Genom att vara närvarande vuxna, genom att erbjuda alkoholfria alternativ och genom att stå upp för en ansvarsfull alkoholpolitik kan vi visa att barns trygghet väger tyngre än marknadens intressen. I Norrtälje samarbetar kommun, polis, studieförbund, kyrkan och idrottsföreningar för att erbjuda barn och unga en fin start på sommarlovet. Ungdomars trygghet är inte bara ett vuxenansvar. Det är ett samhällsansvar.

Polisens uppmaning till alla föräldrar:

• Köp aldrig ut alkohol till minderåriga.
• Prata med ditt barn och ha kontakt under kvällen.
• Var nykter. Var nåbar. Var beredd att hämta ditt barn - oavsett tid på dygnet.

Det finns många absurda regler, inte minst inom alkoholpolitiken. Ändå tar vi många regler för givna, Kanske eftersom vi är vana vid dem.

Sedan den 1 juni får vinbarer sälja vin utan matservering. Det är en bra reform, men det behövs fler avregleringar.

Är det till exempel rimligt att en bar inte får förbereda drinkar i förväg, utan måste blanda varje cocktail först när kunden beställer? Att en hotellgäst inte får ta med sig en öl från hotellbaren upp till sitt eget hotellrum, trots att exakt samma rum redan har en minibar? Eller att Systembolaget inte får sälja kylda drycker?

Och varför är det förbjudet att ta med sitt eget vin till en restaurang? I stora delar av världen är så kallad BYOB – Bring Your Own Bottle – ett självklart koncept. Gästen tar med flaskan, restaurangen tar en avgift för glas, servering och service. Alla vinner. I Sverige är det förbjudet.

Absurdheterna fortsätter.

Den som vill bedriva gårdsförsäljning möts av regler som känns hämtade ur en gammal sketch: bara en kassa får finnas, och särskilda kunskapsprov krävs även för verksamheter som redan har serveringstillstånd.

Levande restauranger och barer skapar tryggare stadsmiljöer, fler mötesplatser och attraktivare stadskärnor. De gör att människor faktiskt möts i verkligheten i stället för att isoleras hemma. Precis som parker, bibliotek och kollektivtrafik är utelivet en del av vår sociala infrastruktur.

Vill vi ha levande städer måste vi också våga ha ett levande uteliv.

Därför är det välkommet att Liberalerna nu vill förenkla flera av de mest orimliga reglerna: tillåta färdigblandade drinkar, göra det möjligt för Systembolaget att sälja kylda drycker, förenkla reglerna för gårdsförsäljning och låta restauranger erbjuda BYOB. Lokalt i Norrtälje kommun vill Liberalerna också avskaffa avgiften för uteserveringar och evenemang.

Det verkligt märkliga är kanske inte förslagen i sig, utan att de ännu inte blivit verklighet.

Det är dags att släppa loss utelivet och införa en modernare alkoholpolitik.

Med jämna mellanrum ställer SOM-instititet vid Göteborgs Universitet frågor till en politikerpanel, som nu senast innehöll hela 3 269 respondenter. Frågorna gäller aktuella politiska spörsmål. Svaren ställs mot resultaten av den stora SOM-undersökningen förra året, där befolkningen, dvs väljarna, ger sina uppfattningar tillkänna. 

Resultaten av den senaste pinfärska undersökningen borde vara alarmerande för Tidöblocket. Undersökningen visar tydligt att blockets politiker inte går i takt med sina väljare.

En fråga handlade om vinster i välfärden. Där går oppositionen i takt med väljarna. Men bland moderaterna ansåg 17 % av politikerna att det vore bra att förbjuda vinsterna i välfärden men hela 58 % av väljarna. Motsvarande siffror för SD är 35 % och 64 %. Det finns alltså en mycket stark opinion i SD som vill förbjuda vinster i välfärden. Syns det i partiets timbroistiska politik?

En annan fråga gällde om den offentliga sektorn borde minskas. Föga förvånande tycker 75 % av politikerna i  moderaterna att det är mycket eller ganska bra, men bara 32 % av moderata väljare. Inom SD är motsvarande siffror  65 % och 34 %. Inte heller här går politikerna/partiledningarna i takt med sina partiers väljare.

Man kan filosofera om vad det beror på. Undersökningen visar också att kvinnorna, som oftare arbetar inom offentlig sektor, är mer skeptiska till vinstuttag i välfärden och mer positiva till den offentliga sektorn. Kvinnor verkar alltså uppskatta den offentliga sektorns satsningar på skola, vård och omsorg mer än män. De kan se konsekvenserna av en minskande offentlig sektor i form av nedskärningar. De drabbas mer än män. De begriper bättre vad en minskning av den offentliga sektorn i verkligheten innebär.

Är det någon som minns förra seklets diskussioner om en närande och en tärande sektor? Den offentliga (eller ofantliga, som det sas) sektorn skulle vara tärande, den privata närande. Med andra ord: en sjuksköterska i en privat inrättning är närande, en sjuksköterska i Tiohundra är tärande. En brandman i en industribrandkår skulle vara närande, en bandman i en kommunal brandkår skulle vara tärande. En lärare på Engelska skolan när, en på Roden tär. Hål i huvet, är väl den tänkbara kommentaren. Men tänkesättet finns kvar hos den nyliberalt anfäktade högern. Och hos partiledningarna, medan väljarna ofta har en annan uppfattning.

Välfärdsfrågorna är centrala i denna valrörelse. Hoppas bara att väljarna följer sina övertygelser i sakfrågor och inte låter grupptillhörigheten avgöra. Och att män börjar tänka litet kvinnligt. Några tjejbaciller skadar inte.

Det är lätt att tala varmt om en levande stadskärna. Beslut som gör en levande stadskärna möjlig är desto ovanligare. Därför är beslutet om 36 fler parkeringsplatser en god nyhet.

I Norrtälje har frågan om parkering i stadskärnan varit en fråga som diskuterats flitigt, vilket inte är så konstigt.

För den som driver butik, handlar eller besöker stadskärnan spelar tillgängligheten stor roll. Utan fungerande parkeringsmöjligheter riskerar kunderna att välja bort centrum till förmån för handelsområden där det är enklare att stanna bilen.

Därför är beslutet att utöka antalet parkeringsplatser vid Jupiter (den stora parkeringsplatsen längs Stockholmsvägen vid bland annat Lekia och MQ) välkommet.

Det rosa huset vid parkeringen kommer tyvärr rivas, men det innebär att ytterligare 36 parkeringsplatser skapas. Antalet platser utökas från dagens 119 platser till 155 platser. Det är ett konkret tillskott som stärker förutsättningarna för handeln och gör det enklare att besöka stadens centrum.

Samtidigt handlar satsningen om mer än bara fler parkeringsrutor. Området ska tillgänglighetsanpassas, förses med trygghetsskapande belysning och kompletteras med gröna lösningar som gör miljön mer attraktiv. Det är en klok kombination av funktion och trivsel.

Kritiker brukar ofta ställa parkeringsplatser mot andra värden. Men verkligheten är inte så enkel. En stadskärna behöver både vara tillgänglig och attraktiv. För många människor – barnfamiljer, äldre och personer med funktionsnedsättning – är bilen fortfarande en nödvändig del av vardagen. Att göra det lättare att ta sig till centrum är därför inte ett steg bakåt, utan ett sätt att säkerställa att stadskärnan förblir levande.

Den beräknade kostnaden på cirka sju miljoner kronor är en investering i Norrtäljes framtid. Om handeln ska kunna utvecklas krävs att kommunen också investerar i den infrastruktur som gör besöken möjliga.

Fler parkeringsplatser löser inte alla utmaningar för stadskärnan. Men de är en viktig pusselbit.