För några veckor sedan kom hovrättsdomen i Think Pink-målet. Flera av de ansvariga dömdes fortfarande för grova miljöbrott, men några straff sänktes och två personer friades helt. Juridiskt är det en viktig dom. Moraliskt lämnar den en bitter eftersmak.

För ute i verkligheten, här i Roslagen, ligger avfallet kvar.

I Norrtälje kommun finns flera platser där Think Pinks massor dumpades. Kommunens egna undersökningar visar att föroreningar sprids via grundvatten och ytvatten. PFAS, metaller och andra miljögifter finns kvar i marken. Domstolarna har slagit fast att massorna ska bort på flera platser, men tidsfristerna har passerat utan att saneringen genomförts. Det drabbar inte bara oss människor utan allt levande i naturen.

I Sveriges Radio Konflikt diskuterades nyligen idén om naturens rättigheter. Tanken är enkel men omvälvande: naturen ska inte bara ses som egendom eller en resurs för människor att använda. Skogar, vattendrag och ekosystem har ett eget värde och bör kunna betraktas som rättighetsbärare.

För många låter det radikalt. Men Think Pink-skandalen visar varför tanken behövs.

I dagens system betraktas naturen främst som platsen där ett brott begås. När domen faller riktas fokus mot gärningsmännen och deras straff, samt hur människor runt omkring, t ex markägare drabbas. Men marken, vattnet och de ekosystem som skadats får ingen upprättelse. De giftiga massorna ligger kvar. Föroreningarna fortsätter att spridas. Naturen får bära konsekvenserna långt efter att rättsprocesserna avslutats.

Det är också ett klassproblem. Den som har gott om pengar kan flytta från en förorenad plats. Den som är beroende av sin fastighet, sitt dricksvatten eller sitt lokalsamhälle får leva med konsekvenserna. Samtidigt riskerar saneringskostnaderna i slutänden att hamna hos det offentliga – alltså hos oss alla. Diskussionen har förts om Norrtälje kommun ska gå in och sanera, trots att det egentligen är någon annans ansvar.

Socialismen har alltid handlat om att utmana synen på att allt kan reduceras till en vara. Det gäller inte bara människor och välfärd. Det gäller också naturen. När mark, vatten och skogar behandlas som kostnadsfria avstjälpningsplatser blir miljöbrott en lönsam affär och sanering ett problem för framtiden.

Think Pink borde därför få oss att ställa en större fråga än hur långa fängelsestraffen ska vara. Vem företräder naturens intressen när naturen skadas? Och vem garanterar att skadorna faktiskt repareras?

Om naturen hade rättigheter skulle det inte räcka att döma de skyldiga. Då skulle naturen ses som brottsoffer och samhällets uppgift måste vara att gottgöra brottsoffret genom att återställa det som förstörts.

I Norrtälje kommun väntar marken fortfarande på den upprättelsen. Hur länge?

Knappt har studenternas sång falnat förrän verkligheten hänger ungdomarna i hasorna. Sommaren är här och för många innebär det inte längre ett välförtjänt sommarlov utan krav på att ta sig in i arbetslivet. För både yngre och äldre ungdomar kan det handla om ett första sommarjobb, en möjlighet att tjäna egna pengar, men också att skaffa sig erfarenheter, bygga självförtroende och skapa en tro på den egna framtiden. Därför är det viktigt att kommunen, regionen, näringslivet och föreningar fortsätter att erbjuda många olika typer av sommarjobb till ungdomar.

Arbetslösheten har vuxit de senaste åren och många av de enklare jobb som tidigare fungerade som en väg in för unga har försvunnit eller blivit svårare att få. Det ställs allt högre krav på arbetslivserfarenhet, även för enklare anställningar. Det är här kommunen har en viktig uppgift. Sommarjobb ska inte vara något som enbart tillfaller den som har rätt kontakter eller föräldrar med stora nätverk. Alla unga ska ges möjlighet att prova på arbetslivet, oavsett bakgrund eller familjens ekonomiska situation. Det sker genom en sommarjobbsgaranti. Två partier utlovar detta i sina kommunala program; Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Sverige står inför stora utmaningar när det kommer till kompetensförsörjning inom vård- och omsorgssektorn. Här kan sommarjobben bli en introduktion som väcker intresse hos unga som kanske inte bestämt sig för vad de vill göra i framtiden. Då är det också viktigt att det finns möjlighet för dem att sedan skaffa sig adekvata utbildningar för att kunna få rätt kompetens och tillsvidareanställning.

Sommarjobb är alltså bara en del av pusslet. Om unga människor ska vilja stanna kvar och bygga sina liv i kommunen krävs också att det finns hyresrätter de har råd att efterfråga, kollektivtrafik som gör det möjligt att ta sig till arbete och studier samt goda möjligheter till utbildning och vidare studier. Vänsterpartiet lägger i sitt kommunala handlingsprogram fram ett förslag om att inrätta en arbetsmarknadsförvaltning som kan bistå invånare i arbetsmarknadsfrågor. Detta kan vara av extra vikt då Arbetsförmedlingen har blivit alltmer svårtillgänglig och mycket ansvar har förskjutits till kommunerna. På flera andra orter har därför en arbetsmarknadsförvaltning inrättats.

Norrtälje kommun har goda förutsättningar till samarbeten kring ungdomars trygghet och möjlighet till arbete och studier. Idag har vi bl a UNiC där unga får stöd att närma sig arbete eller studier. Det kan förhindra att unga faller mellan stolarna, blir isolerade i hemmet eller dras in i kriminella miljöer. Till detta finns ett antal fältare ute bland ungdomarna och samarbete med ungdomsmottagningen och psykiatrins Unga Vuxna-mottagning. Det är viktigt att unga människor ges stöd att må bra och känna att det finns många vuxna där som stöd när de beger sig in i vuxenlivet. En kommun som investerar i unga investerar i sin egen framtid. Därför ska sommarjobb och särskilda insatser för arbetssökande samt inrättande av lokala studiemöjligheter inte ses som kostnadsposter att spara på när ekonomin blir ansträngd. De är delar av den gemensamma välfärden och verktyg för att skapa ett mer jämlikt samhälle där fler får möjlighet att lyckas.

Valet närmar sig, och därmed ökar desperationen hos tidöpartierna. Populistiska miljardrullningar och utspel om t ex Systembolagets öppethållningstider och sortiment gör en förundrad. Är detta verkligen en så viktig samhällsfråga att den ska vara central i en valrörelse?

Tidöregeringen fick backa om 13-åringar i fängelse. Det var surt för regeringspartierna och SD, men hoppingivande att det fortfarande finns rakryggade liberaler i riksdagen.

Statsminister Ulf Kristersson har kategoriskt uteslutit alla blocköverskridande överenskommelser, fastän nödvändigheten är uppenbar. Rättspolitiken, energipolitiken (lyssna till Sveriges Radios lördagsintervju med Jacob Wallenberg!!!), infrastrukturen och migration/integration är områden med långa tidshorisonter och där utvecklingen går alldeles för långsamt pga osäkerheter. Kristerssons ovilja till överenskommelser är inte statsmannamässig, vilket jag ser på med viss förundran.

Med finländska ögon sett blir situationen sandlådemässig. Det är viktigare för Kristersson att svartmåla och misstänkliggöra V och MP som underlag för en Socialdemokratiskt ledd regering än att på allvar söka breda lösningar på pockande problem

Det finns andra sätt att bete sig på. I Finland ledde valet år 2011 till en svår parlamentarisk situation. Den reddes upp genom att den s k 6-packregeringen bildades, under ledning av samlingspartisten (moderaten) Jyrki Katainen. De övriga 5 partierna var Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De Gröna, Kristdemokraterna och Svenska Folkpartiet.

Regeringen satt i 3 år, en lång tid för en så heterogen samling. Den sprack när Vänsterförbundet och De Gröna inte kunde acceptera ett sparpaket och Jyrki Katainen upptäckte att han hellre ville vara EU-kommissionär i Bryssel än statsminister i Helsingfors.

Hur kunde 6-packregeringen hålla ihop så länge? Svaret kan skrivas statsmannaskap. När situationen det kräver kommer man samman, kompromissar, enas om ett regeringsprogram och genomför det. 

Men för att göra nåt liknande i Sverige krävs att landets ledning visar statsmannaskap. Och den förste företrädaren i landets ledning är Ulf Kristersson.

Socialdemokraterna har upprepade gånger signalerat villighet till överenskommelser på de fyra områdena ovan, men mötts av kalla handen, ibland närmast hånfullt. Det är inte statsmannamässigt. Just nu behöver Sverige en dos statsmannaskap. Mer av den varan blir det genom att rösta bort tidögänget i höst. Och kryssa gärna lohäradstabon Johannes Salo på Socialdemokraternas lista.

Nu är vi mitt i skolavslutningsveckan/studentveckan. Samtidigt är minnet av valborg färskt. Det blev en av de stökigaste valborgsmässoaftnarna på länge när det gäller ungdomsfylla och de problem som följer i dess spår. Polis, fältare och vårdpersonal befarar att vi kan få se liknande situationer i samband med skolavslutningen.

Eftersom grundskolans skolavslutning sammanfaller med studentfirandet, finns det gott om äldre ungdomar som också är ute och firar runt om i kommunen. Det innebär att alkoholen blir mer synlig och lättare att få tag på även för yngre ungdomar.

För att skapa trygga miljöer för barn och unga som vill fira in sommarlovet anordnas därför en rad aktiviteter runt om i kommunen. Trygg i Norrtälje uppmanar vuxna att delta i den walkabout som startar klockan 18.00 i Societetsparken. Genom att vara närvarande, nyktra och tillgängliga kan vuxna göra verklig skillnad och bidra till att unga får positiva minnen från sin skolavslutning.

Under kvällen arrangeras också en alkohol- och drogfri festival på Imperiet Industries med musik, liveartister, aktiviteter och mat. Alla besökare bjuds på hamburgare, läsk och alkoholfria drinkar.

Även på andra håll i kommunen erbjuds kostnadsfria aktiviteter. I Hallstavik hålls utomhusbadet öppet med livemusik och tävlingar, ABF bjuder in till graffiti-målning. I Rimbo blir det grill och umgänge på fritidsgården Punkten. Brännäsgården i Norrtälje erbjuder grillning och aktiviteter, medan församlingsgården på Väddö och Vikingalunden bjuder in till gemenskap och sommarfirande i samarbete med Väddö IF och Svenska kyrkan.

Med många vuxna ute i rörelse – både i tjänst och som frivilliga – kan vi skapa trygga miljöer där unga får vara unga utan alkohol och droger. Förhoppningsvis slipper vi då de scener som utspelade sig på valborg, när föräldrar uppmanades att hämta hem sina barn redan före midnatt.

Att skapa trygga miljöer är ett vuxenansvar. Vi vet vilka konsekvenser alkohol kan få, särskilt för unga människor. Därför är det oroande att högerpartierna tävlar i att komma med förslag som gör alkoholen mer tillgänglig – söndagsöppet på Systembolaget, sänkt åldersgräns för inköp och lättnader i serveringsreglerna.

Samtidigt ser vi något hoppfullt. Dagens unga dricker generellt mindre än sina föräldrar gjorde i samma ålder. Men utvecklingen går också åt fel håll när allt yngre barn kommer i kontakt med alkohol. På valborg fick 12- och 13-åringar föras till sjukhus på grund av alkoholförgiftning.

De flesta är överens om att det inte är ett samhälle vi vill ha. Men då räcker det inte att uttrycka oro och lägga ansvaret på individnivå. Vi måste också vara beredda att ta ett gemensamt ansvar innan problemen uppstår.

Här går en tydlig skiljelinje i politiken. För oss är barns och ungas trygghet viktigare än alkoholbranschens möjligheter att sälja mer. Samhällets uppgift är inte att göra alkohol mer tillgänglig, utan att skapa fler trygga mötesplatser, starkare gemenskaper och bättre stöd till unga människor.

Valborg visade vad som händer när vuxenvärlden inte räcker till. Skolavslutningen ger oss en ny chans att göra rätt. Genom att vara närvarande vuxna, genom att erbjuda alkoholfria alternativ och genom att stå upp för en ansvarsfull alkoholpolitik kan vi visa att barns trygghet väger tyngre än marknadens intressen. I Norrtälje samarbetar kommun, polis, studieförbund, kyrkan och idrottsföreningar för att erbjuda barn och unga en fin start på sommarlovet. Ungdomars trygghet är inte bara ett vuxenansvar. Det är ett samhällsansvar.

Polisens uppmaning till alla föräldrar:

• Köp aldrig ut alkohol till minderåriga.
• Prata med ditt barn och ha kontakt under kvällen.
• Var nykter. Var nåbar. Var beredd att hämta ditt barn - oavsett tid på dygnet.

Med jämna mellanrum ställer SOM-instititet vid Göteborgs Universitet frågor till en politikerpanel, som nu senast innehöll hela 3 269 respondenter. Frågorna gäller aktuella politiska spörsmål. Svaren ställs mot resultaten av den stora SOM-undersökningen förra året, där befolkningen, dvs väljarna, ger sina uppfattningar tillkänna. 

Resultaten av den senaste pinfärska undersökningen borde vara alarmerande för Tidöblocket. Undersökningen visar tydligt att blockets politiker inte går i takt med sina väljare.

En fråga handlade om vinster i välfärden. Där går oppositionen i takt med väljarna. Men bland moderaterna ansåg 17 % av politikerna att det vore bra att förbjuda vinsterna i välfärden men hela 58 % av väljarna. Motsvarande siffror för SD är 35 % och 64 %. Det finns alltså en mycket stark opinion i SD som vill förbjuda vinster i välfärden. Syns det i partiets timbroistiska politik?

En annan fråga gällde om den offentliga sektorn borde minskas. Föga förvånande tycker 75 % av politikerna i  moderaterna att det är mycket eller ganska bra, men bara 32 % av moderata väljare. Inom SD är motsvarande siffror  65 % och 34 %. Inte heller här går politikerna/partiledningarna i takt med sina partiers väljare.

Man kan filosofera om vad det beror på. Undersökningen visar också att kvinnorna, som oftare arbetar inom offentlig sektor, är mer skeptiska till vinstuttag i välfärden och mer positiva till den offentliga sektorn. Kvinnor verkar alltså uppskatta den offentliga sektorns satsningar på skola, vård och omsorg mer än män. De kan se konsekvenserna av en minskande offentlig sektor i form av nedskärningar. De drabbas mer än män. De begriper bättre vad en minskning av den offentliga sektorn i verkligheten innebär.

Är det någon som minns förra seklets diskussioner om en närande och en tärande sektor? Den offentliga (eller ofantliga, som det sas) sektorn skulle vara tärande, den privata närande. Med andra ord: en sjuksköterska i en privat inrättning är närande, en sjuksköterska i Tiohundra är tärande. En brandman i en industribrandkår skulle vara närande, en bandman i en kommunal brandkår skulle vara tärande. En lärare på Engelska skolan när, en på Roden tär. Hål i huvet, är väl den tänkbara kommentaren. Men tänkesättet finns kvar hos den nyliberalt anfäktade högern. Och hos partiledningarna, medan väljarna ofta har en annan uppfattning.

Välfärdsfrågorna är centrala i denna valrörelse. Hoppas bara att väljarna följer sina övertygelser i sakfrågor och inte låter grupptillhörigheten avgöra. Och att män börjar tänka litet kvinnligt. Några tjejbaciller skadar inte.

Igår flyttade ett av mina barn till sin första hyreslägenhet. En helt ny byggnad på fyra våningar, uppförd i ett etablerat villaområde.

Ånej, tänker ni, "tvångsblandning", nu har någon stackars villaägare blivit av med ett äppelträd till förmån för en hyreskasern.

Min tjugoåring bor nu ca 600 meter från sitt föräldrahem, 500 meter från sin låg- och mellanstadieskola. Många av hennes klasskompisar har vuxit upp i de här kvarteren och hon känner sig hemma. Huskroppen smälter väl in mot höjden bakom och ser inte alls onaturligt hög ut.

Huset har inte ersatt ett äppelträd. Det är uppfört där det tidigare funnits en butik som blev en pizzeria som blev tomma lokaler i många år innan de revs och gav plats för nytt liv. Begreppet ”tvångsblandning” framställer detta som ett övergrepp; att människor med olika inkomster och livsvillkor kan bo i samma stadsdel. Att du kan bo kvar i ett kvarter där du trivs även när du flyttar hemifrån för första gången eller när du blir äldre och inte orkar sköta villan längre. Eller du helt enkelt gillar lugnet, men inte vill ta hand om en trädgård.

Segregation är inte ett resultat av människors fria val. Den är i stor utsträckning en konsekvens av politiska beslut, marknadens logik och en bostadsmarknad där den som har mest pengar också får störst valfrihet. När hela områden byggs med en enda upplåtelseform skapas bostadsområden där människor med liknande ekonomiska förutsättningar koncentreras till samma plats. Det är inte frihet – det är sortering.

Blandad bebyggelse handlar om att skapa möjligheter. När hyresrätter, bostadsrätter och småhus finns i samma område kan fler människor hitta en bostad som passar deras ekonomi och livssituation. Det är också en demokratifråga. Samhället blir starkare när människor med olika erfarenheter möts i vardagen. Gemensamma skolor, föreningsliv och offentliga miljöer skapar förståelse och sammanhållning. Här i området såg jag att det annonserades om promenadloppis i helgen.

Ett villaområde innehåller sällan bara villor. Här finns förskola, äldreboende och LSS-boenden, viktiga arbetsplatser. Precis utanför huset finns en busshållplats.

Här växer staden och ger utrymme för människor att växa och trivas. Vill vi på allvar motverka segregation och parallellsamhällen måste vi också ge människor möjligheter att mötas. Så bygger vi ett jämlikt samhälle. Utan att ett enda äppelträd i trädgården behöver tvingas undan.

Socialdemokraterna är fortsatt ohotat största parti i den partisympatiundersökning Norrtelje tidning låtit göra. Den visar också på en ökning för S på två procentenheter. Vi tror på mer och det torde leda till nya mandat i kommunfullmäktige.

Så långt gott och väl, men undersökningen oroar också. Ett orosmoln är att SD kan bli största parti på högerkanten. Det ger Andrea Kronvall råg i ryggen, och hon kommer sannolikt att kräva posten som kommunstyrelsens ordförande, den kommunala post med störst inflytande. Och vem kan klandra henne? Hon skulle bara agera på gängse politiska villkor.

Moderaterna går en välförtjänt kräftgång, tappar 3 procentenheter medan SD ökar med hela 4.

Slutsatsen är uppenbar: en röst på högern i valet i september är en röst på Sverigedemokraterna i förarsätet. Är det vad den samlade borgerligheten vill? Sälla Norrtälje till kretsen av SD-styrda kommuner?

Jag tror att många allmänborgerliga väljare upplever ett dilemma. Man vill se borgerliga partier i styret, men man vill inte att SD ska styra. 

De flesta konservativa partier har drag av liberalism i ideologi och politik. Glöm då inte att SD i ungersk anda proklamerat sig som ett “illiberalt” parti och har utnämnt liberalismen till sin huvudfiende. Där ligger den stora delen av det borgerliga dilemmat.

Liberalerna i Norrtälje följer den nationella trenden och ligger nu under den kommunala tvåprocentsspärren. Om valresultatet blir som undersökningen åker de ur fullmäktige. Det var rakryggat av Liberalerna att stå upp mot Sverigedemokraternas illiberala trollkonton. Det är synd om borgerliga väljare straffar Liberalerna för att de visar stake. Då har man inte förstått vad som står på spel.

Häromveckan publicerade 39 statsvetare, bland dem flera högt profilerade, en debattartikel i Aftonbladet som varnade för att den nuvarande högerpolitiken leder till att tilliten i samhället urholkas. Tilliten till det politiska systemet, till myndigheter, organisationer, vissa företag och till varandra brukar kallas för Nordens guld. Tilliten skapar stabila samhällen med hög välfärd. Urholkas tilliten genom att befolkningsgrupper ställs mot varandra hotas fundamenta i våra nordiska samhällen. Tilläggas kan att om den ekonomiska ojämlikheten tillåts fortsätta växa i galopptakt blir effekten densamma.

Läs professorsanalysen här: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/y5887a/samhallsvetare-vi-delar-juristernas-oro?

Verkligheten ser alltså ut så här: en röst på M eller KD i kommunvalet är en röst på att sätta SD i förarsätet. Samma gäller nationellt. Kristersson har inte visat stake nog att stå upp mot Åkesson. Han har sålt sin själ till Sverigedemokraterna genom att mot löfte att efter valet, om det blir en Tidövinst, få sitta kvar som statsminister. Men han har i samma veva lovat bort viktiga ministerposter till SD med åtföljande bestämmande över betydelsefulla politikområden. Kristersson blir Åkessons marionett. En röst på Kristersson blir en röst på Åkesson. Är det vad borgerligheten vill?

Och i Norrtälje: En röst på Tjörnhammar eller på Imeryd blir en röst på Kronvall. Är det vad borgerligheten vill?

Folkhälsa är ett samlingsbegrepp för hela befolkningens hälsotillstånd. En god folkhälsa innebär att hälsan är både så god som möjligt och så jämlikt fördelad som möjligt mellan olika grupper i samhället.

Efter att ha tagit del av Folkhälsomyndighetens rapport: Folkhälsan i Sverige 2026 - Ojämlikhet i hälsan och dess förutsättningar – utveckling över tid (Folkhälsan i Sverige 2026 — Folkhälsomyndigheten), kan jag konstatera att det finns flera områden att oroa sig över. Till exempel ökar skillnaden i medellivslängd mellan invånare med lägst utbildningsnivå och de med högst utbildningsnivå. Detta blir relevant för Norrtälje kommun som har den lägsta utbildningsnivån i Stockholms län enligt folkhälsokollen (Analysverktyg (folkhalsokollen.se)).

I folkhälsoarbetet pratar man om att arbeta med påverkbara hälsoklyftor för att förbättra folkhälsan generellt. Vad kan det då innebära? Jo, det handlar om förhållanden som går att påverka genom politiska insatser, exempelvis inom välfärdsområden; förskolan, skolan, möjligheten att delta i fritidsaktiviteter och socialförsäkringens utformning. Det handlar också om förebyggande hälsoarbete som friskvård och att inte utsätta människor för lättillgänglighet av skadliga varor som alkohol.

Rapporten visar att andelen som inte uppnår gymnasiebehörighet ökar totalt i befolkningen under perioden 2012–2025 och är vanligare bland dem vars föräldrar har kortast utbildning respektive lägst inkomst. Det är mer än 6 gånger så vanligt att gå ut nionde klass utan behörighet bland dem i gruppen med lägst inkomst jämfört med dem med högst. Enligt forskningen är en av de viktigaste faktorerna för att klara skolan ett starkt stöd från familjen, men där familjen inte förmår ge detta stöd behöver samhället kompensera. Enligt rapporten skulle 60% av de som inte tog gymnasieexamen 2025 ha kunnat göra det om alla hade haft samma förutsättningar som dem med högst hushållsinkomst.  Dessa resultat visar på att skolan måste arbeta mer utifrån sitt kompensatoriska uppdrag.

Forskning visar också att barn som har gått i en förskola av hög kvalitet (små barngrupper, utbildad personal, hög vuxentäthet) klarar sig bättre i livet, både genom att de når kunskapsmålen i grundskolan och sedan har bättre förutsättningar att få ett bra jobb och en god hälsa. Det finns m a o vetenskaplig evidens för vissa insatser, men för att de ska bli verklighet krävs politisk vilja.

På Folkhälsokollen går det att läsa att Norrtälje kommun har flest antal ohälsodagar i hela länet, och näst högst när det handlar om begränsande sjukdomar. Det kräver en ansvarstagande politik som fokuserar på människors hälsa. I stället vevar Liberalerna på om drive-in på Systembolaget och SD hakar på med att kräva söndagsöppet. Norrtäljemoderaterna uttrycker en ”positiv och frihetligt sinnad behandling av bil- och båtburna invånare och gäster”. Historiskt sett har Moderaterna motsatt sig en strikt promillegräns på sjön.

Politik som öppnar för ökad tillgänglighet till alkohol gynnar knappast folkhälsan eller den grupp elever som redan nu har det tufft med att nå kunskapsmålen, den grupp elever vars familjer är trasiga och saknar förmåga att ge det stöd som behövs. Detta är reformer som bara gynnar den grupp som borde kunna planera sina alkoholintag. Utöver detta slår Tidöregeringen ett slag för det vita snuset, som forskningen visat bidrar till psykisk ohälsa, framför allt hos flickor och kvinnor.

Folkhälsa är ett kollektivt begrepp som kräver insatser för kollektivet. Välfärdssamhället bygger på att även den starke gynnas av att den svage har det bättre.

Längst upp i norr i vår vidsträckta kommun bor 4 700 människor i tätorten Hallstavik. Hallsta pappersbruk, ägt av storkoncernen Holmen, är förstås den stora arbetsgivaren. Men näringslivet har diversifierats, och det finns idag många mindre förtag som ger utkomst. Befolkningstalet är stabilt, något som ofta inte gäller för mindre bruksorter landet runt.

Från Hallstavik till Norrtälje är det 4 mil. Hela vägen till Stockholm är det 10 mil. Vi talar nästan om norrlandsavstånd inom Stockholms län.

Att hallstaviksborna ska ha en god tillgänglighet till samhällsservice och gemensamma nyttigheter är en självklarhet och en jämlikhetsfråga.

Hallstalyftet är en väg framåt. Det är en socialdemokratisk  deklaration om s-märkt politik när S vunnit valet i september.

För det första: Vattnet, vårt viktigaste livsmedel. Hallstavik har problem med ledningsnätet, som kräver systematiskt underhåll, läcksökning och utbyte av ledningar som inte håller måttet. 

För det andra: En värdig vänthall. Man ska kunna vänta på bussen i Hallstavik utan att frysa eller bli genomblöt.

För det tredje: Det har redan gjorts! Hallstavik har fått en familjecentral, där funktioner som rör barnfamiljer samlats. Dit hör mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och förebyggande socialtjänst. Ett viktigt hus för familjers och framförallt barnens trygga utveckling.

För det fjärde: Bygg den nya sporthallen!. Det är en efterlängtad satsning, och Socialdemokraterna kommer att jobba aktivt för  att den kommer till stånd. Med moderna ytor, flexibla lösningar och hög kvalitet skapas en trygg och inkluderande miljö för skolor, föreningsliv och spontanidrott. 

För det femte: Ge Musikskolan nya lokaler. Musikundervisning är inte bara kultur, det är en investering i barn och ungas framtid. Undersökningar visar att elever som ägnar sig åt att musik presterar bättre i skolans kärnämnen. Hallstavik förtjänar en musikskola med kvalitet, glädje och öppna dörrar!

För det sjätte: Rusta Centrumtorget! Etapp ett är klar, etapp två bör sättas igång så fort som möjligt.

För det sjunde: Brott och brottslighetens orsaker ska bekämpas! Det ska finnas en polisnärvaro i Hallstavik. Det behövs också fältassistenter och fler trygghetskameror. Ett samlat grepp kring brottsförebyggande från förskolan och framåt.

För det åttonde: Ett starkt näringsliv. Det är en kommunal kärnuppgift att skapa förutsättningar för näringslivets utveckling. Om man bortser från jätten Hallsta Pappersbruk är trakten en utpräglad småföretagsbygd, och innehållet i den kommunala verktygslådan ska användas för att underlätta för företagen. 

Det här, tycker många, är bara vanligt politikersnack, ord lättare än luft. Men se det inte så. Det är en deklaration av ambitioner, en politisk viljeinriktning. Politik är att vilja! Rösta på det parti som visar ambitioner - och handlingsförmåga!

Många snabba steg tas nu för att göra skillnad på Vi och Dom och ge människor olika värde beroende på vilket ursprung de har. Tisdagen den 19 maj bjöd Kommunal och Vårdförbundet in de politiska partierna till en utfrågning/panelsamtal om äldreomsorgen, förskolan och skolan. Frågor som låg på bordet var bl a bemanning och arbetsvillkor. Alla partier sade sig vilja satsa på både äldreomsorgen och förskola/skola. Högerpartierna lovade utöver dessa satsningar att också sänka skatten. Satsningarna på äldreomsorgen skulle dock inte innehålla någon avskaffad karensdag eller arbetstidsförkortning. Förbud mot vinster i välfärden och statliga regleringar av bemanning eller barngruppsstorlekar var inte heller intressant, så frågan är vilka satsningar Tidöpartierna har tänkt sig.

Tidöpartierna ställdes också mot väggen kring kravet på en lägsta inkomst på 33 390 kronor för att få uppehållstillstånd i Sverige, vilket gör att många vård- och omsorgsarbetare hotas av utvisning. Detta samtidigt som vi har problem att rekrytera tillräckligt med personal. I stället för att ta ställning för att lönerna inom kvinnodominerade yrken ligger på tok för lågt, argumenterade Sverigedemokraterna att ett land som inte kan bemanna äldreomsorgen med svenskfödd personal har misslyckats. Frågan framhölls också som en typ av kolonialism där det rika Sverige sågs som ett land som importerade billig arbetskraft från fattigare länder.

Sverige är ett rikt land, tillräckligt rikt för att omfatta en mångfald av människor. Tillräckligt rikt för att tillåta att människor som kommit hit och vill arbeta i branscher som skriker efter personal, får stanna? Tvärtom har, under Tidöregeringens skärpta försörjningskrav, människor som arbetar, betalar skatt och byggt sina liv här fått utvisningsbeslut därför att inkomsten inte ansetts tillräckligt hög. Det är ett hot mot välfärden. Inte för att Sverige måste importera arbetskraft utan för att vi gör oss av med arbetskraft som har valt att arbeta i bristyrken. Det är ett hot mot tryggheten, för att det inte räcker att göra rätt; har du fel ursprung drabbas du ändå.

KD har så länge jag kan minnas hyllat familjen som den viktigaste enheten i samhället, men när det gäller personer som har ett ursprung utanför Sverige har den principen ingen betydelse. KD har inga problem att ställa sig bakom en politik som utvisar unga vuxna ensamma utan sin familj till länder i krig eller där de riskerar att bli förföljda. KD har inga problem att utvisa någon annans döende farmor ensam till ett land långt bort från familjen. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad är inte bibelord som KD hedrar speciellt väl.

I dag tog regeringen beslut att människor som är födda utanför Europa måste göra sig förtjänta av välfärden. Beslutet innebär att nyanlända med en inkomst under 29 190 kr i månaden under 12 månader av en 24 månaders period, inte kommer att kunna erhålla barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning eller assistansersättning under sina första fem år i Sverige. Enligt regeringens egen utredning kan det handla om ca 50 000 barn i Sverige som med detta beslut kommer att nekas barnbidrag.

Välfärd och trygghet måste omfatta alla invånare. Att säga sig vilja satsa på välfärdens kärna, som högern uttrycker det, verkar innefatta en vit, svenskättad definition av kärna och göra skillnad på människor utifrån ursprung. Det är inte välfärd – det är definitionen av ett ojämlikhetssamhälle.