Efter månader av samtal, debatter, valstugor, möten och otaliga diskussioner runt om i kommunen återstår nu det viktigaste: ditt val.

På söndag avgörs vilken riktning Norrtälje kommun ska ta de kommande fyra åren.

För mig har den här valrörelsen framförallt handlat om alla samtal med människor. Om tryggheten. Om skolan. Om äldreomsorgen. Om vården. Om Norrtälje, Hallstavik, Rimbo, landsbygden och skärgården. Om företagande, idrott, vägar, kollektivtrafik och hur vi använder skattepengarna.

Men också om något större: vilket samhälle vi vill lämna efter oss.

Vi vill inte att Norrtälje kommun ska göra samma misstag som andra kommuner där gängkriminalitet, parallellsamhällen och klanstrukturer fått växa sig starka medan politiken reagerat för sent.

Vi tänker inte stå där om tio år och säga att vi varit naiva eller att vi inte såg utvecklingen komma.

Vi vill agera i tid.

Det betyder fler trygghetsskapande insatser, tydligare arbete mot rekrytering av barn och unga till kriminalitet och ett samhälle där den som sköter sig ska känna att politiken står på hans eller hennes sida.

Men trygghet handlar också om vardagen.

Om att barn ska kunna gå till skolan utan att vara rädda. Om att äldre ska känna igen den som kommer innanför dörren och förstå vad de säger. Om att vården ska finnas nära även när man bor långt från Stockholm. Om att föreningar och idrotten ska ha plats att växa. Om att företag ska kunna etablera sig utan att fastna i åratal av processer.

Vi vill också att hela kommunen ska räknas.

Bergshamra, Riala, Edsbro, Gottröra, Väddö, Rådmansö, Häveröbygden och skärgården ska inte komma i andra hand, och listan är längre än så. Det ska gå att bo, arbeta, driva företag och bilda familj i hela kommunen. Kommunen ska stötta, inte stå i vägen för, det starka civilsamhälle som är en av våra allra största tillgångar.

Vi vill prioritera kärnverksamheten hårdare. Skola, omsorg, trygghet och fungerande service ska gå före onödig administration och sådant som inte märks i människors vardag.

Vi vill också tänka längre än en mandatperiod.

Det gäller våra skolor, vägar och VA-anläggningar, men också idrotten. Vi behöver ett långsiktigt idrottslyft med mer is, fler planer, bättre hallar och upprustade anläggningar. Sådant bygger man inte på fyra år, men någon måste våga börja planera även för tio och tjugo år framåt.

Sverigedemokraterna kommer inte lova att allt är löst efter nästa mandatperiod.

Men vi lovar att fortsätta vara tydliga. Att säga ifrån när det behövs. Att stå upp för hela kommunen. Att prioritera det viktigaste först.

Och till alla er som under valrörelsen har stannat och pratat med oss, ställt frågor, sakligt kritiserat, uppmuntrat, berättat om er vardag eller bara sagt några vänliga ord: tack.

Till dig som redan har bestämt dig för att rösta på Sverigedemokraterna vill jag säga ett särskilt tack.

Vi tar inte ditt förtroende för givet.

Bakom varje röst finns ett förtroende, och för oss är det ett uppdrag.

Ett uppdrag att göra Norrtälje kommun tryggare, att prioritera kärnverksamheten och att se till att hela kommunen får möjlighet att utvecklas.

På söndag är det du som bestämmer.

Jag hoppas att vi får ditt förtroende.

Välj rätt väg. Rösta på Sverigedemokraterna.

När invånarna säger att trygghet är den näst viktigaste frågan inför valet, vad menar de då? Är det som min mamma sa till mig, att trygghet är när jag vet att jag kommer fram och får prata med någon när jag ringer vårdcentralen? Att jag får en snabb tid och ett gott bemötande? Eller är trygghet när jag lämnar mina barn på förskolan på morgonen och vet att någon ser dem, utmanar dem och tröstar dem under dagen när jag arbetar? Är trygghet att veta att jag inte kommer att behöva bo kvar hemma när jag börjar bli så dålig att jag inte längre kan gå i trappan eller ta bilen för att handla? Är trygghet att få utöva min tro utan att riskera trakasserier? Att det kommer rent vatten ur kranen? Att kollektivtrafiken fungerar så att jag kan ta mig till och från hemmet/jobbet? Eller är trygghet att få sjunga i kören varje torsdagkväll och ta en fika efteråt?

Trygghet kan vara så många olika saker; en bostad, ett arbete, mat på bordet, rätten att vara mig själv och ett nätverk av människor som bryr sig om mig.

Ändå talas det oftast om övervakningskameror, fler poliser, fler väktare, mer disciplinära åtgärder i skolan och hårdare straff när vi pratar om trygghet. Det är också inslag i ett tryggt samhälle, men bara en väldigt liten del av det som grundar tryggheten. Det är inslag som kan behövas när någonting inte längre är tryggt, men bygger i väldigt liten utsträckning upp trygghet och förtroende mellan människor. Polisen ska vara tillgänglig och synlig, ja, men blir det väldigt många poliser och väktare på en plats kan det skapa mer otrygghet eftersom det ger signaler i sig att någonting kan hända.

Det är viktigt att vi talar om trygghet för trygghet är en förutsättning för att människan ska fungera, för att barn ska lära sig något i skolan, för att vi ska våga umgås med varandra och delta i aktiviteter utanför hemmet. Trygghet är också en förutsättning för psykisk hälsa. Därför är det också viktigt att vi pratar om vad trygghet är.

Under våren har Norrtälje kommun frågat ungdomar på sex skolor vad som behöver bli bättre för dem och andra unga i kommunen. Totalt kom 441 förslag in.

Det är många synpunkter, högt och lågt, men när man läser igenom dem framträder en tydlig bild. Som det står i rapportens slutsats: unga behöver kunna ”ta sig fram, ha något att göra och känna sig trygga.”

Jag börjar med det sistnämnda.

Flera unga beskriver otrygghet på offentliga platser, inte minst vid busstationen. De efterfrågar bättre belysning, fler fältare, ordningsvakter och poliser. Kort sagt: mer vuxennärvaro där den behövs. Särskilt allvarligt är att två unga tjejer uttryckligen beskriver att de är rädda för att gå ute ensamma.

Tryggheten är grunden till allt, och här vill vi göra mer. Bland annat vill vi införa kommunala trygghetsbilar med väktare som kan röra sig i hela kommunen. De ska kunna finnas där behovet är som störst, skapa synlig närvaro, prata med invånare, förebygga otrygghet och vid behov larma polis eller ordningsvakter. Vi vill också ha fler fältsamordnare och använda kamerabevakning på otrygga och brottsutsatta platser. Busstationen och andra platser där många unga rör sig ska vara trygga även kvällstid.

Kommunen bestämmer inte hur många poliser som finns i Norrtälje. Men det får aldrig bli en ursäkt för att inte göra det vi själva kan göra.

Det andra tydliga budskapet är att unga vill ha mer att göra.

Fritidsgårdar och mötesplatser återkommer, men också idrott, spontanidrott, skateparker, sporthallar, bad och evenemang. Flera efterfrågar också mer möjligheter för äldre ungdomar.
Det ligger nära mycket av det vi vill genomföra under kommande mandatperioder. Vi vill göra ett ordentligt idrottslyft med mer is, fler planer och bättre möjligheter till spontanidrott. Vi vill också utveckla aktiviteter för barn och unga i hela kommunen och få ut ”Fritidsledare på vift” till fler platser.

Alla ungdomar vill förstås inte spela fotboll eller hockey. Därför behövs också andra aktiviteter och mötesplatser. Kommunen ska inte tala om för unga vad de ska göra på fritiden, men vi kan skapa bättre möjligheter än i dag.

Sedan kommer kollektivtrafiken, där ungdomarnas besked är omöjligt att missa:

Fler bussar. Bussar som går oftare och passar skolans tider. Kvälls- och helgtrafik. Möjligheten att ta sig till träningen, träffa kompisar och komma hem efteråt.
För unga på landsbygden är fungerande kollektivtrafik en fråga om frihet och självständighet. En elev beskriver hur bussen går tre gånger om dagen och hur det gör det svårt både att träffa kompisar och delta i fritidsaktiviteter.

Så ska det inte behöva vara.

Vi kommer fortsätta driva på gentemot Region Stockholm, som ansvarar för kollektivtrafiken, för fler och bättre anpassade avgångar. Busstiderna måste fungera bättre med skola, fritidsaktiviteter och vardagen, inte minst på landsbygden.

Även skolmiljön återkommer: bättre skolmat, ventilation och toaletter samt mer stöd till elever som mår dåligt lyfts fram i svaren. Vi vill satsa på skolmat som barn faktiskt äter, fri frukt i grundskolan och en trygg skolmiljö med ordning och studiero. Fler unga ska också få chansen till sommarjobb och företagande.

Det jag särskilt uppskattar med rapporten är att den visar hur verklighetsnära ungdomarnas svar är. De har svarat med hjärtat och utifrån sin egen vardag. De pratar om bussen som inte går när träningen slutar, busstationen där man känner sig otrygg, skolmaten, fotbollsplanen och sommarjobbet.

Kort sagt: om sin vardag.

Rapportens rekommendation är att prioritera kollektivtrafik, fritid, trygghet och skolmiljö och fortsätta dialogen med unga.

Bra. Men efter 441 förslag måste nästa steg vara mer än ännu en dialog. Det måste bli verkstad.

Vi kan inte genomföra alla önskemål. Men huvudbudskapet är tydligt: unga vill känna sig trygga, ha något att göra och kunna ta sig dit och hem igen.

Kommunen har frågat. Ungdomarna har svarat. Nu måste politikerna visa att vi faktiskt lyssnade.

På lördag fylls Norrtälje av regnbågsflaggor när Roslagen Pride går av stapeln. Det är lätt att tänka på pride som en manifestation för unga människor; det är fest, det är party, det handlar om framtiden. Men pride handlar om något mycket större: rätten att leva sitt liv öppet, oavsett var i landet man bor eller hur gammal man är.

Roslagen Pride har firats sedan 2012. Det är värt att stanna upp vid vad det betyder. För bara några decennier sedan var det svårare att leva öppet som homosexuell, bisexuell eller transperson på en mindre ort som Norrtälje. Många flyttade från sin hembygd för att kunna leva som den de var. Inte sällan innebar det också att man lämnade föräldrar, syskon och vänner.

Detta sker fortfarande, men att pride har spridit sig till mindre orter runt om i landet förändrar något viktigt. Det säger att hbtqi-personer hör hemma överallt. Att man ska kunna bli kvar i sin hembygd, nära sina vänner och sin familj, och ändå kunna leva öppet. Pride sprider information om detta och det är frihet på riktigt.

Under flera år har jag sett äldre människor sitta längs paradvägen med sina rullatorer och vifta med regnbågsflaggor när pride tågar genom Norrtälje. Det är en av de starkaste och finaste bilderna från pride. I Norrtälje kommun är nästan hälften av invånarna över 65 år. Pride handlar alltså inte bara om de unga som syns och hörs mest i paraden. Det handlar också om de äldre som har levt sina liv under andra villkor – och om rätten att få fortsätta leva öppet och tryggt hela livet.

Därför är debatten om hbtqi-certifiering av äldreomsorgen, som Lisbeth Krogh lyfte på Norrtelje tidnings debattsida i veckan, högst relevant i Norrtälje. För om vi menar allvar med att alla ska kunna leva öppet måste det också gälla den dag man behöver hemtjänst eller flyttar till ett äldreboende. Ingen ska behöva gå tillbaka in i garderoben när man blir gammal och beroende av samhällets omsorg.

Pride är mer än en parad. Det är folkbildning. Det synliggör liv som länge osynliggjorts och skapar kunskap hos människor som annars kanske aldrig hade mött frågorna. När pride flyttar ut från storstäderna och in på våra torg och gator förändras också bilden av vilka som hör hemma här.

Frihet är inte bara rätten att vara den man är. Frihet kräver också ett samhälle där man har möjlighet att leva som man är. Oavsett ålder, bostadsort eller ekonomiska förutsättningar.

På lördag vajar regnbågsflaggorna i Norrtälje igen. Låt oss vara stolta över det. Och låt oss se till att friheten de symboliserar finns kvar hela livet.

Efter min ledartext den 16 juli som handlade om unga som utsätts för våld i nära relation, unga som misstänker att en kompis blir kontrollerad av en partner, men också unga som utsätts för kommentarer och tafsande, och vem som lyssnar och tar deras berättelser på allvar, har jag blivit kontaktad och informerats om socialförvaltningens enhet för Våld i nära relationer. Det är en enhet där man dagligen arbetar med att ta emot och följa upp utsattas berättelser om våld. Våld i nära relation - Stöd, vård & omsorg | Norrtälje kommun . Enheten nås på telefon kontorstid eller via socialtjänsten jourtelefon andra tider. På Norrtälje kommuns hemsida tipsar man också om andra organisationer som kan vara till stöd, bl a denna: Hem · Ungarelationer.se, som direkt vänder sig till just unga och även har en chatfunktion, vilket ofta fungerar bättre för unga än att ringa. Både socialförvaltningen och ungarelationer erbjuder även ingångar för den som oroar sig för någon närstående.

Att jag, som samhällsengagerad medborgare med tre barn i relevant ålder, inte uppfattar att detta är en verksamhet som direkt arbetar med dessa frågor och finns där för att lyssna till ungas berättelser, säger en del om hur väl kommunen lyckats med att etablera och marknadsföra verksamheten. Jag visste att det fanns en enhet för våld i nära relationer, jag har besökt dem, men jag har dålig koll på hur de arbetar och när frågor som berör det här ämnet har dykt upp i mina barns umgängen har den här verksamheten aldrig kommit upp. Det jag vill lyfta är att det borde vara självklart att den kommer upp. Så fort någon misstänker att en kompis utsätts, så fort en ung människa själv funderar över om saker och ting går rätt till i deras egna relationer, så fort jag får höra om misstankar om kontrollerande och hot i relationer; då ska enheten för Våld i nära relationer komma upp i diskussionen; då ska någon tänka tanken att det går att vända sig dit för stöd och hjälp. Det ska komma upp i diskussionen även om det bara är ungdomar som pratar med varandra, eller om det är personer som inte alls är så insatta i vilken typ av stöd man borde kunna efterfråga hos kommunen.

Ansvaret att kunskaper om var jag kan vända mig finns hos gemene man och kvinna ligger på kommunens högsta ledning. Det fanns, som jag skrev i tidigare ledare, en strateg som arbetade med just de här frågorna som avslutade sin tjänst i maj och den är inte återinsatt än. Det är av  yttersta vikt att den omgående återsätts och att arbetet med att tydliggöra vilket stöd som finns att tillgå tar fart. Kunskapen om detta måste finnas hos alla invånare.

Jag vill gärna lyfta våld i nära relationer som nära knutet till bristande jämställdhet och andra problem som hänger samman med detta, t ex sexuella trakasserier i form av tafsande och kommentarer. Av den anledningen är det viktigt att alla vuxna som kommer i kontakt med barn, ungdomar och unga vuxna regelbundet har kunskaper och kan ta emot och hantera de berättelser och de händelser de stöter på. Ungdomar behöver känna att vuxna går att lita på och att tal om jämställdhet inte bara är tomma ord.

"Prata med en vuxen om något känns fel."

Det är ett råd de flesta ungdomar har hört ända sedan småbarnsåren. Men vilken vuxen menar vi egentligen?

När en lärare eller fotbollstränare lägger handen på ställen som inte känns rätt, när du känner dig tvungen att delta i ”lekar” som du tycker är obehagliga. När du skickar en bild och sedan ångrar dig. När nakenbilder sprids. När du får dickpics skickade. Eller om det handlar om din bästa vän? En 15-årig tjej som börjar isoleras av sin pojkvän. När kontroll, svartsjuka och hot blir vardag. När du anar att något inte står rätt till.

Vem ska du då vända dig till? Vilken vuxen kommer att ta dig på allvar?

Något som jag slogs starkt av när jag skaffade Tiktok var de otaliga berättelser från unga; om övergrepp, sexuella trakasserier och destruktiva relationer. Där möts de ofta av tusentals kommentarer från andra unga, ibland stödjande, ibland fördömande. De lyssnar på varandra. Men var finns de vuxna? Vem tar emot berättelserna förutom att de blir inlägg på sociala medier?

I Norrtälje kommun har det konstaterats att ”att vara flicka” är en faktor som ökar risken för psykisk ohälsa. Det är ett jämställdhetsproblem. Men i Norrtälje finns också en prisad handlingsplan för psykisk hälsa och i den talar man om vikten av fysiska mötesplatser för unga som mår psykiskt dåligt. Norrtälje kommun hade också, till alldeles nyligen, en strateg för våld i nära relationer som nyligen startat ett nätverk just för våld i ungas relationer.

Forskning visar att våld i ungas relationer ökar, och det kryper ner i åldrarna. Var tredje femtonåring har varit i en parrelation där de blivit utsatta för någon typ av våld. Flickor är mer utsatta. Ungdomarna vittnar om att vuxna inte tar dem på allvar, att ungas relationer anses kortvariga och inte så allvarliga. Men vem som helst som varit fjorton år och superduperkär vet väl att en ung relation är på blodigt allvar?

Det finns flera ingångar till ungdomar i Norrtälje kommun; vi har fältarna som gör ett fantastiskt arbete, likaså Ungdomsmottagningen och de flesta lärare, fritidsledare, idrottstränare m fl som träffar ungdomar regelbundet. Och budskapet till ungdomarna kan förmedlas; Du har rättigheter. Det här är rätt, det här är fel, vänd dig till en vuxen om någonting känns fel. Men till vem kan ungdomarna vända sig? Och vad händer om den vuxne inte lyssnar och tar dem på allvar?

Jag tror att det senare är något som många unga varit med om och därför undviker att berätta för vuxna. Sen finns givetvis den skuld och skam som drabbar alla som utsätts för våld, tron att det är man själv som gjort fel. Det är av yttersta vikt att strategen för våld i nära relationer omgående ersätts för att undvik glapp i det viktiga arbete som kräver både samordning och långsiktighet. Det behövs förstärkta samarbeten mellan skola, socialtjänst och ungdomsmottagningen, men även föreningslivet behöver kunskap och medvetenhet.

Våld i ungas relationer uppstår inte i ett vakuum. Det hänger samman med ett samhälle som inte är jämställt, likaså med destruktiva mansideal och föreställningar om kontroll, svartsjuka och makt. Därför måste arbetet börja långt innan någon blir utsatt. Och alla vuxna som möter barn och unga i vardagen måste våga vara förebilder, men också våga agera vid misstanke om oegentligheter. Det är bra att det finns många vuxna i de ungas liv, men kanske behövs också en tydlig mottagare av just den här typen av berättelser?

Vi säger ofta till unga att de måste våga berätta. Men vuxna måste också våga lyssna. Och agera. Det är vuxenvärldens ansvar. Kanske vågar fler lyssna om det fanns någonstans att hänvisa den unge vidare för stöd? Kommunen har ansvar att se till att det skyddsnätet finns.

Genom tiderna har städer och byar ofta vuxit upp kring vatten, en å eller en flod går gärna genom samhället som en livsnerv. Vattnet har varit en nödvändig och självklar färdväg för att frakta timmer eller andra produkter. Vid vattnet har människor tvättat sina kläder, sina mattor och sig själva. På vattnet har båtar tagit människor ut för att fiska eller för att besöka andra platser.  Vattendragen som städer och byar har byggt upp kring har sannerligen varit livsnerven som gjort att samhällena överlevt.

I Norrtälje bodde de tyska och holländska smederna norr om ån medan de infödda fiskarna bodde längs södra å-sidan. Det finns berättelser om hur smederna rodde över ån för att träffa de svenska kvinnorna då de inhemska männen låg ute till havs och fiskade. Ån var bredare då och det gick att ta sig längre inåt landet genom att följa vattendragen.

När jag går längs Norrtäljeån idag finns flera skyltar som berättar om historiska platser och byggnader. Det är ett väldigt trevligt initiativ från Norrtälje kommun. Det finns också informationsskyltar om växt- och djurlivet i anslutning till ån, t ex vilka fiskar som lever i ån och fågellivet. På flera av träden längs ån sitter skyltar som visar vad trädet heter. Det är lärorikt och spännande.

Sen finns också det som ger ån en helt ny betydelse som livsnerv, och det är konsten. Det finns fotografier tryckta på soptunnorna och det finns en och annan permanent skulptur (bl a Nils Ferlin-bysten) längs med ån, men i ån finns också varje sommar konstverk som ingår i arrangemanget Konst i ån. Arrangemanget skapar alltid diskussioner och dispyter.  Det finns de som älskar det och det finns de som givit det namnet Skräp i ån och önskar att ån fick vara naturlig och vacker utan uppseendeväckande konstverk.

Grejen med konst är att det ska väcka känslor; harmoni, glädje, vrede, sorg – det spelar ingen roll, konst finns för att beröra dig. Konsten fyller en viktig funktion som livsnerv och den gör sig väldigt bra när den slingrar sig genom staden, tillgänglig för alla som passerar. Konsten blir en del av det som vi kallar stadens vardagsrum där invånare och besökare umgås och utsätts – utsätts för konst – kanske provokation.

Konst i ån är ett årligt återkommande arrangemang som, om det vore permanent, skulle kunna jämföras med konsten i Stockholms tunnelbana. Kulturdebatten från höger har under senare år trendat åt att all offentlig konst ska genomgå folkomröstningar. Det tycker jag är att underskatta de kunskaper som finns hos konstnärer och kulturvetare. Det skulle också ta udden av den provokation som konst bör kunna innehålla. Däremot saknar jag lite det projekt som tidigare fanns längs ån i Norrtälje på julinatta, då kravallstaket sattes upp längs ån och konstnärer och amatörer hängde ut sina alster till allmän beskådan. Det var roligt och gav en känsla av att konsten är möjlig för alla, både för att avnjuta och skapa.

Runt om i Roslagen ordnar konstnärer Öppet hus i sina ateljéer och verkstäder, t ex Konstnärer Nära den 31/7-2/8 http://tinyurl.com/33mntdsr. Konsten och kulturen är en livsnerv som ska göras tillgänglig för alla invånare. Konsten förlorar sin roll som livsnerv om den bara finns på dyra muséer med långa köer utanför, om den bara tillåts avnjutas av de som har de ekonomiska och sociala kapitalet.

Norrtälje kommun innehar några rekord i Sverige och alla ligger runt 30 000.

Vi har 30 000 enskilda avlopp, vi har 30 000 enskilda vattentäkter och vi har nästan 30 000 fritidshus.

Detta gör Norrtälje kommun unikt på många olika sätt, men innebär det att kommunen är en exotisk plats som är till för besökare? Under sommaren tredubblas befolkningen och belastningen ökar på samhällsservice, inte minst på vatten och avlopp. Samtidigt lever många av Roslagens småföretagare av sommarbefolkningen, men alla som sett en återvinningsstation efter midsommarhelgen vet att det inte är lätt för ett samhälle att ställa om på det viset.

För människorna som kommer hit är det som vanligt, liv och rörelse. För oss som bor här blir det en stor skillnad. Ibland frågar människor som älskar sommar i Roslagen mig: Vad gör ni på vintrarna då?

Ja, de flesta av oss arbetar, gymmar, hjälper barnen med läxorna och kör dem till olika aktiviteter. Kanske är vi engagerade i barnens idrottsklubb, kanske kämpar vi på med det egna företaget fler timmar än vad ett vanligt kontorsarbete innebär. Det kan krävas för att få verksamheten att gå runt året om. Balansen att tillhandahålla samhällsservice för en tredubbel befolkning under några månader och sedan upprätthålla servicen vintertid med samma kvalitet.

På sommaren är det listningsstopp på de två stora vårdcentralerna i Norrtälje. Det beror på att sommarboende annars listar om sig för ett eller två besök under semestern, vilket belastar vårdcentralen både arbetsmässigt och ekonomiskt eftersom listningsersättning inte utgår då de listar tillbaka sig på sin ordinarie vårdcentral i Stockholm igen efter besöket/semestern. Listningsstopp gör dessvärre att övriga vårdcentraler blir extra belastade med dessa besök.

Samtidigt som de flesta vill ha semester är vården, omsorgen och samhällsservicen extra belastad i kommuner som Norrtälje. Servicen måste dock fungera även för dem som bor här året om. Nu har Norrtäljeborna äntligen fått tillgång till cancerbehandling på hemmaplan året om. Hemtjänsten måste kunna åka ut på öarna, även när underlagen minskar under vinterhalvåret.  För att det ska vara möjligt krävs det att vägar plogas och sandas och att uppfarter skottas. Så det finns att göra på vintern också, men går det att få ekonomi i det?

Akutsjukhuset ska vara öppet dygnet runt, även de nätter då det ”bara” kommer in en orolig äldre dam med näsblod. Människors rätt till trygghet och service ska inte kunna mätas i kvantitet. Den äldre kvinnans oro är inte mindre värd än trettio fotbollssupportrar som skadats vid ett derby. Att utföra 1000 operationer av samma sort ger skicklighet, men att utföra 75 helt olika operationer ger en annan typ av skicklighet. Ambulanser från Stockholm behöver täcka upp för Norrtäljeambulansen på samma sätt som de täcker upp inåt Stockholm. Att ha helikoptern placerad i Norrtälje har givit kortare väntetider för patienter i Roslagen, vilka annars är de som har längst väntetider för prehospital vård.

Landsbygdens livskraft året om måste säkras genom lösningar som skiljer sig från de i storstaden. Samarbeten, entreprenörskap och flexibilitet blir viktiga ingredienser för att undvika sårbarhet i systemen. Kanske behöver samarbeten tydligare utvecklas mellan stad och land?

Om maten på tallriken i stan kom från landsbygden runt om staden, om elektriciteten i lägenheten var närproducerad, om företaget hade en filial på mindre ort där personalen roterades, om utbildningsmöjligheter med billiga studentlägenheter erbjöds i landsbygdskommuner, om en viss del av praktiken på utbildningen var förlagd till enheter utanför stan, om personal som vill ha semester i november erbjöds sommartjänstgöring på en sommarort?

Jag tror att hållbarhet och robusthet byggs genom att tillsammans skapa en förståelse för att det finns en vardag med fest, sorg, tristess och glädje överallt, att vi alla bidrar och är viktiga för varandras välmående. Det mesta av Sverige är landsbygd. Livet måste fungera där året om.

Knappt har studenternas sång falnat förrän verkligheten hänger ungdomarna i hasorna. Sommaren är här och för många innebär det inte längre ett välförtjänt sommarlov utan krav på att ta sig in i arbetslivet. För både yngre och äldre ungdomar kan det handla om ett första sommarjobb, en möjlighet att tjäna egna pengar, men också att skaffa sig erfarenheter, bygga självförtroende och skapa en tro på den egna framtiden. Därför är det viktigt att kommunen, regionen, näringslivet och föreningar fortsätter att erbjuda många olika typer av sommarjobb till ungdomar.

Arbetslösheten har vuxit de senaste åren och många av de enklare jobb som tidigare fungerade som en väg in för unga har försvunnit eller blivit svårare att få. Det ställs allt högre krav på arbetslivserfarenhet, även för enklare anställningar. Det är här kommunen har en viktig uppgift. Sommarjobb ska inte vara något som enbart tillfaller den som har rätt kontakter eller föräldrar med stora nätverk. Alla unga ska ges möjlighet att prova på arbetslivet, oavsett bakgrund eller familjens ekonomiska situation. Det sker genom en sommarjobbsgaranti. Två partier utlovar detta i sina kommunala program; Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Sverige står inför stora utmaningar när det kommer till kompetensförsörjning inom vård- och omsorgssektorn. Här kan sommarjobben bli en introduktion som väcker intresse hos unga som kanske inte bestämt sig för vad de vill göra i framtiden. Då är det också viktigt att det finns möjlighet för dem att sedan skaffa sig adekvata utbildningar för att kunna få rätt kompetens och tillsvidareanställning.

Sommarjobb är alltså bara en del av pusslet. Om unga människor ska vilja stanna kvar och bygga sina liv i kommunen krävs också att det finns hyresrätter de har råd att efterfråga, kollektivtrafik som gör det möjligt att ta sig till arbete och studier samt goda möjligheter till utbildning och vidare studier. Vänsterpartiet lägger i sitt kommunala handlingsprogram fram ett förslag om att inrätta en arbetsmarknadsförvaltning som kan bistå invånare i arbetsmarknadsfrågor. Detta kan vara av extra vikt då Arbetsförmedlingen har blivit alltmer svårtillgänglig och mycket ansvar har förskjutits till kommunerna. På flera andra orter har därför en arbetsmarknadsförvaltning inrättats.

Norrtälje kommun har goda förutsättningar till samarbeten kring ungdomars trygghet och möjlighet till arbete och studier. Idag har vi bl a UNiC där unga får stöd att närma sig arbete eller studier. Det kan förhindra att unga faller mellan stolarna, blir isolerade i hemmet eller dras in i kriminella miljöer. Till detta finns ett antal fältare ute bland ungdomarna och samarbete med ungdomsmottagningen och psykiatrins Unga Vuxna-mottagning. Det är viktigt att unga människor ges stöd att må bra och känna att det finns många vuxna där som stöd när de beger sig in i vuxenlivet. En kommun som investerar i unga investerar i sin egen framtid. Därför ska sommarjobb och särskilda insatser för arbetssökande samt inrättande av lokala studiemöjligheter inte ses som kostnadsposter att spara på när ekonomin blir ansträngd. De är delar av den gemensamma välfärden och verktyg för att skapa ett mer jämlikt samhälle där fler får möjlighet att lyckas.

Nu är vi mitt i skolavslutningsveckan/studentveckan. Samtidigt är minnet av valborg färskt. Det blev en av de stökigaste valborgsmässoaftnarna på länge när det gäller ungdomsfylla och de problem som följer i dess spår. Polis, fältare och vårdpersonal befarar att vi kan få se liknande situationer i samband med skolavslutningen.

Eftersom grundskolans skolavslutning sammanfaller med studentfirandet, finns det gott om äldre ungdomar som också är ute och firar runt om i kommunen. Det innebär att alkoholen blir mer synlig och lättare att få tag på även för yngre ungdomar.

För att skapa trygga miljöer för barn och unga som vill fira in sommarlovet anordnas därför en rad aktiviteter runt om i kommunen. Trygg i Norrtälje uppmanar vuxna att delta i den walkabout som startar klockan 18.00 i Societetsparken. Genom att vara närvarande, nyktra och tillgängliga kan vuxna göra verklig skillnad och bidra till att unga får positiva minnen från sin skolavslutning.

Under kvällen arrangeras också en alkohol- och drogfri festival på Imperiet Industries med musik, liveartister, aktiviteter och mat. Alla besökare bjuds på hamburgare, läsk och alkoholfria drinkar.

Även på andra håll i kommunen erbjuds kostnadsfria aktiviteter. I Hallstavik hålls utomhusbadet öppet med livemusik och tävlingar, ABF bjuder in till graffiti-målning. I Rimbo blir det grill och umgänge på fritidsgården Punkten. Brännäsgården i Norrtälje erbjuder grillning och aktiviteter, medan församlingsgården på Väddö och Vikingalunden bjuder in till gemenskap och sommarfirande i samarbete med Väddö IF och Svenska kyrkan.

Med många vuxna ute i rörelse – både i tjänst och som frivilliga – kan vi skapa trygga miljöer där unga får vara unga utan alkohol och droger. Förhoppningsvis slipper vi då de scener som utspelade sig på valborg, när föräldrar uppmanades att hämta hem sina barn redan före midnatt.

Att skapa trygga miljöer är ett vuxenansvar. Vi vet vilka konsekvenser alkohol kan få, särskilt för unga människor. Därför är det oroande att högerpartierna tävlar i att komma med förslag som gör alkoholen mer tillgänglig – söndagsöppet på Systembolaget, sänkt åldersgräns för inköp och lättnader i serveringsreglerna.

Samtidigt ser vi något hoppfullt. Dagens unga dricker generellt mindre än sina föräldrar gjorde i samma ålder. Men utvecklingen går också åt fel håll när allt yngre barn kommer i kontakt med alkohol. På valborg fick 12- och 13-åringar föras till sjukhus på grund av alkoholförgiftning.

De flesta är överens om att det inte är ett samhälle vi vill ha. Men då räcker det inte att uttrycka oro och lägga ansvaret på individnivå. Vi måste också vara beredda att ta ett gemensamt ansvar innan problemen uppstår.

Här går en tydlig skiljelinje i politiken. För oss är barns och ungas trygghet viktigare än alkoholbranschens möjligheter att sälja mer. Samhällets uppgift är inte att göra alkohol mer tillgänglig, utan att skapa fler trygga mötesplatser, starkare gemenskaper och bättre stöd till unga människor.

Valborg visade vad som händer när vuxenvärlden inte räcker till. Skolavslutningen ger oss en ny chans att göra rätt. Genom att vara närvarande vuxna, genom att erbjuda alkoholfria alternativ och genom att stå upp för en ansvarsfull alkoholpolitik kan vi visa att barns trygghet väger tyngre än marknadens intressen. I Norrtälje samarbetar kommun, polis, studieförbund, kyrkan och idrottsföreningar för att erbjuda barn och unga en fin start på sommarlovet. Ungdomars trygghet är inte bara ett vuxenansvar. Det är ett samhällsansvar.

Polisens uppmaning till alla föräldrar:

• Köp aldrig ut alkohol till minderåriga.
• Prata med ditt barn och ha kontakt under kvällen.
• Var nykter. Var nåbar. Var beredd att hämta ditt barn - oavsett tid på dygnet.