Igår flyttade ett av mina barn till sin första hyreslägenhet. En helt ny byggnad på fyra våningar, uppförd i ett etablerat villaområde.

Ånej, tänker ni, "tvångsblandning", nu har någon stackars villaägare blivit av med ett äppelträd till förmån för en hyreskasern.

Min tjugoåring bor nu ca 600 meter från sitt föräldrahem, 500 meter från sin låg- och mellanstadieskola. Många av hennes klasskompisar har vuxit upp i de här kvarteren och hon känner sig hemma. Huskroppen smälter väl in mot höjden bakom och ser inte alls onaturligt hög ut.

Huset har inte ersatt ett äppelträd. Det är uppfört där det tidigare funnits en butik som blev en pizzeria som blev tomma lokaler i många år innan de revs och gav plats för nytt liv. Begreppet ”tvångsblandning” framställer detta som ett övergrepp; att människor med olika inkomster och livsvillkor kan bo i samma stadsdel. Att du kan bo kvar i ett kvarter där du trivs även när du flyttar hemifrån för första gången eller när du blir äldre och inte orkar sköta villan längre. Eller du helt enkelt gillar lugnet, men inte vill ta hand om en trädgård.

Segregation är inte ett resultat av människors fria val. Den är i stor utsträckning en konsekvens av politiska beslut, marknadens logik och en bostadsmarknad där den som har mest pengar också får störst valfrihet. När hela områden byggs med en enda upplåtelseform skapas bostadsområden där människor med liknande ekonomiska förutsättningar koncentreras till samma plats. Det är inte frihet – det är sortering.

Blandad bebyggelse handlar om att skapa möjligheter. När hyresrätter, bostadsrätter och småhus finns i samma område kan fler människor hitta en bostad som passar deras ekonomi och livssituation. Det är också en demokratifråga. Samhället blir starkare när människor med olika erfarenheter möts i vardagen. Gemensamma skolor, föreningsliv och offentliga miljöer skapar förståelse och sammanhållning. Här i området såg jag att det annonserades om promenadloppis i helgen.

Ett villaområde innehåller sällan bara villor. Här finns förskola, äldreboende och LSS-boenden, viktiga arbetsplatser. Precis utanför huset finns en busshållplats.

Här växer staden och ger utrymme för människor att växa och trivas. Vill vi på allvar motverka segregation och parallellsamhällen måste vi också ge människor möjligheter att mötas. Så bygger vi ett jämlikt samhälle. Utan att ett enda äppelträd i trädgården behöver tvingas undan.

Många snabba steg tas nu för att göra skillnad på Vi och Dom och ge människor olika värde beroende på vilket ursprung de har. Tisdagen den 19 maj bjöd Kommunal och Vårdförbundet in de politiska partierna till en utfrågning/panelsamtal om äldreomsorgen, förskolan och skolan. Frågor som låg på bordet var bl a bemanning och arbetsvillkor. Alla partier sade sig vilja satsa på både äldreomsorgen och förskola/skola. Högerpartierna lovade utöver dessa satsningar att också sänka skatten. Satsningarna på äldreomsorgen skulle dock inte innehålla någon avskaffad karensdag eller arbetstidsförkortning. Förbud mot vinster i välfärden och statliga regleringar av bemanning eller barngruppsstorlekar var inte heller intressant, så frågan är vilka satsningar Tidöpartierna har tänkt sig.

Tidöpartierna ställdes också mot väggen kring kravet på en lägsta inkomst på 33 390 kronor för att få uppehållstillstånd i Sverige, vilket gör att många vård- och omsorgsarbetare hotas av utvisning. Detta samtidigt som vi har problem att rekrytera tillräckligt med personal. I stället för att ta ställning för att lönerna inom kvinnodominerade yrken ligger på tok för lågt, argumenterade Sverigedemokraterna att ett land som inte kan bemanna äldreomsorgen med svenskfödd personal har misslyckats. Frågan framhölls också som en typ av kolonialism där det rika Sverige sågs som ett land som importerade billig arbetskraft från fattigare länder.

Sverige är ett rikt land, tillräckligt rikt för att omfatta en mångfald av människor. Tillräckligt rikt för att tillåta att människor som kommit hit och vill arbeta i branscher som skriker efter personal, får stanna? Tvärtom har, under Tidöregeringens skärpta försörjningskrav, människor som arbetar, betalar skatt och byggt sina liv här fått utvisningsbeslut därför att inkomsten inte ansetts tillräckligt hög. Det är ett hot mot välfärden. Inte för att Sverige måste importera arbetskraft utan för att vi gör oss av med arbetskraft som har valt att arbeta i bristyrken. Det är ett hot mot tryggheten, för att det inte räcker att göra rätt; har du fel ursprung drabbas du ändå.

KD har så länge jag kan minnas hyllat familjen som den viktigaste enheten i samhället, men när det gäller personer som har ett ursprung utanför Sverige har den principen ingen betydelse. KD har inga problem att ställa sig bakom en politik som utvisar unga vuxna ensamma utan sin familj till länder i krig eller där de riskerar att bli förföljda. KD har inga problem att utvisa någon annans döende farmor ensam till ett land långt bort från familjen. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad är inte bibelord som KD hedrar speciellt väl.

I dag tog regeringen beslut att människor som är födda utanför Europa måste göra sig förtjänta av välfärden. Beslutet innebär att nyanlända med en inkomst under 29 190 kr i månaden under 12 månader av en 24 månaders period, inte kommer att kunna erhålla barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning eller assistansersättning under sina första fem år i Sverige. Enligt regeringens egen utredning kan det handla om ca 50 000 barn i Sverige som med detta beslut kommer att nekas barnbidrag.

Välfärd och trygghet måste omfatta alla invånare. Att säga sig vilja satsa på välfärdens kärna, som högern uttrycker det, verkar innefatta en vit, svenskättad definition av kärna och göra skillnad på människor utifrån ursprung. Det är inte välfärd – det är definitionen av ett ojämlikhetssamhälle.

Det kan låta konstigt. Det pratas mycket om uteblivna satsningar på barn i Norrtälje kommun, men färska siffror visar annat. När UNICEF Sverige presenterar sin kommunrapport om ekonomiska investeringar i barn blir en sak tydlig: barns livsvillkor formas av politiska beslut. Det handlar inte bara om nationell politik eller stora samhällsfrågor. Det handlar också om kommunbudgetar, prioriteringar och synen på välfärd. Dina kommunala politiker kan alltså göra skillnad för barnen.

Och det gör de. I jämförelse med våra grannkommuner står sig Norrtälje bra. Ja, även om Norrtälje hamnar på plats 215 av 285, så är vi i Stockholms län en väldigt bra kommun att vara barn i.

Kommuner som Österåker, Täby, Vallentuna och Upplands Väsby har under lång tid profilerat sig med låga skatter och marknadsanpassade lösningar. Men UNICEF:s rapport visar tydligt att detta påverkar investeringarna i barn och ungas livsvillkor. Det får konsekvenser. För barns trygghet. För jämlikheten. Och för möjligheten att delta i samhället oavsett föräldrarnas ekonomi.

Norrtälje är långt ifrån perfekt. Effekterna av ökade levnadskostnader, växande klyftor och barnfattigdom är påtagliga. Men kommunen har samtidigt valt att investera i sådant som gör konkret skillnad i barns vardag.

Norrtälje kommun har än så länge en högre lärartäthet och mindre barngrupper i förskolan än grannkommunerna, det bidrar till en högre placering. Det är viktigt att man nu, trots minskade barnkullar, orkar hålla i detta och inte låta barnen betala för tidigare dåliga beslut. Socialtjänsten får också bra betyg i rapporten och där handlar det bland annat om utbildning och erfarenhet hos socialsekreterarna.

Andra insatser som gör livsvillkoren bättre för barn och unga är t ex avgiftsfri kulturskola och Aktivitetsbanken, där barn och unga kan låna sport- och fritidsutrustning gratis. Tillsammans med föreningsliv och civilsamhälle skapas möjligheter för fler barn att delta i kultur och fritidsaktiviteter – oavsett om familjen har råd att köpa nya skridskor, ett instrument eller dyr utrustning.

Det är lätt att avfärda sådana satsningar som små i det stora hela. Men för det barn som annars hade blivit sittande hemma spelar de stor roll. Förälderns ekonomi ska inte avgöra om ett barn får spela fotboll, gå på teater eller delta i kulturskolan.

I en tid där barnfattigdomen ökar, bara i Norrtälje kommun finns nästan 1500 barn som definieras som fattiga, blir den typen av investeringar ännu viktigare. Det handlar inte bara om pengar, utan om tillhörighet och framtidstro. Om att känna sig inkluderad i samhället i stället för att växa upp vid sidan av det.

UNICEF:s rapport borde därför inte bara läsas som statistik. Den borde läsas som en uppmaning till varje invånare att fråga sin kommunpolitiker: vilken kommun vill du att Norrtälje kommun ska vara för barn som växer upp här? Vilka politiker vill styra en kommun som främst konkurrerar med låga kostnader och nedskärningar? Och vilka vill skapa en kommun som investerar i barns trygghet, hälsa och möjligheter?

Norrtälje visar att man är inne på rätt väg. Politiska prioriteringar kan användas för att minska klyftor istället för att förstärka dem. Nästa vecka öppnas en familjecentral i Hallstavik där förskollärare, barnmorskor barnsjuksköterskor och socionomer kommer att möta och stödja familjer med små barn. Alla ska känna trygghet att få stöd i föräldrarollen och att barnen ska kunna få en trygg uppväxt. Att kommunen väljer att satsa på barnen. Detta är särskilt viktigt i en tid där många barn känner av både ekonomisk oro och social otrygghet. Ställ krav på din politiker att finnas där för barnen.

Andrea Kronvall (SD) slår sig för bröstet över regeringens beslut om hårdare straff som ska göra Norrtälje tryggare. SD vill gärna att debatten ska handla om att straffa människor som framställs som obotligt kriminella. Men låt oss ta diskussionen om vad det egentligen handlar om – synen på människan och människans förmåga till förändring.

En av polisens mest erfarna bekämpare av organiserad brottslighet, Gunnar Appelgren, beskriver hur unga personer i kriminella miljöer – ibland kallade barnsoldater – agerar utan plan för vad som händer efter brottet. De förstår ofta inte ens att de kan åka fast. Det handlar inte om kalkylerande brottslingar, utan om barn som utnyttjas i ett system de inte behärskar. I veckan berättas om 15åringar som försökt rekrytera 8åringar – barn som lejer barn.

Just därför är det naivt att tro att hårdare straff i sig ska lösa problemet. Unga har svårt att få jobb, svårt att flytta hemifrån, skaffar barn senare eller inte alls. Vuxenblivandet skjuts på många områden fram. Utom när det gäller straff. Det pratas om att 6åringar ska punktmarkeras.

Att många reagerar på den hårda retoriken mot unga handlar nog om att vi i vår del av världen är ovana vid att sätta barn i fängelse och att splittra unga människor från sina familjer. Utöver det har vi varit trygga i att rättsliga åtgärder inte riskerar att bli godtyckliga. Sedan ca hundra år tillbaka har vi frångått tankar på att människor ska låsas in så länge att vägen tillbaka till samhället i praktiken försvinner.

Missförstå mig rätt: vissa straff behöver skärpas och det är bra att brottsoffer ska få bättre stöd. Det gäller t ex mäns våld mot kvinnor. Men stora delar av regeringens politik väcker allvarliga frågor. Lagrådet har riktat skarp kritik mot flera av förslagen kring bristande rättssäkerhet, otydliga lagar och otillräcklig analys av vilka konsekvenser förslagen kan få.

Samtidigt vet vi att lagändringarna kräver en massiv utbyggnad av kriminalvården. Vi talar om ett samhälle där allt fler människor ska sitta inlåsta allt längre tid. Lösningar som att hyra fängelseplatser utomlands är konkreta alternativ. Det för tankarna bakåt i historien – inte framåt.

Frågan är vad det gör med ett samhälle. Högern utnyttjar flitigt narrativet om den kriminelle invandraren och skickar skötsamma tonåringar och anställda inom vård och omsorg till länder de flytt för att komma undan krig och förtryck. Nu odlas narrativet om bristande vandel som något som kan komma att appliceras godtyckligt på den som inte passar i högerns perfekta samhälle. Det känns inte särskilt tryggt.

I grunden handlar det inte om att vara “hård” eller “mjuk”. Det handlar inte om livstids fängelse eller saft och bulle. Det handlar om människosyn. Tror vi att människor för all framtid kommer att vara synonyma med den värsta handling de någonsin har begått? Eller tror vi att förändring är möjlig?

Ett samhälle som slutar tro på människors möjlighet att förändras blir kallare, hårdare – och i längden också otryggare. Trygghet byggs inte genom godtyckliga lagar eller rädsla för ett hårt straff. Trygghet byggs inte genom att ge upp tanken på en andra chans. Låt diskussionen handla om ur vilken människosyn dessa förslag växer fram – och om det är den människosynen vi vill forma vårt samhälle kring.

Vildsvinen har blivit ett allt större problem i Norrtälje kommun. De bökar upp trädgårdar, förstör odlingsmark och orsakar skador runt om i kommunen. Nu behövs krafttag med tydligare mål för stammen.

När riksdagen 1987 beslutade att vildsvin skulle räknas som en del av Sveriges naturliga fauna varnade många för de problem som skulle kunna uppstå. I dag är varningarna verklighet. I Norrtälje kommun märks konsekvenserna tydligt: förstörda skolgårdar i Skärsta, uppbökade fotbollsplaner i Grisslehamn och boende som undviker att vistas ute efter mörkrets inbrott. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vildsvin-plagar-boende-i-skarsta-har-tagit-over-villakvarteren

För jordbruket är situationen ännu värre. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund orsakar vildsvinen årligen skador för omkring två miljarder kronor. https://www.lrf.se/sakomraden/vildsvin/ Även trafiken påverkas när vildsvin korsar vägar och skapar en växande risk för olyckor.

Problemet är tydligt: vildsvinen har blivit för många och de orsakar stora skador. Viltstammarna behöver därför hanteras kraftfullt och omedelbart. Samtidigt finns möjligheter. Vildsvin är ett närproducerat, klimatsmart kött som kan tas tillvara. Genom att servera vildsvinskött i skolor och äldreboenden kan kommunen både minska skadorna och visa barnen hur vi lever i ett kretslopp där djur tas om hand och inte går till spillo.

Som ett steg i det arbetet bjuder kommunen in till en kostnadsfri informationskväll om vildsvin den 18 mars. Där får invånare veta mer om hur djuren lever och vad man kan göra för att minska skadorna. Det är ett steg i rätt riktning. Men det är just ett steg, inte en hel lösning. Förvaltningen av vildsvin kräver mer än goda exempel på kommunal nivå.

Vildsvinen känner inga kommungränser och det borde inte heller ansvaret göra. Det är dags att även staten tar ansvar för det beslut som riksdagen tog 1987.

Norrtälje kommun inför ett nytt hållbarhetsbidrag som ska stödja ideella föreningar i arbetet med miljö och klimat. Totalt avsätts 250 000 kronor per år till projekt som bidrar till kommunens miljö- och klimatmål.

Syftet med hållbarhetsbidraget är att stärka lokala initiativ som genom konkreta projekt bidrar till en miljömässigt hållbar utveckling i kommunen.

Bidraget kan sökas för tidsbegränsade projekt och åtgärder inom områden som klimat, kretslopp, biologisk mångfald, giftfri miljö och vatten.

Projekten ska ha en tydlig koppling till kommunens miljö- och klimatstrategi och bedöms bland annat utifrån klimatnytta, genomförbarhet samt hur resultaten sprids.

– Det här är ett sätt för mittenstyret att ge kraft åt lokala initiativ som gör verklig skillnad för klimat och miljö. Föreningslivet är en viktig drivkraft i omställningen, och med det här bidraget vill vi skapa bättre förutsättningar för fler att bidra till en hållbar utveckling av vår kommun, säger Milla Rydstrand (MP) ordförande i kommunens Hållbarhetsutskott i ett pressmeddelande.

Den totala bidragssumman uppgår till 250 000 kronor per år.

Kristinagården i Hallstavik har lyckats minska matsvinnet med 57 procent mellan 2023 och 2025. En kombination av noggranna uppföljningar och en lugn måltidsmiljö bidrar till framgången.

På Kristinagården har personalen implementerat strategier för att minska matsvinnet. Genom att ständigt följa upp hur mycket mat som konsumeras och anpassa beställningarna efter behov har verksamheten sett en betydande minskning av svinnet.

– Hur mycket som går åt varierar, därför måste vi hela tiden stämma av. Det kan vara någon boende som är bortrest men det handlar också på hur rätten ser ut. Till vissa rätter kanske det går åt mer potatis än till andra, det vet vi av erfarenhet, säger Anna-Carin Carlberg i ett pressmeddelande.

För att skapa en trivsam måltidsupplevelse prioriterar Kristinagården en lugn atmosfär i matsalen.

Fasta placeringar och mobilförbud under måltiden bidrar till en behaglig miljö, menar de.

Mätningar från Socialstyrelsens visar att 90 procent av de boende upplever måltiderna som en trevlig stund på dagen.

Hållbarhetsstrateg Caroline Malthed framhäver att arbetet på Kristinagården är ett gott exempel på hur miljömässig och social hållbarhet kan kopplas samman.

– Genom att arbeta tillsammans kan vi förändra mer än vi tror, säger Malthed.

Norrtälje Vatten och Avfall vill bli bättre på att möta kundernas förväntningar. Nu lanserar man mätbara mål som ska följas upp och redovisas öppet.

NVAA har tagit fram tio mål som speglar kundernas vanligaste önskemål och kommer att följas upp och redovisas löpande. Listan över kundmål ska vara dynamisk och kan komma att uppdateras utifrån nya behov.

– Vi vill visa att vi menar allvar med att lyssna på våra kunder. Nu blir det svart på vitt. Våra kunder har ett högt förtroende för vårt grunduppdrag, men vi vet att vi upplevs som fyrkantiga ibland. Det beror på att vi har stora samhällsutmaningar och strikta lagkrav att förhålla oss till, säger Andreas Lundin Lindgren, VD på Norrtälje Vatten och Avfall, i ett pressmeddelande.

Kundmålen har tagits fram med stöd av kundundersökningar som genomfördes under hösten 2024. Samtidigt har NVAA infört nya arbetssätt för att mäta kundnöjdheten i realtid.

– Bolaget och våra entreprenörer består av kompetenta människor som dagligen arbetar för hållbarhet och för att skapa en trygg plats för alla som bor, vistas och har verksamhet i Norrtälje kommun. Det finns många goda idéer på hur vi kan utveckla vår verksamhet, både hos medarbetare och invånare. Dessa idéer vill vi ta hand om, säger Andreas Lundin Lindgren.

Hur ofta kommer ni att se över och eventuellt revidera målen?

– Vid behov, till exempel om kunderna kommer med nya önskemål eller om mål tappar sin relevans. Helst inte oftare än någon gång om året, säger Fredrik Lindh, avdelningschef för press och kommunikation på NVAA.

Samtidigt konstaterar Lindh att vissa mål är mer utmanande än andra men hoppas att det ökade fokuset på dialog med kunderna ska bidra till ett bättre arbete framåt.

– Vi arbetar för våra kunder, kommunens invånare och verksamheter och för en hållbar samhällsutveckling. Vi hoppas att det här kan bidra till att fler vill komma till oss med idéer och hjälpa oss att bli bättre för alla dem som vi arbetar för, säger han.

Till hösten lanserar Norrtälje Vatten och Avfall ett nytt initiativ för att göra återvinning mer tillgänglig för invånare i glesbygd och skärgård.

Det är med hjälp av ett nytt mobilt system för återvinning, där NVAA kommer att ställa ut kärl på utvalda platser runt om i kommunen, låter man meddela i ett pressmeddelande.

– ‎Vi har en stor kommun med mycket glesbygd och skärgård. Med den här satsningen ska återvinningen bli mer tillgänglig för dem som har långt till en återvinningscentral, säger Peter Dahlqvist, projektledare för den mobila återvinningen.

Den kommer att åka runt på fastlandet och stanna till på möjliga och strategiska platser och i så stor utsträckning som möjligt i hamnområden i kommunen. Återvinningen kommer att vara avgiftsfri och endast till för privatpersoner.

– ‎I höst testar vi det här konceptet på några strategiska platser. Om det faller väl ut är ambitionen att utöka till fler platser nästa år, säger Peter Dahlqvist.

Bygget av den nya förskolan i Rimbo, som väntas bli klart nästa sommar, har inletts.

På tisdagen togs det första spadtaget för Skarsjö förskola i Rimbo. Den nya förskolan byggs som en konceptförskolebyggnad via ramavtal från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Adda.

Byggnaden är förprojekterad och ska snabbt kunna anpassas efter lokala behov.

På plats under ceremonin på tisdagsförmiddagen var bland andra representanter från Mittstyret och företrädare från SKR.

– Med den nya förskolan visar vi att vi satsar på framtiden och är en viktig del i att göra Rimbo och Norrtälje kommun till en bra plats för barnfamiljer, säger Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden.

Konceptförskolan är framtagen med fokus på hållbarhet, både ur ett klimatperspektiv och i hur verksamheten ska bedrivas. Solceller på taket ska bidra till minskad miljöpåverkan, och ett eget tillagningskök planeras.

Förskolan väntas bli färdig under sommaren 2026.