Med tårta, minimålsturnering och fest samlades HK Ceres för att fira 60 år som klubb. Från starten på 1960-talet till dagens verksamhet med sju lag och handbollslekis är sammanhållningen fortfarande klubbens största styrka.

När Norrtälje fick regementet LV3 bildades också en handbollsklubb som så småningom blev HK Ceres. Namnet hämtades från den romerska gudinnan Ceres, en symbol för styrka och gemenskap. Under åren har klubben stått för intensiva kamper mot lag som Rimbo och Hallstavik, och ibland har Ceres varit det lag som nått högst i seriesystemet.

- Vi har haft tre handbollsföreningar i kommunen, där Rimbo HK gjort det väldigt bra på sistone. Men det har bitvis funnits samarbeten mellan klubbarna, säger Carin Nirling som är sekreterare i HK Ceres.

I dag består verksamheten av sju lag samt ett handbollslekis för de yngsta. Handbollslekis lockar runt 20–25 barn som får leka med boll, träna kroppskontroll och lära sig grunderna i sporten. Herrlag saknas för tillfället, men föreningen satsar på att växa genom att fler ska upptäcka handboll.

- Vi vill att alla barn ska känna att de utvecklas, oavsett nivå. Hos oss får alla speltid, och vi försöker alltid anpassa grupperna så att det blir rätt utmaning för varje spelare, säger klubbens ordförande Carin Nirling.

Det familjära präglar hela klubben. Flera generationer har varit aktiva, och många av dagens ledare har själva haft barn i verksamheten. Träningstiderna är anpassade för att ungdomar ska få de bästa tiderna, breddidrotten prioriteras framför elitsatsningar.

- Det är väldigt viktigt för oss, att det är ungdomarna som prioriteras.

60-årsfirandet samlade både unga och gamla. Under dagen kom 60-70 personer och spelade minimålsturnering, straffläggning och speed shooting, och även pensionärer deltog i bollinkast. Till kaffet serverades tårta från Kickans café. På kvällen fortsatte firandet med middag för klubbens vuxna medlemmar, där 25 personer deltog.

- Otroligt roligt och lyckat arrangemang.

Vintersäsongen 2023 inleddes redan under hösten 2022, där vi fick veta att det inte skulle bli varken damhandboll eller seniorhockey i Hallsta, så vi fick helt enkelt förlita oss helt på innebandyn och Midas vad gällde lagidrotter. Dessutom hade vi glädjen att få uppleva skidtävlingar i Häverödal, så helt lottlösa på vinteridrott blev vi inte.

Midas herrar vann division 3 och tog klivet upp i division 2. Nere på Lundåsvallen firade både klubb och aktiva framgångar i skidspåren, där man efter några gröna vintrar nu kunde anordna ett flertal tävlingar, både med och utan gevär. Dessutom bjöd klubben på ett flertal väl genomförda mountainbiketävlingar ner på Lundåsvallen.

Fotbollen inleds numera under vinterhalvåret med Upplandscupen, och där kan vi konstatera att varken Hallsta eller Häverödal gjorde några större avtryck, utan försvann ur cupen redan efter gruppspelet. Ferro deltog, som vanligt, inte denna gång heller. Vad gäller seriespelet så gjorde Häverödals damer en kopia av tabellplaceringen från året innan och slutade på en sjätteplats, långt efter det mål man satte upp inför säsongen att bli ett topp tre lag.

Hallstas säsong blev inte heller mycket att skryta om. A-laget, som inledde säsongen som ett division 6-lag, fick en friplats i division 5, och när säsongen var över visade det sig att Hallsta inte alls räckte till. Sejouren i femman blev bara ettårig, och när höstmörkret gjorde sitt intrång stod man där igen som ett division 6-lag. Dessutom hade man även under våren dragit ur och lagt ner sitt B-lag.

Ferros säsong blev en av de bättre på många år då laget slutade på en fjärdeplats i division 7, vilket får ses som klart godkänt. Laget var också det som lockade flest åskådare till sina matcher, trots att man lämnat Malmen för spel på Lundåsvallen i Häverödal. Vi får se om man lyckas iordningställa Malmen till våren och att man åter kan spela sina hemmamatcher bland myggen nere i Herräng igen.

Rospiggarnas säsong handlade mest om mycket snack angående klubbens ekonomi, publikbortfall samt en bana som inte höll elitklass, och där traktorer fick mer uppmärksamhet i media än förarna. Dessutom ploppade många frågetecken upp angående laguttagningarna inledningsvis, då man körde med på pappret bästa lag hemma, medan man åkte med ett reservbetonat lag på bortaovalerna, med storförluster som resultat. Det blev till slut en semifinal och sportslig framgång enligt många, men var det verkligen det?

Man lyckades ta sig till slutspel i absolut sista omgången genom att ta bonuspoängen mot jumbon Smederna och sedan slog man ett underpresterande Piraterna i kvarten, innan man föll planenligt mot Västervik. Där höll man jämna steg i tio heat innan det rann iväg och säsongen tog slut.

MK Orion är klubben som haft störst framgångar under året, med flera stora framgångar både på två och fyra hjul. Eller vad sägs om fyra SM-guld, ett EM-guld, ett EM-silver samt att man även vann tre klasser på Gotland Grand National? Vi kan lugnt konstatera att klubben har all anledning att känna sig både stolta och nöjda med sitt 2023.

Dessutom kan vi glädjas åt att både hockeyn och damhandbollen gjorde comeback under hösten 2023, vilket gör att vi nu går in i ett nytt år med fler lokala sporter att följa, både live och här i skrift. Med dessa ord lägger vi 2023 till handlingarna och blickar framåt mot ett nytt spännande lokalt sportår 2024.