Alla partier som ställer upp i ett val vill förstås vara med och styra. Det är märkligt att just Vänsterpartiet därför gång på gång får frågan varför partiet kräver att ingå i ett framtida styre. Om partiets mandat behövs för att få en majoritet är det snarare naturligt att Vänsterpartiet också finns med när besluten ska fattas.

Men det finns ett viktigare skäl. Efter valet kommer valprogrammens löften att möta verkligheten. Då ska prioriteringar göras, budgetar läggas och kompromisser förhandlas. Det är där det avgörs vilken politik som faktiskt blir verklighet.

Titta på äldreomsorgen. Socialdemokraterna och Centerpartiet talar om en trygg äldreomsorg med hög kvalitet. Det gör även Vänsterpartiet. Skillnaden är att Vänsterpartiet tydligare kopplar kvaliteten till personalens villkor: fler kollegor, bättre scheman och högre löner. Och framför allt till pengar. När antalet äldre ökar räcker det inte att bara räkna upp äldreomsorgens budget med några procent. Vallöften om att satsa på äldreomsorgen måste märkas på golvet och inte bara i Excel.

Här behövs en motvikt när Liberalerna samtidigt prioriterar skattesänkningar. Det går inte att både sänka intäkterna och samtidigt låtsas att välfärdens behov kan lösas utan mer resurser. Norrtälje kommun har gigantiska utgifter framför sig bara genom den volymökning av äldre som sker.

Liberalerna vill fortsätta satsa på skolan trots att barnantalet sjunker. Det är en prioritering som delas av Vänsterpartiet som under mandatperioden drivit mindre grupper i förskolan, att behålla utbildad personal i förskola/skola och fritidshem samt att kunna ge tidiga stödinsatser genom undervisning i mindre grupp till elever med behov av det. För att satsningar ska göras på både skola och äldreomsorg behövs Vänsterpartiet som sätter en stark välfärd före skattesänkningar och privatiseringar.

Centerpartiet vill fasa ut bristfälliga enskilda avlopp och Socialdemokraterna vill särskilt se över situationen i norra kommunen. Även här behövs ett parti som håller fast vid ambitionerna när kostnader och motstående intressen kommer in i bilden. Vänsterpartiet har satt målet att inga bristfälliga avlopp ska läcka till sjöar, hav och vattendrag vid mandatperiodens slut. Det är märkligt, att t o m Miljöpartiet, som vill stärka miljöarbetet och värna den biologiska mångfalden, har kunnat acceptera att kommunalt VA kan upphävas i Östernäs och Västernäs, trots riskerna med enskilda avlopp. Det visar hur svårt det är för ett enskilt parti att i ett samarbete alltid stå fast vid principerna.

Och så är det kulturen. Vänsterpartiet har fått igenom avgiftsfri kulturskola och gratis entré på konsthallen. Vänsterpartiet menar att kulturen är en del av välfärdens kärna. Liberalerna vill ta bort den avgiftsfria kulturskolan trots att det är en otroligt liten post i kommunens budget. Vänsterpartiet vill fortsätta att göra kulturskolans verksamhet tillgänglig för fler barn. Kan Centerpartiets marknadsliberala syn på välfärden garantera en sådan utveckling? När det gäller andra områden inom välfärden pekar deras ideologi ofta åt helt andra håll än demokratisk kontroll över gemensamma resurser.

Efter valet kommer kompromisser att krävas. Det är ofrånkomligt. Frågan är bara åt vilket håll kompromisserna ska gå. Vänsterpartiet har under två år visat sig kunna kompromissa (i Trästaavtalet) och samarbeta utan större gnissel. Det finns grundläggande värderingar om alla människors lika värde och vikten av öppenhet och uppskattning av olika hos Mittenstyret som Vänsterpartiet delar och det är viktigt för Norrtälje kommun att det är den människosynen som får fortsätta råda. För den som vill se en stark välfärd, ett rikt kulturliv och en kommun som tar klimat, miljö och jämlikhet på allvar är Vänsterpartiet en viktig komponent i ett framtida styre.

Den lokala valrörelsen är på väg in i den heta och det känslosamma slutskedet. Under en hel sommar har partierna lagt ner idogt arbete med att lyfta fram sina lokala budskap. Det har satts upp affischer, lagts i broschyrer i brevlådor, deltagits i skoldebatter, argumenterat på internet, skrivits debattartiklar och många gräsrötter har stått vid valstugorna och pratat med väljare. Alla partier kan vara stolta över sina insatser, och tillsammans utgöra ett levande bevis på att norrtäljepolitiken lever och frodas.

Som alltid är upploppet speciellt. De stora partierna med pengar genomför egna lokala opinionsundersökningar, som de inte berättar utanför den inre kretsen. Där kan de få en fingervisning kring hur mandatfördelningen i kommunfullmäktige ser ut enligt prognoserna. Min bedömning att en sådan undersökning damp ner i mailkorgen hos de konservativa för inte alltför lång tid sedan.

För jag har aldrig varit med om att ett lika välorganiserad negativt kampanjande mot Liberalerna som pågår just nu.

Några exempel. Moderaterna lanserade igår en mycket välarbetat och professionell affisch som det står "En röst på L och C i kommunvalet är en röst på V och MP - rösta på Moderaterna", något som dess företrädare unisont och kalibrerat delade mer eller mindre samtidigt under gårdagen. Det är fullt möjligt att den har ingått i valplanen sedan start. Men varför inleda en sådan vilseledande kampanj just en vecka innan valet? Det är opartisk sätt en riktig bra kampanj, kirurgisk preciserad för alla osäkra väljare, att så tvivel kring vilka Liberalerna vill styra med. Något som de däremot har de varit konsekventa med under hela valrörelsen är att det var Liberalerna som "avsatte en moderat KSO".

Göran Pettersson, Moderaternas ordförande, verkar ha en enda sak i sitt huvud - vad Robert Beronius har sagt, just nu säger eller kommer att säga. Under majoriteten av valrörelsen så har jag sett liknande inlägg, kommentarer och debattartiklar, där han är helt fokuserad på Roberts förehavanden. Om det ingår i den på förhand utformade strategin eller blott är en personlig vendetta vet nog bara Göran Pettersson själv. Men att Moderaterna utsett oss till valets huvudfiende är en lågoddsare.

(Den faktiska affischen, lånad från deras FB)

SD är inte sena att haka på Moderaternas negativa kampanjande. Andrea Kronvall har skrivit en ledartext här på Allt om Norrtälje där hon argumenterar för att en stödröst på Liberalerna ger ett "vänsterstyre". Utöver det har hon varit mycket aktiv på sociala medier och hamrat in samma budskap; en röst på Liberalerna är en röst på "Vänsterstyret", som de konservativa väljer att kalla mittenstyret. Utan att komma ihåg att Tidö lokalt i början av mandatperioden kallades för det "blåbruna styret" av företrädare från S, C och V. Något Andrea och hennes partikamrater då fann ovärdigt. "But it's OK when we do it", kanske?

KD har agerat mer värdigt, och där har jag nästan dåligt samvete efter att tryckt till dem onödigt hårt i diskussioner. Ber härmed om ursäkt för det, jag har varit onödig konfrontativ!

Frågan som då infinner sig är på vilka grundvalar som M och SD hetsar igång narrativet om att Liberalerna är en "garanterad röst på Vänsterpartiet"? Kan det vara så att de vet något vi andra inte vet? Att läget i kommunen är oerhört jämt? Att de lägger in en sista växel för att skrämma upp de borgeliga väljarna som ännu inte röstat, för att få ett mandat till? Eventuellt.

Men stämmer de påståenden som ligger till grund för attackerna?

Liberalerna har hela tiden sagt att vi gör det som är bäst för Norrtälje kommun. Vi är därmed beredda att att samarbeta med alla partier. Det har Robert skrivit cirka hundra gånger. Men inte ett ord om det från M och SD. Lokalt handlar ett kommunstyre om ca 80% management och 20% ideologi. Man ska därför inte överdriva de ideologiska motsättningarna, de avhandlas alltid under en förhandling där det bestämts vilka förslag som ska drivas igenom under mandaperioden. Resten av perioden handlar om samarbete mellan vuxna människor.

Det vi däremot har sagt är att vi inte vill släppa in SD och V i ett styre under nästkommande mandatperiod, vi kan däremot samarbeta med partierna. Men vi går till val på nuvarande setup - ett mittenstyre (S, L, C och MP). Där inte Vänsterpartiet ingår, oavsett vad M och SD hävdar.

En stor del varför jag själv, som borgelig sinnad, kan tänka mig det handlar helt enkelt om Socialdemokraterna. De är det i särklass mest proffesionella partiet i Norrtälje. Dess representanter är värdiga, kunniga, pålästa och lätta att ha att göra med. Man kan lita på att Socialdemokraterna gör det dem säger. Även fast jag stark ogillar deras ideologi, och blir magsjuk när jag tänker på den socialdemokratiska hegemoni som byggts upp i Sverige (och bör avvecklas) så kompenseras det med att deras lokala företrädare är allt det man kan kräva en lokalpolitiker. För lokalt handlar det mer om person än ideologi. På riksnivå bär ideologi betydligt högre vikt. Men oavsett verkar det inte som vi har en uppsjö av alternativ här lokalt. Frågan behöver då ställas:

Kan M och SD tänka sig att samarbeta med L efter valet?

Nej, är det enkla svaret! Andrea Kronvall har till mig vägrat att besvara den frågan. Trots att hon fått många försök. Moderaternas Göran Pettersson har varit vagare och sagt att det "måste till ett reformerat Liberalerna", vad nu det ska betyda? Så vilka är det som egentligen inte kan tänka sig att samarbeta med gamla Tidö-gänget? Inte är det Liberalerna.

Varför vill då M och SD måla in Liberalerna i ett hörn, med begränsande handlingsalterantiv? Deras gemensamma utspel bidrar ju bara till en självuppfyllande profetia. Det är där det blir ovärdigt. Att avsluta en valrörelse med ett så uppenbart vilseledande fulknep. Det värsta är att det nog kan funka i dagens fördummande mediala landskap.

Det här riktar sig till dig som vill se ett maktskifte i Norrtälje kommun och ett styre med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

På riksnivå diskuteras just nu stödröster på Liberalerna. Jimmie Åkesson har varit tydlig med vår hållning: Sverigedemokrater stödröstar inte på Liberalerna. Är man sverigedemokrat röstar man på Sverigedemokraterna. Hur borgerliga väljare väljer att agera i riksdagsvalet är upp till dem.

Men kommunvalet är en helt annan sak.

Efter valet 2022 hade M, SD och KD tillsammans 30 av kommunfullmäktiges 61 mandat. Det fattades alltså ett enda mandat för att de tre partierna skulle ha haft egen majoritet.

Tillsammans med Liberalerna bildade vi istället ett majoritetsstyre. Men knappt två år senare valde L att lämna samarbetet. Därmed föll styret och den moderata kommunstyrelseordföranden fick lämna sin post.

Liberalerna gick istället samman med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, med Vänsterpartiet som stöd. Norrtälje fick en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande.

Det är värt att komma ihåg för borgerliga väljare, inte minst moderater, som funderar på att lägga en strategisk röst på Liberalerna i kommunvalet.

Det handlar inte om vad man tycker om Liberalerna som parti. De har naturligtvis rätt att välja vilka de vill samarbeta med. Men väljarna har också rätt att veta vad den egna rösten kan få för konsekvenser.

Inför årets val finns möjligheten att M, SD och KD tillsammans når de 31 mandat som krävs för egen majoritet. Då behövs inga stödröster på Liberalerna för att skapa ett stabilt alternativ till dagens styre. Tvärtom kan en röst som flyttas från något av de tre partierna göra skillnad i mandatfördelningen.

Liberalerna har dessutom varit tydliga med sina röda linjer lokalt och sitt motstånd mot att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är deras besked och det ska borgerliga väljare ta på allvar.

Det här är därför ingen uppmaning till den som vill behålla dagens styre. Det är en enkel sakupplysning till dig som vill byta ut det.

Vill du se M, SD och KD styra Norrtälje kommun efter valet bör du också rösta på något av dessa partier i kommunvalet.

2022 hade M, SD och KD 30 mandat. Det fattades ett.

2026 kan vi få det.

Låt därför inte en stödröst på Liberalerna i kommunvalet bli mandatet som räddar vänsterstyret kvar i Norrtälje kommun.

På lördag fylls Norrtälje av regnbågsflaggor när Roslagen Pride går av stapeln. Det är lätt att tänka på pride som en manifestation för unga människor; det är fest, det är party, det handlar om framtiden. Men pride handlar om något mycket större: rätten att leva sitt liv öppet, oavsett var i landet man bor eller hur gammal man är.

Roslagen Pride har firats sedan 2012. Det är värt att stanna upp vid vad det betyder. För bara några decennier sedan var det svårare att leva öppet som homosexuell, bisexuell eller transperson på en mindre ort som Norrtälje. Många flyttade från sin hembygd för att kunna leva som den de var. Inte sällan innebar det också att man lämnade föräldrar, syskon och vänner.

Detta sker fortfarande, men att pride har spridit sig till mindre orter runt om i landet förändrar något viktigt. Det säger att hbtqi-personer hör hemma överallt. Att man ska kunna bli kvar i sin hembygd, nära sina vänner och sin familj, och ändå kunna leva öppet. Pride sprider information om detta och det är frihet på riktigt.

Under flera år har jag sett äldre människor sitta längs paradvägen med sina rullatorer och vifta med regnbågsflaggor när pride tågar genom Norrtälje. Det är en av de starkaste och finaste bilderna från pride. I Norrtälje kommun är nästan hälften av invånarna över 65 år. Pride handlar alltså inte bara om de unga som syns och hörs mest i paraden. Det handlar också om de äldre som har levt sina liv under andra villkor – och om rätten att få fortsätta leva öppet och tryggt hela livet.

Därför är debatten om hbtqi-certifiering av äldreomsorgen, som Lisbeth Krogh lyfte på Norrtelje tidnings debattsida i veckan, högst relevant i Norrtälje. För om vi menar allvar med att alla ska kunna leva öppet måste det också gälla den dag man behöver hemtjänst eller flyttar till ett äldreboende. Ingen ska behöva gå tillbaka in i garderoben när man blir gammal och beroende av samhällets omsorg.

Pride är mer än en parad. Det är folkbildning. Det synliggör liv som länge osynliggjorts och skapar kunskap hos människor som annars kanske aldrig hade mött frågorna. När pride flyttar ut från storstäderna och in på våra torg och gator förändras också bilden av vilka som hör hemma här.

Frihet är inte bara rätten att vara den man är. Frihet kräver också ett samhälle där man har möjlighet att leva som man är. Oavsett ålder, bostadsort eller ekonomiska förutsättningar.

På lördag vajar regnbågsflaggorna i Norrtälje igen. Låt oss vara stolta över det. Och låt oss se till att friheten de symboliserar finns kvar hela livet.

När kommunfullmäktige samlas i Sportcentrum den 25 maj väntar flera större ärenden på bordet. Bland annat ska politikerna ta ställning till investeringar i Mellingeholms verksamhetsområde och slutredovisningen av arbetet med kajen och skredsäkringen i Societetsparken.

Den största framtidssatsningen gäller Mellingeholms verksamhetsområde i Görla. Där föreslås kommunen investera omkring 68,5 miljoner kronor i allmän platsmark, bland annat gator, gång- och cykelvägar samt annan infrastruktur som krävs för att området ska kunna byggas ut.

Mellingeholms verksamhetsområde är planerat för verksamheter och industri. Den första etappen väntas börja byggas under 2026 och vara klar under 2027.

Samtidigt föreslås en VA-investering på omkring 41,5 miljoner kronor genom Norrtälje Vatten och Avfall. Den delen omfattar VA-utbyggnad i området samt omkoppling av spillvattenledningar, vilket ska stärka kapaciteten i det befintliga nätet och möjliggöra fortsatt utveckling, bland annat på Björnö.

Fullmäktige ska också behandla slutredovisningen av arbetet i Societetsparken.

Projektet har pågått mellan 2020 och 2025 och omfattat åtgärder mot skredrisk, förstärkning av kajområdet, nya bryggdäck och muddring i hamnbassängen. Arbetet har även samordnats med Havslänken.

Slutkostnaden för Societetsparken landade på cirka 75,3 miljoner kronor, efter statligt stöd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

På dagordningen finns även direktiv inför bolagsstämmor i kommunala bolag, revidering av pensionspolicy för förtroendevalda samt motionssvar om bland annat veteranmonument i Norrtälje och åtgärder mot vildsvinsproblematik i kommunen.

Mötet kan följas live via kommunens webbplats och sändningen går även att se i efterhand.

Beslutet att stänga Vigelsjö gårds förskola i Norrtälje har överklagats till förvaltningsrätten, vilket Norrtelje Tidning rapporterade om först. Nu riktar vårdnadshavare kritik mot hur processen har gått till, samtidigt som kommunen står fast vid att beslutet fattats korrekt.

Kommunfullmäktige fattade förra veckan beslut i frågan om nedläggning av Vigelsjö gårds förskola.

Bakgrunden är bland annat ett minskat barnantal i kommunen, vilket Allt om Norrtälje tidigare skrivit flera artiklar om.

Nu har en grupp föräldrar överklagat beslutet till Förvaltningsrätten.

En av de som varit drivande i överklagan är Robbine Bergström, som menar att processen inte varit tillräckligt transparent eller grundad i barnens situation.

– Det vi främst ifrågasätter i beslutsprocessen är att den inte upplevts som öppen eller tillräckligt grundad i barnens faktiska situation.  Flera gånger innan beslutet var fattat har det kommunicerats till vårdnadshavare att förskolan ska läggas ner och att man bör ställa sig i kö till andra förskolor. Det riskerar att påverka familjers beslut och därmed också barnantalet, innan nämnden ens fattat sitt slutliga beslut, säger hon.

Hon menar att det finns brister i det underlag som legat till grund för beslutet, särskilt när det gäller barnkonsekvensanalysen.

– Vi har också efterfrågat underlag kring barnkonsekvensanalysen vid flera tillfällen utan att få tydliga svar, vilket gör det svårt att förstå hur barnens situation faktiskt har vägts in.  I den barnkonsekvensanalys som senare presenterats framgår samtidigt att det finns barn som påverkas mer än andra, särskilt barn i behov av stöd. Trots det dras slutsatsen att nedläggningen inte strider mot barnets bästa, vilket vi har svårt att se att det finns ett tillräckligt konkret underlag för, säger hon.

Vårdnadshavarna hoppas nu att förvaltningsrätten går på föräldrarnas linje.

– Vi hoppas att förvaltningsrätten ska komma fram till är att beslutet inte är tillräckligt underbyggt utifrån kravet att barnets bästa ska vara en primär övervägning, och därför behöver upphävas eller omprövas.

Från kommunens sida betonar barn- och skolnämndens ordförande Robert Beronius (L) att beslutet fattats i enlighet med gällande process.

– Jag förstår att man är missnöjd med beslutet, men min uppfattning är att beslutet har tagits på ett korrekt sätt. Skulle förvaltningsrätten komma till en annan slutsats kommer vi självklart anpassa oss och ta lärdom av det.

Förskolan stänger efter den 31 juli 2026.

En av de absolut viktigast frågorna inför nästa mandatperiod är att förbättra arbetsmiljön för de anställda i äldreomsorgen. Här har vi en grupp, företrädelsevis kvinnor, som arbetar långa pass, som gör sina behov i skogen och äter en macka till lunch i bilen. Och kvitterar ut en låg lön. Här har vi en grupp som skriker efter kompetenta kollegor som är utbildade för att bemöta dementa, som har den fysiska styrkan att hjälpa en rörelsehindrad i duschen och som snabbt klarar av att prioritera mellan olika individers behov. Och med änglars tålamod lyssna till synpunkter från både brukare och anhöriga under stressade arbetspass. Anställda i äldreomsorgen behöver fler kollegor, tid för återhämtning, trygga anställningar, fortbildning och högre lön.

Allt fler lever allt längre och behöver mer stöd för en god livskvalitet på äldre dagar. Vi måste kunna erbjuda anställda inom äldreomsorgen en arbetsmiljö som gör det möjligt att stanna kvar i yrket och att kunna rekrytera nya kollegor. Äldreomsorgen har allt för länge varit utsatt för effektiviseringsexperiment, just nu behöver vi satsa bara för att kunna hålla samma nivå på kvalitet som idag. Det går inte att springa fortare, de effektiviseringar som görs måste leda till att de anställda får mer tid med brukarna och mer återhämtning.

Samtidigt som antalet äldre ökar så minskar antalet barn och detta ger stora effekter på förskola och skola. Men kanske inte de effekter man hade kunnat hoppas på. Visst borde det väl vara möjligt att se slutet på en lång period av stora barngrupper, kort om personal och obefintlig planeringstid när nu barnkullarna går ner? Borde det inte automatiskt leda till mindre barngrupper och skolklasser? Nej, så fungerar inte marknadssystemet. I stället får verksamheterna mindre pengar för att betala ökade hyror och högre lönekostnader. En orimlig situation, men om det inte går att ändra ersättningssystemen så kommer ett lägre barnafödande ofrånkomligen att leda till nedlagda förskolor och skolor, uppsagd personal och större barngrupper. Och lägre kvalitet. När kommunala förskolor tvingas stänga och den privata andelen blir allt större, minskar också andelen utbildade förskollärare i förskolan.

Förra veckan var det kommunal debattpremiär inför valet i september. Debatten hölls, som tur var för medverkande politiker, i Edsbro. Edsbro är en ort där underlaget för förskola och skola fortfarande ser bra ut och det finns inget som pekar på nedläggningar den närmsta mandatperioden. Tvärtom finns det goda möjligheter för Edsbro att växa som ort. Och då är det så klart kul att som politiker kunna looooova att förskola och skola får vara kvar.

Även om vi skulle krympa välfärden till det som anses absolut mest nödvändigt, även om vi skulle radera fria lovaktiviteter, frukt i skolan, avgiftsfri kulturskola, fritidshem och fritidsgårdar, bibliotek, avgiftsfria utställningslokaler och mycket annat så kommer kostnaderna att stiga i takt med att vi blir äldre. Vi kan välja att ta kostnaderna gemensamt eller att var och en betalar för sin utbildning, sin fritid, sin vård och omsorg.

Jag skulle vilja hävda att alla partier som är helt främmande för att höja skatten, de förordar det senare. Om de menar allvar med att de vill ha små skolklasser, utbildade lärare och en äldreomsorg med god, lagad mat och tillräckligt med personal, då måste de finansiera det. Och när t ex Robert Beronius tycker att det är ett bra läge att sänka skatten i Norrtälje kommun, så innebär det antingen att ytterligare avgifter kommer att läggas över på enskilda individer eller att kvaliteten sänks.

Ofta när vi läser om Norrtäljemodellen handlar det om ekonomiska underskott. Är sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun osedvanligt kostsam? Eller är den rent av väldigt billig?

I år fyller Norrtäljemodellen 20 år. Norrtäljemodellen är en unik samarbetsmodell som integrerar allt från akutsjukvård till äldreomsorg och LSS. Detta är idag organiserat som ett kommunalförbund (KSON) som beställer vård och omsorg, och ett vårdbolag (Tiohundra AB) som är huvudutförare av vård och omsorg i kommunen, men bolaget konkurrerar även med privata vård- och omsorgsaktörer.

Kommunalförbundet styrs av Region Stockholm och Norrtälje kommun, som båda har lika många ledamöter i den politiska direktionen. Tiohundra AB ägs till 100% av kommunalförbundet.

Den direkta och tydliga anledningen till att Norrtäljemodellen startades var hotet om nedläggning av Norrtälje sjukhus som akutsjukhus av besparingsskäl. Men redan långt innan det fanns ett missnöje lokalt med att man centralt i Stockholm inte förstod vårdutmaningarna i en geografiskt stor kommun med äldre befolkning som Norrtälje var redan då. Det fanns en övertygelse bland anställda och bland lokala politiker att vi har lösningar som kan rädda kvar vården i Norrtälje.

När Norrtäljemodellen sjösattes i januari 2006 var det med löften om att samordningen mellan vård och omsorgsformer skulle spara in de 20 mkr årligen som det var tänkt att spara in på att stänga akutmottagningen. Och här är roten till 20 år av underfinansiering.

Region Stockholm har mellan 2006-2022 styrts av Moderaterna. Norrtäljemodellen har år efter år gått med underskott. Resurser har tillskjutits i efterskott, men ingen har egentligen tagit sig tid att undersöka vad underskotten härrör i. I stället har KSON hängts ut som en politisk nivå som inte klarar sitt ekonomiska uppdrag. Men trots ständiga besparingar har det aldrig framkommit några klagomål på verksamhetsuppfyllelsen. Tvärtom är patienter och brukare i Norrtälje kommun nöjda med allt från hemtjänst till sjukhusvård. Något som antagligen under åren bekräftat att modellen är ett osedvanligt bra besparingsprojekt.

Norrtälje sjukhus är det billigaste akutsjukhuset i landet, vården är per invånare är toppfem på billighetslistan i regionen. Kostnaden för omsorgen är också jämförelsevis låg.

Under den senaste mandatperioden har det börjat hända saker, även om det går långsamt. En ny modell för fördelning av statsbidrag som grundas på faktiska behov har tagits fram och KSON har fått möjlighet att presentera sina behov inför beslut om medlemsbidrag hos de båda medlemmarna. Med kommunen finns nu ett tätare samarbete på plats och det är viktigt att det också kommer till stånd med regionens högsta ledning, där styrningen fortfarande är otydlig.

Norrtäljeborna har länge fått en billigare vård än resten av regionen, demografin till trots, vårdgivare i kommunen har fått lägre ersättning än vårdgivare i resten av regionen. Det beror inte på att KSON inte kan klara det ekonomiska uppdraget. Enligt en färsk revisionsrapport är det, tvärtom, KSON som varit pådrivande och sett till att viktiga ärenden lyfts till regionfullmäktige, trots att det borde vara regionsstyrelsens ansvar. Nu måste båda medlemmarna ta sitt ansvar och den långvariga underfinansieringen av verksamheten under 16 år av högerstyre brytas en gång för alla.

Förra veckan ställde jag en fråga på Facebook till alla som jag känner och andra som arbetar i förskolan om hur de ser på behovet av mindre barngrupper. Det var en viktig fråga när jag själv arbetade i förskolan, men idag lyfts den i många sammanhang som en otidsenlig och mindre viktig faktor. Det viktiga sägs i stället vara antal barn per vuxen.

Jag vill tacka alla förskollärare och barnskötare som hörde av sig med värdefull input och jag har nu en förståelse för varför det framstår som att anställda i förskolan i Norrtälje kommun inte vill ha mindre barngrupper. Det handlar helt enkelt om att valet står mellan mindre barngrupper och att behålla kollegor. Det är ett scenario som jag minns från min tid i förskolan i kommunen. "Visst kan ni få mindre barngrupper, men då behöver en av er gå." I det läget är det kanske naturligt att man väljer att ta in några fler barn i gruppen för att få behålla en kollega? Kanske särskilt idag när 1/3 av förskolans personal beskrivs som övertaliga.

Det blir dock missvisande, för alla som hört av sig till mig vittnar om att barngrupperna är för stora, de hinner inte se varje barn varje dag, hinner inte planera verksamheten eller arbeta med de pedagogiska verktyg som det finns behov av för att stötta alla barn. Till det kommer förskolans reviderade läroplan med skarpare krav på undervisning och vetenskaplig evidens.

De anställda i förskolan är fysiskt och mentalt slutkörda när de kommer hem efter en arbetsdag. Ändå är de övertaliga och många av dem brottas med oron att varslas. Andelen sjukskrivna förskollärare är betydligt högre än andelen sjukskrivna lärare i grundskolan. Det ger en fingervisning om arbetsförhållandena i förskolan, att både mindre barngrupper och antal barn per vuxen är viktiga faktorer för en god kvalitet.

Förskolan finansieras enligt en modell som premierar stora barngrupper (betalt per barn), få anställda och billiga lokaler. Det ligger ett fundamentalt feltänk bakom en sådan konstruktion då den aldrig kommer att leda till mindre barngrupper med bibehållen personalstyrka.

En ny policy ska strama upp hur Norrtälje kommun styrs – och slå fast att mål och budget alltid går före andra dokument.

Kommunstyrelsen har föreslagit att kommunfullmäktige fastställer en ny policy för styrdokument inom Norrtälje kommun och koncern. Samtidigt föreslås att det tidigare styrande dokumentet från 2011 upphävs.

Bakgrunden är att kommunen vill skapa en enhetlig struktur för hur styrdokument tas fram, beslutas och följs upp. I policyn slås fast att Mål och budget är kommunens överordnade styrdokument och ska gälla före andra dokument vid eventuell målkonflikt.

Enligt policyn bör styrdokument utöver de lagreglerade vara begränsade i både antal och omfång. Dokumenten delas in i styrande, redovisande, stödjande och informerande dokument, med olika beslutsnivåer från kommunfullmäktige till tjänstemannanivå.

Policyn innebär också att varje styrdokument ska ha en dokumentägare med ansvar för årlig aktualitetsprövning. Revidering eller upphävande kräver nytt beslut av den instans som en gång fastställt dokumentet.