Roslagens kulturskola flyttar in intill Hallsta skola. På lördag invigs de nya lokalerna med musikparad, framträdanden och aktiviteter för hela familjen.

Lördagen den 5 september öppnar Roslagens kulturskola dörrarna till sina nya lokaler i Friskis & Svettis-huset i Hallstavik.

Invigningsdagen inleds klockan 12.30 med en musikparad från Folkets hus. Klockan 13 hålls den officiella invigningen med fanfar, tal och bandklippning.

Därefter blir det öppet hus i de nya lokalerna. Besökarna får bland annat prova på dans, konst och sång samt flera olika instrument, däribland piano, gitarr, bas, trummor, blåsinstrument och stråkinstrument.

Under eftermiddagen uppträder även elever från kulturskolan och lokala band. På programmet står bland andra HalvBandet samt Martin Björklund & Kulturskolans All Star Band.

– Det ska bli jätteroligt att få uppträda tillsammans med kulturskolans fina lärare och elever på Hallstaviks stora dag. Jag hoppas att det kommer mycket publik, säger Martin Björklund, lärare på kulturskolan.

Evenemanget är öppet för hela familjen och pågår till klockan 15.20.

Fem konserter på tre dagar – och kanske Bach på gymmet. Den 2–4 oktober är det premiär för Norrtälje kammarmusikfestival, med lokala professionella musiker som motor.

Folkets hus, Pythagoras industrimuseum och Norrtälje kyrka blir spelplatser när en helt ny kammarmusikfestival tar plats i Norrtälje innerstad i höst.

Bakom satsningen står pianisten Natalia Olsson, cellisten Emeli Jeremias och violinisten Andreas Nyberg. Tanken är att festivalen ska bli ett årligt återkommande inslag och samtidigt skapa fler tillfällen för kammarmusik i Norrtälje även utanför sommarsäsongen.

Idén kom från Natalia Olsson, som kontaktade sina båda kollegor med en tydlig vision:

– Vi behöver fylla Norrtälje med kammarmusik året om, inte bara på sommaren!

Därifrån tog planeringen fart. Arrangörerna sökte finansiering, började sätta ihop programmet och valde ut flera olika miljöer i centrala Norrtälje för konserterna.

Ambitionen är att festivalen inte bara ska bli en rad traditionella konserter, utan att musiken också ska märkas ute i staden.

– Vi vill att det ska märkas överallt att det pågår. Och alla ska känna sig välkomna, säger arrangörerna.

Festivalen öppnar fredagen den 2 oktober med en lunchkonsert i Folkets hus. Där spelar Emeli Jeremias och Natalia Olsson musik för cello och piano, med verk av bland andra Astor Piazzolla, Steve Dobrogosz och Gabriel Fauré.

Senare samma kväll flyttar festivalen till en helt annan miljö. Bland motorer, maskiner och industrihistoria på Pythagoras industrimuseum spelar Roslagskvartetten musik av Antonín Dvořák och den svenske tonsättaren John Fernström.

På lördagen fortsätter programmet i Norrtälje kyrka, där organisten Daniel Edoff ger en lunchkonsert.

Under lördagskvällen återvänder festivalen till Folkets hus. Där väntar bland annat Franz Schuberts välkända Forellkvintett. På programmet finns också ett verk av Gioachino Rossini, skrivet när tonsättaren bara var tolv år gammal.

Söndagens final äger rum i Norrtälje kyrka. Då står pianotrior av Felix Mendelssohn och Dmitrij Sjostakovitj på programmet.

Men de fem annonserade konserterna behöver inte vara allt.

Arrangörerna öppnar även för mindre pop up-framträdanden på platser där publiken kanske inte vanligtvis väntar sig att möta klassisk musik.
-Bli inte förvånad om det plötsligt spelas Bach på ditt gym, säger arrangörerna till Allt om Norrtälje.

Tanken är att på sikt låta festivalen växa ytterligare och knyta ihop musiken med fler delar av Norrtälje. Arrangörerna ser framför sig framtida workshops, föreläsningar och samarbeten med exempelvis restauranger och andra lokala verksamheter.

– Det är ju första året vi anordnar detta, men vi har redan planer på framtiden, hur det skulle kunna växa med workshops, föreläsningar och restaurangmenyer. Men i år satsar vi först och främst på fantastisk musik i fina miljöer, så kom och delta och stötta vårt initiativ, avslutar initiativtagarna.

Efter branden som slog ut replokalen och månader präglade av sjukdom står Månegarm inför årets stora hemmaspelning. Den 28–29 augusti återvänder Månegarm Open Air till Pythagoras industrimuseum i Norrtälje.

Festivalen arrangerades första gången 2019 och har sedan återkomsten efter pandemiuppehållet vuxit till ett återkommande inslag i Norrtäljes musikliv. Årets upplaga blir den sjätte och innehåller totalt 15 framträdanden under två dagar på två scener.

För arrangörsbandet Månegarm kommer festivalen efter en ovanligt turbulent period.

I november 2025 förstördes bandets replokal, i en brand. Instrument, förstärkare, högtalare, kablar och annan utrustning gick förlorad. Även delar av den tekniska utrustning och utsmyckning som används under Månegarm Open Air fanns i lokalen.

Efter branden startades en insamling och stödet från fans gjorde det möjligt för bandet att fortsätta verksamheten. I april samlades Månegarm, Fredlös och Wormwood till den utsålda konserten Tillsammans ur askan på Teatern i Norrtälje.

Samtidigt har sångaren och basisten Erik Grawsiö kämpat med hälsoproblem efter bandets Sydamerikaturné. Enligt tidigare uppgifter ska han först ha insjuknat i salmonella och därefter drabbats av hjärtsvikt och hjärtmuskelinflammation, vilket ledde till att flera spelningar fick ställas in.

Sedan dess har Månegarm återvänt till scenen och under sommaren spelat både i Sverige och ute i Europa. Nu väntar årets stora spelning på hemmaplan.

– Det kommer bli helt fantastiskt, säger Erik Grawsiö och gitarristen Markus Andé i kör till Allt om Norrtälje.

Arrangörerna uppger att årets festival innehåller några av de största bokningarna hittills och rekordmånga internationella band.

Fredagen får en tydlig folkmusikalisk prägel med Fejd, Suttung och de välrenommerade Garmarna, innan Månegarm avslutar kvällen med ett akustiskt framträdande.

På lördagen blir uttrycket tyngre. Bland de utländska akterna finns finska Finntroll och Ondfødt, svensk-spanska Bronze, norska Einherjer samt tyska Wolfchant och Obscurity. De svenska bandet utgörs av Bloodstain, Blazon Stone och RIKET innan Månegarm avslutar festivalen med ett elektriskt set.

Utöver konserterna blir det bland annat mat- och dryckesservering, försäljare, tatuerare, vikingauppvisning och eldshow. Festivalområdet öppnar klockan 17 på fredagen och klockan 13 på lördagen.

Kapellet i Norrtälje får två konsertkvällar i rad den 22 och 23 augusti. Först spelar P4 Nästa-vinnarna Daniel & The River – dagen därpå väntar blues med Kalle Moraeus och Pelle Holmberg.

Lördagen den 22 augusti kommer Daniel & The River till Kapellet. Hälsingebandet spelar americana, rock och country med influenser från både nordiskt vemod och amerikansk rootsmusik.

Bandet vann P4 Nästa 2024 med låten ”To The Moon And Back” och släppte året därpå albumet North Meadow Ghosts. Gruppen består av Daniel Jonsson, Marcus Losbjer, Stefan Sköld, Magnus ”Blim” Söderblom och Daniel Karlsson.

På söndagen följs spelningen av Pelle & Kalles Bluesinferno, där multiinstrumentalisten Kalle Moraeus spelar tillsammans med gitarristen Pelle Holmberg.

De två musikerna möttes under turnén Thank You for the Music 2019. Ett gemensamt gitarrjam blev startpunkten för ett projekt med influenser från blues, jazz och rock.

I bandet ingår även pianisten Anders ”Lunkan” Lundkvist, basisten Mathias Tofte och trummisen Frank ”Frallan” Nilsson.

Wormwoods nya EP "Å" har fått en flygande start. Efter släppet den 7 augusti har metalbandet gått direkt in som etta på den fysiska albumlistan, vinyllistan och hårdrockslistan.

EP:n består av två längre spår och är nästa kapitel för banden, som sedan starten 2014 etablerat sig både på den svenska och den internationella musikscenen.

Wormwood har bland annat två P3 Guld-nomineringar bakom sig och turnerar kontinuerligt internationellt.

Norrtäljesonen Tobias Rydsheim är medlem i bandet och står bakom musiken. Stora delar av produktionen har också skett i Norrtälje.

Berättelserna på EP:n kretsar kring Stockholm och människor ur marginaliserade grupper. Delar av historierna har dessutom verklighetsförankring.

– Berättelserna är delvis förankrade i verkligheten och inspirerade, både direkt och indirekt, av personer som vi antingen har läst om eller själva varit i kontakt med, säger han.

För Rydsheim handlar det i första hand om musiken och berättandet, snarare än att tala om för lyssnaren hur materialet ska tolkas.

– I första hand handlar det om musik och historieberättande. Sedan får lyssnaren själv avgöra vad den vill ta med sig. Att få människor att reagera och känna något när de tar del av konst är väl egentligen vad allt skapande handlar om. Så är det även i det här fallet.

Er musik beskrivs ofta som filmisk och atmosfärisk. Var hämtar du inspiration när du skriver nytt material, och hur har det präglat Å?

– Det är sällan jag inspireras av annan musik när jag själv skriver. Till viss del tycker jag faktiskt att det är ganska ointressant. I stället är det livet, estetik, natur, miljöer och olika sinnesstämningar som utgör den största delen av inspirationen bakom Wormwood. När det gäller den här EP:n är det framför allt berättelser från Stockholm som har präglat materialet.

Trots Stockholmskopplingen på EP:n finns Roslagen närvarande i skapandet. Rydsheim skriver all musik i Norrtälje.

– Eftersom jag lever och verkar i Norrtälje, skriver all musik här och dessutom spelar in omkring 90 procent av den här, har Roslagen självklart en stor inverkan på allt jag gör. Man skulle kunna säga att jag ser allt med rospiggska ögon, och det färgar förstås av sig.

Bandet omnämns också ofta som ett Norrtäljeband, även om Rydsheim poängterar att medlemmarna numera är utspridda över Sverige.

Efter Å väntar mer musik. Arbetet med Wormwoods nästa fullängdsalbum har redan inletts.

– Det är fortfarande en lång väg kvar innan vi har ett färdigt album i handen, men förhoppningsvis kan det bli inom ett till ett och ett halvt år. Det beror delvis på hur många livespelningar vi tar oss an under 2027. Under hösten och vintern kommer vi dock att spela en hel del, både i Sverige och utomlands, avslutar Rydsheim.

* Tobias är, förutom medlem i bandet Wormwood, även reporter på Allt om Norrtälje. 

Den 5 september återvänder Lukas Söderholm till hemstaden Norrtälje för en egen konsert på Roslagsteatern.

Konserten har fått namnet Bland Roslagens Björkar och äger rum ett stenkast från kvarteren där Söderholm växte upp. Titeln anknyter till hans singel Roslagens Björkar, som är tillägnad Norrtälje.

– Norrtälje är hemma för mig och har präglat både mig och min musik. Därför känns den här konserten extra speciell. Jag hoppas det blir en fin kväll med mycket glädje och stora känslor, säger Lukas Söderholm i ett pressmeddelande.

Söderholm blev känd för en bredare publik genom sin medverkan i Idol hösten 2024. Under 2025 var han förband till Albin Lee Meldau och Viktor Leksell samt uppträdde på Nalen i Stockholm.

Han är aktuell med EP:n Karaoke & Ångest, som har skapats tillsammans med producenten Paro och flera svenska låtskrivare. Biljetterna släpptes den 6 augusti.

Punk, graffiti, pyssel och livemusik i 13 timmar. När Byskvaller återvänder till Edsbro den 1 augusti vill arrangörerna locka både inbitna punkare och barnfamiljer.

Festivalen arrangeras av Kulturföreningen Bonkers vid Edsbro bygdegård och har vuxit för varje år. I år har området byggts om, programmet utökats och besökarna får dessutom livemusik i barområdet mellan huvudakterna.

– En familjefest där alla generationer har möjlighet att uppleva livemusik tillsammans. Olika åldersgrupper möts och representeras både på scen och i publiken. Känslan ska vara familjär, att du kommer hem till någons trädgårdsfest, säger arrangörerna Thomas Wennerholm och Pernilla Blomberg Vall.

På scenen står bland andra Coca Carola, Björnarna, Skithuvve, Hold Din Kæft, NØTFX, Hasse Edström och Underjorden, 23Till samt Kassa 5.

När årets program sattes samman har arrangörerna försökt hitta en balans mellan etablerade namn och nyare band.

– Vi strävar alltid efter en bredd, både när det gäller erfarenhet och hur kända banden är. Sedan är budgeten förstås en avgörande faktor, säger Thomas Wennerholm.

Både Thomas Wennerholm och Pernilla Blomberg Vall lyfter fram band de tror kan bli festivalens överraskningar.

– Hold Din Kæft är på väg upp och blir bara bättre och bättre för varje spelning. De spelar rak 77-punk och har en scennärvaro utan dess like, säger Wennerholm.

Pernilla Blomberg Vall lyfter i stället fram 23Till.

– Många känner nog bara till deras största låtar, men de har en musikalisk bredd som jag tror kommer att överraska många.

Festivalen erbjuder även aktiviteter utanför scenerna. Besökare kan prova graffiti tillsammans med konstnären Sagie, besöka ett barntält med spel och pyssel eller handla mat, merch, smycken och andra produkter från försäljare på området.

För den som aldrig tidigare besökt en punkfestival hoppas arrangörerna att den familjära stämningen ska vara avgörande.

– För just Byskvaller lyfter vi fram familjetemat, allt som finns för barnen och de fantastiska människor som kommer hit. Punk är mer än musiken.

Att festivalen arrangeras just i Edsbro är heller ingen slump.

– Byskvaller föddes här och bygdegården har blivit dess naturliga hem. Det är svårt att se att vi skulle kunna eller vilja vara någon annanstans, säger arrangörerna.

Tone Norum firar 40 år som artist med en jubileumsturné. Den 18 juli gästar hon Kapellet i Norrtälje tillsammans med gitarristen Jocke Wik.

I år är det 40 år sedan Tone Norum slog igenom med debutalbumet One of a Kind. Jubileet uppmärksammas med spelningar runt om i landet, där Norrtälje är ett av stoppen.

Tone Norum fick sitt genombrott under 1980-talet och är bland annat känd för låtar som Stranger in Paradise, Don't Turn Around och duetten Allt som jag känner tillsammans med Tommy Nilsson.

På Kapellet väntar en akustisk konsert där publiken får höra både hennes egna hits och utvalda tolkningar av andra artister, enligt arrangören.

Konserten hålls lördagen den 18 juli mellan klockan 20.00 och 23.00.

En stad behöver rum där unga kan väsnas.

Det låter kanske som kulturpolitik. Eller som något en granne skriver i ett irriterat mejl till kommunen efter att ha hört samma trumkomp ljuda i bostadsområdet för sjunde dagen i rad.

Men en stad som inte har plats för skräniga gitarrer, ostämda trummor med spruckna cymbaler, gälla målbrottsröster i ostädade replokaler och bandnamn som borde ha stoppats av en ansvarig vuxen, är en stad som sakta håller på att tystna och bli för ordentlig för sitt eget bästa.

Eller ska vi kanske kalla det för ytterligare ett steg mot den totala kulturdöden?

Norrtälje hade sådana platser en gång.

Jag gick på mellanstadiet, bandet hette Rabies 2. Bara namnet säger väl allt om hur upproriska vi var, och att ambitionsnivån var skruvad till max. Det var punk, färgat hår, egentillverkade döskalletröjor ritade med tuschpenna, kamouflagebyxor från nyöppnade ÖB och en stark känsla av: nu jävlar.

Vi repade hemma i pojkrummet, spelade in låtar på kassettband och delade ut dem till klasskompisarna. Sedan, när världen blev lite större, hamnade vi på Rockverkstan, som precis sett dagens ljus, i barackerna bakom musikskolan. De där barackerna som Brännäsgården hyrde ut till unga band.

Där fanns framgångsreceptet.

Gulnade väggar. Ett strävt golv, nött av sand, grus och annat som följt med skorna in. Ett pentry med järnsmakande vatten som doftade billigt kommunalt skurmedel. Vit lysrörsbelysning. Dålig isolering. Kablar som räckte laget runt med lite tur. Ett glappande PA med spruckna högtalarkoner. Två transistorstärkare, en lite för klen basstärkare och ett trumset som tagit fler smällar än medlemmarna på kommunens alla kampsportsklubbar tillsammans.

Perfekt.

Att som barn eller yngre tonåring kliva in i en sådan replokal med storslagna drömmar och att sen kunna gå hem med känslan av att man var på väg mot någonting, det var så jäkla stort.

Man lärde sig inte bara att spela. Man lärde sig kompromissa, skriva låtar, hantera utrustning, tålmodigt vänta på sena trummisar, spela för starkt utan öronproppar och sedan förstå varför man faktiskt bör använda öronproppar.

Det var på allvar från dag ett.

Rabies 2 bytte senare namn några gånger, som band ofta gör när de försöker springa ifrån sin första idé. Sedan tog jag och trummisen det hela vidare och startade Jontes Radiostyrda Hönor, som repade hemma i garaget men som senare fick en ny heavy metal-kostym under namnet Cremnophobia, efter att Jonte skulle fokusera på Counter-Strike istället för att bli rockstjärna.

Jag blev också tillfrågad av några äldre grabbar om att gå med i dödsmetallbandet Depraved. Vi började i barackerna och flyttade senare till U-huset nere i hamnen.

U-huset, ja. En institution för 80-talister och tidiga 90-talister.

Det var inte bara replokaler. Det var ett helt ungdomshus, som vi i mångt och mycket faktiskt fick bygga och inreda själva. Replokaler, skatehall, bio, café, konserter, graffiti, dans, teater och musikstudio. Allt det där som i efterhand låter som en kommunal skrivbordsdröm, men som i praktiken skulle komma att vara enormt viktigt och fostrande på många vis, för mig och många andra.

Där utvecklade jag även punkbandet Norigen 1. Först hade vi tillhåll i U-huset, senare blev det tillbaka till barackerna. Man drogs mellan de olika lokalerna beroende på vilka man spelade med, vilka nycklar man kunde få tag på och var det råkade finnas plats för ens senaste musikaliska stordåd.

Men där någonstans så revs barackerna, till förmån för att bygga lägenheter för, som vi kallade det, välbärgade stockholmare.

Då skulle jag istället starta folkrockbandet Åskfödd. Vi blev inkvarterade i Medborgarskolans då nybyggda replokalskomplex i Dianahusets källare.

Det fanns ett helt litet ekosystem i Norrtälje. Barackerna bakom musikskolan. U-huset i hamnen. Dianahuset. Garage. Pojkrum. Studieförbund. Fritidsgårdar. Eldsjälar. Någon som visste vem man skulle prata med. Någon som kunde säga: ”Kom ner på torsdag, så löser vi det.”

Och någonstans runt allt detta fanns också rimboslusk.net.

Innan Facebook, Instagram och TikTok fanns ett lokalt community där folk faktiskt höll koll på varandra. Vi marknadsförde band, kollade event, spred spelningar och följde vad som hände. Det var sociala medier i sin vagga, innan sociala medier blev den industri vi känner idag.

Rockverkstan, senare Rockverkstan/Alternativt ljud, var en dörr in. En väg för unga musiker att få någonstans att vara, spela och växa. Det arrangerades spelningar, samlingsskivor och resor till pan-skandinaviska gårdsbandsfestivaler. Jag tänkte nog inte på det då, men det var ett bevis på att Norrtäljes ungdomskultur levde.

Roslagen har länge varit en plats där kultur fått fäste. Här finns spår av Taube, Engström, Ferlin och Astrid Lindgren.

Jag vill hävda att Roslagen på sätt och vis har varit ett viktigt kulturcentrum, på nationell nivå.

Det må låta bakåtsträvande, men det är den känslan jag vill tillbaka till. Kulturen ska inte bara vara något man skyltar med i efterhand, utan något som får låta, irritera och provocera medan det fortfarande är ofärdigt.

För det -internationellt omhuldade- svenska musikundret kommer inte ur tomma intet. Det börjar i musikskolor, studieförbund, fritidsgårdar, replokaler och i rum där unga får vara dåliga först.

Det är därför det känns sorgligt att den där replokalskulturen inte finns kvar på samma sätt längre.

För en liten stad behöver sådana rum.
En stad som aldrig låter illa riskerar till slut att inte låta alls.

Grisslehamnsjazzen är tillbaka för fjärde året i rad. Den 17 juli väntar en sommarkväll med några av Sveriges mest välkända jazzmusiker i Grisslehamns kapell.

Fredagen den 17 juli arrangeras årets upplaga av Grisslehamnsjazzen.

På scen står trumpetaren Peter Asplund, sångerskan Emmalisa Hallander, kontrabasisten Niklas Fernqvist, trummisen Henrik Jäderberg och pianisten Mattias Lindberg.

Grisslehamnsjazzen har arrangerats sedan 2023 och återkommer nu för fjärde sommaren i rad.