Tone Norum firar 40 år som artist med en jubileumsturné. Den 18 juli gästar hon Kapellet i Norrtälje tillsammans med gitarristen Jocke Wik.

I år är det 40 år sedan Tone Norum slog igenom med debutalbumet One of a Kind. Jubileet uppmärksammas med spelningar runt om i landet, där Norrtälje är ett av stoppen.

Tone Norum fick sitt genombrott under 1980-talet och är bland annat känd för låtar som Stranger in Paradise, Don't Turn Around och duetten Allt som jag känner tillsammans med Tommy Nilsson.

På Kapellet väntar en akustisk konsert där publiken får höra både hennes egna hits och utvalda tolkningar av andra artister, enligt arrangören.

Konserten hålls lördagen den 18 juli mellan klockan 20.00 och 23.00.

En stad behöver rum där unga kan väsnas.

Det låter kanske som kulturpolitik. Eller som något en granne skriver i ett irriterat mejl till kommunen efter att ha hört samma trumkomp ljuda i bostadsområdet för sjunde dagen i rad.

Men en stad som inte har plats för skräniga gitarrer, ostämda trummor med spruckna cymbaler, gälla målbrottsröster i ostädade replokaler och bandnamn som borde ha stoppats av en ansvarig vuxen, är en stad som sakta håller på att tystna och bli för ordentlig för sitt eget bästa.

Eller ska vi kanske kalla det för ytterligare ett steg mot den totala kulturdöden?

Norrtälje hade sådana platser en gång.

Jag gick på mellanstadiet, bandet hette Rabies 2. Bara namnet säger väl allt om hur upproriska vi var, och att ambitionsnivån var skruvad till max. Det var punk, färgat hår, egentillverkade döskalletröjor ritade med tuschpenna, kamouflagebyxor från nyöppnade ÖB och en stark känsla av: nu jävlar.

Vi repade hemma i pojkrummet, spelade in låtar på kassettband och delade ut dem till klasskompisarna. Sedan, när världen blev lite större, hamnade vi på Rockverkstan, som precis sett dagens ljus, i barackerna bakom musikskolan. De där barackerna som Brännäsgården hyrde ut till unga band.

Där fanns framgångsreceptet.

Gulnade väggar. Ett strävt golv, nött av sand, grus och annat som följt med skorna in. Ett pentry med järnsmakande vatten som doftade billigt kommunalt skurmedel. Vit lysrörsbelysning. Dålig isolering. Kablar som räckte laget runt med lite tur. Ett glappande PA med spruckna högtalarkoner. Två transistorstärkare, en lite för klen basstärkare och ett trumset som tagit fler smällar än medlemmarna på kommunens alla kampsportsklubbar tillsammans.

Perfekt.

Att som barn eller yngre tonåring kliva in i en sådan replokal med storslagna drömmar och att sen kunna gå hem med känslan av att man var på väg mot någonting, det var så jäkla stort.

Man lärde sig inte bara att spela. Man lärde sig kompromissa, skriva låtar, hantera utrustning, tålmodigt vänta på sena trummisar, spela för starkt utan öronproppar och sedan förstå varför man faktiskt bör använda öronproppar.

Det var på allvar från dag ett.

Rabies 2 bytte senare namn några gånger, som band ofta gör när de försöker springa ifrån sin första idé. Sedan tog jag och trummisen det hela vidare och startade Jontes Radiostyrda Hönor, som repade hemma i garaget men som senare fick en ny heavy metal-kostym under namnet Cremnophobia, efter att Jonte skulle fokusera på Counter-Strike istället för att bli rockstjärna.

Jag blev också tillfrågad av några äldre grabbar om att gå med i dödsmetallbandet Depraved. Vi började i barackerna och flyttade senare till U-huset nere i hamnen.

U-huset, ja. En institution för 80-talister och tidiga 90-talister.

Det var inte bara replokaler. Det var ett helt ungdomshus, som vi i mångt och mycket faktiskt fick bygga och inreda själva. Replokaler, skatehall, bio, café, konserter, graffiti, dans, teater och musikstudio. Allt det där som i efterhand låter som en kommunal skrivbordsdröm, men som i praktiken skulle komma att vara enormt viktigt och fostrande på många vis, för mig och många andra.

Där utvecklade jag även punkbandet Norigen 1. Först hade vi tillhåll i U-huset, senare blev det tillbaka till barackerna. Man drogs mellan de olika lokalerna beroende på vilka man spelade med, vilka nycklar man kunde få tag på och var det råkade finnas plats för ens senaste musikaliska stordåd.

Men där någonstans så revs barackerna, till förmån för att bygga lägenheter för, som vi kallade det, välbärgade stockholmare.

Då skulle jag istället starta folkrockbandet Åskfödd. Vi blev inkvarterade i Medborgarskolans då nybyggda replokalskomplex i Dianahusets källare.

Det fanns ett helt litet ekosystem i Norrtälje. Barackerna bakom musikskolan. U-huset i hamnen. Dianahuset. Garage. Pojkrum. Studieförbund. Fritidsgårdar. Eldsjälar. Någon som visste vem man skulle prata med. Någon som kunde säga: ”Kom ner på torsdag, så löser vi det.”

Och någonstans runt allt detta fanns också rimboslusk.net.

Innan Facebook, Instagram och TikTok fanns ett lokalt community där folk faktiskt höll koll på varandra. Vi marknadsförde band, kollade event, spred spelningar och följde vad som hände. Det var sociala medier i sin vagga, innan sociala medier blev den industri vi känner idag.

Rockverkstan, senare Rockverkstan/Alternativt ljud, var en dörr in. En väg för unga musiker att få någonstans att vara, spela och växa. Det arrangerades spelningar, samlingsskivor och resor till pan-skandinaviska gårdsbandsfestivaler. Jag tänkte nog inte på det då, men det var ett bevis på att Norrtäljes ungdomskultur levde.

Roslagen har länge varit en plats där kultur fått fäste. Här finns spår av Taube, Engström, Ferlin och Astrid Lindgren.

Jag vill hävda att Roslagen på sätt och vis har varit ett viktigt kulturcentrum, på nationell nivå.

Det må låta bakåtsträvande, men det är den känslan jag vill tillbaka till. Kulturen ska inte bara vara något man skyltar med i efterhand, utan något som får låta, irritera och provocera medan det fortfarande är ofärdigt.

För det -internationellt omhuldade- svenska musikundret kommer inte ur tomma intet. Det börjar i musikskolor, studieförbund, fritidsgårdar, replokaler och i rum där unga får vara dåliga först.

Det är därför det känns sorgligt att den där replokalskulturen inte finns kvar på samma sätt längre.

För en liten stad behöver sådana rum.
En stad som aldrig låter illa riskerar till slut att inte låta alls.

Grisslehamnsjazzen är tillbaka för fjärde året i rad. Den 17 juli väntar en sommarkväll med några av Sveriges mest välkända jazzmusiker i Grisslehamns kapell.

Fredagen den 17 juli arrangeras årets upplaga av Grisslehamnsjazzen.

På scen står trumpetaren Peter Asplund, sångerskan Emmalisa Hallander, kontrabasisten Niklas Fernqvist, trummisen Henrik Jäderberg och pianisten Mattias Lindberg.

Grisslehamnsjazzen har arrangerats sedan 2023 och återkommer nu för fjärde sommaren i rad.

Den fransk-svenska musikfestivalen Sommarnattens toner återvänder till Skebobruk i sommar. Efter många år i Orangeriet flyttar festivalen nu till Gamla Hotellet.

Festivalen arrangeras den 24–26 juli och hålls i år för 26:e året i rad.

Programmet innehåller opera, kammarmusik, piano och andra musikaliska uttryck. Bland årets medverkande finns den franska pianisten Vanessa Wagner, som enligt festivalens konstnärlige ledare David Lampel gör sin enda Sverigekonsert i sommar under festivalen.

På scen står också bland andra Roland Pöntinen, Christian Svarfvar, Cornelia Beskow, Peter Friis Johansson, Apollo’s Cabinet, Jacke Sjödin och Södra Bergens balalajkor.

Parallellt med festivalen visas en utställning med konstnären Elisabeth Biström i Smedjan.

En kväll med både nostalgi och energi väntar när Kapellet i Norrtälje bjuder in till livespelning.

På scen står Ivory – A.D. 1982, med rötter i 80-talets hårdrocksscen, tillsammans med den lokala rockakten Happy Shitty Band. Kvällen samlar därmed två klassiska sound och uttryck inom rock och metal.

Ivory bildades under 1980-talet och återvänder nu till scenen, något som väntas locka både gamla fans och en yngre publik.

Spelningen äger rum den 27 juni och som förband kliver Happy Shitty Band in och värmer upp publiken med rå, rak och energifylld rock’n’roll.

— Vårt sound är autentisk och ofiltrerad rock’n’roll med glimten i ögat, säger sångaren Tommy "Rockpipan" Hedlund.

Bakom kulisserna präglas bandet av humor och självdistans, men på scenen är inställningen en annan.

— Det är mycket humor backstage, men när vi väl står på scenen tar vi musiken och framför allt glädjen och energin den ger – på stort allvar.

Publiken kan räkna med en intensiv spelning.

— Det blir chock, energi och seriös underhållning på ett glatt, rått och lite humoristiskt sätt, säger Hedlund.

Hedlund är närmast bekant för Norrtäljeborna efter att han vann Rockklassikers tävling "Rockstjärna för en dag", något som Allt om Norrtälje tidigare skrivit om.

Hur ser ni på den lokala musikscenen just nu?

— Den lokala musikscenen i Norrtälje har äntligen börjat mogna till sig igen. Det har varit lite halvdött tidigare, men det har börjat röra på sig, avslutar sångaren.

Fotbolls-VM är igång – och nu har landslaget fått en egen låt från Norrtäljehåll.

Komikern Janne Westerlund har tillsammans med artisten John ”Shazaam” Landenfelt släppt låten ”Långa bollar på GÖK”, en hyllning till landslagsstjärnan Viktor Gyökeres och den klassiska fotbollslåten ”Långa bollar på Bengt”.

Idén föddes direkt efter Sveriges playoffseger mot Polen, berättar Westerlund.

– VM-låten föddes i segereufori efter slutsignalen i playoff mellan Sverige och Polen. Vi var klara för VM och började lägga upp taktiken direkt, säger han.

I låten lanseras en enkel väg till framgång i mästerskapet.

– Hur ska Sverige kunna vinna mot Argentina, Spanien och England? Självklart med långa bollar på GÖK, säger komikern.

Bakom produktionen står Daniel Gyllander från Brottby. Medverkar gör även multimusikern Andy Callahan och artisten Sofie Young.

John ”Shazaam” Landenfelt är sedan tidigare Grammisnominerad artist och medverkar som låtens andra huvudnamn.

Westerlund uppger att han och Landenfelt kommer att finnas på plats vid VM-festen på Sportcentrum i Norrtälje när Sverige möter Nederländerna.

– Har ni tur kanske låten spelas live. Förhandlingarna pågår, avslutar komikern.

Jazz, bluesrock, parad och konserter på flera scener. Den 26–27 juni arrangeras Norrtelje Jazzdagar i centrala Norrtälje.

Norrtelje Jazzdagar är tillbaka med två dagar av livemusik i centrala Norrtälje.

Evenemanget arrangeras den 26–27 juni och bjuder på konserter på flera platser i stan, bland annat Åtellet, Societetsparken, Lilla torget, Kapellet, Happy Shitty Day, Dolce Bar, Bistro Magasinet, Antep och På Grillen.

Programmet inleds fredagen den 26 juni på Åtellet, där pianisten Olle Eilestam spelar mellan klockan 18.00 och 20.00.

På lördagen fortsätter jazzdagarna med invigning på Lilla torget klockan 12.00. Därefter blir det parad till Societetsparken, där jazzstipendier delas ut och Pilsnerbandet spelar.

Under dagen och kvällen väntar flera konserter runt om i staden. Bland artisterna finns Old Boys Stompers, Doktor Rulles Jazzklinik, The Family Jukebox, Fourth Wall Trio och Ms Birchbranch & her Jazz and Blues Orchestra.

Även lokala inslag finns med i programmet. Norrtäljebandet Mr Experiment spelar bluesrock på Happy Shitty Day, med musik från 60-talsklassiker till dagens bluesrock. Adam Dahlin Trio feat. Astrid Anderhagen Holmes uppträder på Antep.

Norrtelje Jazzdagar avslutas på lördagskvällen med flera spelningar runt om i centrum.

Blidösundsbolaget presenterar årets artistprogram för sina båtresor från Norrtälje. Under sommaren väntar ett brett utbud av liveakter ombord på det klassiska ångfartyget Blidösund.

Programmet lutar tydligt åt rock, country och soul, med en mix av lokala band och etablerade namn. Bland sommarens artister finns Månegarm, Sixpack Holiday, Ardis och Co., Blue Comets, David Harleyson Powertrio, Norrtälje Countrybrudar och Jesper Lindell Trio.

Resorna avgår från Norrtälje och kombinerar livemusik med turer i skärgården. Spelningarna hålls ombord under kvällstid, i nära anslutning till publiken.

För David Harleyson Powertrio blir det premiär ombord. Lasse Gidbo, sångare och basist i bandet, har däremot tidigare spelat på Blidösund, men då i ett annat sammanhang.

— Dels är ju S/S Blidösund en båt man har vuxit upp med, från att ha åkt dagsturer till Arholma med morsan när man var liten till att se diverse artister som Claes Yngström och Monaco Bluesband på den i många år, så att till slut få chansen att spela på den själv var ju grymt kul, säger han.

Vad ser du som det unika med att spela just på Blidösund jämfört med en vanlig klubbspelning?

— Att spela på båtar är ju en upplevelse i sig, och speciellt på en äkta ångbåt! Det är trångt, allt rör sig lite och det är en väldigt speciell känsla mot tex en vanlig krog. Publiken är ju också i ett annat läge på ett fartyg som S/S Blidösund, det är speciellt. Ett äventyr liksom, avslutar Gidbo.

* Tobias Rydsheim, reporter på Allt om Norrtälje, är även musiker i Månegarm.

Det blir punkrock på Tillfällegatan när Dead Pollys och amerikanska Kauz of Affliction kommer till Norrtälje. Den 8 maj stannar turnépaketet Pollykauz Tour på Happy Shitty Day.

Dead Pollys är ett punkband från Stockholm, bildat 2011. Med energiska liveframträdanden har bandet spelat runt om i både Europa och USA.
Nu tar de avstamp och inleder en 12 datum lång Europaturné med start på Happy Shitty Day i Norrtälje.

Genom sångaren Nizze Nilsson finns också en lokal koppling. Han är född och uppvuxen i Norrtälje och är tidigare känd från bland annat Sighstens Grannar.

Med på turnén finns även Kauz of Affliction från Hawaii i USA. Bandet bildades 2015 och spelar punkrock med DIY-prägel.

Bakom satsningen står Roslagens Sparbank i samarbete med Norrtälje kommun och Roslagens kulturskola. Syftet är att skapa möten mellan människor och ge besökare möjlighet att ta del av olika kulturer.

Det är den 30 maj som kulturdagen arrangeras i Hallstavik och bjuder på aktiviteter för hela familjen.

— Det blir ett Folkets hus fullt av aktiviteter. Det är uppträdanden, prova-på-aktiviteter och mat från olika delar av världen. Hela huset sjuder av liv och glädje, säger Carita Holmberg vid Häveröstiftelsen och Roslagens Sparbank.

Programmet sträcker sig över flera scener och lokaler. På scenen medverkar bland andra kulturskolans elever tillsammans med folkmusikern Martin Björklund och ett lärarband, liksom Häverö spelmanslag. Besökare kan också ta del av sånginslag från Ukraina och Kongo.

Utöver scenprogrammet erbjuds barnteater, dansuppvisningar, konstvernissage och möjlighet att prova på både konst och musik. I biblioteket arrangeras sagostund och aktiviteter för barn.

I Häverösalen serveras mat från olika delar av världen, med smaker från bland annat Kongo, Somalia, Finland, Afghanistan och Kurdistan.

— Det betyder jättemycket att vi kan träffas och vara nyfikna på varandras kulturer. Syftet med den här dagen är att bygga broar mellan människor genom kultur, glädje och nyfikenhet, säger Holmberg.

Hur märks mångfalden konkret under dagen?

— Det är en härlig blandning av mat, musik och aktiviteter. Förutom allt som händer på scenerna blir det också många spontana möten mellan människor, avslutar hon.