För två år sedan dök han med en gopro-kamera när han var på Bali. Efter den resan frågade hans flickvän om han ville låna hennes systemkamera och fortsätta fotandet. Men han var helt ointresserad.
Men Patrik Luther ändrade sig och nu är han en mycket uppskattad djurfotograf med över 37 000 (!) följare från hela världen på instagram.

På Bali blev det en hel del jättesköldpaddor och djävulsrockor under vattnet som hamnade på bild. Här hemma är det väl inte riktigt så exotiska djur som gäller, men utbudet är stort.

- När fotointresset tog fart här hemma började jag spendera mer och mer tid i naturen. Nu set flickvännen knappt till mig, säger Patrik med ett leende. Nej, skämt åsido, vi är särbos så när vi ses är jag inte i skogen hela tiden.

Var fotointresset kommer ifrån har Patrik ingen aning om. Men stort är det.

- Jag började fota en hel del porträtt och landskap, men där fastnade inte intresset riktigt. Det är mycket roligare att fota djur, adrenalinpåslaget är något helt annat då. Däggdjur är roligast, fåglar enklast.

Mycket tid tillbringas i olika gömslen. Och mycket tid går åt till att vänta.

- Ska man fota djur i dess rätta element handlar det mycket om att ha tålamod. Du kan få ligga hur länge som helst innan fotochansen kommer. Den där känslan när man lyckas få en kanonbild när man suttit eller legat och väntat i timmar är… enorm.

Något uttalat mål med sitt fotande har inte Patrik.

- Jag jagar nog bara den där känslan när man lyckas, säger han. Djurintresse har jag alltid haft, men inte på det här sättet. Nu har jag helt bytt ut mitt dataspelande mot fotande och det är ju bra det.

- Jag lägger ut mina egna favoritbilder på instagram @pataluth. De säljer jag också utskrifter av. Men jag gör verkligen inte detta för att tjäna pengar, men det är en dyr hobby så det är alltid kul att få in lite extra.

Nyckeln till att få en riktigt bra bild på djur?

- Tålamod, som jag nämnt tidigare. Och försiktighet. Bilderna blir mycket bättre när djuret inte märkt att jag är där.

Hur mycket handlar det om tur?

- En del så klart, men i slutänden är det av någon anledning alltid samma fotografer som har ”tur”. Det är tur när djuret gör något speciellt, men det är inte tur att man befinner sig just på en specifik plats, mötet är inte tur. Det baseras ofta på erfarenhet, man lär sig var man ska vara och när.

Hur mycket fotar du och vart?

- I snitt på ett år? Fyra timmar per dag. Och jag är mest på olika platser runt Norrtälje.

Patrik har också ett fotografiskt minne, tydligen.

- Jag kommer ihåg alla bilder jag tagit och vart jag tog dem. Jag har nog samlat på mig mellan 30 000 och 40 000 bilder. Långt ifrån alla är självklart inte bra bilder, men jag vågar heller inte radera något, för jag blir nervös för att radera fel bilder.

Bär du på en dröm att jobba som fotograf?

- Nej, det skulle jag nog inte våga. För då är jag rädd att jag kanske inte skulle tycka att det är lika roligt.

Patrik och Mitt Roslagen inleder nu under året ett samarbete, där Patrik kommer att visa en del av sina bilder vid upprepade tillfällen.

Pove Persson, text

Patrik Luther, foto