Den 21 maj arrangeras Norrtälje kommuns Skolgala för andra året i rad. Galan ska uppmärksamma elever, pedagoger och arbetslag som gjort särskilda insatser inom skolan.

Skolgalan startade 2025 och omfattar både kommunala och fristående verksamheter i kommunen. Under kvällen delas priser och stipendier ut i flera kategorier, med fokus på allt från kunskapsutveckling och kamratskap till trygghet, kultur och entreprenörskap.

Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden, menar att galan är ett sätt att lyfta fram det arbete som sker i skolorna varje dag.

"Det betyder mycket att vi kan arrangera Skolgalan. Det visar att vi vill fortsätta sätta fokus på skolan och på alla de fantastiska insatser som görs varje dag av både elever och personal. Skolan är en av våra viktigaste verksamheter, och genom galan kan vi lyfta fram engagemang, utveckling och goda förebilder i hela kommunen", skriver Beronius i ett mejl till Allt om Norrtälje.

Nomineringsprocessen inleddes redan i december och pågick under cirka tre månader. Lärare kunde nominera elever till skolans rektor, som därefter väljer ut kandidater till galans jury.

Rektorer nominerar även medarbetare och arbetslag till de kategorier som riktar sig till personal.

Juryn består av förtroendevalda från barn- och skolnämnden och utbildningsnämnden samt chefer från barn- och utbildningsförvaltningen.

Varför är det viktigt att uppmärksamma både elever och personal inom skolan på det här sättet?

"För att en bra skola bygger på människor som varje dag gör sitt bästa. Elever som utvecklas, tar ansvar och stöttar varandra förtjänar att uppmärksammas, precis som lärare och annan personal som med stort engagemang skapar trygghet och kunskap. Att uppmärksamma det positiva stärker stolthet, motivation och gemenskap i hela skolorganisationen", skriver Beronius.

Bland elevpriserna finns bland annat Årets kamrat, Årets kunskapsutveckling, Årets innovation/entreprenörskap, Årets kulturella insats och Årets trygghetspris. Priserna riktar sig till elever från årskurs 6 till gymnasiet år 4.

Även personal inom förskola och skola kan prisas. Bland kategorierna finns Årets förskollärare/lärare, Årets medarbetare och Årets arbetslag.

Finns det någon kategori som du tycker säger särskilt mycket om vad ni vill lyfta fram i skolan?

"Jag tycker att kategorier som handlar om trygghet, inkludering och inspiration säger mycket om vad vi vill lyfta fram. Kunskapsresultat är viktiga, men vi vill också visa att skolan handlar om att skapa en miljö där elever känner sig sedda, vågar utvecklas och får möjlighet att lyckas utifrån sina förutsättningar. Årets vinnare av priset för årets kunskapsutveckling visar på just detta", skriver han.

Norrtälje behöver fler barnfamiljer. I Björnö finns en konkret möjlighet att vända behov till verklighet, men då måste arbetet med att ta fram en ny detaljplan bli verklighet.  

Förutom möjligheten att attrahera fler barnfamiljer till kommunen är en ny detaljplan också en förutsättning för att planerna på en ny badplats, en småbåtshamn, en grundskola och en efterlängtad gång- och cykelväg till Frötuna ska bli verklighet.

Det finns också ekonomiska skäl att skynda på framtagandet av en ny detaljplan. Staten erbjuder i dag stöd till detaljplaner som möjliggör småhus, motsvarande 25 000 kronor per bostad. För Björnö innebär det omkring 15 miljoner kronor. Men tiden är knapp. Om planen inte antas före den 1 oktober 2026 går pengarna upp i rök.

En detaljplan hade redan kunnat vara verklighet om det inte vore för att Mark- och miljödomstolen upphävde beslutet om ny detaljplan i maj 2025. Beslutet upphävdes eftersom domstolen ansåg att det behövdes nya utredningar och inventeringar av groddjur, fladdermöss och fåglar (de tidigare från 2018 ansågs absurt nog inte längre tillförlitliga eftersom de gjorts för, för länge sedan – vilket berott just på att förslaget till detaljplan överklagats även i tidigare skeden).

Mark- och miljödomstolen borde aldrig ha upphävt beslutet om ny detaljplan på de grunder man gjorde, men nu har det gått ett år och en ny detaljplan behöver tas fram omgående. Annars riskerar kommunen gå miste om 15 miljoner kronor i statliga bidrag och planerna på en badplats, småbåtshamn och mycket annat tvingas skjutas på framtiden. Det vore olyckligt eftersom utbyggnaden av Björnö riktar sig till just de barnfamiljer alla säger sig vilja locka till kommunen.

Sverige befinner sig mitt i en läskris. Var fjärde elev kan inte läsa ordentligt. Universitet larmar om studenter som inte klarar kurslitteraturen. I praktiken är var fjärde 15-åring funktionell analfabet.

Det är en utveckling som inte bara är oroande. Den är oacceptabel.

Bakom siffrorna döljer sig barn som inte får med sig de mest grundläggande verktygen för att klara skolan, arbetslivet och vardagen. Utan en stark läsförmåga begränsas möjligheten att förstå sin omvärld, delta i samhällsdebatten och stå emot desinformation. Det handlar i grunden om frihet.

Därför är det både nödvändigt och välkommet att Liberalerna nu driver igenom en bred omläggning av skolpolitiken. Det handlar inte om små justeringar, utan om att återupprätta skolans kärnuppdrag.

För det första: lärarens roll stärks. Forskningen är entydig – elever lär sig bäst av kunniga lärare som leder undervisningen. Att ge lärare bättre förutsättningar att planera, undervisa och följa upp är avgörande, inte minst för att fler ska vilja stanna i yrket.

För det andra: böckerna gör comeback. Efter år av okritisk digitalisering tar regeringen nu steg för att säkerställa att varje elev har tillgång till riktiga läroböcker. Krav på bemannade skolbibliotek och stora satsningar på skönlitteratur markerar en tydlig kursändring. Det är ett nödvändigt brott med en utveckling där skärmar alltför ofta ersatt läsning i stället för att komplettera den.

För det tredje: tidiga insatser prioriteras. I dag sätts stöd in för sent. Genom fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper ökar möjligheten att fånga upp elever i tid. Det är betydligt effektivare – och mer rättvist – än att låta barn halka efter och försöka reparera skadorna i efterhand.

För det fjärde: fokus flyttas tillbaka till grundläggande färdigheter. Nya läroplaner och en reformerad lärarutbildning ska säkerställa att elever faktiskt lär sig läsa, skriva och räkna – tidigt och ordentligt. Evidensbaserade metoder, som systematisk läsinlärning, ska ersätta pedagogiska experiment.

Slutligen: studieron ska återupprättas. Utan lugn och trygghet i klassrummet spelar inga reformer i världen någon roll. Satsningar på skolsociala team, särskilda undervisningsgrupper och åtgärder mot störande moment är avgörande för att skapa en miljö där lärande kan ske.

Detta är ingen quick fix. Men det är en tydlig kursändring, bort från de misstag som bidragit till dagens kris, och tillbaka till det som fungerar.

Det förtjänar att sägas: det är bra att Liberalerna driver den här politiken. I en tid när många duckar för skolans problem eller fastnar i symbolfrågor, tar partiet ansvar för att vända utvecklingen på riktigt.

Att återupprätta läsförmågan är inte bara en skolfråga. Det är en framtidsfråga. Och den kan inte vänta.

Det kan låta konstigt. Det pratas mycket om uteblivna satsningar på barn i Norrtälje kommun, men färska siffror visar annat. När UNICEF Sverige presenterar sin kommunrapport om ekonomiska investeringar i barn blir en sak tydlig: barns livsvillkor formas av politiska beslut. Det handlar inte bara om nationell politik eller stora samhällsfrågor. Det handlar också om kommunbudgetar, prioriteringar och synen på välfärd. Dina kommunala politiker kan alltså göra skillnad för barnen.

Och det gör de. I jämförelse med våra grannkommuner står sig Norrtälje bra. Ja, även om Norrtälje hamnar på plats 215 av 285, så är vi i Stockholms län en väldigt bra kommun att vara barn i.

Kommuner som Österåker, Täby, Vallentuna och Upplands Väsby har under lång tid profilerat sig med låga skatter och marknadsanpassade lösningar. Men UNICEF:s rapport visar tydligt att detta påverkar investeringarna i barn och ungas livsvillkor. Det får konsekvenser. För barns trygghet. För jämlikheten. Och för möjligheten att delta i samhället oavsett föräldrarnas ekonomi.

Norrtälje är långt ifrån perfekt. Effekterna av ökade levnadskostnader, växande klyftor och barnfattigdom är påtagliga. Men kommunen har samtidigt valt att investera i sådant som gör konkret skillnad i barns vardag.

Norrtälje kommun har än så länge en högre lärartäthet och mindre barngrupper i förskolan än grannkommunerna, det bidrar till en högre placering. Det är viktigt att man nu, trots minskade barnkullar, orkar hålla i detta och inte låta barnen betala för tidigare dåliga beslut. Socialtjänsten får också bra betyg i rapporten och där handlar det bland annat om utbildning och erfarenhet hos socialsekreterarna.

Andra insatser som gör livsvillkoren bättre för barn och unga är t ex avgiftsfri kulturskola och Aktivitetsbanken, där barn och unga kan låna sport- och fritidsutrustning gratis. Tillsammans med föreningsliv och civilsamhälle skapas möjligheter för fler barn att delta i kultur och fritidsaktiviteter – oavsett om familjen har råd att köpa nya skridskor, ett instrument eller dyr utrustning.

Det är lätt att avfärda sådana satsningar som små i det stora hela. Men för det barn som annars hade blivit sittande hemma spelar de stor roll. Förälderns ekonomi ska inte avgöra om ett barn får spela fotboll, gå på teater eller delta i kulturskolan.

I en tid där barnfattigdomen ökar, bara i Norrtälje kommun finns nästan 1500 barn som definieras som fattiga, blir den typen av investeringar ännu viktigare. Det handlar inte bara om pengar, utan om tillhörighet och framtidstro. Om att känna sig inkluderad i samhället i stället för att växa upp vid sidan av det.

UNICEF:s rapport borde därför inte bara läsas som statistik. Den borde läsas som en uppmaning till varje invånare att fråga sin kommunpolitiker: vilken kommun vill du att Norrtälje kommun ska vara för barn som växer upp här? Vilka politiker vill styra en kommun som främst konkurrerar med låga kostnader och nedskärningar? Och vilka vill skapa en kommun som investerar i barns trygghet, hälsa och möjligheter?

Norrtälje visar att man är inne på rätt väg. Politiska prioriteringar kan användas för att minska klyftor istället för att förstärka dem. Nästa vecka öppnas en familjecentral i Hallstavik där förskollärare, barnmorskor barnsjuksköterskor och socionomer kommer att möta och stödja familjer med små barn. Alla ska känna trygghet att få stöd i föräldrarollen och att barnen ska kunna få en trygg uppväxt. Att kommunen väljer att satsa på barnen. Detta är särskilt viktigt i en tid där många barn känner av både ekonomisk oro och social otrygghet. Ställ krav på din politiker att finnas där för barnen.

Första maj har sina rötter i arbetarrörelsens kamp för bättre villkor i slutet av 1800-talet. Det som började som ett slag för åtta timmars arbetsdag i USA 1886 spred sig snabbt till Europa, där dagen blev en symbol för solidaritet, rättvisa och gemensam kamp. I Sverige firades första maj för första gången 1890, och sedan dess har dagen varit en återkommande påminnelse om att rättigheter aldrig ska tas för givna. Demokrati kräver mod, organisering och uthållighet, även idag.

Första maj är inte bara historia. Arbetsvillkor, ekonomiska klyftor och social trygghet är frågor som är nog så aktuella i dagens samhälle. I en tid av osäkra anställningar, ökade levnadskostnader och växande ojämlikhet är kampen för rättvisa villkor inte över. För många handlar det inte längre om att vinna nya rättigheter, utan om att försvara de som redan finns.

På papperet har vi rätt till rast, men i praktiken är det omöjligt att ta ut den. På papperet är vi övertaliga, men i praktiken saknas det fortfarande händer och fötter. På papperet hinner vi gå på toaletten, men i praktiken tar det för lång tid om vi behöver mer än en snabbkiss. Ett år gick våra barn i förstamajtåget med plakat om bättre skoltoaletter - idag finns det faktiskt med på kartan.

Ojämlikheten börjar tidigt i livet. Den senaste rapporten från Rädda Barnen visar att barnfattigdomen i Sverige ökar, och att allt fler barn växer upp i hushåll där pengarna inte räcker till det mest grundläggande. I Norrtälje kommun handlar det om nästan 1500 barn. Utöver materiella brister, har dessa barn begränsade möjligheter att t ex kunna delta i fritidsaktiviteter. Det är bra att Norrtälje kommun har satsat på Aktivitetsbanken. Det är bra att vi erbjuder frukost eller frukt på våra skolor, men mer måste göras för att våra barn inte ska behöva känna utanförskap eller att oroa sig för att vara hungriga.

Norrtälje kommun har en stor andel ungdomar som går ur skolan utan fullständiga betyg, vilket gör dem extra sårbara i vuxensamhället. De löper risk att fastna i låglöneyrken eller hamna helt utanför arbetsmarknaden redan från start. Elever som har svårt att nå kunskapsmålen måste kunna få undervisning i liten grupp med utbildade lärare. Vi behöver också möjliggöra en sommarjobbsgaranti som hjälper unga att få erfarenheter från arbetsmarknaden.

Den ökande ojämlikheten berättigar i allra högsta grad den solidariska kraften i första maj. Kampen för rättvisa handlar om hela samhällets ansvar för nästa generations möjligheter att få makt över sina egna liv. När barn växer upp i fattigdom cementeras ojämlikhet över tid, och livschanser avgörs redan i tidig ålder. Att lyfta dessa frågor är därför inte bara en social fråga, utan en demokratisk nödvändighet.

Första maj bör därför fortsätta vara en dag för både minne och mobilisering. En dag då vi hedrar de som gått före, men också ställer oss frågan vilka orättvisor vi själva behöver utmana, och hur vi lägger grunden för ungas möjligheter till en god framtid. Idag ser det väldigt olika ut. Mina barn, andras ungar....eller? I en tid där klyftorna växer och barnfattigdomen ökar är svaret tydligt: solidariteten behövs mer än någonsin.

Det borde vara en självklarhet att barn får näringsrik och mättande mat i skolan. Livsmedelsverkets nya rekommendationer riskerar att leda till motsatsen.

Sju köttbullar. Det är vad svenska skolelever enligt Livsmedelsverkets nya riktlinjer i praktiken kan tilldelas på en hel vecka. Samtidigt förväntas de växa, lära sig, koncentrera sig och prestera i klassrummet.

Livsmedelsverket sätter ett tak på 125 gram rött kött per vecka – ungefär sju köttbullar. Därtill kommer råd om att undvika mejeriprodukter med högre fetthalt, såsom smör, grädde och många ostar. Endast mager mjölk bör serveras.

Ambitionen må vara god. Men goda intentioner räcker inte när verkligheten ser annorlunda ut. Det spelar ingen roll hur välbalanserad en lunch är på pappret om den inte hamnar i barnens magar. I skolor runt om i landet vittnar personal om matsvinn, elever som hoppar över lunchen och barn som efter skoldagen köper energidryck, snacks eller snabbmat i stället. Resultatet blir inte bättre folkhälsa, utan sämre matvanor.

Konsekvenserna märks också i klassrummen. Hungriga elever har svårare att koncentrera sig, blir tröttare och orkar mindre. Mätta elever lär sig bättre, mår bättre och bidrar till lugnare studiemiljöer.

Skolor bör erbjuda flera bra alternativ där elever faktiskt får välja: vegetariskt eller kötträtt, vatten eller mjölk, smör eller lättare alternativ. När valfrihet kombineras med kvalitet ökar chansen att maten blir uppäten.

Skolmåltiden är inte till för att markera livsstil eller sända signaler. Den är till för barnen. Och maten ska vara så bra att den faktiskt blir uppäten.

En av de absolut viktigast frågorna inför nästa mandatperiod är att förbättra arbetsmiljön för de anställda i äldreomsorgen. Här har vi en grupp, företrädelsevis kvinnor, som arbetar långa pass, som gör sina behov i skogen och äter en macka till lunch i bilen. Och kvitterar ut en låg lön. Här har vi en grupp som skriker efter kompetenta kollegor som är utbildade för att bemöta dementa, som har den fysiska styrkan att hjälpa en rörelsehindrad i duschen och som snabbt klarar av att prioritera mellan olika individers behov. Och med änglars tålamod lyssna till synpunkter från både brukare och anhöriga under stressade arbetspass. Anställda i äldreomsorgen behöver fler kollegor, tid för återhämtning, trygga anställningar, fortbildning och högre lön.

Allt fler lever allt längre och behöver mer stöd för en god livskvalitet på äldre dagar. Vi måste kunna erbjuda anställda inom äldreomsorgen en arbetsmiljö som gör det möjligt att stanna kvar i yrket och att kunna rekrytera nya kollegor. Äldreomsorgen har allt för länge varit utsatt för effektiviseringsexperiment, just nu behöver vi satsa bara för att kunna hålla samma nivå på kvalitet som idag. Det går inte att springa fortare, de effektiviseringar som görs måste leda till att de anställda får mer tid med brukarna och mer återhämtning.

Samtidigt som antalet äldre ökar så minskar antalet barn och detta ger stora effekter på förskola och skola. Men kanske inte de effekter man hade kunnat hoppas på. Visst borde det väl vara möjligt att se slutet på en lång period av stora barngrupper, kort om personal och obefintlig planeringstid när nu barnkullarna går ner? Borde det inte automatiskt leda till mindre barngrupper och skolklasser? Nej, så fungerar inte marknadssystemet. I stället får verksamheterna mindre pengar för att betala ökade hyror och högre lönekostnader. En orimlig situation, men om det inte går att ändra ersättningssystemen så kommer ett lägre barnafödande ofrånkomligen att leda till nedlagda förskolor och skolor, uppsagd personal och större barngrupper. Och lägre kvalitet. När kommunala förskolor tvingas stänga och den privata andelen blir allt större, minskar också andelen utbildade förskollärare i förskolan.

Förra veckan var det kommunal debattpremiär inför valet i september. Debatten hölls, som tur var för medverkande politiker, i Edsbro. Edsbro är en ort där underlaget för förskola och skola fortfarande ser bra ut och det finns inget som pekar på nedläggningar den närmsta mandatperioden. Tvärtom finns det goda möjligheter för Edsbro att växa som ort. Och då är det så klart kul att som politiker kunna looooova att förskola och skola får vara kvar.

Även om vi skulle krympa välfärden till det som anses absolut mest nödvändigt, även om vi skulle radera fria lovaktiviteter, frukt i skolan, avgiftsfri kulturskola, fritidshem och fritidsgårdar, bibliotek, avgiftsfria utställningslokaler och mycket annat så kommer kostnaderna att stiga i takt med att vi blir äldre. Vi kan välja att ta kostnaderna gemensamt eller att var och en betalar för sin utbildning, sin fritid, sin vård och omsorg.

Jag skulle vilja hävda att alla partier som är helt främmande för att höja skatten, de förordar det senare. Om de menar allvar med att de vill ha små skolklasser, utbildade lärare och en äldreomsorg med god, lagad mat och tillräckligt med personal, då måste de finansiera det. Och när t ex Robert Beronius tycker att det är ett bra läge att sänka skatten i Norrtälje kommun, så innebär det antingen att ytterligare avgifter kommer att läggas över på enskilda individer eller att kvaliteten sänks.

Jag vet inte hur ni känner, men varje gång jag hör orden ”utvecklingssamtal” får jag en lätt känsla av déjà vu – och inte nödvändigtvis på ett positivt sätt. Som förälder förväntas man slita sig från jobbet för att (förhoppningsvis) får höra att allt går som det ska. Det är svårt att kalla det för utveckling. Många samtal hålls för att de måste hållas. Inte för att de behövs. 

För lärare är det inte mycket bättre.

En lärare kan behöva lägga upp till två timmar på ett enda samtal. Har man en klass med 25 elever – och många har fler – hamnar man snabbt på 50 timmar per termin. Skollagen kräver dessutom minst ett samtal per termin. Det betyder i värsta fall 100 timmar per läsår. Mer än två veckor av arbetstid, bara på samtal som ofta går ut på att säga: ”Jo, allt flyter på som förra terminen… och förrförra…”.

Tänk hur mycket mer värdefullt den tiden skulle kunna användas: till att ge elever som halkar efter extra stöd, planera kreativ undervisning eller bara ta en kopp kaffe utan att känna sig stressad över nästa samtal.

Tänk om utvecklingssamtalen hölls minst en gång per år istället för slentrianmässigt varje termin? Lärarna skulle andas lättare, föräldrarna skulle slippa stressa, och barnen skulle ändå få den uppmärksamhet de behöver.

Självklart finns det situationer då samtalen fyller en viktig funktion, som vid skolstart eller vid lärarbyte. Men som standard borde vi se dem som tidskrävande bromsklossar som ofta säger mer om schemaläggning än om elevens verkliga utveckling.

Liberalerna vill ge rätt till två dagars betald ledighet per år för skolrelaterade möten. Det kan handla om både utvecklingssamtal och skolavslutningar. Det är ett bra förslag för att föräldrar ska kunna engagera sig utan att tappa både jobb och energi.

Låt oss också hoppas att förslaget att minska antalet obligatoriska utvecklingssamtal från en gång per termin till en gång per läsår i enlighet med den statliga utredningen “Tid för undervisningsupdraget” blir verklighet - för allas skull.

I jämförelse med många andra länder kan Sverige beskrivas som ett land där välfärden är nästan gratis. Vård, skola och omsorg finansieras gemensamt via skatten, och ingen ska behöva avstå från läkare, utbildning eller stöd på grund av plånboken. Det är en modell som har byggt både trygghet och tillit och som länge varit en självklar del av den svenska samhällskontraktet.

För att invånarna fortsatt ska känna trygghet och tillit till skattesystemet krävs att samhällskontraktet hålls i alla led. Oseriösa aktörer som tar sig in på de kvasimarknader som skapats inom välfärdens olika områden, och utnyttjar systemen för egen vinning orsakar minskad tillit till systemet. Politiker som inte sätter ner foten gentemot dessa och skyddar t ex hälso- och sjukvårdslagens första paragraf att den med störst behov är den som ska får vård först, utan i stället tillåter försäkringslösningar åsidosätter lagen, är ytterligare en orsak till att systemet ifrågasätts.

Parallellt med de förändringar som beskrivits inom välfärden blir allt fler delar av vardagen dyrare. Hyror och elpriser stiger i en takt som många hushåll har svårt att hänga med i. Matpriserna har ökat kraftigt de senaste åren och pressar både barnfamiljer och pensionärer.

Högkostnadsskyddet för mediciner höjs, vilket innebär den sjuke får betala mer ur egen ficka innan skyddet träder in. Avgiftsfri tandvård för unga tas bort, vilket flyttar kostnader från det gemensamma till individen, ofta i en ålder då ekonomin redan är ansträngd.

Motståndet mot höjda skatter och minskade överskottsmål är starkt bland de politiska partierna, inte minst i Norrtälje kommun.  Även bland gemene hen kan det framstå som att höga skatter är det värsta som kan hända befolkningen. Alternativet är tyvärr att egenavgifterna kommer att behöva höjas inom förskola, fritids och äldreomsorg. Det må handla om olika enskilda reformer var för sig, men tillsammans pekar de i en tydlig riktning: fler kostnader läggs på den enskilde. Det slår hårt mot enskilda invånare i en låginkomst-kommun som Norrtälje som dessutom har en stor andel äldre.

Poängen med ett skattefinansierat system är att kostnader ska bäras gemensamt, för att skapa jämlikhet och förutsägbarhet. Skatteinstrumentet ska användas så det gynnar invånarnas bästa. Idag ges subventioner för den som  äger sitt boende genom ränteavdrag och ROT eller den som har råd att ta in städhjälp via RUT. Resurser läggs på den som har råd i stället för på den som har behov av städhjälp via hemtjänsten. När avgifter smyger sig in och höjs bit för bit riskerar principen om att behoven ska styra att urholkas.

Om välfärden ska fortsätta vara en bärande idé kan den inte samtidigt bli alltmer avgiftsbelagd i praktiken. ”Gratis (nästan)” eller att solidariskt dela på kostnader är inget politiskt prestigeprojekt. Det handlar om en vilja att skapa ett jämlikt samhälle.

Norrtälje kommun har inlett ett samarbete med stiftelsen Tryggare Sverige med fokus på att stärka kunskapen om cyberbrott bland barn. Det framgår av ett pressmeddelande från Barn- och skolnämnden.

Satsningen riktar sig till elever i åldern 8 till 12 år och innebär att de får utbildning i cybersäkerhet genom det interaktiva spelet HackShield.

I spelet får barnen lära sig att identifiera och hantera olika typer av nätbedrägerier och digitala hot.

– Ett centralt inslag i utbildningen är att barnen även uppmuntras att sprida sin kunskap vidare, inte minst till äldre generationer, vilket bidrar till att stärka det digitala skyddet i hela samhället, säger Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden.

Utbildningen syftar även till att barnen ska föra kunskapen vidare till personer i sin omgivning, såsom familj, lärare och vänner.

Satsningen har möjliggjorts genom medel från kommunens trygghetsfond, som stödjer initiativ som syftar till att öka tryggheten.

Målet är att bidra till arbetet med att göra Norrtälje till Sveriges tryggaste kommun senast 2030.