Jag vet inte hur ni känner, men varje gång jag hör orden ”utvecklingssamtal” får jag en lätt känsla av déjà vu – och inte nödvändigtvis på ett positivt sätt. Som förälder förväntas man slita sig från jobbet för att (förhoppningsvis) får höra att allt går som det ska. Det är svårt att kalla det för utveckling. Många samtal hålls för att de måste hållas. Inte för att de behövs. 

För lärare är det inte mycket bättre.

En lärare kan behöva lägga upp till två timmar på ett enda samtal. Har man en klass med 25 elever – och många har fler – hamnar man snabbt på 50 timmar per termin. Skollagen kräver dessutom minst ett samtal per termin. Det betyder i värsta fall 100 timmar per läsår. Mer än två veckor av arbetstid, bara på samtal som ofta går ut på att säga: ”Jo, allt flyter på som förra terminen… och förrförra…”.

Tänk hur mycket mer värdefullt den tiden skulle kunna användas: till att ge elever som halkar efter extra stöd, planera kreativ undervisning eller bara ta en kopp kaffe utan att känna sig stressad över nästa samtal.

Tänk om utvecklingssamtalen hölls minst en gång per år istället för slentrianmässigt varje termin? Lärarna skulle andas lättare, föräldrarna skulle slippa stressa, och barnen skulle ändå få den uppmärksamhet de behöver.

Självklart finns det situationer då samtalen fyller en viktig funktion, som vid skolstart eller vid lärarbyte. Men som standard borde vi se dem som tidskrävande bromsklossar som ofta säger mer om schemaläggning än om elevens verkliga utveckling.

Liberalerna vill ge rätt till två dagars betald ledighet per år för skolrelaterade möten. Det kan handla om både utvecklingssamtal och skolavslutningar. Det är ett bra förslag för att föräldrar ska kunna engagera sig utan att tappa både jobb och energi.

Låt oss också hoppas att förslaget att minska antalet obligatoriska utvecklingssamtal från en gång per termin till en gång per läsår i enlighet med den statliga utredningen “Tid för undervisningsupdraget” blir verklighet - för allas skull.

I jämförelse med många andra länder kan Sverige beskrivas som ett land där välfärden är nästan gratis. Vård, skola och omsorg finansieras gemensamt via skatten, och ingen ska behöva avstå från läkare, utbildning eller stöd på grund av plånboken. Det är en modell som har byggt både trygghet och tillit och som länge varit en självklar del av den svenska samhällskontraktet.

För att invånarna fortsatt ska känna trygghet och tillit till skattesystemet krävs att samhällskontraktet hålls i alla led. Oseriösa aktörer som tar sig in på de kvasimarknader som skapats inom välfärdens olika områden, och utnyttjar systemen för egen vinning orsakar minskad tillit till systemet. Politiker som inte sätter ner foten gentemot dessa och skyddar t ex hälso- och sjukvårdslagens första paragraf att den med störst behov är den som ska får vård först, utan i stället tillåter försäkringslösningar åsidosätter lagen, är ytterligare en orsak till att systemet ifrågasätts.

Parallellt med de förändringar som beskrivits inom välfärden blir allt fler delar av vardagen dyrare. Hyror och elpriser stiger i en takt som många hushåll har svårt att hänga med i. Matpriserna har ökat kraftigt de senaste åren och pressar både barnfamiljer och pensionärer.

Högkostnadsskyddet för mediciner höjs, vilket innebär den sjuke får betala mer ur egen ficka innan skyddet träder in. Avgiftsfri tandvård för unga tas bort, vilket flyttar kostnader från det gemensamma till individen, ofta i en ålder då ekonomin redan är ansträngd.

Motståndet mot höjda skatter och minskade överskottsmål är starkt bland de politiska partierna, inte minst i Norrtälje kommun.  Även bland gemene hen kan det framstå som att höga skatter är det värsta som kan hända befolkningen. Alternativet är tyvärr att egenavgifterna kommer att behöva höjas inom förskola, fritids och äldreomsorg. Det må handla om olika enskilda reformer var för sig, men tillsammans pekar de i en tydlig riktning: fler kostnader läggs på den enskilde. Det slår hårt mot enskilda invånare i en låginkomst-kommun som Norrtälje som dessutom har en stor andel äldre.

Poängen med ett skattefinansierat system är att kostnader ska bäras gemensamt, för att skapa jämlikhet och förutsägbarhet. Skatteinstrumentet ska användas så det gynnar invånarnas bästa. Idag ges subventioner för den som  äger sitt boende genom ränteavdrag och ROT eller den som har råd att ta in städhjälp via RUT. Resurser läggs på den som har råd i stället för på den som har behov av städhjälp via hemtjänsten. När avgifter smyger sig in och höjs bit för bit riskerar principen om att behoven ska styra att urholkas.

Om välfärden ska fortsätta vara en bärande idé kan den inte samtidigt bli alltmer avgiftsbelagd i praktiken. ”Gratis (nästan)” eller att solidariskt dela på kostnader är inget politiskt prestigeprojekt. Det handlar om en vilja att skapa ett jämlikt samhälle.

Norrtälje kommun har inlett ett samarbete med stiftelsen Tryggare Sverige med fokus på att stärka kunskapen om cyberbrott bland barn. Det framgår av ett pressmeddelande från Barn- och skolnämnden.

Satsningen riktar sig till elever i åldern 8 till 12 år och innebär att de får utbildning i cybersäkerhet genom det interaktiva spelet HackShield.

I spelet får barnen lära sig att identifiera och hantera olika typer av nätbedrägerier och digitala hot.

– Ett centralt inslag i utbildningen är att barnen även uppmuntras att sprida sin kunskap vidare, inte minst till äldre generationer, vilket bidrar till att stärka det digitala skyddet i hela samhället, säger Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden.

Utbildningen syftar även till att barnen ska föra kunskapen vidare till personer i sin omgivning, såsom familj, lärare och vänner.

Satsningen har möjliggjorts genom medel från kommunens trygghetsfond, som stödjer initiativ som syftar till att öka tryggheten.

Målet är att bidra till arbetet med att göra Norrtälje till Sveriges tryggaste kommun senast 2030.

Barnafödandet i Sverige är nu det lägsta som någonsin uppmätts. Det märks också i Norrtälje. Förskolor har stängt. Fler riskerar att följa efter. 

Enligt prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner kan mer än var tionde förskola i landet behöva avvecklas till 2027.  Det kommer väcka debatt – och gör det redan. Men alltför ofta handlar diskussionen mer om konsekvenserna är orsakerna.

Förskolor stängs inte i ett vakuum. De stängs för att barnen inte finns där. Det är vad debatten borde handla om.

Varför människor väljer att skaffa färre barn, eller inga alls, är i grunden högst individuellt. Men det är svårt att bortse från de större samhällsförändringar som påverkar besluten. En mer pessimistisk syn på framtiden, en känsla av otrygghet och en osäker privatekonomi är faktorer som sannolikt bidrar till de historiskt låga födelsetalen.

När man lyssnar på unga vuxna återkommer samma bild. Ekonomin känns osäker. Bostaden är för dyr, för liten eller för tillfällig. Arbetslivet upplevs som otryggt och svårt att planera kring. I det sammanhanget framstår föräldraskap inte som ett självklart nästa steg, Att vänta blir ett rationellt val.

Om utvecklingen ska vändas krävs politiska åtgärder som ger människor större ekonomisk frihet och trygghet. Det handlar om lägre skatter och avgifter för unga vuxna och småbarnsfamiljer, så att mer pengar blir kvar i plånboken. Det handlar också om bättre möjligheter att äga sin bostad. När inträdet på bostadsmarknaden skjuts allt längre upp i åldrarna skjuts också familjebildningen upp.

Men det handlar inte bara om pengar. Det offentliga samtalet är i dag mättat av kriser. De domedagspolitiker som utmålar en mörk framtid göra barnafödandet en stor otjänst. Vem vill skaffa barn i en värld som kommer gå under av klimatproblem, kriminalitet, krig och invandring?

Bristen på barn har fått en del politiker att helt tappa förståndet. Till exempel Jörgen Kärrman (SD) som föreslagit en så kallad “nej-skatt” för kvinnor. Alltså att barnlösa kvinnor ska betala en straffskatt. Ett annat förslag är straffskatt på preventivmedel. Båda förslagen rent kvinnofientliga.

Det är lätt att skratta bort enstaka Sverigedemokraters försök att vrida klockan tillbaka, men Sverigedemokraterna är tydliga med sin samhällssyn.

De vill se ett Sverige där kvinnors liv ser annorlunda ut än i dag. Där familjebildning formas av politiska pekpinnar snarare än av människors egna val. Där staten lägger sig i beslut som borde vara djupt personliga.

Straffskatter och politisk kontroll kommer inte få fler barn att födas. Mer frihet, tryggare ekonomi och bättre möjligheter att bygga ett liv kan däremot göra det.

Lösningarna är därför varken moraliserande eller auktoritära. De är liberala. 

När barnkullarna minskar ställs kommuner inför ett brutalt val: lägga ner förskolor eller göra barngrupperna större. Det är inga enkla beslut. Dilemmat blir särskilt tydligt i en kommun som Norrtälje, där mer än hälften av verksamheten drivs fristående. Kommunen kan bara direkt påverka sin egen verksamhet, inte de fristående aktörerna.

Det här är ett problem som en landsbygdskommun som Norrtälje väl känner till. Det handlar oftast om förskolor och skolor på landsbygden där det finns få elever och det är svårt att rekrytera utbildad personal, men ibland drabbar det också tätorterna, t ex i det nu aktuella fallet med Förskolan Vigelsjö gård. Jag har själv ett barn som gått på Vigelsjö gård och det är lätt att se de stora värdena i närheten till naturen. Det är också lätt att se det positiva i en liten, trygg förskola, men det är just de enheterna som blir dyrast för politikerna att bevara. Det kostar att hålla öppettider, att inte kunna låna in personal från en annan avdelning vid sjukdom och lokalkostnaderna ökar ständigt.

Vill politikerna skjuta till pengar för att rädda en kommunal förskola måste de samtidigt skjuta till lika mycket till de fristående. Oavsett om de har behov av mer resurser eller inte. Det går egentligen stick i stäv med tanken om att kunna erbjuda en kompensatorisk utbildning, där den som har större behov ska kunna erbjudas mer. Här måste alla få lika mycket. Det är en marknad och inte att fördela resurser optimalt. Det innebär att varje satsad krona för att stärka kvaliteten i den egna verksamheten också går till aktörer som kommunen inte styr över. I ett läge med ansträngd ekonomi blir resultatet ofta nedläggningar.

Konsekvensen? Även om de fristående förskolorna också står med tomma platser och överkapacitet, har många av dem starka aktiebolag (Jensen, Academedia, Pysslingen) i ryggen som har råd att svälta ut kommunerna och få en större andel av utbudet när de kommunala enheterna tvingas stänga. Samtidigt visar statistiken att kommunala förskolor i snitt har 41 procent utbildade förskollärare, medan motsvarande siffra i fristående verksamhet är 27 procent. Det betyder att vi inte bara administrerar en överföring av gemensamma resurser till privata fickor, vi upprätthåller också ett system där den genomsnittliga kompetensen riskerar att sjunka, d v s kvaliteten på förskolan i kommunen sänks.

Frågan är inte bara hur vi sparar – utan vad vi förlorar när vi säljer våra barn på en marknad.

En protestlista mot den planerade avvecklingen av Vigelsjö Gårds förskola har samlat hundratals namnunderskrifter. Initiativtagarna menar att beslutet riskerar att slå hårt mot barn i behov av små och trygga lärmiljöer och kräver att kommunen stoppar processen tills en fördjupad analys har genomförts.

Bakgrunden är att Vigelsjö Gårds förskola föreslås avvecklas med sista verksamhetsdag den 31 juli 2026.

Enligt barn- och skolnämnden beror förslaget om nedläggning på ett varaktigt minskat barnantal och ett överskott av förskoleplatser i Norrtälje stad.

I protestlistan riktas kritik mot motiveringen till avvecklingen.

”Vi har inte fått ta del av något underlag annat än de uttalanden som gjorts av Robert Beronius. Där lyfts enbart ekonomiska grunder till förslaget. Övriga frågor har vi inte fått svar på”, skriver Kekke Rodensjö Vatshaug, en av initiativtagarna till namninsamlingen, i ett mejl till Allt om Norrtälje.

Avsändarna menar bland annat att en nedläggning riskerar att försämra trygghet och likvärdighet, särskilt för barn som har svårt att fungera i större barngrupper.

Vad vill ni uppnå med protestlistan rent konkret?

”Målet med listan är att först och främst göra kommuninvånare och politiker uppmärksamma på att vi som vårdnadshavare ser allvarligt på ett sådant här förslag. Vi är rent ut sagt rädda för hur våra barn och familjer ska ta skada av ett beslut som innebär att barnens trygghet tas ifrån dem.”

”Vi vill sätta press på politikerna så att de redovisar vilka konsekvenser de tagit i beaktande under processen med att ta fram detta förslag. Det vi vill i första hand är givetvis att de ska fatta ett beslut som innebär att Vigelsjö Gårds verksamhet kan behållas intakt”, fortsätter han.

På torsdagen hade 388 personer skrivit under listan, som uppmanar barn- och skolnämnden att stoppa nedläggningen.

Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden, svarar på initiativet i ett mejl till Allt om Norrtälje:

”Synpunkter och engagemang från medborgare är viktiga och tas på allvar som en del av den demokratiska dialogen, men beslut fattas inte utifrån antalet namnunderskrifter. Bedömningen grundas i stället på en samlad helhetsprövning där barnens bästa, verksamhetens kvalitet, långsiktigt hållbara lösningar samt kommunens ekonomiska ansvar vägs samman. Konstruktiva förslag och relevanta sakargument är därför mer vägledande i beslutsprocessen än protestlistor som sådana”, skriver Beronius i ett mejl till Allt om Norrtälje.

Norrtälje kommun har tagit fram ett nytt skolutvecklingsprogram för de kommunala förskolorna och skolorna som ska gälla under perioden 2026–2030. Det framgår av ett tjänsteutlåtande som nu behandlas politiskt.

Programmet ska fungera som ett övergripande styrdokument för utvecklingsarbetet och bygger på verksamheternas systematiska kvalitetsarbete.

Målet är att tydliggöra ansvar, arbetssätt och prioriteringar i hela utbildningskedjan.

Visionen i det nya programmet är att alla barn och unga ska lyckas med sin skolgång.

Fokus ligger på likvärdighet, inkludering och höga förväntningar, samtidigt som närvaro i skolan och tillgång till stödjande funktioner lyfts fram som centrala faktorer.

– Den största förändringen mot tidigare är att vi nu fastställer vår vision om att “Alla barn och unga ska lyckas med sin skolgång”. Vikten av att öka närvaro i skolan har också fått ett större fokus, liksom tillgång till stödjande funktioner för elever och personal. Dessutom läggs ett större fokus på att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, säger Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden. 

Skolutvecklingsprogrammet omfattar förskola, grundskola, anpassad grundskola och fritidshem och har uppdaterats utifrån förändringar i både organisation och nationell terminologi.

Bland annat används nu begreppet anpassad grundskola i stället för särskola.

Enligt information från Norrtälje kommun är det nu dags för vårdnadshavare att önska skola inför höstterminen 2026.

Skolvalet gäller barn som ska börja förskoleklass eller årskurs 7 till hösten.

Valperioden är öppen mellan den 12 och 28 januari 2026.

I samband med skolvalet uppmanar kommunen vårdnadshavare att logga in i kommunens e-tjänst för att kontrollera att kontaktuppgifterna är registrerade och korrekta.

Mer information om skolvalet och hur valet går till finns på Norrtälje kommuns webbplats.

En pojke från Rimbo fälls för att ha slagit en annan elev i ansiktet under en skolavslutning. Han döms till ungdomstjänst och ska betala skadestånd.

Av domen framgår att pojken, som är i 15-årsåldern, den 12 juni 2025 slog en annan elev med knuten näve i ansiktet. Slaget orsakade smärta, svullnad, blåmärke och en näsfraktur.

Pojken ska ha agerat efter att den andra eleven upprepade gånger kastat en sandal mot honom och dragit den mot hans ansikte.

Pojken döms nu 35 timmars ungdomstjänst för misshandel och ska betala 16 600 kronor i skadestånd till skolkamraten.

En man i Norrtälje ska enligt åtalet ha trängt sig in på Rodensgymnasiet i Norrtälje och angripit en polis.

En man i 20-årsåldern ska obehörigen ha tagit sig in och stannat i en skolas lokaler i Norrtälje den 3 mars i år.

När polis försökte ingripa, angrep mannen en polis genom att slå denne upprepade gånger i ansiktet med knuten näve.

Han gjorde dessutom motstånd genom att kränga med armar och ben för att försvåra gripandet.

Mannen står nu åtalad för olaga intrång, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.