Sverige måste snarast byta regering om man ska lita på Naturskyddsföreningens rapport Bakslag i miljöpolitiken som nyligen släpptes. Rapporten visar att det finns två partier i det miljöpolitiska toppskiktet; Vänsterpartiet och Miljöpartiet, sen finns det två partier som är medelmåttor; Socialdemokraterna och Centerpartiet. I botten hamnar regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under mandatperioden lagt en högre budget för miljöpolitiken än regeringspartierna samt att man bl a drivit på för mer miljöhänsyn i skogsbruket, stått upp för artskyddet och agerat för en bättre reglering av skadliga bekämpningsmedel i EU.

Regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna har i stället fattat en rad beslut som försvagar miljöpolitiken, bl a på områden som transport och energi. För inte länge sedan kunde vi läsa i Norrtelje tidning om Moderaternas motstånd mot havsbaserade vindkraft. Sanningen är att Moderaterna har sagt nej till all etablering av ny vindkraft i Sverige. Regeringens ensidiga satsning på kärnkraft gör att Sveriges invånare kommer att få vänta länge på en stabil energiförsörjning.

I Norrtälje kommun finns en klimathandlingsplan. Den behöver få större utrymme i de kommunala verksamheterna. En kommun kan på många sätt bidra till att minska miljöpåverkan och klimatavtryck. Det kan göras genom högre krav vid upphandlingar, genom att utveckla lokal energi- och matproduktion (vilket det finns goda förutsättningar för i Norrtälje kommun), genom att rusta och ta hand om befintliga byggnadsbestånd i stället för att riva och bygga nytt samt genom att planera för hur kommunens skogar ska skötas för att gynna biologisk mångfald, klimatnytta och rekreationsvärden. För att lyckas med detta behöver kommunen skydda stränder och jordbruksmark från bebyggelse samt ge tydliga direktiv till de kommunala bolagen Norrtälje energi, Norrtälje Vatten och Avfall samt Roslagsbostäder.

Det är lätt att säga att en liten kommun inte kan göra så mycket för att minska klimatavtrycken, samtidigt vill högerpolitiker lägga på enskilda människor att ta huvuddelen av ansvaret. Kanske är det för "svårt" att fatta beslut som innebär att människor här och nu måste ändra sina levnadsvanor för att det ska bli bättre för människor på andra platser eller i framtiden? För enskilda människor kan det vara ännu svårare att, utan samhällets stöd, välja varor och göra val som ger små klimatavtryck. Av den anledningen är det samhället; kommunen, regionen och staten som måste axla ledarrollen i klimatarbetet. Och då gäller det att det blir rätt partier som styr.

Socialdemokraterna har varit största parti i Norrtälje kommun i nästan samtliga val sedan 1973, enligt uppgifter från SCB och Valmyndigheten som Newsworthy har analyserat.

Partiet har varit störst i 14 av de senaste 15 kommunfullmäktigevalen. Det enda undantaget var 2010, då Moderaterna fick flest röster i kommunen.

I det senaste valet 2022 fick Socialdemokraterna 27,8 procent av rösterna i Norrtälje, vilket är partiets näst svagaste resultat under perioden. Samtidigt är det högsta resultatet från 1982, då partiet fick 43 procent.

Moderaterna blev näst största parti i valet 2022 med 25,1 procent, att jämföra med toppresultatet 33,1 procent i valet 2010.

Statistiken visar också att flera partier har haft sina bästa resultat långt tillbaka i tiden.

Centerpartiet nådde exempelvis 28,5 procent 1976, medan Sverigedemokraterna gjorde sitt starkaste val hittills 2022 med 19,2 procent.

Totalt har elva partier varit representerade i kommunfullmäktige i Norrtälje sedan 1973.

Det handlar om ett medvetet vägval. Socialdemokraterna har övergivit de svenska arbetarna och de vet om det.

Partiet som en gång byggde hela sin identitet kring industriarbetaren, byggjobbaren och undersköterskan har förvandlats till något helt annat. Retoriken finns kvar men verkligheten har förändrats. Det som återstår är en politik som steg för steg försvagar just den grupp man säger sig företräda.

Invandringen är det tydligaste exemplet. Under lång tid har dörrarna hållits öppna trots att konsekvenserna varit uppenbara. Konkurrensen om jobben har ökat, löner pressas och arbetsgivarnas makt växer. Det här är ingen kontroversiell analys utan ren grundläggande ekonomi. Ändå har kursen legat fast.

Till och med Landsorganisationen i Sverige (LO) har i efterhand medgett att invandringen påverkat arbetarklassen negativt. Men erkännandet kommer alltid i efterhand och följs sällan av handling. När verkligheten gör sig påmind väljer man att konstatera att den finns och sedan gå vidare som om inget hänt. Fackförbunden fortsätter skicka medlemmarnas pengar till Socialdemokraterna trots att de vet att politiken är skadlig.

Samtidigt är det tydligt vem som betalar priset. Det är inte de som syns i debattprogram eller sitter på fackens kontor. Det är de som konkurrerar om arbetspass, de som ser sina löneökningar urholkas och de som märker hur villkoren långsamt försämras.

Det finns en tydlig cynism i detta. Ett parti som bygger sitt stöd på arbetare men driver en politik som försvagar deras position. En rörelse som talar om solidaritet men i praktiken flyttar makt bort från löntagare.

När Socialdemokraterna under lång tid hade makten fanns alla möjligheter att ändra riktning. Någon verklig förändring kom inte. Först när trycket utifrån ökade började regelverken justeras. Det säger en hel del om vad som egentligen prioriterades.

Samtidigt har Socialdemokraterna medvetet stängt ner kärnkraftverk, höjt bensin- och dieselpriset och istället lagt miljarder på mångkultur, invandring, bistånd och havererade gröna projekt som Northvolt.

Frågan som växer är vad som finns kvar när kopplingen mellan parti och arbetare försvagas. Klyftan mellan väljare och parti blir allt tydligare. Skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs går inte längre att ignorera.

Socialdemokraterna har blivit ett parti som inte längre bryr sig om arbetare. Inte konstigt att alltfler då istället väljer att rösta på Sverigedemokraterna.

Det är ibland lätt att avfärda rikspolitiken som något avlägset. För många i Norrtälje kan diskussioner om segregation och stadsplanering kännas som storstadsproblem. Men det vore ett misstag att tro att de politiska förslag som nu läggs fram inte angår Norrtälje.

Socialdemokraterna har lagt fram ett omfattande förslag till tvångsblandning av Sveriges villaområden. Hela förslaget återfinns i partiets kongressbeslut från 2025 - "Ny riktning för Sverige" Titeln låter fin. Men bakom orden växer en politik fram som i praktiken ger politiker större makt att styra hur människor bor och därmed också hur de lever sina liv.

Politikerna ska bestämma att hyresrätter byggs i alla villaområden. Ingenting ska lämnas ifred. Och allt detta ska ske för att Socialdemokraterna själva misslyckats att hantera invandringen till Sverige

Det handlar om att politiken ska få större inflytande över bostadsmarknaden genom allmännyttan, genom möjligheten att köpa upp mark och genom att styra vad som byggs och var. I grunden innebär det att beslut flyttas från enskilda människor till kommunala beslutsfattare. Sakpolitiskt görs detta genom att partiet vill undanta kommunala bostadsbolag från Lagen om offentlig upphandling. Vidare ska en ny förköpslag införas, och den ska ge kommunen rätt att köpa din bostad före någon annan. Dessutom ska nya regelverk för markanvisningar göra att politiker mer aktivt kan ägna sig åt att styra hur du bor.

Eller som det socialdemokratiska kongressbeslutet uttrycker det på sidan 43: ”det är viktigt att det finns bra mix av upplåtelseformer i varje område”. Tydligare än så kan det knappast uttryckas. Varje område ska blandas.

Varför ett villaområde inte kan få vara ett villaområde framgår inte av den socialdemokratiska politiken.

I en kommun som Norrtälje, där utvecklingen länge har vuxit fram organiskt, riskerar detta att förändra mycket. Här finns en variation mellan stad, landsbygd och skärgård som inte är resultatet av politiska experiment utan av människors egna val över tid. Det är just denna frihet som gör platsen vacker.

Socialdemokraternas politik kan uppfattas som något som främst riktar sig mot storstädernas problem. Men ambitionen är större än så. Det handlar om att omforma hela landet. Hyresgästföreningen nämner inte mindre 20 städer med bostadsområden som man ska förtäta. Och det är bara början. När staten och kommunerna ges verktyg att styra bostadsområdens sammansättning finns inget som säger att mindre kommuner lämnas utanför.

Detta är inte bara en fråga om var människor bor. När valfriheten samtidigt begränsas på andra områden förstärks utvecklingen. Valen blir färre och politikens roll större.

Problemet ligger inte i viljan att minska segregation utan i tron att den kan planeras fram uppifrån. Samhällen växer starka när människor själva får forma sina liv, inte när de formas av politiska ambitioner.

För Norrtälje finns det skäl att vara uppmärksam. Det som i dag kan verka långt borta riskerar att i morgon bli verklighet även här. Vi behöver inte mer social ingenjörskonst. Vi behöver en politik som litar på människors egna val och på de lokalsamhällen som växer fram ur dem.

Men Socialdemokraterna har aldrig förstått att människor vill bestämma över sig själv. Inte heller har de förstått att saker blir bäst då. I den socialdemokratiska världen ska allt planeras uppifrån, helst från ett skrivbord i Stockholm.

Under den gångna veckan konstaterade LO-ekonomen Torbjörn Hållö att den omfattande invandringen haft konkreta konsekvenser för svenska arbetstagare. Svagare anställningstrygghet och dämpad löneutveckling. Den naturliga följdfrågan inställer sig omedelbart. Varför gjorde Socialdemokraterna – där LO är representerat i partiets styrelse – under åtta år vid makten inte något åt detta? Det är först med Sverigedemokraterna som regelverken har ändrats.

Andra fackliga centralorganisationer, liksom flera av deras medlemsförbund, har under lång tid lagt betydande resurser på opinionsbildning och politisk påverkan för en expansiv migrationspolitik. LO har periodvis signalerat viss oro över effekterna av arbetskraftsinvandringen, men har i praktiken inte utövat något avgörande tryck på Socialdemokraterna för att förändra regelverken.

Samtidigt är det Sverigedemokraterna som i realiteten fått genomslag i flera frågor kopplade till migration och integration. När Fredrik Reinfeldts regering tillsammans med Miljöpartiet liberaliserade arbetskraftsinvandringen infördes en av de mest öppna modellerna i västvärlden. Socialdemokraterna återtog regeringsmakten och styrde i åtta år utan att riva upp reformen. Först när Sverigedemokraterna fick ett avgörande inflytande har regelverket stramats åt, bland annat genom att begränsa arbetskraftsinvandring till yrken med lägre löner.

Därtill pågår en översyn av de kryphål som länge präglat systemet. Ett uppmärksammat exempel är de så kallade spårbytena. Innebörden av dessa är att asylsökande som fått avslag har kunnat stanna genom att snabbt ordna en anställning och därefter byta "spår" till arbetskraftsinvandring. Den typen av konstruktioner har undergrävt förtroendet för regelverket och öppnat för missbruk.

Konsekvenserna har burits av vanliga arbetare. LO borde därmed applådera de reformer som Sverigedemokraterna och regeringen nu drivit igenom. Äntligen styrs arbetsmarknaden upp och arbetare prioriteras framför missbruk av systemen och arbetsgivares fria rätt att hämta arbetskraft från Bangladesh eller annat land utanför EU.

Detta är en ekonomisk realitet. Ökar utbudet av arbetskraft i sektorer med låga kvalifikationskrav uppstår ett nedåttryck på löner och villkor. När LO:s egen ekonom bekräftar sambandet borde det leda till självrannsakan. Därtill har arbetslösheten ökat kraftigt på grund av invandringen. Idag består cirka hälften av de arbetslösa i Sverige av invandrade personer.

Arbetarrörelsen, vars historiska uppdrag varit att stärka löntagarnas ställning, har försvarat en politik som försvagat just deras förhandlingsläge. Om analysen nu är att effekterna varit negativa för stora delar av arbetarkollektivet, måste också ansvarsfrågan ställas.

Varför denna ihärdighet i att upprätthålla en generös migrationslinje? Handlar det om ideologisk övertygelse, internationell solidaritet, arbetsgivarnas behov eller en kombination av allt detta? En inte allt för långsökt tanke är att Socialdemokraternas samarbete med Miljöpartiet och Centerpartiet gjort att arbetarna prioriterats ner. Och efter valet kanske Socialdemokraterna ska samarbeta med dessa partier igen,

Bäva månde svenska arbetare. Och LO kanske borde uppmana sina medlemmar att rösta på Sverigedemokraterna.

Det politiska maktskiftet i Norrtälje får grönt ljus av Förvaltningsrätten i Uppsala. Sverigedemokraterna, som ifrågasatte lagligheten i beslutet att byta ut presidier i kommunens nämnder och bolag, får avslag på sitt överklagande.

När Norrtälje kommun i september 2024 valde nya presidier till kommunens nämnder och kommunala bolag markerade det en tydlig brytpunkt i det lokala politiska landskapet. Ett nytt styre hade formerats, med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet som kärna – och med Vänsterpartiet som stödparti.

Men det nya samarbetet mötte snabbt motstånd. Jacob Heitmann och Andrea Kronvall, båda företrädare för Sverigedemokraterna, överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten.

De hävdade att styret saknade en tydlig och dokumenterad majoritet i fullmäktige, vilket enligt dem gjorde besluten om nya presidier olagliga.

Kärnan i deras argumentation rörde Vänsterpartiets roll i samarbetet. De menade att partiet inte formellt ingick i det nya styret, eftersom det varken undertecknat det så kallade Trästaavtalet eller det nämndinitiativ som låg till grund för maktskiftet.

Förvaltningsrätten gick dock inte på deras linje. I domen, som meddelades den 9 april, konstateras att en bilaga till Trästaavtalet undertecknats av gruppledarna för samtliga fem partier – inklusive Vänsterpartiet – och att denna bilaga utgör ett giltigt samarbetsunderlag.

“Detta visar att partierna har enats kring Trästaavtalet för hela Norrtälje kommun”, skriver domstolen i sin bedömning. Därmed anses det finnas en ny politisk majoritet i fullmäktige, vilket gör det lagligt att byta ut presidierna.

Andrea Kronvall (SD), gruppledare och oppositionsråd kommenterar beslutet i ett mail till Allt Om Norrtälje:

“Domstolen har gjort bedömningen att Vänsterpartiet är en fullvärdig medlem i det sittande styret. Vi fokuserar nu på att göra dem till opposition efter nästa val, som är redan nästa år. Vi blickar framåt och är mer motiverade än någonsin att ta ansvar för Norrtäljes framtid”

Domen innebär att det nya styret får fortsatt förtroende att leda kommunen eftersom man bedömer att de nya valen inte skett genom återkallelse enligt kommunallagen, utan genom ordinarie val.

I de fall ledamöter lämnat sina uppdrag har det enligt kommunen skett genom egen avsägelse.