När invånarna säger att trygghet är den näst viktigaste frågan inför valet, vad menar de då? Är det som min mamma sa till mig, att trygghet är när jag vet att jag kommer fram och får prata med någon när jag ringer vårdcentralen? Att jag får en snabb tid och ett gott bemötande? Eller är trygghet när jag lämnar mina barn på förskolan på morgonen och vet att någon ser dem, utmanar dem och tröstar dem under dagen när jag arbetar? Är trygghet att veta att jag inte kommer att behöva bo kvar hemma när jag börjar bli så dålig att jag inte längre kan gå i trappan eller ta bilen för att handla? Är trygghet att få utöva min tro utan att riskera trakasserier? Att det kommer rent vatten ur kranen? Att kollektivtrafiken fungerar så att jag kan ta mig till och från hemmet/jobbet? Eller är trygghet att få sjunga i kören varje torsdagkväll och ta en fika efteråt?

Trygghet kan vara så många olika saker; en bostad, ett arbete, mat på bordet, rätten att vara mig själv och ett nätverk av människor som bryr sig om mig.

Ändå talas det oftast om övervakningskameror, fler poliser, fler väktare, mer disciplinära åtgärder i skolan och hårdare straff när vi pratar om trygghet. Det är också inslag i ett tryggt samhälle, men bara en väldigt liten del av det som grundar tryggheten. Det är inslag som kan behövas när någonting inte längre är tryggt, men bygger i väldigt liten utsträckning upp trygghet och förtroende mellan människor. Polisen ska vara tillgänglig och synlig, ja, men blir det väldigt många poliser och väktare på en plats kan det skapa mer otrygghet eftersom det ger signaler i sig att någonting kan hända.

Det är viktigt att vi talar om trygghet för trygghet är en förutsättning för att människan ska fungera, för att barn ska lära sig något i skolan, för att vi ska våga umgås med varandra och delta i aktiviteter utanför hemmet. Trygghet är också en förutsättning för psykisk hälsa. Därför är det också viktigt att vi pratar om vad trygghet är.

Efter min ledartext den 16 juli som handlade om unga som utsätts för våld i nära relation, unga som misstänker att en kompis blir kontrollerad av en partner, men också unga som utsätts för kommentarer och tafsande, och vem som lyssnar och tar deras berättelser på allvar, har jag blivit kontaktad och informerats om socialförvaltningens enhet för Våld i nära relationer. Det är en enhet där man dagligen arbetar med att ta emot och följa upp utsattas berättelser om våld. Våld i nära relation - Stöd, vård & omsorg | Norrtälje kommun . Enheten nås på telefon kontorstid eller via socialtjänsten jourtelefon andra tider. På Norrtälje kommuns hemsida tipsar man också om andra organisationer som kan vara till stöd, bl a denna: Hem · Ungarelationer.se, som direkt vänder sig till just unga och även har en chatfunktion, vilket ofta fungerar bättre för unga än att ringa. Både socialförvaltningen och ungarelationer erbjuder även ingångar för den som oroar sig för någon närstående.

Att jag, som samhällsengagerad medborgare med tre barn i relevant ålder, inte uppfattar att detta är en verksamhet som direkt arbetar med dessa frågor och finns där för att lyssna till ungas berättelser, säger en del om hur väl kommunen lyckats med att etablera och marknadsföra verksamheten. Jag visste att det fanns en enhet för våld i nära relationer, jag har besökt dem, men jag har dålig koll på hur de arbetar och när frågor som berör det här ämnet har dykt upp i mina barns umgängen har den här verksamheten aldrig kommit upp. Det jag vill lyfta är att det borde vara självklart att den kommer upp. Så fort någon misstänker att en kompis utsätts, så fort en ung människa själv funderar över om saker och ting går rätt till i deras egna relationer, så fort jag får höra om misstankar om kontrollerande och hot i relationer; då ska enheten för Våld i nära relationer komma upp i diskussionen; då ska någon tänka tanken att det går att vända sig dit för stöd och hjälp. Det ska komma upp i diskussionen även om det bara är ungdomar som pratar med varandra, eller om det är personer som inte alls är så insatta i vilken typ av stöd man borde kunna efterfråga hos kommunen.

Ansvaret att kunskaper om var jag kan vända mig finns hos gemene man och kvinna ligger på kommunens högsta ledning. Det fanns, som jag skrev i tidigare ledare, en strateg som arbetade med just de här frågorna som avslutade sin tjänst i maj och den är inte återinsatt än. Det är av  yttersta vikt att den omgående återsätts och att arbetet med att tydliggöra vilket stöd som finns att tillgå tar fart. Kunskapen om detta måste finnas hos alla invånare.

Jag vill gärna lyfta våld i nära relationer som nära knutet till bristande jämställdhet och andra problem som hänger samman med detta, t ex sexuella trakasserier i form av tafsande och kommentarer. Av den anledningen är det viktigt att alla vuxna som kommer i kontakt med barn, ungdomar och unga vuxna regelbundet har kunskaper och kan ta emot och hantera de berättelser och de händelser de stöter på. Ungdomar behöver känna att vuxna går att lita på och att tal om jämställdhet inte bara är tomma ord.

"Prata med en vuxen om något känns fel."

Det är ett råd de flesta ungdomar har hört ända sedan småbarnsåren. Men vilken vuxen menar vi egentligen?

När en lärare eller fotbollstränare lägger handen på ställen som inte känns rätt, när du känner dig tvungen att delta i ”lekar” som du tycker är obehagliga. När du skickar en bild och sedan ångrar dig. När nakenbilder sprids. När du får dickpics skickade. Eller om det handlar om din bästa vän? En 15-årig tjej som börjar isoleras av sin pojkvän. När kontroll, svartsjuka och hot blir vardag. När du anar att något inte står rätt till.

Vem ska du då vända dig till? Vilken vuxen kommer att ta dig på allvar?

Något som jag slogs starkt av när jag skaffade Tiktok var de otaliga berättelser från unga; om övergrepp, sexuella trakasserier och destruktiva relationer. Där möts de ofta av tusentals kommentarer från andra unga, ibland stödjande, ibland fördömande. De lyssnar på varandra. Men var finns de vuxna? Vem tar emot berättelserna förutom att de blir inlägg på sociala medier?

I Norrtälje kommun har det konstaterats att ”att vara flicka” är en faktor som ökar risken för psykisk ohälsa. Det är ett jämställdhetsproblem. Men i Norrtälje finns också en prisad handlingsplan för psykisk hälsa och i den talar man om vikten av fysiska mötesplatser för unga som mår psykiskt dåligt. Norrtälje kommun hade också, till alldeles nyligen, en strateg för våld i nära relationer som nyligen startat ett nätverk just för våld i ungas relationer.

Forskning visar att våld i ungas relationer ökar, och det kryper ner i åldrarna. Var tredje femtonåring har varit i en parrelation där de blivit utsatta för någon typ av våld. Flickor är mer utsatta. Ungdomarna vittnar om att vuxna inte tar dem på allvar, att ungas relationer anses kortvariga och inte så allvarliga. Men vem som helst som varit fjorton år och superduperkär vet väl att en ung relation är på blodigt allvar?

Det finns flera ingångar till ungdomar i Norrtälje kommun; vi har fältarna som gör ett fantastiskt arbete, likaså Ungdomsmottagningen och de flesta lärare, fritidsledare, idrottstränare m fl som träffar ungdomar regelbundet. Och budskapet till ungdomarna kan förmedlas; Du har rättigheter. Det här är rätt, det här är fel, vänd dig till en vuxen om någonting känns fel. Men till vem kan ungdomarna vända sig? Och vad händer om den vuxne inte lyssnar och tar dem på allvar?

Jag tror att det senare är något som många unga varit med om och därför undviker att berätta för vuxna. Sen finns givetvis den skuld och skam som drabbar alla som utsätts för våld, tron att det är man själv som gjort fel. Det är av yttersta vikt att strategen för våld i nära relationer omgående ersätts för att undvik glapp i det viktiga arbete som kräver både samordning och långsiktighet. Det behövs förstärkta samarbeten mellan skola, socialtjänst och ungdomsmottagningen, men även föreningslivet behöver kunskap och medvetenhet.

Våld i ungas relationer uppstår inte i ett vakuum. Det hänger samman med ett samhälle som inte är jämställt, likaså med destruktiva mansideal och föreställningar om kontroll, svartsjuka och makt. Därför måste arbetet börja långt innan någon blir utsatt. Och alla vuxna som möter barn och unga i vardagen måste våga vara förebilder, men också våga agera vid misstanke om oegentligheter. Det är bra att det finns många vuxna i de ungas liv, men kanske behövs också en tydlig mottagare av just den här typen av berättelser?

Vi säger ofta till unga att de måste våga berätta. Men vuxna måste också våga lyssna. Och agera. Det är vuxenvärldens ansvar. Kanske vågar fler lyssna om det fanns någonstans att hänvisa den unge vidare för stöd? Kommunen har ansvar att se till att det skyddsnätet finns.

Andrea Kronvall (SD) slår sig för bröstet över regeringens beslut om hårdare straff som ska göra Norrtälje tryggare. SD vill gärna att debatten ska handla om att straffa människor som framställs som obotligt kriminella. Men låt oss ta diskussionen om vad det egentligen handlar om – synen på människan och människans förmåga till förändring.

En av polisens mest erfarna bekämpare av organiserad brottslighet, Gunnar Appelgren, beskriver hur unga personer i kriminella miljöer – ibland kallade barnsoldater – agerar utan plan för vad som händer efter brottet. De förstår ofta inte ens att de kan åka fast. Det handlar inte om kalkylerande brottslingar, utan om barn som utnyttjas i ett system de inte behärskar. I veckan berättas om 15åringar som försökt rekrytera 8åringar – barn som lejer barn.

Just därför är det naivt att tro att hårdare straff i sig ska lösa problemet. Unga har svårt att få jobb, svårt att flytta hemifrån, skaffar barn senare eller inte alls. Vuxenblivandet skjuts på många områden fram. Utom när det gäller straff. Det pratas om att 6åringar ska punktmarkeras.

Att många reagerar på den hårda retoriken mot unga handlar nog om att vi i vår del av världen är ovana vid att sätta barn i fängelse och att splittra unga människor från sina familjer. Utöver det har vi varit trygga i att rättsliga åtgärder inte riskerar att bli godtyckliga. Sedan ca hundra år tillbaka har vi frångått tankar på att människor ska låsas in så länge att vägen tillbaka till samhället i praktiken försvinner.

Missförstå mig rätt: vissa straff behöver skärpas och det är bra att brottsoffer ska få bättre stöd. Det gäller t ex mäns våld mot kvinnor. Men stora delar av regeringens politik väcker allvarliga frågor. Lagrådet har riktat skarp kritik mot flera av förslagen kring bristande rättssäkerhet, otydliga lagar och otillräcklig analys av vilka konsekvenser förslagen kan få.

Samtidigt vet vi att lagändringarna kräver en massiv utbyggnad av kriminalvården. Vi talar om ett samhälle där allt fler människor ska sitta inlåsta allt längre tid. Lösningar som att hyra fängelseplatser utomlands är konkreta alternativ. Det för tankarna bakåt i historien – inte framåt.

Frågan är vad det gör med ett samhälle. Högern utnyttjar flitigt narrativet om den kriminelle invandraren och skickar skötsamma tonåringar och anställda inom vård och omsorg till länder de flytt för att komma undan krig och förtryck. Nu odlas narrativet om bristande vandel som något som kan komma att appliceras godtyckligt på den som inte passar i högerns perfekta samhälle. Det känns inte särskilt tryggt.

I grunden handlar det inte om att vara “hård” eller “mjuk”. Det handlar inte om livstids fängelse eller saft och bulle. Det handlar om människosyn. Tror vi att människor för all framtid kommer att vara synonyma med den värsta handling de någonsin har begått? Eller tror vi att förändring är möjlig?

Ett samhälle som slutar tro på människors möjlighet att förändras blir kallare, hårdare – och i längden också otryggare. Trygghet byggs inte genom godtyckliga lagar eller rädsla för ett hårt straff. Trygghet byggs inte genom att ge upp tanken på en andra chans. Låt diskussionen handla om ur vilken människosyn dessa förslag växer fram – och om det är den människosynen vi vill forma vårt samhälle kring.

Ungdomskriminaliteten har gått från oroande till systemhotande. Allt fler unga dras in i miljöer där våld och droger inte bara normaliseras, utan ges status. Staten svarar med hårdare lagar och fler poliser. Men det räcker inte om andra delar av samhället signalerar något annat.

I Norrtälje är verkligheten lugnare än i storstäderna, men utvecklingen följer samma riktning. Skolan, socialtjänsten och civilsamhället arbetar för att få unga att välja rätt väg. Samtidigt finns en kultur som gör motsatsen, där kriminalitet förpackas som framgång.

Här blir frågan om ansvar konkret. Kommunen fördelar varje år bidrag till föreningar och stöd till samlingslokaler. Det är pengar som ska stärka det som bygger människor, inte det som bryter ned. Ändå saknas ofta tydliga krav på vilket innehåll som faktiskt ges utrymme.

Det är inte rimligt.

Föreningar som bjuder in gangsterrappare ska inte få kommunala bidrag. Samlingslokaler som upplåts till den typen av evenemang ska inte subventioneras med skattemedel. Det handlar inte om att förbjuda musik. Det handlar om att det offentliga inte ska finansiera eller legitimera uttryck som direkt motverkar det arbete som samtidigt pågår för att bekämpa kriminalitet.

Vi gör redan denna avvägning i andra sammanhang. Ingen förväntar sig att en förening som arrangerar vit makt konserter ska få kommunalt stöd. Den typen av uttryck betraktas som oförenliga med samhällets grundläggande värderingar. Samma princip måste gälla när kriminalitet romantiseras och säljs till unga.

Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Om vuxenvärlden talar med dubbla röster, en i klassrummet och en annan på scenen, blir resultatet därefter. Då är det inte konstigt att normerna förskjuts.

I grunden handlar det om vilket samhälle vi vill forma. Barn i Norrtälje ska inte växa upp med bilden av att gangsterrappare är förebilder. De ska förstå att det är ett uttryck för ett antisocialt beteende, på samma sätt som andra miljöer vi tydligt tar avstånd från.

Att dra in bidrag är inget symbolbeslut. Det är att flytta gränsen för vad samhället accepterar. Och i en tid där allt fler unga riskerar att dras in i kriminalitet är det en gräns som måste vara tydlig.

Norrtälje kommun hade under hösten 2025 den lägsta andelen invånare med ekonomiskt bistånd sedan 2014. Enligt preliminär statistik från Socialstyrelsen, som Newsworthy har analyserat, fick i genomsnitt 486 personer bistånd per månad.

Under perioden september till november 2025 motsvarade antalet biståndstagare 0,7 procent av den vuxna befolkningen i Norrtälje.

Detta är en marginell ökning jämfört med sommaren och en minskning i förhållande till hösten 2022. Ekonomiskt bistånd inkluderar både försörjningsstöd och andra ekonomiska stöd som socialtjänsten kan bevilja, exempelvis för sjukvård eller begravning.

Höstens andel av biståndstagare är den lägsta som registrerats under någon tremånadersperiod sedan åtminstone 2014, vilket är den tidpunkt då Socialstyrelsens statistik börjar.

Hallstavik får Norrtälje kommuns första familjecentral. Verksamheten, som samlar barnavårdscentral, barnmorskemottagning, öppen förskola och socialtjänst under samma tak, startar under våren 2026.

Tanken är att göra det enklare för familjer att få stöd i vardagen genom att samla flera samhällsfunktioner på ett ställe. Det första året fungerar som en testperiod där olika arbetssätt prövas, samtidigt som samarbetet mellan Tiohundra och socialtjänsten fördjupas.

–  När stödet finns samlat under ett tak, över organisationsgränserna, blir det enklare att fånga upp de behov som barn och föräldrar har i vardagen, säger Hanna Stymne Bratt (S), ordförande för Sjukvård och omsorg i Norrtälje.

Hallstavik har valts ut som första plats då verksamheterna redan finns på orten i olika former. Nu blir det möjligt att samordna dem permanent. I praktiken innebär det att föräldrar slipper resa långt för att få kontakt med exempelvis barnmorska eller socialtjänst.

– Att flera professioner finns på samma plats underlättar också för att upptäcka de som kan behöva extra stöd och hjälp tidigt, säger Hanna Stymne Bratt.

Erfarenheterna från Hallstavik kommer att utvärderas och ligga till grund för en framtida modell i hela kommunen, som en del av omställningen till en mer nära och förebyggande vård och omsorg.

En tidigare praktikant vid Norrtälje kommun har dömts av Norrtälje tingsrätt för att vid upprepade tillfällen ha gjort otillåtna sökningar i socialtjänstens register.

Händelserna inträffade i februari förra året i samband med en praktik på socialtjänsten i Norrtälje.

Händelsen uppdagades efter att man granskat kvinnans verksamhetsloggar och man upptäckte då de otillåtna sökningarna.

Bland annat ska hon ha gjort sökningar på personer som hon haft en nära anknytning till.

Kvinnan fick avsluta sin praktikplats i förtid och socialtjänsten polisanmälde händelsen.

Kvinnan har erkänt att hon genomförde sökningarna men har nekat till brott.

Hon har emellertid uppgett att sökningarna skedde i tjänsten som en del av hennes arbetsuppgifter.

Tingsrätten anser dock att uppgifterna inte var nödvändiga för hennes arbete utan hade karaktären av privat efterforskning.

Kvinnan dömdes därför för sju fall av dataintrång.

Straffet blev 1 500 kronor i böter samt 23 424 kronor i skadestånd till de berörda personerna.

Den 1 juli träder en ny socialtjänstlag i kraft i Sverige. Syftet är att göra stödet mer förebyggande, tillgängligt och begripligt. Norrtälje kommun har redan inlett flera åtgärder för att anpassa verksamheten – både inom socialförvaltningen och kommunalförbundet KSON.

Den nya lagen ersätter den tidigare från 1980-talet och innebär ett skifte i synen på socialt arbete. Bland annat införs möjligheten till insatser utan individuell behovsprövning, fokus på tidiga stödinsatser och krav på samverkan mellan olika samhällsaktörer.

– Den nya socialtjänstlagen innebär ett tydligare fokus på förebyggande arbete och tidiga insatser. För våra invånare betyder det att vi ska kunna ge stöd tidigare – innan problemen växer sig stora, säger Ingrid Landin (MP), ordförande i socialnämnden, i ett pressmeddelande.

Socialförvaltningen i Norrtälje kommer i höst att införa en gemensam mottagning för både vuxna och barn samt etablera fysisk närvaro i Rimbo och Hallstavik. Samtidigt har Mini Maria-mottagningen fått ett utökat uppdrag att erbjuda sju samtal utan utredning från och med 1 juli.

Även Kommunalförbundet Sjukvård och omsorg i Norrtälje (KSON) förbereder förändringar. En ny lokal på Lilla Brogatan har öppnat för ökat anhörigstöd, och det finns ett uppdrag att utreda en framtida familjecentral i Hallstavik.

– Den nya socialtjänstlagen ger möjligheter att ytterligare utveckla verksamheten utefter invånarnas behov och att samla våra gemensamma resurser till en mer jämlik, förebyggande och tillgänglig hälso-, sjukvård och omsorg, säger Hanna Stymne Bratt, ordförande i KSON, i pressmeddelandet.

Norrtälje har sedan tidigare en samverkansmodell mellan kommun och region. Den ska nu bli ett verktyg för att bättre möta invånarnas behov.

– Med ny socialtjänstlag öppnas det upp nya möjligheter att verkligen använda de förutsättningar som finns i modellen och att samlat möta invånarnas behov – tidigt innan problemen växer sig för stora, säger Ann-Sophie Holgersson, förbundsdirektör KSON.

Den 1 januari 2025 tillträdde Catarina Odenberg tjänsten som socialdirektör för Norrtälje kommun.

Odenberg kommer senast från rollen som socialchef i Sigtuna kommun, men har även en bakgrund inom socialförvaltningen i Norrtälje kommun, där hon var avdelningschef mellan 1999 och 2017.

– Jag är tacksam och ödmjuk för förtroendet jag fått som ny socialdirektör i Norrtälje kommun. Vi får snart en ny socialtjänstlag och jag ser fram emot att tillsammans med medarbetarna driva utvecklingen av socialförvaltningen framåt utifrån de nya kraven. Jag kommer arbeta mycket med samverkan, både inom förvaltningen men även mellan förvaltningarna och regionen, säger Catarina Odenberg, i ett pressmeddelande.

De senaste sex åren har Odenberg varit chef för socialförvaltningen i Sigtuna och innan dess avdelningschef för socialtjänsten i Vaxholm.

– Jag hälsar Catarina Odenberg varmt välkommen till oss, och jag ser fram emot att ha henne i min ledningsgrupp, säger Jenny Nordström, tillförordnad kommundirektör.

– Vi är väldigt tacksamma för att Catarina Odenberg börjar som socialdirektör hos oss. Med sin långa erfarenhet som ledare inom socialtjänsten har vi stor tillit till henne och det arbete som hon kommer att utföra,  säger socialnämndens ordförande Ingrid Landin (MP).

Den tidigare socialdirektören, Mats Ståhl Elgström, avslutade sin tjänst i juli 2024.