Det tog tid. Alldeles för lång tid. Men nu rör sig regeringen äntligen i rätt riktning. Att återreglera lärarnas undervisningstid och minska den administrativa bördan är inte bara välkommet. Det är nödvändigt. Det är reformer som går till kärnan av skolans problem. För utan lärare som har tid att undervisa, finns det ingen fungerande skola. 

Under åratal har signalerna varit tydliga. Lärare vittnar om en arbetssituation som inte går ihop. Det som borde vara yrkets kärna – att planera, genomföra och följa upp undervisningen – pressas undan av dokumentationskrav, administration och sidouppgifter. Resultatet är inte svårt att räkna ut: stress, utbrändhet och i allt fler fall lärare som lämnar yrket.

Det här är inte en slump. Det är en direkt följd av politiska beslut. När staten på 1990-talet släppte kontrollen över lärarnas undervisningstid försvann också ett viktigt skydd. I stället öppnades dörren för en utveckling där undervisningstiden kunde pressas upp, samtidigt som tiden för för- och efterarbete krympte. Det kan ha sett effektivt ut på papperet – men i klassrummet blev konsekvenserna de motsatta.

Mindre tid för planering ger sämre undervisning. Sämre undervisning drabbar eleverna. Därför är det ett viktigt besked att regeringen, pådriven av Liberalerna, nu vill återinföra en reglering av lärarnas arbetstid. Ett tak för undervisning och ett golv för planeringstid är inte detaljstyrning – det är att återupprätta rimliga villkor för ett av samhällets viktigaste yrken.

Det är också välkommet att den administrativa bördan ses över. Krav som vuxit fram utan eftertanke rensas nu bort. Att utvecklingssamtal inte måste hållas slentrianmässigt varje termin och att mindre incidenter inte behöver dokumenteras in absurdum är inte nedskärningar – det är sunt förnuft. Lärare ska inte vara administratörer. De ska vara lärare.

Samtidigt räcker inte nationella beslut hela vägen. Även kommunerna måste ta sitt ansvar. I Norrtälje finns exempel på satsningar som faktiskt stärker yrkets attraktivitet – högre löner, bättre arbetsvillkor och konkreta förbättringar i vardagen. Det visar att förändring är möjlig.

Kontrasten mot andra delar av landet är talande. Där tvingas lärare spara på kaffe, arbeta i korridorer eller till och med på toaletter för att hinna med. På vissa håll får de själva samla in pengar till läromedel. Det är inte bara ovärdigt – det är ett systemfel.

Ska svensk skola återfå kvalitet och arbetsro krävs en tydlig prioritering: kunskap först, läraren i centrum.

Här förtjänar Liberalerna erkännande. I en politisk miljö där mycket handlar om symboler driver partiet konkreta reformer som faktiskt förbättrar undervisningen. Det är så skolpolitik borde se ut. För i slutändan är sambandet enkelt. När lärarna får tid att undervisa, får eleverna bättre undervisning. Och det är där allt börjar.

Det finns få yrken som vi ställer så höga förväntningar på som läraryrket. Läraren ska lära barn att läsa, skriva och räkna. Upptäcka den elev som halkar efter. Utmana den som ligger före. Skapa studiero, hantera konflikter och samtidigt lägga grunden för nästa generations möjligheter att klara sig i livet.

Ändå har vi under lång tid haft märkligt svårt att värdera läraryrket därefter. Det behöver förändras.

Liberalerna har föreslagit en statlig lönesatsning som ska kunna ge lärare 10 000 kronor mer i månaden. Det är mycket pengar. Reformen beräknas kosta staten omkring sju miljarder kronor och kommer naturligtvis att väcka den berättigade frågan om pengarna inte behövs till annat.

Men frågan borde också ställas åt andra hållet: Vad kostar det att inte kunna rekrytera och behålla skickliga lärare?

För Norrtälje är den frågan särskilt relevant. Kommunen konkurrerar inte om lärare i ett vakuum. Vi befinner oss i Stockholms län och konkurrerar med kommuner där lärare i många fall kan få bättre betalt. En lärare som kan höja sin lön genom att arbeta någon annanstans behöver ganska starka skäl för att välja Norrtälje.

Därför är Liberalernas lokala förslag om att lyfta lärarnas medellöner till genomsnittet i Stockholms län intressant. Satsningen beräknas kosta närmare 28 miljoner kronor och skulle, tillsammans med den föreslagna statliga satsningen, kunna innebära att en grundskole- eller gymnasielärare i Norrtälje får över 13 000 kronor mer i månaden.

Det är en rejäl löneökning. Men också en tydlig signal om vad samhället värderar.

Samma resonemang gäller förskolan. Liberalerna i Norrtälje vill höja förskollärarnas löner med omkring 3 000–4 000 kronor i månaden för att nå länets genomsnitt.

Det är lätt att beskriva sådana summor som kostnader. Men lärarlöner är inte vilken kommunal utgift som helst.

När en skicklig lärare får en elev att knäcka läskoden, hjälper en tonåring att klara matematiken eller får en stökig klass att fungera händer något som på sikt är värt betydligt mer än några rader i en kommunal budget.

Det betyder inte att högre löner automatiskt skapar en bättre skola. Skolan behöver också bra rektorer, mindre administration, fungerande elevhälsa, studiero och rimliga arbetsvillkor. Och lönen måste kunna användas för att premiera skicklighet, ansvar och erfarenhet, inte bara bli ännu ett generellt påslag utan koppling till skolans utveckling.

Men utan skickliga lärare faller nästan allt annat. Politiker i Norrtälje kan inte säga att skolan är kommunens viktigaste verksamhet och samtidigt acceptera att de människor som bär upp den kan få betydligt bättre villkor någon annanstans.

Vill vi ha Sveriges bästa skolor måste vi också vara beredda att konkurrera om Sveriges bästa lärare.

Bra lärare kostar pengar. Bristen på dem riskerar att kosta betydligt mer.

Svensk skola beskrivs ofta som ett misslyckande. Sjunkande läsförmåga, växande kunskapsklyftor och allt fler elever som lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper har blivit återkommande inslag i debatten. Därför är utvecklingen i Norrtälje värd att uppmärksamma.

För tredje året i rad ökar andelen elever som lämnar grundskolan med gymnasiebehörighet. I år når 88,3 procent av niondeklassarna behörighet till gymnasiet. Det är en kraftig ökning från 80 procent år 2023. Samtidigt ligger kommunen nu tydligt över rikssnittet.

Det är ingen slump. När skolresultat förbättras år efter år handlar det sällan om tillfälligheter eller lyckade enskilda elevkullar. Det handlar om långsiktigt arbete i klassrummen, tydligt ledarskap och höga förväntningar på både elever och vuxna. Framför allt handlar det om att kunskap sätts i centrum.

Särskilt anmärkningsvärt är utvecklingen av elevernas läsförmåga. Medan nationella mätningar visar en oroande nedgång går Norrtälje åt motsatt håll. Det borde få fler kommuner att ställa sig frågan vad som görs rätt här. Läsning är inte bara ett skolämne bland andra. Den som inte kan läsa väl får svårare att tillgodogöra sig kunskaper i nästan alla ämnen.

Samtidigt finns det ingen anledning att slå sig till ro. Resultaten i matematik visar att det fortfarande finns utmaningar kvar att lösa. Det är också avgörande att kommunen fortsätter arbetet med att rekrytera och behålla skickliga lärare och rektorer. En bra skola byggs inte med nya slogans eller politiska modeord. Den byggs av kompetenta vuxna som varje dag möter eleverna i klassrummet.

Norrtäljes utveckling visar att negativa trender går att bryta. När fokus ligger på kunskap, kvalitet och långsiktighet kan resultaten förbättras.

Efter min ledartext den 16 juli som handlade om unga som utsätts för våld i nära relation, unga som misstänker att en kompis blir kontrollerad av en partner, men också unga som utsätts för kommentarer och tafsande, och vem som lyssnar och tar deras berättelser på allvar, har jag blivit kontaktad och informerats om socialförvaltningens enhet för Våld i nära relationer. Det är en enhet där man dagligen arbetar med att ta emot och följa upp utsattas berättelser om våld. Våld i nära relation - Stöd, vård & omsorg | Norrtälje kommun . Enheten nås på telefon kontorstid eller via socialtjänsten jourtelefon andra tider. På Norrtälje kommuns hemsida tipsar man också om andra organisationer som kan vara till stöd, bl a denna: Hem · Ungarelationer.se, som direkt vänder sig till just unga och även har en chatfunktion, vilket ofta fungerar bättre för unga än att ringa. Både socialförvaltningen och ungarelationer erbjuder även ingångar för den som oroar sig för någon närstående.

Att jag, som samhällsengagerad medborgare med tre barn i relevant ålder, inte uppfattar att detta är en verksamhet som direkt arbetar med dessa frågor och finns där för att lyssna till ungas berättelser, säger en del om hur väl kommunen lyckats med att etablera och marknadsföra verksamheten. Jag visste att det fanns en enhet för våld i nära relationer, jag har besökt dem, men jag har dålig koll på hur de arbetar och när frågor som berör det här ämnet har dykt upp i mina barns umgängen har den här verksamheten aldrig kommit upp. Det jag vill lyfta är att det borde vara självklart att den kommer upp. Så fort någon misstänker att en kompis utsätts, så fort en ung människa själv funderar över om saker och ting går rätt till i deras egna relationer, så fort jag får höra om misstankar om kontrollerande och hot i relationer; då ska enheten för Våld i nära relationer komma upp i diskussionen; då ska någon tänka tanken att det går att vända sig dit för stöd och hjälp. Det ska komma upp i diskussionen även om det bara är ungdomar som pratar med varandra, eller om det är personer som inte alls är så insatta i vilken typ av stöd man borde kunna efterfråga hos kommunen.

Ansvaret att kunskaper om var jag kan vända mig finns hos gemene man och kvinna ligger på kommunens högsta ledning. Det fanns, som jag skrev i tidigare ledare, en strateg som arbetade med just de här frågorna som avslutade sin tjänst i maj och den är inte återinsatt än. Det är av  yttersta vikt att den omgående återsätts och att arbetet med att tydliggöra vilket stöd som finns att tillgå tar fart. Kunskapen om detta måste finnas hos alla invånare.

Jag vill gärna lyfta våld i nära relationer som nära knutet till bristande jämställdhet och andra problem som hänger samman med detta, t ex sexuella trakasserier i form av tafsande och kommentarer. Av den anledningen är det viktigt att alla vuxna som kommer i kontakt med barn, ungdomar och unga vuxna regelbundet har kunskaper och kan ta emot och hantera de berättelser och de händelser de stöter på. Ungdomar behöver känna att vuxna går att lita på och att tal om jämställdhet inte bara är tomma ord.

"Prata med en vuxen om något känns fel."

Det är ett råd de flesta ungdomar har hört ända sedan småbarnsåren. Men vilken vuxen menar vi egentligen?

När en lärare eller fotbollstränare lägger handen på ställen som inte känns rätt, när du känner dig tvungen att delta i ”lekar” som du tycker är obehagliga. När du skickar en bild och sedan ångrar dig. När nakenbilder sprids. När du får dickpics skickade. Eller om det handlar om din bästa vän? En 15-årig tjej som börjar isoleras av sin pojkvän. När kontroll, svartsjuka och hot blir vardag. När du anar att något inte står rätt till.

Vem ska du då vända dig till? Vilken vuxen kommer att ta dig på allvar?

Något som jag slogs starkt av när jag skaffade Tiktok var de otaliga berättelser från unga; om övergrepp, sexuella trakasserier och destruktiva relationer. Där möts de ofta av tusentals kommentarer från andra unga, ibland stödjande, ibland fördömande. De lyssnar på varandra. Men var finns de vuxna? Vem tar emot berättelserna förutom att de blir inlägg på sociala medier?

I Norrtälje kommun har det konstaterats att ”att vara flicka” är en faktor som ökar risken för psykisk ohälsa. Det är ett jämställdhetsproblem. Men i Norrtälje finns också en prisad handlingsplan för psykisk hälsa och i den talar man om vikten av fysiska mötesplatser för unga som mår psykiskt dåligt. Norrtälje kommun hade också, till alldeles nyligen, en strateg för våld i nära relationer som nyligen startat ett nätverk just för våld i ungas relationer.

Forskning visar att våld i ungas relationer ökar, och det kryper ner i åldrarna. Var tredje femtonåring har varit i en parrelation där de blivit utsatta för någon typ av våld. Flickor är mer utsatta. Ungdomarna vittnar om att vuxna inte tar dem på allvar, att ungas relationer anses kortvariga och inte så allvarliga. Men vem som helst som varit fjorton år och superduperkär vet väl att en ung relation är på blodigt allvar?

Det finns flera ingångar till ungdomar i Norrtälje kommun; vi har fältarna som gör ett fantastiskt arbete, likaså Ungdomsmottagningen och de flesta lärare, fritidsledare, idrottstränare m fl som träffar ungdomar regelbundet. Och budskapet till ungdomarna kan förmedlas; Du har rättigheter. Det här är rätt, det här är fel, vänd dig till en vuxen om någonting känns fel. Men till vem kan ungdomarna vända sig? Och vad händer om den vuxne inte lyssnar och tar dem på allvar?

Jag tror att det senare är något som många unga varit med om och därför undviker att berätta för vuxna. Sen finns givetvis den skuld och skam som drabbar alla som utsätts för våld, tron att det är man själv som gjort fel. Det är av yttersta vikt att strategen för våld i nära relationer omgående ersätts för att undvik glapp i det viktiga arbete som kräver både samordning och långsiktighet. Det behövs förstärkta samarbeten mellan skola, socialtjänst och ungdomsmottagningen, men även föreningslivet behöver kunskap och medvetenhet.

Våld i ungas relationer uppstår inte i ett vakuum. Det hänger samman med ett samhälle som inte är jämställt, likaså med destruktiva mansideal och föreställningar om kontroll, svartsjuka och makt. Därför måste arbetet börja långt innan någon blir utsatt. Och alla vuxna som möter barn och unga i vardagen måste våga vara förebilder, men också våga agera vid misstanke om oegentligheter. Det är bra att det finns många vuxna i de ungas liv, men kanske behövs också en tydlig mottagare av just den här typen av berättelser?

Vi säger ofta till unga att de måste våga berätta. Men vuxna måste också våga lyssna. Och agera. Det är vuxenvärldens ansvar. Kanske vågar fler lyssna om det fanns någonstans att hänvisa den unge vidare för stöd? Kommunen har ansvar att se till att det skyddsnätet finns.

Barnafödandet är det lägsta som någonsin uppmätts. Förskolor stängs runt om i Sverige. Även i Norrtälje märks utvecklingen. Prognoser pekar på att tusentals förskoleplatser kommer att försvinna de kommande åren.  

För Norrtälje innebär det inte bara färre barn i förskolan utan också långsiktiga konsekvenser för arbetsmarknaden, skatteunderlaget och kommunens framtida utveckling.

Det går naturligtvis inte att politiskt besluta fram fler barn. Beslutet att bilda familj är ett av de mest personliga beslut en människa fattar. Men politiken kan påverka förutsättningarna.

När unga vuxna möter stigande boendekostnader, osäkra framtidsutsikter och en ekonomi som ständigt pressas blir tröskeln till familjelivet högre. Många skjuter upp beslutet att skaffa barn. Andra avstår helt.

Om Norrtälje vill vara en växande kommun måste fokus flyttas till hur kommunen kan bli mer attraktiv för barnfamiljer.

Liberalerna har presenterat flera förslag som är värda att ta på allvar:

1. Bygg fler familjevänliga bostäder

Norrtälje kommun behöver fler villor och radhus som passar barnfamiljer. Liberalerna vill därför prioritera utbyggnaden av villaområden där barn kan springa barfota på gräsmattan och grannarna lära känna varandra. Trygga bostadsområden med plats för familjeliv gör det lättare att välja att stanna kvar – och att flytta hit.2. Satsa på skolan

För att bli en mer attraktiv kommun för barnfamiljer måste kunskapsresultaten i skolan stärkas. Förskolor och skolor av hög kvalitet är avgörande när familjer väljer var de vill bo. Liberalerna vill locka fler barnfamiljer till Norrtälje kommun genom att erbjuda Sveriges bästa lärare och rektorer. Därför behövs konkurrenskraftiga löner som både lockar hit och behåller skickliga pedagoger, från förskolan till gymnasiet. Dessutom går Liberalerna till val på små klasser för små barn. Max 20 elever i klass på lågstadiet. Det är ett mycket bra förslag.

3. Sänk kommunalskatten

Barnfamiljer ska inte behöva vända på varje krona i slutet av månaden. Genom att sänka kommunalskatten kan fler familjer få större ekonomiska marginaler i vardagen.

4. Inför ett barnavdrag

Liberalerna vill införa ett nytt jobbskatteavdrag riktat till barnfamiljer. Förslaget innebär att föräldrar får 10 000 kronor mer per år och barn genom sänkt skatt på arbete. Det stärker hushållsekonomin, ökar tryggheten och gör det lättare att planera för familjeliv.

5. En modern föräldraförsäkring

För att underlätta för fler föräldrar att engagera sig i barnens skolgång vill Liberalerna införa rätt till två dagars betald ledighet per år för skolrelaterade tillfällen, såsom utvecklingssamtal.

Dessutom vill Liberalerna höja ersättningen för VAB, med 90 procent av lönen de första fem dagarna.

6. Låt storasyskon vara mer i förskolan

I dag erbjuder Norrtälje kommun 20 timmar i veckan i förskola för storasyskon när föräldrar är föräldralediga med ett nyfött barn. När barnkullarna minskar finns det goda skäl att se över den begränsningen. Liberalerna vill höja rätten till 30 timmar i veckan för att göra vardagen enklare för barnfamiljer.

Norrtälje ska vara en kommun där människor vågar tro på framtiden, bilda familj och låta barn växa upp i trygghet. Om vi vill ha levande förskolor och skolor även i framtiden måste vi börja med att göra kommunen bättre för barnfamiljer.

Campus Roslagen breddar sitt utbildningsutbud genom ett nytt samarbete med Vårdyrkeshögskolan. Tillsammans lanseras en yrkeshögskoleutbildning till specialistundersköterska med inriktning mot vård och omsorg av äldre.

Utbildningen riktar sig till yrkesverksamma undersköterskor som vill fördjupa sin kompetens och ta en mer kvalificerad roll inom äldreomsorgen.

– Det här är ett viktigt tillskott till vårt utbildningsutbud. Behovet av specialistkompetens inom äldreomsorgen ökar, och vi ser ett stort värde i att kunna erbjuda fler utbildningsvägar, säger Frida Eklund, utbildningsledare på Campus Roslagen i ett pressmeddelande.

Utbildningen ges på distans för att kunna kombineras med arbete, och innehåller även fyra fysiska träffar i Stockholm.

Innehållet omfattar bland annat omvårdnad, bemötande, kvalitetsarbete och vård av äldre med komplexa behov.

Idag är det första april. En dag då vi förväntas skratta åt påhittade nyheter och dåliga skämt. Problemet är bara att många politiska beslut låter precis som dåliga skämt, fast de är på fullt allvar.

Som att skatten sänks i retoriken för att “stärka hushållen”.  Samtidigt ökar kostnaderna där de känns som mest: högre egenavgifter för mediciner, dyrare tandvård, stigande elpriser och en matnota som skenar. För många överträffas skattesänkningen av ökade utgifter. Kvar blir ett system där det framför allt är de med riktigt höga inkomster som har råd att göra avdrag och faktiskt vinna på förändringarna.

Eller kraven på välfärden; att vård, skola och omsorg ska leverera mer, bli mer tillgängliga och hålla högre kvalitet. Samtidigt som stadsbidragen minskar, kommuner och regioner förbjuds att höja skatten, ekonomin pressas och personalen springer allt fortare. Ständiga effektiviseringar med mindre tid, fler patienter, större barngrupper och ökat personligt ansvar på den redan högt belastade personalen.

Och mitt i ett läge där vården och omsorgen skriker efter folk, fattas beslut som gör att anställda inom vård och omsorg riskerar utvisning. Människor som utbildat sig, lärt sig språket och fyller hålen i systemet. Det låter väldigt mycket som ett aprilskämt: att först larma om personalbrist och sedan skicka i väg dem som faktiskt får verksamheten att fungera.

Samma motsägelsefulla logik går igen på andra områden. Tonåringar som vuxit upp i Sverige, som gått i skola och har sin familj och hela sitt sociala liv här, riskerar utvisning till länder där de inte känner någon. Det svenska skattekollektivet har betalat deras utbildning, och när de är redo att ge tillbaka, skickas de härifrån.

Listan på politik som vi önskar vore ett aprilskämt kan göras lång. Unga vuxna utvisas och barn ska sättas i fängelse, samtidigt som skolorna fortsätter verka på en marknad där störst klasser med färst utbildade lärare ger mest klirr i kassan. Utredning på utredning dömer ut systemet, men inflytelserika lobbyister stoppar effektivt alla förslag för att stäva utvecklingen. Nu ska sexåringar tydligen punktmarkeras. Det blir sjukt dyra lösningar i stället för att låta skolan och förskolan behålla dessa pengar för att kunna erbjuda små barngrupper/klasser och utbildad personal, och inte skicka dem vidare till multinationella riskkapitalbolag som vinster. Vilket skämt är inte hela det svenska skolsystemet?

Vi har en kulturminister som ogillar kultur och en klimatminister som fått Sverige att backa in i framtiden genom höjda utsläpp. Idag är det första april och vi kan låtsas att allt bara är ett väldigt dåligt skämt, men det är knappast ett skämt som får en att skratta.

Emil Billing Walheim har utsetts till ny AT-chef i Tiohundra. Han gjorde själv sin allmäntjänstgöring i Norrtälje och valde att stanna kvar, och arbetar i dag som läkare i allmänmedicin på Norrtälje norra vårdcentral. Det framgår av information från Tiohundra.

I dag gör omkring 30 AT-läkare sin tjänstgöring inom verksamheten, fördelade mellan Norrtälje sjukhus, psykiatrin och primärvården. Tjänstgöringen pågår under 18 månader och omfattar flera olika specialiteter.

– Man får göra många olika saker här, det ger förutsättningar att bli självgående och att utvecklas till en bra kliniker. Norrtälje sjukhus är mindre än andra sjukhus i regionen, men samtidigt finns allt, säger Emil Billing Walheim.

Han beskriver arbetsmiljön som en viktig anledning till att han valde att återvända till Norrtälje efter sin utbildning.

– När man lyfter luren och ringer någon här behöver man inte börja med en lång utläggning om vem man är. Man känner varandra, det är trevligt.

Sedan den 1 februari har han rollen som AT-chef och lyfter utbildningens betydelse inom yrket.

Samtidigt står systemet inför förändringar, där den nuvarande allmäntjänstgöringen på sikt ska ersättas av bastjänstgöring (BT).