Uppdrag: vikarie

41-årige Staffan Tjörnhammar är från Stockholm, bor i Rimbo, är kommunalråd och ledamot i kommunstyrelsen och -fullmäktige. Han är också ordförande i Campus Roslagen AB, vice ordförande i socialnämnden och vice gruppledare för Moderaterna.

Och nu är han sedan ett par månader vikarie på posten som kommunstyrelsens ordförande då ordinarie ordföranden Bino Drummond är föräldraledig fram till sommaren.

– Det var naturligt nu när Bino tillfälligt tog ett steg tillbaka, sa Staffan Tjörnhammar när Mitt Roslagen besökte honom en dag i vikariestolen.

Precis innan han flög upp ur nämnda stol och lämnade rummet.

Det låter mer dramatiskt än det var.

När Mitt Roslagen frågade lite om vad Tjörnhammar gjort tidigare i livet kom samtalet in på hans tid på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH och laser. Något Tjörnhammar har doktorerat i.

– Du skulle inte ställt en fråga om det. Han kommer inte sluta prata om laser nu, sa John Granqvist leende, men med en djup suck som förtäljde att ”han hört den ”sången” förr”. Frågar du en nörd om sånt där så blir det så här.

När Tjörnhammar återvände ägnades cirka en halvtimme åt prat om – laser. Innan Mitt Roslagen med en smula tvång förde in samtalet på tjänsten som vikarie för Bino Drummond.

– Jag har undersökt hur vissa optiska material påverkas i lasersystem, berättade Tjörnhammar. Tidigare användes laser vid tillverkning av cd-skivor, nu använda den mycket inom sjukvården, kirurgin och även i många andra sammanhang.

Jag vet inte om jag sett för mycket film, men är inte laser farligt?

– Jo. Nej. Det beror på, ”klargjorde” Tjörnhammar. Det beror på styrkan och vad den används till. Fel använt är ju många saker farliga.

Nog om laser.

Hur är det att vikariera på kommunens högsta post?

– Jag är ju inte främmande för jobbet som sådant. Det här är mitt fjärde år som kommunalråd och jag sitter ju med i alla sammanhang även i min ordinarie tjänst. Men nu är jag ytterst ansvarig och det känns i vardagen, och märks bland annat genom att min inkorg är fullare.

Tiden som doktorand på KTH har hjälpt Tjörnhammar i sin nuvarande roll.

– Ja, jag märkte snabbt där att jag blev allt mer bekväm med att prata inför människor och det har jag verkligen nytta av nu. Resan inom forskarvärlden har utvecklat mig enormt på det sättet. Du ska veta att jag har haft svårt att ta plats förut. Jag är ju född på 80-talet, var tjock, stammade och hette Staffan, det var inte lätt alla gånger.

Staffan Tjörnhammar blev medlem i Moderaterna 2005. Valet var självklart för honom.

– För jag har alltid varit frihetligt sinnad av mig. Det som har hänt sedan dess är väl att jag nu är mer pragmatisk än förr då jag var libertarian. Och Jag tror att vi bara genom att finnas bär på vissa rättigheter.

– När jag gick med i partiet var det som passiv medlem, jag hade inte riktigt tid med mer. Våren 2014 flyttade jag och familjen till Rimbo och då blev jag, när jag gått på Rimbo-moderaternas årsmöte och träffat Bino Drummond för första gången, tillfrågad om jag kunde tänka mig politiska uppdrag.

På den vägen är det. Tjörnhammar jobbade i valrörelsen då på hösten och anmälde intresse för förtroendeuppdrag.

– Det som är det roliga med politik är inte bara enskilda frågor utan helheten. Det är kul att kunna påverka saker i en viss riktning. Jag lär mig hela tiden massor personligen och hur ett samhälle fungerar. Och i mitt arbete får man i stor utsträckning fokusera på människor och deras vardag, vilket jag tycker mycket om.

Utmaningar är det gott om i politiken?

– Ja, verkligen. Jag har fått lära mig att se mindre delsegrar. Det är nämligen så många mindre frågor i de stora som är viktiga. Man får lära sig att ha tålamod helt enkelt.

Har du någon politisk hjärtefråga?

– Utbildningsfrågor får jag nog säga. Det var ju också som ersättare i barn- och skolnämnden som allt började för mig.

Tjörnhammar berättar att han inte är rädd att sticka ut hakan i politiska frågor. Han skrev för en tid sedan en debattartikel i Norrtelje Tidning med rubriken ”enfaldig skattedebatt”.

– Jag gick ut rätt hårt i den, skrev väldigt tillspetsat, jag ville helt enkelt se vad som hände. Och det blev en del upprörda stämmor i debatten efter den.

När det gäller hjärtefrågan utbildning, vad borde debatteras där?

– Jag har inget emot att lärandet ska vara lustfyllt, vilket mycket handlar om i dag. Men mina egna akademiska framgångar har mer handlat om uthållighet än att det var lustfyllt. Jag menar att det krävs både självdisciplin och uthållighet när det gäller studier. Vilket kan vara en utmaning när det finns andra saker som är roligare ”just nu”.

– Men jag känner inga duktiga matematiker som inte träningsräknat i stället för att göra annat som vore roligare ”just då”. Ibland får man tvinga sig själv att skjuta på det roliga för det viktiga där du befinner dig just då. Jag vill diskutera utbildningen på systemnivå.

Vilken är enligt dig den viktigaste lokala politiska frågan?

– Det finns inte bara en, det är en korg av frågor som inte är oberoende av varandra. Det handlar om till exempel trygghet och säkerhet, frågor som kanske inte är stora problem hos oss just nu, men som kan bli det och vi måste förstå och hantera oron för det.

– En annan viktig fråga är näringslivsklimatet, som hänger ihop med trygghetsfrågor. Vi måste ge förutsättningar så att företagare vågar satsa här. Och sedan har vi då utbildningen, som är en oerhört viktig fråga i korgen.

Har du någonsin vacklat i valet av parti?

– Nej. Men jag är inte överens med allt som partiet tycker. Men det är inte farligt att vara oense, det är mer en del i utvecklingen.

Dina bästa egenskaper som politiker?

– Svårt att svara på. Men jag är lugn och har en god analytisk förmåga. Jag har, troligen från min forskarbakgrund, en inställning att problem ska lösas. Och jag är rak, något jag också lärt mig från forskningen och mycket arbete med exempelvis tyskar, som är mer raka. Vi svenskar ska gärna prata runt saker.

Vad kan du bli bättre på?

– Massor så klart. Men jag jobbar mycket med att lära mig hur jag ska hantera situationer och människor för att sedan nå det utfall jag vill.

Fritid, finns det någon sådan?

– Den ägnar jag i huvudsak åt familjen, jag har fru två barn, 12 och 15 år, vi hat en stor häst och en ponny. Och snart även en hund.

Mer prat om laser?

Nej, det får bli en annan gång. Bestämmer undertecknad.