Annons
Flygfyren

I bottenlös ävja

Publicerad Idag 08:00 – av Tobbe Rydsheim
Fotomontage: AON
5 min läsning
Annons
Flygfyren

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det finns platser som inte borde betyda något.

En bit skog. En igenväxt våtmark. Några vassar, lite dy, några murkna björkar och en bäck som slingrar sig fram som om den själv glömt vart den var på väg. På en karta är det ingenting särskilt. I ett kommunalt dokument är det ett naturvärdesobjekt. För en person med vuxna skor är det kanske bara mark som är svår att använda.

För ett barn kan det vara världens yttersta gräns.

Annons
Flygfyren

För mig var det mitt träsk.

Jag växte upp med skogen nära inpå. Inte som en fond, inte som något man åkte till på helgen med termos och sittunderlag, utan som en närvaro. Den började nästan direkt utanför barndomens trygga värld av villor, radhus, cyklar, garageuppfarter och middagsrop. Några steg bort från det ordnade låg något helt annat. Mörkare. Blötare. Äldre.

På 90-talet var framtiden på väg, men den hade ännu inte hunnit koppla upp sig.

Vi hade VHS-band, freestyle, tv-spel och en vag känsla av att allt snart skulle bli blankare, snabbare och mer amerikanskt. Men bakom bostadsområdet låg fortfarande det gamla Sverige och ruttnade i fred.

Det var innan barn hade GPS i fickan. Innan varje spontan fältstudie blev en blå prick på en förälders skärm. Man gick ut, och sedan var man borta en stund, eller en hel dag och kväll. Det var frihet utan särskilt mycket ansvar.

Den känslan ska man inte underskatta.

Vi sökte spänning i ett folkhem som egentligen var byggt för att inget farligt skulle hända. Vi hade nedärvda skateboards från sent 80-tal, färggranna vattengevär och byggde kojor i träden tills de vuxna ropade att maten var klar. Ändå drogs vi mot de osaliga marker som viskandes tornade upp sig bakom villorna.

Annons

Där fångade vi grodor och vattensalamandrar. Vi bar hem grodrom i hinkar och lät den ligga i akvarium, blåste ner luft genom sugrör för att syresätta träskvattnet . Man försöker förstå livet genom att tillfälligt kidnappa och studera det.

Mitt träsk, ja, jag hävdar fortfarande bestämt att det är mitt träsk, var inte ett vackert vykort.
Även om det senare skulle komma att pryda ett skivomslag.

Det fanns ingen badbrygga, ingen kiosk, inga informationsskyltar. Det var snårigt, fuktigt, kallt och ogästvänligt. Det luktade sump, murknade löv och något som legat tyst länge.

Det gamla Sverige visste att vissa platser inte bara är platser. En mosse kunde vara en gräns. En skog kunde vara ett väsen. Ett skrik i natten kunde betyda mer än att någon hade trampat snett. I dag ska allt förklaras, mätas, skyltas och gärna göras tillgängligt, kanske till och med exploateras. Men vissa platser förlorar något när de får sig en egen QR-kod och blir för begripliga och besökta.

En gång, under en sen kräftskiva i barndomens kvarter, hördes ett skrik från skogen.

Det är en sådan där minnesbild som aldrig riktigt bleknar. Föräldrarnas berusade skratt i augustimörkret, vi barn som var vakna på lånad tid, tallar som stod som svarta siluetter mot den vemodiga stjärnhimlens väldighet. Sedan det där ljudet. Inte ett vanligt rop, inte stoj, inte lek. Något skar genom kvällen och fick allt att stanna.

Fäderna drog på sig gröna gummistövlar, hämtade ficklampor och gick ut i mörkret. Där och då blev de något annat än 90-talsfarsor med blåjeans och whiskey innanför västen. De blev byns män på väg mot för att se vad den våtsjuka marken tagit.

De hittade en äldre kvinna nedsjunken i dybotten.

Ingen visste riktigt hur hon hade hamnat där. Kanske visste hon det inte själv. Det var just det som gjorde berättelsen så stark. Hon hade liksom glidit ur den vanliga ordningen och hamnat i träskets egen logik. Hade hon inte blivit hittad kunde platsen ha behållit henne.

Så byggs lokal mytologi - det blir en berättelse som stannar kvar.

Senare, när vi blev tonåringar, återvände vi dit med kameror. Vi spelade in kortfilmer, tog bilder, frös på isen, stod i vassen och låtsades att vi gjorde något större än vi gjorde. Det var amatörmässigt, förstås. Men för mig också på blodigt allvarligt. Jag hade hittat min egen filmstudio, min egen scenografi, min egen mörka katedral.

Jag tror att mycket av det jag senare skulle göra som kulturarbetare föddes där. Musiken, bilderna, dragningen till det vemodiga, det ödesmättade, det vackra som inte ber om ursäkt för att det är fult i kanterna. Där lärde jag mig att skönhet inte behöver vara ren. Att det heliga kan lukta förruttnelse. Att mörker inte bara är frånvaro av ljus, utan ett eget språk.

Många år senare satte jag ord på känslan i Wormwood-låten I bottenlös Ävja

“Jag blev dess gäst, kom hem som gast”

Det låter dramatiskt. Det är dramatiskt. Men sådan är min plats på jorden.

Jag återvänder fortfarande till vassen, dimman, bäcken, den kalla marken, de gamla träden vars grenverk river hål i världsrymden. Till känslan av att stå på kanten av något man inte förstår.

Kanske är det därför platsen fortsätter att betyda något. Den påminner om att världen inte bara består av sådant som går att använda. Allt måste inte exploateras, dräneras, förklaras, säljas, ljussättas eller göras trevliga. Vissa platser ska få vara besvärliga.

Vissa platser ska få behålla sina hemligheter.

Och vissa barndomar börjar inte på en asfalterad skolgård i Grind.

De börjar där skogen börjar.

Annons
Flygfyren
Laddar bokningsbara aktiviteter…

Ett år att summera – och ett nytt att ta ansvar för

Publicerad 2025-12-31 – av Daniel Rämsell

När året går mot sitt slut finns det ett ögonblick då tempot saktar in. Mellan nyårsraketerna och vardagen som snart tar vid finns plats för eftertanke. FOTO Nicklas Salmin

3 min läsning
Annons

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När året går mot sitt slut finns det ett ögonblick då tempot saktar in. Mellan nyårsraketerna och vardagen som snart tar vid finns plats för eftertanke. För oss på Allt om Norrtälje har 2025 varit ett sådant år som förtjänar att stanna upp vid.

Det har varit ett år av kontraster. Av oro och trygghet. Av ilska, engagemang och envis vardag. Ett år där det blivit tydligt varför lokaljournalistik spelar roll – inte i teorin, utan i praktiken.

Vi har rapporterat om bränder som slagit undan benen för verksamheter som funnits i decennier. Om bowlinghallen som tystnade över en dag och om den långsamma vägen tillbaka. Vi har varit på plats när olyckor inträffat, när vägar stängts av och när frågor varit fler än svaren.

Annons
Flygfyren

Den sortens nyheter är aldrig roliga att skriva – men nödvändiga att berätta.

Vi har bevakat de kommunala beslutsfattarna. Vi har följt vård- och omsorgsfrågorna nära. Besluten kring Rosenlundsgården, personalens protester och JO-anmälan mot KSON och Tiohundra har visat hur stora konsekvenser beslut kan få för människor i vardagen.

Det har varit ett område där många känt frustration, oro och maktlöshet – och där behovet av saklig, ihärdig bevakning varit uppenbar.

Samtidigt har året också rymt det som bygger ett samhälle. Vi rapporterar om samhällsplanering, VA-frågorna och hur det påverkar kommunens invånare.

Föreningar som fortsatt hålla ihop barn, unga och vuxna. Människor som ställt upp för andra, ofta utan att själva stå i centrum.

Vi har rapporterat om politik, om budgetar, om skolor, trygghet, idrott och kultur. Om beslut som kanske inte märks i morgon – men som formar Norrtälje på sikt.

Vissa nyheter har väckt starka reaktioner, andra har passerat mer stilla. Men tillsammans berättar de något större: hur vår kommun fungerar, skaver och utvecklas.

Annons

För oss som redaktion har 2025 också varit ett avgörande år.

Allt om Norrtälje når i dag omkring 50 000 unika läsare varje månad. Det är en siffra som fortfarande är svår att ta in – inte som ett mål i sig, utan som ett kvitto på förtroende. Att människor faktiskt vill veta vad som händer här, där de bor och det gör vi utan betalväggar, eftersom vi tror på att nyheter ska vara en demokratisk rättighet och inte lyx för de som har råd att betala.

Under året har vi också för första gången kvalificerat oss för statligt mediestöd. Det är inte ett pris och inte en belöning. Det är ett erkännande av att vår journalistik uppfyller krav på kvalitet, självständighet och kontinuitet Men samtidigt ett ansvar.

Vår löfte är att fortsätta vara noggranna, relevanta och lokalt förankrade.

Mediestödet gör det möjligt för oss att ta nästa steg. Under 2026 kommer vi att anställa fler redaktionella resurser, stärka bevakningen och minska den redaktionella sårbarheten.

För läsarna betyder det fler granskningar, bättre redaktionell täckning i kommunen och mer tid till de frågor som inte alltid skriker högst – men som betyder mest.

Lokaljournalistik byggs inte av snabba klick, utan av uthållighet.

När vi nu kliver in i 2026 gör vi det med ödmjukhet, men också med ambition. För Norrtälje förtjänar en journalistik som är nära, mänsklig och lokal.

Som ser både problemen och möjligheterna. Som inte glömmer bort att det här inte bara är nyheter - det är människors liv.

Tack till alla er som läst, tipsat, ifrågasatt och hört av er under året.

Utan er finns ingen lokaljournalistik värd namnet.

Vi ses nästa år!

/Redaktionen på Allt om Norrtälje

Annons

God jul från Allt om Norrtälje – låt oss hålla fast vid det som faktiskt betyder något

Publicerad 2025-12-24 – av Daniel Rämsell

God jul från Allt om Norrtälje

2 min läsning
Annons
Flygfyren

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det är märkligt hur december alltid smyger sig på. Ett ögonblick står man i sommarvärmen på Lilla Torget och undrar om man verkligen ska köpa en glass till nästa ögonblick när man står i kön på Flygfyren och försöker låtsas som att man absolut visste att saffran var slut hemma. Igen...

Norrtälje går in i julen på sitt alldeles eget sätt. Någon pulsar genom Societetsparken med matkassar som skaver i fingrarna, någon hälsar på grannen bara för att konstatera att “jodå, det blir kanske snö i år också”, och en annan står och betraktar Rimbo centrum som om man försöker avgöra om julbelysningen faktiskt skiljer sig från förra årets.

Det gör den kanske inte, men det spelar mindre roll. Det viktiga är känslan av igenkänning. Att man bor på en plats där små saker fortfarande betyder något.

Annons

För oss på Allt om Norrtälje har året varit intensivt, ibland rörigt, ofta väldigt roligt och framför allt: fyllt av möten. Människor som brinner för sina företag, sin förening eller sin gata.

Speedwayen i Hallstavik, NIK i Norrtälje, VA-frågorna och företagen som kämpar och de som blomstrar. Vi finns här för er och rapporterar om er vardag.

När julen nu närmar sig är det lätt att fastna i allt som ska göras. Listor, paket, rim som aldrig blir klara, barn som vill ha något som tydligen är slutsålt i hela Mellansverige.

Men julen i Norrtälje är som bäst när den inte behöver vara perfekt.

När någon bränner lussebullarna men bjuder på dem ändå. När det är för lite plats runt bordet men ändå får alla plats. När man ser människor stanna upp i Rimbo, Älmsta, Hallstavik, Bergshamra, Blidö eller i stan och faktiskt tar hand om varandra.

Så låt oss göra just det...

Ta hand om varandra.

Annons

Och kanske också sänka axlarna. Ta ett steg ut i den kyliga vinterluften och tänka att jodå, det här året blev kanske inte helt som man tänkt sig - men vi stod kvar. Vi fortsatte. Vi lever här, tillsammans, i världens bästa del av landet.

Från oss alla (på Allt om Norrtälje) till er alla:

– God jul, Roslagen. Tack för att vi får berätta om er. Tack för att ni berättar tillbaka!

Annons
Flygfyren

Det här kan du kräva av kommunen vid algblomning

Experterna svarar

Uppdaterad 2025-09-16, Publicerad 2025-08-18 – av Redaktionen
4 min läsning
Annons
Flygfyren

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Under sommaren är kommunens badplatser ett uppskattat inslag i många människors liv. För barnfamiljer, äldre, ungdomar och andra som söker en stunds vila, rörelse eller gemenskap, fyller badplatserna en viktig funktion. I vissa fall möts badgäster av skyltar som avråder från bad. Orsaken kan vara höga halter av bakterier, algblomning eller andra föroreningar som gör vattnet olämpligt att bada i.

När sådana situationer uppstår är det naturligt att fråga sig vad som gäller. Vem har ansvar för att vattnet är säkert? Vilka krav ställs på kommunen? Och vad har invånarna rätt att förvänta sig?

Frågorna rör både hälsa, trygghet och kommunens skyldigheter enligt badvattenförordningen.

Annons

Här följer en genomgång av vad som gäller i praktiken.

1. Vad måste kommunen göra vid sina badplatser?

Kommunen ska kontrollera badvattnets kvalitet regelbundet under hela badsäsongen. Provtagning ska ske i god tid och upprepas ofta nog för att ge en rättvisande bild. Resultaten ska utvärderas tillsammans med information om väder, lokala förhållanden och tidigare observationer. Två exempel är höga bakteriehalter och tecken på algblomning.

Om proverna visar att vattenkvaliteten har försämrats på ett sätt som kan påverka hälsan negativt, exempelvis genom att orsaka hudirritation, magsjuka eller ögonbesvär, är kommunen skyldig att ingripa. Det kan innebära att bad avråds, att en utredning inleds och att tydlig information ges till allmänheten. I vissa fall kan kommunen även behöva samråda med myndigheter som länsstyrelsen eller vattenmyndigheten.

2. Vad händer om kommunen inte agerar i tid?

När det finns tydliga tecken på att badvattnet utgör en risk för hälsan är kommunen skyldig att agera direkt. Det räcker inte att avvakta fler provresultat om det redan finns tillräckligt med information som visar att problemet är verkligt och kan påverka människor negativt. Skyddet för allmänheten väger tyngst. Om kommunen känner till en fara men inte varnar eller gör något, kan kommunen bli ansvarig. Det gäller särskilt om någon skadas eller blir sjuk på grund av bristande tillsyn. Ansvaret kan finnas även om ingen enskild gjort fel. Det räcker att kommunen som helhet har brustit i sitt ansvar. I ett tidigare rättsfall fanns en känd risk vid ett badställe. Det saknades varningsskyltar, och en olycka inträffade. I det fallet låg problemet inte i vattnet utan i omgivningen. Domen visade att kommunen kan bli ansvarig för risker som är möjliga att förebygga, oavsett om det gäller själva vattnet eller något runt omkring.

3. Hur ska informationen ges till badgästerna?

Annons
Flygfyren

När vattnet är olämpligt att bada i ska informationen vara tydlig, lättläst och synlig för alla som vistas i området. Det ska framgå vad som gäller och varför beslutet har tagits. Informationen ska finnas både på plats vid badet och digitalt så att invånarna kan fatta informerade beslut. Skyltar som varnar för dåligt vatten måste vara utformade så att ingen missförstår innebörden. Kommunen ska inte nöja sig med vaga formuleringar eller otydliga symboler. Badgästerna har rätt att förstå risken och kunna välja att avstå från bad på ett medvetet sätt.

4. Kan invånare räkna med att kommunen gör sitt jobb?

Invånare ska kunna känna sig trygga med att kommunen övervakar badvattnet noggrant och tar sitt ansvar på allvar. Ingen ska behöva gissa sig till om vattnet är säkert. Tryggheten vid badplatser bygger på att kommunen arbetar förebyggande och agerar i rätt tid. Det handlar om mer än enstaka prover. Det handlar om att se hela bilden och skydda människors hälsa innan någon hinner drabbas.

5. Vad har invånarna rätt att förvänta sig?

Invånare har rätt att förvänta sig en fungerande tillsyn, tydlig information och snabbt agerande när det behövs. Kommunen ska ta ansvar både för vattenkvaliteten och för andra risker som kan förekomma vid badplatser. Det är inte en fråga om extra service utan en självklar del av det kommunala uppdraget. En väl fungerande tillsyn skapar förtroende. Den visar att kommunen värnar om invånarnas hälsa och trygghet. Det är precis det invånarna har rätt att kräva av sin kommun varje sommar när badlivet lockar.


Bakom denna juridikkrönika står Jurigo, ett juristföretag med rötterna i Norrtälje, grundat av barndomsvännerna Yekta Keskin och Johan Lundgren. De är utbildade jurister med gedigen kompetens inom civilrätt och ett genuint engagemang för att göra juridiken enkel, tydlig och tillgänglig. Jurigos mål är att erbjuda rådgivning som ger dig trygghet genom fasta priser och tydlig kommunikation.

Annons
Flygfyren

Har du en juridisk fråga du vill ha svar på?

Är kommunen skyldig att ersätta skador vid bristande vägunderhåll?

Experterna svarar

Uppdaterad 2025-09-16, Publicerad 2025-08-11 – av Redaktionen
5 min läsning
Annons

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Trygga och framkomliga vägar är en självklar förutsättning för att vardagen ska fungera. Oavsett om du cyklar till jobbet, skjutsar barn till skolan eller tar en kvällspromenad behöver vägnätet hålla en viss standard. När potthål lämnas utan åtgärd, trottoarer är svåra att ta sig fram på eller gatubelysningen slocknar påverkas både säkerheten och förtroendet för kommunen.

Reglerna om väghållning finns i lagar som väglagen och plan- och bygglagen. Även om texterna i lagboken kan kännas fjärran, får de direkta konsekvenser för hur kommunen ska ta hand om sina gator. Invånare har rätt att förvänta sig att vägarna inte bara existerar, utan faktiskt fungerar.

1. Vem ska se till att vägarna underhålls?

Annons

Kommunen ansvarar för alla vägar där kommunen själv är väghållare. Det betyder att kommunen ska se till att vägarna är säkra, tydligt markerade och i gott skick. Det gäller allt från att laga potthål och sanda vid halka till att ta bort hinder eller farliga ojämnheter. I vissa delar av kommunen är det Trafikverket som sköter väghållningen. Det gäller oftast större genomfartsvägar och landsvägar, men även då har kommunen en skyldighet att samordna sin egen planering så att helheten fungerar. Kommunens uppdrag handlar i grunden om att skapa en trygg och tillgänglig miljö för alla som vistas i området.

2. Vad händer om vägarna inte sköts ordentligt?

Trafikverket har tillsyn över hur kommunen sköter sina vägar. Om kommunen inte uppfyller sitt ansvar kan Trafikverket kräva att arbetet görs. Om inget händer kan Trafikverket låta utföra åtgärderna och sedan kräva ersättning från kommunen. Domstolar har i flera fall kommit fram till att kommuner kan bli ansvariga när dåligt underhåll orsakat olyckor. Ett exempel är en cyklist som skadades efter att ha kört ner i ett djupare hål i vägbanan. Kommunen hade inte lagat skadan i tid och fick betala ersättning. Sådana fall visar att kommunen både ska förebygga problem och agera snabbt när något behöver åtgärdas.

3. Kan jag få ersättning om mitt fordon skadas?

Om din bil, cykel eller annan egendom skadas till följd av bristande underhåll kan kommunen bli ersättningsskyldig. För att få ersättning behöver du visa att skadan har ett tydligt samband med en brist som kommunen har ansvar för. I ett uppmärksammat rättsfall ansågs en kommun ansvarig för en trafikolycka som inträffade på grund av halka på en väg som inte hade sandats i tid. Domstolen menade att kommunen borde ha förutsett risken och agerat. Det räcker alltså inte att reagera när olyckan redan har skett. Ansvaret omfattar både att förebygga och att åtgärda.

4. Hur finansieras vägunderhållet?

I vissa områden har kommunen rätt att ta ut avgifter från fastighetsägare för att finansiera underhållet av gator och vägar. Det kallas gatukostnadsersättning och får bara användas för att täcka faktiska kostnader som hör till väghållningen. Avgifterna måste vara rättvist fördelade och tydligt redovisade. Kommunen ska kunna visa hur beloppet har beräknats och vad pengarna går till. Den som betalar ska veta att avgiften inte är godtycklig utan grundar sig på lagstiftning och tydliga behov.

Annons
Flygfyren

5. Vad kan jag som invånare göra vid brister?

När du ser att en väg är i dåligt skick kan du anmäla det till kommunen. Det går också att kontakta Trafikverket om vägen tillhör deras ansvar. Kommunen är skyldig att ta emot anmälningar, dokumentera dem och följa upp på ett seriöst sätt. Om du redan har drabbats av en skada kan du vända dig till kommunen med ett skadeståndskrav. Om vägarna orsakar andra problem, som buller eller damm, kan du också vända dig till miljönämnden. I vissa fall har du rätt att överklaga kommunens beslut, särskilt om det påverkar väghållningen negativt i ditt område.

6. Vad bör kommunen göra för att hålla vägarna i gott skick?

Kommunen behöver ha en god överblick över hela sitt vägnät. Det krävs regelbundna inspektioner och en tydlig plan för vilka insatser som ska prioriteras. När underhållsarbeten planeras behöver invånarna få tydlig och tidig information. Det skapar förtroende och minskar risken för missförstånd. Digitala verktyg och ett nära samarbete med Trafikverket ger bättre möjligheter att upptäcka brister i tid. Kommunen har också ett ansvar att använda resurserna på ett effektivt sätt och att rikta insatser dit behovet är störst.

7. Vilka rättigheter har jag som bor i kommunen?

Som invånare i Norrtälje kommun har du rätt att kräva att vägarna i kommunen är säkra, framkomliga och underhållna. Du ska kunna lita på att kommunen arbetar både förebyggande och löser problem när de uppstår. Om underhållet brister kan kommunen hållas ansvarig och bli skyldig att ersätta skador. Ett fungerande vägnät är inte bara en teknisk fråga. Det handlar om att människor ska kunna ta sig till jobbet, skolan och affären utan att riskera olyckor eller irritation. Kommunens ansvar börjar i vardagen och slutar först när vägarna fungerar som de ska.


Bakom denna juridikkrönika står Jurigo, ett juristföretag med rötterna i Norrtälje, grundat av barndomsvännerna Yekta Keskin och Johan Lundgren. De är utbildade jurister med gedigen kompetens inom civilrätt och ett genuint engagemang för att göra juridiken enkel, tydlig och tillgänglig. Jurigos mål är att erbjuda rådgivning som ger dig trygghet genom fasta priser och tydlig kommunikation.

Annons

Har du en juridisk fråga du vill ha svar på?