Det är vanligt att bromsskivorna fram och bak inte behöver bytas samtidigt. På många bilar slits frambromsarna snabbare eftersom de får ta en större del av belastningen när bilen bromsar. Samtidigt finns det gott om exempel där de bakre skivorna börjar rosta, får ojämna slitbanor eller måste bytas trots att de inte har blivit särskilt tunna.
Det kan först verka motsägelsefullt, men bromsskivor kan bli dåliga av två helt olika orsaker: mekaniskt slitage och korrosion.
Därför går det inte att avgöra skivornas skick enbart genom att fråga hur långt bilen har gått eller vilken axel som brukar slitas först.
Frambromsarna gör normalt en större del av jobbet
När bilen bromsar flyttas en del av belastningen mot framaxeln. Framhjulen får då större grepp mot vägen och kan överföra mer bromskraft innan de börjar låsa.
Därför dimensioneras frambromsarna på många personbilar för att hantera en större del av bromsarbetet.
Det syns ofta direkt på bilen. Främre bromsskivor är vanligtvis större och kan vara ventilerade för att bättre kunna hantera värmen som uppstår vid inbromsning. Bak sitter det ofta mindre skivor, ibland med en enklare konstruktion.
Resultatet blir att framskivorna ofta tappar tjocklek snabbare, särskilt på bilar som körs mycket i stadstrafik, i kuperad terräng eller med tung last.
Men det betyder inte att bromsskivorna bak automatiskt håller längre.
Varför kan bromsskivorna bak bli dåliga först?
Bakbromsarna utsätts ofta för lägre temperatur och mindre mekaniskt slitage än frambromsarna. Det låter positivt, men det kan också innebära att skivornas yta inte rengörs lika effektivt av bromsbeläggen.
Fukt och ytrost som normalt skulle nötas bort kan därför ligga kvar längre.
Problemet blir särskilt tydligt på bilar som:
-
körs många korta sträckor och sällan bromsas kraftigare;
-
står parkerade långa perioder;
-
körs mycket på saltade och våta vägar;
-
använder regenerativ bromsning och därför belastar de mekaniska bromsarna mindre.
På elbilar och laddhybrider kan regenerativ bromsning minska användningen av de vanliga friktionsbromsarna. Brembo pekar just på mer sporadisk användning av friktionsbromsen som en anledning till att korrosionsskydd blivit extra viktigt på bromskomponenter för el- och hybridbilar.
Därför kan en bakre bromsskiva fortfarande ha gott om material kvar men ändå behöva bytas på grund av kraftig korrosion.
Hur ser normalt slitage ut?
En frisk bromsskiva behöver inte se helt ny ut.
Lite ytrost efter en regnig natt är normalt och brukar försvinna efter några inbromsningar. En mindre kant längst ut på skivan kan också bildas när friktionsytan gradvis slits.
Det blir mer intressant när slitaget är ojämnt.
|
Tecken
|
Vad det kan betyda
|
|
Jämn, blank friktionsyta
|
Normalt slitage
|
|
Liten slitkant
|
Vanligt när skivan har gått en tid
|
|
Djupa spår
|
Kraftigt slitage eller problem med belägg
|
|
Rostfläckar som inte försvinner
|
Skivan används inte jämnt eller har korroderat
|
|
En sida av skivan slits mer
|
Bromsok, glidpinnar eller kolv bör kontrolleras
|
|
Blåaktig missfärgning
|
Skivan kan ha blivit överhettad
|
Det är alltså inte en enda detalj som avgör om skivan är slut. Yta, tjocklek och hur bromsen fungerar måste bedömas tillsammans.
När är skillnaden mellan höger och vänster sida ett varningstecken?
Att framskivorna är mer slitna än bakskivorna kan vara helt normalt.
Att vänster broms på samma axel ser helt annorlunda ut än höger är däremot mer misstänkt.
Ojämnt slitage kan bero på att ett bromsok inte rör sig fritt, att glidpinnarna kärvar eller att kolven inte arbetar korrekt. Det kan göra att bromsbelägget ligger mot skivan hela tiden eller tvärtom inte pressas mot skivan ordentligt.
Vanliga symptom är att bilen drar åt ena sidan vid bromsning, att ett hjul blir märkbart varmare än de andra eller att bromsbeläggen på samma axel har väldigt olika tjocklek.
Då räcker det inte att bara montera nya skivor. Orsaken till det ojämna slitaget måste hittas först.

Foto: TRODO
Måste bromsskivor fram och bak bytas samtidigt?
Nej.
Fram- och bakaxeln behöver inte få nya bromsskivor samtidigt om skivornas skick skiljer sig.
Däremot ska skivorna normalt bytas parvis på samma axel. HELLA anger uttryckligen att bromsskivor ska bytas parvis och att skivans minsta tillåtna tjocklek, ofta märkt MIN TH, ska kontrolleras mot tillverkarens specifikation.
Om de främre skivorna har nått sin slitgräns men de bakre fortfarande har en jämn yta och tillräcklig tjocklek finns det alltså ingen anledning att byta alla fyra bara för symmetrins skull.
När det väl är dags att jämföra bromsskivor fram och bak hos Trodo är det därför viktigt att välja rätt axel och kontrollera skivans diameter, tjocklek, typ och övriga fordonsspecifika uppgifter. TRODO katalog skiljer också mellan fram- och bakaxel för de olika produkterna.
Hur vet man om bromsskivan är för tunn?
Bromsskivor har en definierad minsta tjocklek.
Den anges av tillverkaren och är ofta stämplad på skivans ytterkant eller navdel som MIN TH. När den uppmätta tjockleken når eller understiger detta värde ska skivan bytas.
Det finns därför inget universellt mått som säger att exempelvis “alla bromsskivor ska bytas vid 20 mm”.
Olika skivor har olika dimensioner och slitgränser.
För en korrekt kontroll bör tjockleken mätas på flera punkter över friktionsytan med ett lämpligt mätverktyg och jämföras med skivans specifikation.
Kan nya bromsbelägg monteras på gamla skivor?
Ja, ibland.
Om skivorna fortfarande ligger över sin minsta tjocklek, har en jämn friktionsyta och saknar allvarliga skador kan de i vissa fall användas tillsammans med nya belägg.
Men om skivan är kraftigt räfflad, korroderad eller nära sin slitgräns är det ofta mer rimligt att byta skivor och belägg samtidigt.
HELLA anger också att nya belägg endast bör monteras om bromsskivan fortfarande ligger över sin specificerade minsta tjocklek.
Det är därför bättre att bedöma skivans faktiska skick än att utgå från en fast regel om att skivor alltid måste bytas vid varje beläggbyte.
Körsättet påverkar vilken axel som slits snabbast
Två identiska bilar kan få helt olika bromsslitage.
Mycket stadskörning med upprepade inbromsningar ökar ofta det mekaniska slitaget. Motorvägskörning kan ge betydligt färre bromsningar, men längre stillestånd och lätt användning kan i stället göra korrosion mer betydelsefull.
Tung last, släp och kuperade vägar ökar värmebelastningen. På hybrider och elbilar kan regenereringen minska arbetet för friktionsbromsarna, vilket i sin tur kan göra rost till en större faktor än själva slitaget.
Därför är körsträckan ensam ett ganska dåligt mått på bromsskivornas återstående livslängd.
När bör bromsarna kontrolleras?
Bromssystemet bör undersökas när något förändras i hur bilen bromsar.
Vibrationer i ratten eller pedalen, skrapande ljud, bilen som drar åt ena sidan eller ett hjul som blir onormalt varmt är tydliga skäl att kontrollera bromsarna.
Detsamma gäller skivor med djupa spår, kraftig korrosion eller en tydligt ojämn arbetsyta.
Det viktiga är att skilja mellan normalt olika slitage fram och bak och onormalt olika slitage på samma axel.
Fram- och bakbromsarna behöver inte se likadana ut eller bytas samtidigt. Däremot ska bromsarna på höger och vänster sida av samma axel arbeta så jämnt som möjligt.
Det är därför den bästa frågan inte är vilken axel som “ska” slitas först.
Den bättre frågan är: slits bromsarna på ett sätt som stämmer med hur systemet är konstruerat och hur bilen används, eller finns det något som gör att en skiva arbetar annorlunda än den borde?