På fyra år har Tidöpartierna pressat tillbaka skjutningarna, stramat åt migrationen, bekämpat inflationen och stärkt hushållens ekonomi. Mot detta står en opposition som inte ens kan enas om vilka partier som ska ingå i regeringen. Sverige behöver arbetsro och fortsatt kursändring, inte fyra nya år av socialdemokratiskt kaos.
Det krävs inte längre någon högerdebattör för att beskriva oppositionens regeringsalternativ som kaotiskt. Vänsterpartiet använder självt ordet.
Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist säger att hon hellre ser ett extra val än släpper fram en regering där Vänsterpartiet ingår. Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson svarar att hennes parti hellre går till extra val än accepterar att stå utanför regeringen.
Samtidigt försöker Magdalena Andersson övertyga svenska folket om att hon representerar stabilitet.
Ekvationen går inte ihop.
Socialdemokraterna vill ta makten med stöd av partier som inte bara har olika uppfattningar om skatter, företagande, migration, energi och kriminalpolitik. De kan inte ens komma överens om förutsättningarna för att bilda regering. Centerpartiet vägrar acceptera Vänsterpartiet som regeringsparti. Vänsterpartiet vägrar acceptera en regering där partiet inte ingår. Miljöpartiet kräver en radikal omläggning av klimat- och migrationspolitiken.
I mitten står Magdalena Andersson och vägrar berätta för väljarna vilken regering hon egentligen söker mandat för. Det är inte ett regeringsunderlag. Det är en pågående regeringskris redan före valdagen.
Kontrasten mot Tidösamarbetet är tydlig. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har haft motsättningar. Det har alla samarbeten. Men partierna har under fyra år kunnat förhandla, fatta beslut och genomföra en gemensam politik. Sverige har fått en riktning efter många år av ryckighet, symbolpolitik och socialdemokratiskt beroende av motstridiga stödpartier.
Resultaten går att mäta.
År 2022 drabbades Sverige av 390 skjutningar med 62 dödsoffer. Under 2025 hade antalet skjutningar fallit till 147. Det motsvarar en minskning med omkring 63 procent. Polisen pekar bland annat på effektivare arbetsmetoder, bättre underrättelsearbete och en större förmåga att förhindra våld innan det inträffar. Samtidigt har regeringen och Sverigedemokraterna gett rättsväsendet fler verktyg, skärpt straffen, infört säkerhetszoner och gjort det lättare att använda kamerabevakning och hemliga tvångsmedel.
Ingen seriös människa hävdar att gängkriminaliteten är besegrad. Sprängningarna har periodvis ökat och de kriminella nätverken fortsätter att rekrytera barn. Men utvecklingen visar att det går att vända våldet när staten slutar behandla grova brottslingar som offer och i stället försvarar de verkliga offren.
Också migrationspolitiken har lagts om. Under 2025 tog Sverige emot det lägsta antalet asylansökningar sedan 1985. Antalet minskade med omkring 30 procent på ett år. Kraven för medborgarskap och uppehållstillstånd har skärpts, återvändandearbetet har förstärkts och Sverige har lämnat den extrema migrationspolitik som under lång tid gjorde vårt land till ett undantag i Europa.
Det är en avgörande förändring. Ett land som inte kontrollerar vilka som får stanna kan inte heller upprätthålla tryggheten, integrationen eller tilliten. Sverige har redan tagit emot fler människor än samhället klarat att integrera. Att återgå till en politik där Miljöpartiet och Vänsterpartiet får inflytande över migrationen vore att upprepa samma misstag som skapade dagens utanförskap.
Även hushållsekonomin har börjat återhämta sig efter inflationskrisen. Inflationen har pressats tillbaka och låg enligt SCB preliminära uppgifter på 0,7 procent i augusti 2026 mätt med KPIF. Regeringen har samtidigt sänkt skatten på arbete och pensioner, sänkt elskatten, reducerat förskoleavgifterna och halverat matmomsen.
För en arbetande tvåbarnsfamilj beräknade SVT att 2026 års reformer kunde innebära drygt 2 000 kronor mer i månaden. Regeringens egen beräkning visar att en familj med en polis och en sjuksköterska får mer än 3 500 kronor lägre skatt och avgifter per månad jämfört med 2022.
Det är pengar som märks för människor som handlar mat, betalar elräkningar, lämnar barnen på förskolan och behöver bilen för att ta sig till arbetet.
Tidöpartierna har också sänkt reduktionsplikten. När den tidigare nivån gällde skulle dieselns utsläpp reduceras med 30,5 procent genom inblandning av dyrare biodrivmedel. Från 2024 sänktes nivån till 6 procent, vilket bidrog till lägre priser vid pump.
Mot detta står partier som vill driva fram en betydligt dyrare klimatpolitik. En socialdemokratisk regering beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet innebär en uppenbar risk för högre drivmedelskostnader, höjda skatter och nya pålagor på bilen. Det kommer inte främst att drabba människor i Stockholms innerstad. Det drabbar undersköterskan som arbetar natt, industriarbetaren som pendlar och barnfamiljen på landsbygden.
På samma sätt är det missvisande att lova billigare mat samtidigt som man planerar politik som höjer kostnaderna för drivmedel, transporter, jordbruk och företagande. Matpriser bestäms inte genom slagord. De påverkas av hela den kostnadskedja som tar maten från åkern till butikshyllan. Dyrare diesel, högre energiskatter och ökade företagskostnader riskerar till slut att hamna på kundens kvitto.
Valet handlar därför inte bara om fyra partier mot fyra andra. Det handlar om två helt olika sätt att styra Sverige.
På den ena sidan finns fyra partier som efter en mandatperiod kan visa upp en gemensam budget, genomförda reformer och en överenskommen regeringsmodell. De är beredda att fortsätta tillsammans och ta ansvar för Sverige.
På den andra sidan finns Magdalena Andersson och ett regeringsunderlag där partierna hotar varandra med extra val. Centerpartiet säger nej till Vänsterpartiet. Vänsterpartiet säger nej till en regering utan Vänsterpartiet. Miljöpartiet kräver en politisk kursändring och Socialdemokraterna vägrar lämna besked.
Sverige prövade under den förra mandatperioden vad ett sådant underlag leder till. Stefan Löfven föll i en misstroendeomröstning. Magdalena Andersson valdes till statsminister och avgick några timmar senare. Budgetar föll och stödpartier drog åt helt motsatta håll.
Landet har inte råd med en repris.
Tidöpartierna har inte löst alla Sveriges problem. Men de har visat att problemen går att angripa. Skjutningarna har minskat kraftigt. Asylinvandringen har pressats till den lägsta nivån på 40 år. Inflationen har fallit. Barnfamiljer, löntagare och pensionärer har fått skattelättnader. Bensin och diesel har blivit billigare än under den förra regeringens sista år.
Nu står valet mellan att fullfölja kursändringen och att lämna över Sverige till fyra partier som inte ens kan enas om hur de ska ta makten.
Sverige behöver inte fler experiment, fler låsningar eller fler migrationspolitiska återfall. Vi behöver en regering som vet vad den vill och som kan hålla ihop under hela mandatperioden.
Stoppa det socialdemokratiska kaoset. Låt Tidöpartierna fortsätta återupprätta tryggheten, ekonomin och kontrollen över Sverige.
