Annons

Vinromantik i Norrtälje!

Uppdaterad 2025-08-20, Publicerad 2024-01-30 – av Redaktionen
5 min läsning
Annons

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Som icke Norrtälje-bo finns många skäl till att känna avund när man kommer hit. Vinter som sommar. Norrtälje är inte bara en härlig blandning av den gamla staden och ny modern arkitektur, utan utbudet av restauranger av hög kvalité och finess höjer stadens värde än mer. I mitt tycke. Jag menar, bara utmed Hamnpromenaden ligger tre restauranger av det slaget. Förstklassigt läge, fina lokaler och intressanta menyer. Det är fler än i hela Åkersberga. Som råkar vara min hemort. Det är till en av dessa restauranger jag är på väg.

Bild på Jonas Spångberg.

Till Wine & Dine. Jag ska träffa Tobias, som äger och driver stället. Det har nämligen visat sig att vi delar en passion -vin. Vad är det som gör vin så intressant då? Vad gör att en vinintresserad kontaktar en annan? Jo, det finns en romantik kring vin oöverträffad av någon annan jordbruksprodukt på jorden. Att tillverka vin, med alla sina komplexa dofter och smaker, är lika mycket en konst som vetenskap. Det krävs kunskap och höga insatser att förvandla druvor till vin. Till exempel, regn precis innan skörd sväller druvorna och bidrar till mindre kraft i smaken. Utspädda, kan man säga. Lång växtsäsong tillåter rikliga och komplexa smaker att utvecklas. Sluttningen eller marken där druvorna växer, och dräneringen av den, antalet soltimmar druvorna utsätts för, påverkar smaken och kvalitén av druvorna. För att inte tala om hur man behandlar druvorna efter att man plockat dem! Och hur man plockar dem.

Vidare så är vin är en avspegling av en specifik plats från en viss tid med sina unika förutsättningar, tillverkat av människor med passion och generationers förfinad kunskap. Vin är ett levande väsen som ändrar personlighet med tiden. Inte nödvändigtvis till det bättre, det är en smaksak, men det förändras. Tänk bara, vin tillverkat för hundra år sedan är fullt drickbart idag, och ger en koppling till en svunnen tid och de människorna som odlade och plockade druvorna innan de sedan tillverkade vinet. Spännande!

Annons
Flygfyren

Men detta gäller långt ifrån alla de viner som erbjuds på Systembolagets hyllor. Tyvärr. Men på Wine & Dine erbjuds de. Utanför lokalen tar Tobias emot mig i minusgrader och snålblåst. Dessvärre slår dörren igen bakom honom och låser oss ute. Vi öppnar inte förens klockan tre, förklarar Tobias och tar fram mobilen för att ringa personalen där inne. På hyllor i värmen innanför de höga fönstren står hundratals vinflaskor i parad. Vi blir snart insläppta och finner plats i ett par sköna fåtöljer i en luftig och ljus lokal som med sin inredning känns varm och välkomnande. Glatt berättar Tobias om sin passion till mat och dryck, kärleken till Italien, och hur detta ligger till grund för beslutet att öppna en vinbar här i Norrtälje. Modigt, tycker jag, som vet att Stockholm genomgått en vinbars-boom de senaste åren och erbjuder en mängd bra ställen. Åker man då inte dit om man vill gå ut? Det kanske man gör, säger Tobias, men det finns fortfarande många som stannar i Norrtälje och det är här jag vill vara verksam.


Bild på Wine & Dine längst hamnpromenaden medan det snöar. 

Menyn på Wine & Dine erbjuder få större rätter, fokus ligger på mindre assietter som man med fördel kan ta in några utav och dela inom sällskapet. Och prova vin till. Vinlistan på Wine & Dine är ihopsatt med fokus på mindre producenter där kvalité och hantverk är tydligt. Vinlistan är spännande läsning för en vin-nörd, och här finns såklart viner från de kända distrikten i de stora vinländerna men även från små och inte så kända, men ack så bra. Som Alto Adige i nordligaste Italien, hemvist för otroligt goda vita viner. Här finns även vin från länder som Ungern och Portugal, där båda levererar fantastiska viner till bra pris. Såklart erbjuds även vin på glas, vilka ändras med jämna mellanrum för att erbjuda den nyfikne möjligheten att prova sig igenom utbudet och upptäcka vin och hur fantastiskt gott det kan vara.


Bild på Wine & Dines vinmeny där det står "in vino veritas" vilket betyder "i vinet finns sanningen.

Prova till exempel en spännande Chianti Classico ihop med en burrata med sardeller. Eller varför inte prova den vita druvan Kerner som är populär i Syd Tyrolen och Tyskland, som det tyvärr bara finns två viner av på Systembolaget. Timmen jag och Tobias har att ses på är snart förbi, uppslukad av vinsnack och vinanekdoter. Vi skiljs åt med överenskommelsen att slå våra intressen ihop och göra något tillsammans i vinets tecken. Jag går mot bilen mer avundsjuk på Norrtälje-borna nu än innan. Tänk, en fantastisk vinbar mitt i stan, skapad av passionen och kärleken till mat och dryck. Men att sälja in det hemma som ett skäl att flytta till Norrtälje inser jag kommer bli svårt. Men jag ska bidra till förkunnandet av vin på mitt sätt. Med vintips och lättsmält fakta kring vad som får visst vin att vara just det vinet. Många tips framöver kommer att komma från Systembolagets beställningssortiment, från bra producenter som gör vin i mindre skala av hög kvalité. För hittar du en producent av kvalitativa viner så är även deras enklare viner av hög kvalité.

Prisvärda hantverk som hyllorna i butikerna inte stoltserar med. Så om du inte redan gjort det, skapa ett konto på Systembolagets hemsida. Först ut är ett fantastiskt vitt vin från topproducenten Cantina Terlan i Alto Adige i nordöstra Italien, gjort på druvan Sauvignon Blanc. Druvorna är odlade på uppemot 600 meters höjd, vilket ger varma dagar och kyligare nätter som bidrar till en finfin syra i vinet. Men skräms inte av den, syra är en bra egenskap när det kommer till livslängd av vin, och är den avstämd med smaken så får man ett fräscht och mycket smakrikt vin. Som detta. Finns på hyllorna på vissa Systembola gsbutiker. Winkl Sauvignong Blanc, 2022. Pris 199kr, art.nr. 2799.

Nästa vin är ett rött vin från lite längre söder ut i Italien, nämligen Abruzzerna. Producenten heter Umani Ronchi och är även de en riktigt bra producent med viner i flera prisnivåer. Det här vinet är en blandning av druvorna montepulciano och cabernet sauvignon, där monteplciano är en populär druva utmed den italienska östkusten där producenten håller till. Vinet bjuder på fin körsbärsfrukt, viol och örter. Det är sällsynt med den här sortens kvalité under hundralappen! Finns på fasta sortimentet. Bianchi Montepulciano d’Abruzzo, 2022. Pris 91kr, art.nr. 7126.

Annons
Laddar bokningsbara aktiviteter…

Norrtälje kommun bedömer att bostadsbristen är över

Uppdaterad Igår kl 15:06, Publicerad Igår 11:24 – av Tobbe Rydsheim
maria-ziegler-jJnZg7vBfMs-unsplash.jpg_900.jpg
Norrtälje kommun bedömer nu att det finns ungefär lika många bostäder som efterfrågas. År 2022 uppgav kommunen att det rådde bostadsbrist. Genrebild: Splash
1 min läsning
Annons

Norrtälje kommun bedömer nu att det finns ungefär lika många bostäder som efterfrågas. År 2022 uppgav kommunen att det rådde bostadsbrist.

Samtidigt har byggandet minskat tydligt. Under den nuvarande mandatperioden har det byggts i genomsnitt 2,6 bostäder per tusen invånare och år. Under den förra mandatperioden var siffran 4,9.

Att bostadsmarknaden beskrivs som balanserad betyder dock inte att alla enkelt kan hitta en bostad. De lediga bostäderna kan vara för dyra, ha fel storlek eller ligga på en plats där få vill bo.

Annons

Norrtälje är en av fyra kommuner i Stockholms län som uppger att bostadsmarknaden är i balans, enligt en sammanställning från Newsworthy och Dagens Samhälle.

Annons

Gary Moore-veteran gästar Northbay Rovers i Norrtälje

Publicerad Igår 06:30 – av Tobbe Rydsheim
— Det är nog inte förrän man tar honom i hand som man riktigt förstår att han faktiskt kommer hit för att spela med oss, säger Ludwig Björklund. FOTO: FOTO: Eva Pettersson/Luciano J Bilotti
3 min läsning
Annons

Den 31 juli blir det irländsk musik på Kapellet i Norrtälje när Northbay Rovers håller releasekväll för sina nya låtar.

Bandet, som kommer från Norrtälje, spelar traditionell irländsk musik med instrumentala reels, jigs och sånglåtar.

Enligt Ludwig Björklund befinner sig bandet just nu i en kreativ och experimentell period.

Annons
Flygfyren

— Just nu skulle jag säga att vi är i en experimentell fas där vi testar allt. Alla idéer är välkomna, om det så är olika sound i studion, instrumentering, gästartister och sättningar, säger Ludwig Björklund, slagverkare i bandet..

Samtidigt beskriver han Northbay Rovers som en traditionell trio i grunden.

— Vi är i grunden en traditionell trio som försöker spela så stilenligt irländskt som våra svenska fingrar tillåter, men dörren till olika projekt står alltid öppen, säger han.

Releasekvällen får också ett internationellt inslag. Neil Carter, tidigare musiker med Gary Moore och UFO, gästar konserten. Han spelade under flera år med Gary Moore som gitarrist, keyboardist, sångare och medlåtskrivare.

Hur uppstod kontakten med Neil Carter och vad tillför han musikaliskt och för er personligen?

— Vi alla är stora fans av Gary Moores musik och att få hylla vår gamla husgud är stort för oss. Efter att vi släppte vår förra tribute till Gary Moore tog vi kontakt med Neil, då han själv spelade med Gary under många år, säger Björklund.

Sedan dess har kontakten fortsatt. Neil Carter medverkar även på bandets nya version av Thunder Rising, som släpps i samband med konserten. På låten bidrar han med sång och flöjt.

Annons

— Det är nog inte förrän man tar honom i hand som man riktigt förstår att han faktiskt kommer hit för att spela med oss, säger Ludwig Björklund.

För Northbay Rovers blir spelningen på Kapellet därför mer än en vanlig releasekväll.

— Spelningen på Kapellet ser vi mycket fram emot. Dels är vi väldigt stolta över låtarna som ska släppas, men också för att vi har en så otrolig gäst som tar sig hela vägen till Roslagen för att förgylla kvällen. Då måste man ju slå till stort, fortsätter Ludwig .

Under kvällen förstärks bandet även av flera gäster. Jesper Rangemo medverkar på tramporgel, Carl Lovar på tin whistle och Moa Sjölander på sång och tvärflöjt.

Ludwig Björklund beskriver den irländska musiktraditionen som både svängig och melankolisk.

— Det går inte att undgå att den irländska musiken bjuder upp till god stämning, dans och några öl. Samtidigt har den en otroligt skör, vacker och melankolisk anda. Vi försöker vårt bästa med att bevara alla dessa sidor, så kvällen på Kapellet kommer att ha något för alla, säger han.

Northbay Rovers består av Martin Björklund på fiol, mandolin och sång, Ludwig Björklund på bodhrán, skedar och bouzouki samt Jens Engelbrecht på gitarr och tenorbanjo.

Annons

Fakta: Northbay Rovers på KapelletDatum: 31 juli.

Läs mer

Tid: 19.00–23.30.

Plats: Kapellet, Norrtälje.

Pris: 120–140 kronor.

Privatisera inte sjukhuset

Publicerad 2026-07-26 – av Sverker Nyman
3 min läsning
Annons

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vårdens privatisering (monetarisering, säger många) är en valfråga. Ska landet ha privata, vinsthungriga aktörer i vården? I så fall hur? Ska Sverige skicka skattepengar till internationella koncerner? Ska vi avhända oss beslutanderätt till bolagsstyrelser, som kanske finns i Dubai eller i Australien? Naturligtvis ska vi inte det. 

Men i högerkretsar lever tankegångarna kvar. I samband med valet 2022 lanserade högerns tankesmedja Timbro förslaget att privatisera Södersjukhuset och man tog fram en lista på andra tänkbara privatiseringssjukhus landet runt. Moderaterna hakade på.

Det blev inget av den gången, men tankarna är långtifrån glömda. Som argument framförs ofta privatiseringen av St Görans Sjukhus, som Moderaterna anser vara synnerligen lyckad.

Annons

Men är den det? Högern brukar använda resultaträkningar (dvs vinst) som mått på verksamheters effektivitet. Capio St Göran gjorde det räkenskapsår som slutade sista juni 2025 en förlust på 80 miljoner. Bolaget fick för den verksamhetsperiod som nu inleds ett påslag på 2,5 % extra, utöver det påslag som följer index. Som av en händelse uppgår det extra påslaget till 80 miljoner kronor.  Räddad av skattebetalarna - hur var det med effektiviteten?

St Görans sjukhus ägs av Ramsay Santé med säte i Paris. Huvudägare är den australiska vårdkoncernen Ramsay. Minoritetsägare är ett franskt försäkringsbolag. Några storartade utdelningar till ägarna har vad jag kan utläsa inte skett. Verksamheten har inte gett några storartade överskott - hur var det med effektiviteten?

Även tankar på privatisering av Norrtälje Sjukhus poppar upp med jämna mellanrum. Det ligger i norrtäljebornas intresse att få veta vad de politiska partierna tycker. Det vore bra om frågan kunde avföras från dagordningen en gång för alla. Det är ett fullt rimligt krav att invånarna i Norrtälje i god tid före valet ska få besked av partierna hur de ställer sig. Norrtälje Sjukhus har en fundamental roll i norrtäljebornas liv och det ska inte bli några kuppartade överraskningar ifall olyckan är framme och högern återtar makten i regionen. Det är ett demokratiskt krav till Moderater, Sverigedemokrater och Kristdemokrater att åsikter och avsikter redovisas.

Det finns många argument mot privatisering av sjukhus förutom att vinster försvinner ur landet. Lönsamhetskrav kan krocka med läkaretiken, och då brukar pengarna vinna. Konkurrerande vårdhuvudmän leder till förlorade samordningseffekter. På sikt hotas likabehandlingen i vården och vinstjakten kan leda till nya vägar för rika personer att köpa sig förtur. Vårdbolag ser till att åta sig lönsamma verksamheter, medan medicinskt krävande multisjuka skuffas över på den offentliga vården. Upphandling, uppföljning och kontroll av vårdgivarnas verksamhet skapar en omfattande byråkrati. Tvister ger advokatbyråer en gyllene marknad som i slutändan bekostas av skattebetalarna.

Marknadiseringen av vården har redan gått för långt, och nu är det dags att sätta stopp.

Annons

ATG-ombudsromantik i 4K-eran

Publicerad 2026-07-25 – av Tobbe Rydsheim
5 min läsning
Annons
Flygfyren

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag har i tidigare krönikor gjort nedslag i det man skulle kunna kalla Det gamla Sverige.

Den här veckan river vi av plåstret och går all in i en av dess viktigaste beståndsdelar: kioskerna, gatuköken och tobaksaffärerna. Dessa små, flottiga småstadstempel som måste bevaras innan de kontinentala, sexiga koncepten äter upp det gråsossiga folkhemmet med hull och hår.
För vad händer med ett samhälle när alla dess märkliga små mellanrum försvinner?

En gång i tiden var gatuköken och kioskerna något annat än de vi ser ploppa upp i dag.
Man skulle kunna kalla dem sunkiga, men på det där trygga och trevliga sättet.

Annons

Med menyer blekta av tidens tand och med bilder på mat som aldrig motsvarade den faktiska produkten. En drickakyl, som utöver att kyla dryck, hade som uppgift att sprida ett ambient surr i rummet. Plaststolar som i många fall visade sig vara en fullgod biotop för oidentifierade arter mossa. En doft av frityrolja, grillkrydda, ljummet kaffe, hallongrottor och gammal hederlig kundkontakt till tonerna av klirrande mynt och prasslande sedlar.

I dag har mycket blivit fräschare, blankare och mer genomtänkt. Kiosker, pizzerior och gatukök har anpassat sig till samtiden med stora skärmar på väggarna som visar upp flashiga produkter och salladsblad duschade i morgondagg. Någon art director i Stockholm gjorde sig troligen förmögen på kuppen.

Mat ska givetvis vara bra, och det gör mig inget att träda in i en lokal som städas mer frekvent än då och då. Ingen kan begära att varje korvmoj ska se ut som ett tidsdokument från 1994 bara för att jag råkar bli sentimental av blinkande lysrör, pulvermos och särskrivna gatupratare som lockar med ”mjuk glass”.

Men ändå. Jag kan inte vara ensam om att dras till denna estetik.

Jag saknar Fyrkanten i Grind, eller Grinntjorren som den i folkmun kallades. Där fanns allt. Mat. Godis. Serietidningar. Vuxentidningar. Tobak.

Det var dit som man senare i övre tonåren gick för att äta sina första bakisburgare, med gårdagens ungdomssynder bubblande i kroppen. Omtöcknade och dimmiga i en samordnad vallfärd mot en flottig puck som skulle återställa balansen i universum medan snöflingorna singlade ner utanför fönstret. Eller var det kanske under försommaren, då maskrosorna växte sig starka ur asfaltens sprickor.

Ibland var det färdiglagad fryskebab med pommes och vitlökssås som gällde, i samklang med att tv:n i hörnet rullade travet, eller något annat skit man inte ägnade en tanke åt. Typ text-tv. Det bara fanns där i bakgrunden, som ett analogt brus från en vuxenvärld man ännu inte riktigt tillhörde.

Annons

Jag måste nog även börja kalla mig text-tv-romantiker, trots att jag egentligen aldrig har haft någon större behållning av, eller ens någon konkret relation till, text-tv.

Det klassiska gatuköket var aldrig designat för att vara autentiskt. Det bara råkade bli på det viset.

På sådana ställen ska personalen inte vara snygga, hippa IPA-snubbar med sotarmössa, välvårdad mustasch, uppkavlade ärmar på sin dyra designer-t-shirt med båtringning och själlöst tatuerade i sjöfarar-motiv som ser ut att ingå i franchisepaketet.

Nej, på ett riktigt gatukök ska det stå alldagliga människor. Folk utan planerad frisyr och med t-shirten instoppad innan för byxorna. Folk med egenheter och fritidsintressen som aldrig skulle överleva en trendspaning. De som äter sill till vardags och aldrig har ägt merch från något indierockband. Någon som kanske samlar på något märkligt. Någon som tittade på Hockeykväll på TV4 en söndag i februari 1996.

Samma sak gäller i de gamla kioskerna och tobaksaffärerna. De som luktade blandade tuggummi, klistermärken och Stryktipset.

Jag är ATG-ombudsromantiker. Inte för att jag någonsin har spelat. Jag kan knappt skilja en V75-rad från ett kvitto. Men just sådana kiosker var ofta just ATG-ombud, samtidigt som de erbjöd all möjlig vardagsservice. Ibland fungerade de kanske mest som tillfälliga väntrum medan novemberskuren drog förbi och smattrade mot taket på den parkerade Volvon utanför.

Solbacka Livs var ett legendariskt ställe. Och pizzerian intill ska vi inte ens börja tala om. Där såldes ”Balon-pizza”. Ett namn som lät som en exotisk specialitet från en okänd region, men som senare visade sig vara en felskrivning av bacon.

I dag ska allt vara i 4K. Logotyper ska sitta rätt. Lokaler ska ha industrilampor, svarta detaljer och något grönt som ser levande ut men kanske är plast. Man ska kunna ta en bild på maten utan att skämmas. Allt ska gå att recensera, dela och lajkas.

Jag dagdrömmer mer om en VHS-filtrerad värld där ställen som man som minderårig kan köpa snus på fortfarande existerar. En värld med många klistermärken på drickakylar. En värld där Gula Tidningen fortfarande är en grej.

Kanske borde de få överlevande platserna K-märkas.

Det ska erkännas att jag inte förespråkar dem som eventuella turistmål. Jag vill nog inte ens visa upp nämnda delar av "Det gamla Sverige" för besökande turister.

Men dessa vattenhål måste stå till förfogande för oss sentimentalt lagda infödingar. En plats där man kan äta något flottigt, höra travet surra i bakgrunden och känna att världen fortfarande har några skavanker kvar medan man vrider sig i hjärtesorg eller bakfylleångest.

Det finns kanske två, tre ställen av den här kalibern kvar i Norrtälje. De som vet, de vet. Och vi får helt enkelt passa på att njuta av detta kulturarv innan allt som återstår är ännu en lokal med svart meny, industrilampor och en designer-hamburgare som heter något på engelska.

Ett samhälle står pall när stora byggnader rivs.
Men dess själ riskerar att förgås om de små mellanrummen försvinner.

Annons
Flygfyren