Annons

Öppet exponerade likdelar i Kvisthamrabacken

Halloween i Roslagen

Publicerad Idag 13:57 – av Tobbe Rydsheim
Stora mängder skelettdelar ska ha legat öppet exponerade bland jordmassorna i backen under ett par dagar.
2 min läsning
Annons
Flygfyren

Hösten 2005 började mänskliga ben dyka upp i jordmassor vid Kvisthamrabacken i Norrtälje. Massorna kom från markarbeten intill Norrtälje kyrka, där människor hade begravts under flera hundra år.

Vid Norrtälje kyrka pågick arbetet med den nya Mariagården. Under arbetet hade flera skelett redan hittats på själva kyrktomten.

När jordmassor senare kördes till Kvisthamrabacken upptäcktes även där mänskliga ben. Fynden väckte kritik, och en antikvarie vid Länsstyrelsen beskrev hanteringen som oetisk.

Annons
Flygfyren

Enligt nya uppgifter till Allt om Norrtälje från ett förstahandsvittne ska omfattningen dessutom ha varit betydligt större än vad som framgick av den samtida rapporteringen.

- Stora mängder skelettdelar låg öppet exponerade bland jordmassorna i backen under ett par dagar, berättar hen.

Därefter ska benen ha försvunnit ur sikte.

- Jag vet inte om de samlades in eller om de täcktes när ytterligare jordmassor lades på platsen.

Församlingen uppgav vid tiden att man inte hade känt till gravar i just den del av marken som schaktades. Kyrkogården runt Norrtälje kyrka hade dock använts under flera hundra år. År 1831 utvidgades kyrkogården dessutom med omkring 500 kvadratmeter åt norr.

I den lokala debatten förekom även uppgifter om att särskilt marginaliserade människor skulle ha begravts i området.

Just norrsidan av äldre svenska kyrkogårdar hade historiskt ofta lägre status. De mest eftertraktade gravplatserna låg närmare kyrkan och på södra sidan, medan bland annat självspillingar och avrättade personer under vissa perioder kunde hänvisas till den norra delen. Kyrkogårdar kunde på så sätt spegla samhällets sociala hierarki även efter döden.

Annons

Det betyder inte att de ben som hamnade i Kvisthamrabacken kan kopplas till brottslingar eller andra utstötta grupper. Men det ger en historisk bakgrund till den debatt som uppstod kring fynden och frågan om vilka som egentligen hade begravts i området.

Exakt hur många människor kvarlevorna kom från är fortfarande oklart. Samtida medier rapporterade vid ett tillfälle om skelettdelar motsvarande ungefär en halv människa, men ben hade hittats både vid kyrkan och bland de bortforslade massorna. Den nya vittnesuppgiften pekar på att betydligt fler ben kan ha varit synliga vid Kvisthamrabacken än vad som då rapporterades.

- Att det rörde sig om mänskliga ben råder det ingen tvekan om, avslutar vittnet.

 

Annons

Borgmästaren halshöggs – sedan började spökhistorien

Halloween i Roslagen

Publicerad 2026-10-23 – av Tobbe Rydsheim
Nils Pedersson Humbla var borgmästare i Norrtälje och dog 1634.
1 min läsning
Annons

Norrtäljes borgmästare Nils Pedersson Humbla avrättades 1634 efter en dödlig misshandel. I den lokala berättartraditionen fick han sedan aldrig ro – utan började vandra huvudlös genom staden.

Nils Pedersson Humbla var ingen påhittad spökfigur. Han var borgmästare i Norrtälje och dog 1634.

Bakgrunden till hans död var brutal. Enligt lokalhistoriskt material misshandlade Humbla en gravid mjölnarhustru efter en konflikt. Både kvinnan och barnet ska ha avlidit efter misshandeln.

Annons

Humbla dömdes till döden och domen stod fast efter prövning i Svea hovrätt. I november 1634 avrättades han genom halshuggning på torget i Norrtälje.

Sedan tar sägnen vid.

I den lokala berättartraditionen sägs den avrättade borgmästaren senare ha visat sig som en huvudlös vålnad i staden. Berättelserna har särskilt knutits till området kring det gamla gevärsfaktoriet.

Hur gammal själva spökhistorien är går inte att slå fast utifrån det källmaterial som finns tillgängligt. Det går därför heller inte att veta hur snart efter avrättningen berättelserna började spridas. Men personen bakom vålnaden är historisk.

Fyra sekler senare lever hans namn fortfarande kvar.
Inte bara som borgmästare, utan  även som Norrtäljes huvudlösa spöke.

Annons

Annons

Här ska Näcken ha spelat i Bergshamra

Halloween i Roslagen

Publicerad 2026-10-22 – av Tobbe Rydsheim
2 min läsning
Annons

Enligt lokala sägner ska Näcken ha låtit tonerna ljuda över Kvarnforsen vid den gamla kvarnmiljön i Bergshamra.

Kvarngården i Bergshamra är en gammal kvarnmiljö där vattnet under lång tid varit en viktig kraftkälla. Den bevarade vattenkvarnen har anor från 1700-talet. Men forsen har också fått en plats i den lokala folktron.

Enligt traditionen ska Näcken ha spelat vid Kvarnforsen – ett väsen som i svensk folktro framför allt förknippas med sjöar, bäckar och forsande vatten.

Annons

Näcken beskrevs ofta som en närmast övermänskligt skicklig spelman. Hans musik kunde vara så vacker att människor lockades till vattnet, och i många sägner sökte spelmän upp honom för att själva lära sig hans konst.

Men den sortens kunskap hade ofta ett pris. I berättelserna är Näcken sällan någon ofarlig musiklärare, och möten med honom kunde sluta illa.

Exakt hur gammal traditionen om Näcken vid Kvarnforsen är går inte att fastställa utifrån den moderna dokumentationen av platsen. Det är därför inte heller känt vem som först ska ha hört honom spela eller när berättelsen började spridas.

Men sägnen har levt kvar och blivit en del av platsens historia.

Och när vattnet fortfarande brusar genom Kvarnforsen finns åtminstone en gammal folklig förklaring till var musiken kan ha kommit ifrån.

Annons
Flygfyren

Annons

Jägare mötte skogsfrun på Väddö

Halloween i Roslagen

Publicerad 2026-10-21 – av Tobbe Rydsheim
2 min läsning
Annons

Två jägare satt vid en eld på Väddö när en grönklädd kvinna plötsligt steg fram ur mörkret. Framifrån såg hon ut som en människa – men när hon vände sig om upptäckte den vakne jägaren något märkligt.

Berättelsen finns bevarad i Edvin Gustavssons uppteckningar om folksägner och folktro på Väddö, publicerade 1936. Gustavsson hade själv hört många av historierna under sin uppväxt i bygden.

I en av sägnerna befinner sig två män ute på älgjakt. När höstnatten blir kall gör de upp en eld och bestämmer sig för att turas om att sova och hålla vakt.

Annons

Medan den ene sover kommer en grönklädd kvinna fram till elden. Hon ställer sig för att värma sig och betraktar först den sovande jägaren. När hon sedan upptäcker att den andre mannen är vaken vänder hon sig om och springer därifrån.

Det är då jägaren ser vad som skiljer henne från en vanlig människa.

Enligt uppteckningen var kvinnan vacker framifrån men ”hålig som ett baktråg i ryggen”.

Gestalten identifierades som skogsfrun, en figur som har nära motsvarigheter i berättelser om skogsrå på andra håll i nordisk folktro. Just den här historien är däremot tydligt knuten till Väddö och finns bevarad som en sägen som berättades i bygden.

Edvin Gustavsson påpekade själv att han inte kunde garantera att alla berättelser återgetts exakt så som de en gång berättats. Men i berättelserna från det gamla Väddö kunde skogen rymma betydligt mer än granar, älgar och jägare.

Annons

Annons

Djävulen sades härja i ett hus i Roslagen 1729

Halloween i Roslagen

Publicerad 2026-10-20 – av Tobbe Rydsheim
1 min läsning
Annons

År 1729 ska märkliga händelser ha utspelat sig i ett hus i Roslagen. Berättelsen blev så uppmärksammad att den senare trycktes i flera upplagor under mer än hundra år.

Enligt berättelsen utsattes människorna i huset för vad de uppfattade som djävulens härjningar. Till slut kallades en präst dit för att försöka få slut på det som pågick.

En detalj blev särskilt omtalad. Under konfrontationen ska prästen ha krävt att den osynlige motståndaren skulle tala latin. När något latinskt svar inte kom drog han, enligt den senare återgivningen, slutsatsen att det inte kunde vara självaste Beelzebub. I stället ska det ha rört sig om en lägre djävul som helt enkelt inte hade lärt sig språket.

Annons

Händelserna uppges ha ägt rum 1729. En bevarad handskrift från året därpå har titeln En sanferdig relation om en ond andas grasserande uti Rösa båtmanstorp och Huseby sochn. Den är daterad den 30 januari 1730 och förknippas med prästen Ericus Elfstadius.

Historien spreds senare i tryck under den betydligt mer dramatiska titeln Kort berättelse om Satans grufveliga grasserande uti en mans hus, belägit i Roslagen. Flera upplagor gavs ut under 1700- och 1800-talen.

Om något övernaturligt faktiskt inträffade går förstås inte att veta. Men själva berättelsen är verklig.

Nästan 300 år senare finns den fortfarande bevarad.

Annons