Två jägare satt vid en eld på Väddö när en grönklädd kvinna plötsligt steg fram ur mörkret. Framifrån såg hon ut som en människa – men när hon vände sig om upptäckte den vakne jägaren något märkligt.
Berättelsen finns bevarad i Edvin Gustavssons uppteckningar om folksägner och folktro på Väddö, publicerade 1936. Gustavsson hade själv hört många av historierna under sin uppväxt i bygden.
I en av sägnerna befinner sig två män ute på älgjakt. När höstnatten blir kall gör de upp en eld och bestämmer sig för att turas om att sova och hålla vakt.
Medan den ene sover kommer en grönklädd kvinna fram till elden. Hon ställer sig för att värma sig och betraktar först den sovande jägaren. När hon sedan upptäcker att den andre mannen är vaken vänder hon sig om och springer därifrån.
Det är då jägaren ser vad som skiljer henne från en vanlig människa.
Enligt uppteckningen var kvinnan vacker framifrån men ”hålig som ett baktråg i ryggen”.
Gestalten identifierades som skogsfrun, en figur som har nära motsvarigheter i berättelser om skogsrå på andra håll i nordisk folktro. Just den här historien är däremot tydligt knuten till Väddö och finns bevarad som en sägen som berättades i bygden.
Edvin Gustavsson påpekade själv att han inte kunde garantera att alla berättelser återgetts exakt så som de en gång berättats. Men i berättelserna från det gamla Väddö kunde skogen rymma betydligt mer än granar, älgar och jägare.
