Socialdemokraterna talar gärna om feminism. Men när det kommer till en av de viktigaste frågorna för kvinnors trygghet har de valt att säga nej till hårdare straff för den som begår flera våldtäkter.

Det finns få saker som provocerar lika mycket som den så kallade mängdrabatten. Principen är enkel. Den som döms för flera brott samtidigt får inte summan av straffen för varje enskilt brott. I stället ges en rabatt på den samlade påföljden.

Resultatet blir att den som begår flera våldtäkter inte döms som om varje våldtäkt fullt ut hade värderats för sig. Straffet blir kortare än om brotten hade lagts ovanpå varandra.

Annons

Detta har länge varit svårt att förklara för brottsoffer. Hur kan det vara rimligt att den andra, tredje eller fjärde våldtäkten i praktiken värderas lägre än den första?

Sverigedemokraterna och regeringen vill ändra på detta. Den som begår flera allvarliga brott ska också avtjäna betydligt längre straff. Varje offer ska få större genomslag i straffmätningen.

Socialdemokraterna har valt att säga nej.

Det är ett anmärkningsvärt ställningstagande från ett parti som under decennier gjort anspråk på att vara feminismens främsta företrädare. För vad är egentligen feministiskt med att motsätta sig en reform som innebär att serievåldtäktsmän och andra grova återfallsförbrytare får sitta längre bakom lås och bom?

Längre fängelsestraff innebär att farliga gärningsmän hålls borta från gator och torg under längre tid. Färre kvinnor riskerar att utsättas. Fler brott kan förebyggas.

När Socialdemokraterna motsätter sig att avskaffa mängdrabatten innebär det att de föredrar kortare straff än vad Sverigedemokraterna och regeringen vill införa för personer som döms för flera grova brott. Det är en politisk prioritering som partiet måste kunna försvara inför de kvinnor som förväntar sig att samhället sätter deras trygghet främst.

Retoriken om feminism klingar ihåligt när den inte följs av handling. Att tala om kvinnors rättigheter är enkelt. Att rösta för reformer som ger våldtäktsmän längre straff är betydligt svårare för Socialdemokraterna.

Den som menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor borde också mena allvar med att de som begår upprepade våldtäkter ska avtjäna längre straff. Att säga nej till en sådan reform är inte bara ett avståndstagande från en kriminalpolitisk förändring. Det är också ett budskap om hur högt samhället värderar brottsoffrens upprättelse.

På den punkten har Socialdemokraterna valt fel sida.