I rollen som lokalpolitiker har jag rest mycket i kommunen i samråd och diskussion med olika lokala intressenter. Framförallt till Rimbo och Hallsta. Varje gång möts jag och mina politiska kollegor av samma sak - ett uppdämt missnöje!
Det är inte typiskt sätt gnäll. Det är något tyngre. En känsla av att kommunen satsar fel och inte i tillräcklig omfattning i våra andra tätorter. De röststarka företrädarna jag möter säger det rakt ut:
"Vi får inte vad vi behöver.."
Jag tror inte att de ljuger, men jag har inte facit om de har rätt eller fel då kommunen består av fem självständiga förvaltningar som alla gör olika politiska prioriteringar.
Det här är visserligen inga nyheter om man varit involverat i lokalpolitiken ett tag. När jag var ordförande i kultur- och fritidsnämnden tog jag intiativ till att göra en genomlysning av var pengarna gick. Förvaltningen satt i några dagar och räknade på våra satsningar utifrån ett geografiskt raster. Det visade sig att Hallstaviksområdet fick mest pengar per capita. Lännaområdet fick minst. Ändå finns känslan i Hallstavik att man är förfördelad.
Jag utesluter inte det. För budskapen är både samstämmiga, återkommande och för lokalt förankrade att det liksom inte kan avfärdas.
Om dessa röster faktiskt representerar sina bygder – och varför skulle de inte göra det? – då ligger något i tangentens riktning. Ett missnöje av den här tyngden brukar leda någonstans. Kanske leder det dit det redan har varit en gång. 1994 hölls en folkomröstning om att dela Norrtälje kommun, den gången blev det ett nej. Men är det oundvikligt om kommunen inte gör rejäla omtag i sin landsbygdspolitik?
Är det av Gud givet att Rimbo ska tillhöra Norrtälje? Är det en naturlag att Hallstavik ska göra det? Det är det inte. Det är ett politiskt beslut från 1971. Före kommunreformen var Rimbo en egen kommun. Häverö var en egen kommun. Idag tillhör båda orterna dessutom Roslagens västra pastorat. Inte Roslagens östra, såsom Norrtälje, Väddö, Rådmansö, Lyhundra och Länna. Den kyrkliga indelningen har behållit en gränsdragning som den kommunala suddat ut.
Rimbo och Sjuhundraområdet är inte Häveröbygden. Det är viktigt att hålla isär. Rimbo har Stockholm och Arlanda inom pendlingsavstånd. En egen kommun där skulle ha mer likartade förutsättningar som Knivsta hade vid utbrytningen 2003, och Knivsta har sedan dess vuxit kraftigt. Häveröbygden ligger geografiskt närmare Östhammar än Norrtälje stad. Till Forsmark tar det 40 min. Uppsala upplevs närmare än Stockholm. Här är frågan kanske inte bara om man kan stå själv, utan mer om man hör hemma någon annanstans? Som Östhammars kommun?
Det är åtminstone en tanke värd att lufta.
En kommunal folkomröstning är rådgivande, inte ett beslut om utbrytning. Själva beslutet ligger hos regeringen. Men det är just därför verktyget är värdefullt. En folkomröstning skulle inte splittra kommunen. Den skulle synliggöra vad invånarna i de områdena faktiskt tycker. Det kanske visar sig att kritiken från de röststarka intressenterna inte speglar bygdens samlade åsikter. Men det skulle ge de en chans att få korn på ett missnöje som vi i Norrtälje stad under för lång tid har missat.
