Liberalerna och Sverigedemokraterna går nu till val på att kunna sitta i regering tillsammans. I alla fall om Simona Mohamsson får som hon vill. Det är ett tydligt besked till väljarna och ett beslut som markerar en ny fas i svensk politik.
Den bild som nu sprids från pressträffen där Mohamsson och Jimmie Åkesson möts i en kram har snabbt blivit symbolisk. Den säger något viktigt om förändringen i svensk politik. Under många år har Sverigedemokraterna behandlats som ett parti som andra inte ens kunde möta i ett normalt politiskt samtal. Partiets väljare och företrädare har behandlats som några man ska undvika eller rent av förse med nedsättande epitet.
Idag kan vi människor mötas igen. Till och med Simona Mohamsson kan krama en sverigedemokrat.
Reaktionerna låter dock inte vänta på sig. I ett uppmärksammat Facebook-inlägg beskriver en liberal politiker från Stockholm mötet som en “Judaskram” och jämför situationen med Faust som säljer sin själ till djävulen. Jimmie Åkesson är "hinhåle". Tonläget säger mycket om hur starka känslor frågan fortfarande väcker inom delar av Liberalerna.
Men just därför är ögonblicket så betydelsefullt. När människor möts i verkligheten raseras ofta de föreställningar som byggts upp under lång tid. Den politiska demonisering som länge präglat svensk debatt har gjort det lätt att tala om motståndare som något annat än vanliga människor. Den bilden håller sakta på att spricka.
Kramen mellan Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson är i grunden inte dramatisk. Två partiledare möts och visar ömsesidig respekt. Men symboliskt är den stark. Den markerar början på en process där fler liberaler kan komma att upptäcka något ganska enkelt. Sverigedemokrater är inte monster utan politiska motståndare eller samarbetspartners i en demokrati.
Det betyder inte att alla måste tycka lika eller att politiska konflikter försvinner. Tvärtom kommer skillnaderna mellan partier att finnas kvar. Men en fungerande demokrati kräver att politiker kan mötas som människor även när de tycker olika.
När Simona Mohamsson väljer att ta detta steg visar hon politiskt mod. Hon gör det möjligt att ersätta gamla låsningar med ett mer normalt politiskt samtal. Förhoppningsvis kan hennes agerande leda till en mer sansad ton även runtom i landet. Liberalerna har goda möjligheter att återigen långsiktigt förankra sig i det borgerliga lägret.
Med det följer också samarbete med Sverigedemokraterna. Partiet kommer nämligen inte att försvinna. Det är här för att stanna. Kanske kan Mohamssons kram med Åkesson sprida sig även till Norrtälje?
Och kanske är det just där förändringen börjar. I insikten att även de man länge fått höra är djävulen i själva verket är människor. Idag kan du också krama en sverigedemokrat.
