Nu tänker jag svära i kyrkan. Jag tänker skriva om fastighetsskatten.
Men den är ju avskaffad? Inte alls. Den har bara bytt namn och kallas fastighetsavgift men har kvar alla egenskaper som betyder skatt.
Den gamla fastighetsskatten är det ingen som vill ha tillbaka. Däremot är det mycket som talar för att den nuvarande fastighetsavgiften bör reformeras.
Idag består den av 0,75 % av taxeringsvärdet med ett tak på 10 074 kronor. Ingen betalar alltså mer än 10 074 kronor. Det betyder att ett palats i Djursholm har samma beskattning som en tämligen modest villa på Norrtäljes landsbygd, taxerad till drygt 1,3 miljoner.
Är det skatt efter bärkraft? Knappast. Rättvist? Nej.
Ännu värre blir det när man undersöker beskattningen av bostadsrätter, där skatten är 0,3 % av taxeringsvärdet med ett tak på 1 784 kr. Det betyder att en paradvåning på Östermalm betalar lika mycket i skatt som en bostadsrätt med taxeringsvärdet 250 000 i Norrtälje. Rättvist? Nej.
Beskattningen av hyresfastigheter är totalt sett högre än för bostadsrättsföreningar. Det finns dubbelbeskattningseffekter som driver upp hyrorna. De olika boendeformerna borde ha en likvärdig beskattning, vilket är synnerligen viktigt för alla dem som blir utkastade när de ber banken om lån.
Sammantaget gynnar dagens fastighetsavgift de resursstarka och innebär en omfördelning av skattebördan från rika till fattiga. För rika har bostäder blivit ett investeringsobjekt. I Storstockholmsområdet saknar, enligt en undersökning från KTH, nästan var tionde bostadsrätt folkbokförda boende. Det kan ha olika anledningar, men spekulationseffekten finns där.
Ännu större andel av hyresrättsbeståndet står tomma, men av andra anledningar. De är för dyra i förhållande till vanligt folks löner.
Innebär detta ett rationellt utnyttjande av bostadsbeståndet? Givetvis inte.
Varför har fastighetsskatten inte reformerats sedan fastighetsavgiften infördes? Anledningen är förstås att fastighetsskatten i sin tidigare tappning var otymplig, orättvis och därmed mäkta impopulär. Bara små självmordsbenägna partier vågar ta diskussionen. Men det borde vara dags att allvarligt prata om en skatteomläggning med en omfördelning av skattebördan från arbete till ägande. Det förespråkas av många ekonomer och skulle gynna Norrtälje. Man kunde börja med att göra fastighetsskatten lätt progressiv och höja takbeloppet. I motsvarande grad kan skatten på arbete minska. Det borde väl passa in i arbetslinjen, ett begrepp som borgarna snott från Socialdemokratin, men som i början på förra seklet gällde hur stödet till arbetslösa skulle utformas, dvs rusta för arbete hellre än bidrag. Det är socialdemokratisk politik än idag.
Men för att en vettig reform av fastighetsbeskattningen ska ske krävs en ny regering.
