Svensk tandvård har länge varit ett undantag i välfärden. Trots att tänderna är en del av kroppen har vården av dem behandlats annorlunda, med högre kostnader och större ansvar på individen. Resultatet är välkänt. Människor avstår från tandvård av ekonomiska skäl och skillnader i tandhälsa följer tydligt klasslinjer.
Mot denna bakgrund framstår Sverigedemokraterna som ett parti som faktiskt försökt förändra något konkret. Den förstärkning av högkostnadsskyddet för äldre som nu införts innebär att staten tar en betydligt större del av kostnaderna. Det är inte en symbolisk reform utan ett tydligt steg mot att göra tandvården mer lik övrig sjukvård.
Det avgörande är dock vad partiet vill göra framöver. Sverigedemokraterna går till val på att utvidga högkostnadsskyddet till alla vuxna vilket innebär att tandvården integreras i den solidariska välfärdsmodellen. Principen är svår att invända mot. Det finns ingen rimlig grund för att just tandhälsa ska behandlas som ett privat problem när annan vård finansieras gemensamt.
Invändningen om kostnader återkommer ofta. Reformen beräknas bli dyr, men det är ett ensidigt perspektiv. Dålig tandhälsa leder redan till större samhällskostnader genom följdsjukdomar och minskad arbetsförmåga. Att sänka trösklarna till tandvård är därför inte bara socialt motiverat utan också ekonomiskt rationellt.
Det nuvarande systemet bygger på en ordning där den som har minst resurser också är den som oftast avstår från vård. Det är svårt att försvara. Att stegvis bygga ut skyddet visar en realistisk förståelse för hur reformer faktiskt kan genomföras utan att tappa riktning.
Socialdemokraterna slår sig ofta för bröstet i välfärdsfrågor. Man har prioriterat enorma summor på bistånd och invandring, men misslyckats med den grundläggande välfärden för oss som bor i Sverige. Socialdemokraternas prioriteringar borde diskvalificera den från att kalla sig för att välfärdsparti.
Sverigedemokraternas politik handlar om att göra tandvård till en självklar del av välfärden och inte en fråga om plånbok. I den riktningen har Sverigedemokraterna rätt.
