Norrtäljebandet och framgångssagan Katmanlo om resan som började redan 2013.
- Det har alltid funnits en dröm att kunna leva på musiken såklart, men i alla år som vi spelat så har det aldrig varit fokus på annat än att ha kul, säger Hugo som är gitarrist i bandet ödmjukt.
Det är souliga toner blandat med en hel del rock om man frågar bandet själva, med det soundet har de tagit Sverige med storm senaste halvåret och spelar numera långt utanför Norrtäljes gränser.
Det är en måndag i slutet av november och tre av killarna från sexmannabandet Katmanlo gör entré på en restaurang med lagom lite folk för tillfället. Tre av de fyra grundarna till bandet är med och hälsar med fasta handslag.
Det började egentligen som ett punkband redan 2011. Hugo Smedmark, Martin Smedmark, Fabian Revilla och en annan kille hade startat ett band som fick lite spelningar runt om i Roslagen. Fabian spelade vid den här tiden fotboll tillsammans med Caspar Camitz, som idag är sångare i bandet. Han hade fått med sig att Caspar också gillade musik och bjöd med honom till replokalen en kväll. Hugo berättar om hur han minns det första mötet.
- Jag kommer ihåg när Caspar kom till repan första gången, han sjöng med på en låt och jag blev helt blown away, shit vilken pipa. Jag frågade vilket band han spelade i och när han svarade att han bara sjöng i duschen så kändes det givet att göra något ihop.
De bestämde sig för att starta ett till band tillsammans med Caspar och där föddes bandet som idag är Katmanlo, men som i Norrtälje är mer kända som Dancing Lynx.
Martin berättar att de inte hade ett bandnamn alls från början men behövde ett namn inför en spelning de skulle göra.
- Caspars bror heter Lo i mellannamn så vi tyckte att översättningen på det till engelska – Lynx var snyggt i skrift och efter ett tag föddes Dancing Lynx fram säger Hugo.
- Vi bestämde också att vi skulle byta snabbt som fan så fort vi kom på något bättre, fyller Martin i och skratten ekar runt bordet.
När skrattet ebbat ut och frågan om vad Norrtälje och dess fans har betytt längs vägen så instämmer alla i att det alltid varit och fortfarande är, ett stort privilegie att så många från sin hemstad bryr sig och tar sig tiden att åka runt på spelningar med dem.
- Vart man än spelat så är det alltid en klick från Norrtälje som är där och hejar på oss och det känns väldigt fint, säger Fabian.
Dancing Lynx blev snabbt ett namn i Norrtälje och de har genom åren spelat på de flesta restauranger runt om i kommunen. Därför fick namnet hänga kvar ända tills nu.
Att det behövdes ett namnbyte har att göra med att Caspar var med i Idol förra året och bandet på så vis har tagit ytterligare ett steg i rätt riktning. Musiken är inte heller riktigt densamma som den var, så de menar att det kändes naturligt och aktuellt att byta namn.
- Vi diskuterade och var inne på städer ett tag, huvudstaden i Nepal- Katmandu blev Katmanlo och på så sätt fick vi med Lo även här berättar Hugo.
Hugo fortsätter och säger att om man ska titta tillbaka så finns det en spelning som var ganska avgörande för hela bandet, redan innan Caspars medverkan i Idol.
- Man kan säga att det finns ett ”Innan strandvägen” och ett ”efter strandvägen” för oss som band.
Året var 2019 och de hade fått ett gig på Strandvägen som förband till Uno Sveningsson. Aldrig hade de repat så mycket som till den här spelningen och förstod såklart att det här kunde betyda något stort om de gjorde bra ifrån sig.
- Det var så nära att giget gick åt skogen, det blev inställt kvällen innan för att restaurangchefen inte ville att vi skulle rigga ner mellan oss och Uno. Men vi lyckades i sista sekund få tag på rätt personer och kom överens med Unos bands kapellmästare att vi fick lira på deras grejer, berättar Hugo.
Killarna är överens om att de är bäst live, och det var de även denna kväll. Och efter den spelningen tog det fart och det ledde till flera möten med olika skivbolag.
- Vi började med att få ett möte på Universal, de sa nej. Men helt ärligt var vi rätt blåögda, vi kom dit utan nåt egentligen. Det var bara tur att jag hade med mig min dator så vi kunde visa upp något alls, säger Fabian.
Nästa möte var på Warner Music och där stod ett piano. Eftersom killarna sen redan tidigare menar att de är bäst live, så tog de vara på det och körde helt enkelt live. Här skapades ett intresse – sen kom covid och satte allt på paus.
Här någonstans sökte Caspar till Idol och bandet pausade lite, ingen visste hur framtiden skulle se ut.
- Vi visste att vi inte skulle kunna fortsätta utan Caspar. Vi är och har alltid varit ett band ihop, det är ju det som är bandet – vi tillsammans menar Martin.
De andra instämmer och menar att de såklart visste att det skulle gå bra för Caspar men att de var nervösa för framtiden för bandet i sig samtidigt som dem var stolta över Caspars idolresa. När Idol var över och de fortsatte som ett band tillsammans så har det istället tagit bandet till nya nivåer.
- Vi har aldrig tänkt så mycket med musiken förutom att göra så bra musik som möjligt och spela på större och större ställen säger Martin.
- Vi har ju alltid haft delmål, spelade vi på Åtellet och det blev fullt där så var det en dröm som gick i uppfyllelse och vi var svinnöjda med det fyller Hugo i.
Idag har bandet personer som bokar spelningar till dem och nyligen spelade de på det nybyggda konserthuset i Skellefteå.
Det har ju inte alltid varit lika glammigt och minnen från det som idag känns som väldigt längesen berättas i mun på varandra. En spelning de inte kan berätta utan att skratta sig igenom är en spelning på Vätö, där skulle de få betalt - om än väldigt lite. När det var dags för betalning menade ägaren till krogen att de fått pizza innan spelningen så nu fanns det inga pengar att betala med. Snopna gick de hem tomhänta, men med ett bra gig i bagaget.
En annan gång spelade de på Mobergs och datorn som dem hade med sig för att agera bas funkade inte alls som tänkt. Innan de visste ordet av så hade hela publiken dragit. Hugo satte sig i ren panik och spelade deras låt ”Underbar” akustiskt utan någon vidare framgång och så var det giget slut. Det var däremot ett av det bäst betalda gigen de gjort trots floppen, säger killarna nästan i kör.
På frågan hur de skapar musiken när de är så många så berättar de om hur en låt går från idé till verklighet.
- Fabian har alltid varit den som skrivit det mesta både i musik och textväg tillsammans med Caspar, men en låt blir aldrig klar utan att vi alla satt vår prägel på den på något sätt berättar Martin.
- Jag har nog spelat vartenda instrument i det här bandet lägger Fabian till. Jag har till och med sjungit under en period när Caspar bodde i Norge. Men mitt hjärta ligger i skapandet.
Under hela intervjun finns det en märkbar känsla av broderskap runt bordet. Det går inte att ta miste på att de både spelat och känt varandra väldigt länge. Så det faktum att en låt föds hos en av dem men inte är klar förrän alla varit med och bidragit, knyter på något sätt ihop säcken. Det här är ett band som älskar att spela ihop, men framför allt ett band som har en stor kärlek till musiken och varandra.
SANNE WIMAN
FRILANSREPORTER, text
JESPER JOHANSSON, foto
Bandmedlemmar
Hugo Smedmark - Gitarrist
2013
Fabian Revilla - Keyboard/songwriter
2013
Martin Smedmark -Trummor
2013
Caspar Camitz – Sång/Songwriter
2013
Balthazar Samuelsson - Bas
2019
Samuel Edenvik – Gitarr /Lapsteel
2021
Snabba frågor
Live /Studio
Akustiskt / Fullt Set
Hip hop/ Rock
Ritual innan spelning:
Vi står i en ring och håller varandra i handen och tar en ton tillsammans. Men har också haft en där Caspar sitter i mitten och vi alla tar våra tummar i hans panna och säger ”Siiimba”
Spotify: https://open.spotify.com/artist/1jXMfZgRIg0JlqF5MMst97?si=qKfcTMViR9We3UXForz8zQ
Instagram: https://instagram.com/katmanlomusic?utm_medium=copy_link
