Visa hela transkriberingen
Och vi har ju ingen sån rolig jingle med oss här. Sjung då. Ja, Niklas. Du har ju precis tagit en sån här yellow voice. Du kan sjunga nu. Ja, men vi är ett collab. Vi är två olika poddar som nu mörs ihop till en podd Så vem ska börja egentligen? Jag kan säga välkommen till samtal och snack, som våran podd heter.
Men vad heter er podd Norrtäljepodden?
Brukar ni säga välkommen?
Nej. Vi är så otrevliga.
Vi brukar låtsas som att vi sitter på podden mitt i och att ingen är beredd på det.
Lite söndagsintervjun.
Exakt lnte har vi mycket att säga Så öser vi.
Det där var ju en väldigt stor avslöjande.
Joanna är ju verkligen duktig på att gräva fram hemligheterna.
Jag vill bara prata om det som är äkta.
Bra. Under ytan. Men de som lyssnar från vår podd För det kommer vara samma avsnitt som kommer släppas nu.
Både på Norrtälje kommuns hemsida.
Yes, nej.
Nej på Stadsbygden Spotify. På Spotify.
Ja det så. Men vi lägger ut det under biblioteken i Norrtälje. Och där vi sitter idag.
Välkomna hit. Tack. Roligt att ni är här. Ni har fått kaffe. Ja, och det är lite spännande. Jag är mest förvånad att det är så stort. Ja, du brukar inte vara här. Jo i biblioteksdelen. Men här får jag aldrig vara. Nej bakom i personalgatorna Det är alltid lite spännande. Ja, verkligen. Man är en oinbjuden gäst.
Fast inbjuden. Kan du beskriva hur det ser ut då Malin? Alltså det är ganska mycket Norrtälje kommun style. Hur är Norrtälje kommun style då? Precis det vi ser här nu. Är det det ljusa trät och de speciella taken? En stor tv-skärm. Jag antar att vi sitter i ett konferensrum. Det stämmer. Har den ett namn? Det har ett namn.
Jag började tänka, hänger jag ut någon om jag säger namnet? Det gör jag väl inte. Det är väl en ära. Det heter Helens rum. Och vem är Helena Det som heter Helena förut Hon har gått i pension. Men det heter fortfarande Helens rum. Ja, vad fint. Till och med Outlook. Är det sant? Ja. För rummen på kommunhuset heter ju bara någonting med orter.
Ja, precis. Här så har vi namn. Här är det Helene då för att hon har suttit här. Men ute sen också i biblioteket Men då är det lite mer att man har tänkt till. Då heter de ju... Eli, efter en författare. Åman Ovets. Och sen heter det Astrid Har Eli fått ett eget rum? Hon var min chef på en Norrtelje tidning. Är det sant?
Eli Ovets. Ja, exakt. Dubbelnamn honom. Ja Åman Ovets. Men hon har ju, väldigt populär författare. Men hon har ju lämnat kommunen, så jag vet inte om man skulle byta ut. Antingen får hon komma tillbaka. Hon bodde ju i Roslagsbro. Det var där, okej Och sen har vi Astrid. Det är väl Astrid Lindgren, tror jag. Jag var inte med när vi döpte.
Alf Nilsson då? Alf Olsson, konstnär från Edsbro. Men det är kvar. Det är kvar. Men jag tänkte på när vi kom in här. Man har ju sina fördomar mot bibliotek. Ja, ni skrek rakt ut av en anledning. Vi spelade musik. Ja, alltså jag var helt chockad. Chocken har inte lagt sig än. Men när man kom in, det var musik Det var glatt.
Tjena, tjena. Nästan high fives Du brukar inte vara glad, menar du? Nej men inte när man kommer som lån Man har ju bara hört det här. Ja just det. Den gamla grejen Jag har sagt det någon gång. Men så ofta säger vi inte det ändå. Vi är glada här. Jag kom ju lite tidigare än Niklas gjorde. Så fick jag ett samtal.
Då fick jag nästan lite panik och sprang ut. Just det. Det är något man inte får. Man får inte låta på bibliotek. Man får ju vara glad och ha trevligt. Men just det där med telefonsamtal. Det är okej. Det var på ljudlöst jag vill bara försvara mig här. Men det som kan vara opassande det är kanske om man pratar med högtalartelefon.
Det är väldigt vanligt idag. Och om man då gör det bland fem andra som sitter och läser en dagstidning och har en lugn stund, då brukar vi försöka steppa in och be personen att lägga på. Kan vi diskutera det här med just högtalartelefon? Varför? Jag tycker det är fruktansvärt. Nej men vadå? Nu låter jag som en boomer eller tvärtom.
Nej, alltså jag tror att det är en boomergrej det här med er. Alltså du svarar i högtalarläge och pratar högt med någon Med egentligen vad som helst. Ja, men vadå om jag och Malin sitter och pratar i samma ljudvolym. Det förändrar inte det faktumet då, än att någon annan tar upp en telefon och pratar. Det är fortfarande en tvåvägskommunikation.
Men just när man blandar in teknologin, då griper ni in Ja tänker att man borde få, okej Nej jag menar ingenting. Jag bara tänker på, vad är distinktionen mellan liksom. Jag fattar. Är det inte mer störande då med ett ljud som skränar ur en telefon än två personer som pratar? Ja, det kanske är mer genuint.
För jag håller ju med i ett sak. Men när man tänker på det så är det lite ologiskt egentligen. Ja, jag fattar vad du menar. Det riskanten. Det sker ju även på bussen till exempel. Ja, exakt. Och jag kan inte förstå varför. Jag vill inte ha någon på högtalare. Nej Jag brukar också tänka på den som är i högtal.
Alltså den som kommer ur telefonen Om den vet om det. Det känns lite som att man hänger ut någon. Eventuellt. Ja, det sant. Jag gör aldrig det där i alla fall. Gör ni det? Nej. Du ser lite skyldig ut Niklas. Nej alla vi är över 40. Jag är inte över 40. Nej 30. Förlåt du är 37? Snart. Vi är alla runt 40. Närmar oss eller hoppas det.
Du är till i alla fall boomergänget får man väl säga. Är det sant? Okej då. Men det är ett bra gäng att vara med i. Det är ett jättebra gäng. Det är vi som ändå har satt upp de här reglerna. Som vi just nu liksom hyrsa på folk. Och där får man börja hyrsa. Är det nu eller? Alltså det är ju aldrig trevligt.
Men även om jag kommer som gäst in på biblioteket. Besökare. Eller låntagare. Oj. Fel pronomen direkt. Pinsamt. Det är fint att känna sig som en gäst Men vi vill ju att du ska känna att det är ditt bibliotek. Inte att du bara är en gäst. Har jag rätt att hyscha andra? Bra fråga. Min grundinställning är att det inte är trevligt att hyscha personer utan att man kanske är.
Söker ögonkontakt och ber någon göra det man önskar. Kanske prata lite tystare. Men det är klart att du får tilltala dina medmänniskor på ett bibliotek. I en offentlig plats. Har det blivit bråk någon gång? Jag har inte varit med i några stora bråk. Men absolut dålig stämning där man kanske går och hämtar en personal.
Och ber om hjälp Kan du säga åt. För att man röker ihop lite. Muntligt bara. För visst finns det såna här små rum som man kan sitta i. Om man. Måste låta. Ja, det gör det. Tyvärr är det liksom byggt så att de, alltså det hörs väldigt mycket utifrån de rummen. Som högtalare liksom. Ja, precis. Du hade ju någon intervju där någon gång Niklas.
Med två unga. Var det något TikTok-grej? Två unga pojkar. Det väldigt suspekt det här. Det var två coola grabbar Niklas Epstein. Det låter väldigt Niklas. Det var ju det här rummet med glasfönster mot gatan så det var ingenting hemligt. Men det var du och två coola grabbar och det hade kanske något med TikTok att göra.
Just det, precis. Då fick vi ett grupprum. Och då tänkte jag på, jäklar vad det låter ut. Det lät ju ut till disken. Hörde vad jag sa? Nej jag lyssnade ju inte. Men jag hörde era röster. Ja du är ju okej Vad roligt det visste inte jag. Nej, så då tänkte jag på det. Det där funkar ju sådär om man har ett möte där man kanske pratar högre eller så.
Men det finns absolut rum att sitta när man vill vara i fred. Men de är inte helt ljudisolerade. Apropå det här med Dispyter och bråk Har du varit med om att två människor Bråkar om vilken författare som är bäst Om det ska vara brott och straff Och någon tycker något annat I wish, det låter som ett underbart bråk Ja Nej, tyvärr Inga sådana hetska diskussioner Biblioteksbesökare är väldigt lugna av sig De tar till ord istället för Ska vi dra igång ett bråk angående vem som är den bästa författaren?
Hur ska vi förhålla oss i bråk då? Vi får inte gå till personuppgrepp. Vi går till personuppgrepp. Tänk på att Johanna sitter här i egenskap av anställd bokvetare. Gud vad spännande. Nej det får man inte ens. Men vem är världens bästa författare? Oj. Jag vet, superdum fråga. Men ändå vad betyder bäst då Vad betyder världen?
Filosofi. Ja precis. Alltså jag är besatt av Karl-Ove Knausgård. Alltså besatt. Varför då? Därför att han är så snygg. Han är naken. Han skriver naket Han skriver naket.
Vi är flera här som är besatta av honom. Vi en liten knavskådklubb faktiskt. Det är det sant. Vi läser böckerna på norska direkt när de kommer ut. Och sen ses vi och snackar loss om dem. Vi älskar honom väldigt mycket. Inte han är lite tabubelagd? Nej, varför då? För ämnen han tar upp. Tänker du på den där boken?
Min kamp. Ja, min kamp. Att han hängde ut mycket folk, eller? Ja, och även sig själv. Att han var väldigt... Jag skulle säga att han kanske inte startade men han var ju med och gjorde att den genren autofiktion blev extremt stor. Det väldigt många nu som skriver utifrån eget liv. Och gör litteratur av sitt egna liv, helt enkelt.
Det har han ju varit med och... Exakt Gjort större eller vad man ska säga. Ja, men typ såhär Alex Schulman. Den han kan skriva om, det är ju liksom sin barndom. Och jag menar att även fast jag liksom är något någon mening är ett fan av honom Ja, samma här. Så tycker jag ändå att det är så liksom navelpilleri att inte.
Just det. Jag är bara jag som upptäcker det liksom. Jag är bara jag som ser att det enda han kan skriva om det är att ha någon bäring på hans uppväxt. Men kan ni, alltså jag tror att finns flera, jag tänker på Annie Hano till exempel. En fransk författare som fick Nobelpris för några år sedan. Nej, hon skriver ganska små tunna böcker och hon skriver också hela tiden om sin mamma om sin pappa om sig själv som flicka om en relation och sådär alltså att man gräver bakåt och inåt och om sitt eget liv och jag tror väldigt många författare gör det Vad tycker du man ska skriva om man inte liksom hämtar ur eget liv?
Gud, vilken bra fråga det är klart man ska göra det Alltså inte jag och bara klicka fel. Jag förlorade det direkt. Du kanske läser fantasy eller någonting. Alltså där man bygger världar. Det är en annan typ av författning. Nej det gör jag inte. Men jag borde. Ja, du borde läsa det. Varför borde du det?
Läsandet gör att man slunger sig in i en annan värld. Man slipper tänka på de här bestyren som finns i den här världen. Och längre bort ju mer oerhöristiskt den värld som man slunger sig in i är det här. Desto bättre, tänker jag, är det kanske ovetenskapligt att man liksom kan andas ut på något sätt. Ja, verkligen den eskapistiska läsningen på något sätt.
det handlar liksom om Breiviks minutrapportering kring Breivik Men då blir man ju deprimerad. Alltså jag tycker att det där låter helt sant när du säger det. Och ändå vill jag läsa om någon som torkar av en diskbänk. Alltså det är de typerna av böckerna jag väljer. Knausgård som brer en macka. Lägger på en ostskiva.
Väldigt detaljerat. Jag vet inte varför det är så. För när du säger det där med att läsa som eskapism låter det underbart. Men det kanske också kan vara eskapism att leva sin i någon annans liv och vardag. Utan tomtar och troll. Som det inte alltid är i fantasy. För att raljera lite. Men däremot så finns det en japansk författare.
Om jag ska säga en till som är världens bästa författare. Så är ju Haruki Murakami. Var han Nobelprisk? Nej men han är ofta på liksom favorittoppen. Att kanske kunna få det. Och då är det ju också lite liksom magi. Även om det också är mycket vardag det är en japansk man som kokar pasta och äter den långsamt och sådär men det är också pratar vi om magi som John Ayvide Lindqvist vet ej jag har inte läst honom har du inte läst honom?
det här är ju verkligen här har vi skopet här har vi bråket du sa att ville ha bråk Malin nu är det igång jag menar ju att man bör ju först att vara bildad i i Överhuvudtaget man ska utgå från där man står. Det är ju typ det enda jag har läst på sista året. Här kommer jag av med verkligen... av brinnet.
Men okej man ska utgå från där man står och då ska jag läsa Ayyvide. Ja, jag tror det. Men jag har läst hans son. Han har gett ut en bok som heter Våldet under huden. Jaha en son också. Har du grävt där du står? Han har också en fru som är författare. Ja, du ser. Jag är så obildad så jag skäms Nej nej, nej. Du håller väl på med annat om dagarna?
Ja kanske. Jag kan acceptera eskapism. Men jag kan inte läsa. Jag kan inte sätta mig in i en fantasy värld. Det funkar inte. Vi kan bara hoppa över till filmens värld. Jag kan inte kolla på en Harry Potter-film. Jag tycker det bara blir snurrigt. Sagan om ringen, samma sak där. Men vad händer i dig då då? Du tittar och...
Zoomar ut. Ja du zoomar ut. Det samma sak, jag kan inte lyssna på en ljudbok. För då mitt i så bara ringer jag någon för att jag liksom glömmer att jag faktiskt lyssnar på någonting. Ja, alltså det saknas intresse då kanske. Eller? En bokstavskonvergation. Ja. Det var det kanske. Till 98 procent. Jag märkte också det nu när jag flyttade och gick igenom min egen boksamling.
Som jag har lovat mig själv att jag ska läsa om. Alla mina egna böcker. Och det är... Alltså uteslutande dokumentärer. Ja, okej Biografi då? Alltså Sven Hedin. Jaha okej. Sådana godbitar. Jag vet inte om det är lite ful. Får man säga det? Jag har jättemycket Herman Lindqvist. Jaha, nej varför är fult? Han är inte historiker.
Han är bara författare. Ja okej jag fattar Man behöver inte säga att är fult med böcker Jag älskar Hermione Christ. Enda gången jag har blivit starstruck När jag var gravid med mitt första barn så fick jag nys om att Herman Lindqvist skulle komma och signera sin bok i Täby centrum. Och jag dundrade dit.
Så glad så har jag kvar min lilla bok. Nu var den ganska tråkig. Förlåt Herman. Vad var det? Historien om Sverige? Det var mer en samlingsverk Lite över... Det känns som att det enda han gör är best of just nu. Ja, men det var lite så. Så jag är lite besviken. Men jag har hans signatur och det står till Malin.
Men är det inte så att det är ändamålet helga med den? Att han har ändå på något sätt fått in en historieintresse? Ja Vi är vanligare. Exakt det funkade ju på mig. Jag har ju minnen från när man var liten och såg hans SVT-filmer med sin blåa kavaj och gick och pratade om någon drottning finlandssvenska.
Ja, som ramlade i korridoren. Han har ju inte bott i Sverige, visst det? Har han inte? Nej, han bor ju i Frankrike. Han född i Finland. Är han finlandssvensk Nu känner jag mig obildad. Jag vet inte ens vad han låter. Han pratar typ svenska fast man kan höra en liten tonaksang av liksom. Okej en liten liten ton det är inte så finlandssvenska.
Nej jag tänkte väl. Mer som kanske en liten ålänning som bott i Sverige i 30 år. Skulle jag säga. Det här är också väldigt ovetenskapligt. Men har ni någon litteratur som ni nästan skäms för att läsa åt som är lite såhär guilty pleasure? Jag är en som alla studsar på. Nu har vi flyttat. Nu har vi inte fått upp några böcker.
Det var jättelänge sedan ni flyttade. Ett halvår sedan. Och böckerna är inte uppe? Nej. Det handlar om prioriteringar. Jag har också flyttat nyligen. Det tog en vecka. Men då har jag också en lillebrorsa som är snickare. Det tycker jag underlättar det. Annars hade de inte varit uppe. Okej men vad är det du skäms över?
Nej jag skäms inte. Jag gillar ju historier. Jag har ju Bibeln Koranen Torah. Jag har Mausli Röda, Mein Kampf. Jag tycker ju om att man ska... Jag tycker ju om att förkovra mig i ytterligheter. Extremiteter, där närs jag mitt intresse närs av Liksom inte det är förbjudning jag tycker om att ta del av det förbjudna bara liksom lägger in min tankebana i någonting i en helt annan liksom värld av åsikter, det kan vara religion eller politik eller vad som helst egentligen det är därför jag också gillar Knausgård på något sätt Jag visste inte om att han var en copycat i genren.
Jag trodde att han nästan uppfann den. Ja, men han är väl ingen copycat? Okej så han uppfann den? Ja, uppfann vet jag inte. Jag skulle säga att många har skrivit om sig själva innan Men han blev ju extremt stor. Och gav ljus till genren kanske. Sånt tycker jag om på något sätt. Jag följer med i det. Men det är min, vad har Malin då?
Du måste ju ha en lista på saker du skäms över. Oh ja. Nej men det är just när jag är till exempel på semester. Då vill jag liksom stänga av min hjärna totalt. Det har vi pratat om i andra poddar tror jag också. Jag får dålig hygien och verkligen stänger av min hjärna. Och då vill jag gärna läsa om Kim Kardashian, Jenna James.
Alltså de här riktigt får man säga trash biografierna. Då är hjärnan avstängd. Ett exempel som jag stod och höll i häromdagen. Jenna Jamesons How to make love like a pornstar. Lite intressant. Vad tog med dig från den boken? Att det inte så skojigt i porrbranschen. Som det låter. Sånt. Har du läst den, Jenna?
Nej, jag visste inte vem det var. Nej just det. Inte heller. Men jag blir lite sugen Utifrån det du just sa. Att det kan vara kul att gå till ytterligheter. Jag har aldrig läst om någon porrstjärna. Det låter som jättebra idé. För det är ju ganska intressant. Det kom som en våg just med porrstjärnor. Då skulle alla porrstjärnor skriva böcker.
Okej. Så Tracy Lords. Ron Jeremy. Han har man koll på. Han måste du veta. Men har de skrivit böckerna själva? Nej. De får någon bra kompis som de berättar för. Precis ja. Ja, men Ron Jeremy han har levt ett liv och den var ju ganska underhållande den boken. Men han är ju cancelled också. Ja, det framgick inte i boken tror jag.
Men Tracy Lords bok var ju ganska tung för det var ju inte bara skoj. Där kan jag vilja erkänna ingen aning om det. Hon var... Hon var väldigt ung när hon blev utsatt för övergrepp helt enkelt. Vilket man inte fattar för nu. De var så pass unga. Hur kan den branschen? Efter dina bildningsresor i böckerna.
Precis. Jag kanske inte är jätteinsatt men det har läst mig till. Inte kollat på videoklipp utan du har bara läst böcker. Exakt Det är sånt. Ja. Okej hur ska jag ta ut den här pinsamma stela situationen nu efter? Ja och nu är vi här. Från porr till vad? Till, jag har en fråga. Jag har några frågor. Har vi i Norrtäljes Stadsbibliotek har vi någon så här magna carta?
Alltså har vi någonting som det finns ett exav som bär oerhört tyngd på liksom Norrtäljes kulturliv? Har vi någon artefakt eller en bok? Jaha. Jag blev gärna sugen på att springa hämta någon annan som vet.
Alltså vi har ju ett magasin. När jag är nere där och hämtar böcker. Var är magasinet? Ett arkiv? Magasinet är nere i källaren där det står böcker som inte lånas ut så ofta. Men vi är där nere varje dag, så relativt ofta. Men liksom, allt får inte plats här uppe. Då ser jag att finns gamla böcker som kanske är artefakter.
Men jag vet inte vad det är där. Alltså jag har inte jättestort historieintresse. Dåtidsintresse. På utvägen sen så kan ni fråga min kollega Magnus Han vet sånt. Du gillar mer framtid? Är det nutid framtid eller dåtid Jag lever i nuet. Du lever i nuet? Nej det kan man det. Men i litteratur så vill jag läsa sånt som gavs ut i år.
Det är också en brist hos mig. Det finns ju jättemycket gammal litteratur. Men jag är väldigt sugen på att läsa det som gavs ut idag. För jag tycker man får en... Bra bild av vad som pågår just nu. Vad skriver man nu? Vad tänker människor på idag? Just det. Och lite trender. Kul med trender. Vad är trenden nu då?
Trenden har ju funnits en norrlandstrend ganska länge. Kanske att den har lugnat sig. Alltså mycket böcker uppifrån landet. Vilket är toppen. För det har saknats. Starta den med populärmusik från Vittola. Kanske men när kom den? Kan det vara för länge sedan för att det skulle ha varit starten Det måste ju vara sent 90.
Det kanske var som en försmak då. Men det har ju kommit väldigt mycket senaste 6-7 åren. Och då är det både historiskt och nutida. Alltså till exempel hur det är att leva som ung same idag Både ungdomsböcker och vuxenböcker finns i den kategorin. Men också sådär vad hände med, det var en översvämning någonstans alla hus slog under vatten vad hände då?
Alltså sådär. Historia liksom. Vad var frågan Vad är det jag pratar om nu? Jag pratar om, men jag tog mig bort från det där med artefakter. Jag vet inte. Nej. Nästa fråga. Nästa fråga är du jobbar på Norrtälje Stadsbibliotek. Och du har ju stenkoll på vad folk läser här. Men ser du till att det finns några skillnader mellan vad folk läser i Halstavik och Rimbo?
Kul. Jag har jobbat i Rimbo också. Och även på Rodengymnasiet har vi ett bibliotek.
Nej, jag skulle säga så här. Däckare är poppis överallt. De är verkligen i rörelse däckarna här i Norrtälje kommun. Så ofta som man kanske måste slänga boken för att den håller på. Ja visst vi får byta ut dem. Siderna ramlar ur. De är så lästa. Och ofta att man ser de här högarna Man bär hem åtta däckare.
Oj vad det läses. Så den typen bok är att man verkligen liksom lever med böckerna. Och det är också ofta bladvändare där man får känna känslor spänning och man följer med om man är med och löser någonting. Det är inte mer att halsta borna lånar mer finsk litteratur Men så kan det ju vara Man är ofta finsk då om man gör det och det finns ju finsktalande både överallt i kommunen Finns det fler i Halsta så lånar de säkert finska böcker Men vilka är typerna som kommer då till generelltittbibliotek Kan man liksom pinpointa att de bär glasögon eller de har kavaj eller Nu är vi ute på så hal is.
Vi har inget offentligt ämbete. Vi kan vara lite fria. Ja men det är toppen. Fördomar spart tid. Ja verkligen. Men absolut finns det de som har glasögon. Inte alla. Absolut, det finns de som har kavaj, inte alla. Men är överrepresenterade? Nej, inte alls. Ett vanligt samtal vi har på biblioteken är ju snarare vilka som inte kommer hit.
Det är det vi fokuserar på jämt Och det är vi jobbar med. Hur får vi alla att veta att de kan gå hit? För det inte meningen att man ska tvinga någon att komma hit. Det är ju helt onödigt. Men problemet är ju om man inte vet om att man kan gå hit. Om man tror att man måste köpa alla böcker för jättemycket pengar.
Som man har eller inte har. Eller om man tror att man måste ha en skrivare hemma. Man kan skriva ut här. Eller om man tror att, förstår ni, att det finns ju liksom väldigt mycket... Här som man kan ta del av. Och då är det några grupper som kommer hit mindre än andra. Och det är till exempel unga människor.
Personer med annat modersmål än svenska. vad kan det vara? Men kanske den här gruppen liksom i min ålder. 36-åringar. Ja, alltså småbarnsföräldrar. På ett sätt kommer de hit. För vi har väldigt mycket aktiviteter för barn. Men i den här åldern när man själv kanske inte har tid att läsa. Då krävs det någonting fritid.
Och det handlar också om att man jobbar. Alltså när ska man komma hit. Dessutom bor man här och pendlar. När ska man hinna. Kanske mer så. Vi har jättemycket äldre personer. För det är också många äldre i Norrtälje. Och vi har mycket barn. Och liksom klasser och så också. Alltså att man kommer hit med någon annan än sin.
Sin förälder. Men vi saknar några grupper. Hur gör ni då för att nå ut? Det är det som allting handlar om. Om man åker på någon regionträff i Stockholm, då är det sånt vi pratar om. Hur ska vi göra för att nå fler? Det finns ju inga bra svar. Men vi försöker ha aktiviteter för unga till exempel. Men då blir det ofta, vi var inne på boomer och så tidigare.
Det är ju jättesvårt att tilltala en målgrupp som man själv inte är. Ni vet när man ska gissa på ett töntigt sätt. Ja, gillar ni det här? Och så blir det så. Men vi försöker på alla möjliga sätt. En jättebra sak som har hänt nyligen är att två kollegor till mig har en bokklubb för nio till tolvåringar.
Och det har vi försökt Det är så kul. Den är fullbokad. Så vi kanske måste ha en till. Det är ju succé. Och det är en grupp som har varit helt omöjlig att få tag på. Och det kan man ju tänka sig att det har med pandemin att göra till exempel. Att det liksom blev en lucka där. Man hade inte möjlighet att vara här så mycket och sen så tänker man inte på finns biblioteket.
Deras föräldrar har inte riktigt kopplat att jag ska hålla utkik efter en bokklubb till mitt barn som älskar att läsa eller så. Så att ja. Men hade jag varit liksom diktator över biblioteken Är du sugen på det? Nej men hade jag. I din fantasyvärld. I min fantasyvärld. Som vi tycker är kul att läsa i alla fall.
Då hade jag anställt att Tre stycken högstadieelever. Tre stycken gymnasieelever. Och så hade de bara för att göra content. De hade fått använda TikTok. Och alla har olika. Sen försöker man hitta personer. Någon som är en kille en liten sportig kille. En tjej som tycker om NO. Man hittar man utkristalliserar olika typer av ungdomar.
Som ska nå respektive målgrupp. På TikTok, på Reels. I händelser Det kanske inte händer så, men på TikTok i alla fall. Man hittar folk där de befinner sig, helt enkelt. Just det. Men jag tänker också, det är väl ett problem. Jag tänker, ungdomar klarar inte att kolla på en film. Hur är det med läsningen nu?
Liksom med alla TikTok-hjärnor och sånt. Ja, men det påverkar väl jättemycket. Men det finns ju också väldigt många som läser. Och det är de jag träffar mest. Bra. Så att de är verkligen här. Och de läser verkligen. Men det är väl klart att det generellt sådär i världen är ett problem. Men det är svårt rå på.
Det är liksom hur hjärnorna fungerar. Så det kan man ju inte som bibliotek påverka eller kan ni starta en tiktok ja men inte det att liksom alltså jag förstår din tanke men inte det att jag vet inte det känns lite bakvänt hur ska man få dem att fatta att man kan printa att man kan gå på toa att man kan sitta och plugga Men är inte det att erbjuda det man har då?
Alltså om vi då börjar tiktocka som liksom jag har svårt att se att man skulle vara en attraktiv plats att gå till för att jag dansade på tiktok typ. Men du vill ju att det ska vara unga personer som gör det och de ska vara förebilder Det är det som är tanken. Ja, kanske. Men jag brukar också försöka tänka så här, vad gjorde att eller så här, var ni på bibliotek när ni var barn och unga?
Var var ni? Satt ni och läste? Eller tog era föräldrar er hit? Varför var ni här? Föräldrarna tog mig till biblioteket Inte hit. Jag bodde inte här då. Men bara att rada och låna massa böcker. Som fyllde upp ett skafferi. Det var det som var grejen. Och var det i den åldern de läste för dig? Eller var det när du läste själv också?
Nej, det mer när jag läste själv. Då fick du liksom hit och brasa runt och låna hem. Och sen vet jag inte om det finns kvar. Men både jag och mamma till exempel. Vi var ju med i en sån bokklubb Att man fick en bok i månaden. Just det, sånt där. Finns det än sedan idag? Ja, det är frågan. Jag var också det. Men jag vet inte om finns kvar.
Det finns ju sådana här Spotify för böcker. Jag vet inte om det var poddbit. Bokbit. Du sa digital. Nu pratar vi pappersbok. På posten. Det kanske är ersatt av de här bokklubbarna. De digitala alternativen. För kommunen har ju också, eller ni har ju också de här digitala böckerna. Ja, Biblio. Precis. Men var du på biblioteket som barn?
Ja, det var jag. Föräldrarna tog mig, jag är ju född i Vallentuna. Vilket jag inte brukar prata högt om. Nej. För att jag är rosbygg. Men så där var vi ju mycket när jag liten Och sen även när jag flyttade till Romasö i lågstadiet. Då var jag ju på Södersviks bibliotek Som ligger på Romasö. Och det var ju liksom närheten.
Att det var så nära. Man kunde gå dit efter skolan. Inte innan skolan, men efter kanske. Men när ni var tonåringar, fortsatte ni att gå till biblioteket då? Eller då var det en... Ja då då Men vad var det som gjorde att du gick hit då? Det var ju inte TikTok, det fanns ju inte då. Nej, det fanns ju inte. Men jag var ju en dator redan då.
Så jag kunde ju ändå kombinera på något sätt. Att läsa då och då. Men det var ju för att fanns böcker hemma. Föräldrarna hade ju böcker i bokhyllan. Vi var ju en riktig arbetarfamilj. Men jag tycker inte det står kontrast att vara en arbetsfamilj utan utbildningsbakgrund. Det hade inte vi i vår släkt. Men de löste böcker och jag tror så här, jag blev totalt traumatiserad.
Det är som att det borde ringa SOS, morsan och farsan. För att de köpte en bok som hette Närkontakt av Whitley Stryber. Och det är en bok, det är en så kallad självbiografi det ingen självbiografi av den här Whitley Stryber som är författare och UFO-fantast. Och såklart som UFO-fantast så blev han ju bortrövd av UFOn under hans levande.
Och han beskrev det väldigt tydligt och den här boken har ju ett alien på sig. Och när man är tio år så är det klart man vill, oj coolt med en alien, så då läste jag den här boken. Och vi bodde på landet på Romasö och han beskrev hur var det när man kom och tog han han beskrev väldigt levande det var som att kattungar gick trappen det var ju så det lät när man kom han var i trans samtidigt som han var medvetande vi hade ju katter på den tiden, vi hade trappor Utanför.
Så varje gång jag hörde Ni hade katter och trappor. Så varje gång jag hörde en katt och en trapp i kombination så direkt gick mina tankarna till att den här Wittler-Striber blev bortförd av UFOn. Och det här satte ju jag är än idag mörkrädd på grund av den här jävla boken jag skulle vilja nästan uppmana alla barn att sluta läsa det här kan liksom skada er för all framtid jag är ju 40 bast alltså men tänker du att det är ett liksom permanent tillstånd, du vet att det finns typ KBT och sånt Ja, det vet jag.
Men nej, bra. Jag har inte tänkt på det. Nej, för då kan du ju liksom utsätta dig för trappor och katter. Ja, nej men jag tänker bara att den historien får något sätt visa på den impact som ändå läsning kan ge. Att den kan verkligen ge starka upplevelser. Och det är det som kickar igång lite. Sen har det ersatts De här starka upplevelserna, det kan jag få idag av film, av serier.
Alltså serier på Netflix som är så här kanon Som gör att man känner känslor och man känner skam och skuld och man börjar tänka på sig själv, självransakan. Alltså böcker är ett medium av många skulle jag säga i den här kulturella bildningen. Det finns ju fler saker. Men det var nog det som jag gjorde.
Jag fick en stark läsupplevelse väldigt tidigt. Och så kom ju, det här var ju samtidigt som Bert-böckerna kom. Och jag var ju samma ålder som Bert när de släpptes. Jag var väl något år yngre liksom. Så det var också något sådär, man fick... Det känns som att man höll någon i handen. Bert, han ledde mig in i ungdomsåren.
Vilken bra vän. Ja, han var ju lite töntig och så. Som man själv känner sig. Men han kunde visa på att det är liksom... Det ordnar sig. Vad skönt. Gud vilken fin hällning till Bert. Det var jättebra. Nu ska jag spoila hur Bert slutar. Det slutar med att hans pappa. Hela tiden har varit asrik. Men han har dolt det för Bert och familjen.
Under alla år. För att han inte ville att de skulle få någon form av. Stortankar. Min pappa var ju aldrig så. Han har inte vunnit. Han har alltid. Men du är fortfarande mörkredd? Jag är fortfarande mörkredd. Men det gav ändå hopp. Jag tycker ändå att litteratur kan ge väldigt mycket. Men jag känner också så här i en ny dag.
Jag tror att många läser mindre. Jag läser ju nu bara på semester. Det går ju inte att komma från jobbet. Man har mycket. Sen ska man svara på mejlen när man är hemma. Sen ska man gå på möten. Och ska man inte läsa? När ska man läsa idag egentligen? Men vad gör du istället för att läsa då? Jag jobbar och går på möten.
Jo, men när du kommer hem på din fritid. Har du fritid? Någon timme per dag liksom. Okej den är väldigt begränsad. Ja, jag och tjejen lagar mat och sen så pratar vi lite och kollar på någon av hennes tråkiga serier. Där har du det. Det låter ju meningslöst. Kolla på en tråkig serie. Hon tycker att det är roligt.
Ja det är fint. Men kanske sätt på några lurar och läs medans då. Men man är uppe i varv. Litteraturen nu det är så pass exotiskt att den får liksom så här det är toppen av livet ibland. När man är på semester älskar jag att ta med en bok och bara sitta och plöja boken. Har ni haft panik som jag kan få?
Tänk om min bok tar slut på semestern. Jag har alltid med jättemånga. Sist jag åkte på semester så glömde jag mitt bokförråd. Jag skulle packa om. Det får inte vara för tungt. När var i Jämtland? Nej utan på Gran Canaria. Så glömde jag böckerna på min pappas köksbord. Och han kom med en bok och sa, när måste du läsa?
Den här var så bra. Och så bara liksom satt jag och segläste för att jag tänkte att den här får inte ta slut. För då är jag utan bok sen. Men jag har inte fått den känslan när jag är iväg och råkar ha för lite böcker. Det låter som ett mardröm men jag har nog alltid haft med och annars så finns ju biblio som vi var inne på nyss.
Där man kan läsa i telefonen. Inte alls samma sak men stillar ändå läsbehovet. Ja. Men jag har ju också en sån här liten konsthistoria från när jag gick i skolan. Och jag har alltid gillat att läsa dokumentärt och heter han Vaino Linna som skrev Okänt soldat. Och så pratar jag med min svenska lärare. Ja, det där tycker inte Johan om.
Svensk lärare som sa att det där ska du inte läsa, det där är för tungt för dig. Då kan jag inte läsa vidare. Oj. Ja. Gjorde du inte det? Har du inte läst? Nej, jag gjorde inte det. Har du sett filmen då? Nej. Den är också bra. Men jag tror att jag har boken någonstans. Och jag har liksom aldrig läst den. Det är liksom såhär finnarna tycker jag är underskattade.
Det är det här vemodet Ja, och det han läser gillar det. Men han var såhär, nej det här är inte för dig. Det är för dig. Aj aj aj. Det gör ont i hjärtat. Har du läst Arto Passalina? Kollektivt heter den? Kollektivt självmord. Den har jag faktiskt aldrig läst. Jonna vet du vad det är? Jag vet vem Passalina är, men jag har inte läst.
Han var väldigt poppis. Apropå det här finska V-modet. Men även som du hade när du var liten Vi hade ju också jättemycket böcker hemma överlag. Så vi hade ju som ett eget bibliotek. Men var ni arbetare eller medelklass? Arbetande medelklass. Lite högre. Jag var ju underklass. Men ni var lite högre. Det har alltid lästs mycket.
Och sparats. Det är bra. Och någonting som jag gillar som jag vill föra vidare. Min mamma gjorde en grej. Alltså när man skickade runt en bok. Att man skrev som en liten hälsning själv i boken. Åh gud vilken bra grej. Ja Så det kan jag även hitta idag med böcker som jag har sparat. Att den här lästes i Norge 1976.
Det är bara hon som gjorde det? Eller gjorde du också det sen? Nej flera stycken har jag gjort det. I vissa böcker. Men det är inte alla böcker som vi har kvar Tyvärr. Det är lite som när man lånar böcker på 90-talet. Då kan man se vad som har lånits innan Ja precis. Men det är jättemysigt. Och vissa skrev ju någon liten gullig grej Det är jättefint.
Take back. Underbart. Jag måste ens göra en confession. När vi pratar om det här. Alltså jag har ju en bok. Jag har ju ett stuliten bok från Norrtälje bibliotek. Från 90-talet Romas skolbibliotek. Så har jag kvar en Guinness-rekordbok. Nej, av alla böcker. Det är inte medveten stöld. Den har jag måste bara fått åka med på något sätt.
Den tillhör inte mig. Johanna vad ska vi göra för typ av... Men har du kvar boken? Ja har jag. Så då är det kanske dags att du tar mössan i hand och kommer tillbaka Johanna kan du bara lägga den ner i förrådet då? Jag tror det rådet. Magasinet. Det är jätteroligt att det är en... Ja, precis. Här har vi Niklas Salmin stulna Guinness-rekordbok.
Det underbart. Det är väldigt roligt att det var den, eller? Säger det allt om dig som liten pojke? Jag tror det. Men är det sant att det kostar jättemycket pengar att vara med i Guinness-rekordbok? Jaha, att man köper sin på något vis. Ja, det låter sant. Ja det är sant. För att de tar ju dit en nisse som mäter.
Det är klart att den är inte gratis. Okej, så det måste ändå stämma Man kan liksom inte köpa in ett fejkrekord. Det måste stämma men man måste betala för administrationen av presentationen av rekordet. Men ett annat problem som jag har haft, som säkert många med mig som har haft barn. Man vill gärna gå till Bibblan och låna böcker för det är supermysigt.
Men om man har ett lite stökigare barn kanske, som jag var rädd för som kanske river sönder den och sådär. Hur ska man hantera det? Ska man vara duktig och göra som jag, inte gå och låna böcker? Nej. Men vad händer med en trasig bok om det råkar ske? Vi gallrar den och köper in en ny. Man får inga böter.
Barn får inte böter. Jag står väl som vårdnadshavare Men om jag ser att du river sönder den Då kanske jag tycker det är lite onice Men barn får inte böter Och de får riva sönder böcker Det är jättebra om föräldrarna försöker se till att de inte gör det Det är ju en del av skolningen I att besöka ett bibliotek Men jag tänker att det ingår Och det är som det ska Så det går jättebra De är lite större nu så nu är vi safe Säg inte det Kan hända Det är en ganska jobbig Bibliotek Bit, som det är supermysigt och man vill gärna ha den här delen när man går till biblioteket man känner och klämmer och tittar och får välja ut sina egna böcker, men inte med en bråkstake.
Nej, jag förstår vad du menar, men ja jag önskar att alla känner sig välkomna ändå och ibland det är inte alltid man, det är väl lika jobbigt att gå i mataffär kanske med ett bråkigt barn man känner ju alltid, om man har ett barn som hörs och märks att man kanske stör, men vad fan alltså ... Alla är välkomna.
Man kan be om hjälp då. Vi kanske kan distrahera. På ett annat sätt än man kan som förälder. Vad har vi knep på att distrahera? Tala högt i mobiltelefon. Precis. Jag försöker behandla barn som jättekorta vuxna. Bara prata och fråga och skapa intresse. De lyssnar väl de flesta för att man är en främmande person.
Så jag har inga sådana magiska barngrejer som jag gör men jag är ju inte barnbibliotekarie heller jag är inte proffs på det, men vi har proffs här har man säkert något om jag en sak som jag är extremt kritisk mot som jag tycker är världsdåligt faktiskt det är skylten där det står stadsbibliotek Ja på utsidan.
Norrtälje kommuns design eller grafisk kapafil tycker jag är horribel. Det här är en kulle jag började dö på faktiskt. Men vem är ansvarig för den? Det är kommunen. Den är ju stor. Jag vågar inte peka ut någon. Jag sitter och försöker se den framför mig. Hur ser den ens ut? Är den sliten? Den är gammal. Nej, inte gammal Det är bara en textareal som står där.
Ja, jag fattar. Vad hade du önskat? Är det sådana där lampor och neon? Eller vad hade du velat ha för stil om du fick vara diktator igen Jag älskar vara diktator ibland när man får självbestämma. Jag skulle vilja ha en unik grafisk identitet för biblioteken. För nu är det samma typ av skylt som står på sportcentrum om man tänkt.
Då står det liksom sportcentrum. Jättetråkigt. Man blandar ihop allting. Det är ett blåvitt märket på Coop för 15 år sedan. Där sa det något. Det är lite det. Det är väldigt utspett. Det är väldigt bländ. Det är lite vanilj. Man får ingen varm känsla. Företaget använder sin grafiska profil För att på något sätt ladda varumärket Med en känsla.
Det gör inte en telekommun. Jag tycker det är så dåligt. Vi ska bara säga nu. För transplansens skull. Så bär jag lite politisk uppdrag. Jag får väl i någon mening. Skylla på mig själv. Jag kan inte bara peka på handen. Det lite jag som är ansvarig också. Ja, men finns det någon om man liksom ska ta den andra sidan då varför ser de ut så?
Är det någonting med att det inte ska vara säljigt och tjusigt och inge någon annan känsla? Eller varför ser de ut så tror vi? Till skyltens försvar så vill jag ju bara på att säga att det kan ju vara att det här, det ska vara lite som det alltid varit. Alltså det är liksom inget disco utan Här är det lugnt och skönt.
Det liksom tyst. Det ska inte vara något nytt. Då ska man ladda varumärken med de värdena. Nu är det bara laddat med blåvitt logga. Norrtälje kommun har ju ändå ett kommunvapen. Med samma argumentation så borde man också göra den till en blåvitt logga. Allting ska vara en blåvitt logga. Vår hemsida är ganska trevlig.
Eller vår, alltså kommunens hemsida. Då skulle man kunna göra den till text utan bilder. Om man bara ska skala bort allting som på något sätt ger en känsla. Just det, lite mer känsla vill du ha Men det är ju frågan Nej det är det ju verkligen inte Och jag har inte tänkt på det, men nu har du väckt den Nu kommer jag ju se det här Så vi får se om jag också känner något för det Eller om jag bara går vidare Men kan du inte säga att jag har lite rätt också?
Men okej men Johan om du blev liksom, om du blev diktator det är inte bara jag som ska vara diktator du har gjort en väpnad revolution avsatt mig, du är diktator vad, efter ett år nu jag och Malin kommer tillbaka och poddar här hur skulle vi liksom, hur skulle vi uppse, eller inte uppse, hur skulle vi upptäcka, eller hur skulle vi märka att det är du som har varit diktator ett år här på Bibblan bara Bibblan Oj, oj, oj.
Bara Bibblan vad menar med det? Vad är det jag inte får? Alltså inte hela Norrtälje, utan just det här huset. Det här huset En bibliotekariediktator. En bibliotekariediktator. Alltså min första tanke är, hade vi ens varit kvar här? Alltså vi har väldigt mycket problem med att vi har för lite yta, till exempel.
Det är jättesvårt att ha stora evenemang som drar över hundra pers. För då måste vi flytta på alla hyllor. Nu låter jag mycket mer praktisk än som en diktator. Alltså här är inte på drömnivå. Du låter som byråkrat då en diktator Verkligen Jäklar vad trist. Nej men jag tror inte vi hade varit kvar i det här huset.
Jag ser framför mig någonting annat som är mer anpassat. Jag skulle också vara väldigt sugen på att det fanns mer ytor för de som vill hänga här att hänga här. Just nu är alla liksom lite trängda på samma. Så ett stort underbart hus någonstans hade vi varit. ingången, att alla sitter vid ingången. Många sitter vid ingången ja, men egentligen över hela, men att det inte finns, alltså det är för litet.
Men finns det något bygge häromkring som du har kikat på och tänkt såhär där skulle vi vara. Alltså egentligen, på ett sätt ser man alltid framför sig, det är väldigt vanligt nu att bygga jättestora kulturhus i städer. De blir ju otroligt fina det är ju en massa arkitekter bakom dem. Men egentligen hade det inte varit jättekul med något gammalt finns det inget jättestort gammalt hus här inne i Källi?
Hjälp mig att hitta ett sånt. Tingshuset. Tingshuset Ganska stort eller? Det hade varit liksom. Det är för litet. Det för litet Det inte tillgänglighetsanpassat. Jag tror inte jag kan vara diktator. Jag kan inte ens öppna den luckan. Men gärna mer ytor, det hade vi haft om ett år om jag fick styra lite mer i alla fall.
Om du fick välja bara du, tänk diktator, nu ska du dela ut Nobelpriset i ditt diktatur i litteratur. Vem får det då? Då är cirkeln sluten, då blir det knasgård. Är det så? Intressant Tror att han någonsin kommer få det? Ja, det tror jag. Men jag har en till bubblare. Och det är att jag just har läst ut en bok som heter Kollapsen.
Genial titel. Av Edouard Louis, en fransk Ung man. Vad är ung? Ung som jag tror kanske inte att han har fyllt. Ja okej han kan ha fyllt 30. Men han gav liksom sin första bok när han var typ 22. Oj. Och nu har han gett ut om det kan vara sju böcker kanske. Så han är väldigt produktiv och skriver precis som Annie Ernaux och Knausgård och många andra om sin familj.
Men han har liksom gjort som en bild av hur det är att växa upp på 2000-talet i en fransk extremt fattig familj med mycket alkoholism. Han är själv homosexuell och blir dåligt behandlad av sin familj utifrån det. Så att det är väldigt mycket klassperspektiv och man får en blick på Frankrike som inte jag hade innan i alla fall.
Och när jag läste då kollapsen som är hans senaste då tänkte jag han kommer få Nobelpris. Så det är också en bubblare. Spännande. Det borde betta. Unibet nu är inte vi sponsrade på något sätt. Men det finns ju såklart andra bettingbolag Men bettingbolagen generellt brukar ju liksom ha en liste på vilka som kan tänka sig vinna.
Ja, just det. Brukar du betta på det? Alltså jag vet knappt vad betta är. Jag förstår vad du säger. Men jag vet inte, var skulle jag gå om jag ville göra det? Eller går man ens någonstans Man bettar hemma. Man gör på appar vet jag i fall. Men hur man gör, jag har aldrig gjort det. Nej, fult ord också. Betta. Du gillar inte engelska.
Det är helt sant, tyvärr. Jag önskar att jag var bättre på engelska. Eller mer intresserad. Men engelska och liksom... Också det stora landet USA. Allting sånt är som en mörk fläck för mig. Jag går sällan dit. Jag är jätteintresserad av liksom Norge Sverige, Danmark och Finland och sådär. Men ja, både litterärt och sådär.
Annars är jag dålig på att gå in i det engelska språket. Det är skitdumt, det är jättemycket som på engelska. Jag tittar knappt på liksom engelska serier. Nej, men om man kollar Nobelpristagare, de är ju, det är ju såhär Japan, Chile, alltså de kommer verkligen för hela världen. Ja, precis. Det som känns så jobbigt tycker jag att det är så många bra som man aldrig har koll på, som man aldrig kommer att höra talas om.
Verkligen. Det är en sån stor bransch. Hjärtfylking, vad gör han nu för tiden? Var det inte han som skickade ut äntligen varje gång? Jag är precis obildad eller ung för att jag har hört Hjärtfylkings namn men jag vet inte. Han smög ju in, det blev ju en grej att han bara skrek äntligen ironiskt just för att man aldrig har koll på de här som vinner så han gjorde en grej jag tycker det är kultur, det är svensk kulturhistoria ja det är skojigt faktiskt en halva avslutande fråga Norrtälje bibliotek, eller biblioteken i Norrtälje får ungefär 30 miljoner.
Okej För 30 miljoner kan man ju skapa Sveriges typ bästa bibliotek. Alltså typ såhär Stockholms stadsbibliotek. Vi har ju ganska många vi har ju bibliotek i Rimbo, Hallsta Edsbro, Rånäs alltså det finns ju lite överallt Bokbussen. Vad är skillnaden då? Hur skulle du tänka? Vi skulle kunna skapa Sveriges bästa bibliotek i Norrtälje.
Vad ska man jämföra med? Hur mycket är 30 miljoner? Det är en bra fråga. Det låter ju asmycket. Om jag får 30 miljoner så tänker jag, gud vad mycket pengar. Men vad finns kvar? Det är sådana olika potter och sånt. Hur mycket kostar saker? Bara tänk fritt nu. Jag har tänkt på det själv. Vi kan antingen skapa det bästa biblioteket i Sverige.
I Norrtälje. Eller så kan vi ha ganska många bibliotek lite varstans. Jaha, okej du menar att vi är många? Jag värderar inte det här, jag vill bara tänka på... Okej jag fattar frågan. Vi hade kunnat bara lägga ner vartenda bibliotek kommunen och så bygga upp ett som är tipptopp. Men då vill jag säga så här, jag är uppväxt i Smara.
Långt ute i skogen. Två kilometer till asfalt. Jag var aldrig på biblioteket förutom i skolan Esprå skola då. En liten källare. Och jag tänker att det skulle vara samma sak för många om det bara fanns ett bibliotek till exempel Norrtälje. Det är ju jättedäppigt. Jag tänker att det inte ska vara så. Men nu försöker jag bara provocera lite.
Jag vet inte heller vad jag tycker. Men jag bara liksom förut tankar. Hur konsumerar man böcker idag? Är det liksom? Ska man gå? För vi som är boomers inte du Jonna, men vi som andra. Går man verkligen in på bibliotek och som bara, gud nu vet jag inte vad jag ska läsa. Nu går jag runt och kondenserar lite.
Är det liksom sättet som den moderna människan ska skåla? Utforska böcker eller är det så att man har en app och sen klickar man på en bok och så kommer den in till min brevlåda dagen efter. Ja du tänker en sån tjänst. Nästan kanske en liten robot som kan flyga med. Eller någon drönare. Det blir mina villkor.
Vad är pros och cons? Vi har ju förändrat våra beteenden när det kommer till konsumtion av kultur och allting. Bara Netflix. Jag kollar på film när jag vill kolla på film. Jag behöver inte vänta på SOTR 21.30 för att den ska börja. Kan du inte sakna den tiden? Jo det kan ju på ett sätt men den nya generationen kommer inte bry sig om vad jag saknar de kommer köra på deras vad är bäst för dem när ska vi börja anpassa oss för det nya sättet att konsumera saker på måste vi ha Alltså så här, det här är en provgivande fråga, men måste vi ha levande bibliotek överallt?
Just det. Men precis, om man tänker då, för det där som du säger med att kommer, det låter ju underbart härligt. Alltså man klickar och så kommer en bok. Men det låter ju väldigt lik det som vi var inne på med att man har någon sån här prenumeration. Men det man går miste om är ju platsen. Men det känns som att det är den du är ute efter då?
Nej, jag vet inte. Hur mycket vikt ska man lägga på Ja precis. Hur mycket vikt ska man lägga på den? Jag vet inte. Alltså jag tror utifrån egna upplevelser men också vad jag ser de dagarna när jag jobbar här. Det är ju platsen och mötet med oss som jobbar här med andra. Och att liksom röra sig i det samhälle som man bor i.
Som är otroligt mycket mer viktigt. Än att läsa en specifik bok. Så att hade man varit tvungen att välja mellan att ta bort alla böcker och ta bort alla bibliotek då hade jag väl som en fiktiv diktator då eventuellt tyvärr tagit bort böckerna och behållit biblioteken. Intressant. Ja, men det är nog ändå jo, för man hade ju kunnat Man hade i alla fall kunnat prata med varandra.
Och det behövs i dagens samhälle Det behövs. Vi har ju filosofikafer och sånt här. De blir alltid fullbokade. Det finns ett otroligt behov av att mötas, prata, ha samtal. Att man säger hej till varandra. Jag tror många kommer in här bara för att... Säga hej och få lite hjälp med någonting och sen gå.
Intressant tyck. Men jag tänker också det här som jag själv känner när jag går in på bibliotek. Så jag tänker så här, jag har en bok att läsa så går jag härifrån med fyra för att jag liksom har pillat och tittat och klämt känt och så vidare. Inte det är en ganska stor grej av det, eller? Jo. Är det bara jag?
Jo, för du får ju en annan... Alltså petset är ju det. Jag har jobbat på Ikea tidigare. Det där låter lik när man stoppar ner värmeljusen och sen så bara fylls det på. Man har så att säga öppnat plånboken. Fast det är gratis här. Fast det är gratis här och det är ju underbart. Och det är väl någonting med det att man...
Precis, du får ju se andra saker. Du får ju tips från omvärlden. Eller den här boken har råkat hamna här. Alltså det blir lite mer... Slump och att man är en del av världen. Och det hade jag kanske varit rädd för om jag, låt säga, fortfarande bodde i Smara och klickade på en app och så kom det någon drönare med den boken jag ville läsa.
Jag tycker det känns som ett fattigt liv. Men om man tänker bara så, hur gör H&M? Alltså H&M hade ju tidigare hade de ju väldigt mycket fysiska butiker och då där liksom kommersen företogs fysiskt i butiken. Idag så har man en app och man konsumerar fortfarande kläder. Alltså jag har fortfarande på mig H&M-kläder.
Men jag har köpt dem via en app. Och sen så levereras det här i någon form av Instabox. Så jag konsumerar fortfarande Det bara att mitt konsumtionsbeteende har ändrats. Inte själva liksom. Jag har fortfarande vårt kläder. Men tänker ni att låna böcker och gå på bibliotek och läsa i konsumtion? Nej, men kultur och konsumtion då?
Alltså tänker du att är konsumtion? Ja, det är konsumtion. Man konsumerar kultur. På den här vägen har du inte pratat med en annan människa. Nej, men precis. Det är därför jag är lite kluven här. Jag säger inte att mitt är rätt. Nej, men det ett intressant samtal. Är det bara jag som skulle vilja ha en replika av Stockholms bibliotek?
Stadsbiblioteket Som är helt magiskt. Alltså det är bara kul att gå in och ut. Man torgskräck när man är där. Alltså jag tycker det är så häftigt. Men hade det känts äkta då med en replika? Man hade väl avnåget? Man kan ju använda liksom grunden. Just det. Man kan ju göra en replika av Globen. Just det. Ja, Globenbiblioteket.
Kan vi ställa den i hamnen någonstans Finns det någon plats? Nej men på det som du vinner på med kulturhus det är ju någonting som faktiskt diskuteras i kommunen och bland politiker om att det håller på att göra sin utredning just nu. Och den stora liksom huvudrollspersonen i ett framtida kulturhus är ju biblioteket.
Det är ju den som det kommer krets omkring. I och med att biblioteket har en sån viktig Plats i människors liv. Precis. Så att det där är en historia vi får återkomma till. Spännande. Med glädje. För att den kommer nog kanske inte vara här. Men det finns många olika texter på det hela. Längtar. Vi vänder blad.
Vi vänder blad Alright. Vi är uppe i en timmes tid. Och jag kom på det. När vi började det här samtalet så presenterade vi bara dig. Är det sant? Oj vad otrevligt. När här podden läggs ut i dina kanaler De kommer inte veta vilka de andra två människorna är. Jag får skriva det i beskrivningen. Men presentera er då för tusan.
Det är jag som är Malin från Norrtäljepodden. Jag heter Niklas och är från Norrtäljepodden. Vår podd produceras av Alta Norrtälje och din podd produceras av Biblioteken i Norrtälje. Så nu har vi en liten collab här. Det var en riktigt trevlig collab. Där får vi ju dem. Tack för att ni kom. Tack så mycket.
