När reglerna om registerkontroller i skolan infördes var det framför allt ett hot man ville stoppa: sexualförbrytare från att arbeta med barn. Det var en självklar och nödvändig reform. Men sedan dess har Sverige förändrats i grunden.

I dag är det organiserad brottslighet, gängvåld och kriminella nätverk som utgör ett av de största hoten mot barns trygghet. Kriminella rekryterar barn, påverkar unga och söker inflytande i lokalsamhället. Skolan är inget undantag.

Ändå har lagen länge släpat efter. Det blev smärtsamt tydligt när Dagens Nyheter kunde avslöja att en man med kopplingar till ett av Stockholms mest våldsamma kriminella nätverk arbetade som vikarie på en kommunal grundskola. Han kunde anställas därför att regelverket inte gav skolan möjlighet att upptäcka allvarliga misstankar om brott. Det är en orimlig ordning.

Den 15 juli träder därför nya regler i kraft. Registerkontrollerna skärps. För första gången ska skolor, vid rekrytering, inte bara få ta del av belastningsregistret utan även uppgifter ur misstankeregistret för vissa särskilt allvarliga brott, däribland människohandel, människoexploatering, grovt barnfridsbrott och hedersrelaterad brottslighet. Registerutdragen ska dessutom vara färska och visas upp på nytt vid återanställningar.

Det är en välkommen modernisering. Naturligtvis ska rättssäkerheten värnas. En misstanke är inte en dom. Men den som invänder mot förändringen missar en avgörande skillnad mellan ett straff och en lämplighetsbedömning. Ingen har en ovillkorlig rätt att arbeta med andras barn. Arbetsgivare har tvärtom ett ansvar att väga in all tillgänglig information när de bedömer om en person är lämplig för ett arbete där barns trygghet står på spel.

När det gäller skolan måste försiktighetsprincipen gälla. Föräldrar ska kunna lämna sina barn till skolan med förvissningen om att samhället gjort allt som rimligen kan krävas för att skydda dem. Barn har rätt till trygga vuxna omkring sig. Lärare och skolpersonal ska vara förebilder – inte kriminella.