Sverker Nyman (S) hänvisar i en debattartikel till rapporten ”Jimmie blåser dig” som belägg för att Sverigedemokraternas politik skulle slå mot vanligt folk.
Rapporten kommer från Katalys, en fackligt knuten tankesmedja som själv säger sig arbeta för att flytta samhällsdebatten åt vänster. Det märks. Rapporten plockar ut de beslut som passar en redan bestämd tes, medan mycket av det som faktiskt stärkt hushållens ekonomi hamnar helt utanför.
Hela mandatperioden måste räknas, inte bara de delar som passar slutsatsen.
När vi tog över 2022 låg inflationen runt 10 procent. Mat, el, drivmedel och räntor skenade och hushållens köpkraft urholkades. Riksbanken ska ha stor del av äran för att inflationen pressats tillbaka. Regeringens uppgift var samtidigt att inte motverka inflationsbekämpningen genom att elda på priserna ytterligare. I dag är inflationen låg, räntorna har sjunkit och hushållens köpkraft ökar igen.
Men SD och regeringen har också genomfört reformer som märks direkt i plånboken.
Skatten på vanliga arbetsinkomster har sänkts. En genomsnittlig löntagare får omkring 400 kronor mer i månaden genom årets förstärkta jobbskatteavdrag. Pensionärer har fått motsvarande skattelättnader och skatten har även sänkts för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
Matmomsen har halverats från 12 till 6 procent. Matpriskommissionens uppföljning visar att sänkningen i allt väsentligt fått genomslag i priserna. För en barnfamilj som fyller kundvagnen varje vecka märks det i vardagsekonomin.
Vi lovade också lägre drivmedelspriser. Genom sänkt reduktionsplikt och lägre skatter har priset vid pump pressats ned. Det är en av de reformer företagare ofta kommer fram och tackar oss för. För ett åkeri, en hantverkare eller en lantbrukare som kör många mil har de lägre drivmedelspriserna i vissa fall varit avgörande för att få ekonomin att gå ihop. För hushåll, inte minst på landsbygden där bilen ofta är en nödvändighet, märks skillnaden också tydligt i vardagsekonomin. Elskatten har dessutom sänkts med omkring 10 öre per kilowattimme.
Sedan till tandvården.
I veckan pratade jag med en man vid vår valstuga i Norrtälje som skulle få nya framtänder. Enligt honom skulle behandlingen ha kostat omkring 120 000 kronor. Med den nya tandvårdsreformen skulle hans egen kostnad bli omkring 15 000 kronor, pengar han hade lyckats spara ihop. Nu kan han äntligen göra behandlingen efter flera år med glugg.
Det är svårt att få ett tydligare exempel på vad politik faktiskt kan betyda för en enskild människa.
Det här är den största tandvårdsreformen på över 20 år. Vi började med de äldre, som generellt har större och dyrare tandvårdsbehov. Personer från 67 år betalar nu bara 10 procent av referenspriset för stora delar av den dyrare tandvården.
Socialdemokraterna hade åtta år i regeringsställning på sig utan att genomföra något motsvarande högkostnadsskydd. SD har däremot visat att vi kan gå från ord till handling. Därför finns det också skäl att lita på oss när vi säger att detta bara är början. Vi är inte nöjda förrän fler, och i slutändan alla svenskar, omfattas. Tänderna är en del av kroppen och tandvården måste steg för steg närma sig övrig sjukvård.
Nu ser vi dessutom hur bland andra Socialdemokraterna går till val på att bygga ut ett liknande skydd till fler. Det är förstås välkommet. Men det säger också något när den politik som först kritiseras sedan kopieras när valet närmar sig.
Ett ärligt bokslut innebär förstås också att vara öppen med beslut som inneburit ökade kostnader för vissa. Högkostnadsskyddet för läkemedel har höjts med som mest 900 kronor under en tolvmånadersperiod för den som når taket. Det ska räknas med. Men då ska också skattesänkningarna, den billigare maten, drivmedlet, elen och tandvården räknas med.
Detsamma gäller a-kassan. Avtrappningen blev en kompromiss inom Tidösamarbetet. Men Katalys berättar bara halva historien. Inkomsttaket ligger nu på 34 000 kronor, vilket kan ge 27 200 kronor i månaden vid 80 procents ersättning. Fler kan omfattas av försäkringen och det lägsta aktivitetsstödet har höjts från 223 till 365 kronor per dag, nästan 64 procent.
Det är precis detta som är problemet med Katalys sätt att räkna. Minussidan redovisas noggrant medan stora delar av plussidan lämnas utanför. Hela bilden, tack.
Det blir särskilt intressant eftersom regeringens fördelningspolitiska redogörelse kommer fram till att mandatperiodens politik procentuellt haft störst positiv effekt för den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard. SCB visar samtidigt att den reala disponibla medianinkomsten åter ökar.
Det finns mycket kvar att göra. Arbetslösheten är för hög fortfarande, särskilt bland utrikes födda, och vissa hushåll har fortfarande små marginaler. Vi är dock inte klara.
Men ett ärligt bokslut måste innehålla både plus och minus: sänkt skatt på arbete och pension, halverad matmoms, lägre drivmedelspriser, sänkt elskatt och den största tandvårdsreformen på över 20 år måste också räknas.
Jag skulle faktiskt säga att ”Jimmie” levererar. Men vi vill göra mer och fortsätta på den inslagna vägen även nästa mandatperiod.
Mitt råd till den som vill avgöra vem som egentligen ”blåser” vem är därför enkelt:
Räkna hela kvittot.
