Den svenska skolmaten infördes av en enkel anledning. Barn skulle få tillräckligt med näring för att orka lära sig. Under lång tid rådde bred politisk enighet om detta. Skolmaten var till för eleverna, inte för att uppnå olika politiska mål.
På senare år har något förändrats. Allt fler kommuner använder skolmaten som ett verktyg för att nå klimat- och hållbarhetsmål. Kött har ersatts av vegetariska alternativ, traditionella råvaror har fasats ut och fokus har i allt högre grad flyttats från elevernas behov till politiska ambitioner.
Problemet är inte att det serveras vegetarisk mat. Problemet är att skolmaten allt oftare utformas utifrån ideologiska överväganden snarare än frågan om vad som gör barn mätta och ger dem bra näring. Många föräldrar känner igen bilden av barn som kommer hem hungriga efter en skoldag och behöver äta flera extra mål mat.
Klimatfrågan är viktig, men skolmatsalen är fel plats för symbolpolitik. När kommunpolitiker använder barns luncher för att uppfylla klimatmål har man tappat bort skolmatens ursprungliga syfte. Barn är inte verktyg i vuxnas politiska projekt.
Det är dags att återgå till grundprincipen att skolmaten i första hand ska vara god, näringsrik och mättande. Om eleverna lämnar matsalen hungriga har systemet misslyckats, oavsett hur imponerande klimatredovisningen ser ut. Skolmaten bör handla om barnens välmående och deras möjlighet att prestera i skolan. Det är därför den en gång infördes, och det är därför den bör finnas även i framtiden.
