Barn ska kunna vara trygga på nätet och kunna spela online-spel utan att riskera att möta vuxna män som söker sexuella kontakter. Så ser det inte ut i dag.
Siffrorna är alarmerande. Enligt en rapport från Stiftelsen Allmänna Barnhuset har vart fjärde barn i Sverige utsatts för groomingförsök Var tredje ung har fått frågor om att skicka nakenbilder. För många börjar det med en komplimang, ett vänligt meddelande eller någon som verkar bry sig. Sedan flyttas gränserna steg för steg tills barnet hamnar i en situation präglad av hot, skam och exploatering.
Detta är en brottslighet som flyttat in i barnens mobiltelefoner. Därför måste också samhällets motåtgärder följa efter.
Regeringen har skärpt lagstiftningen. Grooming kan numera ge fängelse. Sedan nyligen är det också olagligt för vuxna att skapa konton där de utger sig för att själva vara barn i forum där barn och unga rör sig. Polisen har också fått fler verktyg för att avslöja förövare innan de hinner begå övergrepp. Det är välkomna steg.
Men det räcker inte. Den som dömts för att ha groomat barn bör inte fritt kunna röra sig på samma digitala plattformar där nya offer finns. I den fysiska världen accepterar vi kontaktförbud och vistelseförbud för att skydda utsatta människor. Samma princip borde kunna gälla på nätet.
Därför har Liberalerna helt rätt när de förslår att personer som dömts för groomingbrott inte ska ha tillträde till sociala medier och andra digitala plattformar där barn finns – ett digitalt vistelseförbud, eller fotboja, precis som förövare i den fysiska världen.
Det behövs också mer kunskap i skolan, socialtjänsten och rättsväsendet. Fler vuxna måste förstå hur unga luras in; genom bekräftelse, pengar, skamkänslor och hot om att avklädda bilder och filmer ska spridas. Fler vuxna måste se varningssignaler. En ung person som plötsligt har mycket pengar, drar sig undan eller har ångest över mobilen behöver vuxna som ställer frågor och vuxna som kan ge rätt hjälp.
Den digitala världen är inte en parallell verklighet. För dagens barn är den en del av vardagen. Därför kan samhället inte heller lämna barnen ensamma där. De ska veta att samhället och de vuxna alltid står på deras sida.
