För några år sedan handlade den ekonomiska debatten om Thomas Piketty, som studerat distributionen av förmögenhet och kunde peka på horribla ojämlikhetseffekter där de rika blev rikare och klyftan till arbetarklassen blev allt större, med allt det för med sig.
Nu har Piketty fått en likaledes fransk uppföljare i Gabriel Zucman, som väcker uppmärksamhet världen över med sitt förslag till beskattning av de superrika. Han föreslår en miljardärskatt, som i hans tappning skulle vara 2 % på förmögenheter över 100 miljoner euro. Hans idéer studeras nu världen över.
Syftet är att skapa en mer jämlik beskattning. Med bl a med en uppsjö av specialregler och med hjälp av horder av skattejurister kan de superrika hitta kryphål och minimera sina skatter så att de betalar en mindre andel av sin inkomst i skatt än vanliga arbetare och tjänstemän. Är det rimligt? Knappast.
I Zucmans forskning sticker Sverige ut. Med hans ord har svenska superrika orimliga privilegier, vilket lett till att de i snitt bara betalar 20 % av sina inkomster i skatt, medan en vanlig inkomsttagare hamnar mycket högre. Är det rimligt? Knappast.
Alla förslag om att höja skatten för de superrika möts med ramaskrin. När Danmark för ett tag sedan hade val till Folketinget hade socialdemokraternas Mette Fredriksen föreslagit en modest variant av förmögenhetsskatt på 0,5 procent av en förmögenhet över 36 miljoner kronor. Motkampanjen blev hätsk, och anses vara en orsak till socialdemokraternas mediokra valresultat.
Det är två saker motståndare till alla former av kapitalskatt skjuter in sig på. Skatten anses motverka entreprenörskap och innovationer. Men säg mig den blivande entreprenör som i arbetet på att förverkliga sin idé tänker på hur han beskattas om han mot förmodan blir miljardär.
Det andra argumentet handlar om kapitalflykt. Zucman menar att de som flyr landet där de tjänat sin förmögenhet ska fortsätta betala skatt på sina inkomster ett antal år efter flytten. Detta som ett incitament för att motverka kapitalflykt. Varianter av detta system finns, bl a i USA.
Här i Sverige har Socialdemokraterna föreslagit en skatt för de mycket rika som ska användas för att betala den militära upprustningen som tyvärr är nödvändig pga det storpolitiska läget. Motståndet från högern är kompakt. Där tycker man uppenbarligen att det är helt rimligt att en vanlig löntagare ska betala procentuellt mer för upprustningen än en rikeman. Detta kommer säkert att bli en valfråga, och förvänta er domedagsprofetior från Timbro och andra rikemanssykofanter. De har en alldeles egen tolkning av begreppet skatt efter bärkraft. Till alla valarbetare inför höstens val: ställ väljarna frågan om de tycker att de rika ska bidra med lägre procentuell andel av sina inkomster till försvaret än du och jag? Denna uppmaning gäller även moderata valarbetare.
En viktig fråga i det här sammanhanget är den ökande kapitalkoncentrationen. Trenden är att de superrika äger en allt större del av den samlade förmögenheten. Med stor förmögenhet kommer också stor makt. Detta är ett problem som högern inte vill ta i med tång. Men som förr eller senare måste hanteras, annars åker vi huvudstupa in ett illiberalt oligarkvälde.
Zucmanskatten löser knappast det problemet. En miljardärskatt på 2 procent på förmögenheter som i snitt växer med 6 procent gör inte de superrika fattigare, men kanske saktar ner utvecklingen en aning.
Så är en miljardärskatt för upprustningen av försvaret rimlig? Javisst!
