Annons

Bibliotekets hemliga problem: “Vi når inte alla”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-03-26 – av Norrtäljepodden
Avsnittets deltagare sitter i studion och kollar in i kameran.
2 min läsning
Annons
Flygfyren

Ett gemensamt poddavsnitt sätter ljuset på Norrtäljes bibliotek och deras framtid. Samtalet rör allt från lästrender till behovet av fler mötesplatser och väcker nya idéer om hur biblioteken kan utvecklas.

I ett gemensamt avsnitt mellan Norrtäljepodden och en Samtal och snack, diskuteras bibliotekens roll i ett föränderligt samhälle. Medverkar gör Malin Butler och Nicklas Salmin tillsammans med bibliotekarien Joanna Wåhlin. Frågor om läsning, tillgänglighet och framtidens kulturutbud står i centrum och flera konkreta utvecklingsidéer lyfts.

– Jag tror att platsen och mötet är viktigare än en specifik bok, säger Joanna Wåhlin i podden.

Annons
Flygfyren

Diskussionen kretsar kring hur biblioteken kan nå fler målgrupper, särskilt unga och personer som i dag inte besöker verksamheten. Samtidigt konstateras att vissa grupper redan är starkt representerade.

– Däckare är poppis överallt. De läses så mycket att vi ibland måste byta ut dem när sidorna ramlar ur, säger Joanna Wåhlin.

En tydlig trend är också att biblioteken i allt högre grad fungerar som sociala mötesplatser snarare än enbart utlåningsställen. Samtal, aktiviteter och gemenskap lyfts som centrala värden.

– Vi har filosofikaféer som alltid blir fullbokade. Det finns ett stort behov av att mötas och prata med varandra.

Samtalet rör även framtidsvisioner. Ett förslag som lyfts är att arbeta mer aktivt med sociala medier för att nå yngre målgrupper, medan andra betonar vikten av den fysiska platsen.

– Det handlar om att finnas där människor är, men också om att behålla det som gör biblioteket unikt. Säger Nicklas

En annan konkret fråga gäller lokalernas utformning. Dagens bibliotek beskrivs som trångt, med begränsade möjligheter att arrangera större evenemang.

Annons

– Vi har för lite yta. Det är svårt att samla över hundra personer utan att möblera om hela lokalen, säger Joanna Wåhlin.

Trots utmaningarna är bilden av biblioteket tydlig: en plats med stor betydelse för både individ och samhälle, där mötet mellan människor står i centrum.

Norrtäljepodden leds av Nicklas Salmin och Malin Butler. Podden produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg.

Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

 Och vi har ju ingen sån rolig jingle med oss här. Sjung då. Ja, Niklas. Du har ju precis tagit en sån här yellow voice. Du kan sjunga nu. Ja, men vi är ett collab. Vi är två olika poddar som nu mörs ihop till en podd Så vem ska börja egentligen? Jag kan säga välkommen till samtal och snack, som våran podd heter.

Men vad heter er podd Norrtäljepodden?
Brukar ni säga välkommen?
Nej. Vi är så otrevliga.
Vi brukar låtsas som att vi sitter på podden mitt i och att ingen är beredd på det.
Lite söndagsintervjun.
Exakt lnte har vi mycket att säga Så öser vi.
Det där var ju en väldigt stor avslöjande.
Joanna är ju verkligen duktig på att gräva fram hemligheterna.

Jag vill bara prata om det som är äkta.
Bra. Under ytan. Men de som lyssnar från vår podd För det kommer vara samma avsnitt som kommer släppas nu.
Både på Norrtälje kommuns hemsida.
Yes, nej.
Nej på Stadsbygden Spotify. På Spotify.
Ja det så. Men vi lägger ut det under biblioteken i Norrtälje. Och där vi sitter idag.

Välkomna hit. Tack. Roligt att ni är här. Ni har fått kaffe. Ja, och det är lite spännande. Jag är mest förvånad att det är så stort. Ja, du brukar inte vara här. Jo i biblioteksdelen. Men här får jag aldrig vara. Nej bakom i personalgatorna Det är alltid lite spännande. Ja, verkligen. Man är en oinbjuden gäst.

Fast inbjuden. Kan du beskriva hur det ser ut då Malin? Alltså det är ganska mycket Norrtälje kommun style. Hur är Norrtälje kommun style då? Precis det vi ser här nu. Är det det ljusa trät och de speciella taken? En stor tv-skärm. Jag antar att vi sitter i ett konferensrum. Det stämmer. Har den ett namn? Det har ett namn.

Jag började tänka, hänger jag ut någon om jag säger namnet? Det gör jag väl inte. Det är väl en ära. Det heter Helens rum. Och vem är Helena Det som heter Helena förut Hon har gått i pension. Men det heter fortfarande Helens rum. Ja, vad fint. Till och med Outlook. Är det sant? Ja. För rummen på kommunhuset heter ju bara någonting med orter.

Ja, precis. Här så har vi namn. Här är det Helene då för att hon har suttit här. Men ute sen också i biblioteket Men då är det lite mer att man har tänkt till. Då heter de ju... Eli, efter en författare. Åman Ovets. Och sen heter det Astrid Har Eli fått ett eget rum? Hon var min chef på en Norrtelje tidning. Är det sant?

Eli Ovets. Ja, exakt. Dubbelnamn honom. Ja Åman Ovets. Men hon har ju, väldigt populär författare. Men hon har ju lämnat kommunen, så jag vet inte om man skulle byta ut. Antingen får hon komma tillbaka. Hon bodde ju i Roslagsbro. Det var där, okej Och sen har vi Astrid. Det är väl Astrid Lindgren, tror jag. Jag var inte med när vi döpte.

Alf Nilsson då? Alf Olsson, konstnär från Edsbro. Men det är kvar. Det är kvar. Men jag tänkte på när vi kom in här. Man har ju sina fördomar mot bibliotek. Ja, ni skrek rakt ut av en anledning. Vi spelade musik. Ja, alltså jag var helt chockad. Chocken har inte lagt sig än. Men när man kom in, det var musik Det var glatt.

Tjena, tjena. Nästan high fives Du brukar inte vara glad, menar du? Nej men inte när man kommer som lån Man har ju bara hört det här. Ja just det. Den gamla grejen Jag har sagt det någon gång. Men så ofta säger vi inte det ändå. Vi är glada här. Jag kom ju lite tidigare än Niklas gjorde. Så fick jag ett samtal.

Då fick jag nästan lite panik och sprang ut. Just det. Det är något man inte får. Man får inte låta på bibliotek. Man får ju vara glad och ha trevligt. Men just det där med telefonsamtal. Det är okej. Det var på ljudlöst jag vill bara försvara mig här. Men det som kan vara opassande det är kanske om man pratar med högtalartelefon.

Det är väldigt vanligt idag. Och om man då gör det bland fem andra som sitter och läser en dagstidning och har en lugn stund, då brukar vi försöka steppa in och be personen att lägga på. Kan vi diskutera det här med just högtalartelefon? Varför? Jag tycker det är fruktansvärt. Nej men vadå? Nu låter jag som en boomer eller tvärtom.

Nej, alltså jag tror att det är en boomergrej det här med er. Alltså du svarar i högtalarläge och pratar högt med någon Med egentligen vad som helst. Ja, men vadå om jag och Malin sitter och pratar i samma ljudvolym. Det förändrar inte det faktumet då, än att någon annan tar upp en telefon och pratar. Det är fortfarande en tvåvägskommunikation.

Men just när man blandar in teknologin, då griper ni in Ja tänker att man borde få, okej Nej jag menar ingenting. Jag bara tänker på, vad är distinktionen mellan liksom. Jag fattar. Är det inte mer störande då med ett ljud som skränar ur en telefon än två personer som pratar? Ja, det kanske är mer genuint.

För jag håller ju med i ett sak. Men när man tänker på det så är det lite ologiskt egentligen. Ja, jag fattar vad du menar. Det riskanten. Det sker ju även på bussen till exempel. Ja, exakt. Och jag kan inte förstå varför. Jag vill inte ha någon på högtalare. Nej Jag brukar också tänka på den som är i högtal.

Alltså den som kommer ur telefonen Om den vet om det. Det känns lite som att man hänger ut någon. Eventuellt. Ja, det sant. Jag gör aldrig det där i alla fall. Gör ni det? Nej. Du ser lite skyldig ut Niklas. Nej alla vi är över 40. Jag är inte över 40. Nej 30. Förlåt du är 37? Snart. Vi är alla runt 40. Närmar oss eller hoppas det.

Du är till i alla fall boomergänget får man väl säga. Är det sant? Okej då. Men det är ett bra gäng att vara med i. Det är ett jättebra gäng. Det är vi som ändå har satt upp de här reglerna. Som vi just nu liksom hyrsa på folk. Och där får man börja hyrsa. Är det nu eller? Alltså det är ju aldrig trevligt.

Men även om jag kommer som gäst in på biblioteket. Besökare. Eller låntagare. Oj. Fel pronomen direkt. Pinsamt. Det är fint att känna sig som en gäst Men vi vill ju att du ska känna att det är ditt bibliotek. Inte att du bara är en gäst. Har jag rätt att hyscha andra? Bra fråga. Min grundinställning är att det inte är trevligt att hyscha personer utan att man kanske är.

Söker ögonkontakt och ber någon göra det man önskar. Kanske prata lite tystare. Men det är klart att du får tilltala dina medmänniskor på ett bibliotek. I en offentlig plats. Har det blivit bråk någon gång? Jag har inte varit med i några stora bråk. Men absolut dålig stämning där man kanske går och hämtar en personal.

Och ber om hjälp Kan du säga åt. För att man röker ihop lite. Muntligt bara. För visst finns det såna här små rum som man kan sitta i. Om man. Måste låta. Ja, det gör det. Tyvärr är det liksom byggt så att de, alltså det hörs väldigt mycket utifrån de rummen. Som högtalare liksom. Ja, precis. Du hade ju någon intervju där någon gång Niklas.

Med två unga. Var det något TikTok-grej? Två unga pojkar. Det väldigt suspekt det här. Det var två coola grabbar Niklas Epstein. Det låter väldigt Niklas. Det var ju det här rummet med glasfönster mot gatan så det var ingenting hemligt. Men det var du och två coola grabbar och det hade kanske något med TikTok att göra.

Just det, precis. Då fick vi ett grupprum. Och då tänkte jag på, jäklar vad det låter ut. Det lät ju ut till disken. Hörde vad jag sa? Nej jag lyssnade ju inte. Men jag hörde era röster. Ja du är ju okej Vad roligt det visste inte jag. Nej, så då tänkte jag på det. Det där funkar ju sådär om man har ett möte där man kanske pratar högre eller så.

Men det finns absolut rum att sitta när man vill vara i fred. Men de är inte helt ljudisolerade. Apropå det här med Dispyter och bråk Har du varit med om att två människor Bråkar om vilken författare som är bäst Om det ska vara brott och straff Och någon tycker något annat I wish, det låter som ett underbart bråk Ja Nej, tyvärr Inga sådana hetska diskussioner Biblioteksbesökare är väldigt lugna av sig De tar till ord istället för Ska vi dra igång ett bråk angående vem som är den bästa författaren?

Hur ska vi förhålla oss i bråk då? Vi får inte gå till personuppgrepp. Vi går till personuppgrepp. Tänk på att Johanna sitter här i egenskap av anställd bokvetare. Gud vad spännande. Nej det får man inte ens. Men vem är världens bästa författare? Oj. Jag vet, superdum fråga. Men ändå vad betyder bäst då Vad betyder världen?

Filosofi. Ja precis. Alltså jag är besatt av Karl-Ove Knausgård. Alltså besatt. Varför då? Därför att han är så snygg. Han är naken. Han skriver naket Han skriver naket.

Vi är flera här som är besatta av honom. Vi en liten knavskådklubb faktiskt. Det är det sant. Vi läser böckerna på norska direkt när de kommer ut. Och sen ses vi och snackar loss om dem. Vi älskar honom väldigt mycket. Inte han är lite tabubelagd? Nej, varför då? För ämnen han tar upp. Tänker du på den där boken?

Min kamp. Ja, min kamp. Att han hängde ut mycket folk, eller? Ja, och även sig själv. Att han var väldigt... Jag skulle säga att han kanske inte startade men han var ju med och gjorde att den genren autofiktion blev extremt stor. Det väldigt många nu som skriver utifrån eget liv. Och gör litteratur av sitt egna liv, helt enkelt.

Det har han ju varit med och... Exakt Gjort större eller vad man ska säga. Ja, men typ såhär Alex Schulman. Den han kan skriva om, det är ju liksom sin barndom. Och jag menar att även fast jag liksom är något någon mening är ett fan av honom Ja, samma här. Så tycker jag ändå att det är så liksom navelpilleri att inte.

Just det. Jag är bara jag som upptäcker det liksom. Jag är bara jag som ser att det enda han kan skriva om det är att ha någon bäring på hans uppväxt. Men kan ni, alltså jag tror att finns flera, jag tänker på Annie Hano till exempel. En fransk författare som fick Nobelpris för några år sedan. Nej, hon skriver ganska små tunna böcker och hon skriver också hela tiden om sin mamma om sin pappa om sig själv som flicka om en relation och sådär alltså att man gräver bakåt och inåt och om sitt eget liv och jag tror väldigt många författare gör det Vad tycker du man ska skriva om man inte liksom hämtar ur eget liv?

Gud, vilken bra fråga det är klart man ska göra det Alltså inte jag och bara klicka fel. Jag förlorade det direkt. Du kanske läser fantasy eller någonting. Alltså där man bygger världar. Det är en annan typ av författning. Nej det gör jag inte. Men jag borde. Ja, du borde läsa det. Varför borde du det?

Läsandet gör att man slunger sig in i en annan värld. Man slipper tänka på de här bestyren som finns i den här världen. Och längre bort ju mer oerhöristiskt den värld som man slunger sig in i är det här. Desto bättre, tänker jag, är det kanske ovetenskapligt att man liksom kan andas ut på något sätt. Ja, verkligen den eskapistiska läsningen på något sätt.

det handlar liksom om Breiviks minutrapportering kring Breivik Men då blir man ju deprimerad. Alltså jag tycker att det där låter helt sant när du säger det. Och ändå vill jag läsa om någon som torkar av en diskbänk. Alltså det är de typerna av böckerna jag väljer. Knausgård som brer en macka. Lägger på en ostskiva.

Väldigt detaljerat. Jag vet inte varför det är så. För när du säger det där med att läsa som eskapism låter det underbart. Men det kanske också kan vara eskapism att leva sin i någon annans liv och vardag. Utan tomtar och troll. Som det inte alltid är i fantasy. För att raljera lite. Men däremot så finns det en japansk författare.

Om jag ska säga en till som är världens bästa författare. Så är ju Haruki Murakami. Var han Nobelprisk? Nej men han är ofta på liksom favorittoppen. Att kanske kunna få det. Och då är det ju också lite liksom magi. Även om det också är mycket vardag det är en japansk man som kokar pasta och äter den långsamt och sådär men det är också pratar vi om magi som John Ayvide Lindqvist vet ej jag har inte läst honom har du inte läst honom?

det här är ju verkligen här har vi skopet här har vi bråket du sa att ville ha bråk Malin nu är det igång jag menar ju att man bör ju först att vara bildad i i Överhuvudtaget man ska utgå från där man står. Det är ju typ det enda jag har läst på sista året. Här kommer jag av med verkligen... av brinnet.

Men okej man ska utgå från där man står och då ska jag läsa Ayyvide. Ja, jag tror det. Men jag har läst hans son. Han har gett ut en bok som heter Våldet under huden. Jaha en son också. Har du grävt där du står? Han har också en fru som är författare. Ja, du ser. Jag är så obildad så jag skäms Nej nej, nej. Du håller väl på med annat om dagarna?

Ja kanske. Jag kan acceptera eskapism. Men jag kan inte läsa. Jag kan inte sätta mig in i en fantasy värld. Det funkar inte. Vi kan bara hoppa över till filmens värld. Jag kan inte kolla på en Harry Potter-film. Jag tycker det bara blir snurrigt. Sagan om ringen, samma sak där. Men vad händer i dig då då? Du tittar och...

Zoomar ut. Ja du zoomar ut. Det samma sak, jag kan inte lyssna på en ljudbok. För då mitt i så bara ringer jag någon för att jag liksom glömmer att jag faktiskt lyssnar på någonting. Ja, alltså det saknas intresse då kanske. Eller? En bokstavskonvergation. Ja. Det var det kanske. Till 98 procent. Jag märkte också det nu när jag flyttade och gick igenom min egen boksamling.

Som jag har lovat mig själv att jag ska läsa om. Alla mina egna böcker. Och det är... Alltså uteslutande dokumentärer. Ja, okej Biografi då? Alltså Sven Hedin. Jaha okej. Sådana godbitar. Jag vet inte om det är lite ful. Får man säga det? Jag har jättemycket Herman Lindqvist. Jaha, nej varför är fult? Han är inte historiker.

Han är bara författare. Ja okej jag fattar Man behöver inte säga att är fult med böcker Jag älskar Hermione Christ. Enda gången jag har blivit starstruck När jag var gravid med mitt första barn så fick jag nys om att Herman Lindqvist skulle komma och signera sin bok i Täby centrum. Och jag dundrade dit.

Så glad så har jag kvar min lilla bok. Nu var den ganska tråkig. Förlåt Herman. Vad var det? Historien om Sverige? Det var mer en samlingsverk Lite över... Det känns som att det enda han gör är best of just nu. Ja, men det var lite så. Så jag är lite besviken. Men jag har hans signatur och det står till Malin.

Men är det inte så att det är ändamålet helga med den? Att han har ändå på något sätt fått in en historieintresse? Ja Vi är vanligare. Exakt det funkade ju på mig. Jag har ju minnen från när man var liten och såg hans SVT-filmer med sin blåa kavaj och gick och pratade om någon drottning finlandssvenska.

Ja, som ramlade i korridoren. Han har ju inte bott i Sverige, visst det? Har han inte? Nej, han bor ju i Frankrike. Han född i Finland. Är han finlandssvensk Nu känner jag mig obildad. Jag vet inte ens vad han låter. Han pratar typ svenska fast man kan höra en liten tonaksang av liksom. Okej en liten liten ton det är inte så finlandssvenska.

Nej jag tänkte väl. Mer som kanske en liten ålänning som bott i Sverige i 30 år. Skulle jag säga. Det här är också väldigt ovetenskapligt. Men har ni någon litteratur som ni nästan skäms för att läsa åt som är lite såhär guilty pleasure? Jag är en som alla studsar på. Nu har vi flyttat. Nu har vi inte fått upp några böcker.

Det var jättelänge sedan ni flyttade. Ett halvår sedan. Och böckerna är inte uppe? Nej. Det handlar om prioriteringar. Jag har också flyttat nyligen. Det tog en vecka. Men då har jag också en lillebrorsa som är snickare. Det tycker jag underlättar det. Annars hade de inte varit uppe. Okej men vad är det du skäms över?

Nej jag skäms inte. Jag gillar ju historier. Jag har ju Bibeln Koranen Torah. Jag har Mausli Röda, Mein Kampf. Jag tycker ju om att man ska... Jag tycker ju om att förkovra mig i ytterligheter. Extremiteter, där närs jag mitt intresse närs av Liksom inte det är förbjudning jag tycker om att ta del av det förbjudna bara liksom lägger in min tankebana i någonting i en helt annan liksom värld av åsikter, det kan vara religion eller politik eller vad som helst egentligen det är därför jag också gillar Knausgård på något sätt Jag visste inte om att han var en copycat i genren.

Jag trodde att han nästan uppfann den. Ja, men han är väl ingen copycat? Okej så han uppfann den? Ja, uppfann vet jag inte. Jag skulle säga att många har skrivit om sig själva innan Men han blev ju extremt stor. Och gav ljus till genren kanske. Sånt tycker jag om på något sätt. Jag följer med i det. Men det är min, vad har Malin då?

Du måste ju ha en lista på saker du skäms över. Oh ja. Nej men det är just när jag är till exempel på semester. Då vill jag liksom stänga av min hjärna totalt. Det har vi pratat om i andra poddar tror jag också. Jag får dålig hygien och verkligen stänger av min hjärna. Och då vill jag gärna läsa om Kim Kardashian, Jenna James.

Alltså de här riktigt får man säga trash biografierna. Då är hjärnan avstängd. Ett exempel som jag stod och höll i häromdagen. Jenna Jamesons How to make love like a pornstar. Lite intressant. Vad tog med dig från den boken? Att det inte så skojigt i porrbranschen. Som det låter. Sånt. Har du läst den, Jenna?

Nej, jag visste inte vem det var. Nej just det. Inte heller. Men jag blir lite sugen Utifrån det du just sa. Att det kan vara kul att gå till ytterligheter. Jag har aldrig läst om någon porrstjärna. Det låter som jättebra idé. För det är ju ganska intressant. Det kom som en våg just med porrstjärnor. Då skulle alla porrstjärnor skriva böcker.

Okej. Så Tracy Lords. Ron Jeremy. Han har man koll på. Han måste du veta. Men har de skrivit böckerna själva? Nej. De får någon bra kompis som de berättar för. Precis ja. Ja, men Ron Jeremy han har levt ett liv och den var ju ganska underhållande den boken. Men han är ju cancelled också. Ja, det framgick inte i boken tror jag.

Men Tracy Lords bok var ju ganska tung för det var ju inte bara skoj. Där kan jag vilja erkänna ingen aning om det. Hon var... Hon var väldigt ung när hon blev utsatt för övergrepp helt enkelt. Vilket man inte fattar för nu. De var så pass unga. Hur kan den branschen? Efter dina bildningsresor i böckerna.

Precis. Jag kanske inte är jätteinsatt men det har läst mig till. Inte kollat på videoklipp utan du har bara läst böcker. Exakt Det är sånt. Ja. Okej hur ska jag ta ut den här pinsamma stela situationen nu efter? Ja och nu är vi här. Från porr till vad? Till, jag har en fråga. Jag har några frågor. Har vi i Norrtäljes Stadsbibliotek har vi någon så här magna carta?

Alltså har vi någonting som det finns ett exav som bär oerhört tyngd på liksom Norrtäljes kulturliv? Har vi någon artefakt eller en bok? Jaha. Jag blev gärna sugen på att springa hämta någon annan som vet.

Alltså vi har ju ett magasin. När jag är nere där och hämtar böcker. Var är magasinet? Ett arkiv? Magasinet är nere i källaren där det står böcker som inte lånas ut så ofta. Men vi är där nere varje dag, så relativt ofta. Men liksom, allt får inte plats här uppe. Då ser jag att finns gamla böcker som kanske är artefakter.

Men jag vet inte vad det är där. Alltså jag har inte jättestort historieintresse. Dåtidsintresse. På utvägen sen så kan ni fråga min kollega Magnus Han vet sånt. Du gillar mer framtid? Är det nutid framtid eller dåtid Jag lever i nuet. Du lever i nuet? Nej det kan man det. Men i litteratur så vill jag läsa sånt som gavs ut i år.

Det är också en brist hos mig. Det finns ju jättemycket gammal litteratur. Men jag är väldigt sugen på att läsa det som gavs ut idag. För jag tycker man får en... Bra bild av vad som pågår just nu. Vad skriver man nu? Vad tänker människor på idag? Just det. Och lite trender. Kul med trender. Vad är trenden nu då?

Trenden har ju funnits en norrlandstrend ganska länge. Kanske att den har lugnat sig. Alltså mycket böcker uppifrån landet. Vilket är toppen. För det har saknats. Starta den med populärmusik från Vittola. Kanske men när kom den? Kan det vara för länge sedan för att det skulle ha varit starten Det måste ju vara sent 90.

Det kanske var som en försmak då. Men det har ju kommit väldigt mycket senaste 6-7 åren. Och då är det både historiskt och nutida. Alltså till exempel hur det är att leva som ung same idag Både ungdomsböcker och vuxenböcker finns i den kategorin. Men också sådär vad hände med, det var en översvämning någonstans alla hus slog under vatten vad hände då?

Alltså sådär. Historia liksom. Vad var frågan Vad är det jag pratar om nu? Jag pratar om, men jag tog mig bort från det där med artefakter. Jag vet inte. Nej. Nästa fråga. Nästa fråga är du jobbar på Norrtälje Stadsbibliotek. Och du har ju stenkoll på vad folk läser här. Men ser du till att det finns några skillnader mellan vad folk läser i Halstavik och Rimbo?

Kul. Jag har jobbat i Rimbo också. Och även på Rodengymnasiet har vi ett bibliotek.

Nej, jag skulle säga så här. Däckare är poppis överallt. De är verkligen i rörelse däckarna här i Norrtälje kommun. Så ofta som man kanske måste slänga boken för att den håller på. Ja visst vi får byta ut dem. Siderna ramlar ur. De är så lästa. Och ofta att man ser de här högarna Man bär hem åtta däckare.

Oj vad det läses. Så den typen bok är att man verkligen liksom lever med böckerna. Och det är också ofta bladvändare där man får känna känslor spänning och man följer med om man är med och löser någonting. Det är inte mer att halsta borna lånar mer finsk litteratur Men så kan det ju vara Man är ofta finsk då om man gör det och det finns ju finsktalande både överallt i kommunen Finns det fler i Halsta så lånar de säkert finska böcker Men vilka är typerna som kommer då till generelltittbibliotek Kan man liksom pinpointa att de bär glasögon eller de har kavaj eller Nu är vi ute på så hal is.

Vi har inget offentligt ämbete. Vi kan vara lite fria. Ja men det är toppen. Fördomar spart tid. Ja verkligen. Men absolut finns det de som har glasögon. Inte alla. Absolut, det finns de som har kavaj, inte alla. Men är överrepresenterade? Nej, inte alls. Ett vanligt samtal vi har på biblioteken är ju snarare vilka som inte kommer hit.

Det är det vi fokuserar på jämt Och det är vi jobbar med. Hur får vi alla att veta att de kan gå hit? För det inte meningen att man ska tvinga någon att komma hit. Det är ju helt onödigt. Men problemet är ju om man inte vet om att man kan gå hit. Om man tror att man måste köpa alla böcker för jättemycket pengar.

Som man har eller inte har. Eller om man tror att man måste ha en skrivare hemma. Man kan skriva ut här. Eller om man tror att, förstår ni, att det finns ju liksom väldigt mycket... Här som man kan ta del av. Och då är det några grupper som kommer hit mindre än andra. Och det är till exempel unga människor.

Personer med annat modersmål än svenska. vad kan det vara? Men kanske den här gruppen liksom i min ålder. 36-åringar. Ja, alltså småbarnsföräldrar. På ett sätt kommer de hit. För vi har väldigt mycket aktiviteter för barn. Men i den här åldern när man själv kanske inte har tid att läsa. Då krävs det någonting fritid.

Och det handlar också om att man jobbar. Alltså när ska man komma hit. Dessutom bor man här och pendlar. När ska man hinna. Kanske mer så. Vi har jättemycket äldre personer. För det är också många äldre i Norrtälje. Och vi har mycket barn. Och liksom klasser och så också. Alltså att man kommer hit med någon annan än sin.

Sin förälder. Men vi saknar några grupper. Hur gör ni då för att nå ut? Det är det som allting handlar om. Om man åker på någon regionträff i Stockholm, då är det sånt vi pratar om. Hur ska vi göra för att nå fler? Det finns ju inga bra svar. Men vi försöker ha aktiviteter för unga till exempel. Men då blir det ofta, vi var inne på boomer och så tidigare.

Det är ju jättesvårt att tilltala en målgrupp som man själv inte är. Ni vet när man ska gissa på ett töntigt sätt. Ja, gillar ni det här? Och så blir det så. Men vi försöker på alla möjliga sätt. En jättebra sak som har hänt nyligen är att två kollegor till mig har en bokklubb för nio till tolvåringar.

Och det har vi försökt Det är så kul. Den är fullbokad. Så vi kanske måste ha en till. Det är ju succé. Och det är en grupp som har varit helt omöjlig att få tag på. Och det kan man ju tänka sig att det har med pandemin att göra till exempel. Att det liksom blev en lucka där. Man hade inte möjlighet att vara här så mycket och sen så tänker man inte på finns biblioteket.

Deras föräldrar har inte riktigt kopplat att jag ska hålla utkik efter en bokklubb till mitt barn som älskar att läsa eller så. Så att ja. Men hade jag varit liksom diktator över biblioteken Är du sugen på det? Nej men hade jag. I din fantasyvärld. I min fantasyvärld. Som vi tycker är kul att läsa i alla fall.

Då hade jag anställt att Tre stycken högstadieelever. Tre stycken gymnasieelever. Och så hade de bara för att göra content. De hade fått använda TikTok. Och alla har olika. Sen försöker man hitta personer. Någon som är en kille en liten sportig kille. En tjej som tycker om NO. Man hittar man utkristalliserar olika typer av ungdomar.

Som ska nå respektive målgrupp. På TikTok, på Reels. I händelser Det kanske inte händer så, men på TikTok i alla fall. Man hittar folk där de befinner sig, helt enkelt. Just det. Men jag tänker också, det är väl ett problem. Jag tänker, ungdomar klarar inte att kolla på en film. Hur är det med läsningen nu?

Liksom med alla TikTok-hjärnor och sånt. Ja, men det påverkar väl jättemycket. Men det finns ju också väldigt många som läser. Och det är de jag träffar mest. Bra. Så att de är verkligen här. Och de läser verkligen. Men det är väl klart att det generellt sådär i världen är ett problem. Men det är svårt rå på.

Det är liksom hur hjärnorna fungerar. Så det kan man ju inte som bibliotek påverka eller kan ni starta en tiktok ja men inte det att liksom alltså jag förstår din tanke men inte det att jag vet inte det känns lite bakvänt hur ska man få dem att fatta att man kan printa att man kan gå på toa att man kan sitta och plugga Men är inte det att erbjuda det man har då?

Alltså om vi då börjar tiktocka som liksom jag har svårt att se att man skulle vara en attraktiv plats att gå till för att jag dansade på tiktok typ. Men du vill ju att det ska vara unga personer som gör det och de ska vara förebilder Det är det som är tanken. Ja, kanske. Men jag brukar också försöka tänka så här, vad gjorde att eller så här, var ni på bibliotek när ni var barn och unga?

Var var ni? Satt ni och läste? Eller tog era föräldrar er hit? Varför var ni här? Föräldrarna tog mig till biblioteket Inte hit. Jag bodde inte här då. Men bara att rada och låna massa böcker. Som fyllde upp ett skafferi. Det var det som var grejen. Och var det i den åldern de läste för dig? Eller var det när du läste själv också?

Nej, det mer när jag läste själv. Då fick du liksom hit och brasa runt och låna hem. Och sen vet jag inte om det finns kvar. Men både jag och mamma till exempel. Vi var ju med i en sån bokklubb Att man fick en bok i månaden. Just det, sånt där. Finns det än sedan idag? Ja, det är frågan. Jag var också det. Men jag vet inte om finns kvar.

Det finns ju sådana här Spotify för böcker. Jag vet inte om det var poddbit. Bokbit. Du sa digital. Nu pratar vi pappersbok. På posten. Det kanske är ersatt av de här bokklubbarna. De digitala alternativen. För kommunen har ju också, eller ni har ju också de här digitala böckerna. Ja, Biblio. Precis. Men var du på biblioteket som barn?

Ja, det var jag. Föräldrarna tog mig, jag är ju född i Vallentuna. Vilket jag inte brukar prata högt om. Nej. För att jag är rosbygg. Men så där var vi ju mycket när jag liten Och sen även när jag flyttade till Romasö i lågstadiet. Då var jag ju på Södersviks bibliotek Som ligger på Romasö. Och det var ju liksom närheten.

Att det var så nära. Man kunde gå dit efter skolan. Inte innan skolan, men efter kanske. Men när ni var tonåringar, fortsatte ni att gå till biblioteket då? Eller då var det en... Ja då då Men vad var det som gjorde att du gick hit då? Det var ju inte TikTok, det fanns ju inte då. Nej, det fanns ju inte. Men jag var ju en dator redan då.

Så jag kunde ju ändå kombinera på något sätt. Att läsa då och då. Men det var ju för att fanns böcker hemma. Föräldrarna hade ju böcker i bokhyllan. Vi var ju en riktig arbetarfamilj. Men jag tycker inte det står kontrast att vara en arbetsfamilj utan utbildningsbakgrund. Det hade inte vi i vår släkt. Men de löste böcker och jag tror så här, jag blev totalt traumatiserad.

Det är som att det borde ringa SOS, morsan och farsan. För att de köpte en bok som hette Närkontakt av Whitley Stryber. Och det är en bok, det är en så kallad självbiografi det ingen självbiografi av den här Whitley Stryber som är författare och UFO-fantast. Och såklart som UFO-fantast så blev han ju bortrövd av UFOn under hans levande.

Och han beskrev det väldigt tydligt och den här boken har ju ett alien på sig. Och när man är tio år så är det klart man vill, oj coolt med en alien, så då läste jag den här boken. Och vi bodde på landet på Romasö och han beskrev hur var det när man kom och tog han han beskrev väldigt levande det var som att kattungar gick trappen det var ju så det lät när man kom han var i trans samtidigt som han var medvetande vi hade ju katter på den tiden, vi hade trappor Utanför.

Så varje gång jag hörde Ni hade katter och trappor. Så varje gång jag hörde en katt och en trapp i kombination så direkt gick mina tankarna till att den här Wittler-Striber blev bortförd av UFOn. Och det här satte ju jag är än idag mörkrädd på grund av den här jävla boken jag skulle vilja nästan uppmana alla barn att sluta läsa det här kan liksom skada er för all framtid jag är ju 40 bast alltså men tänker du att det är ett liksom permanent tillstånd, du vet att det finns typ KBT och sånt Ja, det vet jag.

Men nej, bra. Jag har inte tänkt på det. Nej, för då kan du ju liksom utsätta dig för trappor och katter. Ja, nej men jag tänker bara att den historien får något sätt visa på den impact som ändå läsning kan ge. Att den kan verkligen ge starka upplevelser. Och det är det som kickar igång lite. Sen har det ersatts De här starka upplevelserna, det kan jag få idag av film, av serier.

Alltså serier på Netflix som är så här kanon Som gör att man känner känslor och man känner skam och skuld och man börjar tänka på sig själv, självransakan. Alltså böcker är ett medium av många skulle jag säga i den här kulturella bildningen. Det finns ju fler saker. Men det var nog det som jag gjorde.

Jag fick en stark läsupplevelse väldigt tidigt. Och så kom ju, det här var ju samtidigt som Bert-böckerna kom. Och jag var ju samma ålder som Bert när de släpptes. Jag var väl något år yngre liksom. Så det var också något sådär, man fick... Det känns som att man höll någon i handen. Bert, han ledde mig in i ungdomsåren.

Vilken bra vän. Ja, han var ju lite töntig och så. Som man själv känner sig. Men han kunde visa på att det är liksom... Det ordnar sig. Vad skönt. Gud vilken fin hällning till Bert. Det var jättebra. Nu ska jag spoila hur Bert slutar. Det slutar med att hans pappa. Hela tiden har varit asrik. Men han har dolt det för Bert och familjen.

Under alla år. För att han inte ville att de skulle få någon form av. Stortankar. Min pappa var ju aldrig så. Han har inte vunnit. Han har alltid. Men du är fortfarande mörkredd? Jag är fortfarande mörkredd. Men det gav ändå hopp. Jag tycker ändå att litteratur kan ge väldigt mycket. Men jag känner också så här i en ny dag.

Jag tror att många läser mindre. Jag läser ju nu bara på semester. Det går ju inte att komma från jobbet. Man har mycket. Sen ska man svara på mejlen när man är hemma. Sen ska man gå på möten. Och ska man inte läsa? När ska man läsa idag egentligen? Men vad gör du istället för att läsa då? Jag jobbar och går på möten.

Jo, men när du kommer hem på din fritid. Har du fritid? Någon timme per dag liksom. Okej den är väldigt begränsad. Ja, jag och tjejen lagar mat och sen så pratar vi lite och kollar på någon av hennes tråkiga serier. Där har du det. Det låter ju meningslöst. Kolla på en tråkig serie. Hon tycker att det är roligt.

Ja det är fint. Men kanske sätt på några lurar och läs medans då. Men man är uppe i varv. Litteraturen nu det är så pass exotiskt att den får liksom så här det är toppen av livet ibland. När man är på semester älskar jag att ta med en bok och bara sitta och plöja boken. Har ni haft panik som jag kan få?

Tänk om min bok tar slut på semestern. Jag har alltid med jättemånga. Sist jag åkte på semester så glömde jag mitt bokförråd. Jag skulle packa om. Det får inte vara för tungt. När var i Jämtland? Nej utan på Gran Canaria. Så glömde jag böckerna på min pappas köksbord. Och han kom med en bok och sa, när måste du läsa?

Den här var så bra. Och så bara liksom satt jag och segläste för att jag tänkte att den här får inte ta slut. För då är jag utan bok sen. Men jag har inte fått den känslan när jag är iväg och råkar ha för lite böcker. Det låter som ett mardröm men jag har nog alltid haft med och annars så finns ju biblio som vi var inne på nyss.

Där man kan läsa i telefonen. Inte alls samma sak men stillar ändå läsbehovet. Ja. Men jag har ju också en sån här liten konsthistoria från när jag gick i skolan. Och jag har alltid gillat att läsa dokumentärt och heter han Vaino Linna som skrev Okänt soldat. Och så pratar jag med min svenska lärare. Ja, det där tycker inte Johan om.

Svensk lärare som sa att det där ska du inte läsa, det där är för tungt för dig. Då kan jag inte läsa vidare. Oj. Ja. Gjorde du inte det? Har du inte läst? Nej, jag gjorde inte det. Har du sett filmen då? Nej. Den är också bra. Men jag tror att jag har boken någonstans. Och jag har liksom aldrig läst den. Det är liksom såhär finnarna tycker jag är underskattade.

Det är det här vemodet Ja, och det han läser gillar det. Men han var såhär, nej det här är inte för dig. Det är för dig. Aj aj aj. Det gör ont i hjärtat. Har du läst Arto Passalina? Kollektivt heter den? Kollektivt självmord. Den har jag faktiskt aldrig läst. Jonna vet du vad det är? Jag vet vem Passalina är, men jag har inte läst.

Han var väldigt poppis. Apropå det här finska V-modet. Men även som du hade när du var liten Vi hade ju också jättemycket böcker hemma överlag. Så vi hade ju som ett eget bibliotek. Men var ni arbetare eller medelklass? Arbetande medelklass. Lite högre. Jag var ju underklass. Men ni var lite högre. Det har alltid lästs mycket.

Och sparats. Det är bra. Och någonting som jag gillar som jag vill föra vidare. Min mamma gjorde en grej. Alltså när man skickade runt en bok. Att man skrev som en liten hälsning själv i boken. Åh gud vilken bra grej. Ja Så det kan jag även hitta idag med böcker som jag har sparat. Att den här lästes i Norge 1976.

Det är bara hon som gjorde det? Eller gjorde du också det sen? Nej flera stycken har jag gjort det. I vissa böcker. Men det är inte alla böcker som vi har kvar Tyvärr. Det är lite som när man lånar böcker på 90-talet. Då kan man se vad som har lånits innan Ja precis. Men det är jättemysigt. Och vissa skrev ju någon liten gullig grej Det är jättefint.

Take back. Underbart. Jag måste ens göra en confession. När vi pratar om det här. Alltså jag har ju en bok. Jag har ju ett stuliten bok från Norrtälje bibliotek. Från 90-talet Romas skolbibliotek. Så har jag kvar en Guinness-rekordbok. Nej, av alla böcker. Det är inte medveten stöld. Den har jag måste bara fått åka med på något sätt.

Den tillhör inte mig. Johanna vad ska vi göra för typ av... Men har du kvar boken? Ja har jag. Så då är det kanske dags att du tar mössan i hand och kommer tillbaka Johanna kan du bara lägga den ner i förrådet då? Jag tror det rådet. Magasinet. Det är jätteroligt att det är en... Ja, precis. Här har vi Niklas Salmin stulna Guinness-rekordbok.

Det underbart. Det är väldigt roligt att det var den, eller? Säger det allt om dig som liten pojke? Jag tror det. Men är det sant att det kostar jättemycket pengar att vara med i Guinness-rekordbok? Jaha, att man köper sin på något vis. Ja, det låter sant. Ja det är sant. För att de tar ju dit en nisse som mäter.

Det är klart att den är inte gratis. Okej, så det måste ändå stämma Man kan liksom inte köpa in ett fejkrekord. Det måste stämma men man måste betala för administrationen av presentationen av rekordet. Men ett annat problem som jag har haft, som säkert många med mig som har haft barn. Man vill gärna gå till Bibblan och låna böcker för det är supermysigt.

Men om man har ett lite stökigare barn kanske, som jag var rädd för som kanske river sönder den och sådär. Hur ska man hantera det? Ska man vara duktig och göra som jag, inte gå och låna böcker? Nej. Men vad händer med en trasig bok om det råkar ske? Vi gallrar den och köper in en ny. Man får inga böter.

Barn får inte böter. Jag står väl som vårdnadshavare Men om jag ser att du river sönder den Då kanske jag tycker det är lite onice Men barn får inte böter Och de får riva sönder böcker Det är jättebra om föräldrarna försöker se till att de inte gör det Det är ju en del av skolningen I att besöka ett bibliotek Men jag tänker att det ingår Och det är som det ska Så det går jättebra De är lite större nu så nu är vi safe Säg inte det Kan hända Det är en ganska jobbig Bibliotek Bit, som det är supermysigt och man vill gärna ha den här delen när man går till biblioteket man känner och klämmer och tittar och får välja ut sina egna böcker, men inte med en bråkstake.

Nej, jag förstår vad du menar, men ja jag önskar att alla känner sig välkomna ändå och ibland det är inte alltid man, det är väl lika jobbigt att gå i mataffär kanske med ett bråkigt barn man känner ju alltid, om man har ett barn som hörs och märks att man kanske stör, men vad fan alltså ... Alla är välkomna.

Man kan be om hjälp då. Vi kanske kan distrahera. På ett annat sätt än man kan som förälder. Vad har vi knep på att distrahera? Tala högt i mobiltelefon. Precis. Jag försöker behandla barn som jättekorta vuxna. Bara prata och fråga och skapa intresse. De lyssnar väl de flesta för att man är en främmande person.

Så jag har inga sådana magiska barngrejer som jag gör men jag är ju inte barnbibliotekarie heller jag är inte proffs på det, men vi har proffs här har man säkert något om jag en sak som jag är extremt kritisk mot som jag tycker är världsdåligt faktiskt det är skylten där det står stadsbibliotek Ja på utsidan.

Norrtälje kommuns design eller grafisk kapafil tycker jag är horribel. Det här är en kulle jag började dö på faktiskt. Men vem är ansvarig för den? Det är kommunen. Den är ju stor. Jag vågar inte peka ut någon. Jag sitter och försöker se den framför mig. Hur ser den ens ut? Är den sliten? Den är gammal. Nej, inte gammal Det är bara en textareal som står där.

Ja, jag fattar. Vad hade du önskat? Är det sådana där lampor och neon? Eller vad hade du velat ha för stil om du fick vara diktator igen Jag älskar vara diktator ibland när man får självbestämma. Jag skulle vilja ha en unik grafisk identitet för biblioteken. För nu är det samma typ av skylt som står på sportcentrum om man tänkt.

Då står det liksom sportcentrum. Jättetråkigt. Man blandar ihop allting. Det är ett blåvitt märket på Coop för 15 år sedan. Där sa det något. Det är lite det. Det är väldigt utspett. Det är väldigt bländ. Det är lite vanilj. Man får ingen varm känsla. Företaget använder sin grafiska profil För att på något sätt ladda varumärket Med en känsla.

Det gör inte en telekommun. Jag tycker det är så dåligt. Vi ska bara säga nu. För transplansens skull. Så bär jag lite politisk uppdrag. Jag får väl i någon mening. Skylla på mig själv. Jag kan inte bara peka på handen. Det lite jag som är ansvarig också. Ja, men finns det någon om man liksom ska ta den andra sidan då varför ser de ut så?

Är det någonting med att det inte ska vara säljigt och tjusigt och inge någon annan känsla? Eller varför ser de ut så tror vi? Till skyltens försvar så vill jag ju bara på att säga att det kan ju vara att det här, det ska vara lite som det alltid varit. Alltså det är liksom inget disco utan Här är det lugnt och skönt.

Det liksom tyst. Det ska inte vara något nytt. Då ska man ladda varumärken med de värdena. Nu är det bara laddat med blåvitt logga. Norrtälje kommun har ju ändå ett kommunvapen. Med samma argumentation så borde man också göra den till en blåvitt logga. Allting ska vara en blåvitt logga. Vår hemsida är ganska trevlig.

Eller vår, alltså kommunens hemsida. Då skulle man kunna göra den till text utan bilder. Om man bara ska skala bort allting som på något sätt ger en känsla. Just det, lite mer känsla vill du ha Men det är ju frågan Nej det är det ju verkligen inte Och jag har inte tänkt på det, men nu har du väckt den Nu kommer jag ju se det här Så vi får se om jag också känner något för det Eller om jag bara går vidare Men kan du inte säga att jag har lite rätt också?

Men okej men Johan om du blev liksom, om du blev diktator det är inte bara jag som ska vara diktator du har gjort en väpnad revolution avsatt mig, du är diktator vad, efter ett år nu jag och Malin kommer tillbaka och poddar här hur skulle vi liksom, hur skulle vi uppse, eller inte uppse, hur skulle vi upptäcka, eller hur skulle vi märka att det är du som har varit diktator ett år här på Bibblan bara Bibblan Oj, oj, oj.

Bara Bibblan vad menar med det? Vad är det jag inte får? Alltså inte hela Norrtälje, utan just det här huset. Det här huset En bibliotekariediktator. En bibliotekariediktator. Alltså min första tanke är, hade vi ens varit kvar här? Alltså vi har väldigt mycket problem med att vi har för lite yta, till exempel.

Det är jättesvårt att ha stora evenemang som drar över hundra pers. För då måste vi flytta på alla hyllor. Nu låter jag mycket mer praktisk än som en diktator. Alltså här är inte på drömnivå. Du låter som byråkrat då en diktator Verkligen Jäklar vad trist. Nej men jag tror inte vi hade varit kvar i det här huset.

Jag ser framför mig någonting annat som är mer anpassat. Jag skulle också vara väldigt sugen på att det fanns mer ytor för de som vill hänga här att hänga här. Just nu är alla liksom lite trängda på samma. Så ett stort underbart hus någonstans hade vi varit. ingången, att alla sitter vid ingången. Många sitter vid ingången ja, men egentligen över hela, men att det inte finns, alltså det är för litet.

Men finns det något bygge häromkring som du har kikat på och tänkt såhär där skulle vi vara. Alltså egentligen, på ett sätt ser man alltid framför sig, det är väldigt vanligt nu att bygga jättestora kulturhus i städer. De blir ju otroligt fina det är ju en massa arkitekter bakom dem. Men egentligen hade det inte varit jättekul med något gammalt finns det inget jättestort gammalt hus här inne i Källi?

Hjälp mig att hitta ett sånt. Tingshuset. Tingshuset Ganska stort eller? Det hade varit liksom. Det är för litet. Det för litet Det inte tillgänglighetsanpassat. Jag tror inte jag kan vara diktator. Jag kan inte ens öppna den luckan. Men gärna mer ytor, det hade vi haft om ett år om jag fick styra lite mer i alla fall.

Om du fick välja bara du, tänk diktator, nu ska du dela ut Nobelpriset i ditt diktatur i litteratur. Vem får det då? Då är cirkeln sluten, då blir det knasgård. Är det så? Intressant Tror att han någonsin kommer få det? Ja, det tror jag. Men jag har en till bubblare. Och det är att jag just har läst ut en bok som heter Kollapsen.

Genial titel. Av Edouard Louis, en fransk Ung man. Vad är ung? Ung som jag tror kanske inte att han har fyllt. Ja okej han kan ha fyllt 30. Men han gav liksom sin första bok när han var typ 22. Oj. Och nu har han gett ut om det kan vara sju böcker kanske. Så han är väldigt produktiv och skriver precis som Annie Ernaux och Knausgård och många andra om sin familj.

Men han har liksom gjort som en bild av hur det är att växa upp på 2000-talet i en fransk extremt fattig familj med mycket alkoholism. Han är själv homosexuell och blir dåligt behandlad av sin familj utifrån det. Så att det är väldigt mycket klassperspektiv och man får en blick på Frankrike som inte jag hade innan i alla fall.

Och när jag läste då kollapsen som är hans senaste då tänkte jag han kommer få Nobelpris. Så det är också en bubblare. Spännande. Det borde betta. Unibet nu är inte vi sponsrade på något sätt. Men det finns ju såklart andra bettingbolag Men bettingbolagen generellt brukar ju liksom ha en liste på vilka som kan tänka sig vinna.

Ja, just det. Brukar du betta på det? Alltså jag vet knappt vad betta är. Jag förstår vad du säger. Men jag vet inte, var skulle jag gå om jag ville göra det? Eller går man ens någonstans Man bettar hemma. Man gör på appar vet jag i fall. Men hur man gör, jag har aldrig gjort det. Nej, fult ord också. Betta. Du gillar inte engelska.

Det är helt sant, tyvärr. Jag önskar att jag var bättre på engelska. Eller mer intresserad. Men engelska och liksom... Också det stora landet USA. Allting sånt är som en mörk fläck för mig. Jag går sällan dit. Jag är jätteintresserad av liksom Norge Sverige, Danmark och Finland och sådär. Men ja, både litterärt och sådär.

Annars är jag dålig på att gå in i det engelska språket. Det är skitdumt, det är jättemycket som på engelska. Jag tittar knappt på liksom engelska serier. Nej, men om man kollar Nobelpristagare, de är ju, det är ju såhär Japan, Chile, alltså de kommer verkligen för hela världen. Ja, precis. Det som känns så jobbigt tycker jag att det är så många bra som man aldrig har koll på, som man aldrig kommer att höra talas om.

Verkligen. Det är en sån stor bransch. Hjärtfylking, vad gör han nu för tiden? Var det inte han som skickade ut äntligen varje gång? Jag är precis obildad eller ung för att jag har hört Hjärtfylkings namn men jag vet inte. Han smög ju in, det blev ju en grej att han bara skrek äntligen ironiskt just för att man aldrig har koll på de här som vinner så han gjorde en grej jag tycker det är kultur, det är svensk kulturhistoria ja det är skojigt faktiskt en halva avslutande fråga Norrtälje bibliotek, eller biblioteken i Norrtälje får ungefär 30 miljoner.

Okej För 30 miljoner kan man ju skapa Sveriges typ bästa bibliotek. Alltså typ såhär Stockholms stadsbibliotek. Vi har ju ganska många vi har ju bibliotek i Rimbo, Hallsta Edsbro, Rånäs alltså det finns ju lite överallt Bokbussen. Vad är skillnaden då? Hur skulle du tänka? Vi skulle kunna skapa Sveriges bästa bibliotek i Norrtälje.

Vad ska man jämföra med? Hur mycket är 30 miljoner? Det är en bra fråga. Det låter ju asmycket. Om jag får 30 miljoner så tänker jag, gud vad mycket pengar. Men vad finns kvar? Det är sådana olika potter och sånt. Hur mycket kostar saker? Bara tänk fritt nu. Jag har tänkt på det själv. Vi kan antingen skapa det bästa biblioteket i Sverige.

I Norrtälje. Eller så kan vi ha ganska många bibliotek lite varstans. Jaha, okej du menar att vi är många? Jag värderar inte det här, jag vill bara tänka på... Okej jag fattar frågan. Vi hade kunnat bara lägga ner vartenda bibliotek kommunen och så bygga upp ett som är tipptopp. Men då vill jag säga så här, jag är uppväxt i Smara.

Långt ute i skogen. Två kilometer till asfalt. Jag var aldrig på biblioteket förutom i skolan Esprå skola då. En liten källare. Och jag tänker att det skulle vara samma sak för många om det bara fanns ett bibliotek till exempel Norrtälje. Det är ju jättedäppigt. Jag tänker att det inte ska vara så. Men nu försöker jag bara provocera lite.

Jag vet inte heller vad jag tycker. Men jag bara liksom förut tankar. Hur konsumerar man böcker idag? Är det liksom? Ska man gå? För vi som är boomers inte du Jonna, men vi som andra. Går man verkligen in på bibliotek och som bara, gud nu vet jag inte vad jag ska läsa. Nu går jag runt och kondenserar lite.

Är det liksom sättet som den moderna människan ska skåla? Utforska böcker eller är det så att man har en app och sen klickar man på en bok och så kommer den in till min brevlåda dagen efter. Ja du tänker en sån tjänst. Nästan kanske en liten robot som kan flyga med. Eller någon drönare. Det blir mina villkor.

Vad är pros och cons? Vi har ju förändrat våra beteenden när det kommer till konsumtion av kultur och allting. Bara Netflix. Jag kollar på film när jag vill kolla på film. Jag behöver inte vänta på SOTR 21.30 för att den ska börja. Kan du inte sakna den tiden? Jo det kan ju på ett sätt men den nya generationen kommer inte bry sig om vad jag saknar de kommer köra på deras vad är bäst för dem när ska vi börja anpassa oss för det nya sättet att konsumera saker på måste vi ha Alltså så här, det här är en provgivande fråga, men måste vi ha levande bibliotek överallt?

Just det. Men precis, om man tänker då, för det där som du säger med att kommer, det låter ju underbart härligt. Alltså man klickar och så kommer en bok. Men det låter ju väldigt lik det som vi var inne på med att man har någon sån här prenumeration. Men det man går miste om är ju platsen. Men det känns som att det är den du är ute efter då?

Nej, jag vet inte. Hur mycket vikt ska man lägga på Ja precis. Hur mycket vikt ska man lägga på den? Jag vet inte. Alltså jag tror utifrån egna upplevelser men också vad jag ser de dagarna när jag jobbar här. Det är ju platsen och mötet med oss som jobbar här med andra. Och att liksom röra sig i det samhälle som man bor i.

Som är otroligt mycket mer viktigt. Än att läsa en specifik bok. Så att hade man varit tvungen att välja mellan att ta bort alla böcker och ta bort alla bibliotek då hade jag väl som en fiktiv diktator då eventuellt tyvärr tagit bort böckerna och behållit biblioteken. Intressant. Ja, men det är nog ändå jo, för man hade ju kunnat Man hade i alla fall kunnat prata med varandra.

Och det behövs i dagens samhälle Det behövs. Vi har ju filosofikafer och sånt här. De blir alltid fullbokade. Det finns ett otroligt behov av att mötas, prata, ha samtal. Att man säger hej till varandra. Jag tror många kommer in här bara för att... Säga hej och få lite hjälp med någonting och sen gå.

Intressant tyck. Men jag tänker också det här som jag själv känner när jag går in på bibliotek. Så jag tänker så här, jag har en bok att läsa så går jag härifrån med fyra för att jag liksom har pillat och tittat och klämt känt och så vidare. Inte det är en ganska stor grej av det, eller? Jo. Är det bara jag?

Jo, för du får ju en annan... Alltså petset är ju det. Jag har jobbat på Ikea tidigare. Det där låter lik när man stoppar ner värmeljusen och sen så bara fylls det på. Man har så att säga öppnat plånboken. Fast det är gratis här. Fast det är gratis här och det är ju underbart. Och det är väl någonting med det att man...

Precis, du får ju se andra saker. Du får ju tips från omvärlden. Eller den här boken har råkat hamna här. Alltså det blir lite mer... Slump och att man är en del av världen. Och det hade jag kanske varit rädd för om jag, låt säga, fortfarande bodde i Smara och klickade på en app och så kom det någon drönare med den boken jag ville läsa.

Jag tycker det känns som ett fattigt liv. Men om man tänker bara så, hur gör H&M? Alltså H&M hade ju tidigare hade de ju väldigt mycket fysiska butiker och då där liksom kommersen företogs fysiskt i butiken. Idag så har man en app och man konsumerar fortfarande kläder. Alltså jag har fortfarande på mig H&M-kläder.

Men jag har köpt dem via en app. Och sen så levereras det här i någon form av Instabox. Så jag konsumerar fortfarande Det bara att mitt konsumtionsbeteende har ändrats. Inte själva liksom. Jag har fortfarande vårt kläder. Men tänker ni att låna böcker och gå på bibliotek och läsa i konsumtion? Nej, men kultur och konsumtion då?

Alltså tänker du att är konsumtion? Ja, det är konsumtion. Man konsumerar kultur. På den här vägen har du inte pratat med en annan människa. Nej, men precis. Det är därför jag är lite kluven här. Jag säger inte att mitt är rätt. Nej, men det ett intressant samtal. Är det bara jag som skulle vilja ha en replika av Stockholms bibliotek?

Stadsbiblioteket Som är helt magiskt. Alltså det är bara kul att gå in och ut. Man torgskräck när man är där. Alltså jag tycker det är så häftigt. Men hade det känts äkta då med en replika? Man hade väl avnåget? Man kan ju använda liksom grunden. Just det. Man kan ju göra en replika av Globen. Just det. Ja, Globenbiblioteket.

Kan vi ställa den i hamnen någonstans Finns det någon plats? Nej men på det som du vinner på med kulturhus det är ju någonting som faktiskt diskuteras i kommunen och bland politiker om att det håller på att göra sin utredning just nu. Och den stora liksom huvudrollspersonen i ett framtida kulturhus är ju biblioteket.

Det är ju den som det kommer krets omkring. I och med att biblioteket har en sån viktig Plats i människors liv. Precis. Så att det där är en historia vi får återkomma till. Spännande. Med glädje. För att den kommer nog kanske inte vara här. Men det finns många olika texter på det hela. Längtar. Vi vänder blad.

Vi vänder blad Alright. Vi är uppe i en timmes tid. Och jag kom på det. När vi började det här samtalet så presenterade vi bara dig. Är det sant? Oj vad otrevligt. När här podden läggs ut i dina kanaler De kommer inte veta vilka de andra två människorna är. Jag får skriva det i beskrivningen. Men presentera er då för tusan.

Det är jag som är Malin från Norrtäljepodden. Jag heter Niklas och är från Norrtäljepodden. Vår podd produceras av Alta Norrtälje och din podd produceras av Biblioteken i Norrtälje. Så nu har vi en liten collab här. Det var en riktigt trevlig collab. Där får vi ju dem. Tack för att ni kom. Tack så mycket.

Laddar bokningsbara aktiviteter…

Från handmålade praliner till trädgård – Norrtäljepodden möter Malin Nord

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-11 – av Tobbe Rydsheim
Norrtäljepodden möter mångsysslaren Malin Nord. FOTOMONTAGE: AON
1 min läsning
Annons
Flygfyren

Tobias Rydsheim och Malin Butler är tillbaka med ett nytt avsnitt av Norrtäljepodden. Den här gången gästas de av mångsysslaren Malin Nord.

Malin Nord flyttade till Norrtälje 2018 och har sedan dess hunnit prova flera kreativa yrkesbanor. Hon har drivit egen chokladbutik, handmålat praliner, arbetat som byggmålare och jobbar i dag som trädgårdsanläggare.

I avsnittet berättar hon om vägen från choklad och konfektyr till trädgårdsarbete, om skaparlust, yrkesbyten och varför praliner kan vara små konstverk.

Annons

— Efter första lektionen hade jag redan köpt hem allting och stod hemma och gjorde på kvällarna, säger Malin Nord om hur chokladintresset började.

Samtalet rör sig också mellan renoveringsmåleri, fruktträd, julgranar, pollinering och livet i Norrtälje.

Lyssna på Spotify

https://open.spotify.com/episode/1qKNBoemjDsgHwBsD6rte5?si=NCHmWqy1TPGsFSRuuet8Zg

Annons

Norrtäljepodden om sommar, svett och träningsvärk

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-02 – av Norrtäljepodden
Programledarna Malin Butler Thunberg och Tobias Rydsheim. FOTO: Camilla Åsvik
1 min läsning
Annons
Flygfyren

I veckans Norrtäljepodden pratar Tobias och Malin om sommarvärme, bad, kroppslukt, bar överkropp och träningsvärk efter gympass.

 

Samtalet rör sig vidare till klassiska sommarproblem. Tobias berättar om sin vattenfyllda golvfläkt, medan Malin resonerar kring badlusten som färskvara: när behovet av ett dopp väl infinner sig gäller det att bada direkt.

Annons

Duon diskuterar också hygien, kroppslukt och oönskade dofter i vardagen. Även skor och strumpor får utrymme, där samtalet bland annat landar i tubsockans möjliga återkomst och frågan om strumpor i sandaler.

Avsnittet tar dessutom upp män som går med bar överkropp i sommarvärmen. Malin lyfter orättvisan i att män kan ta av sig tröjan offentligt på ett sätt som kvinnor sällan kan göra utan att väcka reaktioner.

Mot slutet berättar Malin om sin återkomst till gymmet och den efterföljande träningsvärken. Som vanligt blandas vardagsobservationer, sidospår och personliga bekännelser i ett samtal om sommarens små och stora bekymmer.

Lyssna på Spotify 

 

Annons

Reinkarnationer, Eurovision och fästingar i nya Norrtäljepodden

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-21 – av Norrtäljepodden
Programledarna Tobias Rydsheim och Malin Butler
2 min läsning
Annons

Malin och Tobbe diskuterar Eurovisions vinnare och förlorare, funderar över fästingarnas framfart i Roslagen och resonerar kring tidigare liv – och om ett medium kanske borde gästa podden.

Årets Eurovision engagerade båda värdarna. Tobias uttrycker sympati för den svenska representanten Felicia och tycker att hon förtjänade mer stöd.

– Jag tycker lite synd om henne. Hon förtjänade mer stöd, inte minst av våra svikare till grannländer som inte hjälpte till, säger Tobbe.

Annons

Bulgariens vinnare får däremot ett gott omdöme.

– Hon tog scenen, hon ägde scenen. Det var leverans, högoktanigt, säger Tobias.

Diskussionen leder vidare till gamla schlagerfavoriter. Malin lyfter fram Bobbysocks klassiker ”La det svinge” som sitt personliga favoritbidrag.

– Vilken jävla dänga. Den blir man glad av, säger Malin.

Avsnittet tar senare en mer filosofisk vändning när Malin berättar om sin övertygelse om att hon levt tidigare liv, bland annat i Stockholm under en fattig era och möjligen i krig.

– Ibland kan man träffa människor och känna: ”Den här människan har jag känt hela livet.” Det är för att ni känt varandra i ett tidigare liv, berättar Malin.

Tobias har själv fått höra av en häxa att han är en ung själ, möjligen i sitt första eller andra liv – något han menar kan förklara varför han har svårt att relatera till ämnet.

Annons
Flygfyren

Nu hoppas duon på fler övernaturliga inslag i podden.

– Kan vi inte ta med en medial person någon gång i programmet? Som kanske kan göra en sån här läsning på oss, säger Malin.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa avsnittets transkribering

Tobbias:God morgon, god dag. Det här är Tobias. Och Malin. Från Norrtäljepodden i samarbete med Allt om Norrtälje.
Malin: Det är exakt det det är. Hur är läget?
Tobbias: Jodå, det är bra. Jag är morgontrött här nu och det, det ska inte, jag kan inte ljuga om det.
Så att jag kan låta lite extra vimsig i dag. Eh, men utöver det så har vi ytterligare en regnig förmiddag här i Norrtälje. Eh, för er som lyssnade på förra avsnittet så vet ni att jag tycker om det.
Malin: Mm. För du blir kreativ.
Tobbias: Ja.
Malin: Jag blir mest blöt.
Tobbias: Ja.
Malin: Och jag sitter lite nervös i och med att jag har gått upp och det regnade med all elektronik vi har här.
Ja just det. Mm. Så blir jag electrified så vet ni.
Tobbias: Då, då beror det på att det kan vara vattendroppar från ditt hår som droppar rakt ner i mikrofonen. Exakt. Men du är torrskodd i alla fall. [00:01:00] Ja, det är jag. Det är huvudsaken. Ja,
Malin: det är noga. Det, man brukar ju säga det, man ska ha torra strumpor i, ut i fält.
Tobbias: Ja precis.
Då klarar man allt. Och så ska man vara torr bakom öronen också sägs det.
Malin: Ja, det är värre med tror jag. Är det? Ja, jag är nog, jag är nog rätt barnslig periodvis.
Tobbias: Ja ja, ja du tänker, nu ska vi se, du tänker bildligt och inte bokstavligt. Exakt,
Malin: exakt. Men det är ett bra jäkla uttryck och jag vet inte var det kommer ifrån.
Tobbias: Det kommer vi att ta reda på i framtiden när vi går vidare och utvecklar Språkpodden.
Malin: Just det. För det, den finns ju ännu inte tror jag.
Tobbias: Nej, det finns ju Språket i P3 tror jag den heter. Det är en ganska intressant podd faktiskt.
Malin: Ja. Är det något du lyssnar på?
Tobbias: Ja. Ja, coolt.
Malin: Men hördu, vad har hänt i veckan?
Berätta för oss.
Tobbias: Ja, eh, tankarna går ju lite här. Det börjar ju bli [00:02:00] fästingsäsong. Eh, speciellt i egenskap av rospigg så vet vi ju att, att det är väldigt mycket fästingar i vårt område där vi bor. Eh, och det här med TBE-spruta, det är det som jag funderar på nu. Jag, jag kommer inte, kommer inte riktigt ihåg när jag tog sist och det är dags för det igen.
Malin: Alltså, det där är jag sämst i världen på. Jag är inte en anti-vaxxer per se, men jag har så jäkla dålig koll på sånt. Jag vet att jag har tagit någon.
Tobbias: Ja, men det, jag tror att anti-vaxxer eller inte just TBE-sprutan, det bör man nog ta om man bor såhär nära skärgården.
Malin: Jag kan skryta med att jag haft borrelia en gång.
Tobbias: Ja, du har det? Ja
Malin: visst.
Tobbias: Jag
Malin: blev jättesnurr-- jag var yr och liksom bara snurrig och matt. Eh, men jag klarade mig ganska [00:03:00] bra.
Tobbias: Ja vissa kan ju bli riktigt dåliga, långtidssjuka. Eh, men oklart vad om den där TBE-sprutan, det, den förebygger inte borrelia då.
Malin: Nej.
Tobbias: Nej, utan det är väl, är det hjärnhinneinflammation?
Just det. Tror jag.
Malin: Vilket jag också känner en kille som haft-
Tobbias: Ja. -som barn. Ja, det, det där ska man hålla sig borta. Det, det är inte helt...
Malin: Problemfritt.
Tobbias: Problemfritt. Och man kanske inte ens kommer ut på andra sidan som jag har förstått. Precis. Ja. Men brukar du få mycket fästingar då?
Malin: Eh, jag kan säga att jag har haft två i mitt liv.
Tobbias: Oj! Och
Malin: en klättrade på. Nej, en klättrade på mig. Så att det är väl ungefär som alla andra. De gillar inte mig.
Tobbias: Oj. Antar jag. Men beror det här på då att de inte skulle gilla dig att det är något fel på, på ditt blod? Kanske. Eller är det att du är [00:04:00] stadsråtta?
Malin: Eh, det är nog en härlig mix.
Tobbias: En härlig mix.
Malin: Ja,
Tobbias: faktiskt.
Ja, nej men för jag brukar ha ett gäng varje fästingsäsong. Nu rör jag mig i och för sig ute i naturen en del. Eh, ute i skärgården, där är det helt hopplöst ju. Man kan liksom kliva i land på en ö med en fot och sen så är det fästingar på en.
Malin: Men vet du vad, vet du vad jag nästan tycker är värre? Nej. Ormar.
Tobbias: Ja, ja. Alltså ute på öarna, det
Malin: känns som att det är orm överallt.
Tobbias: Jo, jo, det, det stämmer ju. Men det, är det inte lättare att akta sig för ormar än för fästingar?
Malin: Jag vet inte det där. Alltså det känns som att man har blivit ilurad hela livet. Att ja, men ormar är mer rädd för dig än vad do, du är för dem.
Och jag tror att det är bara bullshit.
Tobbias: Mm, men tänk såhär då. Eh, vi har ju en orm som [00:05:00] man ska akta sig för. Mm. Men tänk hur många fästingar det finns som man ska akta sig för.
Malin: Mm. Ja, procentuellt är det en jäkla skillnad. Ja. Men jag har ju precis fått clearat att jag ska ut i skärgården på midsommar. Ja.
Wohoo, grattis skärgården! Ja. Eh, så det kanske inte är någon dum idé att jag ska förbereda mig lite.
Tobbias: Mm. Nej men ta TBE-sprutan, man vet aldrig. Och på ämnet så, alltså det, det... Folk som har katter till exempel- Just det. -de känner ju till om man har en utekatt, att de, de kan ju dra in en jäkla massa fästingar.
Hundar och sådär också. Eh... Och sen jag har faktiskt en kompis som vi kan kalla för Grädd-Martin. Han fick en fästing på Götgatan i Stockholm en gång.
Malin: Du ser? Man går inte säker någonstans. Nej,
Tobbias: jag gick, jag gick bredvid Grädd-Martin när vi upptäckte då att han hade en fästing på sig på Götgatan i Stockholm.[00:06:00]
Malin: Inte ens ute i bushen.
Tobbias: Han har i senare samtal hävdat att den kommer ifrån Grisslehamn.
Malin: Ah, han har gått runt med den där ett tag.
Tobbias: Ja, och han stod i Nyhetsmorgon och hade den fästingen på sig i direktsändning. Men jag hävdar ändå bestämt att den kommer säkert från Götgatan.
Malin: Och Peter Jihde sa ingenting?
Tobbias: Nej, han, han tittade inte på Martins mage då innan, innan det drog i gång där.
Malin: Men i och med att jag nu ska ut i skärgården. Jag har aldrig firat midsommar i skärgården. Jag kanske behöver lite. Nej, jag kanske behöver lite tips och vett och etikettregler som inte jag vet om. Finns det några?
Tobbias: Ja, det där med vett och etikett, det är väl det som brukar försvinna fortast på ett nyår-- eller midsommarfirande i skärgården.
Men nej, men du ska väl äta sill och dricka nubbe [00:07:00] och sjunga rospiggska sånger. Oh! Och dansa lite och sen så kommer resten naturligt tror jag.
Malin: Okej.
Tobbias: Det är ju ett väldigt, ett väldigt snapsstyrt liv som den äkta rospiggen under ett midsommarfirande lever.
Malin: Ja, men där, där är jag lite orolig för jag är inte en snapstjej.
Tobbias: Nej.
Malin: Och dricker jag för mycket av den varan, då somnar jag bara. Så att det kan bli väldigt kort midsommar.
Tobbias: Ja, men det är ändå en lång, lång dag och natt. Det är ljust väldigt länge på midsommarafton. Så jag tror att det kommer hjälpa dig att hålla dig vaken.
Malin: Okej. Ja, men jag ska plocka mina sju blommor, lägga under kudden, dricka snaps, potatis och sill och vara glad och undvika fästing.
Tobbias: Ja.
Malin: Summerat.
Tobbias: Precis. Över till [00:08:00] nästa del.
Malin: Fast jag är lite pirrig för midsommar.
Tobbias: Ja, men du kommer ha det roligt, Malin. Och sen så vill jag ha en beskrivning, en review.
Malin: Ja, men det kommer. Absolut. Jag lovar. Men det var en kul vecka tycker jag. Det var det såhär, Eurovisionvecka. Just
Tobbias: det.
Malin: Det har hänt mycket.
Alltså det var mycket arga miner, sura miner, glada miner över Felicia som sjöng för Sverige.
Tobbias: Ja Ja, jag tycker lite synd om henne. Jag tyckte hon förtjänade bättre, äh, förtjänade mer stöd. Inte minst utav våra svikare till grannländer som inte hjälpte till här nu. Faktiskt. Det brukar de ju göra.
Malin: Ja.
Tobbias: Har jag för mig.
Malin: Ja, alltså man brukar väl supporta varann just i sådana här forum. [00:09:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Men vi, vi blev ju liksom omkörda av Bulgarien av alla länder.
Tobbias: Ja, ändå, ändå en värdig vinnare tycker jag. Jag tycker att det var en tjej som hade riktig popstjärneaura. Ja. Hon tog scenen, hon ägde scenen och det var inte den mest perfekta rösten, vilket det absolut inte behöver vara, men hon levererade.
Det var leverans, högoktanigt.
Malin: Lite som en gammal gubbe skulle ha sagt: "Det är klipp i den tjejen." Det
Tobbias: är klipp i den tjejen, ja absolut. Så att jag säger ingenting. Jag har, jag har inga åsikter kring henne, inga negativa åsikter kring henne som vinnare. Äh, däremot så tycker jag att Sverige förtjänade bättre för att det var så mycket annat som vi fick höra i Eurovision som var, som hade väldigt mycket lägre kvalitet.
Malin: Mm. Ja, det är, det är ju högt och lågt där.
Tobbias: Ja, [00:10:00] det, det är det verkligen. Att Finland var så himla hyllade eller hajpade.
Malin: Var det Linda Lampenius fiolspeleri? Ja. Vilket alltså är inte vi väldigt förtjusta i det överlag här i Sverige att det- Ja,
Tobbias: men fan låten, jag vet inte. Det var in-- den slog inte, slog inte an en sträng i mig.
Malin: Äh, jag, jag träffade min gode vän Janne Westerlund som är finländare. Äh, och han översatte den och han tyckte att texten är så ofantligt fin. Så och han var väldigt berörd av låten.
Tobbias: Ja, det kan man vara. Och det absolut fanns det kvaliteter i den. Jag säger inte att det var en dålig låt, men jag förstår inte hajpen kring den.
Malin: Och det där är ju väldigt svårt liksom för oss som inte pratar alla språk i världen, äh, att förstå innebörden av texten.
Tobbias: Ja, [00:11:00] men, men jag tycker nödvändigtvis inte att man behöver sjunga på ett språk som alla andra förstår för att ha en hit i just Eurovision. Det skulle nästan vara kul om alla sjöng på sitt eget modersmål.
Äh, jag skulle absolut kunna se att det skulle funka för att musiken är ju faktiskt ett universellt språk. Det
Malin: är
Tobbias: det.
Malin: Och tidigare så fick man ju inte byta språk i Eurovision. Jag vet inte vilket år de ändrade det, att man fick ändra till engelsk text.
Tobbias: Vad då? Så att om man har en originallåt på svenska och så kör man den på engelska i Eurovision menar du?
Malin: Ja, men precis. För förr var det såhär. Sjöng du på svenska så var det svenska som gällde i final.
Tobbias: Men det måste ha varit en gammal regel för jag kommer ihåg Take me to your heaven.
Malin: Ja, precis. Men nu snackar vi då kanske sjuttio-åttiotal där. Ja,
Tobbias: för nittiotal då, då var det okej att göra så i alla
Malin: fall. Och där blev vi också blown away.
Tobbias: Roger [00:12:00] Pontare har ju sin på engelska också. Just det. Men va--gick han till Eurovision? Ja men visst gjorde han det. Jo, fan han vann Mello i Sverige.
Malin: Men är det fortfarande så att det har länge varit Israel och Sverige som har vunnit flest Eurovision va?
Tobbias: Ja, nu ska jag inte låtsas som att jag vet. Ja, de pratade en del om det här i sändning när jag lyssnade med ett halvt öra.
Att Sverige har många segrar under bältet, det vet vi alla. Israel oklart. De var ju föremål för kontrovers i år då. Just. Men det verkade som det gick bra för dem. Sen kan jag undra hur mycket är politik och hur mycket är musik i den här tävlingen. Men det kan vi låta ligga för i dag.
Malin: Ja men precis. Men jag tycker ändå att du ska få outa din absoluta favvoshlager igenom tidigare.
Tobbias: Oj,[00:13:00]
nu tog du mig på sängen. Jag
Malin: förstår det.
Tobbias: Låt mig få fundera på den där medan du berättar din.
Malin: Här kommer den. Bobby Sox, La det swinge.
Tobbias: Jaha, norskt.
Malin: Ja, men vilken jävla dänga. Den blir man glad av.
Tobbias: Ja.
Malin: Och sen har jag även fakt-- eller jag har två. Alltså, Janne Lucas växeln Hallå, hallå.
Tobbias: Ja, okej, jag fattar. Men sådana här, alltså, schlagers i den bemärkelsen, old school schlagers, jag tycker att de är dåliga.
Malin: Tycker du det? Ja. Har du, har du någonsin druckit en massa öl och bara känt att nu är min intelligensnivå ganska låg? Nu kör jag bara.
Tobbias: Många gånger.
Malin: Ja, och då sitter de som en jävla smäck.
Tobbias: Ja, det är kanske sant, men det, det blev väl bra. Alltså, kval-kvalitativa låtar med Loreen.
Malin: Mm. Ja, just det. [00:14:00]
Tobbias: Först var det de här flams och fjantlåtarna och sen så, så blev det ju lite mera
Alltså Euro disco dunk fast schlager, typ Take me to your heaven och sånt där. Men sen hände det någonting och det blev lite mera moget och lite mera- Påkostat kanske. Ja, mm. Ja, nu börjar jag svamla. Vi klipper där. Tack.
Malin: Take two. Ja men nej men faktiskt, vi kan gå vidare för att jag läste i Allt om Norrtälje faktiskt.
Som vi alla gör noggrant. Eller hur? Bra. Att Norrtälje kommun ökar ju i befolkningen. Ja just det. Ja, och vi har ju också väldigt, väldigt gammal population. Får man säga så? Många äldre. Hög
Tobbias: [00:15:00] medelålder. Det
Malin: har vi. Och någonting jag har märkt av ganska mycket på senare tid att det finns militanta pensionärer som inte är på bra humör.
Det har jag stött på. Det är inga glada miner och det är rollatorer som kör som pansarvagnar. Är det någonting du har märkt av? Jag känner det såhär, fan borde man inte vara ganska glad och avslappnad såhär på ålderns höst?
Tobbias: Jo, jo men nu när du säger det så det är väl klart. Det går ju såklart att hitta.
Och det finns väl två sidor utav det myntet. Det ena är att man irriteras och störs utav det. Och det andra är att det känns kulturellt rätt och riktigt. Om vi då kör den här roslagsvinkeln då då. Så ska ju rospiggen vara lite [00:16:00] surmulen och grinig. Och är det så att det är rospiggar som du, som du riktar dolken mot här nu, då tycker jag ändå att med all rätt ska de vara så.
För att det är, det finns ett visst kulturellt värde i det- Så de gör rätt, jag har fel. Det säger inte nödvändigtvis att du har fel. Det kan hända att det, att det just de här exemplen som du tar upp, att det kan vara inflyttade stockholmare till exempel och då är det en helt annan sak.
Malin: Ah, det är olika. Då får man inte vara.
Då får man visa lite vördnad. Då
Tobbias: blir det ocharmigt. Men är det någon som i generationer har Eller är en produkt utav generationer utav rospiggar som har ett grinigt och lite surmulet kynne. Ja, då är det någonting som är vackert. För då ska det vara så. Ja. Det är k-märkta människor normalt. Jag förstår
Malin: det, jag förstår.
Nej, för jag, jag blir ju glad av små dumma saker. Eh, [00:17:00] och alltså bara att man håller upp dörren för någon och någon kan bli väldigt, väldigt glad för den lilla gesten. Många säger inte ens tack, utan bara grymtar lite sådär.
Tobbias: Jag förstår. Har-- Det känns ändå som att du sitter på några konkreta exempel här som du har reagerat på.
Malin: Ja, jag höll på att krocka med en, en sån här attackrollator häromdagen.
Tobbias: Jaså?
Malin: Och då fick jag en ond blick, men jag tänkte vi har ju lika mycket rätt att vara där. Och, och det måste jag också säga att jag, jag vek ju av, av respekt för någons ålder och rollator. Eh, men, men det vart bara en ond blick. Men sen fick jag också just det här när jag höll upp dörren för en man i veckan som blev innerligt glad och tackade.
Och sa, då sa, svarar man ju såhär: "Det var så lite så." Och så fick jag svaret: "Inte för mig."
Tobbias: Jaså.
Malin: Ja, det är fint.
Tobbias: Jaså, ja, okej. Ja, den, det var ett hugg i hjärtat. Men jag kan [00:18:00] tänka såhär också att hur man blir bemött utav äldre, det är väldigt tydligt för mig då som, kallas jag för medelålders man?
Malin: Jag vet inte riktigt vad man är.
Tobbias: Jag är trettionio, är jag medelålders då?
Malin: Jag, jag kan liksom inte de här gränserna.
Tobbias: Oavsett. Om jag är ute och går tillsammans med mitt barn, min dotter, då blir jag oerhört mycket bättre bemött utav till exempel äldre damer än om jag kommer där själv, lite lufsig med gitarren på ryggen eller skejtboarden under armen.
Eh, då, då kan, då kan det nog hända att jag blir lite-- Jag får onda ögat så riktat mot mig. Men går jag där med min söta lilla dotter, då är det leende på läpparna och hela den biten.
Malin: Ja, men det kan jag förstå för hon är väldigt söt.
Tobbias: Det, det [00:19:00] hör-- Ja, ja, det är hon. Eh, men det där upptäckte jag i då, när jag blev förälder.
Att, att gå tillsammans med sitt barn gör att, i alla fall nu talar jag för mig själv, att jag blir bemött på ett helt annat sätt i typ alla sammanhang. I butiker, i, på gatan, i ja,
Malin: whatever. Men har du blivit alltså direkt dåligt bemött? Någon som hytte med näven eller liksom?
Tobbias: Ja, jo men det har jag väl.
Malin: Är det så?
Tobbias: Ja, men nu, nu väntar du dig exempel såhär. Jag kommer inte på något- Nej, inte mer. Men ja, i allmänhet så det är klart att man, man träffar ju på människor som man inte drar jämt med alla gånger. Man kanske har olika, olika sätt att se på vem hade företräde här i trafiken [00:20:00] eller i, i butiken och vad det nu än kan vara.
Malin: Men jag tycker, jag tycker ändå såhär, det finns någon liten hyfs av att man ska morscha och se lite. Man kan ju ge något, ett leende. Som Dolly Parton brukar säga: "If you see a person without a smile, give him yours."
Tobbias: Mm, det är väl fint.
Malin: Jättefint sagt
Tobbias: av
Malin: Dolly. Ja, Dolly
Tobbias: Parton, tack för visdomarna.
Malin: Mm. Men, men hur tror du själv att du skulle vara som gammal panskiss?
Tobbias: Ja men ibland kan jag ju romantisera det där gringubbe-grejen, men det är heller inte särskilt... Äh, som person så tror jag att jag är ganska avslappnad och det blir vad det blir. Och jag hoppas att det kommer öka med åldern. Jag vill bli en väldigt obrydd gubbe som bara tar svan, livets svanesång med en klackspark.
[00:21:00] Mm. Jag hoppas det i alla fall. Så att, så att jag inte blir tyngd utav ångest och livsleda.
Malin: Det låter jäkligt tungt.
Tobbias: Det kanske beror på hur man mår. Äldre personer som, som har mycket krämpor och, och sådär. Man vet ju inte. Det kan ju vara det. Du vet själv när man, om man har sovit dåligt eller känner sig ur form eller har ont eller vad det nu kan vara.
Då kan det hända att, att man svär en extra gång och det tunga mörka moln som svävar runt en.
Malin: Alltså, det där är ju det jobbigaste med att kommit över fyrtiostrecket. Det här när man bara kan vakna och kroppen överraskar med en och ha ont någonstans. Och man inte gjort någonting.
Tobbias: Ja, jo men det finns ju många nya bekymmer då upp i åldrarna som man inte kände till.
Själv börjar jag ju komma i klimakteriet.
Malin: [00:22:00] Jaha! Berätta mer. Vad har du vallningar?
Tobbias: Nej, det där var faktiskt ett skämt. Jag tror inte ens att män kommer i klimakteriet va?
Malin: Jo, men det finns ett manligt klimakterie har jag läst.
Tobbias: Ja, jag är inte där ännu. Nej,
Malin: men tycker du att-- Vissa, vissa är ju såhär har ju åldersnoja, vill inte åldras och bara saknar ungdomen.
Hur känner, hur känner du med den delen?
Tobbias: Blir väldigt påtagligt för var dag som går. Eh... Jag har åldersnoja och jag är också väldigt nostalgisk. Jag är nostalgiker och väldigt sentimental kring ungdomen och känner att många saker längtar jag tillbaks till många ögonblick. Och inte, inte bara ögonblick utan vibes, känslan som man hade under en viss period.
Det är [00:23:00] inte så kul att bli vuxen.
Malin: Tycker, alltså jag, där är jag ju helt tvärtom. Jag är ju väldigt osentimental, kall och hård. Och sen har jag ju levt mitt liv i hundraåttio stort sett fram till nu. Så att jag har ju liksom, jag har svårt att minnas saker. Alltså visst, jag kan också bara liksom, men då får jag gräva fram ett minne och känna den här viben och sådär.
Men jag tycker det är ganska schysst att bli äldre.
Tobbias: Jo, alltså såhär då. I första avsnittet som jag var med, då pratade vi lite grann om nittiotalet och ja, var nostalgiska kring det. Och jag vill nödvändigtvis inte säga att jag skulle vilja vara ett barn igen. Nej. Men jag saknar viben som var då. Det skulle jag vilja ha tillbaka.
Jag kanske skulle vilja vara trettionio år men leva 1994.
Malin: Mm. Jag skulle vilja leva 69, alltså [00:24:00] 1969.
Tobbias: Ja, du är lite mer hippisk, hippie-esk.
Malin: Ja, jag vill, jag hade velat vara med på Woodstock.
Tobbias: Ja, jo men det hade jag kunnat tänka mig också. Men jag kanske hade varit på Woodstock 1994 istället.
Malin: Ja, eller så kanske vi hade legat i krig, alltså varit med i armén.
Eller kanske inte jag då, men jag kanske hade varit hemma med barn.
Tobbias: 1944.
Malin: Ja, man vet aldrig.
Tobbias: Kanske, ja.
Malin: Alltså, det finns epoker i historien som man kanske inte riktigt är sugen på.
Tobbias: Nej, men det skulle vara trevligt att besöka. Vara tidsresenär, tidsturist.
Malin: Men jag tror ju att jag har levt ett tidigare liv.
Tobbias: Mm.
Det tror jag nog att du tror. Och berätta lite mer om det, tack.
Malin: Får jag det?
Tobbias: Ja, en liten kort.
Malin: Nej men jag har minne av när jag var liten och vi var i [00:25:00] Stockholm. Jag har ju liksom aldrig bott i Stockholm när jag var liten då. Men jag visste tydligen var vi skulle och jag kände igen gränder och jättemycket konstigt redan då.
Så att jag tror jag har bott i Stockholm då. På någon fattig tid.
Tobbias: Okej. Stockholm var ju väldigt fattigt under väldigt lång tid.
Malin: Ja, och du vet hur barn kan vara liksom att man sticker före
Tobbias: och
Malin: hittar rätt. Och sen brukar jag, alltså jag vet inte också, vi pratade ju om krig förra veckan äh och jag brukar också få känslan när jag tittar på krigsfilmer att jag liksom känner igen mig, att jag har varit där.
Så här jag känner typ doften av gunpowder.
Tobbias: Ja, ja det är ju många, många människor som hävdar att det, ja det här med reinkarnation, om man har levt tidigare liv och hit och dit. Många som bär väldigt starka vittnesmål kring sånt här och det är intressant.
Malin: Ja, [00:26:00] och någonting som är coolt och här får man ju tycka precis hur man vill.
Äh det säger, om man tror på det här, vilket jag gör, så kan det vara så att jag träffar mitt livs kärlek. Det i tid, i ett tidigare liv kan ha varit min bror eller till exempel min partner i krig. Att vi har liksom stridit tillsammans sida vid sida och haft ett så här bond. Och du vet, ibland kan man ju träffa människor som man känner såhär, ja men du vet, den här människan har jag känt hela livet.
Tobbias: Mm just det.
Malin: Ja, det är för att ni känt varann i ett tidigare liv.
Tobbias: Ja, det är intressanta tankar ur både ett psykologiskt och spirituellt ba ba ba ba.
Malin: Ja, så att nej men det, det är väl det vi har att se fram emot höll jag på att säga. Eller det, nu, nu tänkte jag, nu jag pratade innan jag sa.
Tobbias: Det var, ja men det var en gång...
Du märker att jag inte riktigt kan bolla det här [00:27:00] med dig. Och det kanske finns en anledning till det. Att en gång så träffade jag på en häxa som sa sig kunna se sånt här, vem man har varit tidigare och så vidare. Och då fick jag sagt till mig att jag var en väldigt ung själ och att det här kanske var mitt första eller andra liv.
Malin: Just.
Tobbias: Ja, så om vi då utgår från att jag är en väldigt ung själ och låt oss säga att det här är mitt första liv, då kan inte jag relatera till det här.
Malin: Nej.
Tobbias: Förrän kanske nästa liv.
Malin: Ja. När vi har en ny podd kanske.
Tobbias: Precis. Då kanske jag kan spinna vidare på det här mer. Men as it is, right now. Jag
Malin: är blott en ung själ.
Ja, men det, det får du vara. Jag respekterar det. Tack för det. Ja, och jag tror att jag har levt flera svängar.
Tobbias: Mm du känns ändå klok och så på många olika sätt. Tack. Grundad och [00:28:00] jordad och stabil så. En klok gumma.
Malin: Ja, attack! Exakt det. Och men, men när jag pratade innan och tänka så var det det jag tänkte på att eftersom ett medium har sagt till mig att snart kommer den stora kärleken och den kommer vara grundad i att liksom det kommer bli en såhär som yin och yang, power couple.
Ni kommer liksom såhär verkligen hitta hem i varandra.
Tobbias: Och så blev det istället poddkollegan Tobias Rydseim.
Malin: Eh ja, det blir inte rätt alla gånger. Nej,
Tobbias: du sökte, du sökte den riktiga kärleken, men du fick en poddkollega.
Malin: Ja.
Tobbias: Men kan vi inte ta med en, en medial person nån gång i det här programmet?
Jättegärna. Som kanske kan göra nån sån här läsning på oss och får vi det här svart på vitt. Ja. Är jag en ung själ? Är du en klok gammal gumma?
Malin: Tänk om det skulle vara tvärtom.
Tobbias: Ja.
Malin: Att du är, du är en gammal klok gubbe [00:29:00] och jag en ung själ som aldrig har levt tidigare.
Tobbias: Det hade varit intressant. Då kan det vara så att jag är väldigt avtrubbad och stängd.
Då kanske den här mediala personen kan lösa mina knutar.
Malin: Just det. Men har vi en medial person som lyssnar så kan ju den mediala personen skriva till oss på Norrtälje podden @alltomnorrtälje.se.
Tobbias: Gör det.
Malin: Eller in på våra sociala medier på Facebook eller Instagram. Och häng med. Vi kör. Ja. Men ja, alltså, det är ju mycket
Vi lever ju på nätet mycket. Är klockan väldigt mycket? Nej,
Tobbias: kör på.
Malin: Eh och jag, jag vet inte om, om det är jag som ska böja mig och be om ursäkt. Jag, vi har ju gjort personer upprörda. Kanske mest jag. Låt höra. Ja, eh jag blev varse om och jag tyckte ju själv eh att jag var lik Cliff Burton som vi pratade om i förra [00:30:00] poddavsnittet.
Eh det här hamnade ju då ute i etern och på sociala medier och människor har blivit upprörda. Jaså? Har de blivit det nu då? Eh det har kommit kommentarer om att det är inte alls likt.
Tobbias: Mhm.
Malin: Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Mhm.
Malin: Eh inte likt alls. Alltså att det var, jag var inte lik. Och de är-- Till och med dödskallar efter kommentaren.
Har du hört på maken? Det
Tobbias: här låter ju allvarligt. Eh jag vet inte hur vi ska gå vidare med det här, men jag tycker att jag kan se likheten och jag är ändå hårdrockare och vet vad jag pratar om.
Malin: Mm. För det är en ganska hård kommentar. Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Jo, det vet vi Sluta, sluta ge kommentarer som är [00:31:00] dumma.
När vi visst vet vad vi pratar om.
Malin: Ja, jag har väl inte lika imponerande mustasch som Cliff, det kan jag hålla med om.
Tobbias: Nej, precis. Och så är du utav fel kön. Om du då ska vara Cliff Burton.
Malin: Ja, precis. Och sen hade ju han mer jeansväst och det har inte jag alls.
Tobbias: Jeansjacka. Men du hade ju det på dig det tillfället då du tyckte att du var lik.
Så att, nej, jag tycker att de här kommentarerna rinner av oss som vatten på en gås.
Malin: Ja, jag tycker också det. Men, men återigen kommentera gärna.
Tobbias: Ja, gör det. Men det är ändå lite eggande och lite triggande och lite kul. Bygger en spänning såhär om det inte bara är ros som man får. Ja, nej men
Malin: det, man ska ha både ris och ros tycker jag.
Det är helt, helt rätt. Men ska jag be om ursäkt?
Tobbias: Nej, jag tycker inte det.
Malin: Jag ska stå på mig.
Tobbias: Ja, stå på dig och jag vet inte. Jag kanske också fick mig en släng utav den där sleven. Jag vet inte.
Malin: Ja, i och med att [00:32:00] det var ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Ja, nej men jag tänker inte be om ursäkt för det i alla fall.
Nej,
Malin: jag tycker då, fan. Nu blev jag arg. Mm, ja men bli det. Ja, fan, nu vet jag inte ens. Jag, jag är out of words. Ja, men
Tobbias: så är det. Om man lägger ut saker på nätet, då får man ta det att det kan finnas oliktänkande.
Malin: Ja. Men tycker, känner du att det är av vikt? Brukar du kommentera saker på internet?
Tobbias: Allt mer sällan.
Eh, speciellt när det kommer till öppna, öppna forum. Jag brukar tänka efter en gång innan. Men ibland, du vet ibland så kliar det verkligen i fingrarna om jag börjar författa något och sen tänker jag: "Vad vinner jag på det här? Nej, jag suddar och sen går jag vidare i mitt liv."
Malin: Ja. Men [00:33:00] jag, jag kan bli mest förundrad över de här konstiga kommentarerna.
Eller att mer att man vill dela med sig: "Såhär tycker inte jag."
Tobbias: Ja, ja precis. Ja, det där, nej men det, det här är nästan ett helt avsnitt med internetetikett. Nettikett som det kallas va?
Malin: Jag tycker, jag tycker också vi spar den till ett senare tillfälle.
Tobbias: Faktiskt. Ja, men där, där finns det mycket att säga.
Och sen å ena sidan, det är ju vad vi tycker. Det handlar alltid om vad man själv tycker och sätter sig själv i centrum på något vis. Vad är facit? Jag vet inte.
Malin: Det finns väl knappt någon faktiskt.
Tobbias: Men det är så när många människor ska samsas på en liten planet, då kommer man kasta paj på varann åt alla håll och kanter.
Malin: Ja, och det är ingen idé att säga något för då har man ingenting sagt.
Tobbias: Nej, tala är silver men att-
Malin: Tiga är guld. [00:34:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Och det är perfekt när man har en podd som denna.
Tobbias: Ja, och det kanske nästan är ett bra sätt att avsluta podden på också. Att vi inte säger så mycket mer. Faktiskt,
Malin: nu håller vi snattran tills nästa vecka.
Tobbias: Ja, och har ni, som Malin har varit inne på tidigare, har ni, vill ni ändå kommentera och tycka till utom, utav, angående vårt programinnehåll, ris och ros. Både och. Välkommen till sociala mediekanalerna eller per e-mail. Ja,
Malin: det går jättebra. Men hörni, tusen tack för i dag.
Tobbias: Tusen
Malin: tack och ha det bra och vi ses och
Tobbias: hörs.
Malin: Puss och hej.
Tobbias: Varma kramar

”De gånger jag var gladast blev musiken sämst”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-13 – av Norrtäljepodden
Norrtäljepoddens programledare Tobias Rydsheim och Malin Butler.
2 min läsning
Annons

I senaste avsnittet av Norrtäljepodden berättar programledaren Malin Butler om sin nya tatuering och passar samtidigt på att avisera en återkomst till standupscenen. Avsnittet rör sig också genom ämnen som militärövningen Aurora 26, spelglädje och kreativitetens relation till motgång.

Malin Butler, som leder Norrtäljepodden tillsammans med Tobias Rydsheim, kommer till inspelningen med en öm arm

– Av goda skäl.

Annons

Hon hade kort dessförinnan besökt en tatuerare i Norrtälje och fått Elvis Presley tatuerad på armen.

– Det är ju min favoritsnubbe i livet, förklarar hon.

Tatueringen saknar ännu hår på motivet, något Malin skrattar åt, men stoltheten över valet är tydlig.

Samtalet glider snart in på hennes karriär som komiker. Malin beskriver sig som standup queen i Roslagen

– En titel hon inte tänker ge upp, trots att det gått ett tag sedan senaste framträdandet.

– Jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka, säger hon med ett leende i rösten.

Hon berättar bland annat om ett framgångsrikt gig som förband till Lennie Norman

Annons

– En av Sveriges mest etablerade komiker, som för övrigt är aktuell med spelningar i Norrtälje i sommar.

Tobias Rydsheim delar med sig av ett eget scenminne: i helgen spelade han med ett tributeband inför fjorton betalande gäster I Skebobruk, ett opretentiöst projekt som kretsar kring punkbandet NOFX.

– Spelglädje har inga gränser. Det är kul att hålla på, konstaterar han.

De båda diskuterar även sambandet mellan konst och motgång. Tobias, som skriver musik till bandet Wormwood, menar att hans bästa skivor tillkom under de tyngsta perioderna.

– Konsten föds ur lidandet

– det är faktiskt sant, säger han.

Militärövningen Aurora 26 tar också plats i samtalet, och väcker reflektioner kring beredskap och vad det innebär att leva i en tid av ökad försvarsvilja. Ingen av de två har gjort lumpen, men Tobias avslöjar att han skickade in en ansökan till hemvärnet under den tidiga fasen av Rysslands invasion av Ukraina

Norrtäljepodden leds av Tobias Rydsheim och Malin Butler och produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

2026_0512_0935
Malin: [00:00:00] Bra.
Tobbe: Och det rullar.
Malin: Vi rullar.
Tobbe: Välkommen.
Malin: Välkommen.
Tobbe: Till.
Malin: Till Norrtäljepodden.
Tobbe: Med Malin Butler and Tobias Rydseheim.
Malin: Utan jingel.
Tobbe: Utan jingel i dag. Och det har sina anledningar. Men mer om det i ett annat avsnitt av Norrtälje-podden.
Malin: Som är producerat i samarbete med Allt om Norrtälje.
Tobbe: Det stämmer bra det.
Malin: Ja, hur är läget Tobias?
Tobbe: Jo, jag tycker att det är trevligt att det regnar faktiskt. Att det är en liten mulen grådass i dag för att då känner jag mig mycket mer kreativ. Och de här kraven att göra stordåd, de försvinner och då blir det lättare att uträtta just stordåd. Och i dag är ett utav stordåden [00:01:00] podcastinspelning.
Malin: Ja, men alltså det är ganska mysigt, men hade man inte legat eller velat ligga under en filt hemmavid.
Tobbe: Jo, det hade man också velat göra, men det kommer, kommer du att få göra sen.
Malin: Ja, jag vet. Man-- Men man vill ju bara ligga med någon, någon käresta och mysa en dag som denna. Men det, det har vi inte heller. Så att det kanske kommer.
Tobbe: Det räcker med katten.
Malin: Ja, jag har inte ens någon katt. Jag har det så jäkligt.
Tobbe: Ja.
Malin: I sinom tid.
Tobbe: Det är inte lätt för dig.
Malin: Nej, för fasiken. Livet är hårt.
Tobbe: Ja. Och någonting som också är hårt, du har skvallrat lite här tidigare om att du är lite öm i dag.
Malin: Mm.
Tobbe: I armen. Har du gjort illa dig, Malin?
Malin: Nej, jag har varit och tatuerat mig.
Tobbe: Jaha.
Malin: Hos den eminenta Kribba som vi har här i stan.
Tobbe: Jaså?
Malin: Vår favorittatuerare. [00:02:00] Hur
Tobbe: gick det för, för Kribba då?
Malin: Ja, men det gick bra. Vi hade det väldigt trevligt. Mm. Mycket skoj, skämt och snack. Och så tatuerade han min arm som jag har längtat länge efter.
Tobbe: Och då undrar ju alla lyssnare här: Vad har du för motiv nu då på armen?
Malin: Ja, men det är ju min favoritsnubbe i livet.
Det är ju Elvis Presley.
Tobbe: Och det har vi ju, vi har ju talat om Elvis tidigare i ett äldre avsnitt här i Norrtäljepodden. Mm. Mm. Så att då, då kan man säga att vi har slutit en cirkel här nu då.
Malin: Ja, det enda som han saknar just nu på min arm är hår.
Tobbe: Jaha.
Malin: Så det ser lite ut som Elvis om han hade haft cancer och behandlat den då då.
Tobbe: Ja, det behöver inte vara så, så illa. Ja, eller rakats. Kanske rakats.
Malin: Ja.
Tobbe: Det är många, många män i dag som är snaggade och rakade utan att- Har varit med om någonting.
Malin: Du [00:03:00] är ju delvis snaggad.
Tobbe: Ja, delvis. Tre-- två tredjedelar av mitt huvud.
Malin: Mm. Hur mycket tid lägger du ner på ditt hår i veckan?
Tobbe: Det var mer förr när jag hade jämnlångt hår.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men nu jag brukar snagga en gång varje, ja varje fredag brukar jag göra det.
Malin: Mm. Det är fredagssnaggen.
Tobbe: Det har blivit en tradition.
Malin: Men är det inte svinsvårt att snagga runt om?
Tobbe: Ja, det var det första gångerna. Men sen så utvecklade jag en förmåga där. Utvecklade den förmågan. Mm.
Malin: Snyggt. Ja, du är väldigt tjusig i håret.
Tobbe: Tack så mycket. Det är du också. Eh, trots att du säger själv att du ser ut som Cliff Burton.
Malin: Ja, alltså det, jag blev påmind om det när jag såg mig själv på bild när vi hade ett videosamtal.
Tobbe: Mm.
Malin: Och jag gick hem sent i natt. Då såg jag faktiskt [00:04:00] väldigt mycket ut som Cliff Burton.
Tobbe: För er som inte vet hur Cliff Burton ser ut så bär han ljus jeansjacka och långt, lite krull-- eller inte krulligt, men vågigt långt brunt hår.
Mm. Han spelade bas i Metallica en gång i tiden.
Malin: Han dog ju faktiskt i Sverige.
Tobbe: Ja, det var ju en bussolycka där som, som var hemsk och satte djupa spår i rockvärlden.
Malin: Mm. Var det -86?
Tobbe: Jo, det var det
Malin: nog
Tobbe: va.
Malin: Nej, det var, det var fruktansvärt.
Tobbe: Mm.
Malin: Han var inte alls gammal. 25, 26 då kanske?
Tobbe: Ja, nåt sånt. De var ju en ungtuppar då.
Malin: Men jag vet inte om det var någon komplimang till mig själv så att säga. Men jag tyckte det var ganska roligt.
Tobbe: Ja, ja men jag tycker den, den var, den var ackurat
Malin: och
Tobbe: rolig. Ursäkta mig. Okej.
Malin: Men har, har du själv fått [00:05:00] såna hära att någon säger: "Du är så himla lik..."
Tobbe: Mm. En gång så var jag på en kryssning och då var det någon som kom fram och sa att jag hade en dubbelgångare på den kryssningen.
Malin: Mhm.
Tobbe: Och sen så kom han, det var på en rockkryssning där jag var i egenskap av artist då. Eh, och då var det-- kom den killen fram till mig sen och ba: "Ja, det är jättemånga som har kommit fram till mig och trott att jag är du." Eh, och han var ganska lik faktiskt.
Malin: Okej.
Tobbe: Lite längre än mig dock, men vi hade samma grundfeatures och frisyr och, och sådär.
Malin: All right. Tog ni bild?
Tobbe: Nej, jag filmade tror jag.
Malin: Bra. Eh, i och med att jag, jag har ju ganska många kepsar i mitt liv. Jag gör ju lite av både ditten och datten. [00:06:00] Så får jag höra ibland att jag är väldigt lik hon som kör standup.
Tobbe: Ja, ja, ja.
Malin: Och ibland får jag höra att jag är så otroligt lik hon som är på Imperiet.
Och ibland får jag-- eller jag får frågan liksom: "Har du en syrra som, som kör standup eller något? Du är så himla lik henne."
Tobbe: Och så är det ju du då-
Malin: Mm.
Tobbe: Som är standupdrottning i Roslagen.
Malin: Ja. Fast nu har jag inte kört på länge, men jag, men jag kommer tillbaka.
Tobbe: Identifierar du dig fortfarande som en standup queen?
Malin: Eh, ja, det, det måste jag väl nästan få göra va?
Tobbe: Ja, det tycker jag att du
ska
Malin: göra. Jag har ju inte kört på länge av massa olika anledningar. Men ja, de här anledningarna har ju lite utav försvunnit nu. Så att nu är det liksom no stopping me.
Tobbe: Mm, mm.
Malin: Så att, eh, jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka.
Tobbe: Det här med standup är intressant. Hu-hur mycket har du varit runt och giggat?
Malin: Alltså jag [00:07:00] har faktiskt, alltså varit runt en hel del. Eh, och jag är ju en sån här människa som gör hundra saker samtidigt och inte riktigt låter det sjunka in eller njuter av det. Eh, och det ångrar jag nästan alltid.
Tobbe: Men, men i din standupkarriär har du några såna här highlights som, ja, men honorable mentions?
Malin: Ja, alltså, eh, när jag började med standup, då, då var det många som sa till mig såhär: "Man ska aldrig gå fö-gå på före de här stora komikerna som ni, för du liksom, du kommer bara bomba." Alltså göra ett riktigt dåligt gig. För att, ja men det är som ett dåligt förband. Man vill bara liksom att det ska ta slut.
Eh, och jag har faktiskt rivit, eh, innan stora, stora komiker. Då.
Tobbe: Ja och rivit betyder på standupspråk att man har-
Malin: Gjort något riktigt bra.
Tobbe: Man har gått upp och [00:08:00] manglat.
Malin: Jajamänsan. Eh, så en, en, eh-- den gå-- alltså jag, jag blir sällan nerve-- alltså jag blir inte nervös på att stå på scen, utan mer såhär: Kommer jag komma ihåg vad jag ska säga?
Och, eh, kommer-- alltså om jag tittar på publiken, det kan ju vara väldigt olika publik. Kommer de att, eh, hantera min humor bra?
Tobbe: Mm, jag förstår ja.
Malin: Eh, och då hade jag ett gig och jag skulle gå på innan Lennie Norman.
Tobbe: Varför känner jag igen det namnet?
Malin: Han är ju lite äldre. Han, han är ju liksom Sveriges största gamla komiker.
Tobbe: Nej men vänta nu, jag läste hans namn På
Malin: Allt om Norrtälje kanske?
Tobbe: Nej, men-
Malin: För han kommer ju gigga i-
Tobbe: Just det, ja ...
Malin: i Norrtälje i sommar.
Tobbe: Det var därför jag hade... Ja, fortsätt.
Malin: Yes. Och då kände jag såhär: "Undrar hur det här kommer att gå?" Och det var typ kaos i publiken för att jag var-- Jag gjorde det bra och det är jag fortfarande [00:09:00] nöjd över.
Tobbe: Men vad, vad är din, vad är din style då? Är du fräck eller är du arg eller vad?
Malin: Jag gillar att blanda upp mig själv lite och svänga lite. Jag kan vara ganska behaglig, men jag vill alltid lämna ett litet avtryck och att då man hajar till lite. "Nej, men vad säger hon?"
Tobbe: Vad säger hon som i att du är lite hård eller lite-
Malin: Lite fräck.
Tobbe: Ja, lite under bältet.
Malin: Jajamän, ja men det gillar man. Och det gillar ju ofta publiken också. Det är också mycket snack om att man inte egentligen tycker det är okej. Man ska inte dra under bältet-skämt, men det skrattar alla åt.
Tobbe: Tycker du att det är lättare eller svårare när det är stor eller liten publik?
Malin: Jag tycker själv mycket mer om liten publik. Jag tycker det är mycket härligare att gigga då. För det känns lite såhär, är det för [00:10:00] stor publik så känns det nästan som att man har en föreläsning ibland. Lite sådär.
Tobbe: Jag tycker att det är mycket läskigare att stå, eller läskigt tycker jag väl inte längre, men det är mera spänt med en li-- För en liten publik.
Malin: Ja, för det, det kanske du har lite erfarenheter av.
Tobbe: Ja.
Malin: Liksom ganska nyligen. Vill du prata om det?
Tobbe: Jaha, ja, ja, nu i helgen.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja, men jag har ju några kompisar som vi, vi har ett, ett renodlat tribute band. Alltså, vi spelar bara covers för ett punkband. Och vi som ingår i det här bandet kommer från lite olika musikaliska bakgrunder.
Men vi har samlats kring att vi, vi tycker väldigt mycket om just bandet No Effects. Så då spelar vi bara No Effects covers i, i den [00:11:00] här uppsättningen då. Och vi tar det här, vi tar inte det här på så stort allvar. Vi har gjort-- Det här var tredje gången vi spelade, stod på scen tillsammans och det här, det kanske var femte gången som vi spelade tillsammans överhuvudtaget.
Så vi har knappt repat. Och då spelade vi i Skebo bruk av alla ställen. Åkte dit och rev av ett gig och det var 14 pers där, betalande gäster. Och sen så var det det andra bandet och så var det De som jobbar där. Och ja, det var, alltså det var roligt. Men i det där, i det bandet så finns det absolut ingen ambition och det är totalt opretentiöst.
Så nej, jag kan inte säga att det var läskigt så. Men de gångerna som jag har stått på scenen och ska göra någonting [00:12:00] som jag verkligen står för, liksom att det betyder någonting, då är det klurigare om det är en liten publik än om det är en superstor.
Malin: Har du fått göra någon sån här skivbolagsgig när man liksom bara ska visa upp sig?
Tobbe: Någon sån här showcase grej? Nej, det har jag nog inte.
Malin: För det verkar ju fruktansvärt faktiskt.
Tobbe: Det känns ju mer som en sån här idol audition på något vis.
Malin: Ja, men lite såhär titta på apan i buren.
Tobbe: Mm. Nej, inom mitt skrå så jag vet tror inte ens att sånt förekommer.
Malin: Kanske inte gör det.
Tobbe: Nej.
Malin: Skönt ändå.
Tobbe: Ja.
Malin: Men vad tar du med dig från helgen då och helgens gig?
Tobbe: Nej, men det, det jag tar med mig är att...
Eller det är inget jag tar med mig. Det är någonting jag tog dit och tog med mig hem. Det är att spelglädje, det har inga gränser. Det är kul att hålla på. Så var det med [00:13:00] det.
Malin: Ja, men kan inte du också känna som jag känner ibland? Det kan vara ganska tråkiga gig, men det var roligt runt omkring. Bra människor.
Man kanske gick och kollade på ett roligt museum eller vad som helst. Men själva giget var ganska blekt.
Tobbe: Ja, jo men det kan ju bero på omständigheter och den, den mest bidragande omständigheten till att jag kanske inte har fått feeling under ett gig. Det, det har att göra med hur många timmar jag har sovit innan.
För att ibland kan det vara hemska flygtider och sånt där. Man sticker i väg hemifrån vid tre på natten och sen ska man lira nästan tjugofyra timmar senare. Kanske spela tolv på natten liksom kommande. Hur blir det nu med dygnet? Ja, du förstår vad jag menar. Ja. Och då, och rest hela dagen och sådär. Är man inte fräsch i huvudet så kan ju det vara en väldig [00:14:00] utmaning.
Och då kanske inte alla gånger det känns så bra.
Malin: Ja.
Tobbe: Men omständigheterna runt omkring kanske var, som du säger, roliga. Kanske såg någon, var inne och besökte någon trevlig bensinmack någonstans och-
Malin: Det är så underskattat med bensinmackar.
Tobbe: Ja.
Malin: Efter många timmar i bil så kan det vara som en oas som man ser.
Tobbe: Precis. Jo men det, jo men det finns, innan vi ska gå vidare i programmet. Men en anekdot. Det var när vi var med Mona Garm i Rumänien för, ja det var ett par somrar sedan. Och det var så fruktansvärt varmt när vi kom dit och hoppade in i en minivan på flygplatsen som skulle ta oss till festivalen vi skulle spela på.
Och den här bussen hade ingen air condition. [00:15:00] Det var någon riktig skrotbil liksom.
Malin: Och då är ni fem killar i en buss.
Tobbe: Ja, plus chaufför. Alltså det var så fruktansvärt varmt. Jag kan inte uttrycka hur varmt det var. Det var, kroppen gick i panic mode och jag tror att motorn eller hur det var började koka sen.
Så att ja men vi skulle stanna på en bensinmack för att kolla till motorn och då sprang jag in där på den här macken där det fanns air condition och jag bara dök ner i ett handfat där och typ duschade av mig i kallvatten och köpte en massa vatten som jag vällde i mig. Det var en oas. Jag kommer aldrig glömma den lättnaden.
Det var som du vet när man har suttit i en bastu för länge och dörren är stängd liksom. Får inte gå ut.
Malin: Fan vad jobbigt. [00:16:00] Men blev det bra gig på kvällen sen?
Tobbe: Ja, det blev det för att det- Då var det svalt. Ja, vi spelade sent och det hann dyka förbi ett åskväder också som rensade luften. Så då var det faktiskt lite svalt.
Malin: Men någonting som jag brukar tänka mycket på, som jag nämnde tidigare, att när livet inte riktigt går i dur så är det ju jäkligt jobbigt att vara komiker. Det är ju många komiker som är ganska mörka i sig liksom och har det som en outlet att vara lite pajjes på scen sådär. Men jag tycker det är jobbigt när det är motgångar och så kan man vara liksom rolig på scen.
Men du som spelar liksom tuff rockmusik, har du-- Är det din outlet då?
Tobbe: Ja, alltså det, när jag skriver musik för Wormwood då där jag skriver musik, det är ju mycket känslor och mycket negativa känslor och sånt där samlat i det där. Så det är verkligen en outlet. [00:17:00] De gånger som jag har haft glädje i livet så har det inte blivit lika bra musik.
Och det finns ett exempel på det. Det finns en av skivorna som jag har skrivit, den jag tycker är sämst. Det var nog för att jag var som gladast under den perioden. Men sen finns det speci-- De två skivorna jag tycker är bäst, då hade jag mest motgångar. Så att det här med att konsten föds ur lidandet, det är faktiskt sant tycker jag.
Och det tycker jag genomsyrar alla konstformer Ja, i alla fall av all konst som jag uppskattar personligen. Eh, oavsett om det är film eller musik och, och måleri och vad det nu än kan vara. Så det, det som tilltalar mig mest, det är ju den konsten som det finns en tår i.
Malin: Mm.
Tobbe: Ja. Med det sagt så är jag inte bara, är det inte bara mörka moln på [00:18:00] min himmel, utan jag kan ju uppskatta mycket annat också som är roligt och skoj och lättsamt.
Mm. Eh, men just i de här mer pretentiösa konstformerna så tycker jag att det ska vara lite moloket och eländigt.
Malin: Då blir det bra.
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, faktiskt. Men, men nu har vi ju, nu är vi lite tuffa, sorgsna och hårda här känns det som.
Tobbe: Ja.
Malin: För jag tänkte vi kunde prata om krig.
Tobbe: Okej.
Malin: Är det, är du, är du fine med det?
Tobbe: Ja, vi kan göra ett försök.
Jag har, nu höll jag på att säga tyvärr. Jag har lyckligtvis inga personliga erfarenheter av det.
Malin: Ja, men det är väl skönt. Men många har ju det tyvärr.
Tobbe: Mm.
Malin: Och så har det ju varit den här stora övningen i Norrtälje eller hela Sverige.
Tobbe: Just det.
Malin: Aurora 26.
Tobbe: Yes.
Malin: Eh, och då blir man ju påmind om krig. Det blir jag i alla fall.
Alltså att se militär, militärbilar överallt, helikoptrar.
Tobbe: Mm.
Malin: Eh, tycker du det är obehagligt? Eller får du den såhär känsla av att såhär: "Shit, det kan hända"?
Tobbe: [00:19:00] Eh, ja, alltså jag, jag tycker att det både inger nån slags trygghet såhär att man ser att landet ändå har en plan-
Malin: Mm. -
Tobbe: så att säga. Eh, sen det beror på hu-vilket sätt man angriper den tanken.
Det är klart att, eh, skulle det bli skarpt läge så kommer jag ju inte tycka att det är så trevligt.
Malin: Nej.
Tobbe: Eh, men, men just ur ett, u-ur-- Om man angriper det från det här andra hållet att ja, det finns en plan. På det sättet så tycker jag att det är någonting positivt. Eh, men också så tycker jag att det kan vara lite fascinerande med...
Alltså, försvaret gör ju så mycket. Det, det finns så mycket kunskap inom försvaret som jag tycker är spännande, som inte nödvändigtvis handlar om, eh, [00:20:00] just det här att man ska kriga och utplåna, förgöra eller försvara, utan hur man överlever och, och de, de kan massa saker om människans kropp och psyke-
Malin: Mm.
Tobbe: -eh, som är relevant för deras verksamhet. Jag, jag kan tycka att det är fascinerande att få ta del utav sådana saker.
Malin: Mm. Alltså jag håller med.
Tobbe: Också hur, alltså deras omvärldsbevakning och hur de, eh, liksom samlar in information ifrån andra Från främmande makt och sådana här grejer. Jag tycker att det är fascinerande.
Malin: Mm. Men hur, hur, hur är din egen beredskap? Skulle du klara dig länge eller om, om det blir en attack på nationen?
Tobbe: Ja, personligen då när, nu för ett gäng år sedan då när det [00:21:00] började hända saker ute i Europa och sådär så, så ja, jag ska inte säga att jag är en prepper. Det är jag inte. Men nog så såg jag till att hålla mig lite uppdaterad kring läget och jag har en sån här väska.
En, vad heter det? Bug out bag.
Malin: Okej, ja, en sån med lite såhär allt möjligt bra att ha grejer i.
Tobbe: Så ifall det smäller pang oförberett så har jag lite utav det viktigaste.
Malin: Ja.
Tobbe: Och det här med vattendunkar och sånt där, men jag tror jag behöver göra en refill på dem.
Malin: vid en eventuell attack av främmande makt.
Tobbe: Just det. Nej, men jag, jag har, har preppat lit-lite grann och jag behöver göra en refill av vattendunkar och sånt.
Jag hade en massa konserver också.
Malin: Ah.
Tobbe: Men jag tror att de har gått ut för det har ju [00:22:00] gått några år sedan.
Malin: Ja.
Tobbe: Men, men det handlar heller inte bara om, eh, det här med krig, utan, eh, rent generellt så tror jag att jag är lite apokalypsromantiker.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men då, och det fick vi ju prov på i och med pandemin också.
Malin: Just det.
Tobbe: Eh...
Malin: Hur mycket toapapper köpte du?
Tobbe: Ingen, ja, ingenting höll jag på att säga. Den vanliga, vanliga mängden.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja.
Malin: Men, men någonting som jag tänker på, eh, ja alltså jag tänker ganska mycket på krig och elände och katastrofer. Och jag till exempel, jag snusar ju tyvärr. Det ska man ju inte göra. Men tänk att leva utan snus, utan el, men helst av allt utan snus.
Tobbe: Ja, precis. Ma-- Jag pratade med någon som, eh, vem det nu var, som sa att han alltid hade sex stycken stockar snus hemma.
Malin: Oj.
Tobbe: Och alltid se till att ha det och, och liksom fylla [00:23:00] på. Det, det kan ju vara någonting.
Malin: Jag är ju en sån här springa till Hemmakväll fem i tio och köpa en dosa. Så jag är inte beredd alls.
Tobbe: Så skulle jag också vara om, om jag var snusare.
Just det. Men det här, det här är inget betalt samarbete.
Malin: Nej, det är
Tobbe: det inte. Nej, men jag ty-jag tycker ändå såhär, som, som du säger, man är lite romantiker av det här obehagliga.
Malin: Ja, nej men jag gillar ju alltså hela den här zombiegenren och, och katastroffilmer och sånt där gillar jag.
Men, men jag skulle inte säga att jag skulle gilla och vara i det på riktigt. Men det är nog mer tanken och spänningen kring det. Eh, sen finns det ju så klart de människor som har upplevt krig tycker nog helt... De har nog en helt annan uppfattning om det vi sitter och pratar om just nu tror jag.
Tobbe: Oh [00:24:00] ja.
När allt oviktigt blir totalt oviktigt. Alltså det är pure survival.
Malin: Ja.
Eh, men alltså vi, nu har ju, jag har ju ingen bärande samhällsfunktion. Så jag har inte fått någon krigsplacering. Har du?
Tobbe: Eh, jag pratade lite grann- Om det här med, med en kollega faktiskt. Äh ja, men det är lite oklart. Lite oklart, men jag har förstått det som så att alla människor mellan, vad är det, sexton och- Sjuttio?
Någonting. Upp i åldrarna. Blev väl på ett eller annat sätt till slut tilldelade ett uppdrag.
Malin: Alltså det där är intressant för att jag är ju så pass gammal så att när jag gick i gymnasiet, då fanns det ju ett register med alla oss som då var över arton då, eller sexton kanske det var. Så att där i det här [00:25:00] registret skulle det finnas någon slags placering åt mig redan då.
Men det här var ju innan liksom nedrustningen av försvaret.
Tobbe: Men det, det här kan jag, det här kan jag tycka är ändå lite såhär. Vi är två vuxna människor och inte helt säkra, säkra på vad, vad vi skulle ha för roll.
Malin: Mm.
Tobbe: Samtidigt som sånt här är väldigt aktuellt just nu.
Malin: Ja.
Tobbe: Är det att vi är disträ och inte har snappat upp det?
Malin: Mm.
Tobbe: Eller är informationen otydlig? Eller finns det ingen plan?
Malin: Eh alltså, jag är väl inte helt oduglig som människa, men jag tror att just i krig är jag nog rätt kass att ha. Det kanske de ser på MSB redan i dag. Jag vet inte. Men om du nu var tvungen att gå ut i krig, alltså någon kastar åt dig en Kalashnikov.
Det ska vi inte ha eftersom det är Rysslands. En M16 kanske man har [00:26:00] i försvaret. Skulle du då beväpna dig och strida för Sverige liksom?
För familj och fosterland.
Jag har lyssnat på så mycket Sabbath-sånger så jag är redo.
Tobbe: Ja, nej men det där är en, en svår fråga.
Det beror helt enkelt på. Jag skulle vilja säga att ja, absolut. Men det beror ju på under vilka premisser. Vem, vem är det man ska? Alltså, vilket Sverige har vi där och då? Vad är det för anledningar? Men jag menar, skulle vi, skulle någon komma och knacka på dörren här och säga: "Nu, nu får ni flytta på er."
Det är klart att jag inte skulle säga välkommen in.
Malin: Nej, men jag tycker det är intressant. Jag har den här känslan av att [00:27:00] jag skulle beväpna mig och gå ut i strid.
Tobbe: Ja, ja.
Malin: Tänker jag i dag.
Men
sen kanske jag blir skiträdd.
Tobbe: Nej, men jag, jag vill nog tro att jag skulle ställa upp. Men som sagt, det beror på vem är det jag ställer upp för.
Malin: Ja, sant. Men nu, nu som sagt med den här stora övningen så känns det som att Sverige håller på att rusta upp ordentligt. Att vi blir mer som en enhet.
Tobbe: Ja.
Malin: I landet.
Tobbe: Ja, men inte bara Sverige, utan vi får väl, alltså det är ju hela västvärlden i princip minus jänkarna.
Malin: Ja, men hur mycket, hur mycket militärfilm har du kollat på genom din tid på jorden?
Tobbe: Nej, men ungefär genomsnittligt för att vara snubbe. En hel, en hel del, men jag är inte militärt [00:28:00] överintresserad.
Malin: Okej, men Plutonen har du sett?
Tobbe: Ja, det har jag.
Malin: Jäkla kanonrulle.
Malin: Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra så jag såg den två gånger, men det var många år sedan.
Malin: Ja, men det är en kanonrulle på riktigt.
Malin: Ja.
Malin: Men det är så man nästan vill se ett krig att man går liksom i Vietnam och röker cigaretter.
Malin: Ja, absolut.
Malin: Och har det mycket trevligt, spelar volleyboll.
Malin: Vi har inte så mycket djungel här dock.
Malin: Nej, alltså
Malin: det- Ett kallare krig.
Malin: Det blir kalla kriget igen. Ja, nej men det är lite krigsromantik kanske. Men det är ju så man vill se hur det ser ut.
Tobbe: Ja, och sen jag tror att, men eller tror, det är klart att alla de här filmerna, de är ju i mångt och mycket förskönande. Man känner ju inte samma känslor som de här, som riktiga soldater gör. Jag tänker med sömnbrist och hunger och stress och hemlängtan och allt det [00:29:00] där. Det vi får se i filmer, det är oftast någon slags hero.
Malin: Ja, och något som inte talas om så mycket, som är ett stort problem inom försvaret i krig, det är ju skavsår.
Tobbe: Ja, just det. Det tycker jag är, nu är jag en lekman på området. Men just det problemet borde man ju ha kommit underfund med.
Malin: Ja. Det här kriget är sponsrat av Nike.
Tobbe: Ja, men precis. Vad beror det på? Jag menar skor och kängor och såhär, det är ju en ganska gammal företeelse.
Malin: Ja.
Tobbe: Så att lösa det problemet borde man ju rimligtvis ha kunnat gjort vid det här laget.
Malin: Men samma sak såhär. Alltså det var inte så många år sedan som jag hörde att det var någon som frös, alltså förfrös fingrar och tår just på när de muckar. Nej inte, vad heter det? Gör
Malin: [00:30:00] lumpen.
Malin: Gör lumpen. Ja. Och det tycker man också såhär, ja men alltså varma kläder måste ju kunna vara ganska basic.
Tobbe: Ja, jag vet inte omständigheterna bakom det där, men Kanske att de stresstestat kroppen på något sätt. Mm,
Malin: kanske det. Har du gjort lumpen?
Tobbe: Nej, jag fick inte göra det för att under den tiden som min generation mönstrade så man skar ju ner försvaret himla mycket och man tog väl egentligen bara de som ville.
Och jag hade väldigt kalla händer för att det var vinter och hade inte haft några vantar på mig. Och jag kände väl att jag skulle fo-foka mer på rock'n'roll. Så jag sa att jag hade för frys i fingrarna och då sa de: "Då får du gå hem." Idag kan jag ångra det. Eh, av flera olika anledningar. Men jag, jag, jag skickade faktiskt in till hemvärnet.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, [00:31:00] nu under Ukraina, Ryssland-grejen. Och det var ju väldigt många som gjorde det. Så att det var fullt sen.
Malin: Alltså när det är fullt på hemvärnet, hur mycket folk var det då?
Tobbe: Jag vet inte.
Malin: Men ändå rätt imponerande att så många bara...
: Men jag ansluter mig till någon sån här gerilla, gerillarörelse sen.
Malin: Ja, då får du en egen basker och så blir det lite plutonen igen.
Tobbe: Ja, men det blir nog något slags eget hopkok ut av allsköns galningar.
Tobbe: Tror du att det är vanligt i krig att det blir sådana här små gerillor? Det känns som det i alla fall.
Tobbe: Verkar väl i alla fall i andra länder.
Malin: Ja, skulle du kunna starta din egna lilla gerillatrupp?
: Ja, det beror ju helt på omständigheterna och vad det är man slåss för så klart.
Jag vet inte.
Malin: Känner du som en ledare mer? [00:32:00]
: Ja, alltså i sånt skarpt läge där det står så mycket på spel. Så jag vågar inte svara på det. Skulle kunna vara så att jag gräver ner mig i någon bunker också.
Malin: Just det.
Tobbe: Vi får se. Vi säger jag. Jag hoppas att vi inte får se.
Tobbe: Nej, faktiskt. Alltså jag hoppas också att vi undviker det på alla sätt och vis.
Malin: Ja.
Tobbe: Jag vet inte hur mycket tid. Vi kan, vi rullar på. Ja, men då har vi mer att tömma i krigskassan eller vad ska jag säga?
Malin: Nej, men vi kan väl gå vidare här. Jag skulle, jag skulle vilja byta ämne.
Tobbe: Ja, vi gör det.
: Jag skrev en art- en liten kort blänkare i Allt om Norrtälje. Jan Emanuel släpper en ny bok som heter Kaos.
Jag tycker att jag skulle vilja ha lite cred här nu för min roliga rubriksättning.
Malin: Det var [00:33:00] väldigt roligt.
Tobbe 3: Ja, vad var det? Jan Emanuels kaos nu i bokform. Jag har inget, inget ont mot Jan Emanuel, men det har ju varit mycket skriverier och kontroverser kring den mannen. Så jag tyckte att jag var lite rolig.
Malin: Ja, men det var väldigt rolig titelsättning. Har du läst någon av hans böcker?
: Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag kan tänka mig att de är spännande. Jag kanske borde göra det.
Malin: Mm. Det tycker jag verkligen. Vi kanske ska ha en egen bokcirkel.
Tobbe : Ja, det var länge sedan jag läste, alltså på riktigt sådär.
Jag känner att jag inte har tid och sinnesro att sätta mig in i en bok. Jag har för många bollar i luften.
Malin: Kan du lyssna på ljudbok?
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, det kan inte jag.
Tobbe: Jag lyssnar, ja men typ vid läggdags kan jag lyssna på ljudbok och kan [00:34:00] lyssna lite grann såhär i bil och så vidare.
Malin: För jag, alltså min hjärna bara skjuter i väg.
Så har jag inte lyssnat på någonting.
Tobbe: Nej, jag förstår, jag förstår det.
Malin: Mm. Så att, nej men faktiskt, ja, den handlar ju om hans tid i Gottsunda vad jag förstår.
Tobbe: Mm. Det är väl inspirerat, det är något kriminaldrama.
Malin: Ja.
Tobbe: Eller kriminalroman.
Malin: Ja, jag kan stoltsera med att jag har bott sex månader i Gottsunda.
Tobbe: Har du?
Malin: Ja.
Tobbe: I vilken tid i livet?
Malin: Alltså jag var, ja nitton, tjugo.
Tobbe: Jaha, men då har du ändå liksom sett lite Gottsunda ur-
Malin: Jajamänsan.
Tobbe: Ur en ung vuxens ögon.
Malin: Mm. Jag trivdes ju inte superbra.
Tobbe: Nej, nej.
Malin: Gjorde jag inte. Och sen, alltså då Uppsala var ju lite annorlunda då. Det kändes verkligen som att man var långt ifrån stan.
Det var som en egen liten stad. Trots att det ligger i [00:35:00] Uppsala.
Tobbe: Jag tycker att det är konstigt att vi Norrtäljebor, om jag pratar om Norrtäljebor svepande, så har vi inte lika stark relation till Uppsala som vi borde ha med tanke på geografiska närheten.
Malin: Nej.
: Men det beror ju på Stockholms närhet.
Malin: Ja, men det där har jag också tänkt på.
Det är få som har relation till Uppsala. Jag har ju bott och verkat i Uppsala på flera platser. Men nej, det är verkligen, jag tycker Uppsala är en jäkla mysig stad som verkligen har vuxit mycket på sistone.
: Jag är nog tillverkad i Uppsala och- Du ser. Även döpt i Uppsala domkyrka faktiskt. Så det är min relation till Uppsala.
Men jag, jag gjorde faktiskt ett ryck här för, för någon vinter sen, hade inget att göra. Så jag åkte in till Uppsala själv och gick och besökte en då ny rockkrog [00:36:00] ensam. Tog bussen dit och så tog jag bussen hem. Jag tyckte att det var väldigt roligt. Jag länge tänkte att jag ska göra om det.
Malin: Jag har faktiskt en anekdot från min ungdom.
När rockbandet Hellacopters var sprillans nya så skulle de göra en spelning på Fellini. Och vi var snorungar då, jag och min kompis Emma. Men vi hade blivit lovade att bli insläppta av en tjej som jobbade där. Så vi var ju svinglada, vi skulle gå på deras spelning på Fellini. Men då var den här tjejen sjuk den dagen.
Så vi kunde inte gå. Så vi hoppades att hon skulle dö.
Tobbe: Vad sa du nu?
Malin: Vi hoppades att hon skulle dö. Vi var, du vet, femtonåriga snorungar som var jättearga för att vi inte fick komma in på spelningen.
Tobbe: Dog hon?
Malin: Nej, hon var förkyld,
typ.
Malin: Men då kunde inte jag gå på den här berömda spelningen som de gjorde på Fellini.[00:37:00]
Tobbe: Nej, och det här har traumatiserat dig på något vis.
Malin: Ja, men lite. Det var så nära. Men i dag med lite mer vuxna ögon känner jag också: "Vad skulle jag gjort där som femtonårig snorunge?"
Tobbe: Ja, det är ingen miljö för en femtonårig snorunge.
Malin: Nej, men det var en bra spelning i alla fall.
Tobbe: Ja, det kan jag tänka mig.
Malin: För den har ju filmats och visats efter det.
Tobbe: Och
Malin: den är omtalad.
Tobbe: Ja, men ett inställt gig är också ett gig. Och nu i det här fallet för dig då som besökare. En inställd konsertvisit är också en konsertvisit.
Malin: Lite som att jag kunde ha gått på Månegarm och Fredlös och Wormwood.
Tobbe: Jag
Malin: var nära.
Tobbe: Ja, det var inte så mycket att se.
Malin: Geografiskt nära var jag
Tobbe: ju.
Malin: Så att det var ju, kör en liten Ulf Lundell genom livet.
Tobbe: Precis.
Malin: Ja,
Tobbe: det var väl hans bevingade ord det [00:38:00] där.
Malin: Ja, precis. För han har ju gjort ganska många sådana. Fast med sina egna spelningar.
Tobbe: Ja, ja. Han har ändå, han kan bära upp det.
Malin: Ja, men gillar du Ulf Lundell?
Tobbe: Nja, alltså ja, vad jag ska säga. Jag har väl inte direkt lagt ner så mycket energi på att ta mig igenom Ulf Lundells diskografi, men han har väl något uppenbarligen.
Malin: För det finns ju många som anser att han är Sveriges Bob Dylan. Jag tycker det är lite strävt att säga det.
Tobbe: Jag säger varken bu eller bä.
Jag säger pass.
Malin: Så har du ingenting sagt.
Tobbe: Jag är neutral. Han får ha den rollen han har i svenskt kulturliv oemotsagt.
Malin: Jag tycker det var fint sagt av dig.
Tobbe: Tack.
Malin: Men jag tror vi ska avsluta här.
Tobbe: Ja, [00:39:00] vi får väl göra det. Det har varit trevligt att få vara en del utav dig, kära lyssnare och din Om det är kväll eller morgon eller vad det nu än kan vara.
Det har varit trevligt att få vara med dig och umgås med dig.
Malin: Mm. Jag håller med Tobias på alla punkter. Så att vi säger väl bara tack för att ni lyssnar.
Tobbe: Tack för att ni lyssnar. Vi kommer tillbaks med massa spännande innehåll som vi har hintat om tidigare. Så det bubblar lite här under ytan hur, hur vi ska lägga upp de här poddarna framledes.
Vi vill ju att du ska få en trevlig stund med Malin och Tobias här på Norrtäljepodden.
Malin: In och kika på sociala medier på Instagram till exempel.
Tobbe: Skriv en liten kråka.
Malin: Gör det.
Tobbe: Får ni ha det så bra. Tack för mig.
Malin: Tack och hej!