SIGNERAT POVE
Jag tänker för mycket. Har jag ofta fått höra från min omgivning. Något som kan både roa och driva mina närmaste till vansinne.
Tankar, jakten på förståelse, tar aldrig slut hos mig. Inte frågorna heller. Varför gör vi si? Varför gör vi så? Varför gör vi inte si? Varför gör vi inte så?
I förra numret av Mitt Roslagen skrev jag i krönikan om att värmen gör mig – och en hel del andra märk väl – dumma i huvudet.
Den teorin har inte direkt minskat i styrka medan värmen ökat ännu mer sedan strax före midsommar. Framför allt inte kring er, ”en hel del andra”.
Den tanke som varit själva epicentret i min av värme illa åtgångna hjärna har handlat om just värmen. Eller i detta steg två, snarare om er som fortfarande hasar runt och ”njuter” av den ”fantastiska, underbara” värmen.
Ni borde tänka mer. Och oftare.
Jag kan inte släppa det.
Hur kan man utan eftertanke bara uttrycka sitt gillande av en för det geografiska läget Sverige har fullständigt felplacerad värmevåg?
Fattar ni inte att det är fel?
Att något är fullständigt havererat med moder jord?
Ser ni inte att världen står i brand?
I skrivande stund brinner stora delar av västra USA och Kanada, efter temperaturer på närmare 50 grader celsius…
Och här står ni värmetalibaner med ett brett leende och ba’ ”Det är ju underbart med värme”.
Det kan ni ju i sig få tycka, men åk till den då. Åk närmare ekvatorn.
Stå inte och älska hit den, för det enda värmen här, i skrivande stund 28 grader i skuggan, berättar är att vi fuckat upp jorden och vår atmosfär å det grövsta.
Varför tänker så många inte på det? Larmen har ju kommit i decennier?
Men nä.
Det är för jobbigt så klart. Känslan i att behöva ta på sig kollektiv skuld för det som havererat alldeles intill oss och långt borta.
Det är liksom enklare att ta på sig foliehatt och hävda att 98 procent av forskningen har fel. Att se den samlade forskarkåren, vetenskapen, som alarmister och ”hitte-på”-figurer.
Skärp er. Tänk. Hellre för mycket än för lite.
Min ”favorit” (inte) bland uttryck från klimatförnekarna är ”jamen, det är ju svinkallt på vintern. Så var det med den globala uppvärmningen”.
Ridå, typ.
Förutom att de uppenbart inte kan skilja på väder och klimat har de inte fattat att klimatförändringarna leder till kraftigt ökande extremväder. Åt alla håll. Både extremt varmt, extremt kallt, extremt blött, extremt blåsigt.
Tillfälligheter tycks klimatförnekarna tro.
Jo, hej ni.
Vi kör, många med leenden och ett bisarrt dyrkande av onormal värme, på mc rakt in i en bergvägg.
Åt konsekvenserna, vi dör, typ, vi sabbar framtiden för våra unga, ägnar många inte en tanke.
”Värmen är underbar, och vi har ju pool!”
Ren dårskap.
Inte att ha pool då menar jag, utan den där ogenomtänkta dyrkan av värmen.
Ren galenskap.
WWF, Världsnaturfonden, skriver på sin webbsida angående klimatförändringarnas konsekvenser att:
”Frågan är annars inte om det blir en katastrof, utan hur stor den blir, hur snabbt den kommer och var den kommer att slå hårdast. Världens fattiga drabbas värst redan idag och bedömningen är att de kommer drabbas värst även i framtiden, vilket dessutom gör klimatförändringarna till en stor rättvisefråga. Klimatförändringarna ökar befintlig och skapar ny fattigdom.”
Men vad vet de i jämförelse med Sture, 68, i Finsta?
Ni som blev skakade av den stora flyktingkrisen 2015, ni som upprördes över det ”omöjliga” i att Sverige och övrig västvärld skulle kunna ta emot alla dessa människor i nöd, ni som hävdade att ”Sverige är fullt”, ni har inte fattat någonting.
Vänta ni till den stora klimatflyktingvågen tar fart, när till exempel södra Europa och norra Afrika blir omöjligt att bo i på grund av torka, svält och död.
Då ska ni få se på ”fullt”.
Så snälla klimatförnekare. Erkänns åtminstone det mycket allvarliga i situationen. Väljer ni sedan att inget göra för egen del, fine. Skit i det då.
Men om er tänker jag då:
Ni kan omöjligt ha barn.
Och det är banne mig inte att tänka för mycket.
Fotnot: Sture, 68, i Finsta heter också massor av annat, är i varierande åldrar och bor i massor av andra orter.
Pove Persson – Mitt Roslagen
