Annons

Emojikonflikten mellan Nicklas och Daniella

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-03-17 – av Norrtäljepodden
Avsnittets deltagare sitter på soffan och ser glada ut
2 min läsning
Annons

Nicklas Salmin och Malin Butler leder podden som produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje. I veckans avsnitt diskuteras sociala medier, kritik och vardagskommunikation med humor och insikt.

I veckans avsnitt diskuteras allt från första uteserveringsdrinken till hur sociala medier påverkar vår vardag.

– "Det handlar om vem man är med", säger Malin Butler om valet av uteställe.

Annons
Flygfyren

Podden tipsar om klassiker som DG:s för en avslappnad bärs och Hotellets uteservering vid vattnet för den som vill njuta av sol och utsikt.

– "Första drinken tar jag på DG:s, andra på hotellet", lägger Malin till.

Utöver nöjesguiden tar avsnittet även upp digital kommunikation och sociala medier. Gästen Daniela Cifuentes, som är aktiv på TikTok, delar med sig av erfarenheter kring kritik och hur man kan hantera anonym feedback online:

– "Jag vill bara ställa en fråga, och så spreds den videon. Klimatet på TikTok ibland kan vara väldigt onajs."

Diskussionen berör även hur sociala medier påverkar ungas psykiska hälsa och vikten av att visa den verkliga sidan av livet.

Humorn finns alltid nära ytan i Norrtäljepodden. Med producenterna Joshua och Lukas vid spakarna får varje avsnitt en lekfull och lättsam ton, från misslyckade smileys till prat om hjärtemojis och digitala missförstånd.

– "Du är en emojidyslektiker", säger Nicklas till Malin med glimten i ögat.

Annons

Podden produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

Och där var vi igång. Veckans podd.
Äntligen.
Äntligen poddligen. Och vi är inte ensamma, Malin.
Alltså, det är fullt här inne.
Norrtäljepodden som är producerad av Allt om Norrtälje. En del av Allt om Norrtälje.
Med
programledaren Malin Butler.
Och Niklas
Semin. Men inte bara vi.
Nej.
Vilka
har vi här? Jag blir så nervös, jag vet inte var
jag...
Du nervös?
Ja, för jag är med från start.
Oj.
Hallå?
Men vem är med från start?
Daniela.
Vem är du?
Jag är medierådgivare här på Roslagen Media Group och jag var med i förra veckans avsnitt en stund.
Men då var du inte nervös?
Nej. Men det kom nu. Ja.
Hur
ska vi råda bot på det här?
Nej,
jag blev nervös för att jag är med från start.
Hur ska
vi
förvärra det här? För
det känns som att jag behöver hålla låda nu.
Ja, exakt.
Därför blev jag nervös. Det
kommer få göra. Vi har inget att säga. Du kommer i en timmes tid få programleda Norrtäljepodden.
Nej,
nej nej.
Okej, det är inte bara du. Vi har ju två underbara, kanske Norrtäljes mest välfostrade pojkar.
Hallå, hallå.
Blir du kränkt om man säger pojke till dig?
Ja. Du
är en ung man, får jag väl säga.
Ja,
en ung vuxen.
Men vad heter du? Joshua. När
slutar man vara ung vuxen?
Ja, jag skulle väl säga runt... 44
och ett halvt.
Ja, någonstans där.
Malin är alltid en ung vuxen.
Ja,
okej. Och sen har vi en till. Till ung man.
Hej, jag heter Lukas. Jag
är
med igen. Jag var med förra veckan.
Ja, ni är alltid med. Ni är ju liksom säsong två av Norrtäljepodden. Ni är producenterna. Ni är ni som fixar allting. Ni är ni som lägger fram lite manus och sen så lägger ni upp allting på hemsidan och så.
Filmar.
Ja. Ni är Norrtäljepoddens backbone, kan man säga. Men vad gör vi först alltid innan vi går igång på veckans avsnitt?
Alright, vi är igång. Och Daniela, vad ska vi prata om idag?
Men
gud, vilken jingle. Jag
har
inte hört den innan.
Har du inte lyssnat på podden?
Jo, men jag spolar fram till där jag är med.
Jaha.
Nej, men
vem har ju skrivit den här låten?
Det är Suno.
Och vem sjunger?
Nej, det är AI.
Ja, helt perfekt.
Vi
har lagt ganska många tusenlappar på AI.
Så det här var en del av den grejen.
Och det här är en extrem vattendelare. Vissa hatar den, vissa älskar den. Jag älskar den. Jaha, hur vet ni det?
Folk säger det.
Ja, vi får feedback.
Det har ju mest varit gnälligt nu. I början så var det bara idel glada miner, men nu så kommer det liksom så här: Emine Mojakovic tycker jag är tråkig i podden. Är
du tråkig?
Emine Mojakovic, vet du inte det?
Nej.
Vem
är det?
Alltså, hon är min andra work wife.
Okej.
Hur
många har du?
Totalt? Det börjar som på sig en del nu alltså.
Men
i politiska delar så är hon work wife.
Okej. Men vad ville Emine ha då? Av dig?
Hon tyckte att det förförra avsnittet... att jag var lite tråkig. Att jag måste prata lite mer om skvaller och vad som händer på stan och sådana saker.
Och jag håller ju med henne, det är det. Men vi säger tråkmåns. Jag är ju tråkmåns.
Fast jag håller inte med. Jag tycker det är ovanligt lössläppt. Åh
jäklar. Här får man kärlek på alla håll.
Men
fortfarande dålig bild.
Dålig bild?
På debattsidan i Allt om Norrtälje.
Men har vi inte ändrat den nu?
Fortfarande, eller bytte ni till en annan dålig?
Nej, Daniel använde en när han intervjuade just
det.
Just det, ja. Nej, så att okej, mer
dålig feedback, ge mig.
Nej, vad dåligt? Man hör ju bara sig själv liksom. Det är inte folk som säger något om er andra. Jag får ju höra det som jag är dålig på, tycker ju folk.
Men du är känd.
Har ni sett det här “Celebrities Read Mean Tweets” på Jimmy Fallon?
Nej.
Det är det roligaste jag vet. Det är ju när kändisar... jag översätter, kändisar får läsa mean tweets om sig själva.
Jo, det har jag sett. Alltså jag tycker det är så roligt. Och jag skulle gärna vilja göra det.
Just
det, det sa du till mig. Du ville vara den här kändisen som...
För
det låter ju så extremt dumt.
Ja,
men ska vi... Rospiggen älskar det att klaga. Vi kan nog få folk att klaga på Malin.
Man the fuck up. Skriv dåliga recensioner. Skriv vad ni tycker och tänker på riktigt. Skicka dem, jag läser allt, men inte
om mig.
Jag
hatar
sånt.
Va?
Nej, jag vill inte veta om jag gör något...
Jag är nog lite sådär arbetsskadad,
att
jag måste ha dålig feedback, för annars tror inte jag att det är bra.

skulle alla bara klappa mig på ryggen och säga att det här gick så bra, så tror inte jag att det är bra. Det är inte förrän någon säger något dåligt, då tänker jag så här: aha, nu har jag lyckats.
Men
det är ju en bra egenskap.
Kanske,
ja.
Det sitter ju kvar sedan modellåren när det bara var elaka grejer. Så ju större grejer man gjorde, desto mer skit fick man.
Jag
tänker tvärtom. När man står på en stor scen liksom och sen så får man en applåd, alla ställer sig upp liksom och är jätteglada. Det måste ju vara ett tecken på ändå.
Ja, alltså då är det ju en del. Alltså det är ju inte alla som vill säga något negativt. Men de som gör det blir ganska höga och tydliga.
Ja, jag fattar. I politiken är det mer så här att om man inte hör någonting, då är alla nöjda.
Det
enda sättet att utmåla medborgarnas nöjdhet kring en själv, det är tystnad i mailboxen.
Då gör man någonting bra.
Då gör man någonting bra. Man får ju aldrig, man får ju knappt positiva saker.
Nej, det hade inte jag klarat av.
Du hade inte velat vara politiker?
Nej.
Att höra hur dålig man är hela tiden?
Nej,
nej.
Usch.
Man går och lägger sig, och i sista mejlen, man kollar mejlen, sen får man mejl från någon som tycker att man är en idiot för det ena eller andra.
Nej, alltså jag är jättelättkränkt, säger man så? Är det så? Ja, jätte. Det skulle inte jag tro dig.
Jag tar verkligen åt mig. Så du ska ju verkligen bli ledsen. Ja.
Och
är det
samma för ett arbete du gör?
Alltså,
det är lika illa.
Alltså feedback, absolut. Jag vill ju såklart alltid göra ett bra jobb. Men kritik, nej.
Senast i privata livet, när du fick kritik som du blev arg på?
Ja, det var ju den här jävla TikToken jag gjorde.

min privata TikTok,
som
jag tycker är så härlig, jättekul. Jag bara gjorde en video där jag frågade om man dricker vanlig mjölk eller havremjölk, för att jag kan inte dricka havremjölk för att jag tycker att det är skitingredienser i havremjölk.

var det någon som var så himla sur och sa att jag inte kunde stå för typ... varför havremjölk är dåligt.
Vad vill du göra med den personen då? Det kan man inte säga i podden kanske.
Bjuda på ett glas havremjölk. Jag ville blockera, men så fick jag inte det.
Är det värsta man kan göra? Blockera?
Nej. Nej.
Du ville typ ringa upp personen?
Nej.
Du hade inte mått dåligt om den här personen... hamnade i finkan på grund av det jag gjorde mot dig?
Nej.
Man gör ju så, det är bara att kolla i Ryssland. Man får inte säga emot ledaren.
Nej, men
sen...
Nu var ju inte jag en ledare.
Nej, men alltså, bara grejen är att vissa människor är untouchable. Man får inte kritisera vissa människor i vissa länder. Hade du varit en sån människa i, vi säger att du hade bott i Iran?
Du hade inte mått dåligt över att den hemliga polisen kom till en människa och kastade henne i finkan?
Nej, kanske inte. Det är väl lite freedom of speech? Ja, och jag sa ingenting dåligt. Jag sa bara: jag väljer att dricka vanlig mjölk, och ni som dricker havremjölk, fine. Det är inget fel med det.
Jag
ville bara ställa en fråga, och så spreds den videon.
Men är det just för att det är
mjölk? Ja, jag vet inte. Klimatet på TikTok ibland kan vara väldigt onajs.
Beskriv för oss som inte vet.
Alltså, det är så många som kan vara anonyma där. Man heter ju user2017 någonting och har liksom ingen profilbild eller någonting, och då kan man ju skriva vad som helst.
Ja, men alltså just den
här anonymiteten
är ju behaglig
för
många.
Gud, ja.
Och
speciellt Sverige tycker jag, är väldigt många som kommenterar elaka grejer. Inte på mig hela tiden, utan överallt. Och jag tycker inte att man ska sprida... eller alltså jag tycker att det är mobbning.
Vad tycker du om... det finns politiska förslag om att man inte ska få hålla på med sociala medier när man är barn.
Ja,
det håller jag med om. 100%. Tycker
Malin också om det?
Ja, alltså jag
håller med.
För att det är inte bara så här... det som kommer upp på TikTok är också jättemycket ideal och smalhetsgrejer som de unga växer upp i
jättemycket
och som påverkar dem.
Kan
det vara orsaken till den psykiska bördan?
100%. För
vi har en psykisk ohälsa bland ungdomar som är värre än någonsin.
Otroligt.
Och någonting har hänt på de här 20 åren. Och det är ju sociala medier som är... Men det behöver inte vara det som är kopplat till den psykiska ohälsan såklart. Det vet inte jag någonting om.
Nej, jag tror det. Jag påverkas jättemycket av sociala medier.
Jag har ju avföljt jättemånga stora kreatörer som jag tycker triggar till så här... hets och köphets. Inte bara utseende, utan så här att man ska ha ett perfekt liv.
Alla
de här grejerna som liksom inte är normalt.
Så vi ska försöka liksom... pusha för att visa den riktiga verkligheten. Att man faktiskt mår dåligt.
Och
det gör faktiskt jag. Nu tänker jag inte sitta och marknadsföra mig själv, men jag tycker om att vara öppen med hur verkliga livet ser ut. Jag pratar jättemycket om psykisk ohälsa och ätstörningar på min TikTok. Bland annat hetsätning och sådana saker som typ ingen pratar om.
Vad
heter du på TikTok då?
Daniela Cifuentes,
som Bayern-tränaren.
Vi
gillar ju inte Bayern, men vi gillar dig såklart.
Sen att prata om att de-influenca folk. Alla har inte vänner man är med konstant hela tiden. Alla är inte ute och festar och gör saker hela tiden. Jag är en helt vanlig tjej som är hemma med min sambo, min familj.
Och det duger gott väl.
Och
Mimmi.
Och Mimmi.
Har
du
några influencers som du tycker är bra som jobbar för det här?
Bra fråga. Väldigt bra fråga.
Malin Butler är en.
Absolut, absolut.
Vad heter de nu då?
Det räcker med mig, tack.
Men ska jag säga några jag har avföljt då? Ja, gärna. Nu kommer
de ju inte lyssna på podden.
Men
Emina kommer
bli glad.
Emina?
Ja, nej men
det här är liksom stora kreatörer.
Jag
följer inte Bianca Ingrosso, Alice Stenlöf.
Är det hon som har... matlådor?
Nej, det är Hanna Friberg. Henne följer jag absolut inte heller.
Jag
följer inte Tabe Klara.
Vet
ni vilka de här är?
Vet ni
vilka jag pratar om nu?
Inte
den sista.
Tabe Klara.
Nej,
men det är stora, stora influencers.
Vad heter hon? Djurvännen? Lindgren.
Therese Lindgren.
Therese Lindgren.
Ja, henne tycker jag om.
Hon har ju samma ställe i
Norrtälje. Jag har faktiskt haft lite kontakt med hennes sambo. Anders.
Anders, fun fact.
Gud vad du vet.
Ja, Anders Westerlund. Jag hade faktiskt lite kontakt med honom och jobbade hos honom innan jag började här.
Är det sant?
Ja. Oj, vilken hund.
Ja, det är någon som får utskällning här utanför.
Ja,
verkligen.
Jag vet inte, det kanske inte hörs...
Jo, det hörs. Jag tror
att det är någon slags beef här nere.
Oj
då. Ja, nu vet jag inte riktigt vart vi hamnade. Men Zara
Larsson har också sommarställe i Norrtälje.
Ja. Är
hon bra?
Nej, det är inte min typ av musik. Hon är jävligt snygg dock.
Absolut.
Jag
sa nej, men om Dina lyssnar på det så... Nej, det
var bra räddat.
Men
jag har problem med alla de här influenserna som använder... Det kommer från mig som politiker.
Men
jag tycker inte om att de blandar korten. När vissa människor tar politisk ställning och det är väldigt baserat på grunda tankar.
Och
jag tycker att vissa kan vara väldigt lätta att ge sig in i debatten, men liksom inte ge en kontext till varför man tycker som man gör. Man bara
häver
ur sig en åsikt, oavsett vilken åsikt det är.
Säg någon som gör det. Felicia.
Ja, Felicia gjorde det här.
Felicia.
Hon
som vann Mello. Jaha.
Jag har inga problem med att folk tycker... Nu är jag ju lite bias då av mitt judiska ursprung här nu, men jag har inga problem med att folk kritiserar Israel och inte gillar Israel. Men
man
ska kunna debattera för det på ett intellektuellt sätt. Men hon gör ju inte det. Hon säger bara att Israel ska förlora. Varför? Nej, men jag känner så med allt som händer. Men vadå allt som händer? Vad fan, det får ju motivera dig lite bättre.
Men
då kan man ju också backa bandet lite. I en intervju så frågade ju någon vad hon ansåg om konflikten i Gazaremsan.

svarade ju hon: jag har ingen aning, jag har bara koll på min egen musik.
Ja, du ser.
Hon är inte jätteintressant. Ganska roligt svar ändå.
Nu har inte jag koll på Melodifestivalen, men visst vann hon?
Nej, fy fan. Det där är inte mitt typ av program. Usch.
Nej,
fy fan vad tråkigt det
är. Du sa ingenting, jag frågade om jag fick sätta på Mello.
Vad,
när sa du det?
Förra veckan. Jag sätter på hela Mello-playlisten på Spotify.
Åh
fy fan. Du
lyssnar inte?
Nej. Gud,
bra att du inte hörde. Det hade blivit konflikt.
Men har du så här selektiv hörsel, att du bara stänger av?
Ja, faktiskt. Bra.
Du
ser, då funkar det ju.
Det funkar.
Men
hon har inte selektiv syn kan jag säga. För jag blev utskälld av den här armdalen.
Nej, vad hände? Bra. Jag
gjorde ju något helt oacceptabelt, uppenbarligen.
Ja, just det. Vad gjorde du då?
Det var någon gruppdiskussion. Vi skrev någonting på jobbet. Och sen så skrev jag: ja men vad bra, då löser det. En smiley. Och sen så var jag typ tyst i andra änden. Och sen så fick jag ju veta att just den här smilyn, standardsmilyn...
Ja, fy fan!
Den
får man uppenbarligen inte använda.
Nej, för den är så dryg!
Den
är uppenbarligen väldigt dryg, så jag har ett väldigt drygt intryck mot Daniela.
Jag hatar den smilyn. När man skriver med mig skriver man ett utropstecken och ingen smiley efter, då är man sur.
Och tumme upp...
Det
är
typ det värsta.
Inte
den. Det
är han
som bara har ett streck.
Han visar upp en diskussion från Daniel Remsell, som är i en gruppchatt här.
Använder Daniel rätt smiley?
Den är ju en glad gubbe. Smiley.
Ja,
jag är ju också en
glad gubbe.
Ja, håller med mig.
Ja.
Okej, alla är emot mig.
Nej, men alltså, smiley...
Jag
får be om ursäkt till er här inför hela hotellet. Att jag har varit väldigt dryg då i mina
svar.
Får jag säga en sak? Ja, tack.
Varsågod, jag har ordet.
Jag ser ju väldigt dåligt, och speciellt ibland när jag ska svara snabbt. Och då kan jag ju skriva fel såklart. Och även skicka med fel smiley.
Och
det kan ju bli så himla fel. Men jag har en favoritgrej.
Det
här måste du djupdyka i.
Vad är fel smiley?
Ja, men om jag ska säga så här: åh vad roligt, vi kör.
Och
så blir det en satans smiley.
Precis, och en pistol typ.
Jaha. Okej, det är lite värre än vad jag håller på med. Det vill jag säga.
Ja, det är det. Ja, alltså det kan bli jäkligt fel. Och det brukar jag se sen när jag är lite piggare och har mina glasögon på mig. Då blir det rätt.
Så du är
smiley-dyslektiker?
Ja,
det är jag. Emoji-dyslektiker.
Men
är det en sån här pappa som bara skickar tummen upp?
Nej,
den undviker jag.
För
den... jag använder ju den i min passiva aggressivitet.
När
jag är sur. Och bara så här: tumme upp.
Samma
här. Då är det en perfekt.
Alltså
gud vad man lär sig saker.
För
det är ju som att säga: jag vill inte prata med dig mer idag.
Så är det.
Nej,
vet ni... Då säger man att jag vill inte prata med dig mer idag.
Men
jag tror att det är en tjejgrej.
Ja, och varför ska killarna ha ett språk och tjejerna ett annat språk?
Men alltså, man lär sig. Killen lär sig.
Det
är
ett språk från tjejer.
Alltså om jag skriver ett hjärta till min sambo, då vet han.
Jaha, att det är dåligt? Att
jag är irriterad.
Oh, hur många hjärtan ska han få för att uppfatta?
Typ
tre pussmunnar och fyra hjärtan.

är
allt lugnt.
Då finns det ingen däremellan?
Jo, jo.
Jo, det
här är jättesvårt.
Men
kan din pojkvän skicka fel smiley till dig, och så vet du så här: oh shit, nu har jag gjort något?
Ja.
Jag låter
helt psycho nu.
Vilken smiley kommer när du har typ glömt disken?
Från honom?
Nej,
nej nej. Det vågar
han
inte.
Är
det så?
Ja.
Han har tvättat din tröja fel. Din bästa tröja.
I
60 grader.
Oj, då är det mycket pussmunnar.
Ja, okej, då böjer han sig.
Ja, såklart.
Men alla tjejer är så...
Ja, du
får
gå igenom det här med Dina. Du
får
fråga henne.
Vad säger hon?
Jag
får inte avsluta en mening med punkt.
Exakt, jag säger det.
Men
avsluta en mening med punkt... Nej, det är så
otrevligt.
Det är som att man säger: nu är det färdigpratat.
Ja, det är det.
Det är ett helt
annat språk.
Svenska språket måste få en reboot.
Jag försvarar svenska språket.
Du får
slå ut den här svenskläraren i din kropp.
Ja, det får du göra.
Svensklärare, inte svenska lärare.
Ni ser ju.
Jag hoppas på vev här idag.
Jag vet inte, vad säger våra unga?
Vad säger
ni?
Jag tycker väl också så här: fel emojis eller fel avslutning av mening kan ju uppfattas olika liksom.
Nu var jag väldigt diplomatisk. Vad tycker du är rätt och fel? Nu måste du ställa dig till någon.
Alltså använder man den här passiv-aggressiva emojin, den här vanliga standardsmilyn...
den tycker
jag inte om.
Nej.
Eller punkt, det får ställa sig du.
Du ställer dig på tjejernas sida.
Det är fattat.
Men ni har väl pappor, båda två?
Ja.
Hur bra är de på emojis?
Min farsa använder inte så mycket emojis, skulle jag säga.
Han
är ju tysk. Han är inte så bra på att skriva heller. Det är så här
korta,
raka meningar.
Avslutar med punkt?
Nej, det har jag inte tänkt på. Jag tror inte han gör det.
Skriver han tyska till dig eller svenska?
Ja, det beror på.
Jaha, är han tysklärare?
Nej.
Ja, det är en spännande diskussion.
Men Lukas morsa, hon är ju thai. Blir det skillnad om hon skriver på svenska eller thailändska?
Hon skriver aldrig på thailändska till mig.
Bara
på svenska?
Ja, bara på svenska. När de behöver någonting, typ som att jag måste ner och handla eller att det finns mat.
Det är typ det enda vi skriver med varandra.
Skriver
hon punkt?
Nej.
Okej. Standardsmiley?
Inga emojis, ingenting.
Ingenting? Blir du arg på henne? Är du en Malin och Daniela?
Nej, alltså jag bryr mig inte så mycket om emojis.
Nej,
du
gör inte det.
Du ställer dig på min linje, kan man säga.
Ja.
När jag inte vet när jag ska svara någon, då skickar jag en tumme upp.
Ja, du
gör det?
Ja.
När de skriver så här: det här ska vi göra i helgen, då skickar jag tumme upp istället för att skriva okej.
Har det hänt att det inte blivit någonting i helgen då efter det?
Nej.
Har
du en flickvän?
Nej.
Hade hon också sådana regler som Daniela, Malin och Dina?
Man märkte av det.
Man
behöver
anpassa sig ibland. Man får vara försiktig.
Ja,
man ska vara försiktig.
Det är bra visdomsord.
Man
ska vara försiktig.
Jag
har blivit försiktig.
Det
tar
mig dubbelt så lång tid att skriva till dig.
Jag
måste hitta rätt smiley.
Jag
älskar smilyn som har hjärtan.
För
det är så här... det är som
om man är glad och kärleksfull.
Finns det någon gräns till vem du får skicka hjärtemojis till, till exempel?
Alltså, vad tänker du?
Ja, men om du är svinglad och Niklas har gjort... alltså förmodligen inte något bra, men...
Också inte.
Ja, precis. Skulle du kunna skicka en hjärtemoji till Niklas?
Nej,
hjärtan är väl mer kärlek till sin partner eller mamma eller så.
Men det jag tycker om att skriva är väl typ: du är bäst, eller...
Stjärnor.
Stjärnor,
ja.
Eller han-emojin med hjärtögon.
Den funkar bland kollegor.
Ja, ja, gud ja. Det gör den.
Det är
intressant.
Men jag tycker om att skriva så här: hej bästa, hej fina.
Jag är jättesocial, kärleksfull.
Ibland har folk skrivit på Messenger... jag får ju väldigt mycket där, folk som inte känner mig.
Och ibland då, när man ska så här konfirmera... de skriver ett eller annat, och så ska jag liksom dubbelklicka på deras meddelande för att visa att okej, tumme upp typ.
Då blir det inte tumme upp, då blir det hjärta.
Ja.
Och
där brukar jag tänka ibland: kan det liksom skickas fel signaler när jag hjärtar en okänd människa?
Ja, fast där är det
liksom standard.
Det
är
olika språk i olika plattformar.
Jag vet inte hur man vet det här, men man bara vet det.
Jag känner att det var lättare innan sociala medier.
Jag förstod bättre.
Nu måste man förhålla sig till så mycket olika regler.
Det
är det.
Men
när du skrev brev med din gåspenna...
Gåspenna, vad är en gåspenna?
En
sån fjäderpenna.
Ja, precis.
Jag tror
det.
Gåspenn... det är en musikgrupp har jag... nej, men precis.
Nu ser jag. Jag googlar det.
Okej.
Alltså, då var ju mer viktigt med språket.
Men språket har ju försvunnit.
Ja, det
får
man säga.
Men gör det någonting, tycker du?
Ja, vissa yngre som skriver så här “inte” som “it”. Har ni märkt det?
Ja.
Det gäller inte.
Det gäller inte när man förkortar ord, liksom.
Mm.
Någon kan tycka okej. Det är det enda ordet jag tycker är okej att förkorta.
NGN.
Utöver det så är jag extremt korrekt med språket.
Sen är det ju olika, så gör jag.
Man har ju sitt corporate language
och
sitt chatspråk.
Ja, men lite.
Jag skriver mycket “OMG”.
OMG, ja, men
till kunder... då är ju...
Konstatera.
Niklas.

skriver
ju “herre min gud”.
Herre min gud.
Åh gud.
Men jag älskar att skriva “oh my god”. Jag älskar att säga “oh my god”.
Men finns det... det här är ju också en sån här generationsgrej där man kan se att olika generationer tenderar att ha olika preferenser.
Men det kanske också finns olika preferenser beroende på var i Sverige man är.
Möjligtvis kanske då att hallstaborna på ett sätt och Norrtäljeborna på ett annat sätt.
Det här kan vara väldigt kontextberoende också på grupper, gruppnivå.
Det tror jag också.
Och det är komplicerat ytterligare.
Fan, vad mycket det blev nu.
Ja, det här blev för mycket. Nu måste vi...
Dra en bumper.
En bumper.
Och vi ska se om Joshua kan trycka på rätt bumper.
Det blev en fråga, Malin, där. Var det den som du skulle trycka på, Joshua?
Det
var det.
Okej, självsäkert.
Ja, men då är det fråga Malin, så är det fråga Malin.
Då lämnar vi ord och bild till Daniela som för tio minuter sedan fick...
Tack,
tack, tack.
Vi satt och pratade lite om uteställen, du och jag, innan vi gick ner.
Så min fråga till dig: bästa utestället i Norrtälje?
Norrtälje stad eller kommun?
Norrtälje stad.
Det här är också
typiskt Niklas-svar.
Vad
menar du?
Kom
in i stan. Vi går in i våren. Vi är nära våren.
Vi
är nära sommaren. Det börjar livas upp i staden.
Vart ska man gå och ta en drink?
Första uteserveringsdrinken.
Ja, vart ska man ta den första uteserveringsdrinken?
Nu kommer jag att låta så himla töntig.
Men det här är mitt superraka svar.
Alltså, det handlar ju om vem man är med.
Nu kan jag verkligen inte prata.
Det
handlar om vem man är med.
Och det hänger ju mycket på modet.
Alltså, det finns ju faktiskt många ställen.
Ja, det gör
det.
Alltså, jag kan ju gärna gå och ta en bärs på DG:s.
För att det är liksom... nu är det modet.
Vilket
mode?
Alltså, det är så här “bärs-mode”.
Okej, så är man bara sugen på en bärs, då går man till DG:s.
Ja,
och liksom snackar med mina kamrater.
Mm.
Då går jag dit.
Hotellet tycker
jag man...
och deras uteservering vid vattnet där.
Ja,
mysigt.
Otroligt.
Där skulle jag också ta första.
Första.
Och var tar man andra då, undrar
du?
Ja, var tar man då andra?
Man tar två på hotellet.
För det är så fint.
Och jag antar att solen skiner här i det här vårscenariot.
Ja,
precis, det var det jag såg framför mig.
Ja.
Men faktiskt, en liten rolig grej.
Om man nu vill gå ut och festa loss i veckan redan, då kan man gå till Happy City Day.
För de firar fem år.
Jaha, gud vad
kort tid.
Jag trodde det var längre.
Ja, men det är 19 mars.

det är nu på torsdag.
Så där tar jag andra drinken.
Tredje.
Du tar inte en öl där, där tar du en drink.
Nej, jag tar... vet du vad jag brukar dricka?
Rödvin och cola.
Ihop?
Ja.
Det
är smarrigt.
Är det smarrigt?
Ja.
Okej.
Yes.
Normala drinkar?
Ja.
Nej, men sen, i och med att jag är så himla... det är mitt sällskap som styr och ställer, hur jag ska säga.
Det är liksom det som är viktigt för mig.
Vilka hänger med.
Det kan ju vara världens härligaste kväll, fast man inte känner att man är sugen. Då går jag hem.
Absolut, absolut.
Men du har inte kommit till Gröna ön än?
Gröna ön?
Ja.
Inte än.
Inte än. Där är jag inte än.
Men jag får jobba på lite.
Ja, så vi är snart där.
För det är lite här och var.
Ja.
Olika tider på dygnet.
Oh my god.
Tider på morgonen också, kan jag meddela.
Men vart har du din favoritdrink?
Alltså, jag har väl ingen...
Det finns ingen favorit per se.
Men det är också lite beroende på var solen står.
Därför att jag menar, Räven är ju väldigt trevligt att sitta där mot torget.
Men
då ska bannemig solen stå rätt.
För den kan ju gå ner och då blir det skugga.
Och
man vill inte sitta i skugga.
Samma med hotellet. Det kan vara skuggigt där också.
Sen under högsommar, då är ju Tobbe Nilsson där.
Han ställer...
jag glömmer alltid namnet på...
Just
på bryggan.

bryggan.
Det glömde jag också.
Det är jävligt trevligt.
Nu är inte Haspin ett klassiskt ställe, men den har ju den bästa utsikten, tycker jag.
Man
sitter utanför där och bara ser in fjärden eller viken.
Sen DG:s... det känns som ett vinterställe.
Fast man
kan sitta där ute också.
Jo,
men jag tycker inte det är mysigt att sitta där ute vid parkeringen.
Jag
gör ju det.
Nej, jag
tycker
inte heller det.
Nej.
Jag tycker att det känns...
Jag får lite klaustrofobi.
Jag har
aldrig
varit där.
Har
du inte varit där?
Men det är så roligt, för att... vet du vad vi har lovat, Niklas?
Att
vi ska podda från Norrtäljes krogliv.
Vi ska dricka bärs och podda.
Det har vi sagt.
Då får vi väl ta kanske en bärs per ställe, så får tittarna, lyssnarna, följa med i vår begynnande fylla.
Och det kan bli ganska tungt, för jag tror det finns 24 olika ställen med utskänkningstillstånd.
Ja,
men vi kan inte gå på alla.
24, det kommer bli för mycket för mig.
Ja.
Du kanske klarar av det, men jag klarar av...
23, där går min gräns.
En stackars ställe vi inte är på.
Men det kanske är också så att Imperiet har stängt just den dagen.
Just det, Imperiet är ju trevligt också.
Ja, men på lördag då kommer Isav och spelar där.
Vilken lördag?
Nu på lördag, 21 mars.
Ja,
superhärligt ju.
Isav, det är ju... jag känner ändå... jag har varit och kikat på henne, tror jag.
För
att det är ju... vad heter det... Shamanic Management.
Precis.
Som anordnar kvällen på Imperiet.
Jaha,
det är Denise.
Ja, exakt.
Exakt.
Okej.
Känner
du Denise?
Nej, men jag vet vem hon är.
Jättetrevlig. Jätteduktig.
Så det är superkul.
Så musik på Imperiet.
Och sen samtidigt samma kväll...
Vet
du vad som händer då?
Ingen aning.
Bra.
Stand-up-komedi på Kapellet.
För
då kommer Ola Aurell och Simon Gärdenfors bland annat.
Ola Aurell, alldeles...
Va?
Ola Aurell.
Han var lite tossig och spelade musik.
Ganska grov.
Jag har googlat nu.
Och det är på lördag.
Så det är Simon Gärdenfors.
Han är ju känd.
Är det
han i Telia-reklamen?
Nej.
Nej.
Tänk att vi vågar prata om andra.
Ja,
gud, hur vågar vi?
Men
de uppträder i Norrtälje.
Men
Simon Gärdenfors... han har kommit med filmer, serietecknare...
och har bråkat med ryska staten.
Just det, på Åland.
Och vann.
Han satte upp en bögklubb på Putins sommarställe.
Det var lite roligt.
Och
han hade inte ens något försvar.
Inte?
Nej.
Och
han vann ändå?
Jajamän.
Det är lite roligt.
Ja.
Men han är ju med i en musikgrupp, vad heter de då?
Just det, bra fråga.
Ja, jag gillar... jag tyckte den var ganska skön.
Men nu googlar jag...
Är Chippen med där?
Chippen?
Nej, jag vet inte.
Alltså, jag har noll koll.
Far och son.
Far och son.
Med Frej Larsson.
Frej Larsson, okej.
Det
var... inte alls samma.
Men jag bara gissade.
Okej, vad händer mer än det?
Du har ju koll, Malin.
Du är vår nöjeskorrespondent.
Ja, du har koll.
Jag har inte läst det här på Allt om Norrtälje.
Nej,
Dan
har inte skrivit om det kanske.
Nej, det är för jäkligt.
Men
om jag hade gjort det...
Vad
hade hänt då?
Om du hade läst
Allt om Norrtälje.
Jag såg faktiskt att vår vän Joshua satt och kollade på Allt om Norrtälje innan han skulle göra sitt manus.
Men nu sitter han och filmar mig.
Vilken blick!
Joshua, är det någonting som du fick med dig från din research?
Jag kollade i morse också faktiskt.
Och
så såg jag att ICA-Jerry var här i Norrtälje någonstans.
Han kommer idag?
Ja.
Mm.
På Grädde, ICA Gräddö.
Vet
du
varför?
Nej, jag har ingen aning faktiskt.
Jag
läste också, som Daniel har skrivit... det var tydligen att de hade haft en tävling i Sverige.
Och då den ICA-butik som sålde flest tulpaner fick vinna ett besök av ICA-Jerry.
Och
det
var ICA Gräddö.
Lite
sjukt att ICA Gräddö säljer flest tulpaner i Sverige.
Ja.
Det
tror man inte.
Men jag tycker det som är roligt med det här är att det blir en happening.
Det blir en grej att en reklamfigur kommer.
Och då liksom att folk tycker om det.
Det
visar ju bara på hur stort hela ICA-reklamkonceptet har blivit.
Ja,
för det har ju hållit på i... vad är det, 20 år?
Ja, det känns som att det har hållit på hela livet.
Helt
galet.
Jag
kommer inte ihåg en reklam utan ICA-folket.
Nej.
Och
han Skåningen... han var med från början.
Är han inte kvar?
Jo, det vet jag inte.
Jo, han är väl kvar.
De har väl precis revealat en ny ICA-Stig?
Ja.
Vet du vem det är?
Mm.
Vem är det då?
Alltså, jag har sett vem det är, men jag vet inte vem det är.
Mikael Tornving.
Mm.
Tornving.
Jaha, det var han ni pratade om precis.
Nej.
Nej.
Heter han inte så?
Jo.
Vad är han känd för innan?
Han har varit med i Jeopardy, “Kompaniet Svan”...
han
har varit med i Falk-filmer, han har varit med i Parlamentet.
Ja, precis.
Han har ju varit bataljonschef på Hemvärnet.
Oh.
Vilket är ganska stort liksom.
Så han kan det där alltså.
Han kan ICA.
Ja, han kan militären.
Det är bra att veta.
Men...
Och jag läser så här...
För jag tänker så här: hur kul kan det vara?
De gör det för pengarna, såklart.
De får väl väldigt mycket, de där skådespelarna.
Och de spelar in i... vad fan var det... i Värmdö.
De åker dit var tredje vecka och spelar in många i taget.
Typ en dag.
Och jag vet inte vad han får.
Jo, de får ju svinmycket pengar.
Det är ju mer än en massa månadslöner.
Det
är flera hundratusen i månaden som han får.
Jag
vill vara ICA-Stig.
Ja, exakt.
En dags arbete var tredje vecka.
Och
sen kan han sitta och chilla resten.
Otroligt.
Vi andra måste ju gå upp tidigt på morgonen.
Det är jobbigt.
Men på tal om att sitta och chilla...
Det är ju en man som har blivit haffad.
För att han satt och onanerade i sin bil.
Oh my god.
Vi
är i Lohärad.
Ja, för det här står i Allt om Norrtälje.
Ja, det gör det ju.
Var det vid Lommarbadet?
Alltså ganska äckligt.
Alltså på parkeringen där innan Lommarbadet?
Nej, jag tror inte det var där.
Jag tror det var...
Nu minns inte jag exakt vad jag skrev.
Ung man.
Nej, det kan inte vara, för det har stått ung man.
Det har vi ju precis konstaterat.
Men vem har liksom sett honom?
Ja,
men det var ju två förbipasserande som såg det.
Och
jag vet inte, nu minns inte jag vad som stod där i domen.
Men det är ju lite skillnad.
Man får ju inte göra det.
Alltså, klart slut.
Man får bara inte göra det.
Det är ju bara dåligt på något sätt.
Men
det
finns ju två sätt det kan ha hänt på.
Antingen att han har en sån här sexuell begärelse att han går igång på att ta ut det i naturen
och
liksom göra sin grej.
Och sen så blev han påkommen.
Och då är skammen brutal för honom.
På ett oskyldigt sätt.
Det andra är att han faktiskt åker hit för att bli upptäckt.
Det är mer sjukt i huvudet.
Jag tänker bara att det finns två scenarier i det här.
Och det är sjukt i huvudet.
Rent av.
Utan snack.
Men det är förargelseväckande beteende som är domen.
Eller vad?
Jag vet inte, det var länge sedan jag skrev det där.
Kommer han få fängelse?
Ja, men nu ställer jag många detaljfrågor kring någonting som jag inte har...
Jag kan gå in och försöka kika.
Men du vet allt.
Ja,
men jag har inte kikat på domen på superlänge.
Men...
Nej, men ja, jag får väl göra det och återkomma.
Men det är fortfarande två olika fall beroende på om han är psykiskt sjuk eller inte, liksom.
För det kan ju vara så.
Det är klart att folk kan ha sex utomhus
och
inte vilja bli upptäckta.
Men de gör det för att det finns en krydda av att det kan vara lite najs.
Om de blir upptäckta, vad händer då?
Vad
händer med dem då?
Det är ju mer allvarligt att ligga och runka i en buske
än
att ligga och ha sex med någon annan.
Ja, det är det va.
Så om man involverar en annan person i sitt sexliv så blir det ju mindre allvarligt.
Egentligen, rent logiskt, om man bara tänker som en alien som har kommit till jorden.
Om du tillfredsställer dig själv eller någon annan tillfredsställer dig, det borde vara lite samma valör i hur dåligt det är.
Men det är ju inte det.
Vi tycker ju att det är värre när man själv gör det.
Ja,
faktiskt.
Och sen har vi ju snart en högtid där folk uppmuntras att ha sex ute.
Alltså midsommar.

ska det ju ligga åt alla håll och kanter.
Är
det sant?
Uppmärksammas det?
Ja,
alltså...
du ska ju göra det under den kvällen.
Eller?
Jag har
aldrig hört det.
Ja, men det görs väl en del.
Jo,
det kan jag tänka mig, på fester.
Ja, hemmafester.
Du
får förklara, Malin. Vad är det du vet som inte vi vet?
Har ni hört det här?
Nej.
Joshua är ju mindre i ålder.
Joshua
håller inte på med sånt.
Har
du inte varit historielärare heller?
Jo.
Men
du menar att det här är en grej i Sverige?
Ja,
man liksom hedrar ju en fallossymbol.
Ja, det gör man.
Är det så du menar?
Ja, det är väldigt mycket kropp och snopp och snippa.
Allt möjligt är där.
Och så toppat med lite sprit.
Ja, men det är klart det blir det.
Ja, jag har inte hört att det är en grej ute.
Men säkert att det händer.
Med fylla kommer alltid det.
Men är det också förargelseväckande beteende om man råkar bli...
Om man blir påkommen?
Ja, exakt.
Nej, nej.
Det
kan jag tänka mig att det är.
Det beror på situationen.
Om man gör det exhibitionistiskt, att man vill bli påkommen, är det en annan sak.
Jag tror uppsåtet bär väldigt stor vikt i sådana situationer.
Okej, så gömmer man sig på en äng, då är det okej?
Och
någon råkar gå förbi där?
Kan du räkna med att någon kommer gå förbi där, då är det på dig.

en äng... jag tänkte högt gräs och blommor.
Men
gör det på Stora torget, då får man räkna med att någon kommer kika på det.
Men vem är på Stora torget på midsommar?
Det är sant.
Det var just midsommar.
Vi får se hur det blir på midsommar.
Har
ni midsommarplaner?
Inga.
Jag
ska vara på en äng.
Okej, inga följdfrågor på er.
Brukar ni festa på midsommar?
Nej.
17-åringen...
eller du skakar på huvudet.
Bra, för hans föräldrar kanske lyssnar på det här.
Men
du är ju 18.
Ja.
Han ser lite obekväm ut.
Ska vi svara på frågan?
Jag brukar inte festa så ofta.
Bra, det gillar vi.
Man
ska träna.
Man ska gå på gymmet på midsommar.
Dricka Nocco.
Ja.
För
det gör man bara då och på julafton.
Annars är det onyttigt.
Jag försöker
ju bara hajpa upp hans livsstil mot hans föräldrar som kanske lyssnar på det.
Kanske.
Är Nocco bättre än Red Bull eller andra energidrycker?
Är det samma?
Jag vet inte.
Jag är en Nocco-drickare.
Ingen Red Bull.
Jag tror att det är samma typ av koffein.
Ja,
för jag tänker så här: Red Bull har ju väldigt mycket information om att man inte ska dricka det, för man kan få hjärtproblem och hej och hå.
Men Nocco hör man ingenting om.
Faktiskt inte.
Det
har du rätt i.
Är
det den som skiljer, taurin eller vad heter det?
Finns inte det i Nocco?
Nej,
jag tror inte det.
Eller har jag fel?
Du dricker mycket också.
Energidryck?
Alltså,
jag har faktiskt ingen koll.
Men du dricker det?
Otroligt.
Men jag har faktiskt lovat min sambo att jag ska börja trappa ner och sluta med Nocco.
Du har lovat, men du har inte gjort det?
Ja,
jag har inte gjort det.
Nej, du ska göra det.
Jag
tog upp det.
Du tog upp det?
Jag tog upp det.
Ja, det är bra.
Det
är ett beroende.
Ja,
det är det.
Alltså, det är ett beroende.
Man påverkas ju fysiskt av att inte...
Det
är ju som att snusa, typ.
Ja, det är ett beroende.
Mm.
Men det är ett bra beroende.
Snus?
Det finns inget bättre än att lägga in en prilla efter en måltid.
Och
det är exakt samma med energidryck.
Vadå, dricker du efter maten?
Ja.
Va?
För då får jag en dipp.
Där blir Malin.
Efter lunch får jag en dipp.
Okej.
Och då dricker jag Nocco.
Har
du samma inställning med knark – att det beror på när man tar det om det är okej eller inte?
Jag blir så förvånad.
Jag har aldrig hört någon ta en Nocco efter maten.
Jo,
har du inte?
Nej, det kanske bara är jag.
Men jag tänker mer så här: jag är trött på morgonen, istället för att dricka kaffe så dricker jag en Nocco.
Eller sent på kvällen.
Det hade jag
aldrig kunnat göra.
Ja,
energi.
Coolt.
Det finns ju Dina, hon dricker ju också.
Vilket är dåligt.
Nocco?
Nej,
jag minns inte.
Det är någon skit som hon dricker.
Men det finns bara på Willys.
Jaha.
Just den smaken hon gillar.
Nu minns jag inte.
Jag vet inte, “Vårdrömmen”.
Det är en Vårdrömmen-smak av någon sån här sort.
Dricker hon varje dag?
Ja, nästan.
Men
kan det vara för hennes migrän också?
Ja, kanske.
Kanske det som utlöser migrän.
Nej, att när hon inte dricker det så får hon migrän.
Men
det är där mina fysiska symptom kan komma ibland.
Ja,
det är helt
sjukt.
Att man mår dåligt om man inte får det.
Ja, man mår dåligt.
Man blir ju jätte...
Ja, man blir så påverkad.
Oj, så påverkad.
Måste du åka på rehab för att bli av med det här?
Kanske.
Eller kan det räcka med en vistelse på spa över helgen?
Nej, nej.
Ja, just det han sa.
Nej, jag vet inte.
Jag skulle bara dricka kaffe istället.
Men hon kör väl bara på Willys, för det finns bara där.
Och det finns ju också på City Gross, men den är slut hela tiden.
Men vad är det här för...
Jag kan inte svara.
Vet
du
hur den ser ut?
Ja, men jag ser den.
Är det så här berg på den?
Nej, det är latitud.
Ja, det var
den.
Ja,
den är god också.
Men apropå City Gross där...
Hur
har det gått för dem?
Alltså, det var ju väldigt hajpat vid öppningen.
Otroligt.
Och jag trodde typ att nästa gång jag går på Willys kommer det inte vara någon där.
Men
det är ju fullt på Willys fortfarande.
Är det?
Det känns som det.
Eller
vad tror ni?
För jag har inte varit på City Gross än.
Inte?
Niklas, visa
här nu.
Är det den hon
tycker?
Ja, där.
Power King.
Riktig gamerdricka.
Hon
är en gamer girl.
Wow.
Då kan
hon bli bästa vän med mig.
Ja, jag håller inga grejer med.
Ja,
vad sa vi?
City Gross.
Alltså, jag är ju förvånad.
Har vi så mycket folk så att det fyller både City Gross och Willys?
Eller är man en gammal sån här: nej, jag har alltid handlat på Willys, så jag ska fortsätta med Willys?
Ja,
lite som jag.
Jag frågade ju på vår TikTok vad folk här tycker om City Gross, om de har varit där.
Och
då är det många kommentarer om att: varför ska vi ha ännu en matbutik?
Men jag tycker bara att det är kul.
Det var ju samma sak som vi snackade om förra veckan, med externa köpcenter som kommer byggas.
Att folk blir så jävla sura på det.
Men varför det?
Det är ju skitkul.
Det är mer jobb till ungdomar.
Det händer mer grejer.
Nej, jag tycker bara att det är kul.
Och
variation.
Ja, och sen är det så att det påverkar folk för att det stör deras rutiner.
Men det är ju privata företag som går in med pengar, som riskerar sitt eget kapital för att bygga upp en business.
Det
stör ju inte oss om det blir ett överutbud.
Det är ju de som kommer att stryka på foten, inte vi.
Men
är det mycket folk på City Gross?
Jag
var där i morse faktiskt.
Då var det inte så mycket folk, men klockan var halv åtta.
Jag
var på Flygfyren samma tidpunkt.
Hur var det där då?
Jag var där kvart över sju.
Var det lugnt?
Nej, det var jättemycket folk.
Men det var ju typ hälften av alla
anställda som
gick runt och förberedde sin dag.
Och idag är väl...
det är ju tisdag idag.
Är det inte så här pensionärsrabatt?
Jo, pensionärsdagen, tisdagar på Flygis.
Därför var det massa folk.
Det var jättemycket äldre människor.
Ja,
det är pensionärsdagen.
Jag tror de
får typ 5 %.
Det är ju ingenting.
Nej, jag vet.
Men
det lockar ju dem.
Går man dit kvart över sju för 5 %?
Ja, jag tror det.
Nej,
inte jag heller.
Men
sen kanske det blir en community.
Ja, just  det.
De går fikar och gör någonting tillsammans för de kanske är lite ensamma.
Men ju
superbra.

mormor
om du lyssnar på det här, gå dit.
Träffa lite vänner.
Och så
får du 5% rabatt Ja. På köpet. Inte sponsrade by the way. Men finns det någon butik som vi saknar generellt Som inte finns här i Norrtälje? Vad vill du ha?
Ikea.

Ikea, håller med Vi
behöver Ikea
Ja
det hade varit jävla kul Ja, men det finns ju ingen norra sidan stan Ålänningarna Alla som bor i Uppsala åker till Uppsala
Men Uppsala har vi stängt Ja,
den är stängd
Det fanns ju ingen armeringsjärn i botten Jaha, det här har jag missat.
Jasså?
Ja. Tänk
om jag åkte dit såhär.
Men ja, vad sa du?
Nej men tänk om du hade tänkt såhär, nu ska du till Ikea. Ja. Och till Uppsala, så fick du vända i dörren.
Ja fy fan, det
är hemskt
att åka dit. Ja
men det måste ju vara flera varje dag som vänder i dörren, för de är liksom inte ganska... Ja
oja. Det jag skulle säga var att för några år sedan så fick jag höra att Ikea skulle komma till Norrtälje.
Mm.
Men det blev vi inte av med det.
Det går rykten.
Ja. Visst.
På Norrtäljeporten eller?
Ja, exakt.
Det har också varit rykten om att den ska etableras där vid Gillingebanan. Efter Gillingebanan på Åkersbergas eller Österåkersmark.
Okej det hade
också varit bra.
Ja, för Barkarby ligger ändå på västra sidan. Så den ligger ju fel från vårt sätt.
Så det tar ju ändå en femte minut att åka dit.
Men finns det inte en sån här mini-IKEA där någonstans i Arninge? Eller?
Ja, det låg en i Danderyd.
Men den är stängd, eller? Och den här är också stängd i Norrtälje.
Jag tycker att Joe and the juice ska komma till Norrtälje.
Den är såhär, man hippar unga människor med kepsen bort och fram.
Ja, nej men, bara nice. Jag hade köpt lunch där varje dag.
Mm. Och
juicer och...
Starbucks?
Nej. Inte Starbucks.
Men
Joe and the Juice, det hade... Jo, faktiskt Man
får ju tänka att det ska klara sig över vintern också.
Vi har
ju Espresso eller som jag brukar alltid ha sagt, Exspresso
Ja, det får man inte säga. Alla säger så.
Det låter bättre i munnen.
Ja, faktiskt, Exspresso. Gör det det?
Mm.
Men så, det är fel.
Det är fel. Nu är du nya jag.
Ja, sådär kan jag inte säga, jag fattar väl. Men jag har alltid haft en vision om att det skulle vara coolt ha som en foodcourt nere på stan. Alltså med massa olika små butiker kanske inte heter det men restauranger på ett och samma ställe.
Som Kista-galleria.
Ja. På någon liten sidogata. Vad heter det? Avgata? Nej, vad kallar man det?
Jag vet inte vad du pratar om.
En liten gränd. En
trång gränd.
Det är något det jag vill ha.
Jag vill ha den på ett ställe där man kan ta bilen också. Jag har snackat med de här Holy Subs.
Jag älskar deras subs och deras tacos.
Då jag snackat med dem. Varför står ni utanför Mekonomen? Varför kan jag inte stå i en food court där det finns andra?
Och
då var det tydligen kommuner Som inte hade så mycket mark Men vi har ju också en thaivagn Som är på flygfyren Det fanns en thaivagn Vid Lidl där Vad
hände med den här korvvagnen Som stod på Stora torget
Korvleones Eller
är den kvar Men det var väl bara för att samla upp pengar Var det inte det?
Nej men han har ju stått där under många, många år.
Ja, alltså där åt jag när jag var liten.
Han hittade en istvagn en bokstavnings... Jag vet inte vad...
Men
den drogs väl igång igen, alltså?
Ja, precis.
För det,
eller? Uffe.
Men nu står det ju en korvvagn på flygfältets handelsområde.
Gör det?
Korvverket.
Jaha, är de där nu alltså?
De står utanför bredvid ÖB. Just det.
Jaha, det har jag inte sett.
En gul vagn.
Jag älskar att det finns sådana initiativ. Och även Rosas på griet De hade en vagn också ett tag. Men det är så utspritt. De där vagnarna. På samma
ställe.
Så kan vi åka dit. Och så kan man åka dit med olika människor. Och alla får bestämma själv vad de ska ha.
det är problemet. När man ska ha lunch på jobbet. Jag är sugen på thai. Någon annan är sugen på... Nu sover Lucas. Hur fan, det var inget ämne han gillade Det här var ett tråkigt ämne för en ompråkning Samla alla Food trucks på ett sådant sätt Är det ingenting för Lukas?
Ja Inte lätt
Innan vi slutar, vi har väl nästan dragit på en timme Oj, men
gud Vi
måste avsluta med en sak, en rolig sak
Det
är att Orvesto Vet ni vad Orvesto är för något?
Nej
Det är ett mätföretag De mäter räckvidd på tidningar.
Det här är egentligen navelpilleri för de som är inne i branschen som jag. Men det kom ut nu hur statistiken för 2025 var. Och nu ska man inte vara skadeglad. Vi gillar ju alla våra konkurrenter.
Men det var ju lite nyheter på det här. Och nyheten är att Mitt Roslagen, som man känner till, det är en papperstidning.
De har tappat 10% i sin räckvidd. Det är ganska mycket. 10% av sina läsare har förlorat
på printen. Nortelli-tidning, tror du att de har ökat eller sänkts?
Sänkt?
De har sänkts 14%. Det är ganska stora tapp de har liksom.
Ja, det är det.
Allt om Norrtälje då? Tror du att vi har sänkt eller stigit?
Nej, stigit för fasiken.
Vi har stigit, det har vi gjort. Vet du hur många i procent våra sidvisningar, hur mycket har vi stigit?
Berätta.
44%.
Mellan 2024 och 2025 har vi ökat 44% i sidvisningen
men som andra sjunker och vi ökar det
är så roligt det är jätteroligt för oss
Ja, alltså det är inte roligt, de andra sjunker men det betyder att vi ökar så mycket.
Ja. Men det betyder ju möjligtvis att de andra slutar konsumera Mitt Roslagen och Norrteljetidning och istället...
Går till Allt om Norrtälje.
Och det roliga här, det är ju inte att det går dåligt för dem, det är att folk väljer oss.
Ja.
Att vi har fått liksom läsans förtroende.
Exakt.
Att liksom... Ja det var liksom ett antal miljoner Som har varit inne och kikat på vår sajt, alltså det är jättesinnigt sjukt när man tänker på det, det är för mycket, man kan inte se det framför sig liksom.
Faktiskt inte.
Så det är en glad nyhet vi får avsluta med.
Är det här tack vare Norrtäljepodden?
Definitivt ska jag säga.
100%. 150.
Alltid tack vare Malin Butler. Nöjes drottningen i Norrtälje kommun.
Vi måste väl make
this a wrap.
Ja. Då får vi tacka våra läsare som jag alltid säger. Kognitivt.
Men nu är jag ju lite läsare eftersom det är ju transkriberat Transkriberat Transkriberat.
Vi transkriberar på sajten. Det
är svårt att säga. Jättesvårt. Jag säger inte det. Skit det.
Så allt om det här tackar för att ni lyssnade på podden och då tackar de alla som var utlända möjligt. Tack till de alla som kom idag Tack snälla. Tack
till våra lyssnare. Och tack för... Allt.
Tack för idag. Vi
ses nästa vecka.
Hej hej.

Laddar bokningsbara aktiviteter…

Från handmålade praliner till trädgård – Norrtäljepodden möter Malin Nord

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-11 – av Tobbe Rydsheim
Norrtäljepodden möter mångsysslaren Malin Nord. FOTOMONTAGE: AON
1 min läsning
Annons

Tobias Rydsheim och Malin Butler är tillbaka med ett nytt avsnitt av Norrtäljepodden. Den här gången gästas de av mångsysslaren Malin Nord.

Malin Nord flyttade till Norrtälje 2018 och har sedan dess hunnit prova flera kreativa yrkesbanor. Hon har drivit egen chokladbutik, handmålat praliner, arbetat som byggmålare och jobbar i dag som trädgårdsanläggare.

I avsnittet berättar hon om vägen från choklad och konfektyr till trädgårdsarbete, om skaparlust, yrkesbyten och varför praliner kan vara små konstverk.

Annons

— Efter första lektionen hade jag redan köpt hem allting och stod hemma och gjorde på kvällarna, säger Malin Nord om hur chokladintresset började.

Samtalet rör sig också mellan renoveringsmåleri, fruktträd, julgranar, pollinering och livet i Norrtälje.

Lyssna på Spotify

https://open.spotify.com/episode/1qKNBoemjDsgHwBsD6rte5?si=NCHmWqy1TPGsFSRuuet8Zg

Annons

Norrtäljepodden om sommar, svett och träningsvärk

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-02 – av Norrtäljepodden
Programledarna Malin Butler Thunberg och Tobias Rydsheim. FOTO: Camilla Åsvik
1 min läsning
Annons
Flygfyren

I veckans Norrtäljepodden pratar Tobias och Malin om sommarvärme, bad, kroppslukt, bar överkropp och träningsvärk efter gympass.

 

Samtalet rör sig vidare till klassiska sommarproblem. Tobias berättar om sin vattenfyllda golvfläkt, medan Malin resonerar kring badlusten som färskvara: när behovet av ett dopp väl infinner sig gäller det att bada direkt.

Annons
Flygfyren

Duon diskuterar också hygien, kroppslukt och oönskade dofter i vardagen. Även skor och strumpor får utrymme, där samtalet bland annat landar i tubsockans möjliga återkomst och frågan om strumpor i sandaler.

Avsnittet tar dessutom upp män som går med bar överkropp i sommarvärmen. Malin lyfter orättvisan i att män kan ta av sig tröjan offentligt på ett sätt som kvinnor sällan kan göra utan att väcka reaktioner.

Mot slutet berättar Malin om sin återkomst till gymmet och den efterföljande träningsvärken. Som vanligt blandas vardagsobservationer, sidospår och personliga bekännelser i ett samtal om sommarens små och stora bekymmer.

Lyssna på Spotify 

 

Annons
Flygfyren

Reinkarnationer, Eurovision och fästingar i nya Norrtäljepodden

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-21 – av Norrtäljepodden
Programledarna Tobias Rydsheim och Malin Butler
2 min läsning
Annons

Malin och Tobbe diskuterar Eurovisions vinnare och förlorare, funderar över fästingarnas framfart i Roslagen och resonerar kring tidigare liv – och om ett medium kanske borde gästa podden.

Årets Eurovision engagerade båda värdarna. Tobias uttrycker sympati för den svenska representanten Felicia och tycker att hon förtjänade mer stöd.

– Jag tycker lite synd om henne. Hon förtjänade mer stöd, inte minst av våra svikare till grannländer som inte hjälpte till, säger Tobbe.

Annons

Bulgariens vinnare får däremot ett gott omdöme.

– Hon tog scenen, hon ägde scenen. Det var leverans, högoktanigt, säger Tobias.

Diskussionen leder vidare till gamla schlagerfavoriter. Malin lyfter fram Bobbysocks klassiker ”La det svinge” som sitt personliga favoritbidrag.

– Vilken jävla dänga. Den blir man glad av, säger Malin.

Avsnittet tar senare en mer filosofisk vändning när Malin berättar om sin övertygelse om att hon levt tidigare liv, bland annat i Stockholm under en fattig era och möjligen i krig.

– Ibland kan man träffa människor och känna: ”Den här människan har jag känt hela livet.” Det är för att ni känt varandra i ett tidigare liv, berättar Malin.

Tobias har själv fått höra av en häxa att han är en ung själ, möjligen i sitt första eller andra liv – något han menar kan förklara varför han har svårt att relatera till ämnet.

Annons

Nu hoppas duon på fler övernaturliga inslag i podden.

– Kan vi inte ta med en medial person någon gång i programmet? Som kanske kan göra en sån här läsning på oss, säger Malin.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa avsnittets transkribering

Tobbias:God morgon, god dag. Det här är Tobias. Och Malin. Från Norrtäljepodden i samarbete med Allt om Norrtälje.
Malin: Det är exakt det det är. Hur är läget?
Tobbias: Jodå, det är bra. Jag är morgontrött här nu och det, det ska inte, jag kan inte ljuga om det.
Så att jag kan låta lite extra vimsig i dag. Eh, men utöver det så har vi ytterligare en regnig förmiddag här i Norrtälje. Eh, för er som lyssnade på förra avsnittet så vet ni att jag tycker om det.
Malin: Mm. För du blir kreativ.
Tobbias: Ja.
Malin: Jag blir mest blöt.
Tobbias: Ja.
Malin: Och jag sitter lite nervös i och med att jag har gått upp och det regnade med all elektronik vi har här.
Ja just det. Mm. Så blir jag electrified så vet ni.
Tobbias: Då, då beror det på att det kan vara vattendroppar från ditt hår som droppar rakt ner i mikrofonen. Exakt. Men du är torrskodd i alla fall. [00:01:00] Ja, det är jag. Det är huvudsaken. Ja,
Malin: det är noga. Det, man brukar ju säga det, man ska ha torra strumpor i, ut i fält.
Tobbias: Ja precis.
Då klarar man allt. Och så ska man vara torr bakom öronen också sägs det.
Malin: Ja, det är värre med tror jag. Är det? Ja, jag är nog, jag är nog rätt barnslig periodvis.
Tobbias: Ja ja, ja du tänker, nu ska vi se, du tänker bildligt och inte bokstavligt. Exakt,
Malin: exakt. Men det är ett bra jäkla uttryck och jag vet inte var det kommer ifrån.
Tobbias: Det kommer vi att ta reda på i framtiden när vi går vidare och utvecklar Språkpodden.
Malin: Just det. För det, den finns ju ännu inte tror jag.
Tobbias: Nej, det finns ju Språket i P3 tror jag den heter. Det är en ganska intressant podd faktiskt.
Malin: Ja. Är det något du lyssnar på?
Tobbias: Ja. Ja, coolt.
Malin: Men hördu, vad har hänt i veckan?
Berätta för oss.
Tobbias: Ja, eh, tankarna går ju lite här. Det börjar ju bli [00:02:00] fästingsäsong. Eh, speciellt i egenskap av rospigg så vet vi ju att, att det är väldigt mycket fästingar i vårt område där vi bor. Eh, och det här med TBE-spruta, det är det som jag funderar på nu. Jag, jag kommer inte, kommer inte riktigt ihåg när jag tog sist och det är dags för det igen.
Malin: Alltså, det där är jag sämst i världen på. Jag är inte en anti-vaxxer per se, men jag har så jäkla dålig koll på sånt. Jag vet att jag har tagit någon.
Tobbias: Ja, men det, jag tror att anti-vaxxer eller inte just TBE-sprutan, det bör man nog ta om man bor såhär nära skärgården.
Malin: Jag kan skryta med att jag haft borrelia en gång.
Tobbias: Ja, du har det? Ja
Malin: visst.
Tobbias: Jag
Malin: blev jättesnurr-- jag var yr och liksom bara snurrig och matt. Eh, men jag klarade mig ganska [00:03:00] bra.
Tobbias: Ja vissa kan ju bli riktigt dåliga, långtidssjuka. Eh, men oklart vad om den där TBE-sprutan, det, den förebygger inte borrelia då.
Malin: Nej.
Tobbias: Nej, utan det är väl, är det hjärnhinneinflammation?
Just det. Tror jag.
Malin: Vilket jag också känner en kille som haft-
Tobbias: Ja. -som barn. Ja, det, det där ska man hålla sig borta. Det, det är inte helt...
Malin: Problemfritt.
Tobbias: Problemfritt. Och man kanske inte ens kommer ut på andra sidan som jag har förstått. Precis. Ja. Men brukar du få mycket fästingar då?
Malin: Eh, jag kan säga att jag har haft två i mitt liv.
Tobbias: Oj! Och
Malin: en klättrade på. Nej, en klättrade på mig. Så att det är väl ungefär som alla andra. De gillar inte mig.
Tobbias: Oj. Antar jag. Men beror det här på då att de inte skulle gilla dig att det är något fel på, på ditt blod? Kanske. Eller är det att du är [00:04:00] stadsråtta?
Malin: Eh, det är nog en härlig mix.
Tobbias: En härlig mix.
Malin: Ja,
Tobbias: faktiskt.
Ja, nej men för jag brukar ha ett gäng varje fästingsäsong. Nu rör jag mig i och för sig ute i naturen en del. Eh, ute i skärgården, där är det helt hopplöst ju. Man kan liksom kliva i land på en ö med en fot och sen så är det fästingar på en.
Malin: Men vet du vad, vet du vad jag nästan tycker är värre? Nej. Ormar.
Tobbias: Ja, ja. Alltså ute på öarna, det
Malin: känns som att det är orm överallt.
Tobbias: Jo, jo, det, det stämmer ju. Men det, är det inte lättare att akta sig för ormar än för fästingar?
Malin: Jag vet inte det där. Alltså det känns som att man har blivit ilurad hela livet. Att ja, men ormar är mer rädd för dig än vad do, du är för dem.
Och jag tror att det är bara bullshit.
Tobbias: Mm, men tänk såhär då. Eh, vi har ju en orm som [00:05:00] man ska akta sig för. Mm. Men tänk hur många fästingar det finns som man ska akta sig för.
Malin: Mm. Ja, procentuellt är det en jäkla skillnad. Ja. Men jag har ju precis fått clearat att jag ska ut i skärgården på midsommar. Ja.
Wohoo, grattis skärgården! Ja. Eh, så det kanske inte är någon dum idé att jag ska förbereda mig lite.
Tobbias: Mm. Nej men ta TBE-sprutan, man vet aldrig. Och på ämnet så, alltså det, det... Folk som har katter till exempel- Just det. -de känner ju till om man har en utekatt, att de, de kan ju dra in en jäkla massa fästingar.
Hundar och sådär också. Eh... Och sen jag har faktiskt en kompis som vi kan kalla för Grädd-Martin. Han fick en fästing på Götgatan i Stockholm en gång.
Malin: Du ser? Man går inte säker någonstans. Nej,
Tobbias: jag gick, jag gick bredvid Grädd-Martin när vi upptäckte då att han hade en fästing på sig på Götgatan i Stockholm.[00:06:00]
Malin: Inte ens ute i bushen.
Tobbias: Han har i senare samtal hävdat att den kommer ifrån Grisslehamn.
Malin: Ah, han har gått runt med den där ett tag.
Tobbias: Ja, och han stod i Nyhetsmorgon och hade den fästingen på sig i direktsändning. Men jag hävdar ändå bestämt att den kommer säkert från Götgatan.
Malin: Och Peter Jihde sa ingenting?
Tobbias: Nej, han, han tittade inte på Martins mage då innan, innan det drog i gång där.
Malin: Men i och med att jag nu ska ut i skärgården. Jag har aldrig firat midsommar i skärgården. Jag kanske behöver lite. Nej, jag kanske behöver lite tips och vett och etikettregler som inte jag vet om. Finns det några?
Tobbias: Ja, det där med vett och etikett, det är väl det som brukar försvinna fortast på ett nyår-- eller midsommarfirande i skärgården.
Men nej, men du ska väl äta sill och dricka nubbe [00:07:00] och sjunga rospiggska sånger. Oh! Och dansa lite och sen så kommer resten naturligt tror jag.
Malin: Okej.
Tobbias: Det är ju ett väldigt, ett väldigt snapsstyrt liv som den äkta rospiggen under ett midsommarfirande lever.
Malin: Ja, men där, där är jag lite orolig för jag är inte en snapstjej.
Tobbias: Nej.
Malin: Och dricker jag för mycket av den varan, då somnar jag bara. Så att det kan bli väldigt kort midsommar.
Tobbias: Ja, men det är ändå en lång, lång dag och natt. Det är ljust väldigt länge på midsommarafton. Så jag tror att det kommer hjälpa dig att hålla dig vaken.
Malin: Okej. Ja, men jag ska plocka mina sju blommor, lägga under kudden, dricka snaps, potatis och sill och vara glad och undvika fästing.
Tobbias: Ja.
Malin: Summerat.
Tobbias: Precis. Över till [00:08:00] nästa del.
Malin: Fast jag är lite pirrig för midsommar.
Tobbias: Ja, men du kommer ha det roligt, Malin. Och sen så vill jag ha en beskrivning, en review.
Malin: Ja, men det kommer. Absolut. Jag lovar. Men det var en kul vecka tycker jag. Det var det såhär, Eurovisionvecka. Just
Tobbias: det.
Malin: Det har hänt mycket.
Alltså det var mycket arga miner, sura miner, glada miner över Felicia som sjöng för Sverige.
Tobbias: Ja Ja, jag tycker lite synd om henne. Jag tyckte hon förtjänade bättre, äh, förtjänade mer stöd. Inte minst utav våra svikare till grannländer som inte hjälpte till här nu. Faktiskt. Det brukar de ju göra.
Malin: Ja.
Tobbias: Har jag för mig.
Malin: Ja, alltså man brukar väl supporta varann just i sådana här forum. [00:09:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Men vi, vi blev ju liksom omkörda av Bulgarien av alla länder.
Tobbias: Ja, ändå, ändå en värdig vinnare tycker jag. Jag tycker att det var en tjej som hade riktig popstjärneaura. Ja. Hon tog scenen, hon ägde scenen och det var inte den mest perfekta rösten, vilket det absolut inte behöver vara, men hon levererade.
Det var leverans, högoktanigt.
Malin: Lite som en gammal gubbe skulle ha sagt: "Det är klipp i den tjejen." Det
Tobbias: är klipp i den tjejen, ja absolut. Så att jag säger ingenting. Jag har, jag har inga åsikter kring henne, inga negativa åsikter kring henne som vinnare. Äh, däremot så tycker jag att Sverige förtjänade bättre för att det var så mycket annat som vi fick höra i Eurovision som var, som hade väldigt mycket lägre kvalitet.
Malin: Mm. Ja, det är, det är ju högt och lågt där.
Tobbias: Ja, [00:10:00] det, det är det verkligen. Att Finland var så himla hyllade eller hajpade.
Malin: Var det Linda Lampenius fiolspeleri? Ja. Vilket alltså är inte vi väldigt förtjusta i det överlag här i Sverige att det- Ja,
Tobbias: men fan låten, jag vet inte. Det var in-- den slog inte, slog inte an en sträng i mig.
Malin: Äh, jag, jag träffade min gode vän Janne Westerlund som är finländare. Äh, och han översatte den och han tyckte att texten är så ofantligt fin. Så och han var väldigt berörd av låten.
Tobbias: Ja, det kan man vara. Och det absolut fanns det kvaliteter i den. Jag säger inte att det var en dålig låt, men jag förstår inte hajpen kring den.
Malin: Och det där är ju väldigt svårt liksom för oss som inte pratar alla språk i världen, äh, att förstå innebörden av texten.
Tobbias: Ja, [00:11:00] men, men jag tycker nödvändigtvis inte att man behöver sjunga på ett språk som alla andra förstår för att ha en hit i just Eurovision. Det skulle nästan vara kul om alla sjöng på sitt eget modersmål.
Äh, jag skulle absolut kunna se att det skulle funka för att musiken är ju faktiskt ett universellt språk. Det
Malin: är
Tobbias: det.
Malin: Och tidigare så fick man ju inte byta språk i Eurovision. Jag vet inte vilket år de ändrade det, att man fick ändra till engelsk text.
Tobbias: Vad då? Så att om man har en originallåt på svenska och så kör man den på engelska i Eurovision menar du?
Malin: Ja, men precis. För förr var det såhär. Sjöng du på svenska så var det svenska som gällde i final.
Tobbias: Men det måste ha varit en gammal regel för jag kommer ihåg Take me to your heaven.
Malin: Ja, precis. Men nu snackar vi då kanske sjuttio-åttiotal där. Ja,
Tobbias: för nittiotal då, då var det okej att göra så i alla
Malin: fall. Och där blev vi också blown away.
Tobbias: Roger [00:12:00] Pontare har ju sin på engelska också. Just det. Men va--gick han till Eurovision? Ja men visst gjorde han det. Jo, fan han vann Mello i Sverige.
Malin: Men är det fortfarande så att det har länge varit Israel och Sverige som har vunnit flest Eurovision va?
Tobbias: Ja, nu ska jag inte låtsas som att jag vet. Ja, de pratade en del om det här i sändning när jag lyssnade med ett halvt öra.
Att Sverige har många segrar under bältet, det vet vi alla. Israel oklart. De var ju föremål för kontrovers i år då. Just. Men det verkade som det gick bra för dem. Sen kan jag undra hur mycket är politik och hur mycket är musik i den här tävlingen. Men det kan vi låta ligga för i dag.
Malin: Ja men precis. Men jag tycker ändå att du ska få outa din absoluta favvoshlager igenom tidigare.
Tobbias: Oj,[00:13:00]
nu tog du mig på sängen. Jag
Malin: förstår det.
Tobbias: Låt mig få fundera på den där medan du berättar din.
Malin: Här kommer den. Bobby Sox, La det swinge.
Tobbias: Jaha, norskt.
Malin: Ja, men vilken jävla dänga. Den blir man glad av.
Tobbias: Ja.
Malin: Och sen har jag även fakt-- eller jag har två. Alltså, Janne Lucas växeln Hallå, hallå.
Tobbias: Ja, okej, jag fattar. Men sådana här, alltså, schlagers i den bemärkelsen, old school schlagers, jag tycker att de är dåliga.
Malin: Tycker du det? Ja. Har du, har du någonsin druckit en massa öl och bara känt att nu är min intelligensnivå ganska låg? Nu kör jag bara.
Tobbias: Många gånger.
Malin: Ja, och då sitter de som en jävla smäck.
Tobbias: Ja, det är kanske sant, men det, det blev väl bra. Alltså, kval-kvalitativa låtar med Loreen.
Malin: Mm. Ja, just det. [00:14:00]
Tobbias: Först var det de här flams och fjantlåtarna och sen så, så blev det ju lite mera
Alltså Euro disco dunk fast schlager, typ Take me to your heaven och sånt där. Men sen hände det någonting och det blev lite mera moget och lite mera- Påkostat kanske. Ja, mm. Ja, nu börjar jag svamla. Vi klipper där. Tack.
Malin: Take two. Ja men nej men faktiskt, vi kan gå vidare för att jag läste i Allt om Norrtälje faktiskt.
Som vi alla gör noggrant. Eller hur? Bra. Att Norrtälje kommun ökar ju i befolkningen. Ja just det. Ja, och vi har ju också väldigt, väldigt gammal population. Får man säga så? Många äldre. Hög
Tobbias: [00:15:00] medelålder. Det
Malin: har vi. Och någonting jag har märkt av ganska mycket på senare tid att det finns militanta pensionärer som inte är på bra humör.
Det har jag stött på. Det är inga glada miner och det är rollatorer som kör som pansarvagnar. Är det någonting du har märkt av? Jag känner det såhär, fan borde man inte vara ganska glad och avslappnad såhär på ålderns höst?
Tobbias: Jo, jo men nu när du säger det så det är väl klart. Det går ju såklart att hitta.
Och det finns väl två sidor utav det myntet. Det ena är att man irriteras och störs utav det. Och det andra är att det känns kulturellt rätt och riktigt. Om vi då kör den här roslagsvinkeln då då. Så ska ju rospiggen vara lite [00:16:00] surmulen och grinig. Och är det så att det är rospiggar som du, som du riktar dolken mot här nu, då tycker jag ändå att med all rätt ska de vara så.
För att det är, det finns ett visst kulturellt värde i det- Så de gör rätt, jag har fel. Det säger inte nödvändigtvis att du har fel. Det kan hända att det, att det just de här exemplen som du tar upp, att det kan vara inflyttade stockholmare till exempel och då är det en helt annan sak.
Malin: Ah, det är olika. Då får man inte vara.
Då får man visa lite vördnad. Då
Tobbias: blir det ocharmigt. Men är det någon som i generationer har Eller är en produkt utav generationer utav rospiggar som har ett grinigt och lite surmulet kynne. Ja, då är det någonting som är vackert. För då ska det vara så. Ja. Det är k-märkta människor normalt. Jag förstår
Malin: det, jag förstår.
Nej, för jag, jag blir ju glad av små dumma saker. Eh, [00:17:00] och alltså bara att man håller upp dörren för någon och någon kan bli väldigt, väldigt glad för den lilla gesten. Många säger inte ens tack, utan bara grymtar lite sådär.
Tobbias: Jag förstår. Har-- Det känns ändå som att du sitter på några konkreta exempel här som du har reagerat på.
Malin: Ja, jag höll på att krocka med en, en sån här attackrollator häromdagen.
Tobbias: Jaså?
Malin: Och då fick jag en ond blick, men jag tänkte vi har ju lika mycket rätt att vara där. Och, och det måste jag också säga att jag, jag vek ju av, av respekt för någons ålder och rollator. Eh, men, men det vart bara en ond blick. Men sen fick jag också just det här när jag höll upp dörren för en man i veckan som blev innerligt glad och tackade.
Och sa, då sa, svarar man ju såhär: "Det var så lite så." Och så fick jag svaret: "Inte för mig."
Tobbias: Jaså.
Malin: Ja, det är fint.
Tobbias: Jaså, ja, okej. Ja, den, det var ett hugg i hjärtat. Men jag kan [00:18:00] tänka såhär också att hur man blir bemött utav äldre, det är väldigt tydligt för mig då som, kallas jag för medelålders man?
Malin: Jag vet inte riktigt vad man är.
Tobbias: Jag är trettionio, är jag medelålders då?
Malin: Jag, jag kan liksom inte de här gränserna.
Tobbias: Oavsett. Om jag är ute och går tillsammans med mitt barn, min dotter, då blir jag oerhört mycket bättre bemött utav till exempel äldre damer än om jag kommer där själv, lite lufsig med gitarren på ryggen eller skejtboarden under armen.
Eh, då, då kan, då kan det nog hända att jag blir lite-- Jag får onda ögat så riktat mot mig. Men går jag där med min söta lilla dotter, då är det leende på läpparna och hela den biten.
Malin: Ja, men det kan jag förstå för hon är väldigt söt.
Tobbias: Det, det [00:19:00] hör-- Ja, ja, det är hon. Eh, men det där upptäckte jag i då, när jag blev förälder.
Att, att gå tillsammans med sitt barn gör att, i alla fall nu talar jag för mig själv, att jag blir bemött på ett helt annat sätt i typ alla sammanhang. I butiker, i, på gatan, i ja,
Malin: whatever. Men har du blivit alltså direkt dåligt bemött? Någon som hytte med näven eller liksom?
Tobbias: Ja, jo men det har jag väl.
Malin: Är det så?
Tobbias: Ja, men nu, nu väntar du dig exempel såhär. Jag kommer inte på något- Nej, inte mer. Men ja, i allmänhet så det är klart att man, man träffar ju på människor som man inte drar jämt med alla gånger. Man kanske har olika, olika sätt att se på vem hade företräde här i trafiken [00:20:00] eller i, i butiken och vad det nu än kan vara.
Malin: Men jag tycker, jag tycker ändå såhär, det finns någon liten hyfs av att man ska morscha och se lite. Man kan ju ge något, ett leende. Som Dolly Parton brukar säga: "If you see a person without a smile, give him yours."
Tobbias: Mm, det är väl fint.
Malin: Jättefint sagt
Tobbias: av
Malin: Dolly. Ja, Dolly
Tobbias: Parton, tack för visdomarna.
Malin: Mm. Men, men hur tror du själv att du skulle vara som gammal panskiss?
Tobbias: Ja men ibland kan jag ju romantisera det där gringubbe-grejen, men det är heller inte särskilt... Äh, som person så tror jag att jag är ganska avslappnad och det blir vad det blir. Och jag hoppas att det kommer öka med åldern. Jag vill bli en väldigt obrydd gubbe som bara tar svan, livets svanesång med en klackspark.
[00:21:00] Mm. Jag hoppas det i alla fall. Så att, så att jag inte blir tyngd utav ångest och livsleda.
Malin: Det låter jäkligt tungt.
Tobbias: Det kanske beror på hur man mår. Äldre personer som, som har mycket krämpor och, och sådär. Man vet ju inte. Det kan ju vara det. Du vet själv när man, om man har sovit dåligt eller känner sig ur form eller har ont eller vad det nu kan vara.
Då kan det hända att, att man svär en extra gång och det tunga mörka moln som svävar runt en.
Malin: Alltså, det där är ju det jobbigaste med att kommit över fyrtiostrecket. Det här när man bara kan vakna och kroppen överraskar med en och ha ont någonstans. Och man inte gjort någonting.
Tobbias: Ja, jo men det finns ju många nya bekymmer då upp i åldrarna som man inte kände till.
Själv börjar jag ju komma i klimakteriet.
Malin: [00:22:00] Jaha! Berätta mer. Vad har du vallningar?
Tobbias: Nej, det där var faktiskt ett skämt. Jag tror inte ens att män kommer i klimakteriet va?
Malin: Jo, men det finns ett manligt klimakterie har jag läst.
Tobbias: Ja, jag är inte där ännu. Nej,
Malin: men tycker du att-- Vissa, vissa är ju såhär har ju åldersnoja, vill inte åldras och bara saknar ungdomen.
Hur känner, hur känner du med den delen?
Tobbias: Blir väldigt påtagligt för var dag som går. Eh... Jag har åldersnoja och jag är också väldigt nostalgisk. Jag är nostalgiker och väldigt sentimental kring ungdomen och känner att många saker längtar jag tillbaks till många ögonblick. Och inte, inte bara ögonblick utan vibes, känslan som man hade under en viss period.
Det är [00:23:00] inte så kul att bli vuxen.
Malin: Tycker, alltså jag, där är jag ju helt tvärtom. Jag är ju väldigt osentimental, kall och hård. Och sen har jag ju levt mitt liv i hundraåttio stort sett fram till nu. Så att jag har ju liksom, jag har svårt att minnas saker. Alltså visst, jag kan också bara liksom, men då får jag gräva fram ett minne och känna den här viben och sådär.
Men jag tycker det är ganska schysst att bli äldre.
Tobbias: Jo, alltså såhär då. I första avsnittet som jag var med, då pratade vi lite grann om nittiotalet och ja, var nostalgiska kring det. Och jag vill nödvändigtvis inte säga att jag skulle vilja vara ett barn igen. Nej. Men jag saknar viben som var då. Det skulle jag vilja ha tillbaka.
Jag kanske skulle vilja vara trettionio år men leva 1994.
Malin: Mm. Jag skulle vilja leva 69, alltså [00:24:00] 1969.
Tobbias: Ja, du är lite mer hippisk, hippie-esk.
Malin: Ja, jag vill, jag hade velat vara med på Woodstock.
Tobbias: Ja, jo men det hade jag kunnat tänka mig också. Men jag kanske hade varit på Woodstock 1994 istället.
Malin: Ja, eller så kanske vi hade legat i krig, alltså varit med i armén.
Eller kanske inte jag då, men jag kanske hade varit hemma med barn.
Tobbias: 1944.
Malin: Ja, man vet aldrig.
Tobbias: Kanske, ja.
Malin: Alltså, det finns epoker i historien som man kanske inte riktigt är sugen på.
Tobbias: Nej, men det skulle vara trevligt att besöka. Vara tidsresenär, tidsturist.
Malin: Men jag tror ju att jag har levt ett tidigare liv.
Tobbias: Mm.
Det tror jag nog att du tror. Och berätta lite mer om det, tack.
Malin: Får jag det?
Tobbias: Ja, en liten kort.
Malin: Nej men jag har minne av när jag var liten och vi var i [00:25:00] Stockholm. Jag har ju liksom aldrig bott i Stockholm när jag var liten då. Men jag visste tydligen var vi skulle och jag kände igen gränder och jättemycket konstigt redan då.
Så att jag tror jag har bott i Stockholm då. På någon fattig tid.
Tobbias: Okej. Stockholm var ju väldigt fattigt under väldigt lång tid.
Malin: Ja, och du vet hur barn kan vara liksom att man sticker före
Tobbias: och
Malin: hittar rätt. Och sen brukar jag, alltså jag vet inte också, vi pratade ju om krig förra veckan äh och jag brukar också få känslan när jag tittar på krigsfilmer att jag liksom känner igen mig, att jag har varit där.
Så här jag känner typ doften av gunpowder.
Tobbias: Ja, ja det är ju många, många människor som hävdar att det, ja det här med reinkarnation, om man har levt tidigare liv och hit och dit. Många som bär väldigt starka vittnesmål kring sånt här och det är intressant.
Malin: Ja, [00:26:00] och någonting som är coolt och här får man ju tycka precis hur man vill.
Äh det säger, om man tror på det här, vilket jag gör, så kan det vara så att jag träffar mitt livs kärlek. Det i tid, i ett tidigare liv kan ha varit min bror eller till exempel min partner i krig. Att vi har liksom stridit tillsammans sida vid sida och haft ett så här bond. Och du vet, ibland kan man ju träffa människor som man känner såhär, ja men du vet, den här människan har jag känt hela livet.
Tobbias: Mm just det.
Malin: Ja, det är för att ni känt varann i ett tidigare liv.
Tobbias: Ja, det är intressanta tankar ur både ett psykologiskt och spirituellt ba ba ba ba.
Malin: Ja, så att nej men det, det är väl det vi har att se fram emot höll jag på att säga. Eller det, nu, nu tänkte jag, nu jag pratade innan jag sa.
Tobbias: Det var, ja men det var en gång...
Du märker att jag inte riktigt kan bolla det här [00:27:00] med dig. Och det kanske finns en anledning till det. Att en gång så träffade jag på en häxa som sa sig kunna se sånt här, vem man har varit tidigare och så vidare. Och då fick jag sagt till mig att jag var en väldigt ung själ och att det här kanske var mitt första eller andra liv.
Malin: Just.
Tobbias: Ja, så om vi då utgår från att jag är en väldigt ung själ och låt oss säga att det här är mitt första liv, då kan inte jag relatera till det här.
Malin: Nej.
Tobbias: Förrän kanske nästa liv.
Malin: Ja. När vi har en ny podd kanske.
Tobbias: Precis. Då kanske jag kan spinna vidare på det här mer. Men as it is, right now. Jag
Malin: är blott en ung själ.
Ja, men det, det får du vara. Jag respekterar det. Tack för det. Ja, och jag tror att jag har levt flera svängar.
Tobbias: Mm du känns ändå klok och så på många olika sätt. Tack. Grundad och [00:28:00] jordad och stabil så. En klok gumma.
Malin: Ja, attack! Exakt det. Och men, men när jag pratade innan och tänka så var det det jag tänkte på att eftersom ett medium har sagt till mig att snart kommer den stora kärleken och den kommer vara grundad i att liksom det kommer bli en såhär som yin och yang, power couple.
Ni kommer liksom såhär verkligen hitta hem i varandra.
Tobbias: Och så blev det istället poddkollegan Tobias Rydseim.
Malin: Eh ja, det blir inte rätt alla gånger. Nej,
Tobbias: du sökte, du sökte den riktiga kärleken, men du fick en poddkollega.
Malin: Ja.
Tobbias: Men kan vi inte ta med en, en medial person nån gång i det här programmet?
Jättegärna. Som kanske kan göra nån sån här läsning på oss och får vi det här svart på vitt. Ja. Är jag en ung själ? Är du en klok gammal gumma?
Malin: Tänk om det skulle vara tvärtom.
Tobbias: Ja.
Malin: Att du är, du är en gammal klok gubbe [00:29:00] och jag en ung själ som aldrig har levt tidigare.
Tobbias: Det hade varit intressant. Då kan det vara så att jag är väldigt avtrubbad och stängd.
Då kanske den här mediala personen kan lösa mina knutar.
Malin: Just det. Men har vi en medial person som lyssnar så kan ju den mediala personen skriva till oss på Norrtälje podden @alltomnorrtälje.se.
Tobbias: Gör det.
Malin: Eller in på våra sociala medier på Facebook eller Instagram. Och häng med. Vi kör. Ja. Men ja, alltså, det är ju mycket
Vi lever ju på nätet mycket. Är klockan väldigt mycket? Nej,
Tobbias: kör på.
Malin: Eh och jag, jag vet inte om, om det är jag som ska böja mig och be om ursäkt. Jag, vi har ju gjort personer upprörda. Kanske mest jag. Låt höra. Ja, eh jag blev varse om och jag tyckte ju själv eh att jag var lik Cliff Burton som vi pratade om i förra [00:30:00] poddavsnittet.
Eh det här hamnade ju då ute i etern och på sociala medier och människor har blivit upprörda. Jaså? Har de blivit det nu då? Eh det har kommit kommentarer om att det är inte alls likt.
Tobbias: Mhm.
Malin: Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Mhm.
Malin: Eh inte likt alls. Alltså att det var, jag var inte lik. Och de är-- Till och med dödskallar efter kommentaren.
Har du hört på maken? Det
Tobbias: här låter ju allvarligt. Eh jag vet inte hur vi ska gå vidare med det här, men jag tycker att jag kan se likheten och jag är ändå hårdrockare och vet vad jag pratar om.
Malin: Mm. För det är en ganska hård kommentar. Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Jo, det vet vi Sluta, sluta ge kommentarer som är [00:31:00] dumma.
När vi visst vet vad vi pratar om.
Malin: Ja, jag har väl inte lika imponerande mustasch som Cliff, det kan jag hålla med om.
Tobbias: Nej, precis. Och så är du utav fel kön. Om du då ska vara Cliff Burton.
Malin: Ja, precis. Och sen hade ju han mer jeansväst och det har inte jag alls.
Tobbias: Jeansjacka. Men du hade ju det på dig det tillfället då du tyckte att du var lik.
Så att, nej, jag tycker att de här kommentarerna rinner av oss som vatten på en gås.
Malin: Ja, jag tycker också det. Men, men återigen kommentera gärna.
Tobbias: Ja, gör det. Men det är ändå lite eggande och lite triggande och lite kul. Bygger en spänning såhär om det inte bara är ros som man får. Ja, nej men
Malin: det, man ska ha både ris och ros tycker jag.
Det är helt, helt rätt. Men ska jag be om ursäkt?
Tobbias: Nej, jag tycker inte det.
Malin: Jag ska stå på mig.
Tobbias: Ja, stå på dig och jag vet inte. Jag kanske också fick mig en släng utav den där sleven. Jag vet inte.
Malin: Ja, i och med att [00:32:00] det var ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Ja, nej men jag tänker inte be om ursäkt för det i alla fall.
Nej,
Malin: jag tycker då, fan. Nu blev jag arg. Mm, ja men bli det. Ja, fan, nu vet jag inte ens. Jag, jag är out of words. Ja, men
Tobbias: så är det. Om man lägger ut saker på nätet, då får man ta det att det kan finnas oliktänkande.
Malin: Ja. Men tycker, känner du att det är av vikt? Brukar du kommentera saker på internet?
Tobbias: Allt mer sällan.
Eh, speciellt när det kommer till öppna, öppna forum. Jag brukar tänka efter en gång innan. Men ibland, du vet ibland så kliar det verkligen i fingrarna om jag börjar författa något och sen tänker jag: "Vad vinner jag på det här? Nej, jag suddar och sen går jag vidare i mitt liv."
Malin: Ja. Men [00:33:00] jag, jag kan bli mest förundrad över de här konstiga kommentarerna.
Eller att mer att man vill dela med sig: "Såhär tycker inte jag."
Tobbias: Ja, ja precis. Ja, det där, nej men det, det här är nästan ett helt avsnitt med internetetikett. Nettikett som det kallas va?
Malin: Jag tycker, jag tycker också vi spar den till ett senare tillfälle.
Tobbias: Faktiskt. Ja, men där, där finns det mycket att säga.
Och sen å ena sidan, det är ju vad vi tycker. Det handlar alltid om vad man själv tycker och sätter sig själv i centrum på något vis. Vad är facit? Jag vet inte.
Malin: Det finns väl knappt någon faktiskt.
Tobbias: Men det är så när många människor ska samsas på en liten planet, då kommer man kasta paj på varann åt alla håll och kanter.
Malin: Ja, och det är ingen idé att säga något för då har man ingenting sagt.
Tobbias: Nej, tala är silver men att-
Malin: Tiga är guld. [00:34:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Och det är perfekt när man har en podd som denna.
Tobbias: Ja, och det kanske nästan är ett bra sätt att avsluta podden på också. Att vi inte säger så mycket mer. Faktiskt,
Malin: nu håller vi snattran tills nästa vecka.
Tobbias: Ja, och har ni, som Malin har varit inne på tidigare, har ni, vill ni ändå kommentera och tycka till utom, utav, angående vårt programinnehåll, ris och ros. Både och. Välkommen till sociala mediekanalerna eller per e-mail. Ja,
Malin: det går jättebra. Men hörni, tusen tack för i dag.
Tobbias: Tusen
Malin: tack och ha det bra och vi ses och
Tobbias: hörs.
Malin: Puss och hej.
Tobbias: Varma kramar

”De gånger jag var gladast blev musiken sämst”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-13 – av Norrtäljepodden
Norrtäljepoddens programledare Tobias Rydsheim och Malin Butler.
2 min läsning
Annons

I senaste avsnittet av Norrtäljepodden berättar programledaren Malin Butler om sin nya tatuering och passar samtidigt på att avisera en återkomst till standupscenen. Avsnittet rör sig också genom ämnen som militärövningen Aurora 26, spelglädje och kreativitetens relation till motgång.

Malin Butler, som leder Norrtäljepodden tillsammans med Tobias Rydsheim, kommer till inspelningen med en öm arm

– Av goda skäl.

Annons

Hon hade kort dessförinnan besökt en tatuerare i Norrtälje och fått Elvis Presley tatuerad på armen.

– Det är ju min favoritsnubbe i livet, förklarar hon.

Tatueringen saknar ännu hår på motivet, något Malin skrattar åt, men stoltheten över valet är tydlig.

Samtalet glider snart in på hennes karriär som komiker. Malin beskriver sig som standup queen i Roslagen

– En titel hon inte tänker ge upp, trots att det gått ett tag sedan senaste framträdandet.

– Jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka, säger hon med ett leende i rösten.

Hon berättar bland annat om ett framgångsrikt gig som förband till Lennie Norman

Annons

– En av Sveriges mest etablerade komiker, som för övrigt är aktuell med spelningar i Norrtälje i sommar.

Tobias Rydsheim delar med sig av ett eget scenminne: i helgen spelade han med ett tributeband inför fjorton betalande gäster I Skebobruk, ett opretentiöst projekt som kretsar kring punkbandet NOFX.

– Spelglädje har inga gränser. Det är kul att hålla på, konstaterar han.

De båda diskuterar även sambandet mellan konst och motgång. Tobias, som skriver musik till bandet Wormwood, menar att hans bästa skivor tillkom under de tyngsta perioderna.

– Konsten föds ur lidandet

– det är faktiskt sant, säger han.

Militärövningen Aurora 26 tar också plats i samtalet, och väcker reflektioner kring beredskap och vad det innebär att leva i en tid av ökad försvarsvilja. Ingen av de två har gjort lumpen, men Tobias avslöjar att han skickade in en ansökan till hemvärnet under den tidiga fasen av Rysslands invasion av Ukraina

Norrtäljepodden leds av Tobias Rydsheim och Malin Butler och produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

2026_0512_0935
Malin: [00:00:00] Bra.
Tobbe: Och det rullar.
Malin: Vi rullar.
Tobbe: Välkommen.
Malin: Välkommen.
Tobbe: Till.
Malin: Till Norrtäljepodden.
Tobbe: Med Malin Butler and Tobias Rydseheim.
Malin: Utan jingel.
Tobbe: Utan jingel i dag. Och det har sina anledningar. Men mer om det i ett annat avsnitt av Norrtälje-podden.
Malin: Som är producerat i samarbete med Allt om Norrtälje.
Tobbe: Det stämmer bra det.
Malin: Ja, hur är läget Tobias?
Tobbe: Jo, jag tycker att det är trevligt att det regnar faktiskt. Att det är en liten mulen grådass i dag för att då känner jag mig mycket mer kreativ. Och de här kraven att göra stordåd, de försvinner och då blir det lättare att uträtta just stordåd. Och i dag är ett utav stordåden [00:01:00] podcastinspelning.
Malin: Ja, men alltså det är ganska mysigt, men hade man inte legat eller velat ligga under en filt hemmavid.
Tobbe: Jo, det hade man också velat göra, men det kommer, kommer du att få göra sen.
Malin: Ja, jag vet. Man-- Men man vill ju bara ligga med någon, någon käresta och mysa en dag som denna. Men det, det har vi inte heller. Så att det kanske kommer.
Tobbe: Det räcker med katten.
Malin: Ja, jag har inte ens någon katt. Jag har det så jäkligt.
Tobbe: Ja.
Malin: I sinom tid.
Tobbe: Det är inte lätt för dig.
Malin: Nej, för fasiken. Livet är hårt.
Tobbe: Ja. Och någonting som också är hårt, du har skvallrat lite här tidigare om att du är lite öm i dag.
Malin: Mm.
Tobbe: I armen. Har du gjort illa dig, Malin?
Malin: Nej, jag har varit och tatuerat mig.
Tobbe: Jaha.
Malin: Hos den eminenta Kribba som vi har här i stan.
Tobbe: Jaså?
Malin: Vår favorittatuerare. [00:02:00] Hur
Tobbe: gick det för, för Kribba då?
Malin: Ja, men det gick bra. Vi hade det väldigt trevligt. Mm. Mycket skoj, skämt och snack. Och så tatuerade han min arm som jag har längtat länge efter.
Tobbe: Och då undrar ju alla lyssnare här: Vad har du för motiv nu då på armen?
Malin: Ja, men det är ju min favoritsnubbe i livet.
Det är ju Elvis Presley.
Tobbe: Och det har vi ju, vi har ju talat om Elvis tidigare i ett äldre avsnitt här i Norrtäljepodden. Mm. Mm. Så att då, då kan man säga att vi har slutit en cirkel här nu då.
Malin: Ja, det enda som han saknar just nu på min arm är hår.
Tobbe: Jaha.
Malin: Så det ser lite ut som Elvis om han hade haft cancer och behandlat den då då.
Tobbe: Ja, det behöver inte vara så, så illa. Ja, eller rakats. Kanske rakats.
Malin: Ja.
Tobbe: Det är många, många män i dag som är snaggade och rakade utan att- Har varit med om någonting.
Malin: Du [00:03:00] är ju delvis snaggad.
Tobbe: Ja, delvis. Tre-- två tredjedelar av mitt huvud.
Malin: Mm. Hur mycket tid lägger du ner på ditt hår i veckan?
Tobbe: Det var mer förr när jag hade jämnlångt hår.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men nu jag brukar snagga en gång varje, ja varje fredag brukar jag göra det.
Malin: Mm. Det är fredagssnaggen.
Tobbe: Det har blivit en tradition.
Malin: Men är det inte svinsvårt att snagga runt om?
Tobbe: Ja, det var det första gångerna. Men sen så utvecklade jag en förmåga där. Utvecklade den förmågan. Mm.
Malin: Snyggt. Ja, du är väldigt tjusig i håret.
Tobbe: Tack så mycket. Det är du också. Eh, trots att du säger själv att du ser ut som Cliff Burton.
Malin: Ja, alltså det, jag blev påmind om det när jag såg mig själv på bild när vi hade ett videosamtal.
Tobbe: Mm.
Malin: Och jag gick hem sent i natt. Då såg jag faktiskt [00:04:00] väldigt mycket ut som Cliff Burton.
Tobbe: För er som inte vet hur Cliff Burton ser ut så bär han ljus jeansjacka och långt, lite krull-- eller inte krulligt, men vågigt långt brunt hår.
Mm. Han spelade bas i Metallica en gång i tiden.
Malin: Han dog ju faktiskt i Sverige.
Tobbe: Ja, det var ju en bussolycka där som, som var hemsk och satte djupa spår i rockvärlden.
Malin: Mm. Var det -86?
Tobbe: Jo, det var det
Malin: nog
Tobbe: va.
Malin: Nej, det var, det var fruktansvärt.
Tobbe: Mm.
Malin: Han var inte alls gammal. 25, 26 då kanske?
Tobbe: Ja, nåt sånt. De var ju en ungtuppar då.
Malin: Men jag vet inte om det var någon komplimang till mig själv så att säga. Men jag tyckte det var ganska roligt.
Tobbe: Ja, ja men jag tycker den, den var, den var ackurat
Malin: och
Tobbe: rolig. Ursäkta mig. Okej.
Malin: Men har, har du själv fått [00:05:00] såna hära att någon säger: "Du är så himla lik..."
Tobbe: Mm. En gång så var jag på en kryssning och då var det någon som kom fram och sa att jag hade en dubbelgångare på den kryssningen.
Malin: Mhm.
Tobbe: Och sen så kom han, det var på en rockkryssning där jag var i egenskap av artist då. Eh, och då var det-- kom den killen fram till mig sen och ba: "Ja, det är jättemånga som har kommit fram till mig och trott att jag är du." Eh, och han var ganska lik faktiskt.
Malin: Okej.
Tobbe: Lite längre än mig dock, men vi hade samma grundfeatures och frisyr och, och sådär.
Malin: All right. Tog ni bild?
Tobbe: Nej, jag filmade tror jag.
Malin: Bra. Eh, i och med att jag, jag har ju ganska många kepsar i mitt liv. Jag gör ju lite av både ditten och datten. [00:06:00] Så får jag höra ibland att jag är väldigt lik hon som kör standup.
Tobbe: Ja, ja, ja.
Malin: Och ibland får jag höra att jag är så otroligt lik hon som är på Imperiet.
Och ibland får jag-- eller jag får frågan liksom: "Har du en syrra som, som kör standup eller något? Du är så himla lik henne."
Tobbe: Och så är det ju du då-
Malin: Mm.
Tobbe: Som är standupdrottning i Roslagen.
Malin: Ja. Fast nu har jag inte kört på länge, men jag, men jag kommer tillbaka.
Tobbe: Identifierar du dig fortfarande som en standup queen?
Malin: Eh, ja, det, det måste jag väl nästan få göra va?
Tobbe: Ja, det tycker jag att du
ska
Malin: göra. Jag har ju inte kört på länge av massa olika anledningar. Men ja, de här anledningarna har ju lite utav försvunnit nu. Så att nu är det liksom no stopping me.
Tobbe: Mm, mm.
Malin: Så att, eh, jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka.
Tobbe: Det här med standup är intressant. Hu-hur mycket har du varit runt och giggat?
Malin: Alltså jag [00:07:00] har faktiskt, alltså varit runt en hel del. Eh, och jag är ju en sån här människa som gör hundra saker samtidigt och inte riktigt låter det sjunka in eller njuter av det. Eh, och det ångrar jag nästan alltid.
Tobbe: Men, men i din standupkarriär har du några såna här highlights som, ja, men honorable mentions?
Malin: Ja, alltså, eh, när jag började med standup, då, då var det många som sa till mig såhär: "Man ska aldrig gå fö-gå på före de här stora komikerna som ni, för du liksom, du kommer bara bomba." Alltså göra ett riktigt dåligt gig. För att, ja men det är som ett dåligt förband. Man vill bara liksom att det ska ta slut.
Eh, och jag har faktiskt rivit, eh, innan stora, stora komiker. Då.
Tobbe: Ja och rivit betyder på standupspråk att man har-
Malin: Gjort något riktigt bra.
Tobbe: Man har gått upp och [00:08:00] manglat.
Malin: Jajamänsan. Eh, så en, en, eh-- den gå-- alltså jag, jag blir sällan nerve-- alltså jag blir inte nervös på att stå på scen, utan mer såhär: Kommer jag komma ihåg vad jag ska säga?
Och, eh, kommer-- alltså om jag tittar på publiken, det kan ju vara väldigt olika publik. Kommer de att, eh, hantera min humor bra?
Tobbe: Mm, jag förstår ja.
Malin: Eh, och då hade jag ett gig och jag skulle gå på innan Lennie Norman.
Tobbe: Varför känner jag igen det namnet?
Malin: Han är ju lite äldre. Han, han är ju liksom Sveriges största gamla komiker.
Tobbe: Nej men vänta nu, jag läste hans namn På
Malin: Allt om Norrtälje kanske?
Tobbe: Nej, men-
Malin: För han kommer ju gigga i-
Tobbe: Just det, ja ...
Malin: i Norrtälje i sommar.
Tobbe: Det var därför jag hade... Ja, fortsätt.
Malin: Yes. Och då kände jag såhär: "Undrar hur det här kommer att gå?" Och det var typ kaos i publiken för att jag var-- Jag gjorde det bra och det är jag fortfarande [00:09:00] nöjd över.
Tobbe: Men vad, vad är din, vad är din style då? Är du fräck eller är du arg eller vad?
Malin: Jag gillar att blanda upp mig själv lite och svänga lite. Jag kan vara ganska behaglig, men jag vill alltid lämna ett litet avtryck och att då man hajar till lite. "Nej, men vad säger hon?"
Tobbe: Vad säger hon som i att du är lite hård eller lite-
Malin: Lite fräck.
Tobbe: Ja, lite under bältet.
Malin: Jajamän, ja men det gillar man. Och det gillar ju ofta publiken också. Det är också mycket snack om att man inte egentligen tycker det är okej. Man ska inte dra under bältet-skämt, men det skrattar alla åt.
Tobbe: Tycker du att det är lättare eller svårare när det är stor eller liten publik?
Malin: Jag tycker själv mycket mer om liten publik. Jag tycker det är mycket härligare att gigga då. För det känns lite såhär, är det för [00:10:00] stor publik så känns det nästan som att man har en föreläsning ibland. Lite sådär.
Tobbe: Jag tycker att det är mycket läskigare att stå, eller läskigt tycker jag väl inte längre, men det är mera spänt med en li-- För en liten publik.
Malin: Ja, för det, det kanske du har lite erfarenheter av.
Tobbe: Ja.
Malin: Liksom ganska nyligen. Vill du prata om det?
Tobbe: Jaha, ja, ja, nu i helgen.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja, men jag har ju några kompisar som vi, vi har ett, ett renodlat tribute band. Alltså, vi spelar bara covers för ett punkband. Och vi som ingår i det här bandet kommer från lite olika musikaliska bakgrunder.
Men vi har samlats kring att vi, vi tycker väldigt mycket om just bandet No Effects. Så då spelar vi bara No Effects covers i, i den [00:11:00] här uppsättningen då. Och vi tar det här, vi tar inte det här på så stort allvar. Vi har gjort-- Det här var tredje gången vi spelade, stod på scen tillsammans och det här, det kanske var femte gången som vi spelade tillsammans överhuvudtaget.
Så vi har knappt repat. Och då spelade vi i Skebo bruk av alla ställen. Åkte dit och rev av ett gig och det var 14 pers där, betalande gäster. Och sen så var det det andra bandet och så var det De som jobbar där. Och ja, det var, alltså det var roligt. Men i det där, i det bandet så finns det absolut ingen ambition och det är totalt opretentiöst.
Så nej, jag kan inte säga att det var läskigt så. Men de gångerna som jag har stått på scenen och ska göra någonting [00:12:00] som jag verkligen står för, liksom att det betyder någonting, då är det klurigare om det är en liten publik än om det är en superstor.
Malin: Har du fått göra någon sån här skivbolagsgig när man liksom bara ska visa upp sig?
Tobbe: Någon sån här showcase grej? Nej, det har jag nog inte.
Malin: För det verkar ju fruktansvärt faktiskt.
Tobbe: Det känns ju mer som en sån här idol audition på något vis.
Malin: Ja, men lite såhär titta på apan i buren.
Tobbe: Mm. Nej, inom mitt skrå så jag vet tror inte ens att sånt förekommer.
Malin: Kanske inte gör det.
Tobbe: Nej.
Malin: Skönt ändå.
Tobbe: Ja.
Malin: Men vad tar du med dig från helgen då och helgens gig?
Tobbe: Nej, men det, det jag tar med mig är att...
Eller det är inget jag tar med mig. Det är någonting jag tog dit och tog med mig hem. Det är att spelglädje, det har inga gränser. Det är kul att hålla på. Så var det med [00:13:00] det.
Malin: Ja, men kan inte du också känna som jag känner ibland? Det kan vara ganska tråkiga gig, men det var roligt runt omkring. Bra människor.
Man kanske gick och kollade på ett roligt museum eller vad som helst. Men själva giget var ganska blekt.
Tobbe: Ja, jo men det kan ju bero på omständigheter och den, den mest bidragande omständigheten till att jag kanske inte har fått feeling under ett gig. Det, det har att göra med hur många timmar jag har sovit innan.
För att ibland kan det vara hemska flygtider och sånt där. Man sticker i väg hemifrån vid tre på natten och sen ska man lira nästan tjugofyra timmar senare. Kanske spela tolv på natten liksom kommande. Hur blir det nu med dygnet? Ja, du förstår vad jag menar. Ja. Och då, och rest hela dagen och sådär. Är man inte fräsch i huvudet så kan ju det vara en väldig [00:14:00] utmaning.
Och då kanske inte alla gånger det känns så bra.
Malin: Ja.
Tobbe: Men omständigheterna runt omkring kanske var, som du säger, roliga. Kanske såg någon, var inne och besökte någon trevlig bensinmack någonstans och-
Malin: Det är så underskattat med bensinmackar.
Tobbe: Ja.
Malin: Efter många timmar i bil så kan det vara som en oas som man ser.
Tobbe: Precis. Jo men det, jo men det finns, innan vi ska gå vidare i programmet. Men en anekdot. Det var när vi var med Mona Garm i Rumänien för, ja det var ett par somrar sedan. Och det var så fruktansvärt varmt när vi kom dit och hoppade in i en minivan på flygplatsen som skulle ta oss till festivalen vi skulle spela på.
Och den här bussen hade ingen air condition. [00:15:00] Det var någon riktig skrotbil liksom.
Malin: Och då är ni fem killar i en buss.
Tobbe: Ja, plus chaufför. Alltså det var så fruktansvärt varmt. Jag kan inte uttrycka hur varmt det var. Det var, kroppen gick i panic mode och jag tror att motorn eller hur det var började koka sen.
Så att ja men vi skulle stanna på en bensinmack för att kolla till motorn och då sprang jag in där på den här macken där det fanns air condition och jag bara dök ner i ett handfat där och typ duschade av mig i kallvatten och köpte en massa vatten som jag vällde i mig. Det var en oas. Jag kommer aldrig glömma den lättnaden.
Det var som du vet när man har suttit i en bastu för länge och dörren är stängd liksom. Får inte gå ut.
Malin: Fan vad jobbigt. [00:16:00] Men blev det bra gig på kvällen sen?
Tobbe: Ja, det blev det för att det- Då var det svalt. Ja, vi spelade sent och det hann dyka förbi ett åskväder också som rensade luften. Så då var det faktiskt lite svalt.
Malin: Men någonting som jag brukar tänka mycket på, som jag nämnde tidigare, att när livet inte riktigt går i dur så är det ju jäkligt jobbigt att vara komiker. Det är ju många komiker som är ganska mörka i sig liksom och har det som en outlet att vara lite pajjes på scen sådär. Men jag tycker det är jobbigt när det är motgångar och så kan man vara liksom rolig på scen.
Men du som spelar liksom tuff rockmusik, har du-- Är det din outlet då?
Tobbe: Ja, alltså det, när jag skriver musik för Wormwood då där jag skriver musik, det är ju mycket känslor och mycket negativa känslor och sånt där samlat i det där. Så det är verkligen en outlet. [00:17:00] De gånger som jag har haft glädje i livet så har det inte blivit lika bra musik.
Och det finns ett exempel på det. Det finns en av skivorna som jag har skrivit, den jag tycker är sämst. Det var nog för att jag var som gladast under den perioden. Men sen finns det speci-- De två skivorna jag tycker är bäst, då hade jag mest motgångar. Så att det här med att konsten föds ur lidandet, det är faktiskt sant tycker jag.
Och det tycker jag genomsyrar alla konstformer Ja, i alla fall av all konst som jag uppskattar personligen. Eh, oavsett om det är film eller musik och, och måleri och vad det nu än kan vara. Så det, det som tilltalar mig mest, det är ju den konsten som det finns en tår i.
Malin: Mm.
Tobbe: Ja. Med det sagt så är jag inte bara, är det inte bara mörka moln på [00:18:00] min himmel, utan jag kan ju uppskatta mycket annat också som är roligt och skoj och lättsamt.
Mm. Eh, men just i de här mer pretentiösa konstformerna så tycker jag att det ska vara lite moloket och eländigt.
Malin: Då blir det bra.
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, faktiskt. Men, men nu har vi ju, nu är vi lite tuffa, sorgsna och hårda här känns det som.
Tobbe: Ja.
Malin: För jag tänkte vi kunde prata om krig.
Tobbe: Okej.
Malin: Är det, är du, är du fine med det?
Tobbe: Ja, vi kan göra ett försök.
Jag har, nu höll jag på att säga tyvärr. Jag har lyckligtvis inga personliga erfarenheter av det.
Malin: Ja, men det är väl skönt. Men många har ju det tyvärr.
Tobbe: Mm.
Malin: Och så har det ju varit den här stora övningen i Norrtälje eller hela Sverige.
Tobbe: Just det.
Malin: Aurora 26.
Tobbe: Yes.
Malin: Eh, och då blir man ju påmind om krig. Det blir jag i alla fall.
Alltså att se militär, militärbilar överallt, helikoptrar.
Tobbe: Mm.
Malin: Eh, tycker du det är obehagligt? Eller får du den såhär känsla av att såhär: "Shit, det kan hända"?
Tobbe: [00:19:00] Eh, ja, alltså jag, jag tycker att det både inger nån slags trygghet såhär att man ser att landet ändå har en plan-
Malin: Mm. -
Tobbe: så att säga. Eh, sen det beror på hu-vilket sätt man angriper den tanken.
Det är klart att, eh, skulle det bli skarpt läge så kommer jag ju inte tycka att det är så trevligt.
Malin: Nej.
Tobbe: Eh, men, men just ur ett, u-ur-- Om man angriper det från det här andra hållet att ja, det finns en plan. På det sättet så tycker jag att det är någonting positivt. Eh, men också så tycker jag att det kan vara lite fascinerande med...
Alltså, försvaret gör ju så mycket. Det, det finns så mycket kunskap inom försvaret som jag tycker är spännande, som inte nödvändigtvis handlar om, eh, [00:20:00] just det här att man ska kriga och utplåna, förgöra eller försvara, utan hur man överlever och, och de, de kan massa saker om människans kropp och psyke-
Malin: Mm.
Tobbe: -eh, som är relevant för deras verksamhet. Jag, jag kan tycka att det är fascinerande att få ta del utav sådana saker.
Malin: Mm. Alltså jag håller med.
Tobbe: Också hur, alltså deras omvärldsbevakning och hur de, eh, liksom samlar in information ifrån andra Från främmande makt och sådana här grejer. Jag tycker att det är fascinerande.
Malin: Mm. Men hur, hur, hur är din egen beredskap? Skulle du klara dig länge eller om, om det blir en attack på nationen?
Tobbe: Ja, personligen då när, nu för ett gäng år sedan då när det [00:21:00] började hända saker ute i Europa och sådär så, så ja, jag ska inte säga att jag är en prepper. Det är jag inte. Men nog så såg jag till att hålla mig lite uppdaterad kring läget och jag har en sån här väska.
En, vad heter det? Bug out bag.
Malin: Okej, ja, en sån med lite såhär allt möjligt bra att ha grejer i.
Tobbe: Så ifall det smäller pang oförberett så har jag lite utav det viktigaste.
Malin: Ja.
Tobbe: Och det här med vattendunkar och sånt där, men jag tror jag behöver göra en refill på dem.
Malin: vid en eventuell attack av främmande makt.
Tobbe: Just det. Nej, men jag, jag har, har preppat lit-lite grann och jag behöver göra en refill av vattendunkar och sånt.
Jag hade en massa konserver också.
Malin: Ah.
Tobbe: Men jag tror att de har gått ut för det har ju [00:22:00] gått några år sedan.
Malin: Ja.
Tobbe: Men, men det handlar heller inte bara om, eh, det här med krig, utan, eh, rent generellt så tror jag att jag är lite apokalypsromantiker.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men då, och det fick vi ju prov på i och med pandemin också.
Malin: Just det.
Tobbe: Eh...
Malin: Hur mycket toapapper köpte du?
Tobbe: Ingen, ja, ingenting höll jag på att säga. Den vanliga, vanliga mängden.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja.
Malin: Men, men någonting som jag tänker på, eh, ja alltså jag tänker ganska mycket på krig och elände och katastrofer. Och jag till exempel, jag snusar ju tyvärr. Det ska man ju inte göra. Men tänk att leva utan snus, utan el, men helst av allt utan snus.
Tobbe: Ja, precis. Ma-- Jag pratade med någon som, eh, vem det nu var, som sa att han alltid hade sex stycken stockar snus hemma.
Malin: Oj.
Tobbe: Och alltid se till att ha det och, och liksom fylla [00:23:00] på. Det, det kan ju vara någonting.
Malin: Jag är ju en sån här springa till Hemmakväll fem i tio och köpa en dosa. Så jag är inte beredd alls.
Tobbe: Så skulle jag också vara om, om jag var snusare.
Just det. Men det här, det här är inget betalt samarbete.
Malin: Nej, det är
Tobbe: det inte. Nej, men jag ty-jag tycker ändå såhär, som, som du säger, man är lite romantiker av det här obehagliga.
Malin: Ja, nej men jag gillar ju alltså hela den här zombiegenren och, och katastroffilmer och sånt där gillar jag.
Men, men jag skulle inte säga att jag skulle gilla och vara i det på riktigt. Men det är nog mer tanken och spänningen kring det. Eh, sen finns det ju så klart de människor som har upplevt krig tycker nog helt... De har nog en helt annan uppfattning om det vi sitter och pratar om just nu tror jag.
Tobbe: Oh [00:24:00] ja.
När allt oviktigt blir totalt oviktigt. Alltså det är pure survival.
Malin: Ja.
Eh, men alltså vi, nu har ju, jag har ju ingen bärande samhällsfunktion. Så jag har inte fått någon krigsplacering. Har du?
Tobbe: Eh, jag pratade lite grann- Om det här med, med en kollega faktiskt. Äh ja, men det är lite oklart. Lite oklart, men jag har förstått det som så att alla människor mellan, vad är det, sexton och- Sjuttio?
Någonting. Upp i åldrarna. Blev väl på ett eller annat sätt till slut tilldelade ett uppdrag.
Malin: Alltså det där är intressant för att jag är ju så pass gammal så att när jag gick i gymnasiet, då fanns det ju ett register med alla oss som då var över arton då, eller sexton kanske det var. Så att där i det här [00:25:00] registret skulle det finnas någon slags placering åt mig redan då.
Men det här var ju innan liksom nedrustningen av försvaret.
Tobbe: Men det, det här kan jag, det här kan jag tycka är ändå lite såhär. Vi är två vuxna människor och inte helt säkra, säkra på vad, vad vi skulle ha för roll.
Malin: Mm.
Tobbe: Samtidigt som sånt här är väldigt aktuellt just nu.
Malin: Ja.
Tobbe: Är det att vi är disträ och inte har snappat upp det?
Malin: Mm.
Tobbe: Eller är informationen otydlig? Eller finns det ingen plan?
Malin: Eh alltså, jag är väl inte helt oduglig som människa, men jag tror att just i krig är jag nog rätt kass att ha. Det kanske de ser på MSB redan i dag. Jag vet inte. Men om du nu var tvungen att gå ut i krig, alltså någon kastar åt dig en Kalashnikov.
Det ska vi inte ha eftersom det är Rysslands. En M16 kanske man har [00:26:00] i försvaret. Skulle du då beväpna dig och strida för Sverige liksom?
För familj och fosterland.
Jag har lyssnat på så mycket Sabbath-sånger så jag är redo.
Tobbe: Ja, nej men det där är en, en svår fråga.
Det beror helt enkelt på. Jag skulle vilja säga att ja, absolut. Men det beror ju på under vilka premisser. Vem, vem är det man ska? Alltså, vilket Sverige har vi där och då? Vad är det för anledningar? Men jag menar, skulle vi, skulle någon komma och knacka på dörren här och säga: "Nu, nu får ni flytta på er."
Det är klart att jag inte skulle säga välkommen in.
Malin: Nej, men jag tycker det är intressant. Jag har den här känslan av att [00:27:00] jag skulle beväpna mig och gå ut i strid.
Tobbe: Ja, ja.
Malin: Tänker jag i dag.
Men
sen kanske jag blir skiträdd.
Tobbe: Nej, men jag, jag vill nog tro att jag skulle ställa upp. Men som sagt, det beror på vem är det jag ställer upp för.
Malin: Ja, sant. Men nu, nu som sagt med den här stora övningen så känns det som att Sverige håller på att rusta upp ordentligt. Att vi blir mer som en enhet.
Tobbe: Ja.
Malin: I landet.
Tobbe: Ja, men inte bara Sverige, utan vi får väl, alltså det är ju hela västvärlden i princip minus jänkarna.
Malin: Ja, men hur mycket, hur mycket militärfilm har du kollat på genom din tid på jorden?
Tobbe: Nej, men ungefär genomsnittligt för att vara snubbe. En hel, en hel del, men jag är inte militärt [00:28:00] överintresserad.
Malin: Okej, men Plutonen har du sett?
Tobbe: Ja, det har jag.
Malin: Jäkla kanonrulle.
Malin: Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra så jag såg den två gånger, men det var många år sedan.
Malin: Ja, men det är en kanonrulle på riktigt.
Malin: Ja.
Malin: Men det är så man nästan vill se ett krig att man går liksom i Vietnam och röker cigaretter.
Malin: Ja, absolut.
Malin: Och har det mycket trevligt, spelar volleyboll.
Malin: Vi har inte så mycket djungel här dock.
Malin: Nej, alltså
Malin: det- Ett kallare krig.
Malin: Det blir kalla kriget igen. Ja, nej men det är lite krigsromantik kanske. Men det är ju så man vill se hur det ser ut.
Tobbe: Ja, och sen jag tror att, men eller tror, det är klart att alla de här filmerna, de är ju i mångt och mycket förskönande. Man känner ju inte samma känslor som de här, som riktiga soldater gör. Jag tänker med sömnbrist och hunger och stress och hemlängtan och allt det [00:29:00] där. Det vi får se i filmer, det är oftast någon slags hero.
Malin: Ja, och något som inte talas om så mycket, som är ett stort problem inom försvaret i krig, det är ju skavsår.
Tobbe: Ja, just det. Det tycker jag är, nu är jag en lekman på området. Men just det problemet borde man ju ha kommit underfund med.
Malin: Ja. Det här kriget är sponsrat av Nike.
Tobbe: Ja, men precis. Vad beror det på? Jag menar skor och kängor och såhär, det är ju en ganska gammal företeelse.
Malin: Ja.
Tobbe: Så att lösa det problemet borde man ju rimligtvis ha kunnat gjort vid det här laget.
Malin: Men samma sak såhär. Alltså det var inte så många år sedan som jag hörde att det var någon som frös, alltså förfrös fingrar och tår just på när de muckar. Nej inte, vad heter det? Gör
Malin: [00:30:00] lumpen.
Malin: Gör lumpen. Ja. Och det tycker man också såhär, ja men alltså varma kläder måste ju kunna vara ganska basic.
Tobbe: Ja, jag vet inte omständigheterna bakom det där, men Kanske att de stresstestat kroppen på något sätt. Mm,
Malin: kanske det. Har du gjort lumpen?
Tobbe: Nej, jag fick inte göra det för att under den tiden som min generation mönstrade så man skar ju ner försvaret himla mycket och man tog väl egentligen bara de som ville.
Och jag hade väldigt kalla händer för att det var vinter och hade inte haft några vantar på mig. Och jag kände väl att jag skulle fo-foka mer på rock'n'roll. Så jag sa att jag hade för frys i fingrarna och då sa de: "Då får du gå hem." Idag kan jag ångra det. Eh, av flera olika anledningar. Men jag, jag, jag skickade faktiskt in till hemvärnet.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, [00:31:00] nu under Ukraina, Ryssland-grejen. Och det var ju väldigt många som gjorde det. Så att det var fullt sen.
Malin: Alltså när det är fullt på hemvärnet, hur mycket folk var det då?
Tobbe: Jag vet inte.
Malin: Men ändå rätt imponerande att så många bara...
: Men jag ansluter mig till någon sån här gerilla, gerillarörelse sen.
Malin: Ja, då får du en egen basker och så blir det lite plutonen igen.
Tobbe: Ja, men det blir nog något slags eget hopkok ut av allsköns galningar.
Tobbe: Tror du att det är vanligt i krig att det blir sådana här små gerillor? Det känns som det i alla fall.
Tobbe: Verkar väl i alla fall i andra länder.
Malin: Ja, skulle du kunna starta din egna lilla gerillatrupp?
: Ja, det beror ju helt på omständigheterna och vad det är man slåss för så klart.
Jag vet inte.
Malin: Känner du som en ledare mer? [00:32:00]
: Ja, alltså i sånt skarpt läge där det står så mycket på spel. Så jag vågar inte svara på det. Skulle kunna vara så att jag gräver ner mig i någon bunker också.
Malin: Just det.
Tobbe: Vi får se. Vi säger jag. Jag hoppas att vi inte får se.
Tobbe: Nej, faktiskt. Alltså jag hoppas också att vi undviker det på alla sätt och vis.
Malin: Ja.
Tobbe: Jag vet inte hur mycket tid. Vi kan, vi rullar på. Ja, men då har vi mer att tömma i krigskassan eller vad ska jag säga?
Malin: Nej, men vi kan väl gå vidare här. Jag skulle, jag skulle vilja byta ämne.
Tobbe: Ja, vi gör det.
: Jag skrev en art- en liten kort blänkare i Allt om Norrtälje. Jan Emanuel släpper en ny bok som heter Kaos.
Jag tycker att jag skulle vilja ha lite cred här nu för min roliga rubriksättning.
Malin: Det var [00:33:00] väldigt roligt.
Tobbe 3: Ja, vad var det? Jan Emanuels kaos nu i bokform. Jag har inget, inget ont mot Jan Emanuel, men det har ju varit mycket skriverier och kontroverser kring den mannen. Så jag tyckte att jag var lite rolig.
Malin: Ja, men det var väldigt rolig titelsättning. Har du läst någon av hans böcker?
: Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag kan tänka mig att de är spännande. Jag kanske borde göra det.
Malin: Mm. Det tycker jag verkligen. Vi kanske ska ha en egen bokcirkel.
Tobbe : Ja, det var länge sedan jag läste, alltså på riktigt sådär.
Jag känner att jag inte har tid och sinnesro att sätta mig in i en bok. Jag har för många bollar i luften.
Malin: Kan du lyssna på ljudbok?
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, det kan inte jag.
Tobbe: Jag lyssnar, ja men typ vid läggdags kan jag lyssna på ljudbok och kan [00:34:00] lyssna lite grann såhär i bil och så vidare.
Malin: För jag, alltså min hjärna bara skjuter i väg.
Så har jag inte lyssnat på någonting.
Tobbe: Nej, jag förstår, jag förstår det.
Malin: Mm. Så att, nej men faktiskt, ja, den handlar ju om hans tid i Gottsunda vad jag förstår.
Tobbe: Mm. Det är väl inspirerat, det är något kriminaldrama.
Malin: Ja.
Tobbe: Eller kriminalroman.
Malin: Ja, jag kan stoltsera med att jag har bott sex månader i Gottsunda.
Tobbe: Har du?
Malin: Ja.
Tobbe: I vilken tid i livet?
Malin: Alltså jag var, ja nitton, tjugo.
Tobbe: Jaha, men då har du ändå liksom sett lite Gottsunda ur-
Malin: Jajamänsan.
Tobbe: Ur en ung vuxens ögon.
Malin: Mm. Jag trivdes ju inte superbra.
Tobbe: Nej, nej.
Malin: Gjorde jag inte. Och sen, alltså då Uppsala var ju lite annorlunda då. Det kändes verkligen som att man var långt ifrån stan.
Det var som en egen liten stad. Trots att det ligger i [00:35:00] Uppsala.
Tobbe: Jag tycker att det är konstigt att vi Norrtäljebor, om jag pratar om Norrtäljebor svepande, så har vi inte lika stark relation till Uppsala som vi borde ha med tanke på geografiska närheten.
Malin: Nej.
: Men det beror ju på Stockholms närhet.
Malin: Ja, men det där har jag också tänkt på.
Det är få som har relation till Uppsala. Jag har ju bott och verkat i Uppsala på flera platser. Men nej, det är verkligen, jag tycker Uppsala är en jäkla mysig stad som verkligen har vuxit mycket på sistone.
: Jag är nog tillverkad i Uppsala och- Du ser. Även döpt i Uppsala domkyrka faktiskt. Så det är min relation till Uppsala.
Men jag, jag gjorde faktiskt ett ryck här för, för någon vinter sen, hade inget att göra. Så jag åkte in till Uppsala själv och gick och besökte en då ny rockkrog [00:36:00] ensam. Tog bussen dit och så tog jag bussen hem. Jag tyckte att det var väldigt roligt. Jag länge tänkte att jag ska göra om det.
Malin: Jag har faktiskt en anekdot från min ungdom.
När rockbandet Hellacopters var sprillans nya så skulle de göra en spelning på Fellini. Och vi var snorungar då, jag och min kompis Emma. Men vi hade blivit lovade att bli insläppta av en tjej som jobbade där. Så vi var ju svinglada, vi skulle gå på deras spelning på Fellini. Men då var den här tjejen sjuk den dagen.
Så vi kunde inte gå. Så vi hoppades att hon skulle dö.
Tobbe: Vad sa du nu?
Malin: Vi hoppades att hon skulle dö. Vi var, du vet, femtonåriga snorungar som var jättearga för att vi inte fick komma in på spelningen.
Tobbe: Dog hon?
Malin: Nej, hon var förkyld,
typ.
Malin: Men då kunde inte jag gå på den här berömda spelningen som de gjorde på Fellini.[00:37:00]
Tobbe: Nej, och det här har traumatiserat dig på något vis.
Malin: Ja, men lite. Det var så nära. Men i dag med lite mer vuxna ögon känner jag också: "Vad skulle jag gjort där som femtonårig snorunge?"
Tobbe: Ja, det är ingen miljö för en femtonårig snorunge.
Malin: Nej, men det var en bra spelning i alla fall.
Tobbe: Ja, det kan jag tänka mig.
Malin: För den har ju filmats och visats efter det.
Tobbe: Och
Malin: den är omtalad.
Tobbe: Ja, men ett inställt gig är också ett gig. Och nu i det här fallet för dig då som besökare. En inställd konsertvisit är också en konsertvisit.
Malin: Lite som att jag kunde ha gått på Månegarm och Fredlös och Wormwood.
Tobbe: Jag
Malin: var nära.
Tobbe: Ja, det var inte så mycket att se.
Malin: Geografiskt nära var jag
Tobbe: ju.
Malin: Så att det var ju, kör en liten Ulf Lundell genom livet.
Tobbe: Precis.
Malin: Ja,
Tobbe: det var väl hans bevingade ord det [00:38:00] där.
Malin: Ja, precis. För han har ju gjort ganska många sådana. Fast med sina egna spelningar.
Tobbe: Ja, ja. Han har ändå, han kan bära upp det.
Malin: Ja, men gillar du Ulf Lundell?
Tobbe: Nja, alltså ja, vad jag ska säga. Jag har väl inte direkt lagt ner så mycket energi på att ta mig igenom Ulf Lundells diskografi, men han har väl något uppenbarligen.
Malin: För det finns ju många som anser att han är Sveriges Bob Dylan. Jag tycker det är lite strävt att säga det.
Tobbe: Jag säger varken bu eller bä.
Jag säger pass.
Malin: Så har du ingenting sagt.
Tobbe: Jag är neutral. Han får ha den rollen han har i svenskt kulturliv oemotsagt.
Malin: Jag tycker det var fint sagt av dig.
Tobbe: Tack.
Malin: Men jag tror vi ska avsluta här.
Tobbe: Ja, [00:39:00] vi får väl göra det. Det har varit trevligt att få vara en del utav dig, kära lyssnare och din Om det är kväll eller morgon eller vad det nu än kan vara.
Det har varit trevligt att få vara med dig och umgås med dig.
Malin: Mm. Jag håller med Tobias på alla punkter. Så att vi säger väl bara tack för att ni lyssnar.
Tobbe: Tack för att ni lyssnar. Vi kommer tillbaks med massa spännande innehåll som vi har hintat om tidigare. Så det bubblar lite här under ytan hur, hur vi ska lägga upp de här poddarna framledes.
Vi vill ju att du ska få en trevlig stund med Malin och Tobias här på Norrtäljepodden.
Malin: In och kika på sociala medier på Instagram till exempel.
Tobbe: Skriv en liten kråka.
Malin: Gör det.
Tobbe: Får ni ha det så bra. Tack för mig.
Malin: Tack och hej!