Tomas Johansson har haft en ledande befattning inom kriminalvården, centrumledare och rådgivare – men framför allt har han varit en sammanhållande kraft i Norrtälje. Med ett hjärta för människor, en förkärlek för samarbete och en oväntad biroll som präst i en indisk Netflixfilm, är han kanske kommunen mest välkända länk mellan olika världar.
Som tidigare centrumledare i Norrtälje handelsstad blev Tomas ett nav för företagare, föreningar, kommunanställda och privatpersoner. Men det började långt ifrån julskyltning och handelsutveckling – utan snarare bakom de låsta dörrarna på Norrtäljeanstalten.
Tomas var bara drygt 20 år när han började i kriminalvården. Under tio år, från 1998 till 2008, formades han i en miljö som var allt annat än enkel – men där grunden lades för det som skulle bli hans största styrka: att leda människor i komplexa situationer.
– Anstalten är i grunden en otrygg miljö, men paradoxalt nog blev det en trygghet. Man skapade ett “vi”, en arbetsfamilj. Men när jag gick en chefsutbildning 2005 på Campus Roslagen började jag se mig själv utifrån. Ville jag verkligen vara kvar där hela livet? Jag insåg att jag hade ett ledarskap som kunde fungera utanför murarna också.
Vägen gick via försäljning – först på VallentunaSteget, sedan till Bonnier Tidskrifter där han blev försäljningschef för digitala medier. För Tomas blev det snabbt tydligt att hans styrka låg i att skapa lagkänsla – även i branscher där individfokus ofta premieras.
– Många i säljbranschen vaknar med en klump i magen. Jag försökte skapa ett klimat där vi hade kul på jobbet. Där vi hjälptes åt, precis som i idrotten.
Idrotten har följt honom genom hela livet. Uppväxten i Helenelund i Sollentuna var tuff, men i föreningslivet fann han sin trygghet. Lagandan, glidtacklingar framför att sätta den i krysset och därmed själv stå i centrum – det blev en livsfilosofi.
– Jag har aldrig behövt vara målskytten. Jag gillar att passa fram medspelare, om man ska använda en metafor.
När Tomas sedan fick frågan om att bli centrumledare i Norrtälje tackade han ja – och påbörjade ett drygt decennium i den lokala handelns tjänst. Han byggde upp en samverkansmodell som gick ut på att kroka arm med lokala handlare, lyssna in deras behov och agera därefter, vilket därmed bidrog till att göra Norrtälje till en levande stadskärna.
– I början satt jag ensam på Café Hörnan varje torsdag och kallade på samverkanmöten med handlarna. Efter ett halvår kom Peter Kaufmann in genom dörren. Sen växte det. Tre blev sex, sex blev tolv. Det blev vår samlingspunkt. En plats för dialog.
Dialog blev också hans metod när Norrtäljes hamn skulle utvecklas. I projektform fick Tomas uppdraget att föra samtal mellan kommunen och näringslivet – med målet att få stadskärnan och hamnen att smälta ihop.
– Handlarna var oroliga för konkurrens, men jag ville att de skulle se möjligheter. Det handlar om att skapa tillit. Lyssna först, sen leda.
Vilket lyckades, Tomas blev 2018 nominerad som årets centrumledare. Inte nog med det, han fick också Nuabs hederpris 2014.
– Otroligt roligt att få uppskattning, och ett kvitto på att det jag byggde upp faktiskt fungerande.
Efter att ha lett handelsstaden i elva år lämnade han 2023 sitt uppdrag – mitt under 400 års jubileumsåret som han projektledde – för att få andas. Under de mest intensiva åren var han ständigt tillgänglig, ständigt i gång.
– Jag var aldrig riktigt ledig, till och med när familjen var ute och åt på restaurang kunde krögare så sig ner och prata jobb. Till slut blev det nödvändigt att kliva åt sidan. Jag kände att jag var klar – och att organisationen behövde en ny röst.
I dag arbetar han som idrottskonsulent på RF/SISU och som rådgivare på Företagslabbet. Två roller där hans människokunskap och förmåga att se helheten gör skillnad.
– Att vara rådgivare handlar inte om att ha alla svar. Det handlar om att ställa rätt frågor. Vad är det egentligen du vill? Vad är drömmen, är den din och finns det förutsättningar för den att slå in?
För Tomas finns inget motsatsförhållande mellan affärsliv och föreningsliv – snarare tvärtom. Det handlar alltid om att bygga lag.
– Jag gillar uttrycket “ubuntu”. Det handlar om att man själv blir bättre genom att göra andra bättre. Det tycker jag är ett bra sätt att leva.
Och när han inte bygger team eller nätverk – då kan det hända att han dyker upp som präst. I en Netflixfilm.
– Visit Roslagen ringde och sa: “Du som gör tokiga saker – vill du spela präst i en indisk film? De kommer om en timme.” Jag hann knappt svara innan ett filmteam stod utanför Rådhuset. Regissören pekade på mig och sa: “You are the priest.” Jag fick tre minuter på mig. Jag googlade hur ett bröllop går till, drog på mig kåpan och ställde mig framför kameran. En tagning. Ingen regi.
Filmen hette Dear Molly och spelades in i Norrtälje med omnejd. Förutom Tomas medverkade även skådespelaren Lia Boysen. Filmen prisades senare internationellt – bland annat som Best Feature Film vid Gawahati International Film Festival, där den belönades med den prestigefyllda Golden Camera.
En prästroll i en indisk film var kanske inte det mest väntade i CV:t – men för Tomas Johansson, som byggt hela sin karriär på att dyka upp där det behövs, var det egentligen inget märkligt.
Man kan säga att han gjorde det han alltid gjort: dök upp, tog ansvar – och levererade i första tagningen. Med eller utan manus.
