Norrtälje sjukhus är en livsviktig del av sjukvården i norra Stockholms län. Ändå har dess existens aldrig varit självklar.
Hösten 2003 hotades Norrtälje sjukhus av nedläggning. Liberalerna motsatte sig då kraftfullt förslaget. En nedläggning hade varit ett dråpslag mot vården – inte bara för Norrtälje kommuns invånare, utan också för de många människor som vistas i kommunen under delar av året.
Nu, drygt 20 år senare, står vi åter inför ett avgörande vägval. Skillnaden är att hotet inte längre handlar om nedläggning, utan om otillräcklighet.
För sanningen är enkel: Norrtälje sjukhus räcker inte till.
Akutmottagningen pressas, väntetiderna växer och personalen går på knäna under delar av året. Under sommarmånaderna mångdubblas befolkningen i kommunen, och trycket på vården ökar därefter.
Därför är det både rätt och nödvändigt att Region Stockholm nu till slut tagit beslut om en utbyggnad. Men det räcker inte med att bygga större. Man måste också bygga rätt.
Det handlar om fler akutvårdsplatser, fler operationssalar och moderna lokaler som faktiskt klarar dagens krav. Det handlar om en ny ambulanshall, infektionsrum och en fungerande sterilcentral. Och det handlar om att använda närakuten fullt ut, så att den kan avlasta akutmottagningen och ge patienter snabbare vård.
Misslyckas man med detta blir konsekvenserna tydliga: längre väntetider, sämre arbetsmiljö och i förlängningen en försämrad patientsäkerhet.
Men mitt i alla stora visioner finns en detalj som politiken alltför ofta missar. En detalj som i praktiken avgör om vardagen fungerar.
Parkeringarna.
Det låter banalt. Det är det inte.
Redan i dag är parkeringssituationen vid sjukhuset ansträngd. Personal tvingas lägga värdefull tid på att leta plats. Anhöriga som kommer i stressade situationer möts av fulla parkeringar. Och patienter riskerar att komma för sent till vård de inte har råd att missa.
Trots detta saknas tydliga besked om hur parkeringsbehovet ska lösas i samband med utbyggnaden. Det är anmärkningsvärt.
För när sjukhuset växer kommer också antalet besökare att öka. Förhoppningsvis även antalet anställda. Då ökar också behovet av parkeringsplatser.
Politiken måste sluta se parkeringsfrågan som en eftertanke. Den är en del av helheten. En del av patientsäkerheten. En del av arbetsmiljön.
Om Region Stockholm menar allvar med att stärka vården i Roslagen, då räcker det inte med nya väggar och fler salar. Man måste också se till att människor faktiskt kan ta sig hela vägen fram till dörren.
