Annons

Om vardagliga hälsningar och jakten på stadens bästa platser

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-03-10 – av Norrtäljepodden
Alla deltagare förutom Malin är vid trappan
2 min läsning
Annons

Var i Norrtälje hälsar man egentligen på främlingar? I veckans avsnitt av Norrtäljepodden försöker programledarna reda ut stadens osynliga “morsningsgränser”. Samtidigt delar gäster och producenter med sig av sina favoritplatser i kommunen.

Var går egentligen gränsen för när Norrtäljebor hälsar på varandra? Den frågan blev startskottet för ett resonemang om stadens sociala koder i det senaste avsnittet av Norrtäljepodden.

Podden leds av Nicklas Salmin och Malin Butler och produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje. I samtalet försöker de kartlägga var i kommunen hälsningar mellan främlingar är vanligast och var de nästan helt försvinner.

Annons

– Där har hejandet försvunnit, säger Malin Butler om innerstaden efter att ha jämfört med mer perifera områden.

Enligt panelen verkar fenomenet vara tydligt kopplat till plats. I områden närmare naturen eller motionsspår hälsar fler på varandra, medan det blir betydligt tystare inne i stadskärnan.

– I spåret eller på stigen, där morsar man. Men så fort man kommer in i stan är det som ett annat universum. Ingen morsar, konstaterar Nicklas Salmin.

Samtalet leder vidare till diskussioner om olika områden i kommunen och hur tydliga gränserna upplevs mellan stadsdelarna.

– För mig är det väldigt tydliga gränser överallt, säger Salmin.

I avsnittet diskuteras också Norrtäljebornas favoritplatser. Producenterna och gästerna lyfter fram allt från hamnområdet till Kärleksudden och skärgårdsmiljöer längre ut i kommunen.

En av producenterna beskriver Hamnen som en särskilt stämningsfull plats under kvällstid.

Annons
Flygfyren

– Jag tycker det är jättefint när solen går ned där och hela stan lyser upp, säger Lukas Ekberg.

Även skärgården får ett starkt stöd i diskussionen. Medierådgivaren Daniela Cifuentes lyfter bland annat upp spa-hotellet Havsbaden i Grisslehamn som en favoritdestination.

– Det är bara en vibe där som är så himla mysig, säger hon.

Avsnittet avslutas med ett nytt återkommande segment där Butler får svara på lyssnarfrågor. Den här gången handlar det om gatunamn i kommunen och Butler passar då på att skämtsamt lansera ett eget förslag.

– Är det en riktig gata ska det vara för och efternamn. Eller torg vill jag ha, säger hon.


Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

 Att varje avsnitt börjar med en soundcheck där jag alltid frågar, är den på? Vi är så oprofessionella Jag, inte du, är så oprofessionell så att man måste liksom få någon form av legitimitet av andra och att vi är igångkörna Men
fan, det finns ju personal här som ska ha koll på det
Precis, våra underbara producenter Lucas och Joshua Tjena,
hur mår
ni?
Jag mår bra, hur mår ni?
Det
är
första gången jag har en fråga idag. Jag mår bra också. Och vi är på gång. Vi har ett nytt avsnitt.
Men det var lite känsligt där direkt.
Vad då?
Ingen som frågar hur du mår.
Ja, just det. Lite offermentalitet på lunchtid.
Precis, har du stickat den själv?
Ja, jag har stickat den själv.
Det är ganska trevligt ibland att ha lite offer på sig.
Jag har gjort en kontroll sen sista veckan Sen sist vi poddade.
Vadå för kontroll?
Det här med hur man hejar.
Jag
har ju hållit mig lite mer nere på stan nu så att säga.
Där
har hejandet försvunnit
Det där vill vi veta mer om, men först så tar vi vår vignett
Wow, vår intro för säsong två!
Tjusig!
Som

Tjusig som få och Joshua Vad var det vi snackade om förra veckan Som hade en morsning att göra För våra tittare Eller lyssnare Som inte lyssnade på förra avsnittet
Vad sa du nu?
Förra veckan pratade vi om morsningar Det var en ganska stor del av podden
Vad
var det?
Kan du bara göra en liten Bara återberätta I stora drag, vad var det som sades?
Ja det kan jag tyvärr inte. Jag minns faktiskt inte det.
Du minns inte det?
Nej.
Okej, jag minns Jag minns att jag hade en liten utläggning då om att folk morsar. Och Dina, min kära flickvän hon gick upp på pubenad. Och hon är inte i Norrtäljebo.
Nej.
Alla är inte perfekta. Hon fick en
morsningsschock. Hon
fick en morsningsschock Hon kände sig ren av en stockholmare. Men du är ju, det är ju ingenting att skämmas för.
Men har hon liksom tagit sig i kragen nu under veckan och börjat morsat?
Nej, hon har inte varit på några... Jag mår typ
aldrig aldrig igen Inte
vad jag vet i alla fall Vi har inte pratat om det faktiskt
Men
den diskussionen gjorde avtryck på Malin Battler i alla fall Och du har gjort den nu i Norrtäljes stad Ja Att
det är lite mer i utkanten När man morsar mer Inte så mycket i innerstaden Vad
är utkanten i Norrtälje?
Vigelsjö, mycket morsande Är
det utkanten?
Det är det väl Nej,
nu lät som att jag attekerade dig.
Om du kollar på Vigelsjö och så kollar du lite längre så är det ju skog.

det måste ju vara utkant.
Ja, det är en bra definition.
Eller vatten. Men det är väl mest där jag har hängt Men även när man är ute Alltså i alla elutspår
Där
morsas det hejvilt Visst
morsas man där Ja det
gör man
Men
inte i stan Men
om du skulle dra gränsen För morsningsradien Var går den
Vargheden då
Så efter vargheden mot lomman där Så på den prognostråket
Där går en tydlig gräns Här
tar
det slut Håll tyst Vet
du vad min gräns går? Jag bor i Solbacka
Vi
bor i Solbacka Gamla grinskogen vet alla vad det är Den höll på att bli kalhygg För några år sedan Sen så blev det protester och sen så blev det ingen bostad Var
det där det skulle bli en badplats eller?
Nej det är längre bort Det är vid grindkurvan där
Där
var det snack om Jag vet inte om det var planer Men det var i alla människor som pratade om det Men grindskogen kan man väl säga börjar där någonstans så i grindskogen kan man säga där morsar man träffar man på varandra bakom Attendo hela
den
sträckan mot Solbacka träffas man i spåret eller på stigen, man morsar men så fort man kommer fram till den här assorterade vägen den assorterade gångvägen mellan grind och Nortelli stad
ingen
morsning
och
det är så roligt, jag var verkligen med om det här Alltså 20 meter från den här asfalterade gång- och cykelvägen morsa jag med en människa som kom från asfalteringsytan.
Men sen när jag gick på asfalteringsytan det var som att man kom in i ett annat land, ett annat universum. Ingen morsa.
Känns inte lite kallt tråkigt då?
Jo.
Men någonting som jag... Nu låter jag som en dum utomsocknadsmänniska vilket jag är.
Mm, det är.
Jag har så himla dålig koll på var de här gränserna går när det gäller grind, solbacka fågelsången.
Sen
när någon säger att jag bor i grind, då tänker jag att det är ditåt. Just det. Men jag är inte så... Koll på.
Ska vi kolla om våra grabbar då? Vet ni det? Jag får kritik för att tar så många sekunder innan ni svarar. Men det är för att ni drar för att vara lite rättvist då mot kritikerna, att ni drar mikrofonen mellan er.
Då blir det en sån här, ser man boomer sekund i sociala medier? Ni är unga fast ni ändå har en boomer sekund.
Ja, jag har faktiskt ingen aning. Alltså jag har inte gått så mycket i stan. Jag har bara hållit mig... Men
nu snackar inte stan, nu snackar vi ju nästan utom Socknes.
Du bor i flygfältet, eller på. Ser man på eller i flygfältet?
Jag tror det är i flygfältet.
flygfältet. Var och gränsen mellan flygfältet och Kristhamnan, det vet du.
Åh, här kom han. Bomersökudden.
Gränsen vet jag inte,
alltså...
Nej men allt flyter ihop ganska mycket tycker jag
Är jag som har Asperger? Jag tycker inte det flyter ihop
För
mig är det väldigt tydliga gränser Men
du är också väldigt mycket inföd
Nej jag är född i Vallantuna
Nästintill inföd
Ja jag gick i lågstadiet här Så man får väl säga att man är lite Norrtälje människa
Okej då Men
Mellan fågelsång och grind är det ganska tydligt För det går ingen bil, man kan inte åka bilväg emellan Man kan ju promenera emellan Men det går ju inte att åka bilväg
Jo,
det går väl kanske Om man tar bort den här Det är väl någon form av bom Där vid den här pulkabacken Vid Solböcka Gamla Solböckakrog Vet du var det ligger
Ja,
det
vet jag Men en svår dragande gräns också Det är ju Kvisthamra Nej, Drottning Kristina Bolkadalen Var går den gränsen?
Grabbarna, de vet inte ens vad vi pratar om vi får kolla på varandra ja men Bolkedalen det det som är precis vid vägen de här parhusen de ligger nedanför flygfältet
så det finns en tydlig jag
tycker det är väldigt tydligt
gränser överallt
och på andra sidan där så är det Kvisthamna Kvisthamna går ju vid rondellen där
också utanför Kvisthamna där hejar man också mycket Alltså den här vägen runt vid vattnet.
Ja, det är
också morsingsvänligt.
Ja det är det
Och
det tror du inte. Och från parken faktiskt här det konstigt. I socialparken där morsar man inte.
När
man möter någon på socialparken oavsett vad det är, ingen morsar. Men så fort man passerar bortom där Tobbe Nilsson driver på bryggan då då morsar man. Så precis därefter, mot hastpilen Där börjar man ha Ja, efter hastpilen börjar man morsa
Men ni som är unga, grabbar Kan inte ni ta tag i det här och skapa en ny trend?
Skulle ni våga det?
Eh, osäker Alltså morsa, det är ju som att ta en promenad Nej,
alltså gå och heja på någon Som du bara ser
Alltså om någon såhär joggar förbi dig Ja,
hej hej
Ja, okej Alltså om man är modig nog och gör det Då säger jag att jag gör det bara
Men
du gör inte det
Jag är aldrig ute Du
går till gymmet Jag
går till gymmet sen går jag hem
Hejar på alla på gymmet?
De flesta. Jag brukar inte säga det till dem för att det känns lite stelt.
Får jag ge mig själv lite praise? Det klart jag.
Jag
har fått beröm för, och inte bara jag men min kompis Kajsa, för att vi sprider glädje på gymmet. För är så glada och trevliga.
Ni är ju drömgäster måste det vara.
Det
var
roligt att höra tyckte jag.
Skapa energier
Vet
du vem som är proffs på energier?
Daniela
Ja det är Daniela Hon kom in här Nu sitter Daniela utanför cirkeln som att hon inte tillhör The Crew
Jag
vill
inte störa er Du
kom in här när vi pratade om Morsningar Hur ser din morsningsrutin ut När du går på promenad
För
du har ju din hund Mimmi
Som
inte tycker om någon Nej
hon gillar ingen
Hon gillar dig?
Mig älskar hon.
Jag
är hela hennes liv.
Men
hon börjar gilla Oskar har jag märkt.
Oskar ska hon vara med förra veckan?
Ja, exakt Och hon var med mig igår här första dagen Och det första hon gör är att lägga en bajskorv på en
matta
där Förlåt
tyresvärden för det
Förlåt Allt gick bort, det
är lugnt
Hur hälsar på folk?
När du går på promenad, för du lär ju gå med henne några gånger per dag Ja
det gör jag
Var går du då?
Jag har ju olika rutter beroende på när jag går,

morgonen så går jag ut 05.20 för jag är en early bird. Men
då går du bara runt huset?
Då går jag bara runt huset. Men det är ett ganska
stort hus?
Ja, det är ju lägenhetsområde så jag går väl bara runt innegården.
Träffar jag ingen Men jag träffar någon, då brukar jag säga jag går morgon faktiskt Då är det ju bara jag och personen ute Du
och Malin alltså För
jag känner att Det är bara jag och personen ute Det är redan mörkt och läskigt Så då markerar jag
Är inte
det såhär lite att ta kontrollen också Jo jag tror det
Och oftast
träffar man ju på en annan Hundägare
Hälsar man som hundägare
Jag gör det Men ofta Får jag inte tillbaka
Du
var inte med på tidigare samtalet Men vi har dragit en gräns Malin har hittat på en gräns Hon har väldigt mycket Det här
är ju statistik Allt finns ju bakom
Det är vetenskap
Gränsen
går i vargheden Så är det borta för vargheden Där morsar man på varndag Vad är
vargheden?
Det är det här fotbollsstället Vi lommar badet typ
De
här kolonilotterna. Inglasa håller jag på att säga. Inglasa är ju verkligen inte det. Vadå där
hälsar man?
Bortanför där menar Malin.
För då är man ju typ på landet.
Faktiskt.
Det
är ju på andra sidan vägen där jag bor.
Kan du hitta fler områden i Norrtälje?
Våra lyssnare vill ju kanske... Vi tror att våra lyssnare är väldigt sociala. Och vill man komma in i ett morsnings-vibe Vad går man då för att öka morsningsfrekvensen?
Societetsparken.
Jag sa precis att man inte morsar i Societetsparken. Bortanför Societetsparken morsar man. Men då kanske
det inte är morsningen utan det är du Niklas.
Det
kanske är jag som är problemet.
Och sen, vad heter den? Där i hamnen vid nya lägenheterna.
Det
är så många nya lägenheter där.
Hamnområdet.
Ja, där man går den sträckan och sen över bron.
Japp
Där är det lite stelt.
Det
tror jag inte man hälsar. Jag vet inte men jag hälsar dock.
Så du har verkligen
andamat?
Ja
Och
samma sak som ni pratade om att man hälsar på gymmet. Det gör jag också. Nästan lite för mycket. Att jag blir störd.
Går det framåt och var det till motsatt riktning?
Ja, folk kanske vill hälsa lite mer och prata lite längre än vad jag vill.
För
när jag är på gymmet då är jag såhär lockt in. Jag ska göra min grej och sen gå därifrån.
Men hör man mig bra. Men jag vill samtidigt vara trevlig. För sån jag. Men ja. Ja,
vi har lite olika morsningskulturer, men vi kommer in då på vibes. Du är en energimänniska, kan du förklara vad det betyder för något?
För mig så betyder det att jag känner av andras energier.
För folk som inte riktigt vet vad...
Energi, alltså exempelvis när jag går in i det här rummet nu, när jag gick in hit så känner jag bara positiva...
Vad
härligt! Ja. Positiva känslor. Men sen kan jag gå in i ett annat rum och det kan vara jättedåliga känslor där inne. Och då kan jag inte vara där inne för då mår jag dåligt. Alltså psykiskt dåligt.
Jag
blir jättepåverkad till en gräns att jag liksom måste stänga in mig. Och sen så energimässigt också vad jag lägger för energi som jag vill ge ut till andra. För att jag själv hatar hatar är ett starkt ord, men jag ogillar människor som tar ut, kanske om de har en dålig dag eller någonting jobbigt har hänt.
Att man tar ut den energin, för alla vi har energier, att man tar ut den energin på personen man är i samma rum som. Exempelvis din cykel
gick
ju sönder. Punkar! Va?
Ja, igen. Är sant?
Och då kunde ju du lika gärna ha tagit ut det på alla andra, men det gjorde ju inte du.
Jag kanske inte gjorde det.
Ja förstår du.
Att ens egen skit
lägger
man ju inte på någon annan.
Ja, just det.
Men det kan man ju inte kontrollera ibland med sin egen energi
Förstår
ni Så
energi sipprar ut ändå
Men
när går gränsen När är det okej att dela med sig av skit
Ja för det är det ju Absolut Det är i så fall exempelvis Jag kan ju också ha jättejobbiga dagar Och då tar jag ut den på min sambo Ah
perfekt Stackars
Marcus
Han
är så gullig
Vad
gör man om man inte har någon sambo
Ja, det är en bra fråga.
Malin är en nybliven singel hon vill veta.
Just det, just det. Åh herregud. Fast
jag har ju inga dåliga dagar
Nej, jag kan tänka mig att du inte har det. Men de som har det och kanske inte har en sambo, då pratar man kanske med någon som förstår en.
Mm.
Alltså att man har en trygg punkt som vet att okej nu ska vi prata om någonting jobbigt.
Men
då blir det inte som att man får personens dålig energi på sig. Utan det är med att man finns där för personen.
Så tycker du att arbetsplatsen är helt fel ställe att ta upp tråkigheter?
Nej nej Det skulle jag inte säga. Visst det att jag... Om jag går igenom någonting jobbigt då skulle jag nog ta upp det med Niklas exempelvis så att han vet om att jag kanske är lite off
men
jag hade nog inte tagit ut det dåliga på Niklas eller de som sitter bredvid mig i samma rum, så det är inte en dålig plats att ta ut grejer på Men bara man är öppen med att jag har det jävligt tufft just nu, bara så ni vet.
Jag
kanske vill vara lite i fred eller jag kanske jobbar hemma någon dag etc. Istället för att vara tyst och ta ut det genom att bara existera.
Jag kommer ju ha det jobbet på måndag.

kommer jag ha det tufft och jag kommer vara nere.
Varför det?
Det här låter trivialt men vi har ju olika softspunkter Saker som berör en.
Och jag är väldigt stort Djurgårds-fan och det här låter trivialt för många men Djurgården tyvärr kommer möta Hammarby i kvartsfinalen senast i kuppen i fotboll här i fotboll och Hammarby är ju, let's face it, de är ju svinbra just nu. De kommer vinna hela skiten. Både Allsvenskan och... Och nu spelar vi...
Och vi är så dåligt där det blir facit. Och jag som går väldigt mycket in i Djurgården. Jag lever ju död nästan för dem. Vi kommer förlora. Jag är helt honom på att vi kommer förlora. Vi har ingenting att sätta emot Hammarby just nu där vi är. Så på måndag... Och jag har varit på arbetsplatser där det finns mycket andra AIK och så.
Och det är lite jobbigt. Jag tycker det är lite jobbigt. Fast jag tar inte ut det.
Nej.
Men internt så vet jag... Att jag är liksom Ledsen för att de förlorar
Alltså om det är någonting du brinner för Och tycker om Det
är sjukt Folk går igenom värre saker Det är psykisk ohälsa Det kan vara våld nära relationer Så kommer jag här med mitt jävla skit Djuren förlorar Men att
det var Hammarby Deras Vad heter det?
Kapten
Lagkapten
Har ju samma efterhand som jag har Nej Cifuentes
Nej Nej nej nej Det jag slökade upp till henne heter
Nahir
Bezara Och är kanske en av de mest Sympatiska spelarna I svensk fotboll
Och de har bästa hejaramsorna Nej
det har de definitivt inte
Hejar du på Hammarby? Nej, jag tycker bara de har väldigt klätschiga Jag så inte insatt
Bra, du behöver inte bli minst att du har Hammarby
Hammarby
Nej de säger nej.
Men den som du syftade på, det var deras tränare. Deras förrförra tränare. Marty Cifientes.
Ja, exakt
Gick till Queens Park Rangers tror jag.
Ja, det var den jag tänkte på.
Det
den du vet. Men då ska jag ta hand om dig på måndag
Ja gör det. Åh
du är fint.
Ja, det är bra. Vet du det? Idag så har vi fått ett manus från våra producenter som vi ska följa.
Alexandra, eller Alexandra Daniela. Daniela Daniel, Alex och Alexandra Ja Och du
och namn always Jag
vet Du vet vilka våra producenter är va?
Ja De sitter bredvid mig
Jag känner
mig hedrad
Vi ska prata lite om Favritplatsen
Favritplats
Favritplatser Plural För att Daniel håller på att göra en artikelserie om man har ledarskribenter i Norrtälje.
Och
där var en av frågorna i favoritplatsen. Jag fick tänka ganska länge på det.
Och
nu kommer Joshua här och Lukas med samma fråga.
Det är
som att de har läst allt om Norrtälje.
Jag har en liten grej att flika in där. På bilderna. Du är ju med där.
Mm.
Robert Berunius är med där.
Han
ser jättetrevlig och härlig ut på bild, Robert.
Du kan göra bättre.
Är det sant?
Ja.
Du
ser för jäkla stram ut.
Nej.
Jo, men... Alltså var lite trevlig och härlig. Du leder ju partiet här. Du ska ju vara framåt.
Du
ser för stram ut.
Det där är ju kommunbilder.
Gör om, gör rätt.
Det där är min gamla kollega på Nortelletidning Johan Wahlgren från Uppsala Han tog de här bilderna.
Så det är en gammal bild?
Nej, kommunen plockar in en fotograf varje år som fotograferar politiker.

att man ska kunna skicka till.
Men hur kommer det sig att Robert ser supermysig och glad och härlig ut då?
Hans personlighet kanske... Strålar?
Ja, men du har ju också personlighet. Men jag ser inte den.
Det där får vi göra någonting åt.
Ja. Gör om, gör rätt.
Ja, är det någon som det är så kan jag fota.
Stråla ut.
Stråla ut. Jag ska stråla i den bilden nästa gång. Make
love to the camera.
Ja, du ser gamla modeller.
Ja,
du har varit modell.
Ja, det har jag. Och så det stör mig lite att se en så... Taskigt tagen bild. Ja. Hörde att jag sa taskigt tagen bild?
Inga annat. Att
se en sån ful människa, kunde du också ha sagt. Det är liksom synonymt.
Nej. Mer härlighet i bilden.
Mer härlighet i
bilden
ja.
Jaha, vad sa vi?
Favoritplats?
R.
Om det är något jag inte är bra på, då är det svenska.
Nej samma här.
Jättedålig.
Men slänger du in mycket engelska ord när du pratar?
Jag med. Jag med. Jag svarade innan svaret Jag vet inte. Jag vill inte ha någon sån boomer sekund.
Malin bästa intervjuare. Hon ställer frågor och svarar också på dem.
Men för att ge platser ska grabbarna få svara här.
De kom på frågan.
Det
är inga betingade tider här nu, nu är det bara utmätt.
Jag skulle säga hamnen nästan, jag tycker det är jättefint när solen går ner där.
Jag
har tagit några bilder förut och uppe bakom badhuset när man ser hela stan när det mörkt ute och det är helt lyst
av
alla hus och lampor. Jag tycker det ser jättefint ut.
Kommer du, du som är så ung, du är ju 18. Kommer du ihåg hur hamnen såg ut innan det liksom var bostäder?
Faktiskt inte.
Jag
kommer inte ihåg hur det såg ut.
Jag
fick inte vara nere i stan. Jag fick bara vara uppe flygfälten när jag var liten. Och vi var typ aldrig där nere. Så jag vet faktiskt inte hur det såg ut.
Ja, men det var
ett
industriumråde alltså.
Två stora silosar. Det fanns en stor loppis eller hur?
Ja, just det. Loppis fanns pizzeriarrena som nu ligger i Grind. Låg ju där. Friska fläktar och sådär. IBs bilvård, IMs bilvård.
Oh wow.
I
mina mörkåret känns värsta. Som ni känner till säkert.
Var det inte också en stor parkering Eller minns jag fel?
Jo det är precis, det var parkering också Det var Daniela kom ihåg uhuset Jag minns Du måste prata i mikrofonen annars hör inte våra lyssnare
Uhuset låg
där
Jag minns för att jag, min pappa Var med i folkmansklubben Norrtälje folkmansklubb
Folkmansklubb
Folkvagnsklubben Folkvagnar Små bubblor Ja
just det
Så var han med den och jag och min syster fick följa med när de hade sett träffar där nere.
Och
då hängde vi. På U-huset?
Ja,
det
var ju en skatepark där också.
Ja, det var det.
Och ett fik och lite sådär.
Ja, men det var
inte
nice. Saknar
ni?
Nej.
Men jag tyckte det var charmigt med U-huset. För U-huset var lite ruffigt. Alltså det var ju en lokal som Och var
där.
Ja. Och jag är så pass gammal eller ung, beroende på hur man ser på det.
Att jag... Jag var ju själv där, när jag var ung liksom. Och det var, det som var lite coolt i alla fall det var att just att vara så ruffigt så känns det lite så här olarligt att vara där.
Nu
är ju allting i, vad heter det då, magasinet på Roden.
Och
det känns lite mer välkammat. Det ligger vid Roden. Joshua, du går ju på Roden.
Är du på magasinet?
Nej, faktiskt inte. Jag brukar inte vara det så ofta.
Men har du kompisar som är där?
Ja, syran brukar vara där lite ibland.
Vad
gör man där då?
Jag vet inte, hon brukar vara med kompisar och ta det lugnt tror jag.
Ja men det är ju en bra plats, det är ju en bra verksamhet med bra personal som hittar på lite roliga grejer.
Så det är ingen kritik mot dem så, men det ligger ju vid en skola.
Vill
man vara vid sin skola även på fritiden på kvällen liksom?
Nej jag hade nog inte valt det. Jag hade nog valt ett bättre ställe typ. I stan kanske.
Kanske din favoritplats i hela Norrtälje?
Mm Som
är?
Alltså jag skulle säga Kärlekshudden.
Ja. Har du några speciella minnen som gör att just det har blivit platsen?
Nej det har jag väl inte. Jag tycker väl att det är ser fint ut. Skönt att gå där skulle jag säga.
Ja men det är väldigt fint att gå där. Från Norrtäljehållet.
Ja.
Om man går från kvistan hållet Det är väl fint också Men jag tycker det är lite fuktigt Nej det
tycker jag inte heller om Det är lite dystert
Exakt, där är vi eniga
Bra
Hoppas inte någon mäklare hör det här
Villan där Raserar med miljoner kronor För att vi nu Säger skit om
Men Daniela då? Favoritplatsen i Norrtälje. Norrtälje eller Roslagen?
Vad är Roslagen?
Väddö, Vätö.
Det är Norrtälje.
Vad
är definitionen Roslagen? Du är ju rospigg.
Det här
behöver ju komma i modersmjölken.
Grislahamn. Hastavik. Det
är Norrtälje kommun.
Men
Roslagen är större än Norrtälje kommun.
Då kommer ju
Östhammar in.
Ja just
Åkersberga. Okej,
då är vi rätt.
Vaxholm.
Jag skulle faktiskt säga... Jag skulle säga... Typ... Vädde.
Ut
mot Väddegrislehamn. Jag älskar ju Hotel Havsbaden. Älskar. Jag och min sambo har varit där åtta gånger.
Vad är det du älskar med Hasbad?
Att man åker lite längre bort från Norrtälje.
Kommer
lite hemifrån.
Men också, jag tycker att det är det bästa spa-hotellet i Sverige.
Det är förbannat
Inte sponsrad, by the way. Snart kanske. Snälla sponsra oss. Nej, jag vet inte. Det är bara en vibe där som är så himla mysig och
Har du varit på det här spad längst ner, den här extra deluxe grejen? Nej Med fisk, man stoppar ner fötterna i fiskbad Nej
det har jag inte.
Det finns olika typer av basturar.
Jaha.
Ja det är ganska trevligt.
Men i alla fall det jag skulle säga var också att jag gillar Vädde för att där finns det Väddegårdsmyri, Bonden i början Glass, vad heter det istället?
Glassbär?
Nej.
Glassbär är till en hotell. Det var nära.
Bonden och burgan och...
Men de har väl glass på bonden och burgan?
Bonden och burgan ligger ju här.
Och
sen glassgrejen ligger ju precis bredvid.
Ja, men exakt.
Tacken är att man ska äta burgar och glass.
Ja, exakt. Det är samma.
Ja, och det är en my... Ja precis. Vad heter glassen? Bondens glasskalas
Ja då var ni nära bara två
Men där är jag varje sommar i alla fall För det är mysigt att åka iväg
Malin då?
Alltså jag gillar ju Societetsparken Jag
tycker
den är superfin Den är charmig
Den fick ju törn i mina ögon
Varför?
För några år sedan när den sjönk ner Då satte man upp ett häng runt omkring.
Och
det var lite som att det kändes som att den föll i respekt.
Den
kunde inte hålla upp sig.
Jag
tycker att de ska göra lite nya grejer i socialtjänstverken.
Men jag är jävla trött på den där scenen.
Där ska det hända grejer. Men
jag vill byta ut den.
Mot något
större scen.
Den ser
så gammal ut.
Den är väl rätt gammal
Den är väl gammal.
Säkert
Men jag vet att det ska komma en ny lekpark
Bra, har du läst allt om det? Det
har jag Notiserna är på varje dag Ladda ner appen Bättre än Aftonbladet
Bra, och vi produceras ju av allt om det
Ja,
precis Vi
är lite partiska, kanske Nej, inte
alls Sen gillar jag att ha utsikten från mitt köksfönster
Ditt nya eller gamla?
Var bor du? Nere på stan. Så jag ser kyrkan genom gränderna. Det är superfint.
Ja det kan jag tänka mig.
Jag
har bott där i fem år. Jag kan säga såhär, på söndagar så kommer du också höra kyrkan.
Kul. Har
du gjort det hittills?
Jag har nog hört, men inte tänkt på det. Jag är ju ganska såhär, jag hör ju inte saker.
När jag bodde i Egypten var det samma sak med de här...
Har du bott i Egypten?
Ja. Jag bor på jättemånga ställen i utlands
Men
bland annat Ypten Och Det här med Fredagsbönor Då hör man ju någon människa liksom sjunga ut någonting på väldigt så här, inte erotiskt vi heter det exotiskt
Erotiskt.
Inte blandat in erotik här, exotiskt var ordet.
Och första gången man hör en sån här fredagsbönor då blir man lite störd och bara, vad är det här för någonting? Varför
inkräktar
de i min liksom, min värld? Om jag vill dit så går jag dit liksom. Men efter ett tag så är det exakt samma sak med kyrklockor att man liksom hör inte. Du kommer höra första gången.
Men det jag alltid har tänkt på med minareter och så. Innan de drar igång bönen Kommer det någon slags jingle eller så innan?
Eller är
det bara så här. Bang on target. Här kommer bönen.
Jag vet inte faktiskt. Har
ni koll på det?
Nej. Jag minns när jag var i Bali för typ tre år sedan. De gör något skrikljud mitt på dagen.
Som låter över hela... Vi var på en ö.
Hesa Fredrik.
Ja men typ. Och då vet man att de ber en bön.
Det
är det enda jag vet.
Okej de är muslimer på Bali. Är Bali, är det Indonesien eller Filipina
Indonesien.
Ja det är Indonesien. Ja men Indonesien är ju muslimer.
Ja, och
då ropar
de ut någonting.
Med högtalare. Ja, men det är ju...
Precis.
Det
är min rättighet.
Det är det jag vet.
Ja... Ja, men det är inte frågan till mig.
Nej,
berätta lite.
Jag sitter och tittar på det som om det ska komma ett svar.
Och förkoftar när den är på. Nej men vi har skrivit till Daniel. Det var två ställen. Dels precis som Daniela Klipperna. Jag älskar de här klipporna.
Man får någon sån här
ytterskärgårds-vibe när man sitter där. Det är ett Albert Engströms ateljé
där
borta. Det är väldigt många klippor där.
Och
sitter man där, det är vågor och man ser ut över havet och man ser bara horisont. Det är inte några öar. Det tycker jag är ganska befriande Det känns Det känns väldigt skärgårdsaktigt liksom.
Man
får den här känslan av 18-talsfisken som sitter där och väntar på att klockan ska bli middag och man ska gå in och käka liksom. Det händer inte så mycket. Jag får bara den känslan. Det plus Riddersholm. Malin som är enda icke-rospiggen vet. Vad
det?
Riddersholm ligger på Romansö ut mot Kapellskär.
Alltså ni vet när man åker till Kapellskär Sista liksom stället på höger sida.
Ja.
Där, det är Riddersholm.
Där man kan bada med hundar?
Eh, det kanske man kan där ja.
Det vet jag, någonstans där kan man bada med hundar.
Ja men precis. Jag syftar på Det är så med naturresort tror jag också
Men
jag syftar på att man typ ställer bilen Vid de här båtklubben Som finns där Och sen går man igenom en tennisplan Det har varit en tennisplan, det är inte privat Men nu är det något annat Ja, kanske Och sen kommer man ut på en udde Där är mycket hundar som är där Så där är det nog det du syftar på
förmodligen och
då, man kan ju inte bada där men där ser man liksom färgerna och där ser man liksom innerskärgårds det känns som att det är ett ställe som inte är så känt, fast det är mycket människor där men det känns som att det är ens egna lilla häng
bra tips,
ska
jag besöka i sommar men
gör det,
faktiskt med mimi
och då kollar du på att visa ett roslag va
ja, självklart
jag vet inte om det står det, det får vi lägga till
Ja, det får vi lägga till.
Ja, all right. Har vi någon sån här jingle som mellan segment? Nu pekar de på varandra. Och boomer-sekunden blir till en boomer-minut.
Nej,
Joshua vet, men inte vår vän Lucas.
Det är här man bara trycker på allt. Frenetiskt.
Intror
Ja, det var du som klippte ner de här bitarna, nu är jag inte i en topp fem med Niklas, du tryckte på fel knapp som det kan gå, men det gör ingenting för den fick i alla fall gestalta att vi kommer till ett nytt segment.
Och innan det så kilar jag iväg för jag har nämligen ett kundmöte nu.
Men
vad
kul att du var med.
Ja jätteroligt. Jag är gärna med igen.
Du är välkommen.
Välkommen back.
Med er rådgivaren Daniela Cifuentes.
Den
som skapar otroligt mycket virala videos.
Just nu, ja.
Du är kung
Jävligt roligt faktiskt.
Ja är jävligt rolig det. Går virala?
Ja. Väldigt kul. Så följ våran TikTok, Roslagen Media Group.
Där kommer
ni se oss.
Och det är du som ser till att företag i Roslagen kan nå ut med sina budskap. Det är ju det som du är duktig på.
Precis, till rätt personer på rätt plats.
Så har man ett företag och vill nå ut, då kontaktar man Daniela Cifuentes.
Yes. Hejdå då har vi ses sen.
Tack
och hej. Alltså jag vet inte, vi syns ju i tio minuter, men bara lyssna där.
Jo, Toklördag. Vet du vad det är?
Nej.
Joshua, vad är Toklördag för något?
Det är en dag, en lördag då. Det är, jag tror det var två gånger på våren och två gånger på hösten, där olika företag och restauranger nere på stan då har olika aktiviteter och Liksom Gör olika saker För att få folk att komma ner på stan Nu nästa vecka Är det Motorsportstema tror jag det var

är det Ett bilföretag och poliserna Som är nere på stan och Förklarar vad de gör Och rekryterar folk som är intresserade av polisen
Rekryterar eller griper?
Båda kanske
Båda, okej Ja Men lördag Malin, du har väl hört om toklördag?
Nej, jag tror inte. Är det en grej eller?
Det är en grej. Det är handelsstaden som jag har förstått det. Visst är det så, Joshua?
Ja, precis.
Som står för det.
Är det öppet längre då eller hur funkar det?
Det är tolv till tre tror jag.
Ja right.
Det känns som en standard.
Alltså det är en eftermiddagsgrej. Men
tolv till tre är det? Alltså öppnar allting tolv? Inte tidigare?
Jag trodde de öppnar tidigare Men att de Att det startar igång klockan tolv
Så det är tre timmar mitt på dagen
Och
då kommer man ner Och du bor ju på stan så det här är ju tips till dig nu Då
ska jag ner och kolla på bilar Eller vad ska jag göra?
Du
kommer ju definitivt höra bilarna Jag kommer
höra bilar Och så kanske det är jag som blir gripen då, eller?
Det skulle vara kul att få bild på.
Content.
Allt
för content. Men jag har ju bott nere på stan så jag vet ju att det är ganska mycket folk som är ute.
Kul.
Och ibland vaknar man på lördagsmorgonen och undrar vad det är.
Då får man kolla på Alton Hotel, så brukar det stå där. Och ibland skriver dagen mycket saker som jag inte har koll på. Och då går jag in där och kollar på allt Nortellie. Och sen tar jag reda på vad som händer.
Det
är en sån rolig grej för Nortellie Bara vakna upp av att man hör en massa människor utanför.
Tror du någon som är nyfiken på eller sugen på att kontakta Nortelliepodden?
Ja det tror jag.
Vad gör man då då?
Kollar du den mejlen faktiskt?
Jag
gör inte det. Nej, jag gör
det
Man mejlar till Nortellipodden eller skriver DMs till Nortellipodden som finns där sociala medier finns.
Jajamensan.
Nu kollar inte jag. Jag har inte tillgång till våra sociala medier. Fortfarande.
Jo, men du har det. För det står det när jag går in.
Är det Joshua Lucas som har tillgång till dem?
Jaha.
De har fått tillgång. Men okej, jag har koll på lite sånt. Jag har inte tillgång till Roslund Mediegrupps konton heller. Det är Daniela som har det.
Men det kanske finns en orsak.
Ja, jag har funderat ut någonting. Offerkoftan igen. Men jag får ju feedback på podden på andra sätt.
Folk
som tar kontakt. Nu ska vi till biblioteket om två veckor blir det va?
Om
två veckor ska vi göra en podd där. Det vet inte grabbarna om än.
Men
ni är ju fortfarande producenter Så ni får vara med och kika hur det går där Men det är ju en färdigriggad poddstudio Ska vi snacka med personalen där Det blir kul
Jätteroligt Nej men det är kul för det är ju faktiskt många som hör av sig Och vill vara med eller samarbeta
Ja vi har väldigt många På listan över deltagare
Eller
gäster När ska vi börja titta om gästerna?
Ja när solen skiner och solen står i senit.
Ungefär

kör
vi.
Det är bra. Man säger någonting fastän det inte är någonting. Vi får väl börja nu i vår att plocka in de gästerna. Betala vår gästskuld
som
man har uppstått.
Precis.
Nu har vi ett segment som heter Fråga Malin. Och då får vi se om rätt knapptryck som nu.
Alright! Joshua, du har skrivit en fråga till Malin.
Ja. Vad
är det för fråga?
En gata har döpts namn eller har bytt namn i Rimbo. Om du fick välja en gata. Vad hade det i Norrtälje Kommun då? Vilken gata hade det varit och vad hade den hetet då?
Bra fråga.
Snyggt
Riktigt bra fråga årets fråga
Alltså den här skulle man nästan behöva förlura lite på en stund Men Det är inte ganska bra om man döper den efter sig själv Jag kan behöva en gata i mitt liv
Malin Buttlegatan
Ja det finns ingenstans I hela världen tror jag
Men ska det hända Malin gata eller Malin Buttlers gata?
Alltså
om det är ett förnamn då känns det mer som en cykelväg eller en stig. Är det en riktig gata då är det ju för- och efternamn. Eller torg vill jag ha.
Malin Buttlers.
För då låter det lite såhär kungligt.
Du bor ju ungefär vid Skvallertorget. Det är ju ingen som känner till det.
Vi skulle
kunna döpa om den Vi skiter i vad fan kommunen gör
Vi
döper den till Malin Battlers torg Här och nu Vi
har kört Jag
är politiker, jag kan väl bara här och nu bestämma
Får jag en staty?
Nej, men du kan få namnet
Staty ska jag ha
Här och nu så heter Skvallatorget Malin Battlers torg
Staty
Det finns redan ett konstsakta Ja,
men jag håller till
Ja, då får våra lyssnare göra en utsmycknad.
Men
har du funderat på någon gång om du skulle få en väg?
Inte för mig personligen, så långt har inte jag gått i mina tankar.
Nej
men
finns det något som saknas?
Nej, jag tycker så här, i Norrtälje kommun så är det ju tjänstemännen som hittar på namnen. Och jag kan tycka att det där borde vara upp till politiken faktiskt,
om
man ska vara så. Så är det i många andra kommuner att politiker som ändå har någon form av markkontakt får fråga folk.
Vad tycker folk? Blanda in medborgarna i processen. Det görs ju inte idag. Idag görs det 100% på svenska marknivån Och ingen jäkel vet ju om det byggs ett nytt område hur den processen går till.
Tycker du att det hittas på för dåliga namn på gator och vägar?
Nej det gör det inte. Jag tycker att det funkar väldigt bra.
Det kanske därför det inte har gjorts till en grej egentligen. För man tar ju ofta historiska
grejer
som har med det att göra. Till exempel, bredvid kommunhuset så finns det ett kvarter som heter Tryckeriet. Ja, det är för att det var tryckeri där liksom.
Vilket är ganska förnuligt.
Ja, kvarteret Jutaren som ligger där vid parken, den stora huskroppen vid parken.
Det
var en gammal gjuter i där. Och vägarna har ju med det också så att man tar ett vägnamn som har med sakerna att göra. Men jag kan tycka att blanda in folk, alltså man kan få tre alternativ. Så tjänstemännen plockar fram till att alla är bra liksom. Men sen får folk känna att vi vill med påverkan. Jag tror att skulle göra mycket.
Så du är bara in och röstar menar du?
Inte nu men i min drömvärld. Det här är något som ska ligga in i vårt valplattform. Först
ny bild sen det.
Först bild och sen det. Då är
det liksom hälften vunnet.
Jag har ett möte nu som inte kan boka om. Det var någon som kom sen till poddespelningen. Jag ser inte vem.
Med någon. Men
det kan det vara jag.
Det ska vi inte säga. Ja, så vi måste avsluta podden.
Ja.
Tyvärr. Men det var sjukt trevligt.
Ja, som alltid.
Alltid lika trevligt att få podden med Malin Battler och våra producenter och våra gäster.
Yes. Men vi hörs syns nästa vecka.
Jag längtar redan.
Det gör alla. Tack för idag.
Tack tack.
Lyssna på vår podd bli en bättre människa. Eller kanske inte det. Men du vet nog mer. Vår stad då.

Laddar bokningsbara aktiviteter…

Från handmålade praliner till trädgård – Norrtäljepodden möter Malin Nord

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-11 – av Tobbe Rydsheim
Norrtäljepodden möter mångsysslaren Malin Nord. FOTOMONTAGE: AON
1 min läsning
Annons

Tobias Rydsheim och Malin Butler är tillbaka med ett nytt avsnitt av Norrtäljepodden. Den här gången gästas de av mångsysslaren Malin Nord.

Malin Nord flyttade till Norrtälje 2018 och har sedan dess hunnit prova flera kreativa yrkesbanor. Hon har drivit egen chokladbutik, handmålat praliner, arbetat som byggmålare och jobbar i dag som trädgårdsanläggare.

I avsnittet berättar hon om vägen från choklad och konfektyr till trädgårdsarbete, om skaparlust, yrkesbyten och varför praliner kan vara små konstverk.

Annons

— Efter första lektionen hade jag redan köpt hem allting och stod hemma och gjorde på kvällarna, säger Malin Nord om hur chokladintresset började.

Samtalet rör sig också mellan renoveringsmåleri, fruktträd, julgranar, pollinering och livet i Norrtälje.

Lyssna på Spotify

https://open.spotify.com/episode/1qKNBoemjDsgHwBsD6rte5?si=NCHmWqy1TPGsFSRuuet8Zg

Annons
Flygfyren

Norrtäljepodden om sommar, svett och träningsvärk

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-02 – av Norrtäljepodden
Programledarna Malin Butler Thunberg och Tobias Rydsheim. FOTO: Camilla Åsvik
1 min läsning
Annons

I veckans Norrtäljepodden pratar Tobias och Malin om sommarvärme, bad, kroppslukt, bar överkropp och träningsvärk efter gympass.

 

Samtalet rör sig vidare till klassiska sommarproblem. Tobias berättar om sin vattenfyllda golvfläkt, medan Malin resonerar kring badlusten som färskvara: när behovet av ett dopp väl infinner sig gäller det att bada direkt.

Annons

Duon diskuterar också hygien, kroppslukt och oönskade dofter i vardagen. Även skor och strumpor får utrymme, där samtalet bland annat landar i tubsockans möjliga återkomst och frågan om strumpor i sandaler.

Avsnittet tar dessutom upp män som går med bar överkropp i sommarvärmen. Malin lyfter orättvisan i att män kan ta av sig tröjan offentligt på ett sätt som kvinnor sällan kan göra utan att väcka reaktioner.

Mot slutet berättar Malin om sin återkomst till gymmet och den efterföljande träningsvärken. Som vanligt blandas vardagsobservationer, sidospår och personliga bekännelser i ett samtal om sommarens små och stora bekymmer.

Lyssna på Spotify 

 

Annons

Reinkarnationer, Eurovision och fästingar i nya Norrtäljepodden

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-21 – av Norrtäljepodden
Programledarna Tobias Rydsheim och Malin Butler
2 min läsning
Annons
Flygfyren

Malin och Tobbe diskuterar Eurovisions vinnare och förlorare, funderar över fästingarnas framfart i Roslagen och resonerar kring tidigare liv – och om ett medium kanske borde gästa podden.

Årets Eurovision engagerade båda värdarna. Tobias uttrycker sympati för den svenska representanten Felicia och tycker att hon förtjänade mer stöd.

– Jag tycker lite synd om henne. Hon förtjänade mer stöd, inte minst av våra svikare till grannländer som inte hjälpte till, säger Tobbe.

Annons

Bulgariens vinnare får däremot ett gott omdöme.

– Hon tog scenen, hon ägde scenen. Det var leverans, högoktanigt, säger Tobias.

Diskussionen leder vidare till gamla schlagerfavoriter. Malin lyfter fram Bobbysocks klassiker ”La det svinge” som sitt personliga favoritbidrag.

– Vilken jävla dänga. Den blir man glad av, säger Malin.

Avsnittet tar senare en mer filosofisk vändning när Malin berättar om sin övertygelse om att hon levt tidigare liv, bland annat i Stockholm under en fattig era och möjligen i krig.

– Ibland kan man träffa människor och känna: ”Den här människan har jag känt hela livet.” Det är för att ni känt varandra i ett tidigare liv, berättar Malin.

Tobias har själv fått höra av en häxa att han är en ung själ, möjligen i sitt första eller andra liv – något han menar kan förklara varför han har svårt att relatera till ämnet.

Annons

Nu hoppas duon på fler övernaturliga inslag i podden.

– Kan vi inte ta med en medial person någon gång i programmet? Som kanske kan göra en sån här läsning på oss, säger Malin.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa avsnittets transkribering

Tobbias:God morgon, god dag. Det här är Tobias. Och Malin. Från Norrtäljepodden i samarbete med Allt om Norrtälje.
Malin: Det är exakt det det är. Hur är läget?
Tobbias: Jodå, det är bra. Jag är morgontrött här nu och det, det ska inte, jag kan inte ljuga om det.
Så att jag kan låta lite extra vimsig i dag. Eh, men utöver det så har vi ytterligare en regnig förmiddag här i Norrtälje. Eh, för er som lyssnade på förra avsnittet så vet ni att jag tycker om det.
Malin: Mm. För du blir kreativ.
Tobbias: Ja.
Malin: Jag blir mest blöt.
Tobbias: Ja.
Malin: Och jag sitter lite nervös i och med att jag har gått upp och det regnade med all elektronik vi har här.
Ja just det. Mm. Så blir jag electrified så vet ni.
Tobbias: Då, då beror det på att det kan vara vattendroppar från ditt hår som droppar rakt ner i mikrofonen. Exakt. Men du är torrskodd i alla fall. [00:01:00] Ja, det är jag. Det är huvudsaken. Ja,
Malin: det är noga. Det, man brukar ju säga det, man ska ha torra strumpor i, ut i fält.
Tobbias: Ja precis.
Då klarar man allt. Och så ska man vara torr bakom öronen också sägs det.
Malin: Ja, det är värre med tror jag. Är det? Ja, jag är nog, jag är nog rätt barnslig periodvis.
Tobbias: Ja ja, ja du tänker, nu ska vi se, du tänker bildligt och inte bokstavligt. Exakt,
Malin: exakt. Men det är ett bra jäkla uttryck och jag vet inte var det kommer ifrån.
Tobbias: Det kommer vi att ta reda på i framtiden när vi går vidare och utvecklar Språkpodden.
Malin: Just det. För det, den finns ju ännu inte tror jag.
Tobbias: Nej, det finns ju Språket i P3 tror jag den heter. Det är en ganska intressant podd faktiskt.
Malin: Ja. Är det något du lyssnar på?
Tobbias: Ja. Ja, coolt.
Malin: Men hördu, vad har hänt i veckan?
Berätta för oss.
Tobbias: Ja, eh, tankarna går ju lite här. Det börjar ju bli [00:02:00] fästingsäsong. Eh, speciellt i egenskap av rospigg så vet vi ju att, att det är väldigt mycket fästingar i vårt område där vi bor. Eh, och det här med TBE-spruta, det är det som jag funderar på nu. Jag, jag kommer inte, kommer inte riktigt ihåg när jag tog sist och det är dags för det igen.
Malin: Alltså, det där är jag sämst i världen på. Jag är inte en anti-vaxxer per se, men jag har så jäkla dålig koll på sånt. Jag vet att jag har tagit någon.
Tobbias: Ja, men det, jag tror att anti-vaxxer eller inte just TBE-sprutan, det bör man nog ta om man bor såhär nära skärgården.
Malin: Jag kan skryta med att jag haft borrelia en gång.
Tobbias: Ja, du har det? Ja
Malin: visst.
Tobbias: Jag
Malin: blev jättesnurr-- jag var yr och liksom bara snurrig och matt. Eh, men jag klarade mig ganska [00:03:00] bra.
Tobbias: Ja vissa kan ju bli riktigt dåliga, långtidssjuka. Eh, men oklart vad om den där TBE-sprutan, det, den förebygger inte borrelia då.
Malin: Nej.
Tobbias: Nej, utan det är väl, är det hjärnhinneinflammation?
Just det. Tror jag.
Malin: Vilket jag också känner en kille som haft-
Tobbias: Ja. -som barn. Ja, det, det där ska man hålla sig borta. Det, det är inte helt...
Malin: Problemfritt.
Tobbias: Problemfritt. Och man kanske inte ens kommer ut på andra sidan som jag har förstått. Precis. Ja. Men brukar du få mycket fästingar då?
Malin: Eh, jag kan säga att jag har haft två i mitt liv.
Tobbias: Oj! Och
Malin: en klättrade på. Nej, en klättrade på mig. Så att det är väl ungefär som alla andra. De gillar inte mig.
Tobbias: Oj. Antar jag. Men beror det här på då att de inte skulle gilla dig att det är något fel på, på ditt blod? Kanske. Eller är det att du är [00:04:00] stadsråtta?
Malin: Eh, det är nog en härlig mix.
Tobbias: En härlig mix.
Malin: Ja,
Tobbias: faktiskt.
Ja, nej men för jag brukar ha ett gäng varje fästingsäsong. Nu rör jag mig i och för sig ute i naturen en del. Eh, ute i skärgården, där är det helt hopplöst ju. Man kan liksom kliva i land på en ö med en fot och sen så är det fästingar på en.
Malin: Men vet du vad, vet du vad jag nästan tycker är värre? Nej. Ormar.
Tobbias: Ja, ja. Alltså ute på öarna, det
Malin: känns som att det är orm överallt.
Tobbias: Jo, jo, det, det stämmer ju. Men det, är det inte lättare att akta sig för ormar än för fästingar?
Malin: Jag vet inte det där. Alltså det känns som att man har blivit ilurad hela livet. Att ja, men ormar är mer rädd för dig än vad do, du är för dem.
Och jag tror att det är bara bullshit.
Tobbias: Mm, men tänk såhär då. Eh, vi har ju en orm som [00:05:00] man ska akta sig för. Mm. Men tänk hur många fästingar det finns som man ska akta sig för.
Malin: Mm. Ja, procentuellt är det en jäkla skillnad. Ja. Men jag har ju precis fått clearat att jag ska ut i skärgården på midsommar. Ja.
Wohoo, grattis skärgården! Ja. Eh, så det kanske inte är någon dum idé att jag ska förbereda mig lite.
Tobbias: Mm. Nej men ta TBE-sprutan, man vet aldrig. Och på ämnet så, alltså det, det... Folk som har katter till exempel- Just det. -de känner ju till om man har en utekatt, att de, de kan ju dra in en jäkla massa fästingar.
Hundar och sådär också. Eh... Och sen jag har faktiskt en kompis som vi kan kalla för Grädd-Martin. Han fick en fästing på Götgatan i Stockholm en gång.
Malin: Du ser? Man går inte säker någonstans. Nej,
Tobbias: jag gick, jag gick bredvid Grädd-Martin när vi upptäckte då att han hade en fästing på sig på Götgatan i Stockholm.[00:06:00]
Malin: Inte ens ute i bushen.
Tobbias: Han har i senare samtal hävdat att den kommer ifrån Grisslehamn.
Malin: Ah, han har gått runt med den där ett tag.
Tobbias: Ja, och han stod i Nyhetsmorgon och hade den fästingen på sig i direktsändning. Men jag hävdar ändå bestämt att den kommer säkert från Götgatan.
Malin: Och Peter Jihde sa ingenting?
Tobbias: Nej, han, han tittade inte på Martins mage då innan, innan det drog i gång där.
Malin: Men i och med att jag nu ska ut i skärgården. Jag har aldrig firat midsommar i skärgården. Jag kanske behöver lite. Nej, jag kanske behöver lite tips och vett och etikettregler som inte jag vet om. Finns det några?
Tobbias: Ja, det där med vett och etikett, det är väl det som brukar försvinna fortast på ett nyår-- eller midsommarfirande i skärgården.
Men nej, men du ska väl äta sill och dricka nubbe [00:07:00] och sjunga rospiggska sånger. Oh! Och dansa lite och sen så kommer resten naturligt tror jag.
Malin: Okej.
Tobbias: Det är ju ett väldigt, ett väldigt snapsstyrt liv som den äkta rospiggen under ett midsommarfirande lever.
Malin: Ja, men där, där är jag lite orolig för jag är inte en snapstjej.
Tobbias: Nej.
Malin: Och dricker jag för mycket av den varan, då somnar jag bara. Så att det kan bli väldigt kort midsommar.
Tobbias: Ja, men det är ändå en lång, lång dag och natt. Det är ljust väldigt länge på midsommarafton. Så jag tror att det kommer hjälpa dig att hålla dig vaken.
Malin: Okej. Ja, men jag ska plocka mina sju blommor, lägga under kudden, dricka snaps, potatis och sill och vara glad och undvika fästing.
Tobbias: Ja.
Malin: Summerat.
Tobbias: Precis. Över till [00:08:00] nästa del.
Malin: Fast jag är lite pirrig för midsommar.
Tobbias: Ja, men du kommer ha det roligt, Malin. Och sen så vill jag ha en beskrivning, en review.
Malin: Ja, men det kommer. Absolut. Jag lovar. Men det var en kul vecka tycker jag. Det var det såhär, Eurovisionvecka. Just
Tobbias: det.
Malin: Det har hänt mycket.
Alltså det var mycket arga miner, sura miner, glada miner över Felicia som sjöng för Sverige.
Tobbias: Ja Ja, jag tycker lite synd om henne. Jag tyckte hon förtjänade bättre, äh, förtjänade mer stöd. Inte minst utav våra svikare till grannländer som inte hjälpte till här nu. Faktiskt. Det brukar de ju göra.
Malin: Ja.
Tobbias: Har jag för mig.
Malin: Ja, alltså man brukar väl supporta varann just i sådana här forum. [00:09:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Men vi, vi blev ju liksom omkörda av Bulgarien av alla länder.
Tobbias: Ja, ändå, ändå en värdig vinnare tycker jag. Jag tycker att det var en tjej som hade riktig popstjärneaura. Ja. Hon tog scenen, hon ägde scenen och det var inte den mest perfekta rösten, vilket det absolut inte behöver vara, men hon levererade.
Det var leverans, högoktanigt.
Malin: Lite som en gammal gubbe skulle ha sagt: "Det är klipp i den tjejen." Det
Tobbias: är klipp i den tjejen, ja absolut. Så att jag säger ingenting. Jag har, jag har inga åsikter kring henne, inga negativa åsikter kring henne som vinnare. Äh, däremot så tycker jag att Sverige förtjänade bättre för att det var så mycket annat som vi fick höra i Eurovision som var, som hade väldigt mycket lägre kvalitet.
Malin: Mm. Ja, det är, det är ju högt och lågt där.
Tobbias: Ja, [00:10:00] det, det är det verkligen. Att Finland var så himla hyllade eller hajpade.
Malin: Var det Linda Lampenius fiolspeleri? Ja. Vilket alltså är inte vi väldigt förtjusta i det överlag här i Sverige att det- Ja,
Tobbias: men fan låten, jag vet inte. Det var in-- den slog inte, slog inte an en sträng i mig.
Malin: Äh, jag, jag träffade min gode vän Janne Westerlund som är finländare. Äh, och han översatte den och han tyckte att texten är så ofantligt fin. Så och han var väldigt berörd av låten.
Tobbias: Ja, det kan man vara. Och det absolut fanns det kvaliteter i den. Jag säger inte att det var en dålig låt, men jag förstår inte hajpen kring den.
Malin: Och det där är ju väldigt svårt liksom för oss som inte pratar alla språk i världen, äh, att förstå innebörden av texten.
Tobbias: Ja, [00:11:00] men, men jag tycker nödvändigtvis inte att man behöver sjunga på ett språk som alla andra förstår för att ha en hit i just Eurovision. Det skulle nästan vara kul om alla sjöng på sitt eget modersmål.
Äh, jag skulle absolut kunna se att det skulle funka för att musiken är ju faktiskt ett universellt språk. Det
Malin: är
Tobbias: det.
Malin: Och tidigare så fick man ju inte byta språk i Eurovision. Jag vet inte vilket år de ändrade det, att man fick ändra till engelsk text.
Tobbias: Vad då? Så att om man har en originallåt på svenska och så kör man den på engelska i Eurovision menar du?
Malin: Ja, men precis. För förr var det såhär. Sjöng du på svenska så var det svenska som gällde i final.
Tobbias: Men det måste ha varit en gammal regel för jag kommer ihåg Take me to your heaven.
Malin: Ja, precis. Men nu snackar vi då kanske sjuttio-åttiotal där. Ja,
Tobbias: för nittiotal då, då var det okej att göra så i alla
Malin: fall. Och där blev vi också blown away.
Tobbias: Roger [00:12:00] Pontare har ju sin på engelska också. Just det. Men va--gick han till Eurovision? Ja men visst gjorde han det. Jo, fan han vann Mello i Sverige.
Malin: Men är det fortfarande så att det har länge varit Israel och Sverige som har vunnit flest Eurovision va?
Tobbias: Ja, nu ska jag inte låtsas som att jag vet. Ja, de pratade en del om det här i sändning när jag lyssnade med ett halvt öra.
Att Sverige har många segrar under bältet, det vet vi alla. Israel oklart. De var ju föremål för kontrovers i år då. Just. Men det verkade som det gick bra för dem. Sen kan jag undra hur mycket är politik och hur mycket är musik i den här tävlingen. Men det kan vi låta ligga för i dag.
Malin: Ja men precis. Men jag tycker ändå att du ska få outa din absoluta favvoshlager igenom tidigare.
Tobbias: Oj,[00:13:00]
nu tog du mig på sängen. Jag
Malin: förstår det.
Tobbias: Låt mig få fundera på den där medan du berättar din.
Malin: Här kommer den. Bobby Sox, La det swinge.
Tobbias: Jaha, norskt.
Malin: Ja, men vilken jävla dänga. Den blir man glad av.
Tobbias: Ja.
Malin: Och sen har jag även fakt-- eller jag har två. Alltså, Janne Lucas växeln Hallå, hallå.
Tobbias: Ja, okej, jag fattar. Men sådana här, alltså, schlagers i den bemärkelsen, old school schlagers, jag tycker att de är dåliga.
Malin: Tycker du det? Ja. Har du, har du någonsin druckit en massa öl och bara känt att nu är min intelligensnivå ganska låg? Nu kör jag bara.
Tobbias: Många gånger.
Malin: Ja, och då sitter de som en jävla smäck.
Tobbias: Ja, det är kanske sant, men det, det blev väl bra. Alltså, kval-kvalitativa låtar med Loreen.
Malin: Mm. Ja, just det. [00:14:00]
Tobbias: Först var det de här flams och fjantlåtarna och sen så, så blev det ju lite mera
Alltså Euro disco dunk fast schlager, typ Take me to your heaven och sånt där. Men sen hände det någonting och det blev lite mera moget och lite mera- Påkostat kanske. Ja, mm. Ja, nu börjar jag svamla. Vi klipper där. Tack.
Malin: Take two. Ja men nej men faktiskt, vi kan gå vidare för att jag läste i Allt om Norrtälje faktiskt.
Som vi alla gör noggrant. Eller hur? Bra. Att Norrtälje kommun ökar ju i befolkningen. Ja just det. Ja, och vi har ju också väldigt, väldigt gammal population. Får man säga så? Många äldre. Hög
Tobbias: [00:15:00] medelålder. Det
Malin: har vi. Och någonting jag har märkt av ganska mycket på senare tid att det finns militanta pensionärer som inte är på bra humör.
Det har jag stött på. Det är inga glada miner och det är rollatorer som kör som pansarvagnar. Är det någonting du har märkt av? Jag känner det såhär, fan borde man inte vara ganska glad och avslappnad såhär på ålderns höst?
Tobbias: Jo, jo men nu när du säger det så det är väl klart. Det går ju såklart att hitta.
Och det finns väl två sidor utav det myntet. Det ena är att man irriteras och störs utav det. Och det andra är att det känns kulturellt rätt och riktigt. Om vi då kör den här roslagsvinkeln då då. Så ska ju rospiggen vara lite [00:16:00] surmulen och grinig. Och är det så att det är rospiggar som du, som du riktar dolken mot här nu, då tycker jag ändå att med all rätt ska de vara så.
För att det är, det finns ett visst kulturellt värde i det- Så de gör rätt, jag har fel. Det säger inte nödvändigtvis att du har fel. Det kan hända att det, att det just de här exemplen som du tar upp, att det kan vara inflyttade stockholmare till exempel och då är det en helt annan sak.
Malin: Ah, det är olika. Då får man inte vara.
Då får man visa lite vördnad. Då
Tobbias: blir det ocharmigt. Men är det någon som i generationer har Eller är en produkt utav generationer utav rospiggar som har ett grinigt och lite surmulet kynne. Ja, då är det någonting som är vackert. För då ska det vara så. Ja. Det är k-märkta människor normalt. Jag förstår
Malin: det, jag förstår.
Nej, för jag, jag blir ju glad av små dumma saker. Eh, [00:17:00] och alltså bara att man håller upp dörren för någon och någon kan bli väldigt, väldigt glad för den lilla gesten. Många säger inte ens tack, utan bara grymtar lite sådär.
Tobbias: Jag förstår. Har-- Det känns ändå som att du sitter på några konkreta exempel här som du har reagerat på.
Malin: Ja, jag höll på att krocka med en, en sån här attackrollator häromdagen.
Tobbias: Jaså?
Malin: Och då fick jag en ond blick, men jag tänkte vi har ju lika mycket rätt att vara där. Och, och det måste jag också säga att jag, jag vek ju av, av respekt för någons ålder och rollator. Eh, men, men det vart bara en ond blick. Men sen fick jag också just det här när jag höll upp dörren för en man i veckan som blev innerligt glad och tackade.
Och sa, då sa, svarar man ju såhär: "Det var så lite så." Och så fick jag svaret: "Inte för mig."
Tobbias: Jaså.
Malin: Ja, det är fint.
Tobbias: Jaså, ja, okej. Ja, den, det var ett hugg i hjärtat. Men jag kan [00:18:00] tänka såhär också att hur man blir bemött utav äldre, det är väldigt tydligt för mig då som, kallas jag för medelålders man?
Malin: Jag vet inte riktigt vad man är.
Tobbias: Jag är trettionio, är jag medelålders då?
Malin: Jag, jag kan liksom inte de här gränserna.
Tobbias: Oavsett. Om jag är ute och går tillsammans med mitt barn, min dotter, då blir jag oerhört mycket bättre bemött utav till exempel äldre damer än om jag kommer där själv, lite lufsig med gitarren på ryggen eller skejtboarden under armen.
Eh, då, då kan, då kan det nog hända att jag blir lite-- Jag får onda ögat så riktat mot mig. Men går jag där med min söta lilla dotter, då är det leende på läpparna och hela den biten.
Malin: Ja, men det kan jag förstå för hon är väldigt söt.
Tobbias: Det, det [00:19:00] hör-- Ja, ja, det är hon. Eh, men det där upptäckte jag i då, när jag blev förälder.
Att, att gå tillsammans med sitt barn gör att, i alla fall nu talar jag för mig själv, att jag blir bemött på ett helt annat sätt i typ alla sammanhang. I butiker, i, på gatan, i ja,
Malin: whatever. Men har du blivit alltså direkt dåligt bemött? Någon som hytte med näven eller liksom?
Tobbias: Ja, jo men det har jag väl.
Malin: Är det så?
Tobbias: Ja, men nu, nu väntar du dig exempel såhär. Jag kommer inte på något- Nej, inte mer. Men ja, i allmänhet så det är klart att man, man träffar ju på människor som man inte drar jämt med alla gånger. Man kanske har olika, olika sätt att se på vem hade företräde här i trafiken [00:20:00] eller i, i butiken och vad det nu än kan vara.
Malin: Men jag tycker, jag tycker ändå såhär, det finns någon liten hyfs av att man ska morscha och se lite. Man kan ju ge något, ett leende. Som Dolly Parton brukar säga: "If you see a person without a smile, give him yours."
Tobbias: Mm, det är väl fint.
Malin: Jättefint sagt
Tobbias: av
Malin: Dolly. Ja, Dolly
Tobbias: Parton, tack för visdomarna.
Malin: Mm. Men, men hur tror du själv att du skulle vara som gammal panskiss?
Tobbias: Ja men ibland kan jag ju romantisera det där gringubbe-grejen, men det är heller inte särskilt... Äh, som person så tror jag att jag är ganska avslappnad och det blir vad det blir. Och jag hoppas att det kommer öka med åldern. Jag vill bli en väldigt obrydd gubbe som bara tar svan, livets svanesång med en klackspark.
[00:21:00] Mm. Jag hoppas det i alla fall. Så att, så att jag inte blir tyngd utav ångest och livsleda.
Malin: Det låter jäkligt tungt.
Tobbias: Det kanske beror på hur man mår. Äldre personer som, som har mycket krämpor och, och sådär. Man vet ju inte. Det kan ju vara det. Du vet själv när man, om man har sovit dåligt eller känner sig ur form eller har ont eller vad det nu kan vara.
Då kan det hända att, att man svär en extra gång och det tunga mörka moln som svävar runt en.
Malin: Alltså, det där är ju det jobbigaste med att kommit över fyrtiostrecket. Det här när man bara kan vakna och kroppen överraskar med en och ha ont någonstans. Och man inte gjort någonting.
Tobbias: Ja, jo men det finns ju många nya bekymmer då upp i åldrarna som man inte kände till.
Själv börjar jag ju komma i klimakteriet.
Malin: [00:22:00] Jaha! Berätta mer. Vad har du vallningar?
Tobbias: Nej, det där var faktiskt ett skämt. Jag tror inte ens att män kommer i klimakteriet va?
Malin: Jo, men det finns ett manligt klimakterie har jag läst.
Tobbias: Ja, jag är inte där ännu. Nej,
Malin: men tycker du att-- Vissa, vissa är ju såhär har ju åldersnoja, vill inte åldras och bara saknar ungdomen.
Hur känner, hur känner du med den delen?
Tobbias: Blir väldigt påtagligt för var dag som går. Eh... Jag har åldersnoja och jag är också väldigt nostalgisk. Jag är nostalgiker och väldigt sentimental kring ungdomen och känner att många saker längtar jag tillbaks till många ögonblick. Och inte, inte bara ögonblick utan vibes, känslan som man hade under en viss period.
Det är [00:23:00] inte så kul att bli vuxen.
Malin: Tycker, alltså jag, där är jag ju helt tvärtom. Jag är ju väldigt osentimental, kall och hård. Och sen har jag ju levt mitt liv i hundraåttio stort sett fram till nu. Så att jag har ju liksom, jag har svårt att minnas saker. Alltså visst, jag kan också bara liksom, men då får jag gräva fram ett minne och känna den här viben och sådär.
Men jag tycker det är ganska schysst att bli äldre.
Tobbias: Jo, alltså såhär då. I första avsnittet som jag var med, då pratade vi lite grann om nittiotalet och ja, var nostalgiska kring det. Och jag vill nödvändigtvis inte säga att jag skulle vilja vara ett barn igen. Nej. Men jag saknar viben som var då. Det skulle jag vilja ha tillbaka.
Jag kanske skulle vilja vara trettionio år men leva 1994.
Malin: Mm. Jag skulle vilja leva 69, alltså [00:24:00] 1969.
Tobbias: Ja, du är lite mer hippisk, hippie-esk.
Malin: Ja, jag vill, jag hade velat vara med på Woodstock.
Tobbias: Ja, jo men det hade jag kunnat tänka mig också. Men jag kanske hade varit på Woodstock 1994 istället.
Malin: Ja, eller så kanske vi hade legat i krig, alltså varit med i armén.
Eller kanske inte jag då, men jag kanske hade varit hemma med barn.
Tobbias: 1944.
Malin: Ja, man vet aldrig.
Tobbias: Kanske, ja.
Malin: Alltså, det finns epoker i historien som man kanske inte riktigt är sugen på.
Tobbias: Nej, men det skulle vara trevligt att besöka. Vara tidsresenär, tidsturist.
Malin: Men jag tror ju att jag har levt ett tidigare liv.
Tobbias: Mm.
Det tror jag nog att du tror. Och berätta lite mer om det, tack.
Malin: Får jag det?
Tobbias: Ja, en liten kort.
Malin: Nej men jag har minne av när jag var liten och vi var i [00:25:00] Stockholm. Jag har ju liksom aldrig bott i Stockholm när jag var liten då. Men jag visste tydligen var vi skulle och jag kände igen gränder och jättemycket konstigt redan då.
Så att jag tror jag har bott i Stockholm då. På någon fattig tid.
Tobbias: Okej. Stockholm var ju väldigt fattigt under väldigt lång tid.
Malin: Ja, och du vet hur barn kan vara liksom att man sticker före
Tobbias: och
Malin: hittar rätt. Och sen brukar jag, alltså jag vet inte också, vi pratade ju om krig förra veckan äh och jag brukar också få känslan när jag tittar på krigsfilmer att jag liksom känner igen mig, att jag har varit där.
Så här jag känner typ doften av gunpowder.
Tobbias: Ja, ja det är ju många, många människor som hävdar att det, ja det här med reinkarnation, om man har levt tidigare liv och hit och dit. Många som bär väldigt starka vittnesmål kring sånt här och det är intressant.
Malin: Ja, [00:26:00] och någonting som är coolt och här får man ju tycka precis hur man vill.
Äh det säger, om man tror på det här, vilket jag gör, så kan det vara så att jag träffar mitt livs kärlek. Det i tid, i ett tidigare liv kan ha varit min bror eller till exempel min partner i krig. Att vi har liksom stridit tillsammans sida vid sida och haft ett så här bond. Och du vet, ibland kan man ju träffa människor som man känner såhär, ja men du vet, den här människan har jag känt hela livet.
Tobbias: Mm just det.
Malin: Ja, det är för att ni känt varann i ett tidigare liv.
Tobbias: Ja, det är intressanta tankar ur både ett psykologiskt och spirituellt ba ba ba ba.
Malin: Ja, så att nej men det, det är väl det vi har att se fram emot höll jag på att säga. Eller det, nu, nu tänkte jag, nu jag pratade innan jag sa.
Tobbias: Det var, ja men det var en gång...
Du märker att jag inte riktigt kan bolla det här [00:27:00] med dig. Och det kanske finns en anledning till det. Att en gång så träffade jag på en häxa som sa sig kunna se sånt här, vem man har varit tidigare och så vidare. Och då fick jag sagt till mig att jag var en väldigt ung själ och att det här kanske var mitt första eller andra liv.
Malin: Just.
Tobbias: Ja, så om vi då utgår från att jag är en väldigt ung själ och låt oss säga att det här är mitt första liv, då kan inte jag relatera till det här.
Malin: Nej.
Tobbias: Förrän kanske nästa liv.
Malin: Ja. När vi har en ny podd kanske.
Tobbias: Precis. Då kanske jag kan spinna vidare på det här mer. Men as it is, right now. Jag
Malin: är blott en ung själ.
Ja, men det, det får du vara. Jag respekterar det. Tack för det. Ja, och jag tror att jag har levt flera svängar.
Tobbias: Mm du känns ändå klok och så på många olika sätt. Tack. Grundad och [00:28:00] jordad och stabil så. En klok gumma.
Malin: Ja, attack! Exakt det. Och men, men när jag pratade innan och tänka så var det det jag tänkte på att eftersom ett medium har sagt till mig att snart kommer den stora kärleken och den kommer vara grundad i att liksom det kommer bli en såhär som yin och yang, power couple.
Ni kommer liksom såhär verkligen hitta hem i varandra.
Tobbias: Och så blev det istället poddkollegan Tobias Rydseim.
Malin: Eh ja, det blir inte rätt alla gånger. Nej,
Tobbias: du sökte, du sökte den riktiga kärleken, men du fick en poddkollega.
Malin: Ja.
Tobbias: Men kan vi inte ta med en, en medial person nån gång i det här programmet?
Jättegärna. Som kanske kan göra nån sån här läsning på oss och får vi det här svart på vitt. Ja. Är jag en ung själ? Är du en klok gammal gumma?
Malin: Tänk om det skulle vara tvärtom.
Tobbias: Ja.
Malin: Att du är, du är en gammal klok gubbe [00:29:00] och jag en ung själ som aldrig har levt tidigare.
Tobbias: Det hade varit intressant. Då kan det vara så att jag är väldigt avtrubbad och stängd.
Då kanske den här mediala personen kan lösa mina knutar.
Malin: Just det. Men har vi en medial person som lyssnar så kan ju den mediala personen skriva till oss på Norrtälje podden @alltomnorrtälje.se.
Tobbias: Gör det.
Malin: Eller in på våra sociala medier på Facebook eller Instagram. Och häng med. Vi kör. Ja. Men ja, alltså, det är ju mycket
Vi lever ju på nätet mycket. Är klockan väldigt mycket? Nej,
Tobbias: kör på.
Malin: Eh och jag, jag vet inte om, om det är jag som ska böja mig och be om ursäkt. Jag, vi har ju gjort personer upprörda. Kanske mest jag. Låt höra. Ja, eh jag blev varse om och jag tyckte ju själv eh att jag var lik Cliff Burton som vi pratade om i förra [00:30:00] poddavsnittet.
Eh det här hamnade ju då ute i etern och på sociala medier och människor har blivit upprörda. Jaså? Har de blivit det nu då? Eh det har kommit kommentarer om att det är inte alls likt.
Tobbias: Mhm.
Malin: Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Mhm.
Malin: Eh inte likt alls. Alltså att det var, jag var inte lik. Och de är-- Till och med dödskallar efter kommentaren.
Har du hört på maken? Det
Tobbias: här låter ju allvarligt. Eh jag vet inte hur vi ska gå vidare med det här, men jag tycker att jag kan se likheten och jag är ändå hårdrockare och vet vad jag pratar om.
Malin: Mm. För det är en ganska hård kommentar. Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Jo, det vet vi Sluta, sluta ge kommentarer som är [00:31:00] dumma.
När vi visst vet vad vi pratar om.
Malin: Ja, jag har väl inte lika imponerande mustasch som Cliff, det kan jag hålla med om.
Tobbias: Nej, precis. Och så är du utav fel kön. Om du då ska vara Cliff Burton.
Malin: Ja, precis. Och sen hade ju han mer jeansväst och det har inte jag alls.
Tobbias: Jeansjacka. Men du hade ju det på dig det tillfället då du tyckte att du var lik.
Så att, nej, jag tycker att de här kommentarerna rinner av oss som vatten på en gås.
Malin: Ja, jag tycker också det. Men, men återigen kommentera gärna.
Tobbias: Ja, gör det. Men det är ändå lite eggande och lite triggande och lite kul. Bygger en spänning såhär om det inte bara är ros som man får. Ja, nej men
Malin: det, man ska ha både ris och ros tycker jag.
Det är helt, helt rätt. Men ska jag be om ursäkt?
Tobbias: Nej, jag tycker inte det.
Malin: Jag ska stå på mig.
Tobbias: Ja, stå på dig och jag vet inte. Jag kanske också fick mig en släng utav den där sleven. Jag vet inte.
Malin: Ja, i och med att [00:32:00] det var ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Ja, nej men jag tänker inte be om ursäkt för det i alla fall.
Nej,
Malin: jag tycker då, fan. Nu blev jag arg. Mm, ja men bli det. Ja, fan, nu vet jag inte ens. Jag, jag är out of words. Ja, men
Tobbias: så är det. Om man lägger ut saker på nätet, då får man ta det att det kan finnas oliktänkande.
Malin: Ja. Men tycker, känner du att det är av vikt? Brukar du kommentera saker på internet?
Tobbias: Allt mer sällan.
Eh, speciellt när det kommer till öppna, öppna forum. Jag brukar tänka efter en gång innan. Men ibland, du vet ibland så kliar det verkligen i fingrarna om jag börjar författa något och sen tänker jag: "Vad vinner jag på det här? Nej, jag suddar och sen går jag vidare i mitt liv."
Malin: Ja. Men [00:33:00] jag, jag kan bli mest förundrad över de här konstiga kommentarerna.
Eller att mer att man vill dela med sig: "Såhär tycker inte jag."
Tobbias: Ja, ja precis. Ja, det där, nej men det, det här är nästan ett helt avsnitt med internetetikett. Nettikett som det kallas va?
Malin: Jag tycker, jag tycker också vi spar den till ett senare tillfälle.
Tobbias: Faktiskt. Ja, men där, där finns det mycket att säga.
Och sen å ena sidan, det är ju vad vi tycker. Det handlar alltid om vad man själv tycker och sätter sig själv i centrum på något vis. Vad är facit? Jag vet inte.
Malin: Det finns väl knappt någon faktiskt.
Tobbias: Men det är så när många människor ska samsas på en liten planet, då kommer man kasta paj på varann åt alla håll och kanter.
Malin: Ja, och det är ingen idé att säga något för då har man ingenting sagt.
Tobbias: Nej, tala är silver men att-
Malin: Tiga är guld. [00:34:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Och det är perfekt när man har en podd som denna.
Tobbias: Ja, och det kanske nästan är ett bra sätt att avsluta podden på också. Att vi inte säger så mycket mer. Faktiskt,
Malin: nu håller vi snattran tills nästa vecka.
Tobbias: Ja, och har ni, som Malin har varit inne på tidigare, har ni, vill ni ändå kommentera och tycka till utom, utav, angående vårt programinnehåll, ris och ros. Både och. Välkommen till sociala mediekanalerna eller per e-mail. Ja,
Malin: det går jättebra. Men hörni, tusen tack för i dag.
Tobbias: Tusen
Malin: tack och ha det bra och vi ses och
Tobbias: hörs.
Malin: Puss och hej.
Tobbias: Varma kramar

”De gånger jag var gladast blev musiken sämst”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-13 – av Norrtäljepodden
Norrtäljepoddens programledare Tobias Rydsheim och Malin Butler.
2 min läsning
Annons
Flygfyren

I senaste avsnittet av Norrtäljepodden berättar programledaren Malin Butler om sin nya tatuering och passar samtidigt på att avisera en återkomst till standupscenen. Avsnittet rör sig också genom ämnen som militärövningen Aurora 26, spelglädje och kreativitetens relation till motgång.

Malin Butler, som leder Norrtäljepodden tillsammans med Tobias Rydsheim, kommer till inspelningen med en öm arm

– Av goda skäl.

Annons
Flygfyren

Hon hade kort dessförinnan besökt en tatuerare i Norrtälje och fått Elvis Presley tatuerad på armen.

– Det är ju min favoritsnubbe i livet, förklarar hon.

Tatueringen saknar ännu hår på motivet, något Malin skrattar åt, men stoltheten över valet är tydlig.

Samtalet glider snart in på hennes karriär som komiker. Malin beskriver sig som standup queen i Roslagen

– En titel hon inte tänker ge upp, trots att det gått ett tag sedan senaste framträdandet.

– Jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka, säger hon med ett leende i rösten.

Hon berättar bland annat om ett framgångsrikt gig som förband till Lennie Norman

Annons

– En av Sveriges mest etablerade komiker, som för övrigt är aktuell med spelningar i Norrtälje i sommar.

Tobias Rydsheim delar med sig av ett eget scenminne: i helgen spelade han med ett tributeband inför fjorton betalande gäster I Skebobruk, ett opretentiöst projekt som kretsar kring punkbandet NOFX.

– Spelglädje har inga gränser. Det är kul att hålla på, konstaterar han.

De båda diskuterar även sambandet mellan konst och motgång. Tobias, som skriver musik till bandet Wormwood, menar att hans bästa skivor tillkom under de tyngsta perioderna.

– Konsten föds ur lidandet

– det är faktiskt sant, säger han.

Militärövningen Aurora 26 tar också plats i samtalet, och väcker reflektioner kring beredskap och vad det innebär att leva i en tid av ökad försvarsvilja. Ingen av de två har gjort lumpen, men Tobias avslöjar att han skickade in en ansökan till hemvärnet under den tidiga fasen av Rysslands invasion av Ukraina

Norrtäljepodden leds av Tobias Rydsheim och Malin Butler och produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Visa hela transkriberingen

2026_0512_0935
Malin: [00:00:00] Bra.
Tobbe: Och det rullar.
Malin: Vi rullar.
Tobbe: Välkommen.
Malin: Välkommen.
Tobbe: Till.
Malin: Till Norrtäljepodden.
Tobbe: Med Malin Butler and Tobias Rydseheim.
Malin: Utan jingel.
Tobbe: Utan jingel i dag. Och det har sina anledningar. Men mer om det i ett annat avsnitt av Norrtälje-podden.
Malin: Som är producerat i samarbete med Allt om Norrtälje.
Tobbe: Det stämmer bra det.
Malin: Ja, hur är läget Tobias?
Tobbe: Jo, jag tycker att det är trevligt att det regnar faktiskt. Att det är en liten mulen grådass i dag för att då känner jag mig mycket mer kreativ. Och de här kraven att göra stordåd, de försvinner och då blir det lättare att uträtta just stordåd. Och i dag är ett utav stordåden [00:01:00] podcastinspelning.
Malin: Ja, men alltså det är ganska mysigt, men hade man inte legat eller velat ligga under en filt hemmavid.
Tobbe: Jo, det hade man också velat göra, men det kommer, kommer du att få göra sen.
Malin: Ja, jag vet. Man-- Men man vill ju bara ligga med någon, någon käresta och mysa en dag som denna. Men det, det har vi inte heller. Så att det kanske kommer.
Tobbe: Det räcker med katten.
Malin: Ja, jag har inte ens någon katt. Jag har det så jäkligt.
Tobbe: Ja.
Malin: I sinom tid.
Tobbe: Det är inte lätt för dig.
Malin: Nej, för fasiken. Livet är hårt.
Tobbe: Ja. Och någonting som också är hårt, du har skvallrat lite här tidigare om att du är lite öm i dag.
Malin: Mm.
Tobbe: I armen. Har du gjort illa dig, Malin?
Malin: Nej, jag har varit och tatuerat mig.
Tobbe: Jaha.
Malin: Hos den eminenta Kribba som vi har här i stan.
Tobbe: Jaså?
Malin: Vår favorittatuerare. [00:02:00] Hur
Tobbe: gick det för, för Kribba då?
Malin: Ja, men det gick bra. Vi hade det väldigt trevligt. Mm. Mycket skoj, skämt och snack. Och så tatuerade han min arm som jag har längtat länge efter.
Tobbe: Och då undrar ju alla lyssnare här: Vad har du för motiv nu då på armen?
Malin: Ja, men det är ju min favoritsnubbe i livet.
Det är ju Elvis Presley.
Tobbe: Och det har vi ju, vi har ju talat om Elvis tidigare i ett äldre avsnitt här i Norrtäljepodden. Mm. Mm. Så att då, då kan man säga att vi har slutit en cirkel här nu då.
Malin: Ja, det enda som han saknar just nu på min arm är hår.
Tobbe: Jaha.
Malin: Så det ser lite ut som Elvis om han hade haft cancer och behandlat den då då.
Tobbe: Ja, det behöver inte vara så, så illa. Ja, eller rakats. Kanske rakats.
Malin: Ja.
Tobbe: Det är många, många män i dag som är snaggade och rakade utan att- Har varit med om någonting.
Malin: Du [00:03:00] är ju delvis snaggad.
Tobbe: Ja, delvis. Tre-- två tredjedelar av mitt huvud.
Malin: Mm. Hur mycket tid lägger du ner på ditt hår i veckan?
Tobbe: Det var mer förr när jag hade jämnlångt hår.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men nu jag brukar snagga en gång varje, ja varje fredag brukar jag göra det.
Malin: Mm. Det är fredagssnaggen.
Tobbe: Det har blivit en tradition.
Malin: Men är det inte svinsvårt att snagga runt om?
Tobbe: Ja, det var det första gångerna. Men sen så utvecklade jag en förmåga där. Utvecklade den förmågan. Mm.
Malin: Snyggt. Ja, du är väldigt tjusig i håret.
Tobbe: Tack så mycket. Det är du också. Eh, trots att du säger själv att du ser ut som Cliff Burton.
Malin: Ja, alltså det, jag blev påmind om det när jag såg mig själv på bild när vi hade ett videosamtal.
Tobbe: Mm.
Malin: Och jag gick hem sent i natt. Då såg jag faktiskt [00:04:00] väldigt mycket ut som Cliff Burton.
Tobbe: För er som inte vet hur Cliff Burton ser ut så bär han ljus jeansjacka och långt, lite krull-- eller inte krulligt, men vågigt långt brunt hår.
Mm. Han spelade bas i Metallica en gång i tiden.
Malin: Han dog ju faktiskt i Sverige.
Tobbe: Ja, det var ju en bussolycka där som, som var hemsk och satte djupa spår i rockvärlden.
Malin: Mm. Var det -86?
Tobbe: Jo, det var det
Malin: nog
Tobbe: va.
Malin: Nej, det var, det var fruktansvärt.
Tobbe: Mm.
Malin: Han var inte alls gammal. 25, 26 då kanske?
Tobbe: Ja, nåt sånt. De var ju en ungtuppar då.
Malin: Men jag vet inte om det var någon komplimang till mig själv så att säga. Men jag tyckte det var ganska roligt.
Tobbe: Ja, ja men jag tycker den, den var, den var ackurat
Malin: och
Tobbe: rolig. Ursäkta mig. Okej.
Malin: Men har, har du själv fått [00:05:00] såna hära att någon säger: "Du är så himla lik..."
Tobbe: Mm. En gång så var jag på en kryssning och då var det någon som kom fram och sa att jag hade en dubbelgångare på den kryssningen.
Malin: Mhm.
Tobbe: Och sen så kom han, det var på en rockkryssning där jag var i egenskap av artist då. Eh, och då var det-- kom den killen fram till mig sen och ba: "Ja, det är jättemånga som har kommit fram till mig och trott att jag är du." Eh, och han var ganska lik faktiskt.
Malin: Okej.
Tobbe: Lite längre än mig dock, men vi hade samma grundfeatures och frisyr och, och sådär.
Malin: All right. Tog ni bild?
Tobbe: Nej, jag filmade tror jag.
Malin: Bra. Eh, i och med att jag, jag har ju ganska många kepsar i mitt liv. Jag gör ju lite av både ditten och datten. [00:06:00] Så får jag höra ibland att jag är väldigt lik hon som kör standup.
Tobbe: Ja, ja, ja.
Malin: Och ibland får jag höra att jag är så otroligt lik hon som är på Imperiet.
Och ibland får jag-- eller jag får frågan liksom: "Har du en syrra som, som kör standup eller något? Du är så himla lik henne."
Tobbe: Och så är det ju du då-
Malin: Mm.
Tobbe: Som är standupdrottning i Roslagen.
Malin: Ja. Fast nu har jag inte kört på länge, men jag, men jag kommer tillbaka.
Tobbe: Identifierar du dig fortfarande som en standup queen?
Malin: Eh, ja, det, det måste jag väl nästan få göra va?
Tobbe: Ja, det tycker jag att du
ska
Malin: göra. Jag har ju inte kört på länge av massa olika anledningar. Men ja, de här anledningarna har ju lite utav försvunnit nu. Så att nu är det liksom no stopping me.
Tobbe: Mm, mm.
Malin: Så att, eh, jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka.
Tobbe: Det här med standup är intressant. Hu-hur mycket har du varit runt och giggat?
Malin: Alltså jag [00:07:00] har faktiskt, alltså varit runt en hel del. Eh, och jag är ju en sån här människa som gör hundra saker samtidigt och inte riktigt låter det sjunka in eller njuter av det. Eh, och det ångrar jag nästan alltid.
Tobbe: Men, men i din standupkarriär har du några såna här highlights som, ja, men honorable mentions?
Malin: Ja, alltså, eh, när jag började med standup, då, då var det många som sa till mig såhär: "Man ska aldrig gå fö-gå på före de här stora komikerna som ni, för du liksom, du kommer bara bomba." Alltså göra ett riktigt dåligt gig. För att, ja men det är som ett dåligt förband. Man vill bara liksom att det ska ta slut.
Eh, och jag har faktiskt rivit, eh, innan stora, stora komiker. Då.
Tobbe: Ja och rivit betyder på standupspråk att man har-
Malin: Gjort något riktigt bra.
Tobbe: Man har gått upp och [00:08:00] manglat.
Malin: Jajamänsan. Eh, så en, en, eh-- den gå-- alltså jag, jag blir sällan nerve-- alltså jag blir inte nervös på att stå på scen, utan mer såhär: Kommer jag komma ihåg vad jag ska säga?
Och, eh, kommer-- alltså om jag tittar på publiken, det kan ju vara väldigt olika publik. Kommer de att, eh, hantera min humor bra?
Tobbe: Mm, jag förstår ja.
Malin: Eh, och då hade jag ett gig och jag skulle gå på innan Lennie Norman.
Tobbe: Varför känner jag igen det namnet?
Malin: Han är ju lite äldre. Han, han är ju liksom Sveriges största gamla komiker.
Tobbe: Nej men vänta nu, jag läste hans namn På
Malin: Allt om Norrtälje kanske?
Tobbe: Nej, men-
Malin: För han kommer ju gigga i-
Tobbe: Just det, ja ...
Malin: i Norrtälje i sommar.
Tobbe: Det var därför jag hade... Ja, fortsätt.
Malin: Yes. Och då kände jag såhär: "Undrar hur det här kommer att gå?" Och det var typ kaos i publiken för att jag var-- Jag gjorde det bra och det är jag fortfarande [00:09:00] nöjd över.
Tobbe: Men vad, vad är din, vad är din style då? Är du fräck eller är du arg eller vad?
Malin: Jag gillar att blanda upp mig själv lite och svänga lite. Jag kan vara ganska behaglig, men jag vill alltid lämna ett litet avtryck och att då man hajar till lite. "Nej, men vad säger hon?"
Tobbe: Vad säger hon som i att du är lite hård eller lite-
Malin: Lite fräck.
Tobbe: Ja, lite under bältet.
Malin: Jajamän, ja men det gillar man. Och det gillar ju ofta publiken också. Det är också mycket snack om att man inte egentligen tycker det är okej. Man ska inte dra under bältet-skämt, men det skrattar alla åt.
Tobbe: Tycker du att det är lättare eller svårare när det är stor eller liten publik?
Malin: Jag tycker själv mycket mer om liten publik. Jag tycker det är mycket härligare att gigga då. För det känns lite såhär, är det för [00:10:00] stor publik så känns det nästan som att man har en föreläsning ibland. Lite sådär.
Tobbe: Jag tycker att det är mycket läskigare att stå, eller läskigt tycker jag väl inte längre, men det är mera spänt med en li-- För en liten publik.
Malin: Ja, för det, det kanske du har lite erfarenheter av.
Tobbe: Ja.
Malin: Liksom ganska nyligen. Vill du prata om det?
Tobbe: Jaha, ja, ja, nu i helgen.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja, men jag har ju några kompisar som vi, vi har ett, ett renodlat tribute band. Alltså, vi spelar bara covers för ett punkband. Och vi som ingår i det här bandet kommer från lite olika musikaliska bakgrunder.
Men vi har samlats kring att vi, vi tycker väldigt mycket om just bandet No Effects. Så då spelar vi bara No Effects covers i, i den [00:11:00] här uppsättningen då. Och vi tar det här, vi tar inte det här på så stort allvar. Vi har gjort-- Det här var tredje gången vi spelade, stod på scen tillsammans och det här, det kanske var femte gången som vi spelade tillsammans överhuvudtaget.
Så vi har knappt repat. Och då spelade vi i Skebo bruk av alla ställen. Åkte dit och rev av ett gig och det var 14 pers där, betalande gäster. Och sen så var det det andra bandet och så var det De som jobbar där. Och ja, det var, alltså det var roligt. Men i det där, i det bandet så finns det absolut ingen ambition och det är totalt opretentiöst.
Så nej, jag kan inte säga att det var läskigt så. Men de gångerna som jag har stått på scenen och ska göra någonting [00:12:00] som jag verkligen står för, liksom att det betyder någonting, då är det klurigare om det är en liten publik än om det är en superstor.
Malin: Har du fått göra någon sån här skivbolagsgig när man liksom bara ska visa upp sig?
Tobbe: Någon sån här showcase grej? Nej, det har jag nog inte.
Malin: För det verkar ju fruktansvärt faktiskt.
Tobbe: Det känns ju mer som en sån här idol audition på något vis.
Malin: Ja, men lite såhär titta på apan i buren.
Tobbe: Mm. Nej, inom mitt skrå så jag vet tror inte ens att sånt förekommer.
Malin: Kanske inte gör det.
Tobbe: Nej.
Malin: Skönt ändå.
Tobbe: Ja.
Malin: Men vad tar du med dig från helgen då och helgens gig?
Tobbe: Nej, men det, det jag tar med mig är att...
Eller det är inget jag tar med mig. Det är någonting jag tog dit och tog med mig hem. Det är att spelglädje, det har inga gränser. Det är kul att hålla på. Så var det med [00:13:00] det.
Malin: Ja, men kan inte du också känna som jag känner ibland? Det kan vara ganska tråkiga gig, men det var roligt runt omkring. Bra människor.
Man kanske gick och kollade på ett roligt museum eller vad som helst. Men själva giget var ganska blekt.
Tobbe: Ja, jo men det kan ju bero på omständigheter och den, den mest bidragande omständigheten till att jag kanske inte har fått feeling under ett gig. Det, det har att göra med hur många timmar jag har sovit innan.
För att ibland kan det vara hemska flygtider och sånt där. Man sticker i väg hemifrån vid tre på natten och sen ska man lira nästan tjugofyra timmar senare. Kanske spela tolv på natten liksom kommande. Hur blir det nu med dygnet? Ja, du förstår vad jag menar. Ja. Och då, och rest hela dagen och sådär. Är man inte fräsch i huvudet så kan ju det vara en väldig [00:14:00] utmaning.
Och då kanske inte alla gånger det känns så bra.
Malin: Ja.
Tobbe: Men omständigheterna runt omkring kanske var, som du säger, roliga. Kanske såg någon, var inne och besökte någon trevlig bensinmack någonstans och-
Malin: Det är så underskattat med bensinmackar.
Tobbe: Ja.
Malin: Efter många timmar i bil så kan det vara som en oas som man ser.
Tobbe: Precis. Jo men det, jo men det finns, innan vi ska gå vidare i programmet. Men en anekdot. Det var när vi var med Mona Garm i Rumänien för, ja det var ett par somrar sedan. Och det var så fruktansvärt varmt när vi kom dit och hoppade in i en minivan på flygplatsen som skulle ta oss till festivalen vi skulle spela på.
Och den här bussen hade ingen air condition. [00:15:00] Det var någon riktig skrotbil liksom.
Malin: Och då är ni fem killar i en buss.
Tobbe: Ja, plus chaufför. Alltså det var så fruktansvärt varmt. Jag kan inte uttrycka hur varmt det var. Det var, kroppen gick i panic mode och jag tror att motorn eller hur det var började koka sen.
Så att ja men vi skulle stanna på en bensinmack för att kolla till motorn och då sprang jag in där på den här macken där det fanns air condition och jag bara dök ner i ett handfat där och typ duschade av mig i kallvatten och köpte en massa vatten som jag vällde i mig. Det var en oas. Jag kommer aldrig glömma den lättnaden.
Det var som du vet när man har suttit i en bastu för länge och dörren är stängd liksom. Får inte gå ut.
Malin: Fan vad jobbigt. [00:16:00] Men blev det bra gig på kvällen sen?
Tobbe: Ja, det blev det för att det- Då var det svalt. Ja, vi spelade sent och det hann dyka förbi ett åskväder också som rensade luften. Så då var det faktiskt lite svalt.
Malin: Men någonting som jag brukar tänka mycket på, som jag nämnde tidigare, att när livet inte riktigt går i dur så är det ju jäkligt jobbigt att vara komiker. Det är ju många komiker som är ganska mörka i sig liksom och har det som en outlet att vara lite pajjes på scen sådär. Men jag tycker det är jobbigt när det är motgångar och så kan man vara liksom rolig på scen.
Men du som spelar liksom tuff rockmusik, har du-- Är det din outlet då?
Tobbe: Ja, alltså det, när jag skriver musik för Wormwood då där jag skriver musik, det är ju mycket känslor och mycket negativa känslor och sånt där samlat i det där. Så det är verkligen en outlet. [00:17:00] De gånger som jag har haft glädje i livet så har det inte blivit lika bra musik.
Och det finns ett exempel på det. Det finns en av skivorna som jag har skrivit, den jag tycker är sämst. Det var nog för att jag var som gladast under den perioden. Men sen finns det speci-- De två skivorna jag tycker är bäst, då hade jag mest motgångar. Så att det här med att konsten föds ur lidandet, det är faktiskt sant tycker jag.
Och det tycker jag genomsyrar alla konstformer Ja, i alla fall av all konst som jag uppskattar personligen. Eh, oavsett om det är film eller musik och, och måleri och vad det nu än kan vara. Så det, det som tilltalar mig mest, det är ju den konsten som det finns en tår i.
Malin: Mm.
Tobbe: Ja. Med det sagt så är jag inte bara, är det inte bara mörka moln på [00:18:00] min himmel, utan jag kan ju uppskatta mycket annat också som är roligt och skoj och lättsamt.
Mm. Eh, men just i de här mer pretentiösa konstformerna så tycker jag att det ska vara lite moloket och eländigt.
Malin: Då blir det bra.
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, faktiskt. Men, men nu har vi ju, nu är vi lite tuffa, sorgsna och hårda här känns det som.
Tobbe: Ja.
Malin: För jag tänkte vi kunde prata om krig.
Tobbe: Okej.
Malin: Är det, är du, är du fine med det?
Tobbe: Ja, vi kan göra ett försök.
Jag har, nu höll jag på att säga tyvärr. Jag har lyckligtvis inga personliga erfarenheter av det.
Malin: Ja, men det är väl skönt. Men många har ju det tyvärr.
Tobbe: Mm.
Malin: Och så har det ju varit den här stora övningen i Norrtälje eller hela Sverige.
Tobbe: Just det.
Malin: Aurora 26.
Tobbe: Yes.
Malin: Eh, och då blir man ju påmind om krig. Det blir jag i alla fall.
Alltså att se militär, militärbilar överallt, helikoptrar.
Tobbe: Mm.
Malin: Eh, tycker du det är obehagligt? Eller får du den såhär känsla av att såhär: "Shit, det kan hända"?
Tobbe: [00:19:00] Eh, ja, alltså jag, jag tycker att det både inger nån slags trygghet såhär att man ser att landet ändå har en plan-
Malin: Mm. -
Tobbe: så att säga. Eh, sen det beror på hu-vilket sätt man angriper den tanken.
Det är klart att, eh, skulle det bli skarpt läge så kommer jag ju inte tycka att det är så trevligt.
Malin: Nej.
Tobbe: Eh, men, men just ur ett, u-ur-- Om man angriper det från det här andra hållet att ja, det finns en plan. På det sättet så tycker jag att det är någonting positivt. Eh, men också så tycker jag att det kan vara lite fascinerande med...
Alltså, försvaret gör ju så mycket. Det, det finns så mycket kunskap inom försvaret som jag tycker är spännande, som inte nödvändigtvis handlar om, eh, [00:20:00] just det här att man ska kriga och utplåna, förgöra eller försvara, utan hur man överlever och, och de, de kan massa saker om människans kropp och psyke-
Malin: Mm.
Tobbe: -eh, som är relevant för deras verksamhet. Jag, jag kan tycka att det är fascinerande att få ta del utav sådana saker.
Malin: Mm. Alltså jag håller med.
Tobbe: Också hur, alltså deras omvärldsbevakning och hur de, eh, liksom samlar in information ifrån andra Från främmande makt och sådana här grejer. Jag tycker att det är fascinerande.
Malin: Mm. Men hur, hur, hur är din egen beredskap? Skulle du klara dig länge eller om, om det blir en attack på nationen?
Tobbe: Ja, personligen då när, nu för ett gäng år sedan då när det [00:21:00] började hända saker ute i Europa och sådär så, så ja, jag ska inte säga att jag är en prepper. Det är jag inte. Men nog så såg jag till att hålla mig lite uppdaterad kring läget och jag har en sån här väska.
En, vad heter det? Bug out bag.
Malin: Okej, ja, en sån med lite såhär allt möjligt bra att ha grejer i.
Tobbe: Så ifall det smäller pang oförberett så har jag lite utav det viktigaste.
Malin: Ja.
Tobbe: Och det här med vattendunkar och sånt där, men jag tror jag behöver göra en refill på dem.
Malin: vid en eventuell attack av främmande makt.
Tobbe: Just det. Nej, men jag, jag har, har preppat lit-lite grann och jag behöver göra en refill av vattendunkar och sånt.
Jag hade en massa konserver också.
Malin: Ah.
Tobbe: Men jag tror att de har gått ut för det har ju [00:22:00] gått några år sedan.
Malin: Ja.
Tobbe: Men, men det handlar heller inte bara om, eh, det här med krig, utan, eh, rent generellt så tror jag att jag är lite apokalypsromantiker.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men då, och det fick vi ju prov på i och med pandemin också.
Malin: Just det.
Tobbe: Eh...
Malin: Hur mycket toapapper köpte du?
Tobbe: Ingen, ja, ingenting höll jag på att säga. Den vanliga, vanliga mängden.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja.
Malin: Men, men någonting som jag tänker på, eh, ja alltså jag tänker ganska mycket på krig och elände och katastrofer. Och jag till exempel, jag snusar ju tyvärr. Det ska man ju inte göra. Men tänk att leva utan snus, utan el, men helst av allt utan snus.
Tobbe: Ja, precis. Ma-- Jag pratade med någon som, eh, vem det nu var, som sa att han alltid hade sex stycken stockar snus hemma.
Malin: Oj.
Tobbe: Och alltid se till att ha det och, och liksom fylla [00:23:00] på. Det, det kan ju vara någonting.
Malin: Jag är ju en sån här springa till Hemmakväll fem i tio och köpa en dosa. Så jag är inte beredd alls.
Tobbe: Så skulle jag också vara om, om jag var snusare.
Just det. Men det här, det här är inget betalt samarbete.
Malin: Nej, det är
Tobbe: det inte. Nej, men jag ty-jag tycker ändå såhär, som, som du säger, man är lite romantiker av det här obehagliga.
Malin: Ja, nej men jag gillar ju alltså hela den här zombiegenren och, och katastroffilmer och sånt där gillar jag.
Men, men jag skulle inte säga att jag skulle gilla och vara i det på riktigt. Men det är nog mer tanken och spänningen kring det. Eh, sen finns det ju så klart de människor som har upplevt krig tycker nog helt... De har nog en helt annan uppfattning om det vi sitter och pratar om just nu tror jag.
Tobbe: Oh [00:24:00] ja.
När allt oviktigt blir totalt oviktigt. Alltså det är pure survival.
Malin: Ja.
Eh, men alltså vi, nu har ju, jag har ju ingen bärande samhällsfunktion. Så jag har inte fått någon krigsplacering. Har du?
Tobbe: Eh, jag pratade lite grann- Om det här med, med en kollega faktiskt. Äh ja, men det är lite oklart. Lite oklart, men jag har förstått det som så att alla människor mellan, vad är det, sexton och- Sjuttio?
Någonting. Upp i åldrarna. Blev väl på ett eller annat sätt till slut tilldelade ett uppdrag.
Malin: Alltså det där är intressant för att jag är ju så pass gammal så att när jag gick i gymnasiet, då fanns det ju ett register med alla oss som då var över arton då, eller sexton kanske det var. Så att där i det här [00:25:00] registret skulle det finnas någon slags placering åt mig redan då.
Men det här var ju innan liksom nedrustningen av försvaret.
Tobbe: Men det, det här kan jag, det här kan jag tycka är ändå lite såhär. Vi är två vuxna människor och inte helt säkra, säkra på vad, vad vi skulle ha för roll.
Malin: Mm.
Tobbe: Samtidigt som sånt här är väldigt aktuellt just nu.
Malin: Ja.
Tobbe: Är det att vi är disträ och inte har snappat upp det?
Malin: Mm.
Tobbe: Eller är informationen otydlig? Eller finns det ingen plan?
Malin: Eh alltså, jag är väl inte helt oduglig som människa, men jag tror att just i krig är jag nog rätt kass att ha. Det kanske de ser på MSB redan i dag. Jag vet inte. Men om du nu var tvungen att gå ut i krig, alltså någon kastar åt dig en Kalashnikov.
Det ska vi inte ha eftersom det är Rysslands. En M16 kanske man har [00:26:00] i försvaret. Skulle du då beväpna dig och strida för Sverige liksom?
För familj och fosterland.
Jag har lyssnat på så mycket Sabbath-sånger så jag är redo.
Tobbe: Ja, nej men det där är en, en svår fråga.
Det beror helt enkelt på. Jag skulle vilja säga att ja, absolut. Men det beror ju på under vilka premisser. Vem, vem är det man ska? Alltså, vilket Sverige har vi där och då? Vad är det för anledningar? Men jag menar, skulle vi, skulle någon komma och knacka på dörren här och säga: "Nu, nu får ni flytta på er."
Det är klart att jag inte skulle säga välkommen in.
Malin: Nej, men jag tycker det är intressant. Jag har den här känslan av att [00:27:00] jag skulle beväpna mig och gå ut i strid.
Tobbe: Ja, ja.
Malin: Tänker jag i dag.
Men
sen kanske jag blir skiträdd.
Tobbe: Nej, men jag, jag vill nog tro att jag skulle ställa upp. Men som sagt, det beror på vem är det jag ställer upp för.
Malin: Ja, sant. Men nu, nu som sagt med den här stora övningen så känns det som att Sverige håller på att rusta upp ordentligt. Att vi blir mer som en enhet.
Tobbe: Ja.
Malin: I landet.
Tobbe: Ja, men inte bara Sverige, utan vi får väl, alltså det är ju hela västvärlden i princip minus jänkarna.
Malin: Ja, men hur mycket, hur mycket militärfilm har du kollat på genom din tid på jorden?
Tobbe: Nej, men ungefär genomsnittligt för att vara snubbe. En hel, en hel del, men jag är inte militärt [00:28:00] överintresserad.
Malin: Okej, men Plutonen har du sett?
Tobbe: Ja, det har jag.
Malin: Jäkla kanonrulle.
Malin: Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra så jag såg den två gånger, men det var många år sedan.
Malin: Ja, men det är en kanonrulle på riktigt.
Malin: Ja.
Malin: Men det är så man nästan vill se ett krig att man går liksom i Vietnam och röker cigaretter.
Malin: Ja, absolut.
Malin: Och har det mycket trevligt, spelar volleyboll.
Malin: Vi har inte så mycket djungel här dock.
Malin: Nej, alltså
Malin: det- Ett kallare krig.
Malin: Det blir kalla kriget igen. Ja, nej men det är lite krigsromantik kanske. Men det är ju så man vill se hur det ser ut.
Tobbe: Ja, och sen jag tror att, men eller tror, det är klart att alla de här filmerna, de är ju i mångt och mycket förskönande. Man känner ju inte samma känslor som de här, som riktiga soldater gör. Jag tänker med sömnbrist och hunger och stress och hemlängtan och allt det [00:29:00] där. Det vi får se i filmer, det är oftast någon slags hero.
Malin: Ja, och något som inte talas om så mycket, som är ett stort problem inom försvaret i krig, det är ju skavsår.
Tobbe: Ja, just det. Det tycker jag är, nu är jag en lekman på området. Men just det problemet borde man ju ha kommit underfund med.
Malin: Ja. Det här kriget är sponsrat av Nike.
Tobbe: Ja, men precis. Vad beror det på? Jag menar skor och kängor och såhär, det är ju en ganska gammal företeelse.
Malin: Ja.
Tobbe: Så att lösa det problemet borde man ju rimligtvis ha kunnat gjort vid det här laget.
Malin: Men samma sak såhär. Alltså det var inte så många år sedan som jag hörde att det var någon som frös, alltså förfrös fingrar och tår just på när de muckar. Nej inte, vad heter det? Gör
Malin: [00:30:00] lumpen.
Malin: Gör lumpen. Ja. Och det tycker man också såhär, ja men alltså varma kläder måste ju kunna vara ganska basic.
Tobbe: Ja, jag vet inte omständigheterna bakom det där, men Kanske att de stresstestat kroppen på något sätt. Mm,
Malin: kanske det. Har du gjort lumpen?
Tobbe: Nej, jag fick inte göra det för att under den tiden som min generation mönstrade så man skar ju ner försvaret himla mycket och man tog väl egentligen bara de som ville.
Och jag hade väldigt kalla händer för att det var vinter och hade inte haft några vantar på mig. Och jag kände väl att jag skulle fo-foka mer på rock'n'roll. Så jag sa att jag hade för frys i fingrarna och då sa de: "Då får du gå hem." Idag kan jag ångra det. Eh, av flera olika anledningar. Men jag, jag, jag skickade faktiskt in till hemvärnet.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, [00:31:00] nu under Ukraina, Ryssland-grejen. Och det var ju väldigt många som gjorde det. Så att det var fullt sen.
Malin: Alltså när det är fullt på hemvärnet, hur mycket folk var det då?
Tobbe: Jag vet inte.
Malin: Men ändå rätt imponerande att så många bara...
: Men jag ansluter mig till någon sån här gerilla, gerillarörelse sen.
Malin: Ja, då får du en egen basker och så blir det lite plutonen igen.
Tobbe: Ja, men det blir nog något slags eget hopkok ut av allsköns galningar.
Tobbe: Tror du att det är vanligt i krig att det blir sådana här små gerillor? Det känns som det i alla fall.
Tobbe: Verkar väl i alla fall i andra länder.
Malin: Ja, skulle du kunna starta din egna lilla gerillatrupp?
: Ja, det beror ju helt på omständigheterna och vad det är man slåss för så klart.
Jag vet inte.
Malin: Känner du som en ledare mer? [00:32:00]
: Ja, alltså i sånt skarpt läge där det står så mycket på spel. Så jag vågar inte svara på det. Skulle kunna vara så att jag gräver ner mig i någon bunker också.
Malin: Just det.
Tobbe: Vi får se. Vi säger jag. Jag hoppas att vi inte får se.
Tobbe: Nej, faktiskt. Alltså jag hoppas också att vi undviker det på alla sätt och vis.
Malin: Ja.
Tobbe: Jag vet inte hur mycket tid. Vi kan, vi rullar på. Ja, men då har vi mer att tömma i krigskassan eller vad ska jag säga?
Malin: Nej, men vi kan väl gå vidare här. Jag skulle, jag skulle vilja byta ämne.
Tobbe: Ja, vi gör det.
: Jag skrev en art- en liten kort blänkare i Allt om Norrtälje. Jan Emanuel släpper en ny bok som heter Kaos.
Jag tycker att jag skulle vilja ha lite cred här nu för min roliga rubriksättning.
Malin: Det var [00:33:00] väldigt roligt.
Tobbe 3: Ja, vad var det? Jan Emanuels kaos nu i bokform. Jag har inget, inget ont mot Jan Emanuel, men det har ju varit mycket skriverier och kontroverser kring den mannen. Så jag tyckte att jag var lite rolig.
Malin: Ja, men det var väldigt rolig titelsättning. Har du läst någon av hans böcker?
: Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag kan tänka mig att de är spännande. Jag kanske borde göra det.
Malin: Mm. Det tycker jag verkligen. Vi kanske ska ha en egen bokcirkel.
Tobbe : Ja, det var länge sedan jag läste, alltså på riktigt sådär.
Jag känner att jag inte har tid och sinnesro att sätta mig in i en bok. Jag har för många bollar i luften.
Malin: Kan du lyssna på ljudbok?
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, det kan inte jag.
Tobbe: Jag lyssnar, ja men typ vid läggdags kan jag lyssna på ljudbok och kan [00:34:00] lyssna lite grann såhär i bil och så vidare.
Malin: För jag, alltså min hjärna bara skjuter i väg.
Så har jag inte lyssnat på någonting.
Tobbe: Nej, jag förstår, jag förstår det.
Malin: Mm. Så att, nej men faktiskt, ja, den handlar ju om hans tid i Gottsunda vad jag förstår.
Tobbe: Mm. Det är väl inspirerat, det är något kriminaldrama.
Malin: Ja.
Tobbe: Eller kriminalroman.
Malin: Ja, jag kan stoltsera med att jag har bott sex månader i Gottsunda.
Tobbe: Har du?
Malin: Ja.
Tobbe: I vilken tid i livet?
Malin: Alltså jag var, ja nitton, tjugo.
Tobbe: Jaha, men då har du ändå liksom sett lite Gottsunda ur-
Malin: Jajamänsan.
Tobbe: Ur en ung vuxens ögon.
Malin: Mm. Jag trivdes ju inte superbra.
Tobbe: Nej, nej.
Malin: Gjorde jag inte. Och sen, alltså då Uppsala var ju lite annorlunda då. Det kändes verkligen som att man var långt ifrån stan.
Det var som en egen liten stad. Trots att det ligger i [00:35:00] Uppsala.
Tobbe: Jag tycker att det är konstigt att vi Norrtäljebor, om jag pratar om Norrtäljebor svepande, så har vi inte lika stark relation till Uppsala som vi borde ha med tanke på geografiska närheten.
Malin: Nej.
: Men det beror ju på Stockholms närhet.
Malin: Ja, men det där har jag också tänkt på.
Det är få som har relation till Uppsala. Jag har ju bott och verkat i Uppsala på flera platser. Men nej, det är verkligen, jag tycker Uppsala är en jäkla mysig stad som verkligen har vuxit mycket på sistone.
: Jag är nog tillverkad i Uppsala och- Du ser. Även döpt i Uppsala domkyrka faktiskt. Så det är min relation till Uppsala.
Men jag, jag gjorde faktiskt ett ryck här för, för någon vinter sen, hade inget att göra. Så jag åkte in till Uppsala själv och gick och besökte en då ny rockkrog [00:36:00] ensam. Tog bussen dit och så tog jag bussen hem. Jag tyckte att det var väldigt roligt. Jag länge tänkte att jag ska göra om det.
Malin: Jag har faktiskt en anekdot från min ungdom.
När rockbandet Hellacopters var sprillans nya så skulle de göra en spelning på Fellini. Och vi var snorungar då, jag och min kompis Emma. Men vi hade blivit lovade att bli insläppta av en tjej som jobbade där. Så vi var ju svinglada, vi skulle gå på deras spelning på Fellini. Men då var den här tjejen sjuk den dagen.
Så vi kunde inte gå. Så vi hoppades att hon skulle dö.
Tobbe: Vad sa du nu?
Malin: Vi hoppades att hon skulle dö. Vi var, du vet, femtonåriga snorungar som var jättearga för att vi inte fick komma in på spelningen.
Tobbe: Dog hon?
Malin: Nej, hon var förkyld,
typ.
Malin: Men då kunde inte jag gå på den här berömda spelningen som de gjorde på Fellini.[00:37:00]
Tobbe: Nej, och det här har traumatiserat dig på något vis.
Malin: Ja, men lite. Det var så nära. Men i dag med lite mer vuxna ögon känner jag också: "Vad skulle jag gjort där som femtonårig snorunge?"
Tobbe: Ja, det är ingen miljö för en femtonårig snorunge.
Malin: Nej, men det var en bra spelning i alla fall.
Tobbe: Ja, det kan jag tänka mig.
Malin: För den har ju filmats och visats efter det.
Tobbe: Och
Malin: den är omtalad.
Tobbe: Ja, men ett inställt gig är också ett gig. Och nu i det här fallet för dig då som besökare. En inställd konsertvisit är också en konsertvisit.
Malin: Lite som att jag kunde ha gått på Månegarm och Fredlös och Wormwood.
Tobbe: Jag
Malin: var nära.
Tobbe: Ja, det var inte så mycket att se.
Malin: Geografiskt nära var jag
Tobbe: ju.
Malin: Så att det var ju, kör en liten Ulf Lundell genom livet.
Tobbe: Precis.
Malin: Ja,
Tobbe: det var väl hans bevingade ord det [00:38:00] där.
Malin: Ja, precis. För han har ju gjort ganska många sådana. Fast med sina egna spelningar.
Tobbe: Ja, ja. Han har ändå, han kan bära upp det.
Malin: Ja, men gillar du Ulf Lundell?
Tobbe: Nja, alltså ja, vad jag ska säga. Jag har väl inte direkt lagt ner så mycket energi på att ta mig igenom Ulf Lundells diskografi, men han har väl något uppenbarligen.
Malin: För det finns ju många som anser att han är Sveriges Bob Dylan. Jag tycker det är lite strävt att säga det.
Tobbe: Jag säger varken bu eller bä.
Jag säger pass.
Malin: Så har du ingenting sagt.
Tobbe: Jag är neutral. Han får ha den rollen han har i svenskt kulturliv oemotsagt.
Malin: Jag tycker det var fint sagt av dig.
Tobbe: Tack.
Malin: Men jag tror vi ska avsluta här.
Tobbe: Ja, [00:39:00] vi får väl göra det. Det har varit trevligt att få vara en del utav dig, kära lyssnare och din Om det är kväll eller morgon eller vad det nu än kan vara.
Det har varit trevligt att få vara med dig och umgås med dig.
Malin: Mm. Jag håller med Tobias på alla punkter. Så att vi säger väl bara tack för att ni lyssnar.
Tobbe: Tack för att ni lyssnar. Vi kommer tillbaks med massa spännande innehåll som vi har hintat om tidigare. Så det bubblar lite här under ytan hur, hur vi ska lägga upp de här poddarna framledes.
Vi vill ju att du ska få en trevlig stund med Malin och Tobias här på Norrtäljepodden.
Malin: In och kika på sociala medier på Instagram till exempel.
Tobbe: Skriv en liten kråka.
Malin: Gör det.
Tobbe: Får ni ha det så bra. Tack för mig.
Malin: Tack och hej!