NORRTÄLJE. Under söndagsmorgonen rapporterade riksmedia att det skett ett mordförsök i en butik på Stockholmsvägen i Norrtälje. Allt om Norrtälje kan nu redogöra att händelsen inträffade på bensinstationen Circle K och har fått en exklusiv intervju med den 19-åriga medarbetaren Andreas Ekstam, som blev attackerad.
Kan du berätta något om dig själv och din bakgrund på Circle K?
- Jag är en 19-årig kille som har jobbat ungefär 1,5 år på macken. Men sedan juni, då jag tog studenten, har det nästan varit heltid.
Hur var det innan allt hände?
- Det var en lugn morgon, klockan var cirka 07.45 och jag jobbade för stunden ensam. Det var länge sedan jag jobbade ensam. Jag befinner mig i butiken och är på väg till personalutrymmet när jag ser en person vid pumparna som med raska steg går mot butiken.
Vad trodde du då?
- Jag trodde att han hade bråttom, så jag vände om och var på väg bakom kassalinjen.
Hann du gå bakom disken?
- Nej, han kom in i butiken när jag stod vid baguetterna och då vände jag mig om och såg att han höll i en kniv. Han gick snabbt fram mot mig.
Vad tänkte du då?
- Att det är kört. Jag höjer rösten och frågar “vad gör du” vid upprepade tillfällen samtidigt som jag går baklänges med honom gåendes mot mig. Men han svarar inte, vilket jag tyckte var märkligt. Jag får puls och adrenalin.
Är det då han attackerar?
- Ja precis, han hinner ikapp mig och höjer handen för att knivhugga mig. Jag hinner inte riktigt tänka, utan reagerar instinktivt och blockerar handen han håller kniven i. Men jag vet att känslan slår till direkt att “jag ska inte dö, jag kan inte dö” och då är det som att kroppen jobbar automatiskt. Så vi hamnar på golvet i en brottningsmatch och, ja..
Är det svårt att komma ihåg?
- Ja, jag har lite suddiga minnen från själva händelsen. Men jag vet att vi rullar runt på golvet, jag vet att jag vid något tillfälle drar honom i håret och ger honom ett knytnävsslag i ansiktet. Jag gör allt för att överleva. Adrenalinet gjorde att jag fick ett övertag till slut. Då släppte han mig och sade åt mig att jag ska lugna mig. Det var som att han blev en helt annan människa. Så jag släpper jag honom. Han frågar; “trodde du att du skulle dö”?.
Kunde du ens svara på den frågan i den situationen?
- Jag vet inte riktigt vad jag svarade, för jag hyperventilerade. Men då blir han ännu mer konstig, och går runt och plockar upp i butiken och städar. Han säger att det inte är något personligt mot mig, och jag börjar tänka om jag har träffat honom innan, kanske på krogen eller liknande. Men jag inser efter en stund att jag inte har gjort det.
Är det då situationen lugnar ner sig?
- Ja, ungefär då kommer det in två äldre damer i 60-årsåldern och ser att jag är uppe i varv. Det var de som ringde Polisen. Han som attackerade mig fortsätter att bete sig konstigt, och säger att han ville hitta en person som var själv. Kanske visste han att jag var ensam i butiken då? Han fortsatte med att säga att “du ska bara veta vad jag har gjort i mitt liv”.
Hade du tagit hand om kniven då
- Nej, han tog upp den själv. Sedan gick han och tog upp ett äpple och gick fram och gav det till mig. Därefter gick han ut ur butiken.
Hur länge gick det innan Polisen kom?
- Det tog kanske 20 minuter, rätt länge. Under tiden gick jag tillbaka till kassan och började jobba, jag var nog i chock. De äldre damerna tyckte att jag inte skulle jobba. Men jag kände att jag behövde göra det. Jag var i chock.
Hur påverkades du efteråt?
- Efter den första chocken så var jag bara glad att jag levde, att jag inte blev skadad. Att jag lyckades ta mig ur situationen utan några fysiska men. Polisen sade att många personer fryser i de lägena, så jag är otroligt glad att jag faktiskt hade förmågan att kunna handla i ögonblicket.
Känner du att du fått uppbackning från din arbetsgivare?
- Ja, cheferna har skött det här jättebra. De såg till att jag inte fick gå hem ensam efter händelsen, och att jag inte fick vara ensam hemma. De har fått mig att acceptera psykologhjälp, trots att jag först inte ville. De ser också till att jag inte kommer jobba ensam ett tag framöver, utan att jag får möjligheten att stegra och jobba lite i taget eftersom man inte vet hur man kommer att reagera när man befinner sig i en miljö där man haft en traumatiskt upplevelse. Mina kollegor har också visat omtänksamhet och värme, vilket jag är glad över.
Kommer du fortsätta jobba där?
- Ja, det kommer jag. Allt har skötts så professionellt, från Polisen som tog emot anmälan till allt efteråt med chefer och kollegor. Så det kommer nog bli lite jobbigt men jag kommer klara av det.
