Annons

Framgångssagan Note: Peter Jansson om resan från Görla till börsnotering

Personporträtt

publicerad 19 november 2024
- av Daniel Rämsell
Peter Jansson tog Note till börsnotering. Nu leder han Företagslabbet och hjälper blivande entreprenörer.

Peter Jansson är en av grundarna till det som sedermera blev företaget Note, en av Roslagens mest framstående företagshistorier inom teknik och produktion. Hans karriär startade i Norrtälje, där han direkt efter gymnasiet och lumpen började arbeta på en liten elektronikfirma, Lintron Elektronik, med 25 anställda. Nu berättar han om sin resa från Görla till börsnotering och om sitt engagemang för Norrtäljes näringsliv.  

Med en bakgrund som gymnasieingenjör tog han plats på företagets utvecklingsavdelning och blev snart produktionsledare. Året var 1986, och detta blev början på en resa som skulle leda till stora förändringar för såväl företaget som för Peter själv och Norrtäljes näringsliv.

Annons

När elektronikföretaget som Peter arbetade på var till salu 1990 såg han tillsammans med kollegorna Mats Hultin och John Olov Karlsson en möjlighet att köpa det.

Sagt och gjort – trojkan inledde en imponerande tillväxtresa som ledde till en tiofaldig expansion på under ett decennium. Bolaget gick från 25 anställda och växte till 350 på nio år – en växtvärk och utveckling som Peter beskriver som intensiv, utmanande och lärorik.

– Det var en enorm resa, där jag fick vara såväl produktionschef som HR-chef. Vi anställde enormt mycket personal under den perioden, vilket var väldigt utmanande. Det gäller att hitta rätt kompetens och ställer höga krav på utbildningar inom företaget, säger Jansson.

Expansionen fortsatte även internationellt. I slutet av 90-talet gick bolaget samman med ett företag som hade en fabrik i Polen och lockade till sig investerare. Detta var ett steg som tog bolaget utanför Sveriges gränser, med fabriker i Litauen, Estland, Finland och Polen, och Peter blev ansvarig för bolagets Östeuropaverksamhet.

– I slutet av 90-talet började det bli väldigt hett att man skulle lägga ut produktionen och outsourca till framförallt Östeuropa. Vi hade ingen erfarenhet av detta, vi som var grundarna, så vi gick ihop med ett annat företag från Stockholm som redan hade en fabrik i Polen. De plockade även med sig investerare till oss som investerade 40 % i vår fabrik. Vi släppte alltså en hel del aktier från vår fabrik, säger Jansson.

Kravet från investerarna var börsnotering innan 2005, vilket realiserades under 2004 när Note blev ett publikt bolag.

– Det var mycket jobb men en fantastisk resa och erfarenhet, konstaterar Peter om tiden inför börsintroduktionen.

Med decennier av erfarenhet från bolagsbygge och produktion avslutade han sitt engagemang i Note 2009. Engagemanget för entreprenörskap slutade emellertid inte där och Peter började engagera sig i Norrtäljes näringsliv för att stötta andra entreprenörer.

Han blev en central gestalt inom Nyföretagarcentrum som erbjuder kostnadsfri rådgivning och stöd till personer som vill starta eller nyligen har startat eget företag. Men Peter ansåg att han ville göra mer för blivande entreprenörer med fokus på att bygga långsiktiga och hållbara företag, varför han grundade Företagslabbet, som är en plattform för att stödja nya företagare genom råd och nätverk genom hela uppbyggnadsfasen i ett företagsbygge.

– Jag brinner för entreprenörskap och tycker att det är väldigt roligt att kunna bidra till att andra också lyckas starta och driva företag. Det är så viktigt för Sverige och för Norrtälje att det går bra för våra företagare. Det är detta som är ambitionen med Företagslabbet, säger han.

Företagslabbet och Nyföretagarcentrum har varit två viktiga plattformar för Peter. Genom dem har han kunnat stödja nya företagare med såväl praktiska råd som ovärderliga kontakter.

– Som blivande entreprenör saknar man ofta grundläggande kunskap om företagande. Det kan handla om hur man skall paketera sin produkt, hitta målgruppen eller välja rätt strategier. På Företagslabbet får man den hjälpen, men också tillgång till ett starkt externt och internt nätverk, förklarar han.

Vid sidan av sitt engagemang för entreprenörskap är Peter också aktiv inom idrottsvärlden och har varit ordförande för NIK i över tio år. Hockeyn kom in i hans liv genom familjens intresse för sporten, och Peter engagerade sig snabbt i klubbens arbete.

– Det är klart att min erfarenhet har kommit NIK till gagn, särskilt när det gäller kontakter inom näringslivet och kommunen. Vi har satsat på ungdomsverksamhet under lång tid, men nu börjar vi också satsa mer på A-laget, berättar han.

Trots sin långa och framgångsrika karriär har Peter inte slutat drömma och sträva framåt. Han vill se mer stöd för småföretagare från statens håll och ser ett stort behov av att stärka banden mellan näringslivet och kommunen.

– Jag arbetar tillsammans med kommunen på deras näringslivsstrategi för att förbättra relationen mellan näringslivet och kommunen. Kommunen skall vara en serviceinrättning till näringslivet, och det är det jag arbetar för, säger Jansson.

Med din erfarenhet – kan du ge blivande entreprenörer tre goda råd?

– Ta hjälp! Fakta är att om man tar hjälp så är resultatet att man klarar sig som företag i mycket högre utsträckning. Man måste vara väldigt engagerad och vara lösningsorienterad. Man måste ha mål och handlingsplan, annars driver man snett.

Vilket råd hade du givit till dig själv idag om du fick chansen att backa tiden till 80- och 90-talet?

– Med facit i hand önskar jag att jag tidigare i karriären lagt mer tid på balans mellan arbete, familj och fritid. Jag arbetade nog för mycket. Jag hade nog varit mer effektiv om jag hade haft en bättre balans, säger han.

Peter Jansson är inte bara en framgångsrik entreprenör, utan också en eldsjäl för Norrtäljes näringsliv och idrott. Trots sina framgångar värdesätter han balansen mellan arbete, familj och fritid – något han funnit i sin sommarstuga på Vätö, där han laddar energi för framtida utmaningar.

Annons

Tommy Larsson: Så gör han Flygfyren till en butik för alla

Personporträtt

publicerad 19 december 2024
- av Nicklas Salmin
Tommy Larsson är ställföreträdande handlare på ICA Flygfyren

Med ett ledarskap som hyllar olikheter och en förmåga att skapa gemenskap har en han format en arbetsplats där människor och idéer får växa. På vägen dit har han samlat lärdomar från både lumpen, idrotten och sin barndom, som alla satt sin prägel på hans filosofi.

– Det bästa med jobbet? Det är mötet med kunderna, säger Tommy och slår ut med armarna. Här får jag direkt feedback, det är lite som att stå på en scen varje dag.

Tommy, som heter Larsson i efternamn sitter djupt försjunken och sippar på en kaffe i konferensrummet ovanför butiken. Han har en blick och närvaro som påminner om en dirigent, den som håller takten och skapar harmoni i en symfoni. I tre och ett halvt år har han varit ställföreträdande handlare på ICA Kvantum Flygfyren, eller som man säger i folkmun; “Flygis”. Men hans väg till butikens ensemble har inte varit spikrak. Från idrottsplanens målburar till lumpens pansarvagnar och vidare till kassalinjen, har han samlat erfarenheter som format både honom själv och hans ledarskap.

Som barn var Tommy alltid i rörelse. Sporten var hans stora passion – inte bara genom skidkarriären i Estuna IF utan framförallt genom fotbollen i Lohärads IF.

– Jag älskade allt som hade med fysisk aktivitet att göra. Att vara målvakt var särskilt givande – det handlar om att läsa spelet, att vara steget före.

Hans talang tog honom till zonlag, träningar med Djurgårdens IF:s P87:or och ungdomslandslagets träningsläger i Halmstad, men när valet stod mellan att satsa helhjärtat eller gå vidare i livet, valde han det senare. Lumpen vid I19 Boden blev nästa steg, och där upptäckte han något som skulle prägla hans framtida karriär som chef: kraften i olikheter.

– Vi var tio grabbar i logementet med helt olika bakgrunder – sportkillar, naturvetare, mekaniker och magic the gathering-spelare. Ändå blev vi snabbt ett sammansvetsat team, tack vare att vi hade samma mål. Det lärde mig att olikheter är en styrka. Det gjorde diskussionerna mer dynamiska och besluten bättre.

Annons

Efter lumpen följde jobb på Coop Forum, där han lärde sig butikens grunder, och senare på Willys, där han utvecklade en skicklighet i att hantera köttdisken.

– Det var Gunnar Björklund som lärde mig att putsa kött. Han var en fantastisk mentor, och det är kunskaper jag fortfarande har nytta av idag. Det är extra roligt att han idag jobbar här på Flygis.

Ekonomistudier på universitet och jobb på en redovisningsfirma lockade därefter, men det var först när Tommy fick ett jobb som controller på Flygfyren 2016 som han kände att han kom i sitt rätta element.

– Det var som att hitta hem. Kombinationen av butik och ekonomi var perfekt för mig.

Efter att ha rattat siffrorna under tre år blev han supportchef, som innebar ansvar för HR, ekonomi, marknadsföring och egenkontroll. Därefter blev han befordrad till ställföreträdande handlare, vilket innebär att han är chef för hela företaget, men inte specifikt butiken. Hans dagar börjar med att stämma av försäljning, väder och dagens planer. Därefter tar han ett varv i butiken för att möta personalen och kunderna.

– Det bästa sättet att hålla örat mot rälsen är att prata med kunderna och höra vad vi kan göra bättre.

Men ledarskapet handlar inte bara om att vara synlig, utan också om att skapa struktur och tydlighet. Under pandemin sattes detta på prov. Det var en tid då han fick kasta affärsplanen och börja om. Från en massa inplanerade event till beställningar av plexiglas och handsprit.

– Men framförallt handlade det om att skapa trygghet i en kaotisk tid, vi kunde inte stänga ner butiken utan var tvungna att se till att det gick att upprätta en säker miljö både för medarbetare som kunder.

Han beskriver sin ledarskapsfilosofi som definitionen av en elektrisk ledare, alltså något som “genom energi med lätthet flödar”. Tommy menar att det handlar om att skapa rätt förutsättningar för medarbetarna att blomstra, vilket innebär att en ledare leder energi i rätt riktning.

– Flygfyren är en arbetsplats som många beskriver som familjär, trots butikens stora storlek. Det är något som vår tidigare handlare, Rolf Holmberg och vår nuvarande, Claes Göran Sylvén jobbat hårt med. Den andan är något jag aktivt arbetar för att bevara.

Han hävdar att det handlar om att se varje medarbetare som en individ, inte bara en rad i en personallista.

– Vi tror på människan, och vi vill att alla ska känna sig inkluderade och få kraft att utvecklas till sitt bästa jag.

Samarbetet med Tiohundra är ett exempel på detta. Genom att erbjuda personer med funktionsvariationer praktik, skapas en inkluderande arbetsplats.

– Det är fantastiskt att se hur de växer och blir en självklar del av teamet. Det ger oss en varmare och mänskligare arbetsplats.

Han återkommer därmed till resonemanget från sina lumpenerfarenheter, att olikheter innebär en kraft. Tommy menar att det bästa sättet att leda olikheter inte är genom detaljstyrning, utan måluppfyllelse och exemplifierar med en händelse som blev viral.

– Vi vill ju att butiken ska vara familjär, men det går inte att säga exakt hur. För ta det som det skrevs om i facebookgruppen “Norrtälje – vad händer på byn”, där en kund hade tappat bort sin plånbok och inte kunde ta ut pengar på sitt kort, vilket gjorde att vår medarbetare erbjöd att ta emot en Swish och ta ut pengar från sitt egna bankkort, det är precis den familjära andan vi vill stå för, att trots vår storlek upplevas som den lilla butiken där vi har en genuin vilja att hjälpa varandra.

 

Det är denna värme och omtanke som han vill ska genomsyra hans ledarskap, och när Tommy reflekterar över var det kommer ifrån, landar han i sin egen barndom.

– Min dagmamma Birgit i Svanberga var en otroligt empatisk och varm person. Hon lärde mig mycket om respekt och hur man tar hand om andra, men också om att sätta gränser på ett mjukt men tydligt sätt. De värderingarna har jag burit med mig hela livet.

Intervjun är avslutad, och vi går ner till butiksgolvet för fotografering. När Tommy tar ett sista varv genom varuhuset möter han både kunder och kollegor, och småpratar med dem längs vägen. Entusiasmen i hans röst och sätt är påtaglig.

– Det är i mötena med människor jag hittar energin – och det är därför jag älskar det här jobbet, avslutar han.

Faktaruta

Namn: Tommy Larsson
Ålder: 37
Bor: Norrtälje
Familj: Gift med två barn
Flygiskarriär: Controller (3 år), supportchef (2,5 år) och ställföreträdande handlare (3,5 år)
Chef över: Cirka 200 anställda (300 under sommaren)

Annons

Norrtäljes rockdrottning tar musiken till nya platser

Personporträtt

  • Therés Stephansdotter Björk är en drivande kraft inom svensk rock- och metaljournalistik.
  • Hon har starkt bidragit till att sätta Norrtälje på rockens karta.
  • Hennes arbete omfattar även författarskap och fotografering, med en särskild passion för att främja gemenskap och inkludering inom rockkulturen.
publicerad 2 september 2024
- av Nicklas Salmin
Foto: Therés Stephansdotter Björk & Carl Linnaeus

Therés Stephansdotter Björk, uppvuxen i Vettershaga utanför Norrtälje, har gjort en resa från en lantlig uppväxt till att bli en centralfigur inom rock- och metallkulturen i Sverige. Med Rockverige.se som plattform och en passion för att lyfta fram musiken och artisterna bakom den, har hon satt sitt avtryck både lokalt och internationellt.

Hon växte upp i Vettershaga, där hennes barndom präglades av en idyllisk, bullerbyliknande miljö med kojor i skogen, bad i havet och lek på gammelmorfars lantgård.

– Att växa upp på det sätt som många eftersträvar att göra på sin semester tror jag har format mig till en trygg människa, särskilt med tanke på min ADHD vilket gör att man annars kan vara lite osäker i livet.

Vi kommer att återkomma till hennes ADHD. Men först, kopplingen mellan en idyllisk Astrid Lindgren-uppväxt och hårdrock kan se sig som en omaka emulsion. Men så är det inte.

– Min familj lyssnade på mycket musik, pappa spelade reagge och blues, mamma 60-talsmusik medan min sex år äldre brorsa spelade mer hiphop och rock, och det var det sistnämnda som gav mig mersmak.

Det var först när kärleken kom in i hennes liv som passionen för hårdrocken verkligen tog fart.

– Jag gick estetlinjen på Danderyds gymnasium och träffade en kille som spelade i ett hårdrocksband. Då fanns ingen återvändo, då blev jag mer intresserad av rock och metal vilket inte ansågs särskilt coolt på den skolan.

Men att inte bry sig om vad folk tycker går stick i stäv med rockens själ. Therés menar att själva essensen i rock och metal-genren är ärlighet.
– Rockartister skapar musik de själva älskar och bryr sig kanske mindre om försäljningssiffror eller strömningar. Det är den typen av ärlighet jag uppskattar.

Men det tog två sträcklyssningar på Pain of Salvations album “The Perfect Element” innan hon förstod grejen.

– I den meningen kanske viss rock eller metal, som den progressiva genren där Pain of Salvation befinner sig, är hårdsmält, men om man koncentrerar sig på låttexterna så blir det lätt igenkänning när de sjunger om egna erfarenheter som går att relatera till, vilket gör att musiken då känns på riktigt. Metalgenren sätter inte ihop gruppkonstellationer för att sälja på samma sätt som man kan se i andra genrer.

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Den starka kärleken till musik stannade dock inte vid en fritidssysselsättning som för många andra. Therés har gjort det till ett arbete och en livsstil. Under många år har hon arbetat som journalist och fotograf. Hon har följt internationella stjärnor som Iron Maiden, Mötley Crüe, Slipknot, Europe och Slayer på flera spelningar och turnérat med HammerFall och Opeth. Något som gjort att hon fått många nära och starka relationer till banden. Men ett minne sticker ur.

– Det var på en flygning till ett jobb i Los Angeles med Mötley Crüe som mitt kameraobjekt blev stulet från reseväskan. För mig som frilansare så var det ett hårt slag. Nikki Sixx, som också gillar att fota såg det på mitt Instagram-konto, så på deras spelning på Gröna lund kom han fram till mig backstage med en knuten näve, och öppnade den i min hand. Där låg $500 som han gav som ett bidrag till objektivet, vilket gjorde mig otroligt rörd.

Den episoden kan i det stora hela spegla det Therés menar är rock’n’rollens innersta väsen; ärlighet och gemenskap. Det är här ADHD:n kommer in. Det var i vuxen ålder hon fick diagnosen.

– Efter att ha jobbat med musik på olika sätt under 15 år så är det ingen underdrift att påstå att många artister också har det, och för mig bidrar det till ytterligare en samhörighet när stora stjärnor säger till mig “har du också ADHD”?

Therés beskriver hur ADHD:n alltid funnits med henne, även innan hon fick diagnosen, och hur det gett henne en känsla av att vara lite annorlunda. Den inneboende oron och stressen har ibland lett till en kronisk smärtproblematik, något hon gärna hade varit utan. Samtidigt har denna diagnos också fört henne närmare andra, både inom och utanför musikvärlden.

– Jag tror att jag omedvetet har dragits till likasinnade ”weirdos”, haha. Är sannolikt tack vare den som jag hamnat i den här branschen.

Tillsammans med en väninna har hon också diskuterat sina erfarenheter kring ADHD i en podcast, som till och med blev nominerad till Årets Rospigg. Hon ser detta som ett tecken på hur viktigt det är att prata öppet om sina upplevelser.

– Det här community är ganska stort egentligen. Men ändå finns det en stark samhörighet. Känslan är att man tillhör en grupp, vilket också ställer stora krav på inkludering.

Att tjejer inte är överrepresentade varken på eller bakom scenen är kanske inte en överraskning. Denna insikt var en delorsak till att hon och Darren Edwards, skivbolagsprofil startade Rocksverige.se, runt 2014.

– Hemsidan ska vara en rock-outlet för allt som har med hårdrock och metal att göra. Vi vill göra exklusiva grejer, komma artisterna nära. Det gör vi genom intervjuer och krönikor, men vi håller inte på med recensioner vilket kan skapa ett avstånd mellan artist och redaktion. Där de ser oss som fienden.

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Sedan var det här med jämställdheten också.

– Vi vill ju ha fler tjejer som spelar och jobbar aktivt med att lyfta det. För branschen är mansdominerad. Jag har tagit många fajter med bolagen, och stöttat kvinnor som hört av sig och håller på med samma sak som jag gör, det ser jag som viktigt.

Men intresset har inte begränsat sig till det journalistiska. Hon är även en utgiven författare. Men resan dit var allt annat än konventionell.

– Jag gick en utbildning i nya medier och hade LIA (lärande i arbete) på en webbredaktion som delade lokaler med ett litet bokförlag, där chefen var hårdrocksfan. Så en dag stod jag i duschen och tänkte hur jag skulle kunna skriva en bok, och jag hade ju tidigare jobbat på en förskola, vilket gjorde att jag kom på att det skulle kretsa just vid barn och hårdrock.

Den fantasivärld hon skapade till de tre böckerna bygger på några karaktärer som hoppar in i en värld där de spelar gitarr. Att det blev just gitarr har sina orsaker i Norrtäljes musikskola på 90-talet.

– Jag var ung och riktig sugen på att få spela just gitarr, men det fanns inga fler platser. Så istället fick jag spela klarinett, vilket var en tragisk historia, haha.

Huvudbudskapen med böckerna handlar om att man ska kunna göra det man vill, att det inte ska finnas pekpinnar. Therés hade en erfarenhet på förskolan med en pojke som under dagarna ville klä sig som en tjej, men inte vågade berätta det för sin konservativa pappa.

– Målet med böckerna är också att främja lässtunden mellan vuxen och barn, men jag gjorde huvudkaraktären till en pojke då killar statistiskt sett har svårare att ta till sig böcker med en tjej som huvudkaraktär. Dessutom kändes det lättare för mig att skriva om en pojke. Hans bästa vän heter Alice och hon får mer och mer plats i historien.

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Böckerna togs emot väl av föräldrar och Magnus Utvik på SVT. Men en recensent på Aftonbladet tyckte annorlunda.

– Han sågade mig längs fotknölarna eftersom han argumenterade för att jag gjorde hårdrock och metal barnvänligt, vilket tar bort det läskiga i musiken.

Bättre omdöme har hon däremot fått för de hårdrocksevent hon varit delaktig i på hemmaplan. Där hon tillsammans med Stefan Nicodemus Källström varit pådrivande för att få hit internationella svenska stjärnor som In Flames och Hammerfall.

– Det har varit riktigt roligt att få hit dem, att de kommer till fansen istället för att fans ska komma till Stockholm. Både fans och artister har tyckt det varit roligt att de haft sina “meet & greet” i vår fina stad, artisterna får ansikten och en mer intim relation till sin publik, vilket är viktigare idag än någonsin.

Är Norrtälje metal?

– Ja, vi har en stor hårdrocksfestival i och med “Månegarm open air”, vi har två hårdrocksklubbar (Happy shitty day och den glada grisen) och i övrigt händer det mycket i den här kommunen på sommaren. De evenemang vi hittills anordnat kommer folk till, och det visar att metallen står högt i kurs i denna kommun, det är jätteroligt!

Med sitt engagemang och passion för rocken fortsätter Therés Stephansdotter Björk att sätta Norrtälje på rockens karta – och visa att även en liten stad kan vara en stor spelare inom metal.

Scrolla ner för fler bilder.

Annons

Bibliografi:

Jacks rockiga resa (2011)

Jack och den magiska tatueringen (2011)

Jack och Tidvävaren (2013)

Fler bilder från Therés:

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Foto: Therés Stephansdotter Björk

Annons

Imperiet Industries: Bakom kulisserna med Per Evhammar

Personporträtt

publicerad 14 oktober 2023
- av Daniel Rämsell
Janne Westerlund och Per Evhammar på Roslagen Pride.

I ett omvandlat garage , där ekot av skratt och fest nu fyller rummet, ligger Imperiet Industries som är ett resultat av innovation, passion och samarbete. Bakom framgången finns en Gubbe, Per Evhammar, vars passion och mångsidiga bakgrund har format den unika festplatsen som Imperiet Industries erbjuder. Vi tog en stund att sitta ner med honom, dyka ned i hans resa och upptäcka historien bakom Norra europas, kanske största glädjespridare.

Berätta Per – vilka är är ni bakom “Imperiet”?

– Vi har sedan start varit tre gubbar som står bakom konceptet, en festlokal som har allt plus lite till. En noggrann och skicklig entreprenör, en kreativ företagare och en ölbryggare. Detta kom dock att förändras när vår bryggare var tvungen att lämna projektet och vi istället tog in tre externa bryggare med fantastiska meritlistor, säger Per Evhammar, som hintar att det alltså är bättre nu på den fronten.

Idag lite mer än tre år senare har “gubbarna” lyckats skapa en unik och uppskattad festplats av ett garage, där ölprovning, quiz och femkamper förgyller Rospiggarnas tillvaro. Även välkända ansikten som Magnus Betnér, Henrik Nyblom och Thomas Järvheden har också fått smaka på en del av Roslagens lyxgarage.

Per Evhammar är inte bara en av grundarna till Imperiet, han är också en man (gubbe) med en nyanserad bakgrund. Från att utveckla brädspel och leksaker, till att vara tatuerare, jobba på reklambyrå och bygga Sportringens föreningsavdelning, har 43-åriga Per samlat en unik mix av erfarenheter som alla bidragit till Imperiets framgångssaga.

FOTO: Privat

– All denna erfarenhet lämpar sig väl för att utveckla företag som har mycket kunskap och kompetens men som sitter fast i gamla hjulspår, eller som fallet är med Imperiet, bygga något unikt från grunden, säger han.

Per berättar att ett av hans starkaste minnen från Imperiets tidiga dagar var när de hade sitt första betalande sällskap.

– Jag stod i disken och hörde det där omisskännliga sorlet från en festlokal och insåg att det var vår lokal som nyss hade varit ett tomt garage men som nu spred glädje för massa människor, vilket var en fantastisk känsla, minns han.

Det är den här typen av ögonblick, där han ser glädjen och värmen från gästerna, som har förändrat hans syn på livet och affärer.

– Jag har aldrig varit i ett företag vars kunder varit så måna om att berätta hur mycket de tycker om oss, säger han stolt.

Men att starta Imperiet var inte en “walk in the park”. Företaget föddes mitt under Covid-19-pandemin, och sedan dess har de stått inför många utmaningar, inklusive den globala ekonomiska påverkan av kriget i Ukraina. Men trots utmaningar har Imperiet fortsatt att växa och blomstra.

-Imperiet föddes ju i kristider. Exakt när Covid träffade Sverige med full kraft i mars 2020, så började vi bygga om garaget till festlokal. Restriktionerna för hur vi alla fick umgås pågick i två års tid. Efter det följde några månader av lugn innan invasionskriget av Ukraina drog igång, vilket påverkade hela världsekonomin. Hösten 2022 ringde larmklockorna högt angående en skenande inflation och räntorna höjdes samtidigt som kriget gjort elen dyrare än guld, säger han.

– Allt detta är sånt som gör det utmanade att bedriva och bygga en verksamhet där folk och företag är tänkta att umgås, lägga lite pengar på nöje och ge sig själva något extra utöver det nödvändiga. Att vårt företag har lyckats nyanställa, växa och skapa en sund ekonomi genom allt detta gör mig oerhört stolt över den insats som alla bidragit med, fortsätter han.

Även om Imperiet föddes ur mörker verkar framtiden se ljus ut för Imperiet. Per lyfter personalen – inte minst Malin Butler, som kapten på skutan och känd från bland annat Roslagen live, som en framgångsfaktor.

-Imperiet är ett varumärke snarare än en fast plats, det är byggt av vänner och deras talanger, så det kommer snart dyka upp något nytt, avslöjar han. Just nu befinner sig festlokalen Imperiet Industries i en väldigt fin och uppåtgående trend som kommer fortsätta nu när vi har Malin vid rodret, säger han.

Om du skulle avsluta med att beskriva ditt livs filosofi med en mening, vad skulle det vara?
-Om det jag tänker göra nu gjordes av alla i hela världen. Skulle världen bli bättre eller sämre då?, avslutar han med en retorisk fråga.

Jag tänker: “Livet är en fest håll med om det folk och fä,
Men om livet är pest, fyllan värmer bäst”.

FOTO: Privat

Annons

FAKTARUTA
Namn:
Per Evhammar
Ålder: 43
Födelseort: Lidingö
Familj: Sambo och två döttrar
Intressen: Obotligt Inter Milano-fan

 

 

Annons

Elina bor i en bil men har världen som utsikt genom bakluckan

Personporträtt

publicerad 13 mars 2023
- av Daniel Rämsell

Elina från Norrtälje sade upp sig från jobbet, byggde om sin bil och lever på resande fot på Europas vackraste platser. Här är hennes historia om hur hon lever sin dröm, där hennes hem är där hon väljer att parkera bilen. – Det bästa är alla otroliga platser man har sett. Allt från den Franska landsbygden till Norges berg och fjordar, men jag skulle ändå säga att Spaniens kust- och bergsområden slår det mesta, säger Elina Walberg, 32 år och livsnjutare.

När Elina gick på gymnasiet för cirka 15 år sedan, såg hon ett ett reportage om en tjej som bodde i en folkabuss och reste runt – Elina blev inspirerad och har drömt om att förverkliga den sedan dess.

– Idén till att bo i en bil kom redan under gymnasietiden då jag såg ett reportage om en tjej som bodde i en folkabuss och reste runt. Sedan dess har det varit en dröm. Jag har alltid tyckt om att resa och bott en del utomlands – men med bil blir det en helt annan frihet, säger Wallberg.

Elina gjorde slag i saken och har krattade manegen under en längre tid för att kunna exekvera drömmen. Under tiden har hon vuxit som människa.

– Den största utmaningen har varit att bygga bilen. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av att bygga eller att planera layout, så det var nog det tuffaste. Sedan var det också svårt att hålla en så låg budget som möjligt. Ju mindre pengar jag lade på bygget, desto längre kunde jag resa. Men det fick mig att växa mycket som person, att känna att jag klarar av det jag tar mig an.

Elina ville ha så mycket pengar som möjligt över till resandet, varför hon alltså bestämde sig för att göra en ombyggd bobil själv. Hon köpte en Ford Transit Tourneo från 2008, satte budgeten för bilbygget till femtiotusen kronor och började bygga bilen själv, i slutet av april 2021. I början av juli samma år stod bilen och Elina själv redo att ta sig an världen. Hon sade upp sig från sitt heltidsjobb som dietist på Norrtälje sjukhus, för att kunna vara så fri som möjligt.

– Mitt tips till andra som vill göra något liknande är att bara göra det – oavsett vad det kan tänkas vara och vilken ålder man är. Jag tror att det viktiga är att man bara tar tag i sin dröm och jag uppmuntrar verkligen till att göra det, för i slutändan är det väl vad livet handlar om?, frågar hon retoriskt.

Initialt, när vädret tillät, reste och bodde hon i bilen runtom i Sverige och Norge. Hon har även rest i Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Gibraltar och Spanien. Även om det är på Lilla Brogatan i Norrtälje hon är folkbokförd, så är det dit bilen tar henne som hon bor.

– Jag har ju livets finaste bakgård nu. Sedan inser man ganska snabbt att man inte behöver mycket för att leva bekvämt, vilket jag absolut skulle säga att jag gör här i bilen. Jag har allt jag behöver här hemma. En skön säng, kök, rinnande vatten, kyl, frys och toalett. Det enda jag kan längta efter ibland är en varm dusch, men det kan vara härligt med ett uppiggande dopp i havet också, säger hon.

Hennes enda resesällskap på Europaresan är apostlahästarna hon använder vid sina vandringsutflykter men hon saknar inte att resa med någon.

– Det bästa med att resa ensam är att göra precis vad man känner för, och att åka dit man vill. Man är väldig öppen för att möta nya människor och behöver inte anpassa sig. Jag trivs väldigt bra i mitt egna sällskap, det är så jag laddar upp kan man säga. Jag har haft många med mig i bilen sedan i somras. Jag tror jag haft resesällskap totalt fyra månader av tiden jag bott i bilen, så det går ingen nöd på mig, säger hon.

Även om Elinas resa för den här gången har börjat lida mot sitt slut, så har hon redan börjat smida på nya resplaner inför sommaren.

– Jag kommer snart vara hemma i Sverige igen och jobba ett par månader men sedan till sommaren så har jag redan börjat smida nya resplaner. Jag planerar att åka upp till Lofoten, upptäcka mer av Sverige men även eventuellt ta bilen till Skottland och Irland.

Vad är det bästa du tar med dig från resan?

– Det bästa är alla otroliga platser man har sett. Allt från den franska landsbygden till Norges berg och fjordar, men jag skulle ändå säga att Spaniens kust- och bergsområden slår det mesta, säger hon.

Om du bara fick ta med dig tre saker på nästa resa. Vad skulle det då vara? (Förutom bilen)

Nummer ett skulle vara min vattenflaska med kolfilter, den gör att jag kan dricka vatten var jag än är. Den har räddat mig på många vandringar, säger hon och skrattar. Sedan skulle det nog vara min polaroidkamera och ett par bra gåskor, avslutar Elina Wallberg.

FAKTARUTA
Bilmodell: Ombyggd Ford Transit Tourneo, 2008
Budget bilbyggande: 50 000 kronor
Månadsbudget: 10 000 kronor

FOTO: Privat




Annons
Send this to a friend