Annons

”Judas är min favoritlärjunge”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-04-07 – av Norrtäljepodden
2 min läsning
Annons

I ett avsnitt som börjar i lätt teknikstrul och slutar i planer på dans bjuder podden på ett samtal som rör sig mellan påskfirande, släktforskning, lokala vägbyggen och vardagsliv i Norrtälje.

Det blir ett avsnitt med många sidospår när samtalet tar fart i det som närmast kan beskrivas som ett påskinramat vardagsrum i poddformat. Inledningen präglas av sladdar, ljudkontroller och frånvarande producenter på påsklov, men snart glider diskussionen över i en lättsam fundering kring vad påsken egentligen är för högtid.

– Påsken är bara … åh, säger Malin, innan resonemanget fortsätter om traditioner, ledighet och hur högtiden i dag för många tycks handla mer om familj, godis och långhelg än om religion.

Annons

Samtalet tar därefter en oväntad men underh

Ett småpratigt och humoristiskt poddavsnitt där påsk, släktforskning och vardagsliv i Norrtälje vävs samman med lokala spaningar och oväntade sidospår.

ållande vändning in i släktforskningens värld. Där avhandlas både gamla familjehistorier, udda öden och hur mycket av en människas personlighet som egentligen kan tänkas gå i arv. Det blir berättelser om släktingar som hamnat i tidningen, om gamla anstalter och om hur just de märkliga detaljerna ofta är det som gör historien levande.

Samtidigt hålls tonen stadig i det lokala. Norrtäljes nya och gamla pubmiljöer, vägarna mot Uppsala och Rimbo, prisläget i matbutikerna och det eviga mysteriet med att hitta rätt ute på landsbygden får alla sin plats. Avsnittet rymmer också en modern detalj när AI bjuds in i samtalet för att föreslå nya ämnen.

Mitt i allt ryms också igenkännbara vardagsproblem: deklaration, kylskåp som låter konstigt, barns leksaker som kräver batterier och ryggar som behöver naprapathjälp. Resultatet blir ett avsnitt som känns småpratigt, personligt och tydligt förankrat i Norrtälje.

Mot slutet riktas blicken framåt. Nästa gång väntar ett nytt inslag, då podden ska ge sig på dans tillsammans med Amanda Rangemo. Det bäddar för ännu ett avsnitt där vardag, humor och lokala utblickar lär fortsätta gå hand i hand.

Annons

Annons
Visa transkribering

[00:00:00] Så där är vi igång Änterligen Lite mycket sladdar och grejer här Vilken start på podden Och du tar ett glas vattensipp nu Och det låter som att vi Helt plötsligt Mikrofonen låter väldigt mycket just nu Ja, väldigt mycket Vad beror det på? För att du har soundcheckat. Ja, precis. Men vi är ju ensamma också.

Ja, så. Väldigt tomt här. Våra producenter är inte här nu. Nej. Påsklov. Jag skulle säga att vi berättar orsaken efter det.

Vad händer egentligen just nu? Lyssna på vår podd, så kan man bli en lite bättre människa. Eller kanske inte – det får du avgöra själv. Vår stad då, och där var vi igång igen, ja, tillbaka. Vi avslöjade precis innan vi började varför vi är ensamma. [00:01:00] Ja, påsklov, men det får man ju inte nu för tiden. Inte du och jag? Nej. Jäkla skit. Saknar påsklovet? Ja, alla lov saknar jag. Åh, jag får lite lov i och med att jag har barn, men det vore trevligt med lite längre, riktigt lov. Är det inte så att påsken ändå är en ganska värdelös ceremoni när man betraktar den? Vad gör man då?

Man äter mat. Det är inte några riktiga. Ja men vadå. Det är inte någon julafton. Man dansar runt granen, kollar på Kalle, Midsommar. Det finns ändå grejer som man gör på de här två. Men påsken är bara. Åh. Historiskt sett så skulle man väl inte ha kul på påsken först. Då skulle det vara tråkigt som fan.

När man tänker på Jesus när han gick sin Golgata-vandring. Den här känns lite mer religiös än tidigare. Ja, jag tror faktiskt. Men faktiskt har jag och mina familjemedlemmar diskuterat noggrant. Religion? Ja, [00:02:00] det tror jag också. Det är ingenting religiöst längre utan bara tradition. Nu träffar man sin familj vare sig om man vill eller inte.

På påsken då? Ja, och jul och nyår. Men det är tack vare Judas som man firar påsken. Det är ju liksom the main guy egentligen. Vänta, så din familj har börjat hylla Judas. Ja, men hade inte han Förått Jesus, då hade det inte blivit något. Så din familjs favoritapostel eller lärjunge är Judas. Ja, han gjorde det bra; långhelg fick han. Så ni äter mat i hans minne. Judas minne. Det jag verkligen valt är liksom Guy. Det får man säga. Ja men vilken är din bästa då?

Oj, nu sätter jag mig på spel Du har tolv att välja mellan Ja, jag vet inte vilka Jag kommer knappt ihåg vad de heter alltså Det fanns väl typ två Judas Nej det fanns två som hade samma namn Matteus [00:03:00] och Marcus Lukas Det låter som de som skrev Evangelium Ja, men det var väl de som gjorde det Det var väl deras jobb Deras jobb Nej, men okej jag har för mig att det skrevs betydligt senare alltså de här evangelierna skrevs ganska långt efter Jesus dog liksom

Ja men det känns inte som hela, alla biblar, alla religiösa skrifter känns ju som att kolla på Sagan om ringen. Ja du menar att det känns lite riktigt science fiction. Vad är mest science fiction i bibeln tycker du? Alltså att Jesus gick på vattnet. Kan ju vara en sån sak. Att han fick folk att leva efter att de hade coola vippen. Kan ju vara lite också. Det kan ju läkarna göra idag. Ja men jag tror inte På Jesus tid att det var skitlätt Att få någon att leva igen. Ja jag fattar. Alla helst.

Men det man saknar är att han gjorde vina vatten. Det kan inte jag. Om du tänker, hur [00:04:00] stark var den här källkritiken för två år sedan? Var det någon kontroll överhuvudtaget Jag vet inte. vet inte om den vetenskapliga disciplinen fanns ens. Men var det med stavningskontrollen? Meningsbyggnaden? Om någon kom ut i en grotta och sa nu finns inte den här snubben som vi har dödat.

Och alla trodde verkligen på det. Och sen gick ordet till hela världen. Och alla trodde på en enskild händelse. En observation fick liksom stå som facit för alla generationer kommande. Ja, jo, men är inte det kanske fascinerande? Det är fascinerande hur liksom den här en persons påstådda liksom som Syn. Det första virala klippet ever.

Jesus var jävligt bra på att skapa virala. Han hade varit den största influensen. Det hade han. Jake Paul hade ju också likt Jesus kunnat skapa en stor religion. [00:05:00] Hade sett Jesus sitta såhär? Jesus kör ASMR. Vad hade Jesus sålt idag tror du? Om han levt. Han har ju varit influencer. Vilka samarbetspartner hade han haft du?

Jag tror att han hade varit flexibel. Jag tror att han nu anses vara ett helgon. Helgon är ju inte tid, det är ju underdrift. Det bygger ju bara på vad andra 200 år efter honom säger om honom. Men vad kommer folk säga om dig om 200 år? För böckerna skrevs ju inte på Jesus tid. Böckerna skrevs ju 200 år efter Jesus tid.

Ja, då hade ju folk kommit åt min parkeringsbot. Ja men nu har du gjort den stora missen att säga det här på nätet. Ja. Det här finns på nätet för alltid. Exakt. Du är som Jesus. Vi skriver din historia nu och inte om 200 år. Just det, jo. Men tänk om du sagt till dina barnbarns barnbarn och till dina [00:06:00] egna barn, och det fortsätter i ungefär 200 år.

Den här viskleken hade ju blivit brutal, annorlunda. Ja. Det här blir som Chuck Norris Du gav bot till P-lisan Jag tror det är mer på den nivån Alltså det hade ju varit så jäkla mäktigt Ja faktiskt Min gamla mormor var så cool Hon gav lapplisan En P-bot Exakt Så det är där nog vi står Med Jesus Åh Nej men alltså jag är ju med på den Du är med på den Vad tror du dina barn, barnsbarnsbarnsbarn Kommer säga om dig?

De kommer bara säga en massa protokollanteckningar I ett kommunfullmäktige liksom År 2020 bla bla Åh gud vad tråkigt Nej men det där är ju det tråkigaste man kan ge efter sig Alltså ens lägga sig Bara i en protokolljustering I ett sammanträde Ja men man kan ju bara kolla Vi har ju släktforskat [00:07:00] ganska mycket Ja Och man vill ju inte läsa om någon tråkig länsman eller någon piga.

Det är ju de här roliga saker. Om någon har liksom mördat någon. Då går man liksom i toppspinn. Eller förått någon i din familj. Precis. Ni verkar gilla den typen. Ja, faktiskt. Nej men jag har faktiskt en... Vad blir det? Min pappas farfarsbror blev anhållen. Han åkte dit för att han var homosexuell.

Nej. Vem var det som frågade honom? Kanske partnern? Jag vet inte. Det framgår inte. Men han var ju lite halvkänd. Vart då? Det var de som höll på med svensk tänd. Mm. Ja. Så en av de killarna. Så det stod ju i tidningen. Jaha. Ja visst är det. Åh jäklar. Att han hade liksom bagat lite. Japp. Nej. Jo jag tror han fick sex månader straffarbete.

För att ha bagat. Japp. Men man kan ju Jag fattar det då Men man [00:08:00] kan ju inte böga med sig själv Nej utan det är ju en till Så det blir två som måste ha åkt dit för det Just det men det framgår faktiskt inte När man böger med Men det kan ju också vara lite Alltså det mycket roligare att droppa en kändis Ja jo verkligen Än liksom Nisse från gatan Exakt Sen har vi även alltså min Pappas Pappas Mormor.

Så hon blev bortlämnad på hem för att det var för mycket barn. Så hon hamnade i en slags anstalt. För mycket barn i familjen alltså? Ja, det blev för dyrt. Så då fick hon bo på det här hemmet där de lärde upp hembiträden. Och de här breven finns kvar när de skriver såhär det blev dyrt nu, kan ni ta er an men det var samtidigt en slags antal så att det var ju även kriminella tjejer som hamnade där. Jaha okej så hon var ganska stor då när hon blev bortskicken?

Ja hon måste vara typ såhär 12-13 Aj då, ja Den är lite [00:09:00] tuff Och det är lite såhär surt. Att det går dåligt för familjen Då får jag hamna på anstalt. Och du blir utplockad. Du fan vald mot barn liksom. Där man minst gillar. Ja. Men det skicka att de hade kvar hemmeträdet i alla fall. Det kunde man ha råd med.

Gick det inte att sparka mot hemmeträdet och anställ tolvåringen. Ja. Den tiden arbetade tolvåringar. Ja. Gud. Inte det fick man. Vilken jävla... Jag snackade om att det känns övergiven. Man får inte bli hembeträd i sitt hus. Nej fy fan. Men sådana historier är roliga att läsa idag.

Det kanske var min släkting som anhöll din homosexuella morbror, tror du det? Min Emil Wolfenstein. Vem fan är det? Det är mormors pappa. Han var ju faktiskt polischef på Kungsholmen där. Ja, men då är det inte helt otänkbart alls. Början av 1900-talet, om man säger så. Tänk om våra släktingar hade liksom, egentligen... Din var bög och [00:10:00] min var snut också. Och de hade faktiskt någonting med varandra att göra.

Tror du verkligen mycket på att det här släktdraget går i arv och att själva arvet följer en bestämd väg genom generationerna? Ja, det verkar som om det måste vara så. Alltså, vad menas egentligen med arv och miljö? Arvet tycks gå igen i varje generation, medan miljön inte gör det. Miljön ändras hela tiden och påverkar oss på olika sätt. Men något i arvet måste ändå finnas kvar. Jag tänker på ADHD och liknande drag — kanske lever de kvar hos oss fortfarande. Men vad exakt menar du med 'mer'? Min farmors sida – det är mycket på min pappas sida där vi har forskat.

Hon blev också utvisad. Hon hade varit otrevlig mot länsman och prosten, och det får man inte vara. Man får inte vara otrevlig mot prosten. Fan. Men otrevlig, otrevlig. Jag tror inte hon var otrevlig mot prosten. Jag tror att detta var ett släktdrag från den [00:11:00] här sidan. Under mässan pratade han om Jesus och hur Jesus blev förrådd. Hon reste sig och försvarade Judas. Ja, så måste det varit. Det gillades inte. Så var det kanske ändå.

Det är ju möjligt att man tar ljudets försvar. Och då ropade han in länsman. Eller han borde ju verkligen ha varit där på högmässan. Såklart, naturligtvis. Det var ju verkligen ett tvång på det. Precis så. Och jag tycker verkligen att det är intressant. Man tog med sig riktigt luktsalt. Luktsalt? Ja, men du fick ju inte alls somna. Och det var verkligen jättemånga som gjorde det. För att det var så långa och tråkiga.

Och kallt och jävligt var det också. Hade du sagt det här för tre år sedan hade du åkt in också. Man kan inte säga att prosten är tråkig. Upps. Ja du ser. Det går i arv. Det går i arv. Ja, sådana saker kan man fundera mycket på. Har du gjort det under? Man får säga så här: det som är bra med påsken.

Kanske inte sådana här entreprenörer som du själv, men för de allra flesta så är en halvdag [00:12:00] man jobbar på torsdagen, man är hela fredagen ledig, lördag och söndag såklart ledig, men också måndag ledig. Det är ju nästan ett vuxenlov vi snackar om. Ja, och jag hade ju missat att det var halvdag på torsdagen och då försvann ju alla jag ville prata med.

Du märkte inte det, eller hur? Nej, men jag hade ju min agenda klar, men det var faktiskt bara att tacka för kaffet och gå vidare. Åka och hämta barn på fritids, och därefter åka hem igen för att fira påsk. Så kan det faktiskt bli, eller hur? Gjorde du en speciell påsk? Vi har ätit godis och ägg tillsammans. Ägg? Ja, och sen var jag på kapellet i lördags. Kollade på någon Bowie-tribute.

Vad är det? David Bowie. Jaha, en sån Bowie. Och var jag även på pubhörnet Kolla läget Men vadå, är det saker som händer på Caperat hela tiden? Ja men lite nu och då tror jag Alltså det är live actor Det känns som att du är där hela tiden Ja nu har det varit ganska mycket Så nu måste jag [00:13:00] byta Så nu skulle jag behöva tips var jag ska ta vägen Åh Ja men det är väl du som får tipsa själv Det känns som att jag inte har varit ute på någonting på år och dag Ja men jag tyckte det var ganska kul att det var ganska mycket folk ute ändå Var det?

Under påsken. Hur många var på Bavi-grejerna? Inte jättemånga. Men ändå att det var folk. För jag har också tänkt att det är så mycket familjer. Alltså man ska vara hemma då. Men har man inte barnen på heltid så får man ju lite fritt. Då kan man gå på sånt. Är det lite hemvändar-feeling på påsken också? Nej, det vågar jag nog inte påstå.

Men mysigt. Jag var på pubhörnet. Det var min pubhörnet. Det nya pubhörnet. Det var premiär. Premiär, det har ju varit länge. Ja men för mig. Ja okej Så nu var det dags. Vad tyckte du då? Mysigt. Fick du pubhörnet [00:14:00] vibbar? Alltså gamla pubhörnet vibbar. Alltså jag har ju aldrig varit på gamla pubhörnet. Har du inte?

Nej. Var det Boden tror jag då? Nej, för när jag flyttade hit så var det ett glas. Nej, men jag tänker på pubhörnet var ju där Pinchus är nu. Ja, då var jag inte där heller. Du kanske är för ny för Norrtälje Upps Du känns ju som en Norrtäljebolig Du har rang Det har vänt lite vid vindflöjen här Eftersom jag var sämsta Vad var det du sa Ambassadören för Norrtälje Gud alltså Min släkt vi har inga kompisar min släkt Hur man beter sig och uttrycker sig Det börjar med gamla konstapel Wolfenstein.

Efter det har jag bara gått ut för det. Arresterar homosexuella. Precis, helt och hållet på måfå. På måfå också. Tar du försvar för din homosexuella [00:15:00] släkting där? Ja, såklart. Jag tyckte att man ska arrestera kvet och pletig. Det är min... Lag och ordning är A och O. Oavsett vad. Ja, det är väl det mest olagliga jag har gjort. Jag fick min parkeringsbord ju. Ja just det. I övrigt är jag nog rätt skötsam. Har du inte gjort något annat då?

Nej, jag är ju så förbannat tråkig när det fanns på 90-talet. Du laddade inte hem en MP3, nej. Du tyckte det var fel. Ja, ja, ja, men jag har ju alltid stått på musikernas sida. Ja, just det. Ingen film har du lärt dig om olagligt? Nej. Du har inte streamat någon sån här full stream? Jo, men det kanske jag har gjort. Det har gjort?

Ja, det har jag faktiskt. Det var den glorien. Den har ju liksom fallit helt ur ordning och reda och [00:16:00] blivit bara kaos i största allmänhet. Ja, jag menar verkligen. Det är en gängmedlem som tillhör mig. Har du aldrig druckit alkohol? Alltså, så här: du sitter på en nyårsafton och sedan har du gått ut och tagit en skumpa i liksom Norrtälje, eller någonstans annanstans, ungefär så.

Nej, jag tar aldrig med mig ut. Inte det heller, för det får man inte. Nej, jag vet. Inte ens det gör du. Nej, det är alltid så kallt. Gillar inte den biten, det är så kallt jämt. Jaha, gör inte det för att du vill vara förlagen. Nej, gör bara praktiska saker. Ja, precis.

Nej, så det gillar inte jag. När du gick från puben hem, det är en sträcka på 400 meter max. Var det tyst? Ja, det var en av dem. För jag gick själv Inte ens där kunde jag ta dig Du hör, Emil Wolfensteins ande Vilar över mig Jag vill bara hitta något På dig och dina gamla släktingar Du vill [00:17:00] ha något att gå på Vilken oskärmig egenskap ändå Lite så faktiskt Men vi får ju bara helt enkelt stå till kast för vad våra släktingar gjorde.

Det är en boll i rullning som vi fortsätter att rulla. Det syns i fysiobeten tydligt. Du får jobba vidare. Jag tror det. Ja, det måste jag säga. Men något tänkte igår när jag var i Uppsala. Jag måste åka sträckan förbi Gottröra, Brosätra. Jäklar vad jobbigt det är att köra där.

Ja, där de bygger om. Ja, just det. Och då är det stoppljus eller trafikljus på vägen ute på landet. Men de här pelarna som står där är jättesvåra att se. Kan du förklara för lyssnarna? För jag tror inte det var många som åkte länge. Nej, men alltså hela sträckan håller ju på att byggas om.

Efter Gotröra? Ja. Framtids liksom Uppsala? Efter Gotröra nej, helt förbi Gotröra också va? Ja, okej. De har börjat innan det också. Jag tror det. Det var länge sedan jag [00:18:00] var där; jag har inte varit där sedan i höstas. Nej. Och så är det sådana här röda, vad kallas de? Jag vill säga gatupratare, men det är det inte alls. Nej.

Det här är en tydlig varning. De var där för något syfte, alltså. Att man inte ska köra där. Men det känns som att åka slalom. Och det är jobbigt. Man får åka en i taget, och så är det ibland. Ibland är det så. Vissa sträckor är väldigt jobbiga att köra. Så du skickar ut ett varningsfinger till lyssnarna, alltså? Ja, verkligen. Åk inte dit. Jag tänker att jag i alla fall åker mer sällan till Uppsala när Ikea är stängt.

Sen det stängde så har det varit otroligt få gånger och det kommer väl öppna det är väl flera år till dess inte det är en sån gigantisk skandal den jäveln som glömde bort det där den ingenjören som glömde bort vi får ju förklara kontexten det stängde sig för att de upptäckte att den [00:19:00] här betongen inte hade någon sån här armeringsjärn i sig och jag vet ingenting om bygge men så mycket vet jag att det är det som gör betongen stabil gör betongen stabil Annars kan man byta av betongen som brödskivor

Men det är sjukt. Det är väl ett A när man bygger? Ja, men det känns som att du har ett jobb. Alla vet, till och med jag som aldrig har byggt någonting. Man behöver armeringsjärn i betongen. Jag skulle vilja ha en SVC-dokumentär om det här. Det känns hyschat. Man pratar inte tillräckligt. Är det Ingvar Kamprad som har skrivit någon kontrakt på att man inte får prata om sånt här?

Nej, men de i IKEA själva var väl oskyldiga? Det var bara att bygga. Det var de som byggde det som var dåliga. För det har varit en liten rättsprocess mellan IKEA och dem. IKEA förlorar mycket pengar, det får man väl ge dem. Ja men alltså gigantiska zoomer. Alltså, undrar jag hur mycket per dag de förlorar.

Jag undrar egentligen hur det [00:20:00] går till när man ska stämma. Hur ska man räkna ut den summan? Det borde ju du göra. Du som gillar att sitta och räkna. Jag gillar faktiskt att räkna. Just där tror jag att jag har slagit huvudet i min kapacitet. Jag tror inte jag kan räkna ut det där. Del nummer två. Sträckan Rimbo-Nortelje.

Jag tycker inte om den alls. Den är så tråkig att åka på. Nej, tycker du? Jag tycker att den faktiskt är så väldigt trevlig. Älskar den sträckan. Varför? För att det är slingekrok. Jag hatar att åka, typ Campus Rösa. Det är bara en raksträcka. Det kittlar inte i kistan på något sätt. Men mellan Rösa och Rimbo får du faktiskt se en massa trevliga ängar och lite skog och kyrkor i en vacker miljö som verkligen är värd att upplevas.

Jag tycker att det är grått och slingeri. Tycker du detsamma? Ja. Ska du heja på vägen som byggs? Jag kommer heja som bara den. [00:21:00] Ni går förbi Gullunge. Jaha. Var Gullunge ligger? Den ligger utanför Rimbo. Det här förklarar för er. Innan visste man ej. Nej. Det fanns en by som heter Gullunge.

Ingen aning om det. Du vet väl historien bakom Nej. Mellan Rö och Finsta så finns det en by som heter Gullunge. Och den ligger ju faktiskt längs gamla Stockholmsvägen. Så innan man byggde E18 så åkte man förbi där. Och längs den sträckan fanns det ju Texaco där vid Libbekorset. En Texacomack i alla fall. Oj, det här var verkligen länge sedan.

Ja, det här var jättelänge sedan Det var 90-talet. Och sen så i Rö fanns en Ica-affär som Superbosse, Rivgårdens gamla sportchef hans familj hade. Så det fanns en massa saker längs sträckan. Så längs sträckan så finns det gullunge. Och då hade man en skylt som såklart visar, ja, in här så kommer det gullunge.

Men den skylten blev ju snodd Många, många gånger. Inte en, inte två, inte tre. Konstant. Har du snott den någon gång? [00:22:00] Nej jag var ju tio år gammal typ när de tog ner den. Men varför snodde inte den? Jag var väl inte så fiffig på den tiden. Men varför snoddes den? För det stod ju en vägskylt som det stod gullunge på.

Jag tror att ganska många stockholmsbor på sitt land ville ha denna skylt till sitt uthus, gullunge. Ah, jag fattar. Så de fick ju dra på om hela byn. Så från gullunga till gullungeby. Så efter att det heter gullungeby, då var det inte lika många som ville sno den. Okej intressant. Då blev det tråkigt.

Då blev det tråkigt att sno den. Tror du att så många killar som till vardags är otrevliga verkligen vill göra något gulligt för sin partner? Kolla vad jag har tagit av dig egentligen. Så otroligt dåliga pojkvänner har verkligen orsakat istället för en blomsterbukett som de glömde köpa. Eller lantanden var helt och hållet stängd. Så då åker man faktiskt till gullingeskylten och [00:23:00] tar den. Det är Bosse Anderssons familjs fel. Min mamma och mina syrror bor ju där naturligtvis. Så det är Bosse Anderssons fel att de verkligen har fått byta skylt många gånger. Bosse. Det är det faktiskt.

Du skyller på nivåer. Ja. Men jag har alltid lite panik så här ute på landet. När man är och utåker. Alltså jag kan inte hitta någonstans. Det är så. Och det är liksom tusen gånger värre ute på landet. Ja, det är det. Och jag känner aldrig igen mig heller riktigt. Där är jag som Doris. Vem är Doris?

Det ju Hitta Nemo. Hon som inte minns något. Du ser bra på barn. Ja, det kan jag. Det är så jäkla svårt hitta tycker jag. Vad är svårt att hitta i Roslagen? Överallt för min del tror jag nog. Men känner du inte igen dig någonstans? Jo, jag känner igen mig. Men det var som häromdagen. Så skulle jag ta en promenad till Willys.

Jag pratade med min [00:24:00] kompis. Hon sa så här. Jag kanske också ska handla. Ja, du vet. Till slut skulle hon hämta mig. Sedan handlade vi. Hon frågade var jag var. Jag var så här.

Jag befinner mig faktiskt på Roslagsgatan. Och det var inte det. Jo men det var faktiskt rätt.

Men då är jag så här: Jag kan saker. Det är nog imponerande. För du kan inte mycket. Det där lät nedlåtande. Men jag menar inte att du inte kan mycket. Men gatunamn. Precis. Att det bara kom. Inte snabbt, men det kom. Men jag tror faktiskt att det här har vi snackat om, kanske off-record någon gång.

Att just Roslagsgatan är typ en där du kan också. Det kan vara så. Och det är nuvarande gator du bor på. Ja, precis. Och det är kanske de två andra du kan. Så tur då. Men det kan få lite panik över ibland. Tänk om någon skulle falla ner och behöva hjälp Jag måste ringa räddningstjänsten och uppge [00:25:00] var jag är någonstans.

Då skulle jag kunna vara just den här människan. Och så ser du nu ett mycket vackert färgglatt gult hus, där utanför står faktiskt en rödfärgad bil. Du snackar lugnt och tydligt med räddningstjänsten. Människan sitter i en mycket stor borg. Jag är faktiskt ganska dålig på det här. Men då nailar jag den ordentligt. Ja, det är du fortfarande väldigt stolt över ändå. Och vet du vad vi mer gjorde då, när allt kom omkring? Nej, berätta gärna. Då var vi där och handlade tillsammans. Och vi kände tydligt skillnaden mellan priserna där vid kassan.

Ja, just det. Nu är momsen sänkt. Ja, exakt. Jag var inne på flygfirmen här för några dagar sedan. Jag ska köpa mat till kollegorna. Du dricker i den här frysdisken men du äter färdig mat. Typ så här, inte du äter black and white Angus eller vad fan det heter. Du äter så här Daft Gorge eller Findus eller vad allt det heter.

Vet du vad de kostar? Nej. Det är inget samvete. 29 spänn. Oj. Det var ju brutalt alltså. 30 pix för en lunch. Det är bra pris. Ja men det är [00:26:00] en stöld liksom. Ja. Det var länge sedan man såg de priserna. Ja och kaffet. Var kom så kaffet nu då? Nu var det väl också lite specialpris påskar men jag tror jag betalade 49 spänn för ett paket.

Jävlar. Jag minns den gamla goda tiden när man kunde få fyra paket för hundra spänn ibland. Jäklar. Det var tider. Vi var på Blyde i förhelgen och kollade priserna på kaffe. Då ville Daniel, som är chefredaktör för Allt Nordtälje, vilket företag som står bakom den här podden, köpa kaffe på frimakortet då.

För vi hade en konferens. Det kostade 103 spänn för en kaffe. Nej då är det bättre att ta ett kaffe. Ja det här var innan då moms-sänkningen. Ja. Då sa vi nej vi fick så mycket pengar till firman att vi kan lyxkonsumera kaffe. Det där var ju typ [00:27:00] dyrare. Kaffe var ju dyrare än kokin. Inte för man ska... Inget betalt samarbete.

Inget betalt samarbete med drogkranen i Norrtälje. Ja, nej Alltså verkligen 103 spänn det är saftigt. Jag har absolut ingen kaffedricka jag vet inte. Nej, men alltså... Där hade min gräns också gått verkligen. Men kommer du ihåg när man, på Romas i alla fall Ica, Sörsvik där fick man ju faktiskt

Ta godis precis så här nu. Det kostar femtio öre per styck. Och så fanns faktiskt en liten vit papperspåse med cirklar och olika färger också.

Ja ja, ja. Och så fick man gå och ta en fisk en fisk kostar 50 öre. Och det var ganska trevligt på ett sätt. Då visste man, den matematiken kunde man som tioåring. Ja, ja Nej, men lösvikt. Vad är det för påfund? Ja, det är ganska obehagligt. Alltså [00:28:00] vilken skillnad det är från den lilla gulliga påsen till idag.

När du kan, alltså det är stora hinkar som du ska fylla med godis. Nej, det är sinnessjukt. Nej, men såhär på hemmakväll, alltså. Alltså din hink vad är fem liter? Inte att jag kanske har dåligt ögonmått, alltså. Ja men det kan väl säkert vara det tror jag Alltså det är ju sinnessjukt Alltså jag kan tycka det här att När det blir så mycket godis att barnen säger Jag vill inte ha mer Då vet man att då är det för mycket Ja men påskeggen också Som nu när vi var i Gullung I helgen Och barnen, alltså, det var ju såhär De påskeggen, det var ju som att En emo hade skit i dem liksom Eller var det en sariägg Hur stor som helst Men du har inte pratat så mycket hur din påsk var.

Nej vi var i Guldunga. Alla var sjuka typ. Så var jag, Dina, syrran, Imran och barnen. Och gigantiska påskägg. Ett gigantiskt påskägg. Alla tänderna med idag. Ja men mina tänder är [00:29:00] kvar. Ja, du tänkte på cola. Nej, men jag tänkte på hundarna. Ja just det. Jag fick ju min framtand utslagen av mammas hundar. Och hon har så dåligt samvete över det.

Hon har det? Ja, hon har tjatat jättemycket med att skicka räkningen. Bra. Men jag har inte gjort det. Nej. Hon tycker att jag ska gå till försäkringsbolaget. Jag har inte gjort det heller. Men gör det. Det kanske man ska göra. Det är ingen dum idé. Nej. Tycker jag. Så det på dem bara. Men vet du vad jag ska göra?

Nej, klockan är faktiskt halv sex. Jag ska till en neppapat vid namn Robin. Åh, vad nice det känns. Mm. Vi sa faktiskt i förra veckan att man bör ta tag i sådana här saker. Alltså, vi som är lite äldre, vi som är över fyrtio år, tillhör den gruppen. Alltså, det finns få saker i livet som kommer gratis utan ansträngning. Man måste helt enkelt låta kroppen få jobba lite, eller låta kroppen få repareras där det behövs. Så här är [00:30:00] det när det gäller din egen kropp. Ja, jag ska gå och nappa hos Robin. Och min dröm är just nu att det här kanske jag inte vågar säga högt, men jag vill ju gärna följa TikTok-trenden, så det kanske är min algoritm; men jag älskar verkligen att se Hästar få

Napprapathjälp Det låter sjukt, men det är min grej Jag älskar att se djur få en naprapat som hjälper ett djur och knäcka deras ryggar Så givande Jag tror att jag också behöver gå och knäcka min rygg Jag vill att Robin gör det

Jag var ju där förra veckan. På en check-up. Och så bokade jag på åtta stycken grejer. Nu hoppas jag att det ska låta. Jag hoppas nästan att han ska ha en mikrofon vid sin handled. Bara för att jag vill höra min rygg knäckas. Gud vad härligt. Verkligen. Ja men vill man inte. Alltså. Och den här nacken, Alex brukar göra det Han brukar gå runt [00:31:00] och våldföra sig på människor Och knäcka folks nackar Man kan ju inte det En gång gjorde han det när vi hade druckit Han gjorde det på Daniel Och Daniel fick ont i nacken i två veckor Han kunde inte ha något på rörelse Men jag är väl rätt professionell Det verkar sunt Snabba ryck Är inte det särskilt fint Men ja, gud ja.

Men hur länge är man hos naprapat Robin? Jag frågade: är det en timme? Han sade nej, det är inte en timme. Kanske fyrtio minuter, ibland tjugo. Men då är det massage och knäck? Jag vet inte. Nej, här är öppna blad. Det här är verkligen öppna blad. Jag gjorde det för att lite under ländryggen liksom. Men allt jag hoppas på, varför jag har betalat pengar, är att jag vill ha ett knäck.

Jag vill känna hur det knäcker i kroppen. Du vill egentligen inte må bra i kroppen; du vill höra ett knäck. Ja, om jag mår hjärnan bra, mår ryggen bra. Så brukar jag inte [00:32:00] säga. Men vet du vad jag gör? Jag ska sitta på en boll. En boll? På en Pilatesboll när jag jobbar. När man sitter framför datorn får man problem.

Ibland kan man vara så här, nu jobbar jag hemma, då sitter jag i soffan. Ja, det är mysigt. Det blir bara att man sitter med den här hela skärmen. Så det blir dåligt överallt. Ja soffan måste vara den sämsta arbetsställningen någonsin. Ja man tror att det är en bra sak. Men det är inte det. Men så hittade jag min pilatesboll som jag hade när jag var gravid. Då satt jag på den. Den tar inte mycket plats, eller hur?

Alltså den är ju deflaterad. Den ska fyllas upp med luft och då kan jag sitta där och jobba på den. Det är dessutom väldigt bra för ryggen. Hur exakt pumpar man upp en sådan? Man måste hitta en sådan pump. En särskild pump? Jag tror faktiskt att en sådan pump ingår i den lådan. Men jag ska kolla ett varv till igen. Jag trodde att den var helt borta.

Men nu när jag flyttade kom [00:33:00] den tillbaka. Nu finns en sån här cykelpump i Norrtälje. Har du märkt det? Den sitter vid Handparken. Visst gör du det? Den är tråsig. Den var jag förr. Den finns inte där, men den sitter där i alla fall. Exakt.

Kommunhuset finns där. Mm. Och det finns mer. Men kan man inte pumpa en cykel vid samtliga mackar och så vidare? Nej, det kanske man också kan. Jo, det känns som att den är anpassad för bilpumpar. Ja. Cykelservice bakom där. Såklart. Där är det gratis. Ja. Trettio spänn om de gör det, noll kronor om man själv gör det. Okej, men har du verkligen koll på hur många bars det ska vara i?

Nej jag vet faktiskt, det där är mycket viktigt ju. Hur många bars ska det behöva vara? Ingen aning alls. Det där är ju verkligen din gebit. Mitt gebit? Ingenting om cyklar. Jo, snälla berätta. Jag är sämst. Men du är ju en cyklist av rang. Ja det får man säga. Har du någonting att förtälja om [00:34:00] det? Jag vet vad jag gör. Det här är inte ett betalt samarbete, men jag går ju till cykelservice.

Nortell Cykelservice. Allt som de gör. Som här nu, för några veckor sedan, så ramlar jag med cykeln. Det låter ju när man berättar att man ramlar med cykeln. Man får ju upp en 70-åring som också är lite vinglig. Ja, eller typ alla fyraåringar. Det också. Folk som inte har motoriken kvar eller utvecklaren. Var det rullgrus?

Det var rullgrus. Jag åkte i 25-30 timmar ner från backen. Den backen skulle svänga. Jag skulle också svänga men det gick inte att svänga Det var rullgrus, för då rullade jag. Så jag föll ju 3-4 meter kanske. Men det gick ju bra, för jag är en gammal fotbollsmålvakt. Det är det här jag har intalat mig själv i alla fall.

Att man är lite halvvan att slänga sig. Ja, men inte det [00:35:00] också som de som kör superbike och sånt. De övar ju på att ramla. Gör de det? Ja. Jag tänker så parkour-människor också. Ja. De kan slänga sig, de kan hoppa fem meter från tak. Men de rullar ju liksom. Och så gjorde de också. Jag parkourrullade i min cykelolycka.

Det var verkligen så. Jag rullade. Jag får bilden av att det var en liten olycka, men att du gör en väldigt dramatisk rullning. Som att du ser ut som Valentino Rossi som ramlar av i 200 blås. Jag känner mig lite som Valentino Rossi. Jag hade ju åskådare också. En gubbe med rullator och en gubbe med en hund som gick där.

Både före och innan. Körde du på någon av dem? Nej jag gjorde inte det. Men bara att jag rullade det var just det som kändes som om jag verkligen [00:36:00] var en stuntskådespelare i en riktig Hollywoodproduktion. Och jag ställde mig upp omedelbart. Kollade på cykeln. Den var lite vind. Den gick inte helt riktigt rakt. Men sådana saker, det går säkert att fixa själv om man verkligen har intresset.

Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. I vilken skruv ska man börja? Man ser att skärmen sitter lite såhär. Eller skärmen ovanför däcket. Den satt lite såhär snett. Men hur börjar man? Ingen aning. Allt som man vill göra, jag tycker att det där är

Förmåga att förstå hur skruv och mutter går. Jag tycker det är mycket lättare att hantera datorer.

Ja, men det är det ju. Visst Jag tycker också det. Och för någonting som jag har märkt sen jag inte lever i ett partnerskap. Just det, om våra lyssnare har missat det så är du singel nu. Ska vi loopa det en gång till? Nortellipodden är att alltnorteller.se om ni [00:37:00] har personer som ni... Just det, kan ni kontakta oss.

Hade du vågat ha en blind date i podden? Ja. Hade du? Nej jag vet inte. Eller känns det lite för... Jag är så dålig på att dejta över lag. Jag tycker det är skitjobbigt att prata med folk som jag inte känner. Eller liksom... Du är väldigt utåtriktad. Ja, det är jag ju. Men det är... Att liksom skapa ett intresse för någon.

Det är väl ändå det. Annars umgås man mycket med folk. Man pratar med folk man gillar. Men just det här, ja, vad är din favoritfärg? Är det så du pratar med dina dejter? Nej, tror faktiskt inte. Så du dejtar historiskt sett? Nej, det är nog inte. Men det känns ganska som så. Känns lite dum, tror jag.

Faktiskt. Men du känner dig obekväm då i dejter? Ja, det gör jag. Faktiskt Men du vet vad de säger Att man ska liksom inte dejta på en restaurang [00:38:00] Utan man ska gå och typ spela någonting Gör någonting Så man inte pratar liksom om färger Utan man pratar om okej nu ska du slå det här slaget Ja Men spel och sånt Ja Där ska jag kunna tänka mig att gå på en dejt Så det är bara att kontakta oss.

Nortellerpodden är att allt Norteller.se. Men det var inte det jag skulle säga. Det var ju att

Före sade Marius: kan inte du fixa det här, lösa det här, ordna det här, och nu är man själv. Nu får man fixa och lösa allting själv. Mycket fix och knep. Vad är tråkigast med det då? Fast det känns nästan som om jag inser att det kan vara ganska roligt.

Men tack vare chatt-GPT, alltså. För jag älskar min chatt-GPT. Vad använder du senast då? Till att kolla om kylen funkar som den ska. Och vad fick dig att tro att den inte funkar som den ska? Jag tyckte den lät faktiskt konstigt. Och att den kanske håller på [00:39:00] att gå sönder. Och så fick jag jättebra tips hur jag skulle göra, jo.

Jag hade ju aldrig gjort det här annars. Utan då hade jag bara kollat på det där. Men nu fick jag ju stå där och fixa själv. Det finns Google-glasögon kopplade till AI. Ja, det vore ju perfekt. Då har man ju alltid en expert. Bara en prompt ifrån. Och min son är galen i fjärrstyrda bilar. Och då ska du alltid hålla på och mecka in batterier och fixa; det ska laddas och batterierna ska in och ut. Men äger du ditt chattande till barnen? Du går in i ett rum och låtsas mamma fixar det. Och sen smyger du upp din telefon, tar en bild, frågar och kommer ut därifrån och låtsas som [00:40:00] att du har gjort själv.

Nej, jag tror att barnen är ganska mycket med där. Ja, de är medberoende av chatt. Ja precis. Använder de själva chatt? Nej. Eller jo, de satt och lekte med det här om dagen. Så då hade jag ganska roliga frågeställningar i min chatt. Är det när man har ljudet på? Mm. När man pratar med dem? Ja. För de tror ju att det är en riktig människa.

Eller min yngsta son tror att det är en riktig människa som han sitter och pratar med. Jaha. Ja, det förstår jag. Han är inte så gammal Nej Men just det här alltså vilka batterier ska in i vad? Det är svårt tycker jag att veta. Och så är det alltid väldigt liten text, eller kanske alltid väldigt mycket text? Nu ska vi fråga Chatt: vad vårt nästa samtalsämne ska vara. Ska vi se om det funkar? Hej Chatt, vad ska vi prata om podden nu? Ska vi se om det säger någonting. Nej den bara hur? Hur jag vet inte hur man får på.

Man kan prata med chatten, eller hur? [00:41:00] Ja. Nu kör vi. Hej chat-GDP, hur mår du? Jag är med dig. Nu kör vi igång. Om du har något särskilt i åtanke, säg bara till så löser vi det. Jag sitter här med Malin Battler och vi har en hotellpodcast. Jag vill bara veta vad vårt nästa samtalsämne ska vara. Ni sitter i hjärtat av Norrtälje, så varför inte köra något som berör alla lokala hjältar?

Kanske ta upp hur småföretagare bidrar till livet i kommunen eller en djupdykning i en speciell plats som alla har en relation till. Det blir både engagerande och nära. Men vad tycker du om hans tips? Småföretagande har vi någonsin pratat om småföretagande? Nej. Men det kanske är dags. Chat Malin tycker att dina förslag var jättedåliga. Hon är lite mer. Hon är inte så PK i sina samtalsval. Det är helt okej att köra på något annat. Vad säger så? Det [00:42:00] låter som att ni vill ha en lite vassare vinkel. Ni kan ta upp ett kontroversiellt lokalt ämne. Eller belysa ett ämne som folk inte pratar om. Men borde det väcka en viss fråga i landet – en liten provokation – den bästa dialogen.

Så länge ni håller det äkta, så kör hårt. Okej, du gör väl så här. Då tar vi in den här.

Okej Sjatt, just för att du kom in i bilden här nu så har vi en programpunkt som heter Fråga Malin som precis gick på. Och Fråga Malin, hon är en väldigt klok kvinna, svarar på alla saker, relationer och lite kluriga grejer. Så du ska få ställa veckans Fråga Malin-segment. Så ställ din fråga nu Sjatt. Okej Malin, här kommer frågan.

Om man står inför ett val där hjärtat säger [00:43:00] en sak men förnuftet en annan, hur ska man veta vad man till slut bör följa?

Väldigt bra fråga. Där fick jag verkligen till det. Men inte förnuft och hjärta – lite samma sak. Man brukar väl säga att det faktiskt är olika saker: hjärtat och hjärnan, så att säga. Men jag

Jag försöker nog få mitt hjärta och min hjärna att samarbeta i många olika vardagliga sammanhang. Så i några sammanhang är det faktiskt aldrig så att hjärtat får visa vägen ibland, utan minnen och känslor ger vägledning så småningom. Alltså jag litar mycket, mycket på magkänslan. Också när det gäller människor jag verkligen vill umgås med och känna en närhet till. Ingen hjärna därifrån, just nu? Nej, men mest magkänsla och hur det känns i kroppen och själen. Viben. Viben. Men jag vågar nog ta ett slag och först och främst långsamt gå in i mig själv för att få mitt egna tempel att gemensamt [00:44:00] samarbeta. Det känns meningsfullt.

Sitt eget tempel? Ja, visst, det känns faktiskt som ett viktigt ämne, i själva verket. Och när man sedan har ett beslut inifrån sig själv, då är det just det beslutet som gäller. Var det ett bra svar tycker du? Nu har jag stängt ner chatten här helt och hållet eftersom jag tyckte han var lite väl, faktiskt. Jo, men det var verkligen ett bra svar. Inte ett sådant svar kanske, men ändå. Ja, det var det verkligen. Jag umgås nog för mycket med politiker, tror jag.

Asså, fy fan. Det är en tråkig sorts. Intressant fråga. Frågeställning, det var det. Hur vi ska gå tillväga kommer jag återkomma med. Men gud vilket politiskt svar du gav. Jag tycker det är

Mycket kan jag verkligen följa min känsla och bara ha mer hjärta. Men ändå tycker jag det är mycket förnuft.

Men det beror egentligen på vad. [00:45:00] Kan du ge ett tydligt och verkligt exempel på en situation där du helt och hållet gick in med hjärtat och inte tänkte med hjärnan?

Nej jag kom inte på ordet Omvänt just då, det blir helt enkelt precis så här och så är det. Okej det här känns faktiskt lite felaktigt, men samtidigt känns det ändå ganska bra. Ja, men skilsmässa är väl en ganska bra exempel. För att nämna det igen. Och det är singel om det är där.

Nej, men det är ju verkligen så här det är. Man måste väl tänka tio, tjugo, trettio gånger om innan man tar ett beslut så att det verkligen blir bra för alla berörda parter. Så det är ett bra exempel. Ja, men det är bra. Nu var det konkret. Ja, mycket gärna. Typ deklaration; det var också bara gärna. Ja, och där ska vi komma på pengar snart. Om man var snabb.

Ja, alltså när man ska göra den där skiten. [00:46:00] 2 maj måste den verkligen vara inskickad. Om du har ändringar. Tillägg. Brukar du ha det vanligtvis? Jag har ju faktiskt haft fem minuter till jobbet. Så det är inte riktigt så mycket avdrag för resor. Det där skulle de verkligen kolla jättemycket på nu i år. Tur att jag går ändå. Jag har typ faktiskt inget att dra av direkt. Nej.

Det får vara som det är. Är du duktig på det? Vet du vad du kan dra av? Jag har min lilla pappa som brukar gå igenom det där. Han är en fena på det. Av gammal vana trogen. Apropå det här med att vara laglydig. Där känner jag liksom såhär, när jag försöker att dra av, nu har jag inte gjort det på länge, jag har väl gjort det såhär förr i tiden.

Men där känns det som att fan, tänk om det här är fel. Alltså man gör ju saker i god tro. Alla gånger som jag har deklarerat har jag gjort allting i god tro. Men jag vet ju inte. Jag är ingen jävla skattejurist. [00:47:00] Tänk om det är helt olagligt. Tänk om någon om 20 år med AI chat-GDP loggades in i Skatteverkets databas och bara kollat det här var ju helt fel.

Men då är det ju preskriberat. Det kanske är, jag vet inte Skattefusklagare jag vet inte vad preskriptionstiden är på. Ja, nej jag förstår vad du menar. Nej, men jag tror att jag är ganska sparsmakad när det gäller avdrag. Det har ju typ varit sådana saker som reser tidigare. När man har suttit och åkt mycket.

Men sen, alltså vissa är ju helt galna på att dra av. Ja, jag vet. Folk som drar strumpbyxor. Kan man göra det? Ja, om det anses som din arbetsuniform. Det som folk drar av är just att de går sönder. Man måste köpa så många. Sen jag blev politiker har jag inte vågat göra det. Nej, jag fattar. Jag vågar inte göra fel, för då kommer någon jävel upptäcka det.

Då såg man [00:48:00] det med skägget i blodan. Jajamän. Då var det bara bättre att godkänna. Men har du inte testat någonting som de har varit så här, nja, är du? Nej, men när jag pluggade så hade vi en affärsrörelse typ fyra mil bort från oss. Och då tog jag att jag fick den här, att man ändå åker mycket. Men då körde jag ju för fan bil hela tiden.

Så då räknade jag ut att det var legit. Men det kanske inte var det. Jag har ingen aning. Här borde man väl ha haft en jurist? Ja, jag pratade med Bino Drummond här för några år sedan. Han är amerikan, en gammal ordförande i kommunen, moderat. Vi jobbar ihop och då sa han att han är amerikansk medborgare, och varje år gör de skatteavdrag i USA.

Han måste anlita en jurist som gör sin deklaration. Jag förstår det. USA räknar inte ihop det som i Sverige. Alltså det var stört och komplicerat. Han [00:49:00] förklarade. Jag vet inte om det är begrepp, men det är annorlunda än i Sverige. Kändisar får audits.

Att de går igenom och så är det ju miljardbelopp som är fel. Och så blir de stämda. Tur att man inte är i den situationen. I mitt fall kan det vara tiotals kronor. Det är nog. Jag blir så glad när kaffet blir billigare. Ja, precis. Det räcker åt mig. Nästa vecka, vad väntar vi oss då? Då ska vi göra något riktigt kul.

Speciellt du. Du ska ju få dansa med Amanda Rangemo. Du ska ju dansa med henne också Vi ska ju ha med Amanda Rangemo från In Motion Movements. Och Kamproslagen Jag går bort mig helt där. Så då är det ett nytt roligt avsnitt när vi ska besöka Amanda. Vilket vi gör. Och testa att dansa. Ja, det hoppas jag.

Annars blev [00:50:00] vi svika. Jag är en sån trolig bra fotograf. Jag tror inte att... Jag måste ju kunna fota dig. Du är ju så bra på att dansa och jag är så bra på att fotografera. Jag är ju redan på elit-dansnivå. Så det kanske är bra för dig att testa. Det här kan vara ditt nya. Hon har ju massa olika kurser. Och olika inriktningar.

Som du vill lära dig central, slow moves. Dina kanske kommer märka någonting idag också. Exakt, så klart. Vi får se hur bra naprapat Robin gör sitt jobb ikväll. Så får vi se nästa vecka. Så får du väl öva lite? Ja, precis. Under veckan tänker jag. Öva till Amanda? Ja. Imponera på Amanda. Ja får vi göra det. För nu är klockan förbi. Så tiden nu igen. Ja det blev så idag igen. Men ska vi tacka våra lyssnare för att de lyssnat? Ja tack för idag. Så [00:51:00] hörs vi nästa gång. Hejdå!

 

Från handmålade praliner till trädgård – Norrtäljepodden möter Malin Nord

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-11 – av Tobbe Rydsheim
Norrtäljepodden möter mångsysslaren Malin Nord. FOTOMONTAGE: AON
1 min läsning
Annons

Tobias Rydsheim och Malin Butler är tillbaka med ett nytt avsnitt av Norrtäljepodden. Den här gången gästas de av mångsysslaren Malin Nord.

Malin Nord flyttade till Norrtälje 2018 och har sedan dess hunnit prova flera kreativa yrkesbanor. Hon har drivit egen chokladbutik, handmålat praliner, arbetat som byggmålare och jobbar i dag som trädgårdsanläggare.

I avsnittet berättar hon om vägen från choklad och konfektyr till trädgårdsarbete, om skaparlust, yrkesbyten och varför praliner kan vara små konstverk.

Annons

— Efter första lektionen hade jag redan köpt hem allting och stod hemma och gjorde på kvällarna, säger Malin Nord om hur chokladintresset började.

Samtalet rör sig också mellan renoveringsmåleri, fruktträd, julgranar, pollinering och livet i Norrtälje.

Lyssna på Spotify

https://open.spotify.com/episode/1qKNBoemjDsgHwBsD6rte5?si=NCHmWqy1TPGsFSRuuet8Zg

Annons

Norrtäljepodden om sommar, svett och träningsvärk

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-06-02 – av Norrtäljepodden
Programledarna Malin Butler Thunberg och Tobias Rydsheim. FOTO: Camilla Åsvik
1 min läsning
Annons

I veckans Norrtäljepodden pratar Tobias och Malin om sommarvärme, bad, kroppslukt, bar överkropp och träningsvärk efter gympass.

 

Samtalet rör sig vidare till klassiska sommarproblem. Tobias berättar om sin vattenfyllda golvfläkt, medan Malin resonerar kring badlusten som färskvara: när behovet av ett dopp väl infinner sig gäller det att bada direkt.

Annons

Duon diskuterar också hygien, kroppslukt och oönskade dofter i vardagen. Även skor och strumpor får utrymme, där samtalet bland annat landar i tubsockans möjliga återkomst och frågan om strumpor i sandaler.

Avsnittet tar dessutom upp män som går med bar överkropp i sommarvärmen. Malin lyfter orättvisan i att män kan ta av sig tröjan offentligt på ett sätt som kvinnor sällan kan göra utan att väcka reaktioner.

Mot slutet berättar Malin om sin återkomst till gymmet och den efterföljande träningsvärken. Som vanligt blandas vardagsobservationer, sidospår och personliga bekännelser i ett samtal om sommarens små och stora bekymmer.

Lyssna på Spotify 

 

Annons

Reinkarnationer, Eurovision och fästingar i nya Norrtäljepodden

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-21 – av Norrtäljepodden
Programledarna Tobias Rydsheim och Malin Butler
2 min läsning
Annons

Malin och Tobbe diskuterar Eurovisions vinnare och förlorare, funderar över fästingarnas framfart i Roslagen och resonerar kring tidigare liv – och om ett medium kanske borde gästa podden.

Årets Eurovision engagerade båda värdarna. Tobias uttrycker sympati för den svenska representanten Felicia och tycker att hon förtjänade mer stöd.

– Jag tycker lite synd om henne. Hon förtjänade mer stöd, inte minst av våra svikare till grannländer som inte hjälpte till, säger Tobbe.

Annons
Flygfyren

Bulgariens vinnare får däremot ett gott omdöme.

– Hon tog scenen, hon ägde scenen. Det var leverans, högoktanigt, säger Tobias.

Diskussionen leder vidare till gamla schlagerfavoriter. Malin lyfter fram Bobbysocks klassiker ”La det svinge” som sitt personliga favoritbidrag.

– Vilken jävla dänga. Den blir man glad av, säger Malin.

Avsnittet tar senare en mer filosofisk vändning när Malin berättar om sin övertygelse om att hon levt tidigare liv, bland annat i Stockholm under en fattig era och möjligen i krig.

– Ibland kan man träffa människor och känna: ”Den här människan har jag känt hela livet.” Det är för att ni känt varandra i ett tidigare liv, berättar Malin.

Tobias har själv fått höra av en häxa att han är en ung själ, möjligen i sitt första eller andra liv – något han menar kan förklara varför han har svårt att relatera till ämnet.

Annons

Nu hoppas duon på fler övernaturliga inslag i podden.

– Kan vi inte ta med en medial person någon gång i programmet? Som kanske kan göra en sån här läsning på oss, säger Malin.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Flygfyren
Visa avsnittets transkribering

Tobbias:God morgon, god dag. Det här är Tobias. Och Malin. Från Norrtäljepodden i samarbete med Allt om Norrtälje.
Malin: Det är exakt det det är. Hur är läget?
Tobbias: Jodå, det är bra. Jag är morgontrött här nu och det, det ska inte, jag kan inte ljuga om det.
Så att jag kan låta lite extra vimsig i dag. Eh, men utöver det så har vi ytterligare en regnig förmiddag här i Norrtälje. Eh, för er som lyssnade på förra avsnittet så vet ni att jag tycker om det.
Malin: Mm. För du blir kreativ.
Tobbias: Ja.
Malin: Jag blir mest blöt.
Tobbias: Ja.
Malin: Och jag sitter lite nervös i och med att jag har gått upp och det regnade med all elektronik vi har här.
Ja just det. Mm. Så blir jag electrified så vet ni.
Tobbias: Då, då beror det på att det kan vara vattendroppar från ditt hår som droppar rakt ner i mikrofonen. Exakt. Men du är torrskodd i alla fall. [00:01:00] Ja, det är jag. Det är huvudsaken. Ja,
Malin: det är noga. Det, man brukar ju säga det, man ska ha torra strumpor i, ut i fält.
Tobbias: Ja precis.
Då klarar man allt. Och så ska man vara torr bakom öronen också sägs det.
Malin: Ja, det är värre med tror jag. Är det? Ja, jag är nog, jag är nog rätt barnslig periodvis.
Tobbias: Ja ja, ja du tänker, nu ska vi se, du tänker bildligt och inte bokstavligt. Exakt,
Malin: exakt. Men det är ett bra jäkla uttryck och jag vet inte var det kommer ifrån.
Tobbias: Det kommer vi att ta reda på i framtiden när vi går vidare och utvecklar Språkpodden.
Malin: Just det. För det, den finns ju ännu inte tror jag.
Tobbias: Nej, det finns ju Språket i P3 tror jag den heter. Det är en ganska intressant podd faktiskt.
Malin: Ja. Är det något du lyssnar på?
Tobbias: Ja. Ja, coolt.
Malin: Men hördu, vad har hänt i veckan?
Berätta för oss.
Tobbias: Ja, eh, tankarna går ju lite här. Det börjar ju bli [00:02:00] fästingsäsong. Eh, speciellt i egenskap av rospigg så vet vi ju att, att det är väldigt mycket fästingar i vårt område där vi bor. Eh, och det här med TBE-spruta, det är det som jag funderar på nu. Jag, jag kommer inte, kommer inte riktigt ihåg när jag tog sist och det är dags för det igen.
Malin: Alltså, det där är jag sämst i världen på. Jag är inte en anti-vaxxer per se, men jag har så jäkla dålig koll på sånt. Jag vet att jag har tagit någon.
Tobbias: Ja, men det, jag tror att anti-vaxxer eller inte just TBE-sprutan, det bör man nog ta om man bor såhär nära skärgården.
Malin: Jag kan skryta med att jag haft borrelia en gång.
Tobbias: Ja, du har det? Ja
Malin: visst.
Tobbias: Jag
Malin: blev jättesnurr-- jag var yr och liksom bara snurrig och matt. Eh, men jag klarade mig ganska [00:03:00] bra.
Tobbias: Ja vissa kan ju bli riktigt dåliga, långtidssjuka. Eh, men oklart vad om den där TBE-sprutan, det, den förebygger inte borrelia då.
Malin: Nej.
Tobbias: Nej, utan det är väl, är det hjärnhinneinflammation?
Just det. Tror jag.
Malin: Vilket jag också känner en kille som haft-
Tobbias: Ja. -som barn. Ja, det, det där ska man hålla sig borta. Det, det är inte helt...
Malin: Problemfritt.
Tobbias: Problemfritt. Och man kanske inte ens kommer ut på andra sidan som jag har förstått. Precis. Ja. Men brukar du få mycket fästingar då?
Malin: Eh, jag kan säga att jag har haft två i mitt liv.
Tobbias: Oj! Och
Malin: en klättrade på. Nej, en klättrade på mig. Så att det är väl ungefär som alla andra. De gillar inte mig.
Tobbias: Oj. Antar jag. Men beror det här på då att de inte skulle gilla dig att det är något fel på, på ditt blod? Kanske. Eller är det att du är [00:04:00] stadsråtta?
Malin: Eh, det är nog en härlig mix.
Tobbias: En härlig mix.
Malin: Ja,
Tobbias: faktiskt.
Ja, nej men för jag brukar ha ett gäng varje fästingsäsong. Nu rör jag mig i och för sig ute i naturen en del. Eh, ute i skärgården, där är det helt hopplöst ju. Man kan liksom kliva i land på en ö med en fot och sen så är det fästingar på en.
Malin: Men vet du vad, vet du vad jag nästan tycker är värre? Nej. Ormar.
Tobbias: Ja, ja. Alltså ute på öarna, det
Malin: känns som att det är orm överallt.
Tobbias: Jo, jo, det, det stämmer ju. Men det, är det inte lättare att akta sig för ormar än för fästingar?
Malin: Jag vet inte det där. Alltså det känns som att man har blivit ilurad hela livet. Att ja, men ormar är mer rädd för dig än vad do, du är för dem.
Och jag tror att det är bara bullshit.
Tobbias: Mm, men tänk såhär då. Eh, vi har ju en orm som [00:05:00] man ska akta sig för. Mm. Men tänk hur många fästingar det finns som man ska akta sig för.
Malin: Mm. Ja, procentuellt är det en jäkla skillnad. Ja. Men jag har ju precis fått clearat att jag ska ut i skärgården på midsommar. Ja.
Wohoo, grattis skärgården! Ja. Eh, så det kanske inte är någon dum idé att jag ska förbereda mig lite.
Tobbias: Mm. Nej men ta TBE-sprutan, man vet aldrig. Och på ämnet så, alltså det, det... Folk som har katter till exempel- Just det. -de känner ju till om man har en utekatt, att de, de kan ju dra in en jäkla massa fästingar.
Hundar och sådär också. Eh... Och sen jag har faktiskt en kompis som vi kan kalla för Grädd-Martin. Han fick en fästing på Götgatan i Stockholm en gång.
Malin: Du ser? Man går inte säker någonstans. Nej,
Tobbias: jag gick, jag gick bredvid Grädd-Martin när vi upptäckte då att han hade en fästing på sig på Götgatan i Stockholm.[00:06:00]
Malin: Inte ens ute i bushen.
Tobbias: Han har i senare samtal hävdat att den kommer ifrån Grisslehamn.
Malin: Ah, han har gått runt med den där ett tag.
Tobbias: Ja, och han stod i Nyhetsmorgon och hade den fästingen på sig i direktsändning. Men jag hävdar ändå bestämt att den kommer säkert från Götgatan.
Malin: Och Peter Jihde sa ingenting?
Tobbias: Nej, han, han tittade inte på Martins mage då innan, innan det drog i gång där.
Malin: Men i och med att jag nu ska ut i skärgården. Jag har aldrig firat midsommar i skärgården. Jag kanske behöver lite. Nej, jag kanske behöver lite tips och vett och etikettregler som inte jag vet om. Finns det några?
Tobbias: Ja, det där med vett och etikett, det är väl det som brukar försvinna fortast på ett nyår-- eller midsommarfirande i skärgården.
Men nej, men du ska väl äta sill och dricka nubbe [00:07:00] och sjunga rospiggska sånger. Oh! Och dansa lite och sen så kommer resten naturligt tror jag.
Malin: Okej.
Tobbias: Det är ju ett väldigt, ett väldigt snapsstyrt liv som den äkta rospiggen under ett midsommarfirande lever.
Malin: Ja, men där, där är jag lite orolig för jag är inte en snapstjej.
Tobbias: Nej.
Malin: Och dricker jag för mycket av den varan, då somnar jag bara. Så att det kan bli väldigt kort midsommar.
Tobbias: Ja, men det är ändå en lång, lång dag och natt. Det är ljust väldigt länge på midsommarafton. Så jag tror att det kommer hjälpa dig att hålla dig vaken.
Malin: Okej. Ja, men jag ska plocka mina sju blommor, lägga under kudden, dricka snaps, potatis och sill och vara glad och undvika fästing.
Tobbias: Ja.
Malin: Summerat.
Tobbias: Precis. Över till [00:08:00] nästa del.
Malin: Fast jag är lite pirrig för midsommar.
Tobbias: Ja, men du kommer ha det roligt, Malin. Och sen så vill jag ha en beskrivning, en review.
Malin: Ja, men det kommer. Absolut. Jag lovar. Men det var en kul vecka tycker jag. Det var det såhär, Eurovisionvecka. Just
Tobbias: det.
Malin: Det har hänt mycket.
Alltså det var mycket arga miner, sura miner, glada miner över Felicia som sjöng för Sverige.
Tobbias: Ja Ja, jag tycker lite synd om henne. Jag tyckte hon förtjänade bättre, äh, förtjänade mer stöd. Inte minst utav våra svikare till grannländer som inte hjälpte till här nu. Faktiskt. Det brukar de ju göra.
Malin: Ja.
Tobbias: Har jag för mig.
Malin: Ja, alltså man brukar väl supporta varann just i sådana här forum. [00:09:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Men vi, vi blev ju liksom omkörda av Bulgarien av alla länder.
Tobbias: Ja, ändå, ändå en värdig vinnare tycker jag. Jag tycker att det var en tjej som hade riktig popstjärneaura. Ja. Hon tog scenen, hon ägde scenen och det var inte den mest perfekta rösten, vilket det absolut inte behöver vara, men hon levererade.
Det var leverans, högoktanigt.
Malin: Lite som en gammal gubbe skulle ha sagt: "Det är klipp i den tjejen." Det
Tobbias: är klipp i den tjejen, ja absolut. Så att jag säger ingenting. Jag har, jag har inga åsikter kring henne, inga negativa åsikter kring henne som vinnare. Äh, däremot så tycker jag att Sverige förtjänade bättre för att det var så mycket annat som vi fick höra i Eurovision som var, som hade väldigt mycket lägre kvalitet.
Malin: Mm. Ja, det är, det är ju högt och lågt där.
Tobbias: Ja, [00:10:00] det, det är det verkligen. Att Finland var så himla hyllade eller hajpade.
Malin: Var det Linda Lampenius fiolspeleri? Ja. Vilket alltså är inte vi väldigt förtjusta i det överlag här i Sverige att det- Ja,
Tobbias: men fan låten, jag vet inte. Det var in-- den slog inte, slog inte an en sträng i mig.
Malin: Äh, jag, jag träffade min gode vän Janne Westerlund som är finländare. Äh, och han översatte den och han tyckte att texten är så ofantligt fin. Så och han var väldigt berörd av låten.
Tobbias: Ja, det kan man vara. Och det absolut fanns det kvaliteter i den. Jag säger inte att det var en dålig låt, men jag förstår inte hajpen kring den.
Malin: Och det där är ju väldigt svårt liksom för oss som inte pratar alla språk i världen, äh, att förstå innebörden av texten.
Tobbias: Ja, [00:11:00] men, men jag tycker nödvändigtvis inte att man behöver sjunga på ett språk som alla andra förstår för att ha en hit i just Eurovision. Det skulle nästan vara kul om alla sjöng på sitt eget modersmål.
Äh, jag skulle absolut kunna se att det skulle funka för att musiken är ju faktiskt ett universellt språk. Det
Malin: är
Tobbias: det.
Malin: Och tidigare så fick man ju inte byta språk i Eurovision. Jag vet inte vilket år de ändrade det, att man fick ändra till engelsk text.
Tobbias: Vad då? Så att om man har en originallåt på svenska och så kör man den på engelska i Eurovision menar du?
Malin: Ja, men precis. För förr var det såhär. Sjöng du på svenska så var det svenska som gällde i final.
Tobbias: Men det måste ha varit en gammal regel för jag kommer ihåg Take me to your heaven.
Malin: Ja, precis. Men nu snackar vi då kanske sjuttio-åttiotal där. Ja,
Tobbias: för nittiotal då, då var det okej att göra så i alla
Malin: fall. Och där blev vi också blown away.
Tobbias: Roger [00:12:00] Pontare har ju sin på engelska också. Just det. Men va--gick han till Eurovision? Ja men visst gjorde han det. Jo, fan han vann Mello i Sverige.
Malin: Men är det fortfarande så att det har länge varit Israel och Sverige som har vunnit flest Eurovision va?
Tobbias: Ja, nu ska jag inte låtsas som att jag vet. Ja, de pratade en del om det här i sändning när jag lyssnade med ett halvt öra.
Att Sverige har många segrar under bältet, det vet vi alla. Israel oklart. De var ju föremål för kontrovers i år då. Just. Men det verkade som det gick bra för dem. Sen kan jag undra hur mycket är politik och hur mycket är musik i den här tävlingen. Men det kan vi låta ligga för i dag.
Malin: Ja men precis. Men jag tycker ändå att du ska få outa din absoluta favvoshlager igenom tidigare.
Tobbias: Oj,[00:13:00]
nu tog du mig på sängen. Jag
Malin: förstår det.
Tobbias: Låt mig få fundera på den där medan du berättar din.
Malin: Här kommer den. Bobby Sox, La det swinge.
Tobbias: Jaha, norskt.
Malin: Ja, men vilken jävla dänga. Den blir man glad av.
Tobbias: Ja.
Malin: Och sen har jag även fakt-- eller jag har två. Alltså, Janne Lucas växeln Hallå, hallå.
Tobbias: Ja, okej, jag fattar. Men sådana här, alltså, schlagers i den bemärkelsen, old school schlagers, jag tycker att de är dåliga.
Malin: Tycker du det? Ja. Har du, har du någonsin druckit en massa öl och bara känt att nu är min intelligensnivå ganska låg? Nu kör jag bara.
Tobbias: Många gånger.
Malin: Ja, och då sitter de som en jävla smäck.
Tobbias: Ja, det är kanske sant, men det, det blev väl bra. Alltså, kval-kvalitativa låtar med Loreen.
Malin: Mm. Ja, just det. [00:14:00]
Tobbias: Först var det de här flams och fjantlåtarna och sen så, så blev det ju lite mera
Alltså Euro disco dunk fast schlager, typ Take me to your heaven och sånt där. Men sen hände det någonting och det blev lite mera moget och lite mera- Påkostat kanske. Ja, mm. Ja, nu börjar jag svamla. Vi klipper där. Tack.
Malin: Take two. Ja men nej men faktiskt, vi kan gå vidare för att jag läste i Allt om Norrtälje faktiskt.
Som vi alla gör noggrant. Eller hur? Bra. Att Norrtälje kommun ökar ju i befolkningen. Ja just det. Ja, och vi har ju också väldigt, väldigt gammal population. Får man säga så? Många äldre. Hög
Tobbias: [00:15:00] medelålder. Det
Malin: har vi. Och någonting jag har märkt av ganska mycket på senare tid att det finns militanta pensionärer som inte är på bra humör.
Det har jag stött på. Det är inga glada miner och det är rollatorer som kör som pansarvagnar. Är det någonting du har märkt av? Jag känner det såhär, fan borde man inte vara ganska glad och avslappnad såhär på ålderns höst?
Tobbias: Jo, jo men nu när du säger det så det är väl klart. Det går ju såklart att hitta.
Och det finns väl två sidor utav det myntet. Det ena är att man irriteras och störs utav det. Och det andra är att det känns kulturellt rätt och riktigt. Om vi då kör den här roslagsvinkeln då då. Så ska ju rospiggen vara lite [00:16:00] surmulen och grinig. Och är det så att det är rospiggar som du, som du riktar dolken mot här nu, då tycker jag ändå att med all rätt ska de vara så.
För att det är, det finns ett visst kulturellt värde i det- Så de gör rätt, jag har fel. Det säger inte nödvändigtvis att du har fel. Det kan hända att det, att det just de här exemplen som du tar upp, att det kan vara inflyttade stockholmare till exempel och då är det en helt annan sak.
Malin: Ah, det är olika. Då får man inte vara.
Då får man visa lite vördnad. Då
Tobbias: blir det ocharmigt. Men är det någon som i generationer har Eller är en produkt utav generationer utav rospiggar som har ett grinigt och lite surmulet kynne. Ja, då är det någonting som är vackert. För då ska det vara så. Ja. Det är k-märkta människor normalt. Jag förstår
Malin: det, jag förstår.
Nej, för jag, jag blir ju glad av små dumma saker. Eh, [00:17:00] och alltså bara att man håller upp dörren för någon och någon kan bli väldigt, väldigt glad för den lilla gesten. Många säger inte ens tack, utan bara grymtar lite sådär.
Tobbias: Jag förstår. Har-- Det känns ändå som att du sitter på några konkreta exempel här som du har reagerat på.
Malin: Ja, jag höll på att krocka med en, en sån här attackrollator häromdagen.
Tobbias: Jaså?
Malin: Och då fick jag en ond blick, men jag tänkte vi har ju lika mycket rätt att vara där. Och, och det måste jag också säga att jag, jag vek ju av, av respekt för någons ålder och rollator. Eh, men, men det vart bara en ond blick. Men sen fick jag också just det här när jag höll upp dörren för en man i veckan som blev innerligt glad och tackade.
Och sa, då sa, svarar man ju såhär: "Det var så lite så." Och så fick jag svaret: "Inte för mig."
Tobbias: Jaså.
Malin: Ja, det är fint.
Tobbias: Jaså, ja, okej. Ja, den, det var ett hugg i hjärtat. Men jag kan [00:18:00] tänka såhär också att hur man blir bemött utav äldre, det är väldigt tydligt för mig då som, kallas jag för medelålders man?
Malin: Jag vet inte riktigt vad man är.
Tobbias: Jag är trettionio, är jag medelålders då?
Malin: Jag, jag kan liksom inte de här gränserna.
Tobbias: Oavsett. Om jag är ute och går tillsammans med mitt barn, min dotter, då blir jag oerhört mycket bättre bemött utav till exempel äldre damer än om jag kommer där själv, lite lufsig med gitarren på ryggen eller skejtboarden under armen.
Eh, då, då kan, då kan det nog hända att jag blir lite-- Jag får onda ögat så riktat mot mig. Men går jag där med min söta lilla dotter, då är det leende på läpparna och hela den biten.
Malin: Ja, men det kan jag förstå för hon är väldigt söt.
Tobbias: Det, det [00:19:00] hör-- Ja, ja, det är hon. Eh, men det där upptäckte jag i då, när jag blev förälder.
Att, att gå tillsammans med sitt barn gör att, i alla fall nu talar jag för mig själv, att jag blir bemött på ett helt annat sätt i typ alla sammanhang. I butiker, i, på gatan, i ja,
Malin: whatever. Men har du blivit alltså direkt dåligt bemött? Någon som hytte med näven eller liksom?
Tobbias: Ja, jo men det har jag väl.
Malin: Är det så?
Tobbias: Ja, men nu, nu väntar du dig exempel såhär. Jag kommer inte på något- Nej, inte mer. Men ja, i allmänhet så det är klart att man, man träffar ju på människor som man inte drar jämt med alla gånger. Man kanske har olika, olika sätt att se på vem hade företräde här i trafiken [00:20:00] eller i, i butiken och vad det nu än kan vara.
Malin: Men jag tycker, jag tycker ändå såhär, det finns någon liten hyfs av att man ska morscha och se lite. Man kan ju ge något, ett leende. Som Dolly Parton brukar säga: "If you see a person without a smile, give him yours."
Tobbias: Mm, det är väl fint.
Malin: Jättefint sagt
Tobbias: av
Malin: Dolly. Ja, Dolly
Tobbias: Parton, tack för visdomarna.
Malin: Mm. Men, men hur tror du själv att du skulle vara som gammal panskiss?
Tobbias: Ja men ibland kan jag ju romantisera det där gringubbe-grejen, men det är heller inte särskilt... Äh, som person så tror jag att jag är ganska avslappnad och det blir vad det blir. Och jag hoppas att det kommer öka med åldern. Jag vill bli en väldigt obrydd gubbe som bara tar svan, livets svanesång med en klackspark.
[00:21:00] Mm. Jag hoppas det i alla fall. Så att, så att jag inte blir tyngd utav ångest och livsleda.
Malin: Det låter jäkligt tungt.
Tobbias: Det kanske beror på hur man mår. Äldre personer som, som har mycket krämpor och, och sådär. Man vet ju inte. Det kan ju vara det. Du vet själv när man, om man har sovit dåligt eller känner sig ur form eller har ont eller vad det nu kan vara.
Då kan det hända att, att man svär en extra gång och det tunga mörka moln som svävar runt en.
Malin: Alltså, det där är ju det jobbigaste med att kommit över fyrtiostrecket. Det här när man bara kan vakna och kroppen överraskar med en och ha ont någonstans. Och man inte gjort någonting.
Tobbias: Ja, jo men det finns ju många nya bekymmer då upp i åldrarna som man inte kände till.
Själv börjar jag ju komma i klimakteriet.
Malin: [00:22:00] Jaha! Berätta mer. Vad har du vallningar?
Tobbias: Nej, det där var faktiskt ett skämt. Jag tror inte ens att män kommer i klimakteriet va?
Malin: Jo, men det finns ett manligt klimakterie har jag läst.
Tobbias: Ja, jag är inte där ännu. Nej,
Malin: men tycker du att-- Vissa, vissa är ju såhär har ju åldersnoja, vill inte åldras och bara saknar ungdomen.
Hur känner, hur känner du med den delen?
Tobbias: Blir väldigt påtagligt för var dag som går. Eh... Jag har åldersnoja och jag är också väldigt nostalgisk. Jag är nostalgiker och väldigt sentimental kring ungdomen och känner att många saker längtar jag tillbaks till många ögonblick. Och inte, inte bara ögonblick utan vibes, känslan som man hade under en viss period.
Det är [00:23:00] inte så kul att bli vuxen.
Malin: Tycker, alltså jag, där är jag ju helt tvärtom. Jag är ju väldigt osentimental, kall och hård. Och sen har jag ju levt mitt liv i hundraåttio stort sett fram till nu. Så att jag har ju liksom, jag har svårt att minnas saker. Alltså visst, jag kan också bara liksom, men då får jag gräva fram ett minne och känna den här viben och sådär.
Men jag tycker det är ganska schysst att bli äldre.
Tobbias: Jo, alltså såhär då. I första avsnittet som jag var med, då pratade vi lite grann om nittiotalet och ja, var nostalgiska kring det. Och jag vill nödvändigtvis inte säga att jag skulle vilja vara ett barn igen. Nej. Men jag saknar viben som var då. Det skulle jag vilja ha tillbaka.
Jag kanske skulle vilja vara trettionio år men leva 1994.
Malin: Mm. Jag skulle vilja leva 69, alltså [00:24:00] 1969.
Tobbias: Ja, du är lite mer hippisk, hippie-esk.
Malin: Ja, jag vill, jag hade velat vara med på Woodstock.
Tobbias: Ja, jo men det hade jag kunnat tänka mig också. Men jag kanske hade varit på Woodstock 1994 istället.
Malin: Ja, eller så kanske vi hade legat i krig, alltså varit med i armén.
Eller kanske inte jag då, men jag kanske hade varit hemma med barn.
Tobbias: 1944.
Malin: Ja, man vet aldrig.
Tobbias: Kanske, ja.
Malin: Alltså, det finns epoker i historien som man kanske inte riktigt är sugen på.
Tobbias: Nej, men det skulle vara trevligt att besöka. Vara tidsresenär, tidsturist.
Malin: Men jag tror ju att jag har levt ett tidigare liv.
Tobbias: Mm.
Det tror jag nog att du tror. Och berätta lite mer om det, tack.
Malin: Får jag det?
Tobbias: Ja, en liten kort.
Malin: Nej men jag har minne av när jag var liten och vi var i [00:25:00] Stockholm. Jag har ju liksom aldrig bott i Stockholm när jag var liten då. Men jag visste tydligen var vi skulle och jag kände igen gränder och jättemycket konstigt redan då.
Så att jag tror jag har bott i Stockholm då. På någon fattig tid.
Tobbias: Okej. Stockholm var ju väldigt fattigt under väldigt lång tid.
Malin: Ja, och du vet hur barn kan vara liksom att man sticker före
Tobbias: och
Malin: hittar rätt. Och sen brukar jag, alltså jag vet inte också, vi pratade ju om krig förra veckan äh och jag brukar också få känslan när jag tittar på krigsfilmer att jag liksom känner igen mig, att jag har varit där.
Så här jag känner typ doften av gunpowder.
Tobbias: Ja, ja det är ju många, många människor som hävdar att det, ja det här med reinkarnation, om man har levt tidigare liv och hit och dit. Många som bär väldigt starka vittnesmål kring sånt här och det är intressant.
Malin: Ja, [00:26:00] och någonting som är coolt och här får man ju tycka precis hur man vill.
Äh det säger, om man tror på det här, vilket jag gör, så kan det vara så att jag träffar mitt livs kärlek. Det i tid, i ett tidigare liv kan ha varit min bror eller till exempel min partner i krig. Att vi har liksom stridit tillsammans sida vid sida och haft ett så här bond. Och du vet, ibland kan man ju träffa människor som man känner såhär, ja men du vet, den här människan har jag känt hela livet.
Tobbias: Mm just det.
Malin: Ja, det är för att ni känt varann i ett tidigare liv.
Tobbias: Ja, det är intressanta tankar ur både ett psykologiskt och spirituellt ba ba ba ba.
Malin: Ja, så att nej men det, det är väl det vi har att se fram emot höll jag på att säga. Eller det, nu, nu tänkte jag, nu jag pratade innan jag sa.
Tobbias: Det var, ja men det var en gång...
Du märker att jag inte riktigt kan bolla det här [00:27:00] med dig. Och det kanske finns en anledning till det. Att en gång så träffade jag på en häxa som sa sig kunna se sånt här, vem man har varit tidigare och så vidare. Och då fick jag sagt till mig att jag var en väldigt ung själ och att det här kanske var mitt första eller andra liv.
Malin: Just.
Tobbias: Ja, så om vi då utgår från att jag är en väldigt ung själ och låt oss säga att det här är mitt första liv, då kan inte jag relatera till det här.
Malin: Nej.
Tobbias: Förrän kanske nästa liv.
Malin: Ja. När vi har en ny podd kanske.
Tobbias: Precis. Då kanske jag kan spinna vidare på det här mer. Men as it is, right now. Jag
Malin: är blott en ung själ.
Ja, men det, det får du vara. Jag respekterar det. Tack för det. Ja, och jag tror att jag har levt flera svängar.
Tobbias: Mm du känns ändå klok och så på många olika sätt. Tack. Grundad och [00:28:00] jordad och stabil så. En klok gumma.
Malin: Ja, attack! Exakt det. Och men, men när jag pratade innan och tänka så var det det jag tänkte på att eftersom ett medium har sagt till mig att snart kommer den stora kärleken och den kommer vara grundad i att liksom det kommer bli en såhär som yin och yang, power couple.
Ni kommer liksom såhär verkligen hitta hem i varandra.
Tobbias: Och så blev det istället poddkollegan Tobias Rydseim.
Malin: Eh ja, det blir inte rätt alla gånger. Nej,
Tobbias: du sökte, du sökte den riktiga kärleken, men du fick en poddkollega.
Malin: Ja.
Tobbias: Men kan vi inte ta med en, en medial person nån gång i det här programmet?
Jättegärna. Som kanske kan göra nån sån här läsning på oss och får vi det här svart på vitt. Ja. Är jag en ung själ? Är du en klok gammal gumma?
Malin: Tänk om det skulle vara tvärtom.
Tobbias: Ja.
Malin: Att du är, du är en gammal klok gubbe [00:29:00] och jag en ung själ som aldrig har levt tidigare.
Tobbias: Det hade varit intressant. Då kan det vara så att jag är väldigt avtrubbad och stängd.
Då kanske den här mediala personen kan lösa mina knutar.
Malin: Just det. Men har vi en medial person som lyssnar så kan ju den mediala personen skriva till oss på Norrtälje podden @alltomnorrtälje.se.
Tobbias: Gör det.
Malin: Eller in på våra sociala medier på Facebook eller Instagram. Och häng med. Vi kör. Ja. Men ja, alltså, det är ju mycket
Vi lever ju på nätet mycket. Är klockan väldigt mycket? Nej,
Tobbias: kör på.
Malin: Eh och jag, jag vet inte om, om det är jag som ska böja mig och be om ursäkt. Jag, vi har ju gjort personer upprörda. Kanske mest jag. Låt höra. Ja, eh jag blev varse om och jag tyckte ju själv eh att jag var lik Cliff Burton som vi pratade om i förra [00:30:00] poddavsnittet.
Eh det här hamnade ju då ute i etern och på sociala medier och människor har blivit upprörda. Jaså? Har de blivit det nu då? Eh det har kommit kommentarer om att det är inte alls likt.
Tobbias: Mhm.
Malin: Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Mhm.
Malin: Eh inte likt alls. Alltså att det var, jag var inte lik. Och de är-- Till och med dödskallar efter kommentaren.
Har du hört på maken? Det
Tobbias: här låter ju allvarligt. Eh jag vet inte hur vi ska gå vidare med det här, men jag tycker att jag kan se likheten och jag är ändå hårdrockare och vet vad jag pratar om.
Malin: Mm. För det är en ganska hård kommentar. Ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Jo, det vet vi Sluta, sluta ge kommentarer som är [00:31:00] dumma.
När vi visst vet vad vi pratar om.
Malin: Ja, jag har väl inte lika imponerande mustasch som Cliff, det kan jag hålla med om.
Tobbias: Nej, precis. Och så är du utav fel kön. Om du då ska vara Cliff Burton.
Malin: Ja, precis. Och sen hade ju han mer jeansväst och det har inte jag alls.
Tobbias: Jeansjacka. Men du hade ju det på dig det tillfället då du tyckte att du var lik.
Så att, nej, jag tycker att de här kommentarerna rinner av oss som vatten på en gås.
Malin: Ja, jag tycker också det. Men, men återigen kommentera gärna.
Tobbias: Ja, gör det. Men det är ändå lite eggande och lite triggande och lite kul. Bygger en spänning såhär om det inte bara är ros som man får. Ja, nej men
Malin: det, man ska ha både ris och ros tycker jag.
Det är helt, helt rätt. Men ska jag be om ursäkt?
Tobbias: Nej, jag tycker inte det.
Malin: Jag ska stå på mig.
Tobbias: Ja, stå på dig och jag vet inte. Jag kanske också fick mig en släng utav den där sleven. Jag vet inte.
Malin: Ja, i och med att [00:32:00] det var ni vet inte vad ni pratar om.
Tobbias: Ja, nej men jag tänker inte be om ursäkt för det i alla fall.
Nej,
Malin: jag tycker då, fan. Nu blev jag arg. Mm, ja men bli det. Ja, fan, nu vet jag inte ens. Jag, jag är out of words. Ja, men
Tobbias: så är det. Om man lägger ut saker på nätet, då får man ta det att det kan finnas oliktänkande.
Malin: Ja. Men tycker, känner du att det är av vikt? Brukar du kommentera saker på internet?
Tobbias: Allt mer sällan.
Eh, speciellt när det kommer till öppna, öppna forum. Jag brukar tänka efter en gång innan. Men ibland, du vet ibland så kliar det verkligen i fingrarna om jag börjar författa något och sen tänker jag: "Vad vinner jag på det här? Nej, jag suddar och sen går jag vidare i mitt liv."
Malin: Ja. Men [00:33:00] jag, jag kan bli mest förundrad över de här konstiga kommentarerna.
Eller att mer att man vill dela med sig: "Såhär tycker inte jag."
Tobbias: Ja, ja precis. Ja, det där, nej men det, det här är nästan ett helt avsnitt med internetetikett. Nettikett som det kallas va?
Malin: Jag tycker, jag tycker också vi spar den till ett senare tillfälle.
Tobbias: Faktiskt. Ja, men där, där finns det mycket att säga.
Och sen å ena sidan, det är ju vad vi tycker. Det handlar alltid om vad man själv tycker och sätter sig själv i centrum på något vis. Vad är facit? Jag vet inte.
Malin: Det finns väl knappt någon faktiskt.
Tobbias: Men det är så när många människor ska samsas på en liten planet, då kommer man kasta paj på varann åt alla håll och kanter.
Malin: Ja, och det är ingen idé att säga något för då har man ingenting sagt.
Tobbias: Nej, tala är silver men att-
Malin: Tiga är guld. [00:34:00]
Tobbias: Ja.
Malin: Och det är perfekt när man har en podd som denna.
Tobbias: Ja, och det kanske nästan är ett bra sätt att avsluta podden på också. Att vi inte säger så mycket mer. Faktiskt,
Malin: nu håller vi snattran tills nästa vecka.
Tobbias: Ja, och har ni, som Malin har varit inne på tidigare, har ni, vill ni ändå kommentera och tycka till utom, utav, angående vårt programinnehåll, ris och ros. Både och. Välkommen till sociala mediekanalerna eller per e-mail. Ja,
Malin: det går jättebra. Men hörni, tusen tack för i dag.
Tobbias: Tusen
Malin: tack och ha det bra och vi ses och
Tobbias: hörs.
Malin: Puss och hej.
Tobbias: Varma kramar

”De gånger jag var gladast blev musiken sämst”

Norrtäljepodden

Publicerad 2026-05-13 – av Norrtäljepodden
Norrtäljepoddens programledare Tobias Rydsheim och Malin Butler.
2 min läsning
Annons

I senaste avsnittet av Norrtäljepodden berättar programledaren Malin Butler om sin nya tatuering och passar samtidigt på att avisera en återkomst till standupscenen. Avsnittet rör sig också genom ämnen som militärövningen Aurora 26, spelglädje och kreativitetens relation till motgång.

Malin Butler, som leder Norrtäljepodden tillsammans med Tobias Rydsheim, kommer till inspelningen med en öm arm

– Av goda skäl.

Annons

Hon hade kort dessförinnan besökt en tatuerare i Norrtälje och fått Elvis Presley tatuerad på armen.

– Det är ju min favoritsnubbe i livet, förklarar hon.

Tatueringen saknar ännu hår på motivet, något Malin skrattar åt, men stoltheten över valet är tydlig.

Samtalet glider snart in på hennes karriär som komiker. Malin beskriver sig som standup queen i Roslagen

– En titel hon inte tänker ge upp, trots att det gått ett tag sedan senaste framträdandet.

– Jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka, säger hon med ett leende i rösten.

Hon berättar bland annat om ett framgångsrikt gig som förband till Lennie Norman

Annons
Flygfyren

– En av Sveriges mest etablerade komiker, som för övrigt är aktuell med spelningar i Norrtälje i sommar.

Tobias Rydsheim delar med sig av ett eget scenminne: i helgen spelade han med ett tributeband inför fjorton betalande gäster I Skebobruk, ett opretentiöst projekt som kretsar kring punkbandet NOFX.

– Spelglädje har inga gränser. Det är kul att hålla på, konstaterar han.

De båda diskuterar även sambandet mellan konst och motgång. Tobias, som skriver musik till bandet Wormwood, menar att hans bästa skivor tillkom under de tyngsta perioderna.

– Konsten föds ur lidandet

– det är faktiskt sant, säger han.

Militärövningen Aurora 26 tar också plats i samtalet, och väcker reflektioner kring beredskap och vad det innebär att leva i en tid av ökad försvarsvilja. Ingen av de två har gjort lumpen, men Tobias avslöjar att han skickade in en ansökan till hemvärnet under den tidiga fasen av Rysslands invasion av Ukraina

Norrtäljepodden leds av Tobias Rydsheim och Malin Butler och produceras av Joshua Schmaus och Lukas Ekberg på Allt om Norrtälje.

 

Lyssna på Spotify

Annons
Flygfyren
Visa hela transkriberingen

2026_0512_0935
Malin: [00:00:00] Bra.
Tobbe: Och det rullar.
Malin: Vi rullar.
Tobbe: Välkommen.
Malin: Välkommen.
Tobbe: Till.
Malin: Till Norrtäljepodden.
Tobbe: Med Malin Butler and Tobias Rydseheim.
Malin: Utan jingel.
Tobbe: Utan jingel i dag. Och det har sina anledningar. Men mer om det i ett annat avsnitt av Norrtälje-podden.
Malin: Som är producerat i samarbete med Allt om Norrtälje.
Tobbe: Det stämmer bra det.
Malin: Ja, hur är läget Tobias?
Tobbe: Jo, jag tycker att det är trevligt att det regnar faktiskt. Att det är en liten mulen grådass i dag för att då känner jag mig mycket mer kreativ. Och de här kraven att göra stordåd, de försvinner och då blir det lättare att uträtta just stordåd. Och i dag är ett utav stordåden [00:01:00] podcastinspelning.
Malin: Ja, men alltså det är ganska mysigt, men hade man inte legat eller velat ligga under en filt hemmavid.
Tobbe: Jo, det hade man också velat göra, men det kommer, kommer du att få göra sen.
Malin: Ja, jag vet. Man-- Men man vill ju bara ligga med någon, någon käresta och mysa en dag som denna. Men det, det har vi inte heller. Så att det kanske kommer.
Tobbe: Det räcker med katten.
Malin: Ja, jag har inte ens någon katt. Jag har det så jäkligt.
Tobbe: Ja.
Malin: I sinom tid.
Tobbe: Det är inte lätt för dig.
Malin: Nej, för fasiken. Livet är hårt.
Tobbe: Ja. Och någonting som också är hårt, du har skvallrat lite här tidigare om att du är lite öm i dag.
Malin: Mm.
Tobbe: I armen. Har du gjort illa dig, Malin?
Malin: Nej, jag har varit och tatuerat mig.
Tobbe: Jaha.
Malin: Hos den eminenta Kribba som vi har här i stan.
Tobbe: Jaså?
Malin: Vår favorittatuerare. [00:02:00] Hur
Tobbe: gick det för, för Kribba då?
Malin: Ja, men det gick bra. Vi hade det väldigt trevligt. Mm. Mycket skoj, skämt och snack. Och så tatuerade han min arm som jag har längtat länge efter.
Tobbe: Och då undrar ju alla lyssnare här: Vad har du för motiv nu då på armen?
Malin: Ja, men det är ju min favoritsnubbe i livet.
Det är ju Elvis Presley.
Tobbe: Och det har vi ju, vi har ju talat om Elvis tidigare i ett äldre avsnitt här i Norrtäljepodden. Mm. Mm. Så att då, då kan man säga att vi har slutit en cirkel här nu då.
Malin: Ja, det enda som han saknar just nu på min arm är hår.
Tobbe: Jaha.
Malin: Så det ser lite ut som Elvis om han hade haft cancer och behandlat den då då.
Tobbe: Ja, det behöver inte vara så, så illa. Ja, eller rakats. Kanske rakats.
Malin: Ja.
Tobbe: Det är många, många män i dag som är snaggade och rakade utan att- Har varit med om någonting.
Malin: Du [00:03:00] är ju delvis snaggad.
Tobbe: Ja, delvis. Tre-- två tredjedelar av mitt huvud.
Malin: Mm. Hur mycket tid lägger du ner på ditt hår i veckan?
Tobbe: Det var mer förr när jag hade jämnlångt hår.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men nu jag brukar snagga en gång varje, ja varje fredag brukar jag göra det.
Malin: Mm. Det är fredagssnaggen.
Tobbe: Det har blivit en tradition.
Malin: Men är det inte svinsvårt att snagga runt om?
Tobbe: Ja, det var det första gångerna. Men sen så utvecklade jag en förmåga där. Utvecklade den förmågan. Mm.
Malin: Snyggt. Ja, du är väldigt tjusig i håret.
Tobbe: Tack så mycket. Det är du också. Eh, trots att du säger själv att du ser ut som Cliff Burton.
Malin: Ja, alltså det, jag blev påmind om det när jag såg mig själv på bild när vi hade ett videosamtal.
Tobbe: Mm.
Malin: Och jag gick hem sent i natt. Då såg jag faktiskt [00:04:00] väldigt mycket ut som Cliff Burton.
Tobbe: För er som inte vet hur Cliff Burton ser ut så bär han ljus jeansjacka och långt, lite krull-- eller inte krulligt, men vågigt långt brunt hår.
Mm. Han spelade bas i Metallica en gång i tiden.
Malin: Han dog ju faktiskt i Sverige.
Tobbe: Ja, det var ju en bussolycka där som, som var hemsk och satte djupa spår i rockvärlden.
Malin: Mm. Var det -86?
Tobbe: Jo, det var det
Malin: nog
Tobbe: va.
Malin: Nej, det var, det var fruktansvärt.
Tobbe: Mm.
Malin: Han var inte alls gammal. 25, 26 då kanske?
Tobbe: Ja, nåt sånt. De var ju en ungtuppar då.
Malin: Men jag vet inte om det var någon komplimang till mig själv så att säga. Men jag tyckte det var ganska roligt.
Tobbe: Ja, ja men jag tycker den, den var, den var ackurat
Malin: och
Tobbe: rolig. Ursäkta mig. Okej.
Malin: Men har, har du själv fått [00:05:00] såna hära att någon säger: "Du är så himla lik..."
Tobbe: Mm. En gång så var jag på en kryssning och då var det någon som kom fram och sa att jag hade en dubbelgångare på den kryssningen.
Malin: Mhm.
Tobbe: Och sen så kom han, det var på en rockkryssning där jag var i egenskap av artist då. Eh, och då var det-- kom den killen fram till mig sen och ba: "Ja, det är jättemånga som har kommit fram till mig och trott att jag är du." Eh, och han var ganska lik faktiskt.
Malin: Okej.
Tobbe: Lite längre än mig dock, men vi hade samma grundfeatures och frisyr och, och sådär.
Malin: All right. Tog ni bild?
Tobbe: Nej, jag filmade tror jag.
Malin: Bra. Eh, i och med att jag, jag har ju ganska många kepsar i mitt liv. Jag gör ju lite av både ditten och datten. [00:06:00] Så får jag höra ibland att jag är väldigt lik hon som kör standup.
Tobbe: Ja, ja, ja.
Malin: Och ibland får jag höra att jag är så otroligt lik hon som är på Imperiet.
Och ibland får jag-- eller jag får frågan liksom: "Har du en syrra som, som kör standup eller något? Du är så himla lik henne."
Tobbe: Och så är det ju du då-
Malin: Mm.
Tobbe: Som är standupdrottning i Roslagen.
Malin: Ja. Fast nu har jag inte kört på länge, men jag, men jag kommer tillbaka.
Tobbe: Identifierar du dig fortfarande som en standup queen?
Malin: Eh, ja, det, det måste jag väl nästan få göra va?
Tobbe: Ja, det tycker jag att du
ska
Malin: göra. Jag har ju inte kört på länge av massa olika anledningar. Men ja, de här anledningarna har ju lite utav försvunnit nu. Så att nu är det liksom no stopping me.
Tobbe: Mm, mm.
Malin: Så att, eh, jag vet inte om det är en varning eller ett hot att jag kommer tillbaka.
Tobbe: Det här med standup är intressant. Hu-hur mycket har du varit runt och giggat?
Malin: Alltså jag [00:07:00] har faktiskt, alltså varit runt en hel del. Eh, och jag är ju en sån här människa som gör hundra saker samtidigt och inte riktigt låter det sjunka in eller njuter av det. Eh, och det ångrar jag nästan alltid.
Tobbe: Men, men i din standupkarriär har du några såna här highlights som, ja, men honorable mentions?
Malin: Ja, alltså, eh, när jag började med standup, då, då var det många som sa till mig såhär: "Man ska aldrig gå fö-gå på före de här stora komikerna som ni, för du liksom, du kommer bara bomba." Alltså göra ett riktigt dåligt gig. För att, ja men det är som ett dåligt förband. Man vill bara liksom att det ska ta slut.
Eh, och jag har faktiskt rivit, eh, innan stora, stora komiker. Då.
Tobbe: Ja och rivit betyder på standupspråk att man har-
Malin: Gjort något riktigt bra.
Tobbe: Man har gått upp och [00:08:00] manglat.
Malin: Jajamänsan. Eh, så en, en, eh-- den gå-- alltså jag, jag blir sällan nerve-- alltså jag blir inte nervös på att stå på scen, utan mer såhär: Kommer jag komma ihåg vad jag ska säga?
Och, eh, kommer-- alltså om jag tittar på publiken, det kan ju vara väldigt olika publik. Kommer de att, eh, hantera min humor bra?
Tobbe: Mm, jag förstår ja.
Malin: Eh, och då hade jag ett gig och jag skulle gå på innan Lennie Norman.
Tobbe: Varför känner jag igen det namnet?
Malin: Han är ju lite äldre. Han, han är ju liksom Sveriges största gamla komiker.
Tobbe: Nej men vänta nu, jag läste hans namn På
Malin: Allt om Norrtälje kanske?
Tobbe: Nej, men-
Malin: För han kommer ju gigga i-
Tobbe: Just det, ja ...
Malin: i Norrtälje i sommar.
Tobbe: Det var därför jag hade... Ja, fortsätt.
Malin: Yes. Och då kände jag såhär: "Undrar hur det här kommer att gå?" Och det var typ kaos i publiken för att jag var-- Jag gjorde det bra och det är jag fortfarande [00:09:00] nöjd över.
Tobbe: Men vad, vad är din, vad är din style då? Är du fräck eller är du arg eller vad?
Malin: Jag gillar att blanda upp mig själv lite och svänga lite. Jag kan vara ganska behaglig, men jag vill alltid lämna ett litet avtryck och att då man hajar till lite. "Nej, men vad säger hon?"
Tobbe: Vad säger hon som i att du är lite hård eller lite-
Malin: Lite fräck.
Tobbe: Ja, lite under bältet.
Malin: Jajamän, ja men det gillar man. Och det gillar ju ofta publiken också. Det är också mycket snack om att man inte egentligen tycker det är okej. Man ska inte dra under bältet-skämt, men det skrattar alla åt.
Tobbe: Tycker du att det är lättare eller svårare när det är stor eller liten publik?
Malin: Jag tycker själv mycket mer om liten publik. Jag tycker det är mycket härligare att gigga då. För det känns lite såhär, är det för [00:10:00] stor publik så känns det nästan som att man har en föreläsning ibland. Lite sådär.
Tobbe: Jag tycker att det är mycket läskigare att stå, eller läskigt tycker jag väl inte längre, men det är mera spänt med en li-- För en liten publik.
Malin: Ja, för det, det kanske du har lite erfarenheter av.
Tobbe: Ja.
Malin: Liksom ganska nyligen. Vill du prata om det?
Tobbe: Jaha, ja, ja, nu i helgen.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja, men jag har ju några kompisar som vi, vi har ett, ett renodlat tribute band. Alltså, vi spelar bara covers för ett punkband. Och vi som ingår i det här bandet kommer från lite olika musikaliska bakgrunder.
Men vi har samlats kring att vi, vi tycker väldigt mycket om just bandet No Effects. Så då spelar vi bara No Effects covers i, i den [00:11:00] här uppsättningen då. Och vi tar det här, vi tar inte det här på så stort allvar. Vi har gjort-- Det här var tredje gången vi spelade, stod på scen tillsammans och det här, det kanske var femte gången som vi spelade tillsammans överhuvudtaget.
Så vi har knappt repat. Och då spelade vi i Skebo bruk av alla ställen. Åkte dit och rev av ett gig och det var 14 pers där, betalande gäster. Och sen så var det det andra bandet och så var det De som jobbar där. Och ja, det var, alltså det var roligt. Men i det där, i det bandet så finns det absolut ingen ambition och det är totalt opretentiöst.
Så nej, jag kan inte säga att det var läskigt så. Men de gångerna som jag har stått på scenen och ska göra någonting [00:12:00] som jag verkligen står för, liksom att det betyder någonting, då är det klurigare om det är en liten publik än om det är en superstor.
Malin: Har du fått göra någon sån här skivbolagsgig när man liksom bara ska visa upp sig?
Tobbe: Någon sån här showcase grej? Nej, det har jag nog inte.
Malin: För det verkar ju fruktansvärt faktiskt.
Tobbe: Det känns ju mer som en sån här idol audition på något vis.
Malin: Ja, men lite såhär titta på apan i buren.
Tobbe: Mm. Nej, inom mitt skrå så jag vet tror inte ens att sånt förekommer.
Malin: Kanske inte gör det.
Tobbe: Nej.
Malin: Skönt ändå.
Tobbe: Ja.
Malin: Men vad tar du med dig från helgen då och helgens gig?
Tobbe: Nej, men det, det jag tar med mig är att...
Eller det är inget jag tar med mig. Det är någonting jag tog dit och tog med mig hem. Det är att spelglädje, det har inga gränser. Det är kul att hålla på. Så var det med [00:13:00] det.
Malin: Ja, men kan inte du också känna som jag känner ibland? Det kan vara ganska tråkiga gig, men det var roligt runt omkring. Bra människor.
Man kanske gick och kollade på ett roligt museum eller vad som helst. Men själva giget var ganska blekt.
Tobbe: Ja, jo men det kan ju bero på omständigheter och den, den mest bidragande omständigheten till att jag kanske inte har fått feeling under ett gig. Det, det har att göra med hur många timmar jag har sovit innan.
För att ibland kan det vara hemska flygtider och sånt där. Man sticker i väg hemifrån vid tre på natten och sen ska man lira nästan tjugofyra timmar senare. Kanske spela tolv på natten liksom kommande. Hur blir det nu med dygnet? Ja, du förstår vad jag menar. Ja. Och då, och rest hela dagen och sådär. Är man inte fräsch i huvudet så kan ju det vara en väldig [00:14:00] utmaning.
Och då kanske inte alla gånger det känns så bra.
Malin: Ja.
Tobbe: Men omständigheterna runt omkring kanske var, som du säger, roliga. Kanske såg någon, var inne och besökte någon trevlig bensinmack någonstans och-
Malin: Det är så underskattat med bensinmackar.
Tobbe: Ja.
Malin: Efter många timmar i bil så kan det vara som en oas som man ser.
Tobbe: Precis. Jo men det, jo men det finns, innan vi ska gå vidare i programmet. Men en anekdot. Det var när vi var med Mona Garm i Rumänien för, ja det var ett par somrar sedan. Och det var så fruktansvärt varmt när vi kom dit och hoppade in i en minivan på flygplatsen som skulle ta oss till festivalen vi skulle spela på.
Och den här bussen hade ingen air condition. [00:15:00] Det var någon riktig skrotbil liksom.
Malin: Och då är ni fem killar i en buss.
Tobbe: Ja, plus chaufför. Alltså det var så fruktansvärt varmt. Jag kan inte uttrycka hur varmt det var. Det var, kroppen gick i panic mode och jag tror att motorn eller hur det var började koka sen.
Så att ja men vi skulle stanna på en bensinmack för att kolla till motorn och då sprang jag in där på den här macken där det fanns air condition och jag bara dök ner i ett handfat där och typ duschade av mig i kallvatten och köpte en massa vatten som jag vällde i mig. Det var en oas. Jag kommer aldrig glömma den lättnaden.
Det var som du vet när man har suttit i en bastu för länge och dörren är stängd liksom. Får inte gå ut.
Malin: Fan vad jobbigt. [00:16:00] Men blev det bra gig på kvällen sen?
Tobbe: Ja, det blev det för att det- Då var det svalt. Ja, vi spelade sent och det hann dyka förbi ett åskväder också som rensade luften. Så då var det faktiskt lite svalt.
Malin: Men någonting som jag brukar tänka mycket på, som jag nämnde tidigare, att när livet inte riktigt går i dur så är det ju jäkligt jobbigt att vara komiker. Det är ju många komiker som är ganska mörka i sig liksom och har det som en outlet att vara lite pajjes på scen sådär. Men jag tycker det är jobbigt när det är motgångar och så kan man vara liksom rolig på scen.
Men du som spelar liksom tuff rockmusik, har du-- Är det din outlet då?
Tobbe: Ja, alltså det, när jag skriver musik för Wormwood då där jag skriver musik, det är ju mycket känslor och mycket negativa känslor och sånt där samlat i det där. Så det är verkligen en outlet. [00:17:00] De gånger som jag har haft glädje i livet så har det inte blivit lika bra musik.
Och det finns ett exempel på det. Det finns en av skivorna som jag har skrivit, den jag tycker är sämst. Det var nog för att jag var som gladast under den perioden. Men sen finns det speci-- De två skivorna jag tycker är bäst, då hade jag mest motgångar. Så att det här med att konsten föds ur lidandet, det är faktiskt sant tycker jag.
Och det tycker jag genomsyrar alla konstformer Ja, i alla fall av all konst som jag uppskattar personligen. Eh, oavsett om det är film eller musik och, och måleri och vad det nu än kan vara. Så det, det som tilltalar mig mest, det är ju den konsten som det finns en tår i.
Malin: Mm.
Tobbe: Ja. Med det sagt så är jag inte bara, är det inte bara mörka moln på [00:18:00] min himmel, utan jag kan ju uppskatta mycket annat också som är roligt och skoj och lättsamt.
Mm. Eh, men just i de här mer pretentiösa konstformerna så tycker jag att det ska vara lite moloket och eländigt.
Malin: Då blir det bra.
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, faktiskt. Men, men nu har vi ju, nu är vi lite tuffa, sorgsna och hårda här känns det som.
Tobbe: Ja.
Malin: För jag tänkte vi kunde prata om krig.
Tobbe: Okej.
Malin: Är det, är du, är du fine med det?
Tobbe: Ja, vi kan göra ett försök.
Jag har, nu höll jag på att säga tyvärr. Jag har lyckligtvis inga personliga erfarenheter av det.
Malin: Ja, men det är väl skönt. Men många har ju det tyvärr.
Tobbe: Mm.
Malin: Och så har det ju varit den här stora övningen i Norrtälje eller hela Sverige.
Tobbe: Just det.
Malin: Aurora 26.
Tobbe: Yes.
Malin: Eh, och då blir man ju påmind om krig. Det blir jag i alla fall.
Alltså att se militär, militärbilar överallt, helikoptrar.
Tobbe: Mm.
Malin: Eh, tycker du det är obehagligt? Eller får du den såhär känsla av att såhär: "Shit, det kan hända"?
Tobbe: [00:19:00] Eh, ja, alltså jag, jag tycker att det både inger nån slags trygghet såhär att man ser att landet ändå har en plan-
Malin: Mm. -
Tobbe: så att säga. Eh, sen det beror på hu-vilket sätt man angriper den tanken.
Det är klart att, eh, skulle det bli skarpt läge så kommer jag ju inte tycka att det är så trevligt.
Malin: Nej.
Tobbe: Eh, men, men just ur ett, u-ur-- Om man angriper det från det här andra hållet att ja, det finns en plan. På det sättet så tycker jag att det är någonting positivt. Eh, men också så tycker jag att det kan vara lite fascinerande med...
Alltså, försvaret gör ju så mycket. Det, det finns så mycket kunskap inom försvaret som jag tycker är spännande, som inte nödvändigtvis handlar om, eh, [00:20:00] just det här att man ska kriga och utplåna, förgöra eller försvara, utan hur man överlever och, och de, de kan massa saker om människans kropp och psyke-
Malin: Mm.
Tobbe: -eh, som är relevant för deras verksamhet. Jag, jag kan tycka att det är fascinerande att få ta del utav sådana saker.
Malin: Mm. Alltså jag håller med.
Tobbe: Också hur, alltså deras omvärldsbevakning och hur de, eh, liksom samlar in information ifrån andra Från främmande makt och sådana här grejer. Jag tycker att det är fascinerande.
Malin: Mm. Men hur, hur, hur är din egen beredskap? Skulle du klara dig länge eller om, om det blir en attack på nationen?
Tobbe: Ja, personligen då när, nu för ett gäng år sedan då när det [00:21:00] började hända saker ute i Europa och sådär så, så ja, jag ska inte säga att jag är en prepper. Det är jag inte. Men nog så såg jag till att hålla mig lite uppdaterad kring läget och jag har en sån här väska.
En, vad heter det? Bug out bag.
Malin: Okej, ja, en sån med lite såhär allt möjligt bra att ha grejer i.
Tobbe: Så ifall det smäller pang oförberett så har jag lite utav det viktigaste.
Malin: Ja.
Tobbe: Och det här med vattendunkar och sånt där, men jag tror jag behöver göra en refill på dem.
Malin: vid en eventuell attack av främmande makt.
Tobbe: Just det. Nej, men jag, jag har, har preppat lit-lite grann och jag behöver göra en refill av vattendunkar och sånt.
Jag hade en massa konserver också.
Malin: Ah.
Tobbe: Men jag tror att de har gått ut för det har ju [00:22:00] gått några år sedan.
Malin: Ja.
Tobbe: Men, men det handlar heller inte bara om, eh, det här med krig, utan, eh, rent generellt så tror jag att jag är lite apokalypsromantiker.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, men då, och det fick vi ju prov på i och med pandemin också.
Malin: Just det.
Tobbe: Eh...
Malin: Hur mycket toapapper köpte du?
Tobbe: Ingen, ja, ingenting höll jag på att säga. Den vanliga, vanliga mängden.
Malin: Ja.
Tobbe: Ja.
Malin: Men, men någonting som jag tänker på, eh, ja alltså jag tänker ganska mycket på krig och elände och katastrofer. Och jag till exempel, jag snusar ju tyvärr. Det ska man ju inte göra. Men tänk att leva utan snus, utan el, men helst av allt utan snus.
Tobbe: Ja, precis. Ma-- Jag pratade med någon som, eh, vem det nu var, som sa att han alltid hade sex stycken stockar snus hemma.
Malin: Oj.
Tobbe: Och alltid se till att ha det och, och liksom fylla [00:23:00] på. Det, det kan ju vara någonting.
Malin: Jag är ju en sån här springa till Hemmakväll fem i tio och köpa en dosa. Så jag är inte beredd alls.
Tobbe: Så skulle jag också vara om, om jag var snusare.
Just det. Men det här, det här är inget betalt samarbete.
Malin: Nej, det är
Tobbe: det inte. Nej, men jag ty-jag tycker ändå såhär, som, som du säger, man är lite romantiker av det här obehagliga.
Malin: Ja, nej men jag gillar ju alltså hela den här zombiegenren och, och katastroffilmer och sånt där gillar jag.
Men, men jag skulle inte säga att jag skulle gilla och vara i det på riktigt. Men det är nog mer tanken och spänningen kring det. Eh, sen finns det ju så klart de människor som har upplevt krig tycker nog helt... De har nog en helt annan uppfattning om det vi sitter och pratar om just nu tror jag.
Tobbe: Oh [00:24:00] ja.
När allt oviktigt blir totalt oviktigt. Alltså det är pure survival.
Malin: Ja.
Eh, men alltså vi, nu har ju, jag har ju ingen bärande samhällsfunktion. Så jag har inte fått någon krigsplacering. Har du?
Tobbe: Eh, jag pratade lite grann- Om det här med, med en kollega faktiskt. Äh ja, men det är lite oklart. Lite oklart, men jag har förstått det som så att alla människor mellan, vad är det, sexton och- Sjuttio?
Någonting. Upp i åldrarna. Blev väl på ett eller annat sätt till slut tilldelade ett uppdrag.
Malin: Alltså det där är intressant för att jag är ju så pass gammal så att när jag gick i gymnasiet, då fanns det ju ett register med alla oss som då var över arton då, eller sexton kanske det var. Så att där i det här [00:25:00] registret skulle det finnas någon slags placering åt mig redan då.
Men det här var ju innan liksom nedrustningen av försvaret.
Tobbe: Men det, det här kan jag, det här kan jag tycka är ändå lite såhär. Vi är två vuxna människor och inte helt säkra, säkra på vad, vad vi skulle ha för roll.
Malin: Mm.
Tobbe: Samtidigt som sånt här är väldigt aktuellt just nu.
Malin: Ja.
Tobbe: Är det att vi är disträ och inte har snappat upp det?
Malin: Mm.
Tobbe: Eller är informationen otydlig? Eller finns det ingen plan?
Malin: Eh alltså, jag är väl inte helt oduglig som människa, men jag tror att just i krig är jag nog rätt kass att ha. Det kanske de ser på MSB redan i dag. Jag vet inte. Men om du nu var tvungen att gå ut i krig, alltså någon kastar åt dig en Kalashnikov.
Det ska vi inte ha eftersom det är Rysslands. En M16 kanske man har [00:26:00] i försvaret. Skulle du då beväpna dig och strida för Sverige liksom?
För familj och fosterland.
Jag har lyssnat på så mycket Sabbath-sånger så jag är redo.
Tobbe: Ja, nej men det där är en, en svår fråga.
Det beror helt enkelt på. Jag skulle vilja säga att ja, absolut. Men det beror ju på under vilka premisser. Vem, vem är det man ska? Alltså, vilket Sverige har vi där och då? Vad är det för anledningar? Men jag menar, skulle vi, skulle någon komma och knacka på dörren här och säga: "Nu, nu får ni flytta på er."
Det är klart att jag inte skulle säga välkommen in.
Malin: Nej, men jag tycker det är intressant. Jag har den här känslan av att [00:27:00] jag skulle beväpna mig och gå ut i strid.
Tobbe: Ja, ja.
Malin: Tänker jag i dag.
Men
sen kanske jag blir skiträdd.
Tobbe: Nej, men jag, jag vill nog tro att jag skulle ställa upp. Men som sagt, det beror på vem är det jag ställer upp för.
Malin: Ja, sant. Men nu, nu som sagt med den här stora övningen så känns det som att Sverige håller på att rusta upp ordentligt. Att vi blir mer som en enhet.
Tobbe: Ja.
Malin: I landet.
Tobbe: Ja, men inte bara Sverige, utan vi får väl, alltså det är ju hela västvärlden i princip minus jänkarna.
Malin: Ja, men hur mycket, hur mycket militärfilm har du kollat på genom din tid på jorden?
Tobbe: Nej, men ungefär genomsnittligt för att vara snubbe. En hel, en hel del, men jag är inte militärt [00:28:00] överintresserad.
Malin: Okej, men Plutonen har du sett?
Tobbe: Ja, det har jag.
Malin: Jäkla kanonrulle.
Malin: Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra så jag såg den två gånger, men det var många år sedan.
Malin: Ja, men det är en kanonrulle på riktigt.
Malin: Ja.
Malin: Men det är så man nästan vill se ett krig att man går liksom i Vietnam och röker cigaretter.
Malin: Ja, absolut.
Malin: Och har det mycket trevligt, spelar volleyboll.
Malin: Vi har inte så mycket djungel här dock.
Malin: Nej, alltså
Malin: det- Ett kallare krig.
Malin: Det blir kalla kriget igen. Ja, nej men det är lite krigsromantik kanske. Men det är ju så man vill se hur det ser ut.
Tobbe: Ja, och sen jag tror att, men eller tror, det är klart att alla de här filmerna, de är ju i mångt och mycket förskönande. Man känner ju inte samma känslor som de här, som riktiga soldater gör. Jag tänker med sömnbrist och hunger och stress och hemlängtan och allt det [00:29:00] där. Det vi får se i filmer, det är oftast någon slags hero.
Malin: Ja, och något som inte talas om så mycket, som är ett stort problem inom försvaret i krig, det är ju skavsår.
Tobbe: Ja, just det. Det tycker jag är, nu är jag en lekman på området. Men just det problemet borde man ju ha kommit underfund med.
Malin: Ja. Det här kriget är sponsrat av Nike.
Tobbe: Ja, men precis. Vad beror det på? Jag menar skor och kängor och såhär, det är ju en ganska gammal företeelse.
Malin: Ja.
Tobbe: Så att lösa det problemet borde man ju rimligtvis ha kunnat gjort vid det här laget.
Malin: Men samma sak såhär. Alltså det var inte så många år sedan som jag hörde att det var någon som frös, alltså förfrös fingrar och tår just på när de muckar. Nej inte, vad heter det? Gör
Malin: [00:30:00] lumpen.
Malin: Gör lumpen. Ja. Och det tycker man också såhär, ja men alltså varma kläder måste ju kunna vara ganska basic.
Tobbe: Ja, jag vet inte omständigheterna bakom det där, men Kanske att de stresstestat kroppen på något sätt. Mm,
Malin: kanske det. Har du gjort lumpen?
Tobbe: Nej, jag fick inte göra det för att under den tiden som min generation mönstrade så man skar ju ner försvaret himla mycket och man tog väl egentligen bara de som ville.
Och jag hade väldigt kalla händer för att det var vinter och hade inte haft några vantar på mig. Och jag kände väl att jag skulle fo-foka mer på rock'n'roll. Så jag sa att jag hade för frys i fingrarna och då sa de: "Då får du gå hem." Idag kan jag ångra det. Eh, av flera olika anledningar. Men jag, jag, jag skickade faktiskt in till hemvärnet.
Malin: Mm.
Tobbe: Eh, [00:31:00] nu under Ukraina, Ryssland-grejen. Och det var ju väldigt många som gjorde det. Så att det var fullt sen.
Malin: Alltså när det är fullt på hemvärnet, hur mycket folk var det då?
Tobbe: Jag vet inte.
Malin: Men ändå rätt imponerande att så många bara...
: Men jag ansluter mig till någon sån här gerilla, gerillarörelse sen.
Malin: Ja, då får du en egen basker och så blir det lite plutonen igen.
Tobbe: Ja, men det blir nog något slags eget hopkok ut av allsköns galningar.
Tobbe: Tror du att det är vanligt i krig att det blir sådana här små gerillor? Det känns som det i alla fall.
Tobbe: Verkar väl i alla fall i andra länder.
Malin: Ja, skulle du kunna starta din egna lilla gerillatrupp?
: Ja, det beror ju helt på omständigheterna och vad det är man slåss för så klart.
Jag vet inte.
Malin: Känner du som en ledare mer? [00:32:00]
: Ja, alltså i sånt skarpt läge där det står så mycket på spel. Så jag vågar inte svara på det. Skulle kunna vara så att jag gräver ner mig i någon bunker också.
Malin: Just det.
Tobbe: Vi får se. Vi säger jag. Jag hoppas att vi inte får se.
Tobbe: Nej, faktiskt. Alltså jag hoppas också att vi undviker det på alla sätt och vis.
Malin: Ja.
Tobbe: Jag vet inte hur mycket tid. Vi kan, vi rullar på. Ja, men då har vi mer att tömma i krigskassan eller vad ska jag säga?
Malin: Nej, men vi kan väl gå vidare här. Jag skulle, jag skulle vilja byta ämne.
Tobbe: Ja, vi gör det.
: Jag skrev en art- en liten kort blänkare i Allt om Norrtälje. Jan Emanuel släpper en ny bok som heter Kaos.
Jag tycker att jag skulle vilja ha lite cred här nu för min roliga rubriksättning.
Malin: Det var [00:33:00] väldigt roligt.
Tobbe 3: Ja, vad var det? Jan Emanuels kaos nu i bokform. Jag har inget, inget ont mot Jan Emanuel, men det har ju varit mycket skriverier och kontroverser kring den mannen. Så jag tyckte att jag var lite rolig.
Malin: Ja, men det var väldigt rolig titelsättning. Har du läst någon av hans böcker?
: Nej, jag har faktiskt inte gjort det, men jag kan tänka mig att de är spännande. Jag kanske borde göra det.
Malin: Mm. Det tycker jag verkligen. Vi kanske ska ha en egen bokcirkel.
Tobbe : Ja, det var länge sedan jag läste, alltså på riktigt sådär.
Jag känner att jag inte har tid och sinnesro att sätta mig in i en bok. Jag har för många bollar i luften.
Malin: Kan du lyssna på ljudbok?
Tobbe: Ja.
Malin: Ja, det kan inte jag.
Tobbe: Jag lyssnar, ja men typ vid läggdags kan jag lyssna på ljudbok och kan [00:34:00] lyssna lite grann såhär i bil och så vidare.
Malin: För jag, alltså min hjärna bara skjuter i väg.
Så har jag inte lyssnat på någonting.
Tobbe: Nej, jag förstår, jag förstår det.
Malin: Mm. Så att, nej men faktiskt, ja, den handlar ju om hans tid i Gottsunda vad jag förstår.
Tobbe: Mm. Det är väl inspirerat, det är något kriminaldrama.
Malin: Ja.
Tobbe: Eller kriminalroman.
Malin: Ja, jag kan stoltsera med att jag har bott sex månader i Gottsunda.
Tobbe: Har du?
Malin: Ja.
Tobbe: I vilken tid i livet?
Malin: Alltså jag var, ja nitton, tjugo.
Tobbe: Jaha, men då har du ändå liksom sett lite Gottsunda ur-
Malin: Jajamänsan.
Tobbe: Ur en ung vuxens ögon.
Malin: Mm. Jag trivdes ju inte superbra.
Tobbe: Nej, nej.
Malin: Gjorde jag inte. Och sen, alltså då Uppsala var ju lite annorlunda då. Det kändes verkligen som att man var långt ifrån stan.
Det var som en egen liten stad. Trots att det ligger i [00:35:00] Uppsala.
Tobbe: Jag tycker att det är konstigt att vi Norrtäljebor, om jag pratar om Norrtäljebor svepande, så har vi inte lika stark relation till Uppsala som vi borde ha med tanke på geografiska närheten.
Malin: Nej.
: Men det beror ju på Stockholms närhet.
Malin: Ja, men det där har jag också tänkt på.
Det är få som har relation till Uppsala. Jag har ju bott och verkat i Uppsala på flera platser. Men nej, det är verkligen, jag tycker Uppsala är en jäkla mysig stad som verkligen har vuxit mycket på sistone.
: Jag är nog tillverkad i Uppsala och- Du ser. Även döpt i Uppsala domkyrka faktiskt. Så det är min relation till Uppsala.
Men jag, jag gjorde faktiskt ett ryck här för, för någon vinter sen, hade inget att göra. Så jag åkte in till Uppsala själv och gick och besökte en då ny rockkrog [00:36:00] ensam. Tog bussen dit och så tog jag bussen hem. Jag tyckte att det var väldigt roligt. Jag länge tänkte att jag ska göra om det.
Malin: Jag har faktiskt en anekdot från min ungdom.
När rockbandet Hellacopters var sprillans nya så skulle de göra en spelning på Fellini. Och vi var snorungar då, jag och min kompis Emma. Men vi hade blivit lovade att bli insläppta av en tjej som jobbade där. Så vi var ju svinglada, vi skulle gå på deras spelning på Fellini. Men då var den här tjejen sjuk den dagen.
Så vi kunde inte gå. Så vi hoppades att hon skulle dö.
Tobbe: Vad sa du nu?
Malin: Vi hoppades att hon skulle dö. Vi var, du vet, femtonåriga snorungar som var jättearga för att vi inte fick komma in på spelningen.
Tobbe: Dog hon?
Malin: Nej, hon var förkyld,
typ.
Malin: Men då kunde inte jag gå på den här berömda spelningen som de gjorde på Fellini.[00:37:00]
Tobbe: Nej, och det här har traumatiserat dig på något vis.
Malin: Ja, men lite. Det var så nära. Men i dag med lite mer vuxna ögon känner jag också: "Vad skulle jag gjort där som femtonårig snorunge?"
Tobbe: Ja, det är ingen miljö för en femtonårig snorunge.
Malin: Nej, men det var en bra spelning i alla fall.
Tobbe: Ja, det kan jag tänka mig.
Malin: För den har ju filmats och visats efter det.
Tobbe: Och
Malin: den är omtalad.
Tobbe: Ja, men ett inställt gig är också ett gig. Och nu i det här fallet för dig då som besökare. En inställd konsertvisit är också en konsertvisit.
Malin: Lite som att jag kunde ha gått på Månegarm och Fredlös och Wormwood.
Tobbe: Jag
Malin: var nära.
Tobbe: Ja, det var inte så mycket att se.
Malin: Geografiskt nära var jag
Tobbe: ju.
Malin: Så att det var ju, kör en liten Ulf Lundell genom livet.
Tobbe: Precis.
Malin: Ja,
Tobbe: det var väl hans bevingade ord det [00:38:00] där.
Malin: Ja, precis. För han har ju gjort ganska många sådana. Fast med sina egna spelningar.
Tobbe: Ja, ja. Han har ändå, han kan bära upp det.
Malin: Ja, men gillar du Ulf Lundell?
Tobbe: Nja, alltså ja, vad jag ska säga. Jag har väl inte direkt lagt ner så mycket energi på att ta mig igenom Ulf Lundells diskografi, men han har väl något uppenbarligen.
Malin: För det finns ju många som anser att han är Sveriges Bob Dylan. Jag tycker det är lite strävt att säga det.
Tobbe: Jag säger varken bu eller bä.
Jag säger pass.
Malin: Så har du ingenting sagt.
Tobbe: Jag är neutral. Han får ha den rollen han har i svenskt kulturliv oemotsagt.
Malin: Jag tycker det var fint sagt av dig.
Tobbe: Tack.
Malin: Men jag tror vi ska avsluta här.
Tobbe: Ja, [00:39:00] vi får väl göra det. Det har varit trevligt att få vara en del utav dig, kära lyssnare och din Om det är kväll eller morgon eller vad det nu än kan vara.
Det har varit trevligt att få vara med dig och umgås med dig.
Malin: Mm. Jag håller med Tobias på alla punkter. Så att vi säger väl bara tack för att ni lyssnar.
Tobbe: Tack för att ni lyssnar. Vi kommer tillbaks med massa spännande innehåll som vi har hintat om tidigare. Så det bubblar lite här under ytan hur, hur vi ska lägga upp de här poddarna framledes.
Vi vill ju att du ska få en trevlig stund med Malin och Tobias här på Norrtäljepodden.
Malin: In och kika på sociala medier på Instagram till exempel.
Tobbe: Skriv en liten kråka.
Malin: Gör det.
Tobbe: Får ni ha det så bra. Tack för mig.
Malin: Tack och hej!