annons
NORRTÄLJE KOMMUN. I mars tog Norrtälje kommun beslut om att svara på Migrationsverkets förfrågan om evakueringsboende med att erbjuda 125 platser till de ukrainska flyktingarna. Platserna står dock fortfarande tomma trots högt behov av platser. – De får bo hos oss så länge det behövs, men så klart vill de stå på egna ben och inte vara beroende av någon, precis som det var i hemlandet, säger Viktoria Provatkina, 34 ursprungligen från Ukraina.
annons
annons
Tidigt i Mars tog Norrtälje kommun beslut om att ordna 125 evakueringsplatser till de ukrainska flyktingar som anlänt till kommunen. Hittills har cirka 200 ukrainska flyktingar anlänt, men ingen har kunnat flytta in till platserna. Många av flyktingarna har flyttat in hos släktingar eller privatpersoner som öppnat sina hem. Läget börjar nu dock bli ansträngt och en oro har uppstått att de ukrainare som börjat rota sig i kommunen skall behöva flytta.
– Vi måste få veta från Migrationsverket att vi är ansvariga för just de här individerna så att de inte säger att någon annan kommun är det och vi är ansvariga för några helt andra. Det skulle bli en väldigt besvärlig situation för alla inblandade, säger Staffan Tjörnhammar (M), kommunstyrelsens ordförande.
I Norrtälje kommun har man med hjälp av ideella krafter hittills kunnat ordna boende till ett 70-tal ukrainska flyktingar som kommit till kommunen. En av de som tagit emot flyktingar är Viktoria Provatkina som hjälper en familj bestående av en pojke och mamma som har börjat rota sig i kommunen.
– Pojken går i skolan, har fått kompisar, lär sig svenska och trivs bra. Mamman lär sig svenska också och söker jobb och går på intervjuer. Hon vill verkligen återgå till det normala livet och stå på egna ben, säger Viktoria, som ursprungligen är från Ukraina.
Många av flyktingarna vill återgå till ett så normalt liv som möjligt – börja stå på egna ben, ha egen bostad och börja arbeta. Detta blir fördröjt och kommer bli svårare när flyktingarna som rotat sig kan komma att behöva flytta till en annan kommun.
– De får bo hos oss så länge det behövs, men så klart vill de stå på egna ben och inte vara beroende av någon, precis som det var i hemlandet, avslutar Viktoria.