SIGNERAT POVE
Upp till kamp! Upp till försvar!
Av vad, tänker ni?
Jo, den så baktalade och utskällda hösten. Den enda årstid som faktiskt går att lita på.
Ta sommaren. Den jämte våren mest överskattade årstiden. Stressnivå maximal. Varför? Jo du ska ta det luuugnt, viiila, du ska sooola, du ska njuuuta i solen. Blir ofta maniskt.
Du går på semester. Och konstaterar att det antingen är knappt åtta grader, störtregn och ”frisk” vind, eller sol, klarblå himmel och en temperatur på 38 plus som kokar dig. Kokar din hjärna till vansinne och ditt beteende och tålamod blir därefter.
Ta våren. Denna falska, blåljugande period som aldrig ger vad den förväntas göra i bortkollrade huvuden hos ett värmetörstande folk som ännu inte fattat att vi bor i Norden och inte har rätt att ställa några värmekrav alls.
Våren blåser, ofta bokstavligen, förbi och så står vi där i slutet av maj och undrar vad som hände.
När inte en enda stressframkallande förväntan du byggt upp infriades.
Våren är ju lika svår att fånga som valfri taliban i de afghanska bergen.
Nu är det ju sommar? Eller? Tänker du där i en blek majsol. När är den förresten? Sommaren alltså. Och nu menar jag i verkligheten, inte enligt duperande meteorologer, spågummor och -gubbar, som har betalt för ”hittepå” i tv.
Aldrig har det väl funnits så många väderleksprognoser. Aldrig har de väl varit uslare?
Jag menar, ”hittepå-nissarna” själva säger ju ofta att det är svårt att nejla prognoser längre än några dagar. Och så berättar de i nästa andetag i Aftonbladet att de levererar en UNIK sommarprognos. I mars berättar de om hur sommaren ska bli.
Kriminellt.
Jag ställer ju lika bra, eller dåliga, väderprognoser. Eller bättre rent av då jag ofta väntar tills jag rullar upp rullgardinen, ockulärbesiktigar, och konstaterar att det om en timme blir ännu en midsommarafton med 11 grader och ”en del risk för skurar”.
Och så den sorgliga vintern då. Där får du allt från ”varmare på julafton än midsommar” till åtta meter snö på ett dygn. Och inte att förglömma ett antal morgnar med sån där drivis på bilrutan som du får ta bort med vinkelslip.
Polisanmäl skiten.
Nej, tacka vet jag hösten.
Du vet vad du får, du vet hur den blir och du kan ekipera dig därefter. Du behöver inte ha hela årets garderob inom räckhåll som under vår, sommar och vinter.
Bylta på dig bara. Och ut och njut i hösten. Som jag.
Jag verkligen älskar hösten.
Älskar att tillbringa hösten i skog eller vid havskust. Klar, hög luft som jag blir klar och hög av. Kan inte få nog.
Och färgerna! Va?!
Denna fantastiska paljett av sprakande nyanser som berättar att nu, nu går vi in i vila. Nu kan du pusta ut. Dra dig tillbaka – och sitta på vetskapen att det blir allt mörkare, allt fuktigare, allt blötare. Du vet att du klarar dig med två uppsättningar kläder och en pannlampa.
Själva njutningsmomenten en höst är, förutom bär och svamp, många. Till exempel att medelålders och äldre män med gubbmage och kroppstatueringar sätter på sig tröja. En händelse som på intet sätt ska underskattas efter sommarens chockvåg av bara överkroppar som helst borde skylas med tyg.
Jag tittar ut nu här, i skrivande stund. Klockan är 16.47 och det är kolsvart och fordonens strålkastare speglar sig i den regnblöta asfalten… Och ljudet från dubbarna på för tidigt pålagda vinterdäck ljuder som ett grymt metalintro med valfritt trashband.
Kan det bli bättre?
Härmed startar jag rörelsen ”Rör inte och baktala inte min höst”.
Vi blir väl jag och tre till. Men allt börjar någonstans.
Ni andra kommer fortsätta att leva i förljugenhet, förnekelse, utan vilja att förstå.
Höstrasister är vad ni är.
Pove Persson – Mitt Roslagen
