SIGNERAT POVE

Nu blir det offerkofta på.

I nästan hela mitt liv har allt alltid varit någon annans fel.

Allt. Jämt. Oftare än du säger: va?

Världen och mitt liv har varit och är fortfarande, titt som tätt, ett dårhus.

Och jag är en enorm anledning till det.

Men det kommer jag aldrig, never, noch nie, som tysken säger, erkänna offentligt.

Det är ert fel, allihopa.

Inte för att det har det minsta med något att göra, men kom nu på att lallarna i Skåne säger ihopa så fort de ska vara i lag, som gästrikarna säger. De retar mig något enormt, skåningarna alltså, inte gästrikarna för de har Sveriges vackraste dialekt, men det hör som sagt inte till saken nu.

Nu snackar vi ju offerkofta, vilken jag haft på mig sedan evigheter, sedan jag som målvakt orsakade förluster för Lohärads IF, Rånäs IF, Rö IK, Väddö IF och Hallsta IK, men skyllde på uselt försvar, halt gräs, odugliga domare, opumpad boll, felknutna skor, retarderade dobbar, bedräglig matchdag samt felsvarvade målstolpar, ja, allt ni tänkas kan.

Jag har ägt och burit 1 098 offerkoftor i allt större storlek sedan jag var 11 år, typ. Sällan med stolthet.

Tills nu.

Jävlar så provocerad jag är nu. Och en offerkofta behöver faktiskt inte per definition vara fel.

Så det så.

Hamnade av obegriplig anledning på nån perverterad pt-sajt. Ja, en sajt där nån mästrande pt, en personlig tränare som inte heller per definition behöver vara galen, men oftast är det… talade om ”hur det borde vara, hur det ska vara” och vad jag ”borde göra och inte”.

Ett träningsfreak. En galning som tjatar om eget ansvar för sin hälsa.

Jag tog det personligt. Vilket möjligen, möjligen kan vara hela syftet med texten klapphuvudet hade skrivit.

Men ändå: Avgå.

Det är möjligt att man har det, eget ansvar, högst troligt till och med, att man har ett ansvar att inte belasta sjukvård för att man valt ett onyttigt, osunt, liv.

Enligt pt och hens gelikar.

Det pt-fjanten missat är ju att allt inte går ut på att leva så länge som möjligt. Som om det vore ett ändamål i sig. Det handlar väl för bövelen om att leva som man vill, så att man trivs?

Folk som står mig nära brukar tråka ut mig med att säga att min inställning, mitt sätt att leva, styrs av en slags dödslängtan.

You wish.

Jag vill inte dö här och nu. Men jag vill heller inte leva onödigt länge.

Det handlar banalt nog till en del om att jag bland annat älskar att sova, att leva livet som jag vill, att äta och dricka gott utan att tvångsmässigt ”ut och röra på mig.”. Att därefter gå och lägga mig.

För tidigt?

För evigt?

Jag bryr mig inte nämnvärt.

Ja, jag är en ohemult trött person. Som därför kan längta till den eviga sömnen. Kan jag inte bara få göra det, utan åthutningar, utan att jag tar mig själv av daga? Utan att jag hetsar fram den?

Den eviga sömnen alltså.

Låt mig bara vara, kan jag önska.

Åter till pt:n. Pajasen.

Vad sysslar hen med?

”Som en konsekvens kan de (alltså jag bland andra) aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.”, skriver kvastskaftet.

Brinn. I Blåkulla kanske, bara för att det nyss varit påsk.

Tänk om motgångarna är målet? Tänk om man bara vill ösa på med det potatisavkoket till pt vill kalla förfall? Jag älskar långfredagen, lidandets dag. Kan jag bara få göra det?

Jag kallar det att få leva som jag vill, att leva livet, inte bara att förlänga det utan större motiv än att just bara leva länge, för min frihet.

All hets, allt besserwissande om att jag och andra, vi är fler än pt:ar tror, lever ”fel” – är fel.

Ni som står på pt:ns sida fattar ingenting när det kommer till mig, till oss.

Det är min offerkofta.

Och den är både skön och töjbar så den passar mig när jag reser allt längre in mot evigheten, den eviga sömnen.

Rör den inte, din självutnämnda livscoach som talar om för mig hur och varför jag ska leva mitt liv på ditt sätt. Jag väljer mitt.

Jag fattar att allting tar slut, förr eller senare. Jag är väl bekant med den enda absoluta sanningen, att vi alla ska dö. Senare om inte förr.

Med eller utan en pt i närheten.

Zzzzzzzzzz.

Över och ut kommer jag säga när det är dags.

Loppu, ska det stå på min gravsten. (Googla det pt:n).

Till dess ska jag ha roligt och leva som jag vill.

Pove Persson – Mitt Roslagen