fbpx
Skip to content Skip to sidebar Skip to footer
annons

RÅNÄS. Dagen kunde inte ha börjat bättre för Josefin Blom Lugn. Sedan förändrades allt på några ögonblick. Först blev hennes katt överkörd och fick avlivas. Sedan blev hon översprungen av tre hästar – varav en av dem olyckligtvis träffade henne över ena ögat med en hov.
– Jag hade tur, det hade kunnat sluta riktigt illa, säger 29-åringen.

annons
annons

Det var den 9 februari som olyckan var framme. Josefin Blom Lugn och tre andra ryttare var ute på en ridtur.

– Det var en riktigt bra start på dagen då jag såg fram mot att rida tillsammans med flera andra. Men när vi kom tillbaka efter en första tur och skulle leda hästarna tillbaka till hagen gick det snett och olyckan var framme, berättar Josefin.

– Hon som ledde hästen som gick sist halkade och då slet sig hästen och skenade mot hagen, forcerade fram mot flocken. Jag som gick först blev tacklad omkull och blev sedan översprungen av tre av hästarna. Hästar är ju inga elaka djur utan de gjorde vad de kan för att undvika att trampa på mig.

– Men den ena hästens hov träffade mig rakt över höger öga när den försökte hoppa över mig.

Smällen blev rejäl, minst sagt.

– Jag fick frakturer precis under ögat och hästen broddar tror jag det var som rev loss mitt ögonlock nästan helt. Blodet forsade och jag såg inget på det ögat. Men det var inte synen som försvunnit utan det var allt blod som skymde sikten.

– Min första tanke var bara stopp! Pausa och backa bandet, som att det inte hade hänt på riktigt, berättar Josefin vidare. Jag reste mig och började faktiskt fixa stängslet som blivit nedsprunget. Jag var väl antagligen i chock. Min pappa som var i hagen och hade sett vad som hände ringde 112. Och min sambo kom till hagen och fick mig att sätta mig ned och sluta jobba vidare med stängslet.

Hon kände ingen smärta inledningsvis, men den smög sig på när väl ambulanshelikoptern närmade sig.

– Det var först då som jag också började tänka på om jag hade förlorat synen eftersom jag inget såg med höger öga.

– Jag hann inte bli rädd i situationen när det hände och jag lägger ingen skuld vare sig på hästarna eller hon som halkade och tappade hästen. Det var en ren olyckshändelse.

Josefin har lång erfarenhet av hästar på olika sätt. Hon är en välmeriterad ryttare i distansritt, med SM-guld i lag med Roslagens Rid- och Körklubb och hon har ett SM-silver individuellt. Hon har även deltagit i Europamästerskap.

– Under mina 25 år på hästryggen har jag ramlat av ett antal gånger, men aldrig varit i närheten av att skada mig som jag gjorde nu, säger 29-åringen som också driver företaget Hälsopedagog Häst & Människa hemma på gården i Fasterna väster om Rånäs, där hon håller ridlektioner och utbildar hästar.

När Mitt Roslagen träffar Josefin knappt två månader efter olyckan är det svårt att tro att hon varit med om det som hände. Hon ser helt återställt ut – och känner sig också så.

– Jag slapp akutoperation när jag kom till sjukhuset. Ögonlocket syddes fast och sedan när det värsta av svullnaden lagt sig blev jag plastikopererad under ögat. Jag hade bland annat ett hål stort som en gammal femkrona i ögonbotten som de nu täckt med en titanplatta som jag kommer få ha kvar där. Det var så skönt att få höra från ögonläkaren att synen var intakt.

– Jag hade dubbelsyn ett tag när jag kommit hem så jag fick bära ögonlapp en tid för att inte allt skulle snurra för mig. Det enda som är kvar nu är att jag behöver bära solglasögon ute för att inte ärren ska påverkas.

Har olyckan förändrat dig något?

– Ja. För med mer otur hade det kunnat gå riktigt illa. Det handlar ändå om djur som väger 400 till 500 kilo. Träffar de en ”fel” så kan du ju faktiskt dö. Förut var jag väldigt mycket inställd på att tävla, tävla, tävla. Nu efter olyckan tänker jag alltid till lite extra och jag har lärt mig att uppskatta vardagen mer, jag känner mig tacksam.

– Jag går ju ofta på platsen där olyckan hände och jag är faktiskt förvånad över att jag inte är mer traumatiserad, för det var ju en hemsk händelse.

Kärleken till hästar har inte förändrats.

– Verkligen inte. Jag älskar dem. De gjorde det så bra i olyckan, agerade så skickligt. De gjorde verkligen allt i sin makt för att inte träffa mig mer än vad en av dem gjorde.

annonser
annonser
Kommentera via Facebook