Annons

Jag vet vad som kommer bli min död: en elbil

publicerad 11 maj 2022
- av Pove Persson
Annons

SIGNERAT POVE

Ni vet, det är ytterst få av oss som vill veta när eller hur vi ska dö.
Att vi ska dö är väl den enda absoluta sanningen, men få vill veta hur eller när, som sagt.
Det bär fan emot men jag är helt övertygad om hur det kommer ske för egen del – hur jag kommer dö. En elbil kommer bli min död

Så. Nu vet ni.
En enkel bukett och några fina ord räcker…
Jag tål fan inte elbilar.

Annons

Men inte av den anledning som diesel- eller bensinstinkande medelålders män och epa-tokiga valpar, mänsklighetens svar på fiskarnas spigg, som inte är torra bakom öronen har.
Jag börjar komma upp i en aktningsvärd ålder och har väl snart två handfulla riskfaktorer som kan komma bli min död.

Men ingen eller inget kan hota mer än elbilar.
Det började med synen.
Sedan ett tiotal år behöver jag läsglasögon. Ett av de säkraste ålderstecken som finns har jag lärt mig via en rundfrågning bland vänner i min ålder.
Eller nu ljuger jag. Det började fasiken inte med synen. Det började med tappat hår och ökat omfång.

Det var länge sedan det. Så länge sedan att jag glömt det. Vilket av många också kan tolkas som ett ålderstecken.
Men bristande hår kommer inte bli min död. Risken är lite större med omfånget runt midjan, eller ja, mest på framsidan mellan midjans östra och västra sida.
Vilka blir både norr och söder eller öst i stället för väst beroende på hur jag vänder mig.
Men, min idiot. Fastna inte i det nu. Jag blir så trött på mig själv när jag inte kan berätta något utan 700 sidospår.

– Tyst för faaan gubbjävel.
Skulle den största av mina idoler sagt om han hörde mig, Tobbe i Köping alltså.
Behov av glasögon vid läsning borde heller inte göra mig till snar kund hos Fonus.
Men elbilarna… ja, jävlar.
Där är hotet och faran så stor att det faktiskt redan nästan har hänt. Bomber och granater som min andra idol Kapten Haddock skulle sagt.
Tyyyst, säger Tobbe ofta. Också det tämligen ofarligt.
Tysta är elbilarna. Livsfarliga är dem.

De har så kallade stealth-egenskaper. De bara smyger omkring på vägarna och plötsligt är de bara där – en meter från dig. Om inte på eller över.
Hur faaan kan man få tillverka sådana mordvapen och släppa ut dem på vägarna – till och med i städer!?
Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot elbilar i grunden. Inte alls, snarare tvärt om.
Men de får inte hota mitt liv, för bövelen.

Annons

Måtte det stiftas lag om att de alltid måste ha dubbdäck på så de låter i alla fall lite när de rör sig.
Måtte det lagstadgas att det ska klämmas fast spelkort i ekrarna (har de ekrar förresten?), så där som jag gjorde som ung pöjk på min cykel så det skulle låta som den hade motor.
Måtte de tvingas ha ett lossnat avgasrör (Pove, din idiot, elbilar behöver inga avgasrör) som liksom släpar i marken under bilen och för ett fasligt oväsen, som så ofta på min gamla Volvo PV från 1961 jag hade som spigg.
Det var jävlar ingen elbil det.

Som det lät när jag kom eftersom det första jag gjorde när jag köpt den var att kapa bort bakre ljuddämparen. Gjorde ju allt för att vara tuff kille redan då…
Måtte de lagstiftas om att elbilar ska ha en sån där bil som kör framför när det kommer mötande trafik som är bredare än vanligt, fast med skylten: varning, elbil på väg!
Häromdagen var det nära att jag plockade ned skylten för egen del.

Skulle gå över Bangårdsgatan där jag bor i riktning mot biblioteket och Ica Kryddan.
Tittade höger, tittade vänster. Inte ett fordon i sikte på hela Bangårdsgatan.
Hasade ut och höll på att få hjärtinfarkt av ett vrålande signalhorn. En elbilsjävel hade smugit sig ut från sidogata. Körde ta mig fan bort byxarslet på mig, så nära var det. Trodde för en sekund att hörseln var nästa sinne till rakning för mig.
Innan jag insåg var det var: en elbil…

Upprop:
Starta fabriken i Pythagoras igen. Alla fordon borde tvingas utrustas med tändkulemotorer som tillverkades där. De hör man. Det parti som åstadkommer det har min röst i höst.
Se där, avslutade detta med en dos Povesi.
Att minnas mig för av er efterlevande.

Pove Persson – Mitt Roslagen