Annons

Jag vet vad som kommer bli min död: en elbil

Uppdaterad 2025-08-20, Publicerad 2022-05-11 – av Redaktionen
4 min läsning
Annons
Flygfyren

SIGNERAT POVE

Ni vet, det är ytterst få av oss som vill veta när eller hur vi ska dö.
Att vi ska dö är väl den enda absoluta sanningen, men få vill veta hur eller när, som sagt.
Det bär fan emot men jag är helt övertygad om hur det kommer ske för egen del – hur jag kommer dö. En elbil kommer bli min död

Så. Nu vet ni.
En enkel bukett och några fina ord räcker…
Jag tål fan inte elbilar.

Men inte av den anledning som diesel- eller bensinstinkande medelålders män och epa-tokiga valpar, mänsklighetens svar på fiskarnas spigg, som inte är torra bakom öronen har.
Jag börjar komma upp i en aktningsvärd ålder och har väl snart två handfulla riskfaktorer som kan komma bli min död.

Annons

Men ingen eller inget kan hota mer än elbilar.
Det började med synen.
Sedan ett tiotal år behöver jag läsglasögon. Ett av de säkraste ålderstecken som finns har jag lärt mig via en rundfrågning bland vänner i min ålder.
Eller nu ljuger jag. Det började fasiken inte med synen. Det började med tappat hår och ökat omfång.

Det var länge sedan det. Så länge sedan att jag glömt det. Vilket av många också kan tolkas som ett ålderstecken.
Men bristande hår kommer inte bli min död. Risken är lite större med omfånget runt midjan, eller ja, mest på framsidan mellan midjans östra och västra sida.
Vilka blir både norr och söder eller öst i stället för väst beroende på hur jag vänder mig.
Men, min idiot. Fastna inte i det nu. Jag blir så trött på mig själv när jag inte kan berätta något utan 700 sidospår.

- Tyst för faaan gubbjävel.
Skulle den största av mina idoler sagt om han hörde mig, Tobbe i Köping alltså.
Behov av glasögon vid läsning borde heller inte göra mig till snar kund hos Fonus.
Men elbilarna… ja, jävlar.
Där är hotet och faran så stor att det faktiskt redan nästan har hänt. Bomber och granater som min andra idol Kapten Haddock skulle sagt.
Tyyyst, säger Tobbe ofta. Också det tämligen ofarligt.
Tysta är elbilarna. Livsfarliga är dem.

De har så kallade stealth-egenskaper. De bara smyger omkring på vägarna och plötsligt är de bara där – en meter från dig. Om inte på eller över.
Hur faaan kan man få tillverka sådana mordvapen och släppa ut dem på vägarna – till och med i städer!?
Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot elbilar i grunden. Inte alls, snarare tvärt om.
Men de får inte hota mitt liv, för bövelen.

Måtte det stiftas lag om att de alltid måste ha dubbdäck på så de låter i alla fall lite när de rör sig.
Måtte det lagstadgas att det ska klämmas fast spelkort i ekrarna (har de ekrar förresten?), så där som jag gjorde som ung pöjk på min cykel så det skulle låta som den hade motor.
Måtte de tvingas ha ett lossnat avgasrör (Pove, din idiot, elbilar behöver inga avgasrör) som liksom släpar i marken under bilen och för ett fasligt oväsen, som så ofta på min gamla Volvo PV från 1961 jag hade som spigg.
Det var jävlar ingen elbil det.

Som det lät när jag kom eftersom det första jag gjorde när jag köpt den var att kapa bort bakre ljuddämparen. Gjorde ju allt för att vara tuff kille redan då…
Måtte de lagstiftas om att elbilar ska ha en sån där bil som kör framför när det kommer mötande trafik som är bredare än vanligt, fast med skylten: varning, elbil på väg!
Häromdagen var det nära att jag plockade ned skylten för egen del.

Skulle gå över Bangårdsgatan där jag bor i riktning mot biblioteket och Ica Kryddan.
Tittade höger, tittade vänster. Inte ett fordon i sikte på hela Bangårdsgatan.
Hasade ut och höll på att få hjärtinfarkt av ett vrålande signalhorn. En elbilsjävel hade smugit sig ut från sidogata. Körde ta mig fan bort byxarslet på mig, så nära var det. Trodde för en sekund att hörseln var nästa sinne till rakning för mig.
Innan jag insåg var det var: en elbil…

Annons

Upprop:
Starta fabriken i Pythagoras igen. Alla fordon borde tvingas utrustas med tändkulemotorer som tillverkades där. De hör man. Det parti som åstadkommer det har min röst i höst.
Se där, avslutade detta med en dos Povesi.
Att minnas mig för av er efterlevande.

Pove Persson - Mitt Roslagen

Annons

Vigelsjöfrun skrämde en generation Norrtäljebarn

Publicerad Idag 12:41 – av Tobbe Rydsheim
Hon fick barn att tveka inför ett dopp i Lommaren och lever kvar i minnet hos generationer av Norrtäljebor. Nu berättar Roger Hansson, som då arbetade som fritidsledare i Norrtälje, hur Vigelsjöfrun skapades.
4 min läsning
Annons

Hon fick barn att tveka inför ett dopp i Lommaren och lever kvar i minnet hos generationer av Norrtäljebor. Nu berättar Roger Hansson, som då arbetade som fritidsledare i Norrtälje, hur Vigelsjöfrun skapades – som en medvetet lokal vandringssägen på Sommarbyn vid Vigelsjö gård.

Vigelsjöfrun är för många Norrtäljebor ett namn som omedelbart väcker minnen från 1990-talet. Ett kvinnligt väsen, Lommarens mörka vatten och gryniga VHS-bilder från en tid långt före Youtube och sociala medier.

Men till skillnad från många äldre spökhistorier går det att peka ut exakt vem som skapade henne. Bakom Vigelsjöfrun stod Roger Hansson, som då arbetade som fritidsledare i Norrtälje.

Annons

– Själva spökhistorien om Vigelsjöfrun uppstod i ett påhittigt fritidsledarhuvud (mitt) med ambitionen att skapa en lokal vandringssägen till våra berättarkvällar. Det blir liksom extra gemenskapande och effektfullt med kusligheter förankrade i hemmamiljö!

Någon äldre sägen om just Vigelsjöfrun låg alltså inte till grund för historien.

– Det fanns ingen specifik förlaga till historien om Vigelsjöfrun, men filmen som vi sen gjorde som en spin-off är utan tvekan inspirerad av ”Kullamannen”, TV-serien som skrämde vettet ur en hel del av oss som växte upp på 70-talet.

En avgörande plats för Vigelsjöfruns genomslag var Sommarbyn, sommarfritidsverksamheten vid Vigelsjö gård. Där samlades många barn under flera somrar och samma historier berättades runt lägerelden, år efter år.

– Det här var ju före sociala medier och streaming. I det fysiska umgängets tidevarv.
Ungar gick dit ungar gick på den tiden. Alla var liksom där. Många ungar, många årskullar som under många somrar satt runt lägerelden och hörde samma traditionella historier.
Klart att det satte sig!

Sjön Lommaren en sensommarkväll 1995. Foto: Ur Vigelsjöfrun

På så sätt började Vigelsjöfrun fungera ungefär som äldre tiders vandringssägner. Barn hörde berättelsen av andra barn och äldre ungdomar och förde den vidare. Skillnaden var att den här sägnen hade en upphovsman som fortfarande gick att fråga.

År 1995 tog man steget att göra Vigelsjöfrun till film. Ungdomar från fritidsverksamheten stod framför och bakom kameran, och inspelningarna gjordes med dåtidens betydligt mindre smidiga teknik.

Annons

Roger Hansson minns framför allt hur mycket som kunde gå fel.

– Jag minns strul med den stora klumpiga VHS-kameran: batterier som plötsligt tog slut och pipande mikrofoner. huvudrollsinnehavare som reste bort eller gick och klippte sig mitt under inspelningsperioden så att vi i panik fick stuva om i rollista och manus. Pappiga repliker och dråpliga missöden. Men också härliga ungar framför och bakom kameran! Väldigt mycket skratt, improvisation och kreativa tekniska lösningar i en tid när de flesta specialeffekter var analoga.

Totalt kom tre filmer om Vigelsjöfrun att produceras. Miljöerna fanns runt Vigelsjö gård och Lommaren, samma platser som barnen själva badade, lekte och rörde sig vid.

Roger Hansson, skapare av Vigelsjöfrun. Foto: Privat

Filmernas spridning såg också helt annorlunda ut jämfört med hur en ungdomsproduktion skulle distribueras i dag. Det fanns ingen möjlighet att lägga ut filmerna på nätet. I stället samlades barnen för att titta tillsammans.

Hur visades filmerna för barn och ungdomar på den tiden?

– På fritidsgården med VHS-spelare kopplad till projektor i en mörklagd skolmatsal, typ.

Det var med andra ord en effektiv miljö för en skräckfilm som redan utspelade sig på platser publiken kände igen. När visningen var över fanns Lommaren fortfarande kvar i utkanten av stan, och för en del barn fick sjön en helt ny innebörd.

Vigelsjöfrun tycks ha fastnat särskilt hårt hos barn födda under 1980- och början av 1990-talet. Roger Hansson har långt senare fått höra från vuxna att filmerna påverkade deras relation till Lommaren.

– Har fått höra det då och då från 80- och 90-talister. En av mina döttrars sambo påstår att jag förstört hans barndom, men det kanske är att ta i en smula.

Att skrämma barnen var dock inte huvudsyftet med filmerna. Bakom projektet fanns också en tydlig pedagogisk tanke.

Totalt kom tre filmer om Vigelsjöfrun att produceras. FOTO: Ur Vigelsjöfrun

– Man får också komma ihåg att syftet med filmen främst var pedagogiskt; att synliggöra medverkande ungdomar och få dem att växa genom teamwork och kreativt skapande.
Att lyckas med att skrämmas var en -om än välkommen - bonus.

Det är kanske just efterlivet som gör Vigelsjöfrun särskilt intressant. Historien skapades uttryckligen som en vandringssägen, och med tiden började den också fungera som en sådan.

Generationer av barn hörde berättelsen på Sommarbyn. Filmerna visades för nya grupper. Det pratades om Vigelsjöfrun och hennes koppling till Lommaren även av människor som inte själva varit med när historien skapades.

Efter tre decennier finns fortfarande Norrtäljebor som känner till figuren. Roger Hansson tycker själv att Vigelsjöfrun numera åtminstone delvis har blivit det han ursprungligen försökte skapa.

Tror du själv att Vigelsjöfrun numera kan räknas som en riktig lokal sägen?

– I vissa kretsar och i vissa årskullar, absolut, avslutar Hansson.

Tre decennier senare behöver man inte längre ha sett filmerna för att känna igen namnet. Och bland många Norrtäljebor som var barn på 1990-talet räcker fortfarande tanken på Lommaren för att Vigelsjöfrun ska göra sig påmind.

Samtalen om henne har heller inte försvunnit helt. Än i dag dyker Vigelsjöfrun sporadiskt upp i diskussioner i Facebookgruppen Vigelsjöfruns vänner, där minnen, bilder och berättelser om den lokala skräckfiguren fortfarande delas.

Annons

Nya bildarkivet visar Roslagen förr och nu

Publicerad Igår 16:39 – av Tobbe Rydsheim
Gamla skärgårdsmiljöer, historiska byggnader och välbekanta platser på Visit Roslagen.
1 min läsning
Annons

Gamla skärgårdsmiljöer, historiska byggnader och välbekanta platser. På nya Visit Roslagen finns ett bildarkiv där besökare kan upptäcka hur området har förändrats genom åren.

Visit Roslagen återlanserades den 18 september med en ny webbplats som bland annat innehåller ett omfattande bildarkiv från Roslagen.

I arkivet finns både historiska och nyare bilder. Besökare kan söka efter platser och motiv och upptäcka hur exempelvis hamnar, samhällen och andra välkända miljöer har sett ut genom åren.

Annons

Enligt Kira Warner, ansvarig för Visit Roslagen, är tanken att göra Roslagens bildmaterial mer tillgängligt och låta besökarna jämföra hur området såg ut förr med hur det ser ut i dag.

Bildarkivet är också tänkt att kunna användas av andra som vill berätta om Roslagen. Warner uppger att bilder får användas, men betonar att fotografen måste anges.

Den som vill publicera en bild behöver därför kontrollera upphovsperson och användningsvillkor för det aktuella materialet.

Visit Roslagen och Allt om Norrtälje har samma ägare, Roslagen Media Group.

visitroslagen.se/

Annons
Flygfyren

Annons

Brännäsgården blir Skräckhuset – i ett hus med eget spöke

Publicerad Igår 12:37 – av Tobbe Rydsheim
1 min läsning
Annons

På torsdag förvandlas Brännäsgården i Norrtälje till Skräckhuset. Evenemanget hålls i en byggnad som sedan länge förknippas med berättelser om oförklarliga händelser.

Den 29 oktober hålls Skräckhuset på Brännäsgården mellan klockan 16 och 21. Evenemanget riktar sig till barn och ungdomar, med olika tider för olika åldersgrupper. Arrangörer är Brännäsgården och Ung fritid.

Huset uppfördes omkring sekelskiftet 1900 som bostad åt godsägaren Philip Zins. Enligt ett lokalt rykte är det också möjligt att det är just Zins som kan vara Brännäsgårdens husspöke.

Annons
Flygfyren

Enligt den lokala sägnen har fritidsledare och annan personal som arbetat på Brännäsgården genom åren vittnat om märkliga och svårförklarliga händelser i huset. Berättelserna har med tiden blivit en del av gårdens spöktradition.

Brännäset har samtidigt en betydligt äldre historia än själva byggnaden. Under århundradena har bland annat borgmästare, häradshövdingar och personer med koppling till gevärsfaktoriet bott på platsen.

 

 

Annons

Därför finns det så många änder i Norrtäljeån

Publicerad 2026-10-28 – av Tobbe Rydsheim
2 min läsning
Annons

Gräsänderna har blivit en självklar del av stadsbilden i Norrtälje. Men den stora mängden fåglar i ån har en ovanlig förklaring. För snart hundra år sedan köpte staden in 16 änder från Skansen och försökte hålla dem kvar med ett staket.

Den som rör sig längs Norrtäljeån under vinterhalvåret är van vid att se stora mängder gräsänder samlade kring vattnet. Fåglarna har under generationer blivit ett välkänt inslag i centrala Norrtälje, men deras historia i staden går att spåra tillbaka till ett kommunalt beslut från 1929.

Det året köpte Norrtälje stad in 16 gräsänder från Skansen i Stockholm. Syftet var enligt kommunens kulturhistoriska material att ge stadens barn möjlighet att se och studera fåglarna på nära håll. För själva änderna betalade staden 50 kronor.

Annons

Tanken var samtidigt att fåglarna skulle hålla sig i en begränsad del av ån. Därför satsades ytterligare 200 kronor på ett staket under bron vid Stora Brogatan. Konstruktionen skulle hindra änderna från att ta sig därifrån.

Planen visade sig ha en tydlig svaghet. Änderna kunde flyga och tog sig snabbt utanför det avsedda området. Försöket att hålla dem kvar misslyckades därmed, men fåglarna stannade i trakten och enligt kommunens historieskrivning är dagens stora mängd gräsänder i Norrtäljeån en följd av satsningen.

Annons
Flygfyren